Vad beror det pååååå?!!?

Hur tänker ni kring påståendet att kvinnor har makt i hemmet, att de styr och ställer, att mannen ej har nåt att säga till om? Stämmer det? Och isåfall vad beror det på? Stämmer det inte? Vad bottnar föreställningen i?

Hur tänker ni kring hela grejen att kvinnor fixar och donar hemma - ofta utan uppskattning - och hur detta sedan nedvärderas och skrockas åt av både män och kvinnor som gärna menar att det är onödigt samtidigt som det ses som en självklarhet att det ska vara mysigt hemma och fint dukat på bordet vid fest och andra tillfällen?

(null)

PROBLEMATISERA! 


Harmagedon

Skitsnack rakt av! Det är inte makt på något sätt. Det ger inga ekonomiska fördelar (oftast tar kvinnan av de pengar hon har att spendera på sig själv när hon köpet pynt) och går inte att använda utanför hemmet. Nej det är inte makt. Lika lite som den påstådda sexuella makten. Det är väl det kvinnan får när hennes knullbarhet går ner.

Det är någon slags rökridå både män och kvinnor håller fast vid för att slippa göra förändringar.

Anonym

Jag älskar att pynta hemma. Igår gjorde jag om arrangemanget med påskägg på matbordet tre gånger innan jag var nöjd hehe. Men jag har aldrig varit ner i krypgrunden och vill inte heller ner till spindlarna.
Min man tackar mig varenda dag för att jag gör vårt hem så fint och jag tackar honom när han släpar upp blöt isolering från under huset.
Det som jag kan tycka är problematiskt i denna idyll är att jag inte lär mig viktiga praktiska saker och skulle ha jättesvårt att driva ett hus om någonting hände min man. Men det är mitt eget val så det är bara att kavla upp ärmarna och börja lära!

Malin

Med makten i hemmet menas väl inte makten att pynta? Man menar väl att det är kvinnor som bestämmer när det är dags för nytt kök, nytt kakel i badrummet, ny soffa eller att glasa in balkongen. Det är väl sällan mannen är pådrivande bakom sådana förändringar, men rätt ofta får mannen ta ansvaret för själva byggprojektet när det väl är igång.

Sedan förstår jag inte vad du menar med att det ses som onödigt att ha fint hemma? Jag upplever tvärtom, att ett fint och fixat och pyntat hem ger status, har aldrig varit med om att det nedvärderas att ha ett pyntat och fint hem? Tvärtom så hyllas och hajpas ju det i tid och otid, det märker verkligen jag som inte alls är någon pyntare och aldrig orkar fixa något i hemmet, och därmed inte får några hyllningar för mitt hem :)

Sanna

Nej men oj, har du missat att bebisar med snippor OCKSÅ föds med en dammvippa och ett sinne för myspys? ;-)

A

Det är inte makt om den andra personen "inte bryr sig". Vilket ofta är fallet gällande de saker i hemmet kvinnor bestämmer över. Att köpa nya gardiner utan att fråga sin partner om vad han tycker om dem är inte att utöva någon slags makt om han som sagt ändå inte bryr sig om vilka gardiner som hänger i vardagsrummet. Hade kvinnor börjat köpa nya bilar utan att involvera männen hade vi kunnat börja tala om maktutövande eftersom män generellt bryr sig ganska mycket om vilken bil de kör. Det vi gör i hemmet ger oss ingen makt eftersom det inte ses som värt att göra. En ny bil är konkret och tar oss från punkt A till B och har ofta ett ekonomiskt värde. Ett mysigt hem att chilla i efter jobbet är en känsla och värderas inte lika högt. Om nu känslan ens kopplas ihop med ursprunget, dvs det fint pyntade hemmet. Jag tror inte ens att många män gör det. Det är först när de skiljer sig och lever ensamma som de inser hur torftigt och omysigt det blivit att komma hem från jobbet till det där trista spartanska ungkarlshemmet många män lever i om de inte har en kvinna som pyntar och gör fint.

Cecilia

Jag är också den som pyntar och fixar och gör mysigt hemma, tar av mina egna pengar för att köpa blommor osv för min man tycker att det är helt onödigt. Jag tycker dock att det är jätteviktigt. Hans ungkarlslya hade inget levande i sig, knappt gardiner och inget pynt eller mysigt alls. Det ger mig givetvis ingen som helst makt men däremot extra arbete och utgifter. Om inte jag gör det får jag ju dock leva i ett hem jag inte trivs i och mina barn får inte uppleva en pyntad och mysig påsk/jul/midsommar eller vardag vilket jag vill att de ska. Så jag ser inte riktigt någon lösning på det förutom att låta min man sköta andra saker som jag inte bryr mig lika mycket om. Typ bilen, snöskottning, tekniska saker i hemmet, avloppet och vattenlåsen osv, och hoppas att det jämnar ut sig.

Fea

När mäns generella ointresse för vad barnen har på sig för kläder, vad det ska lagas för mat, hur porslin och husgeråd ska vara organiserade i köket, hur det ska vara inrett och var barnen ska gå i skola är regel snarare än undantag så blir det ju kvinnan som får steppa upp. Särskilt som vi fostras in i det från början, att dona i köket och planera och laga middag. Planera inköp, veckan och barnens kläder utifrån vad det är för aktiviteter på dagis. När kvinnan då gör allt som mannen inte pallar så blir det på hennes sätt - och i det ligger det då någon slags "makt". Köket är "hennes" territorium, han är en "maktlös besökare". Eftersom kvinnan också måste uppfostra sin man, tala om för honom att han måste vara hemma med barnen så att hon kan gå på föräldramöte etc - då föds roten till skämtsamma kommentarer från männen om att de måste kolla med "regeringen" om de kan hänga med på den där ölkvällen med polarna. Så männens ointresse är roten tror jag. Hade männen varit lika delaktiga och intresserade så hade det influerat deras deltagande i hemmet, och då hade den där "makten" varit i balans.

Sen ska man ju inte heller glömma att män inte kan klara sig själva. Läs på @mansbebisar om män som i vuxen ålder lämnar sin smutstvätt till gamla farmor, som får matlådor av sin mamma en gång i veckan och som förväntar sig att flickvännen ska agera väckarklocka. Det ligger någon slags nedärvd föreställning hos män att man måste hålla kvinnan relativt nöjd (dvs kanske köpa en blomma nån gång i halvåret, "passa barnen" nån gång när hon ber om det och typ hämta på fritids om mamman absolut inte kan och ber om hjälp) för annars kanske hon får för sig att dra. Eller ännu värre - utnyttja den SEXUELLA MAKTEN och vägra att ställa upp på sex. Och vips så har kvinnan "makt", mannen måste hålla henne nöjd och glad. :))))) Sry för rant

Kronisk neuroinflammation

Jag vet inte riktigt men jag har några subjektiva hypoteser.

nedärvt från mamma, mormor etc. och det är det något av första man får lära sig, att det är ok, det uppmuntras, ser att andra kvinnor gör det m.m => det enda flickan/kvinnan vet något om och är trygg med så det fortsätter hon med?

Som jag märkt, om min mormor kommer hem till nån av hennes döttrar => Hon tittar direkt på hur hemmet är ordnat, är blommorna vattnade? Är allt ”ordnat och fint?”
Om inte => negativa kommentarer.

Ung kvinnas framgång tittas mer på hur välordnad och strukturerad hon är / ser ut, än vad hon åstadkommit, säg inom valfritt yrke/utbildning/forskning.

Kanske är det ofta lätt för kvinnor (även utan barn) att fastna hemma och inomhus. På något underligt vis är det inte okej att ge sig iväg på långa turer utanför hemmet. Jag tänker att det även kan vara för att det sägs att det är farligt att gå ut.

Om man då nästan bara kan vara hemma och, vänta, så utnyttjar man tiden och städar och donar? Det uppskattas ju också men samtidigt som du säger ses det ner på.

Samtidigt tänker jag att om man som kvinna gör tvärtom eller liknande så tar det emot rejält. Det är jobbigt, kanske resulterar det i utfrysning.
Det är inte alltid värt det?

Eller handlar det om några ”biologiska instinkter”, ungefär som att några tropiska fåglar (fast då är det hanarna) fixar en plats, genom att samla vackra stenar m.m?
Fast detta tycker jag själv låter mycket dumt, men det är en tanke.

Nedvärderas det för att hålla kvinnan ”på plats”? För att hon ska trycka ner sig själv och avguda de andra?

Osäkert som precis allt annat...

L

Jag tänker att kvinnor fungerar som nav i familjen, som håller ihop hjulet så att det kan fortsätta snurra framåt. Hur man än vrider på själva arbetsfördelningen i hemmet så är det ändå kvinnan som håller i ratten. Har svårt att se hur en man skulle kunna ersätta den platsen... när en kvinna försvinner från ett hem blir det rätt stillastående och dött.

den pyttelilla gudinnan

Har själv inte flyttat hemifrån än så har inte den sortens erfarenhet, men har pratat en del med min pojkvän som jag planerar att flytta ihop med om hur vi vill ha det i vår framtida bostad. I vårt fall (ganska typiskt) så har jag mycket mer intresse av stil och inredning än han, han vill ha det rent och ordnat men bryr sig inte om det estetiska, bara av praktiska skäl. Så jag antar att jag skulle ha mer åsikter om hur det ser ut i hemmet, men förstår inte hur det skulle vara makt? Om han brydde sig skulle vi ju kunna komma överens om något, men om jag är den enda med en åsikt så är det väl klart att jag bestämmer? Har hittills aldrig träffat ett sånt där stereotypt par där kvinnan är en hustyrann som inte kan tänka sig att låta mannen bestämma något. Antingen har båda varit intresserade och då delat (mer eller mindre) på ansvaret, eller så bryr sig mannen helt enkelt inte och låter kvinnan göra allt.
Dessutom är det patetiskt det här med att folk tycker synd om män som blir "tvingade" av sina partners att typ dammsuga. Gör han inte sin andel av sig självt måste man ju tvinga honom! Jag tror att den där bilden av kvinnan som hustyrann är nåt män hittat på som ursäkt för att slippa göra nåt hemma.

Jd

Kvinnor är ju oftare både hemmets och familjens projektledare, och det är ju en ledande egenskap om något.
Sedan att kvinnor som grupp inte tjänar på det ekonomiskt kan ju problematiseras.

Det beror väl iof på vad man menar med "tjänar på." Om bägge tvingas förvärvsarbeta men att lotten ändå faller på kvinnan att projektleda så blir det ju inte jämställt. Om den ena parten däremot väljer att vara hemma och ta ett huvudansvar för hem och kan göra det på den andra partens förvärvsarbetande, så är det ju ett val man kanske tjänar på eller åtminstone tycker är mer åtråvärt, givet att man får mer tid till hem/barn.

Det svåra är väl när bägge ska arbeta men däremot bidrar olika mycket till det gemensamma hemmet och barnuppfostran.



Amanda

Varför tror ni från vänstern att allt handlar om makt? Vad menar du ens med "makt i hemmet" LD? Varför skulle en kvinna ha makt över sin man, eller en man ha makt över sin fru? I en fungerande och frisk relation ska inte makt över den andre finnas, utan man är ett team som lyfter varandra och blir bättre tillsammans.

Kvinnor kan erbjuda män fertilitet och omhändertagande (en familj) och män kan erbjuda kvinnor resurser att ta hand om denna familj. Inget av detta har något med makt över den andra att göra. Kvinnor och män kan helt enkelt erbjuda varandra olika värden i olika sfärer (hemmet vs. jobbet till exempel).

Av vem nedvärderas kvinnans arbete (städning, matlagning, ta hand om barn) i hemmet? Av min erfarenhet, 100 % av andra kvinnor som ofta är feminister, både till höger och vänster. Varför nedvärderar så många kvinnor att vara hemma och vara närvarande i sina barns uppväxt? Att bygga en familj och ett hem? Varför anser så många kvinnor att det är mer hedevärt att jobba 9-5 och sedan stressa till dagis, hämta, och sätta sitt barn framför paddan än att vara närvarande i sitt barns lärande och utveckling hela dagen varje dag? Varför är det mer socialt värt att jobba för att bygga en okänd chefs företag än att bygga sin egen familj?

Svar: Jo vi från vänstern har ju en analys.
ladydahmer.nu

Kroatkringlan

Alltså i vårt hem är det maken som gillar ljus, dukar, gardiner. Men jag fattar ju också att det inte är vanligt att det är så. Men om männen hade varit intresserade av att lägga ner tid och pengar på hushållet hade de ju liksom gjort det. Få män hade ju köpt att kvinnan gick ut med en öl i handen och sa "älskling jag tar hand om grillen, in i köket och fixa potatis och sallad va?". De tar ju för sig när och där de vill. Och det är väl det som bör problematiseras. För INGEN VILL JÄMT men hushållet måste liksom skötas ändå.

lisa

Det känns som något män sagt till kvinnor för att hålla oss nöjda. Visst har vi makten i världen men ni har ju makten hemma, grattis!

Pera

Det är den påtvingade projektledarrollen man förväxlar med makt. Sanningen är att män vill inte ha ”makten” att t ex bestämma vilka vinterkängor barnen ska ha. De kan plötsligt klaga att de inte fick vara med o bestämma och så köper de skor EN gång. Men se, barnen växer o årstiderna växlar, och den ”makten” vill de inte ha att behöva hålla koll på vem som växer ur vad och när. Så kan man kalla det för makt att det är kvinnan som bestämmer vad barnen ska ha för kläder, etc annat i hemmet.

Petra L

Tänker att män inte tillåts ha behov av skönhet, värme, komfort på det sättet. De måste nedvärdera det för att vara män. De lär sig inte heller att göra fint så även om de vill som vuxna blir det inte så bra, så de som försökt tappar snabbt självförtroendet och ger upp. Deras flickvän gör ju så fint och det verkar nog inte vara en förmåga värd att förvärva, på samma sätt som många kvinnor inte ser värdet i att lära sig byta olja på bilen eller ta i och gör grovjobb (som att släpa upp isolering). Sen blir ju män så kränkta av kritik, deras värde är så knutet till prestation... att om man tycker till om deras försök att pynta som kanske inte blivit så bra så kommer de vägra att ta till sig och utvecklas även därför tänker jag...

A

Det är väldigt många män som gnäller över "regeringen" där hemma som bara bestämmer och/eller tar alla pengar. Ett rent helvete har de stackars kuvade männen som säger ja till allt som regeringen bestämmer trots att de egentligen inte vill. Samtidigt är det förvånansvärt få män som ansöker om skilsmässa. Kanske måste de fråga regeringen om lov att skilja sig också eller så kanske det inte är så jävla illa att ha en älskarinne-mamma-kombo där hemma som axlar ansvaret för hus och hem så att man själv slipper och kan fokusera på roligare saker t ex sina motorfordon eller modellflygplan.
Sen undrar man varför kvinnor mister sexlusten i längre relationer. Nja, kanske är det inte så tändande att ha en osjälvständig och oansvarig vuxenbebis som tar allt för givet där hemma.

Jd

A:
"Det är inte makt om den andra personen "inte bryr sig". Vilket ofta är fallet gällande de saker i hemmet kvinnor bestämmer över."

- Fast där tänker jag att om en part bestämmer mer över vad som köps/konsumeras så är väl det till viss del en makt?

Inte för att jag heller tror att alla världens bekymmer kan förstås endast ur ett maktperspektiv (för onyanserat) så är ju det i sig en maktalanys; visserligen tjänar män som grupp mer pengar bl.a. i och med att de förvärvsarbetar mer, men kvinnor står för uppemot 70-80 % av konsumtionen.

Mie

Jag bestämmer det mesta hemma och i princip allt när det gäller barnen, vilket jag tycker är naturligt eftersom jag är hemmafru och min man reser mycket. Det blir bara jobbigt om han ska komma hem och bestämma när han inte vet vad som har hänt under veckan. Dessutom tycker vi båda att det är bättre att han prioriterar att spendera tid med barnen när han är hemma. Förut jobbade vi båda heltid och då tog vi ungefär lika mycket ansvar och bestämde mycket mer gemensamt. På den tiden hade ingen av oss tid att inreda, idag är det jag som gör det.

Kunde jag välja hade vi båda jobbat ungefär sex timmar per dag och sen haft gemensam tid för privata saker, men det är svårt i landet där vi bor.

Malina

Så många män som ”inte bryr sig” om huruvida det är städat hemma, pyntat, eller hemtrevligt. Men så låter det ju så länge det är någon som ser till att allt det där ändå blir fixat. Skulle den där ”någon” sluta städa, sluta göra det hemtrevligt osv så skulle nog flera män ändå bry sig till slut och tycka att trivseln i hemmet försämrades. Problemet är i mitt fall att jag inte står ut med det förfallet som infinner sig under den tiden jag inväntar min mans nivå, alltså när han upptäcker att hemmet blivit en sanitär olägenhet.

Ordflod

Det känns väldigt förlegat med att kvinnorna skulle vara de med makt i hemmet, och ingen annanstans. Det känns om det var någon form av halvsann eftergift som både män och kvinnor delade iden om när patriarkatet stod som starkast på 50-talet. Mannen som var rädd för att komma hem till frugan som styrde och ställde. (Fan, hon hade väl all anledning att vara bitter.) Hela det svenska samhället har varit, och är i, en accelererande förändring vad gäller jämställdhet mellan könen, och de gamla rollerna är inte givna längre. Jag tror, att liksom i vår familj, så tar mannen störst ansvar för hemmet och barnen i allt fler familjer. I andra är det förhoppningsvis jämnt fördelat men kanske fortfarande i de flesta så är det kvinnan som tar det ansvaret. Jag tror att trygghet i traditioner, och en (sista?) generation där kvinnan är lägre utbildad och också har lägre lön för samma arbete än männen gör det så i stora och olika delar av samhällsklasserna. Men efter de kvinnor som banat väg i näringslivet vågar allt fler ta för sig, lönerna har jämnats ut för lika arbete och fortsätter att göra det. Men i högre utsträckning har kvinnodominerade yrken fortfarande lägre lön än mansdominerade det är säkert också till stor del ett arv från patriarkatets glansdagar, och vi behöver som samhälle se över hur olika yrken bör värderas i förhållanden till varandra, vilken utbildningsnivå de kräver och hur de gagnar samhället. Marknadsekonomi balanserar efter efterfrågan och tillgång, men trots det är vissa segment, som det alltid finns efterfrågan på, och i och med att vi blir äldre en ökande sådan, lågt betalda (sjukvård, äldrevård, etc) . Med det på plats så börjar vi nå en nivå där det är dags att se till individer, inte till kön. En bättre utbildad och kanske framförallt presterande individ bör i min mening ha en större ersättning.

Men nu svävade jag bort från ursprungsfrågan. Nej kvinnor är inte maktfullkomliga i hemmet. Det är en förlagad klyscha som antagligen aldrig varit sann.

Jag har svårt att förhålla mig till frågan om kvinnors donande i hemmet och huruvida det tas för självklart. Hos oss är det oftast mannen som myser till det, tänder ljus, ser till att det är undanplockat och fint tills vi samlas för mat, etc. Men inte enbart, kvinnan i hemmet gillar blommor och ser till att de dekorerar vårt hem med dem. Båda sidorna verkar uppskattas av andres insats för ett trevligt hem.

Fia

Den lilla makt det skulle handla om känns som snarare som nån form av rökridå. Klart man bestämmer och fixar när den andra parten knappt kan svara på frågan vad man ska äta. Då blir det liksom till slut en själv som får ta och fixa det, annars blir det ju ingen mat som exempel. Sen kan det gärna gnällas på att nått är äckligt eller mindre bra men göra det själv är omöjligt.

Makten ligger ju i att strunta i det så man slipper göra det.

Pynta och fixa hemma känns ju inte som så mycket makt. Större möbler kan ju vara svårt att köpa själv (dyrt) så det behöver man ju kanske vara två om och det där småpiffandet handlar ju knappast om makt.

Skylla på regeringen känns som en undanflykt för att kunna säga nej utan att behöva säga att man inte vill i vissa fall.

Det är så himla lätt också att göra nått lite dåligt så man slipper göra det igen. Så den där makten som vi kvinnor besitter i vårt hem är ju inte nån riktig makt.

A

Jd:
"- Fast där tänker jag att om en part bestämmer mer över vad som köps/konsumeras så är väl det till viss del en makt?

Inte för att jag heller tror att alla världens bekymmer kan förstås endast ur ett maktperspektiv (för onyanserat) så är ju det i sig en maktalanys; visserligen tjänar män som grupp mer pengar bl.a. i och med att de förvärvsarbetar mer, men kvinnor står för uppemot 70-80 % av konsumtionen."

Fast män köper ju saker utan att rådfråga kvinnor också. Verktyg t.ex. Så jag tror att män och kvinnor bestämmer lika mycket över inköp, bara över olika typer av inköp.

Angående att kvinnor står för 70-80% av konsumtionen så har jag läst att det är män som står för 80% av konsumtionen i ett förhållande. Män köper även mer saker med ekonomiskt värde t.ex. bil och elektronik medan kvinnor köper mer förbrukningsvaror till hushållet.

Isa

Nä, jag tror inte att kvinnor generellt har mer makt i hemmet. Visst svängrum inom vissa ramar kanske, typ jag skulle kunna byta gardiner efter smak, men skulle ju inte kunna byta soffa och tapetsera om utan att få okej på det först. Tror generellt att det är ett antifeministiskt påhitt, typ män har makten på arbetsmarknaden, men kvinnor har minsann makten i hemmet så i slutändan blir det plus minus noll.

Anonym

Den som sett julfilmen "Tomten är far till alla barnen" och det har väl de flesta, fattar det här med kvinnans makt i hemmet. "Vem ska äta allt det där" "Va! ska vi ha gäster?" "Ska HAN komma också?" "VaVaVa! ". Förvånad, chockad och maktlös man som just öppnat kylen. Och sen blir det bara värre efterhand. Sjukt rolig film som i grunden handlar om mäns maktlöshet i hemmet.

P

"Kvinnor måste ta för sig på arbetsmarknaden och i näringslivet, de kan inte bara hoppas på kvotering, det är ju inte mäns fel att kvinnor inte TAR FÖR SIG."

"Kvinnor måste backa och släppa på kontrollbehovet över hem och barn om män ska kunna få ta plats. Det är ju inte mäns fel att kvinnor FÖRBJUDER dem från att TA FÖR SIG."

Damned if you do bla bla bla.

Ett skämt att påstå att kvinnor har "makten" i hemmet.

Ida

Amanda: ser du inte själv hur inkonsekvent du är i ditt eget inlägg? Kvinnor ger "omhändertagande" för att i gengäld bli försörjda av en man - trots att de tydligen föredrar att jobba 9-5, stressa hem o hämta på förskolan osv? Så det du själv skriver är att kvinnor erbjuder omhändertagande (och fertilitet asså LOL) men de jobbar ändå heltid, dvs drar in pengar. Låter inte som ett life hack direkt utan som att de blir utsugna på (minst!) två plan. Men nej relationer handlar inte om makt.

Linné

Kvinnor får väl ”makten” när männen generellt klart och tydligt inte bryr sig minsta lilla om barnens kläder passar och är i brukbart skick eller om det är trevliga gardiner i vardagsrummet eller inte.

Dessutom tror jag att när kvinnorna hela tiden ser till att allt är ordnat hemma så behöver männen aldrig ens fundera på att ta hand om något vilket bara gör det hela till en ond cirkel. (Vilket jag dock inte beskyller kvinnorna för, om dom skulle steppa ner i hemmet så står det plötsligt ett barn där med trasiga galonisar och ingen ren disk att äta middag på för pappa har haft det lite körigt på jobbet och ”är trött”.)

Anonym

Kan urskilja två saker här. Den första är kvinnofällan och könade förväntningar. Den andra är våra personliga förmågor.

Kvinnor måste ta ett kliv tillbaka i hemmet även fast förväntningarna är annat och partnern måste få platsen och pressen att leverera.

De personliga förmågorna innebär ex att en kommer gilla inredning mer. Att en då kommer vara den som pysslar mer.

Sen finns det slitgörat som att duka fram vid bjudningar, det har inget med förmågor att göra! och om såna arbetsbördor endast faller på en i förhållandet så är det ett problem.

Cicci

En förklaring är att kvinnor är ljusår mer intelligenta och estetiskt begåvande än män, de är sotis och besvärade av försprånget och försöker således härska ned en för att få övertag.

Amanda

Ida: Inkonsekvent? Ja! Det jag menar är att många kvinnors val och agerande är just inkonsekvent. Varför väljer de bort sina barn för att jobba? Varför vill föräldrar bli utsugna på två plan istället för att en förälder stannar hemma och uppfostrar barnen och en förälder jobbar. Självklart behöver det inte vara kvinnan, det är ju upp till varje familj att bestämma vem som är hemma under vilken period av barnets liv. Att föräldrar prioriterar att "förverkliga sig själv på jobbet" på heltid, samtidigt som de tror att de kan ge barnen en bra och trygg uppfostran är ytterst inkonsekvent. Det är hela min poäng.

Anonym

Amanda. Klart att kvinnor kan ge sina barn en bra och trygg uppfostran trots att de väljer jobba heltid. Fast kan man inte så kan man inte och då kommer barnen först såklart men sådana situationer är väl ändå mer undantag än regel i dagens samhälle med utbyggd barnomsorg, dagmammor, barnflickor, personliga nätverk etc. Och förhoppningsvis en pappa också. Kvinnors heltidsarbete är bara ännu en pusselbit som ska passa in i pusslet och ingen konstig antingen eller fråga du vill göra det till.

Jd

A
De rapporter jag läst verkar det som att kvinnor står för 70-80 % av all konsumtion. Det är ju rätt mycket! Men jag är ingen nationalekonom precis...

Amanda

Anonym: Förklara gärna hur ett dagis/dagmamma kan ge ett barn samma trygghet och en lika bra uppfostran som dess egna mamma eller pappa. Förklara hur du menar att ett barn får samma trygghet och uppmärksamhet av en pedagog som samtidigt ska se till flera andra barns behov, som av en förälders odelade uppmärksamhet, tid och kärlek.

Anonym

JD. Kan omöjligt stämma. Däremot 70-80% av all dagligvaruhandel kan jag tänka mig men det är nåt helt annat. Män äter mer än kvinnor och pojkar mer än flickor så en kvalificerad gissning är att 60% av all dagligvaruhandel, som till 90% består av mat, konsumeras av män. Dagligvaruhandeln i sin tur står väl för en sisådär 50% av ett normalhushålls totala kapitalförbrukning under ett år. Bara gissningar från mig men med sunt förnuft kommer man långt.

Svar: Kvinnor handlar maten, barnens kläder, allt som behövs.
ladydahmer.nu

RebeckaL

Amanda
Det är så konstigt att det finns så väldigt många fler hemmamammor än hemmapappor när det är upp till varje familj att bestämma.

Amanda

RebeckaL: Varför är det konstigt? Kvinnor och män är olika. Generellt, som grupp, så har kvinnor och män olika biologi (i kombination med miljö) vilket gör att fler kvinnor är mer omhändertagande än män. Hade det varit 50/50 hemmamammor och hemmapappor hade det däremot varit väldigt konstigt, och antagligen påtvingat utifrån. Finns det fritt val så blir resultatet av dessa val sällan 50/50. Se bara hur Norden, med stor frihet vad gäller ekonomi och utbildning, har störst könsskillnad i världen inom exempelvis STEM. Medan länder med liten frihet vad gäller ekonomi och utbildning, ex Indien och Kina, har betydligt mindre könsskillnad i samma bransch.

Jd

Amanda:
Nu tycker jag du faller utanför det ideologiska ramverket här lite.
Att män och kvinnor skiljer sig åt markant som grupper vad gäller omhändertagande etc får man absolut inte hänvisa till biologi. Det är våra förbannade normers fel! Som dessutom tycks bli värre och värre ju längre det genuspedagogiska projektet dras i Norden, eftersom det mycket riktigt som du säger lett till ÖKADE skillnader i vilka val kvinnor och män gör (sjuksköterskor kontra ingenjörer exempelvis).

Anonym

Amanda. Ja fast nu skrev ju du "bra och trygg" och inte relativt att vara hemma själv. Förutsatt att mamman vill det själv och mår bra i sin situation så får barnet det bäst med mamma ständigt närvarande och tillgänglig. En mamma med ambitioner att göra karriär eller bara mår skit av att gå hemma kanske är sämre för barnet än de alternativ som finns och som frigör kvinnan från barnet. Eller vad tror du?

Ida

Amanda: "förverkliga sig själv genom jobbet"- du är ju på riktigt helt verklighetsfrånvänd. De flesta som arbetar gör det för att de måste inte för att det är en jävla hobby.

Amanda

Anonym: Tack för svar! Jag tror absolut som du att barnet mår bäst av att ha en mamma som VILL vara närvarande och investerar tid och kraft i sitt barn. Vill mamman hellre göra karriär, så absolut - hennes val, så länge det finns en annan förälder som kan vara hemma med barnet. Skulle mamman/pappan må dåligt av att vara hemma så undrar jag om det var ett så bra val av dem att skaffa barn till börja med. Vad tänker du om detta?

Ida: Min åsikt är att det är fel av samhället att driva den agendan, dvs "förverkliga sin själv genom jobbet". Lägg tid, kraft och energi där det är viktigt istället - familjen. Jag sa aldrig att de flesta jobbar som hobby. Självklart måste någon i hushållet jobba för att försörja familjen. Jag är djupt skeptisk till att BÅDA föräldrarna MÅSTE jobba.

Malin

Ida, de flesta jobbar absolut för att de måste, men vi är väldigt många som har valt att utbilda oss länge och väl för att kunna jobba med saker vi tycker om. Och då är det såklart intressant också att jobba. Så jag tycker att jag förverkligar mig genom jobbet trots att jobb också är en nödvändighet.

Ida

Amanda: ok...så kvinnors val och agerande är inkonsekvent och "varför väljer de bort sina barn för att jobba?" , sen skyller du på "samhället"?

Malin: okej, det förändrar ju som sagt inte att merparten av sveriges befolkning måste sälja sin arbetskraft för att överleva men kul för dig att du utvecklas på jobbet?

Malin

Amanda: men i Sverige måste ju båda jobba, om den ena inte är ovanligt högavlönad.
De flesta länder har skattelättnader för familjeförsörjare, vilket gör att en förälder kan vara hemma. Det är pga tradition oftast kvinnan, men i de familjer där kvinnan har en bra lön och mannen vill vara hemma, är detta likväl fullt möjligt.
I Sverige är dock staten heligare än barnen och därför betalar vi individuell skatt, ej per familj.
Det har gjort svenska kvinnor mer ekonomiskt oberoende men svenska barn får växa upp till stor del i förskola.

Anonym

Jag tycker mammor kan känna sig trygga med att deras barn får en bra och trygg uppväxt med de avlastningssystem vi har om dom nu hellre vill jobba än stanna hemma med barnet. Sen är livet komplicerat och hur det ska bli och kännas och sådär är sällan nåt man vet i förväg. Ingen mamma ska dock skammas för att "inte ta hand om sitt barn" eller "inte ge sitt barn en trygg uppväxt" för att hon väljer de alternativ samhället erbjuder mot att ta hand om barnet själv. Tycker jag.

Jen

Sen vi köpte hus blir vi mer och mer könsnormativa. Det är han som grejar med gräsklippare och pannan samt bil. Själv står jag för planeringen (detta evighetslånga). Födelsedagar, jul, påsk, samkväm med vänner och familj. Inköp av julklappar och presenter. Resten "delar vi lika" på (right...) Det jag märker är ju att män får cred för det de gör på ett annat sätt, kanhända pga att det ofta är mer praktiska saker de utför. Det HÄNDER något då liksom. Mycket vad jag "gör" sker ju i huvudet.

Har dock helt lagt över inköp av presenter till hans sida av släkten på honom. (Påminner/TJATAR dock en massa) Behöver jag säga att vi dykt upp tomhänta x flera? Och att han inte bryr sig? Medan jag står där och skäms. Vet ju liksom hur djupt rotat det är att "kvinnan" ska göra detta och alltså när det inte blir gjort så är man "dålig".

RebeckaL

Amanda
Men om det är vår biologi som gör kvinnor mer omhändertagande så borde ju många fler kvinnor vara hemma och ta hand om barnen idag. Eftersom att det enligt dig är osannolikt att båda föräldrar verkligen måste arbeta.

Ida

Alltså detta eviga gaggande om att barn far illa på förskolan, var finns forskningen? Var får ni detta ifrån?

Svar: boktips: förskolan för de allra minsta. Finns massvis med forskning.
Men sen kan man ju delta och engagera sig i förskolefrågan, då blir det skittydligt att förskolan brister och saknar resurser. Det är kris just nu. Stora barngrupper, brist på förskollärare, dåliga lokaler, bristande rutiner, hög personalåtgång osv. För att inte tala om alla övergrepp.
ladydahmer.nu

Amanda

Ida: Haha, Jag skyller inte på samhället :) Alla människor är ansvariga för sina egna beslut, även mammor. Det jag säger är att jag tycker det är hemskt att samhället har så tydliga incitament emot barn- och familjevänliga livsval.

Amanda

Malin: Håller helt med dig! Staten och det "ekonomiska oberoendet" (=statsberoendet) har helt tagit över. Hemskt för familjen. Visst är det svårare att leva på en lön än två, men det går om man vill. Vet många som gör det, även de utan jätte höga löner. Men absolut så kräver ett sådant liv en hel del omprioriteringar rent ekonomiskt.

Amanda

RebeckaL: Precis min mening! Vi måste sluta jobba så hårt emot vår biologi.

Lina

Alla ni som proklamerar att kvinnans biologi ska göra att hemmavarande med barn ska vara det mest självförverkligande någonsin ifrågasätter jag starkt. Biologiskt sett är jag kapabel till att använda mitt intellekt till mycket svårare situationer än den med barn. Jag vill därför använda den kapaciteten till ett förvärvsarbete. Jag vill komma hem stimulerad till mitt barn och även ekonomiskt kunna ge mig (pensionen etc) bättre fördelar i livet. Biologiskt sett så är argumentet alltså helt baklänges. Nog för att graviditet och tiden efter förlossning gav mig hormoner att klara av min bebis men inte har jag blivit stimulerad eller en bättre morsa av att vagga min 4månaders till sömns 6 ggr per dag. Snarare har jag gått in i överlevnadsinstinkt.

Jd

Lina:
Jag tror som du att man kan dra biologiska argument lite väl långtgående.

Att kvinnor har lite andra förutsättningar i och med sin biologi är inget konstigt, eller att kvinnor som grupp tenderar att överglänsa män som grupp i empatiska/omhändertagande förmågor.
Men med det sagt betyder inte det att det inte finns en massa män som har minst lika bra förmågor eller att kvinnor inte skulle ha behov av mer utmaningar än dem kopplat till "hus och härd." Inte heller säger biologiska förutsättningar något om vad som stimulerar en människa mest. Vårt samhälle idag är något mer komplext än när vi bodde i grottor och knappt överlevde 25 årsåldern.

Finns ju en anledning till att förstföderskors ålder hela tiden pressas uppåt i åldrarna i de länder där man har möjligheten att göra annat än producera barn.

Malin

Ida: väldigt många i Sverige är högutbildade och har valt jobb de tycker om, inte bara jag faktiskt, och det är väl bara bra. Varför skriver du nedlåtande om mig och andra som valt att utbilda oss och hittat jobb som känns ok att gå till, förutom att ge oss lön att leva på? Det är väl enbart positivt att människor utbildar sig och jobbar med saker de tycker är intressanta? Jag förstår inte varför det får dig att skriva otrevliga kommentarer.

Ida

Malin: jag svarade på en kommentar från Amanda, som antydde att arbete var någon form av självvalt självförverkligande-projekt, vilket är att grovt förvränga den verklighet som de flesta lever i - jag vände inte mig till dig eller någon annan öht. Att det sedan finns personer som, likt du själv, haft handlingsutrymme för att kunna välja ett arbete som är bättre än något annat är helt irrelevant i sammanhanget. Ärligt talat påminner du om en vit kränkt man som måste få sina känslor bekräftade när diskussionen öht inte handlar om dig. Sluta deraila diskussioner och sluta förvänta dig att människor i en diskussionstråd ska dalta med dina känslor för att du inte kan hålla dig till sakfrågan.

Anonym

Ida skrev:
"Amanda: ok...så kvinnors val och agerande är inkonsekvent och "varför väljer de bort sina barn för att jobba?" , sen skyller du på "samhället"?

Malin: okej, det förändrar ju som sagt inte att merparten av sveriges befolkning måste sälja sin arbetskraft för att överleva men kul för dig att du utvecklas på jobbet?"

Om du skriver namn sådär före en kommentar så tolkas det ju lätt som att det är till den personen :) men du outade dig rätt mycket som troll i ditt svar så jag matar inte dig mer nu.

Malin

Ida skrev:
"Amanda: ok...så kvinnors val och agerande är inkonsekvent och "varför väljer de bort sina barn för att jobba?" , sen skyller du på "samhället"?

Malin: okej, det förändrar ju som sagt inte att merparten av sveriges befolkning måste sälja sin arbetskraft för att överleva men kul för dig att du utvecklas på jobbet?"

Om du skriver namn sådär före en kommentar så tolkas det ju lätt som att det är till den personen :) men du outade dig rätt mycket som troll i ditt svar så jag matar inte dig mer nu.

Ida

Malin: men herregud det var ett svar på din ursprungliga kommentar riktad till mig? Läs tråden igen.

Frida

Skulle inte säga att kvinnor har met makt i hemmet, snarare att de inte har något val. Jag kan bara se till mig själv och det är min mamma som har uppfostrat mig och min bror trots att vi bor i en kärnfamilj. Det är hon som uppfostrat, köpt kläder till oss, haft hand om allt städning, tvättning, matlagning och inredning. Varför? För att min pappa inte hat någont som helst intresse av det. Eller intresse och intresse han har otroligt mycket åskiler om saker och är inte sen med att klaga en massa om inte de kläderna han vill ha just precis då är tvättade, att det inte är ordentligt städat hemma (trots att det det mest är hand förtjänst att det ser ut som det gör), att inte maten är god (fast den ör det och att han aldrig någonsin skulle ställa dig och laga mat själv) och att inredningen är ful (fast han har släpat in massa fula både gamla och trasiga möbler som tar plats för böttre förvaringsmöbler).

Tycker ärligt talat fler män borde engadgera sig mer istället för att klaga på att de inte får bestäma samt att gnälla så fort allt inte är i deras belåtenhet.

RebeckaL

Amanda
Jag upplever inte att jag går emot min biologi när jag mår bra av att stimuleras intellektuellt utanför hemmet. Kan ju såklart vara något fel på min biologi.

Anna

Jag tror att eftersom kvinnor historiskt var i hemmet konstant så blev det norm både att det var deras sfär att bestämma i då de vistades där mest, samt att det på sikt även blev "kvinnliga" intressen som ärvts vidare t.ex majoriteten av inredningsintresserade är väl oftast kvinnor. Då män intresserar sig är det oftast för hemelektronik, läderfåtöljer eller typ bygga veranda och andra mer högstatusuppgifter i hemmet.

Så, att bestämma i hemmet, för inredning, köksrenovering o semestrar är inte status! Ger inte status eller makt i samhället utan enbart inom familjen (dock ska det inte nedvärderas då familjetrygghet bygger bra personer o ger en bra uppväxt!)

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog