Jag medger att jag mest låg på soffan när jag gick på bidrag

Kommer ihåg när en familjemedlem höll ett långt jäkla tal om bidragstagare som levde i lyx och överflöd medan denne (rik människa) minsann slitit för sitt.  Man blev tydligen til på bidrag. En annan familjemedlem gaggar då och då om EU-migranter som bör förmögna på att tigga och som bygger lyxvillor i sina hemländer. Ändå ganska talande att ingen av dem gjort nån ansats till att byta ut sin egen livsstil mot denna enkla och rika variant. 

En annan grej som sker så fort man snackar om bidragstagare, tiggare, arbetslösa eller andra utslagna människor eller människor med sämre kapital generellt är att då visar klassföraktet sitt fula tryne. Vettiga, kloka, snälla människor kan bli som förbytta när man synliggör utsatthet som inte stämmer överens med Astrid Lindgrens-visionen en haft om fattiga människor.

De där värdiga fattiga som det är synd om på riktigt. Lite samma grej som när man snackar om värdiga vs. ovärdiga våldtäktsoffer där den oskyldiga vita fina tjejen som aldrig haft sex (eller bara haft sex med långtidspartners) alltid ses som mer oskyldig och mer som ett offer än hon som kanske legat runt, klädde sig som en slampa och betedde sig utmanande.

Värdig vs ovärdig.

För att vara värdig måste du LIDA ordentligt. Försaka precis allt. Aldrig unna.

Som bidragstagare är du livegen. Du kan inte bo hur du vill, var du vill, som du vill. Bor du för stort så får du byta ner dig. Äger du ditt hem får du sälja. Allt som är värt nåt får du sälja, möbler, klenoder, arvegods, presenter, sånt du kanske sparat till en annan period i livet. Har du undanlagda pengar, ett sparkonto eller liknande så får du inga bidrag förrän de pengarna levts upp. Inget får läggas undan, inget får sparas till senare för kan du spara så har du inte behovet av pengarna och då får du dem inte. 

Röker du eller festar du på helger eller på nåt sätt har en liten slant över (Jag valde till exempel bort mat för att röka och gick upp 15 kilo första året tillsammans med Oskar då jag äntligen kunde äta tre gånger om dagen) så har man det för bra.

vesslan vesslan2 vesslan3

Men att tro att det är lätt att leva på bidrag är så jävla verklighetsfrånvänt att jag baxnar av okunskapen. Som om den sortens utsatthet är att jämföra med nån slags ''semester'', att man ''glassar runt'' eller ''lyxar''. Men visst, när jag gick på bidrag så var jag hemma mest förutom de timmar jag var på komvux eller de kvällar jag jobbade på Le Bistro. Det var mycket sitta i soffan, mycket hängandes med vänner (som också var arbetslösa) ibland målade jag hela dagarna. Söp hela helgerna såklart, 500 kr för fem liter hemkoka och det räckte länge. Fördrev tid och liv. Men glassigt? Lyxliv?  Jag förstår att det sticker i ögonen på folk att jag inte ägnade all min tid till att typ samla burkar eller annat PRODUKTIVT men det fanns ju inget annat att göra.

Men man är ju sig själv närmast och har man aldrig varit utsatt på samma sätt så kan man aldrig relatera. Vår empati sträcker sig bara till gulliga djur och vackra snälla människor som gör så gott de kan och bara de vi kan identifiera oss med. Därför tänker man kanske att ''det är inte så svårt att leva snålt'' om man jämför med när man själv studerade på högskola, bodde i pappas bostadsrätt och ändå alltid kunde komma hem och äta middag för det är den enda erfarenhet man har av ''lite pengar''.

De förstår inte skillnaden mellan att kunna välja att leva snålt, välja fattigdom kanske pga studier under kort period i livet och på att tvingas till socialbidrag pga att det helt enkelt inte finns några jobb eller andra möjligheter.

Och då har jag inte ens slängt in psykisk ohälsa i ekvationen för då ni, då blir det ett helt nytt perspektiv att ta hänsyn till. Mer om det nån annan dag. 

(null)


Malin

Ditt perspektiv är så enögt svenskt så jag vet inte vad jag ska säga ens. Förstår du inte lyxen i att bli försörjd av staten, att ha ett hem och en soffa att sitta på utan att göra något för att få det? Du får det att låta som det var hårt och tufft. Att få gratis bostad och pengar är LYX! Att säga nej tack till gratis utbildning och sitta hemma och lyfta bidrag är så otroligt långt från verkligheten för de flesta människor i världen.

Du behöver inte ens lämna Europa för att hitta länder där detta är fullständigt omöjligt och där du hade blivit tvungen att ta ett jobb vilket som helst för att överleva, eller emigrera.

Svar: Nej att ha ett drägligt liv är inte en lyx. Det borde vara en mänsklig rättighet. Att andra har det värre har inget belägg överhuvudtaget när man pratar om klass och utanförskap.
ladydahmer.nu

Anneli

Jag levde med extremt lite pengar och försörjde lite hela familj (2 vuxna, 2 barn) på detta i flera år. Hade ångest varje gång något skulle inhandlas eller räkningar skulle betalas. Folk som hade pengar så de klarade sig och mer därtill sa då alltid till mig "men pengar är inte allt". Alltså, det gör mig fortfarande så jävla arg när jag tänker på det. Vem säger så till en fattig mamma? Det var den värsta tiden i mitt liv. Den stressen och ångesten går inte att beskriva. Kunde inte ens köpa vinterkläder åt mina barn liksom. Min enda räddning var att mina föräldrar har pengar så de kunde hjälpa till med det grundläggande. Men pengar är ju inte allt va....

Anonym

Du var nyss på en lyxig spa-helg betalad av maken. Så synd om dig är det inte.

Svar: Vem har sagt att det är synd om mig? Yasuragi betalade jag själv. Eller själv och själv, eftersom att jag och maken har gemensam ekonomi så är mina eget intjänade pengar hans också.
ladydahmer.nu

Anonym

Håller generellt med dig om synen på fattiga, missuppfattningar och fördomar osv. Det är hemskt hårt och folk skulle inte tro det om de själva hamnade där. Ex om man lånat pengar för att få tillvaron att gå ihop och betalat räkningar osv innan man viker sig och går till socialen så räknar de med de pengarna som inkomst (man räknar bakåt på inkomsten) och det sänker då ens bidrag, om man ens får något alls de första månaderna. Helt bisarrt. Eller om man får 200 kr av mormor i födelsedagspresent dras det direkt mot bidraget så att pengarna försvinner. Däremot kan jag tycka att det är rätt rimligt att man inte ska kunna ha ett fett sparkonto som man har "till senare" medan man har ekonomiskt bistånd från kommunen, eller för den delen att bidraget ska täcka så att man ska kunna spara undan massa pengar, mer än till sällanköpsvaror som cykel, mobiltelefon osv, vilket det är avpassat för. Ekonomiskt bistånd är upplagt för att vara en begränsad tid och bara man deltar i arbetslöshetsåtgärder, pluggar osv kan man få aktivitetsstöd, CSN etc. Sen funkar inte alltid systemen och man faller mellan stolarna, vilket är skit och har blivit mycket vanligare. Eller så kommer man inte in i andra system pga diskriminering, psykisk ohälsa, missbruk osv och då tycker jag att vi politiskt ska ha en annan lösning än att straffa och skuldbelägga de enskilda genom att neka bidrag. Problemet är att de som bestämmer aldrig varit i den här situationen och tror att det är skitlätt att få ek. bistånd och att man kan leva rätt gott på det, men det är verkligen inte sant. Mvh en som handlagt överklaganden gällande bistånd i domstol

Myset

Jag tycker att det är så intressant att det skulle vara någon dödssynd att sitta på soffan när man inte har något annat att göra, just för att man är arbetslös. Men som student, då är det inget konstigt. Jag är jurist och visst pluggades det en del, men en galet stor del tid under mina fem år på universitetet spenderades på korridorskökets soffa med mina korridorskompisar, och det har aldrig varit någon som tyckt att det var konstigt.

(F.ö. Är jag nu när jag jobbar soffsittande största delen av tiden när jag kommer hem).

MN

Problemet är att systemet är gjort för att passivisera människor. Om du är allt för aktiv på din fritid, så riskerar du att bli återbetalningsskyldig. Särskilt om du går på A-kassa, de är något fyrkantigare än soc. Har testat båda. Jag fick betala tillbaka 150 000 kr som jag fått i ersättning för att jag använt min "arbetslöshet" på fel sätt http://www.magdalenanordin.se/blog/?p=18743

Som A-kassan själv säger i en intervju, "det finns ingenting som heter fritid för den som är arbetslös" https://youtu.be/ftxce5cthhU

Maria

Du skriver så bra. Det går rätt in i hjärtat ❤️ Tack för en fin blogg.

Fredrik

Malin - Tror du på riktigt att det är så pass enkelt att man bara kan gå tillbaka till skolan och sätta sig och få en utbildning? Ändrar det på allt? För det första så är det långt ifrån alla som kan ta en högre utbildning och för det andra så betyder inte en högre utbildning att du automatiskt får jobb. Som exempel kan jag ta mig själv och min man, vi är båda högt utbildade på universitet, prestigefyllda universitet, jag sitter med 2st master och 1 bachelor, erfarenhet som HR sjef i USA i 4 år, eget företag i Europa i 3 år för att sedan bli landssjef för en kedja med butiker - sen gick allt åt helvete då jag blev trakasserad på min arbetsplats och med det kom en depression och nu sitter jag hemma och får bidrag.

Min man är utbildad forskare med doktorsgrad ifrån universitet i Sverige, Norge, Singapore och England. Han har utgett flera publikationer och är känd i kretsar som rör hans arbete. Efter hans PHD när han skulle ut och söka jobb så är han nu för välutbildad och han har för mycket erfarenhet. Han går också på bidrag.

Vi vet båda att vi är mycket privilegrade med tanke på den fantastiska utbildning vi båda lyckats få och den klass som vi fötts in i, men nu sitter vi båda med bidrag. Är det hårt och tufft? Utan tvekan, det är ett helt förjävligt hur dåligt man mår, det är ett otroligt utanförskap. Det värsta som vi sliter med är att vi båda känner att vi är värdelösa, vi är totalt värdelösa i alla sammanhang, vi gör ingen nytta överhuvudtaget. Det kanske låter som världens bästa "semester" men varje dag är ett helvete. Att få arbeta och känna sig produktiv som människa, att man tillhör något, DET är lyx!


🐭

Malin: Jag känner samma sak som dig. Jag har rest och bott i andra länder och jag blir helt matt av denna mentalitet.
Det är inte många länder på jorden där man är beredda att supportera vuxna friska människors tillvaro.
Nej, det är ingen mänsklig rättighet att bli försörjd av staten bara för att man inte orkar skaffa sig ett jobb eller en utbildning.

Svar: Orkar verkligen inte uppfinna hjulet om och om igen för människor med cirka noll analys. Det finns inga friska välmående människor som hellre väljer bidrag än jobb och utbildning.
ladydahmer.nu

Anna

Ännu ett intressant inlägg. Tack för det! Snygga växter också!

Emma

Malin

Har du någonsin varit i behov av försörjningsstöd? Om inte så kan du hålla tyst tills du vet vad du pratar om. Om svaret är ja så tillhör du en minoritet som jag inte stött på förut. Att det skulle vara "LYX" är milt uttryckt skrattretande och förnedrande.

Rebecca

Jättebra inlägg om klass som alltid! Har man inte varit där så vet man inte hur det är. Man blir inte förslappad för att man är en lat soffpotatis genetiskt utan för att man tappar allt hopp, sitt självförtroende plus att man går runt med ständig oro och rädsla inför sin situation och hur den någonsin ska lösas. Man blir nedbruten och till sist orkar man kanske inget annat än att ligga på soffan.

Antipatina

Är socionom o har arbetat med ekonomiskt bistånd/försörjningsstöd/socialbidrag. Det var ingen av dem jag arbetade med som INTE hade ett skäl eller orsak som bidrog till deras arbetslöshet. De som hade kapacitet och förmåga (samt sociala nätverk) att faktiskt skaffa jobb och behålla det, de gjorde just så efter en kortare vända inom soc. De som blev kvar hade olika faktorer i sina liv som hindrade dem att komma ut på den reguljära arbetsmarknaden. Det var dessa hinder vi tillsammans arbetade med; o jag lovar att det inte var lathet eller lättja som var problemet.

Anonym

Minns när jag sjukskrev mig från mitt förra jobb för jag vantrivdes så mycket då jag konstant fick inviter från min chef om att han ville åka iväg med mig någonstans etc. Kontaktade facket och de tyckte jag skulle ha ett trevligt samtal med honom först då han kanske inte förstår vad han gör? Vilket jag hade och ni kan ju tänja er viljen trecvlug stämning det var efteråt. Kände mig så hopplös då jag pluggat i 4 år för att komma till ett sånt skit. Så jag gick till läkare för att jag kände sån stress och ångest över att jag behövde gå dit. Läkaren sjukskrev mug i 2 månader och sa till mig att jag skulle passa på att använda sjukskrivningen till att söka nytt jobb. Vilket jag gjorde. Tur var hittade och fick jag ett nytt jobb efter 3 månader. Men tror ni i jag fick någon ersättning av försäkringskassan? Nej stress och ångest över att din chef raggar på dig och sen försöker utesluta dig det ska du räkna med. Hur jag hade klarat den tiden utan min semesterersättning från året innan vet jag inte. Så hade jag varit oärlig och sagt att min ångest berodde på något annat så hade jag väl fått ersättningen men att bli taggad på det ska man ju för fan tålsom kvinna!

Erika

Tack för en mycket intressant blogg L.D.!

Inget är enkelt. Min uppfattning är att det är ett elände att vara arbetslös och nedbrytande på en mängd olika sätt. Vi har alla ett behov av att vara behövda!

Dock finns det människor, och nu pratar jag givetvis om en del av de som är arbetslösa och absolut inte alla, som inte kan tänka sig att söka jobb under sin utbildningsnivå. Huvale för ett låglöneyrke liksom. Själv har jag 5½ års högskolestudier bakom mig och jobbar ca halvtid med det jag är utbildad för och i övrigt i ett låglöneyrke som ej kräver utbildning. Sådana jobb finns det gott om om en kan tänka sig att "sänka sig så lågt". Så inget är svart eller vitt! Just sayin'!

Lucas

Kunde du inte köpt en bok för 500 kr istället för att supa bort skiten? Då kanske du lärt dig något? Kunskap som en dag kunnat användas till att skaffa sig ett jobb eller starta eget.

Svar: Jag är ganska säker på att jag redan då hade läst fler böcker än vad du gjort under hela ditt liv. Men "tack" för tipset.
ladydahmer.nu

Sofie

Erika
Jag ska berätta för dig att många lågavlönejobb kräver MYCKET av en arbetstagare. Många som mår dåligt psykiskt har svårt för allt för stressiga och socialt centrerade jobb, vilket lågavlönejobb ofta är. Bara för att jobben inte kräver en akademisk utbildning innebär det inte att människor som inte har utbildning klarar av jobben.

Hur lätt är det för en person med olika psykiska svårigheter/dåligt mående att prestera under social press och stress och socialt ansvar? Vilket det ofta innebär om man ska jobba med lågavlönejobb, som t.ex. personlig assistent, butiksbiträde, lokalvårdare. Alla dessa jobb kräver visst mått av planeringsförmåga, stresstålighet, förmåga att hålla huvudet kallt och fatta beslut som ibland kan vara mycket väsentliga att klara av felfritt när det gäller att ta hand om andra människor/bemöta kunder på rätt sätt. Kan vara mycket svårt för känsliga personer som kanske skulle gå under av denna press.

Enda jobbet jag kan se att 'de flesta' skulle klara av är enklare monteringsjobb på industri, MEN där kan den sociala kulturen bryta ner en eftersom många som jobbar inom industrin är just stereotypa män som sätter agendan för det sociala klimatet på arbetsplatsen. Sexism, hiearkier, en arbetsplats anpassad efter män.
Självklart tror jag att de flesta människor har en förmåga att jobba, MEN kanske inte just med det som står till buds just nu på arbetsmarknaden. Det är inte lätt för alla människor att passa in!

Ida

Missförstår jag dig nu eller tycker du man ska få socialbidrag trots att man har pengar på ett sparkonto?

Svar: Soc ska möjliggöra ett drägligt liv och där ingår sparande.
ladydahmer.nu

Elysia

Ligga på sängen och glo i taket och tänka att ingenting kommer bli bättre och vad nyttar det till att leva. Jo, det är skitskoj att leva på socialbidrag och vara deprimerad. Jag rekommenderar alla höginkomsttagare (som klagar på skatterna) att skänka bort alla sina pengar, säja upp sig från jobbet och flytta någonstans där de inte har några kontakter. Se också till att skaffa ett funktionshinder så att ni får det svårare på arbetsmarknaden. Så, nu behöver ni inte längre vara avundsjuka på de som lever på bidrag.

Lukas. Varför ska man köpa böcker när det finns bibliotek? Och vad hjälper det med råd för en situation flera år efteråt?

Anonym

Socialbidrag är det sista skyddsnätet. Pengar till mat, kläder och hyra för den som inte har inkomst eller sparade pengar. Det är ingen medborgarlön. Socialbidraget betalas av skatter från dem som jobbar varje dag.

Svar: Jaha?
ladydahmer.nu

Elysia

Ligga på sängen och glo i taket och tänka att ingenting kommer bli bättre och vad nyttar det till att leva. Jo, det är skitskoj att leva på socialbidrag och vara deprimerad. Jag rekommenderar alla höginkomsttagare (som klagar på skatterna) att skänka bort alla sina pengar, säja upp sig från jobbet och flytta någonstans där de inte har några kontakter. Se också till att skaffa ett funktionshinder så att ni får det svårare på arbetsmarknaden. Så, nu behöver ni inte längre vara avundsjuka på de som lever på bidrag.

Lukas. Varför ska man köpa böcker när det finns bibliotek? Och vad hjälper det med råd för en situation flera år efteråt?

Ylva

Intressant skrivet och framförallt var det intressant att läsa att det finns så många missunnsamma människor i kommentarsfältet , blir orolig av denna värld . Vi har det inte ekonomiskt fett direkt min man och jag vi klarar oss ok men det är med ångest varje månad ! Nu senast när vi handlande vi vi inga pengar på våra vanliga kort och maken fick prova flera kort innan han hittade rätt kort 😬 då är det en man i kön som bara måste säga ” men var det inte lön nyss hur kan ni inte ha pengar ” totalt sympatilöst och en onödig kommentar . Medans jag var på Ikea här om veckan och skulle köpa 5 kr korv kvinnan framför hade inga pengar och verkade inte riktigt må bra då bjöd ikeakillarna henne på korven samt att det var någon annan i kön som betalade hennes choklad hon inte heller hade råd med ! Det var väldigt stort gjort tycker jag 🙂

Maria

Intessant diskussion. Har aldrig läst din blogg utan hamnade här efter jag såg dig hos Malou. Jag blir faktiskt väldigt ptovocerad av ditt inlägg. Menar du på allvar att det är en rättighet att få ha tillgångar om man har försörjningsstöd. Jag har stor förståelse att man tycker så det skulle jag säkert också tycka om jag hamnade i samma situation. Samtidigt har du dina åsikter om de som tjänar pengar. Man får faktiskt uppofra mycket i privatlivet när man har ett högavlönat arbete. Långa arbetsdagar, mycket resor som kan ses som lyx att hänga i lounger världen runt när man helre vill vara hemma med familjen. Betala över 60% i skatt och vara överlycklig när man får ligga hemma och lata sig i soffan och se det som lyx. Jag klagar inte för det är självvalt för att vara fri och slippa ångest över räkningar, kunna spara till sina barn och och kunna investera i det man vill. Både jag och min man är uppfostrade på det sättet och har fört över det på vår dotter.Hon arbetade uner sina universitetsstudier och trors att vi kan hjälpa henne med pengar till en insats till lägenhet låter vi henne spara själv vilket nästan gått till överdrift. Hon går inte ut lika mycket sparar 5-10000 på sin lön för hon har ett mål. Visst kan många se vår dotter som bortskämd, Hon har växt upp i ett stort hus med hästar, fått en bil av flräldrarna men vi har arbetat hårt och hoppas att vi kan lämna lver ett arv som vi har fått sp hon fpr ett bra liv nör vi inte finns.och prata inte om psykisk ohälsa för det ör mpnga av vpra höginkomsttagande vänner som lider av men pressar sig till att jobba flr att deras flretag ska leva vidare. Dörför är det väldigt provocerande att se tex lyxfällan där folk tror det ör en röttighet att kunna dricka champagne, handla massa skit man inte behöver och ha en kitchen aid hushållsmasin bara för att alka andra har det. Man kan inte vänta tills man har sparat till det utan måste låna direkt när man flyttar hemifrån. Det ska också vara en rättighet att se ut som en uteliggare, man anstränger sig inte för att vara anställningsbar. Visst får man se ut som man vill men då kanske man få skapa sitt eget jobb. Det finns ju något som heter klädkodex på de flesta jobb där man tjänar lite mer pengar. Vet inte om du fortfarande lever på bidrag men du låyckas ju driva en stor blogg och får säkert arvode för att medverka i olika sammanhang . Lever du som du lär och delar med av dina pengar till mindre bemedlade eller väljer du hellre en dyr tapet till hemmet och en dyr bakmaskin. Du får tycka precis som du vill men det är provocerande att läsa att du tycker det är en rättighet att inte arbeta men du ska kunna spara, ha tillgångar och ha det lika bra som de som arbetar 40+ timmar i veckan. Hur skulle den ekonomin gå ihop, en massa bidragstagare som samlar pengar på hög. Då skulle det missbrukas och försöjningsstödet skulle nog vara ett minne blott som allt annat som missbrukas här i landet såsom sjukförsäkringen och assistansersöttning, etableringsbidrag mm. Och se hur bra det gick. Du är bara jävligt naiv och gillar att provocera.

Svar: Jag förstår inte riktigt vad du menar? Menar du alltså att människor som inte kan jobba av olika anledningar inte ska ha det bra?
ladydahmer.nu

Maria

En som inte kan arbeta och får försörjningsstöd får sin hyra betald. Bor man själv i en fyrarummare fpr man ersatt vad tex en etta kostar. Man får betalt för el, tandvård mm samt stöd för som för livsföringen i övrigt uträknat efter hur många familjemedlemmar det gäller. Här kan man ju då prioritera om man vill köpa två pizzor eller faktiskt handla mat där man kan laga mat för flera dagar. Vill man offra sina cigaretter till förmån för aktivitet för sina barn mm. Jämför då med pensionärer som jobbat hela sitt liv men lever under existensminimum och måste ta av sina soarade pengar för att betala för sitt äldreboende, de får minsann inte sina tandläkarbesök betalda. Tycker du även att sjukvården ska bekosta alla WT bröstproteser som måste plockas ut efter 20år, för det är väl inget man vill spara till. Menar du på fullt allvar att man ska ha samma standard med försörjningsstöd som arbetande. Vem vill arbeta då? Hur skulle samhället se ut om alla var tärande individer och inga närande. Ta och väx upp och lyft blicken eller förklara hur ett sånt samhälle ska fungera!
Det finns något som heter kommunism som är ett stats och klasslöst samhälle men det byggde ju på att alla hjälpte till.

Svar: Du och jag har uppenbart olika människosyn. Jag tex tycker att alla ska ha det lika bra och jo det inkluderar pensionärer och gratis sjukvård till alla. Medborgarlön är lösningen. Att det skulle få människor att sluta jobba är en syn som säger mer om dig än verkligheten.
ladydahmer.nu

Carina

Medborgarlön skulle frigöra en massa energi som hela samhället skulle ha nytta av. Om man nu måste gå in på samhället för att blidka er som har kapital av alla de slag. Skit samma, ni gör bara illa.

Jag är uppvuxen i arbetarklass, med föräldrar som ständigt bråkade om pengar. Jag tänkte alltid att jag ska plugga och komma nån vart eftersom skolan och andra övertygade mig om att jag är smart (ja, jag är det också), att det skulle bli nåt "stort" av mig, trots allt. Men se på fan, mina tonår ägnade jag mig åt att supa bort ångest och oro, hade inget som helst vuxenstöd. Tuff, populär, snygg, smart, och allt det där som ansågs vara förutsättningar för ett framgångsrikt liv. Jag visste inget annat, kunde inget annat (läs sociologi om ni inte förstår varför). Och jag är (blev?) psykiskt sjuk. Det blev bidrag, vilket jag plågade mig själv med, ökad skam och ångest, jag är ju lat och karaktärslös.

Fortsatte kämpa, för att plugga igen det jag missat, hoppade på och av, jobbade hoppade på och av,. Kämpade med suget efter droger och vin, mannen tog hem braj och jag inte kunde låta bli. Pluggade ändå. Till slut på högskolan, akademisk examen. Jobbade ett år.

Tappade fotfästet helt, orkade inte mer, hamnade, på ruta ett. Sjuk, och sjukskriven sen tre år, varav tre år gått åt till skam och sorg. Psykiatrin satte diagnoser, GAD och ADHD. Lever med bra man, och barn som har det riktigt bra, som förälder är jag framgångrik.

I alla fall, jag kan inte hantera pengar. Jag har försökt hela mitt liv att lära mig, det har inte gått. Och jag förstår fortfarande inte, särskilt inte nu när jag bara är hemma, shoppar inte. Allt går till barnen vars kompisars familjer är rika (ja, jag vill att de ska ha samma förutsättningar, vill inte att de ska ha det som jag hade det). Min impulsivitet bidrar, den klass jag kommer ifrån, är i, bidrar, patriarkatet bidrar. Klass och kapital HAR betydelse.

Finns det någon möjlighet för er här ovan att ta in hur det kan vara när man inte har ert kapital, det sociala som ekonomiska? Att det inte bara är att kämpa och ta sig fram trots att Sverige är ett bättre land att leva i än andra?

PS. Män har förstört mycket, internaliserat kvinnoförakt, våld och förminskning. Patriarkatet har stor skuld i så många kvinnors liv.

Anonym

Jag älskar din och Cicci Wallins podd, verkligen en spännande ögonöppnare med mycket intressanta tankar och idéer som feminism och samtid. Tänkte därför gå in och läsa lite mer om dig och spana in din blogg! Väldigt mycket jag inte håller med om i dethär inlägget (liksom många andra av dina inlägg). Du tycker på fullaste alvar att man ska få både bidrag och dessutom kunna spara pengar? Vem skall ge dig dem pengarna då hade du tänkt? Någon som arbetar för dem. Jag är självklart för sociala skyddsnät och bidrag till de som behöver, men jag kan på allvar inte säga att jag är glad att mina surt förvärvade pengar jag tjänat på att ha tre olika jobb går till någon som super bort dem, rökte upp dem eller vill spara till sin framtid.

Svar: Så du tänker att en person som går på bidrag aldrig ska få spara lite till sånt som kan behövas senare?

I har nog ganska olika människosyn. Så kan det va.
ladydahmer.nu

Anna

Jag vill mycket hellre att mina "surt förvärvade pengar" går till att bidragstagare och människor med sämre förutsättningar får ett drägligt liv än att de hamnar i skatteparadis och i fickan på rika riskkapitalister mm. Jag tycker inte heller det är så orimligt att man skulle få spara undan lite pengar även om man har försörjningsstöd. Har man bidrag i form av t.ex. sjukpenning, sjukersättning eller A-kassa så får man ju spara undan pengar.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog