Vad innebär det att älska sig själv?
Det här med att älska sig själv eller lära sig älska sig själv, vad innebär det egentligen? Jag vet faktiskt inte. Inte alls. Jag vet att jag inte vill känna självhat. Det vet jag. Barn gör inte det. Barn är så oförstörda och fina på så sätt. De ifrågasätter aldrig om de duger, de tänker inte på det ens. (Tills vi fuckar upp det alltså, vilket sker i lite olika åldrar) 
 
Jag vill väl nå nån slags peace. Älska sig själv är så aktivt, det kräver ett ställningstagande på nåt sätt. Jag vill ju bara vara nöjd och trygg. Strunta i att älska mig själv, strunta i de tankarna helt men också känna just noll självhat.Bara vara ok med mig själv typ. Svårt att förklara. Vet inte ens om det går att nå dit men jag märker att ju mer jag ägnat mig åt den här resan, skalat av mig så mycket fåfänga jag kan och dealat med så jävla mycket hat som jag gjort så har jag börjat landa.
 
Jag struntar absolut inte vad människor tycker om mig, jag tror inte ens att det är möjligt för nån att kunna det och jag vet inte ens om jag vill det. (Såklart vill jag strunta i hatares lögner och det kräver väl träning att kunna se igenom) Jag vill vara omtyckt för det betyder att jag är en människa som får andra att må bra och sån vill jag vara. Jag vill inte vara en människa som får min omgivning att må skit eller som får folk att tänka nej fy fan när jag dyker upp. Det är liksom inget bra betyg. (återigen, räknar inte med hatare och mobbare och antifeminister och sånt skräp)
 
Nu tappade jag tråden men det jag ville säga var att nej jag struntar inte i vad folk tycker om mig men det är inte den springande punkten längre. Jag lever inte efter att vara andra till lags, den biten skiter jag i. Och jag accepterar att jag har sidor som är mindre bra och mindre omtyckta och att dessa inte säger så mycket om hela min person. Och detsamma gäller andra, jag dömer mindre. Mig själv och andra alltså. Receptet för mig har väl varit att:
  1. sluta ägna tid åt mitt yttre (detta har tagit flera år tyvärr), sluta raka, sminka, klä upp mig osv.
  2. sluta ta del av sånt som påminner mig om mitt yttre: städa upp flödet, avfölja alla som påminner mig om att tänka på hur jag ser ut och vad jag har på mig och att gå ner i vikt osv. Sluta läsa tjejtidningar. Sluta se på tv-program som handlar om ytlighet och vikt och mobbing.
  3. sluta ta del av allt som "inspirerar" mig att vilja förändra mig.
  4. sluta umgås med människor som självhatar och ältar sina yttren, sina dåliga sidor, sin vikt. OBS inte viktiga relationer såklart.  (Nu hade jag väl cirka inga sådana människor runt om mig egentligen men ja)
  5. sluta umgås med människor som ältar andras yttren, dåliga sidor, vikt osv.
  6. förbjuda bantningssnack inför mig. Detta behöver jag knappt göra aktivt för de flesta vet var jag står så ingen vågar väl hehehe.
  7. Jobbar med att sluta snacka skit också, men är väl inte riktigt där helt än tyvärr
Mitt recept handlar mycket om yttre faktorer men det är ju för att jag drillats att mitt värde ligger där, för nån annan ser receptet annorlunda ut. Man får hitta sin trigger, det som får en att må skit, det som påminner en om sina egna brister och sin egen ångest och skala bort det.
 
Men nuförtiden jag kan även tänka negativa saker om mig själv utan att hata mig själv. Jag ska förklara. Typ konstatera att ja jag är inte så bra på det där MEN DET ÄR OK ÄNDÅ! lite så där lagomt käckt egentligen. Jag förstår äntligen att mitt värde inte hänger på att jag presterar eller är duktig eller bäst på allt. Jag kan vara skitkass på olika saker och ha dåliga sidor och vara ful eller dum eller inte världens smartaste eller kunnigaste men att jag ändå har ett människovärde och ändå är en rätt så bra och härlig person? Fattar ni vad jag menar?
 
Aja, jag vill bara vädra lite tankar kring det här, jag vet inte riktigt var jag ville komma ärligt talat.
 
 
Marcela Bolwede

Du har fått mig att vara glad och nöjd över den jag är. Noll ångest och självhat.

Tack!

Mathilda

Att ta hand om sitt yttre och inre är för mig ett sätt att visa mig att jag älskar mig själv.
Varför vill du inte klä upp dig osv?

Svar: Varför skulle jag klä upp mig? Kan man inte älska sig själv utan att pyssla med det yttre?
ladydahmer.nu

Sonja

Vår kultur är så himla själv-fixerad. Man ska tro på sig själv och älska sig själv. Och så vidare. Och det är så himla... tomt. För för mig har det betytt absolut ingenting. Det har varit så fruktansvärt diffust. Vad är det hos mig som jag ska älska? Vad är det hos mig som jag ska tro på? VAD. Vem är jag ens? Är jag en essens? Har jag en själ? VAD är det jag ska älska hos mig själv? Mina handlingar? Mitt förstånd? Att jag över huvud taget finns? Men varför finns jag? Har jag ett syfte? Vad är mitt syfte? För att kunna älska sig själv så måste man väl förstå vad och vem man är? Eller?

Nu "drar jag upp" Gud igen, soooom vanligt, men vad ska jag göra, han har ju räddat mig på alla sätt en kvinna kan bli räddad på :) (<- lägg märke till att detta är ett Titanic-citat)... det är inte oss själva vi ska älska och tro på. Det är Jesus vi ska tro på och älska. Det förstår jag nu.
Det var först när jag kom till tro och vägen till Gud öppnades (tron på Jesus typ öppnar en väg mellan våra hjärtan och Gud själv när man får Anden, så att det blir en förbindelse däremellan) som jag började ana mitt värde. Varför är jag värd att älska? För att Gud har bestämt det. Vem och vad är jag? Guds barn.

Du frågar vad det innebär att älska sig själv. För mig hände det när jag fick insikt om vem jag är och vad jag är för Gud (och då alltså Gud från Bibeln, ingen annan diffus gudom). Jag är fortfarande osäker och ängslig på många sätt och har massor av problem och skavanker och sår osv osv, men inom mig bär jag något som är evigt och äkta och verkligt. Att jag har fått den gåvan är bevis för mig att jag är värd att älska och det innebär ett enormt stöd och hopp för mig både till vardags och till fest.

Det kanske låter lite flummigt, och ängslig som jag är så undrar jag hur det framstår, but this is my life and whats a girl like me gonna do about it :)

Anna

Så bra text ❤ jag känner också att jag accepterar mig själv mer..både när det kommer till det yttre och mina olika sidor.. bättre självkänsla..känner mer att jag duger. Men också tagit lång tid att komma dit jag är idag och fortfarande finns det en del att jobba med. Jag kan känna skam fortfarande i olika sammanhang. Vet att det hänger ihop med saker jag gått igenom uppväxten och så. Det är mycket bättre men fortfarande finns skammen kvar till viss del som en del av min personlighet min självkänsla..hur jag ser på mig själv. Hur känner du med skam idag? Vet att du skrivit om det förr.

Sofia

Lyssnade på senaste penntricket idag. Undrar tanken och syftet med avsnittet? Det fick mig bara att må dåligt och få ångest över att vara snart 32 och kvinna. Om något så spär ni ju bara på med alla negativa tankar om kvinnors åldrande och så kallade förfall.

Svar: Vi pratar om sånt som berör oss. De flesta ämnena är jobbiga för nån. Feminism är ingen tjejfest utan en revolution och ibland jävligt jobbigt att prata om. Likaså podden.
ladydahmer.nu

Jd

Vad menas med självhat egentligen? Är det inte lite samma sak som fördömanden? En inre monolog om att man ska si eller inte borde så.

Min erfarenhet är att de som dömer sig själva allra hårdast också är ganska fördömande utåt sätt mot andra. Att det finns mycket pekpinnar helt enkelt. Så ett botemedel borde rimligen vara att öva sig i att inte döma andra så mycket (lättare sagt än gjort!)
Kan man förlåta andra snabbt så brukar det vara lättare att ha överseende med sina egna fel och brister också :)

Malin

Vad mycket fokus du lägger (har lagt?) på just utseende. Varför gör du det? Kanske för att du är snygg och fått mycket bekräftelse via snygghet, inte har pluggat vidare eller haft stimulerande jobb och alltså inte fått bekräftelse via smarthet och framgång i yrkeslivet?

Jag är ju också kvinna och i ungefär din ålder men jag självhatar inte och hela min värld känns liksom så mycket större än mitt och andras utseende.

Svar: Det är samhället som lägger mkt fokus på kvinnors utseenden. Jag bemöter det.
ladydahmer.nu

Sofia

Håller med Sofia om avsnittet, inte upplyftande alls.

En är kanske bortskämd med att känna sig påfylld efter att ha lyssnat på penntricket. Brukar vanligtvis känna mig som ett stridslystet skogsfenomen efter era fantastiska dialoger....

Svar: Tänk att det du könner dig upplyft av i vanliga fall kanske är jobbigt för nån annan. Denna gång var det din tur.
ladydahmer.nu

Josefine-utmattad trebarnsmamma

Äntligen har jag börjat att INTE sminka mig för en dag hemma. Jag klagade en kväll att jag inte orkade sminka av mig och då sa min man till mig "varför sminkar du dig då?" Och ja, varför sminkar jag mig varje fucking Day??? Jag är hemma och är sjukskriven för utmattning men sminkar mig om jag går ut med soporna typ. Nä, nu är det slut med det! Jag handlar och lämnar på förskolan sedan två veckor tillbaka utan smink!Så stort för mig! Punkt nummer sju slutade jag med i samband med utmattningen för 2,5 årsedan iom att det slog mig att man har inte en aning om vad folk går igenom!

Linda

Jag tror det handlar om att sträva mot att acceptera att man är som man är, både dåliga och bra sidor. Det gäller både det yttre såväl som det inre.

SunnyG

Bra skrivet! Som vanligt sätter du ord på sånt som många funderar på tror jag.

Jag skulle helst av allt vilja sluta fokusera på mig själv överhuvudtaget, och snarare rikta fokus på att njuta av omvärlden, det låter flummigt men typ lyssna på musik, äta god mat, hoppa i en vattenpöl, se en bra film, hjälpa en vän eller en främling i nöd eller leka med ungarna. Varför låter jag allt kretsa kring någon form av ifrågasättande av mig själv eller min bild av mig själv, och min plats i världen.. Ett barn riktar all sin uppmärksamhet ut mot upplevelser, inte in mot sin egen person. Jag vill känna mig så självklar att jag aldrig behöver fundera på vem jag är eller vilka personlighetsdrag andra människor kommer att tillskriva mig pga mitt utseende eller min handväska eller min lägenhet eller mitt jobb. Jag lyckas aldrig, för det är jämt ”ser jag tjock ut i den här?” (som om jag skulle sluta vara tjock om jag bara klär mig i rätt plagg), ”varför tänker jag såhär, undrar om jag har någon störning” eller ”kommer någon tro att jag tror att jag är någonting” i mina tankar.

Anonnonikoka

Jag vill säga tack så mycket för du har öppnat en helt ny värld för mig! Jag har alltid varit den som sagt ”nä, jag är inte feminist” men samtidigt tänkt att allt är åt helvete. Började läsa din blogg när jag var gravid med barn 2 och har typ blivit... omvänd? Eller hur jag ska säga. Jag har i alla fall lärt mig så mycket, insett så mycket och insett att jag har visst varit feminist hela tiden men att jag inte fattat det förrän nu. Du får mig att tänka till och jag börjar lära mig mer - jag märker hur jävla mycket jag går i gång när andra börjar prata feminism, genus och fåfänga för nu fattar jag! Och dom som inte fattar kan JAG få att fatta!
Jag börjar sakta men säkert bena ut exakt vart jag står, hur jag vill uppfostra mina barn mer könsneutralt. Du får mig att tänka till, jag håller ibland med och ibland inte - men jag tänker. Så, tack!!

Anonym

Att vara 32 och kvinna och känna att man åldras är inget problem för den som älskar dig själv.

Nyfiken

Man ska göra det som man mår bra av. Och en sak jag reflekterade över är att du skriver att du plockar bort olika faktorer som påverkar dig negativt, och att folk Som pratar om saker gällande utseende osv runt om kring dig tas bort. Funderar du på om det är en uppoffring för vissa personer att göra det runt dig? Eller omger du dig med relativt likasinnade? Blir du inte rädd att du missar människor? Då utseende och bantnings delen gör att du sollar bort? Jag är nyfiken! Och ifråga sätter inte. Fullt rimligt att Solla bort. Funderar bara på att du så självsäkert kan pungta upp? Jag tycker att det är spännande att omge mig med folk som är av olika åsikter. ( legitima) och finner det upplyftande för att växa som människa, även om jag inte alltid är av samma åsikt.

Svar: Jo såklart. Men jag måste se till mitt eget välmående också. Är det en människa som betyder mkt för mig sp pratar jag med ene såklart men jag tänker inte utsätta mig självföraktet skit bara för at inte ”gå miste” om vissa människor.
ladydahmer.nu

Ylva

Hej ! Lyssnade också på podden idag , intressent som alltid men tyvärr mycket hycklande vad jag tyckte ! 70- åriga tanter skulle vara nöjda med sitt eget åldrande och sig själva men i samma andetag pratar ni om att Cissi VAXAR mustaschen och i tidigare avsnitt har Cissi berättat att hon har opererat brösten ( då kan man inte i min värld vara så nöjd med sig själv, om det var i tidigare ålder varför inte ta ut inplantaten nu då ?) Cissi har även TATUERAT ögonbrynen, hon färgar håret och fixar naglarna ofta, är man nöjd med sig själv och hur man ser ut med ljusa ögonbryn varför tatuerar man dom då ?! I min värld hycklande och rent skrattretande ! Jag gillar dig och Cissi och era tankar och åsikter men jag gillar inte hur man sitter och pratar om personer som inte är nöjda med sig själva och hur dom verkligen borde det , när man själv har gjort ” ingrepp” på sin egen kropp! Jag blir 32 om några veckor och jag har ingen åldersnoja trivs dock oftast inte med mig själv ( men står för det om någon frågar ) jag jobbar på att tycka om mig själv trots fluff och mångas kommentarer men det är inte lätt men samtidigt ger jag inte andra tips och råd om att älska sig själva då jag har svårt med det själv ! Jo mina barn försöker jag bygga upp till starka individer som jag önskar komma älska sig själva då det inte är något jag tvingar på dom alltså min kroppsuppfattning pratar jag inte högt om och dom älskar min fluffiga mage som lillebror kom ifrån 🙂! Inget påhopp utan lite kritik ! Tack för att du finns och skriver, målar och poddar LD!

Svar: Varken jag eller Cissi är speciellt nöjda med oss själva. Tror ej vi sa det heller?
ladydahmer.nu

cilla

Nyfiken -'läser du alla kommentarer? Blir du glad ibland eller tar du mest åt dig av elakheter?

Svar: Läser allt! Blir glad såklart.
ladydahmer.nu

LV

Att älska sig själv... Tja, jag kan väl säga att jag är tillfreds med mig själv. Har lärt mig det genom föräldrarnas separation och senare skilsmässa, genom syrrans självmordsförsök, genom pappans tjatande om självmord, genom mammans ältande att hon aldrig dög som mamma... Och genom medvetet valda utmaningar. Jag känner mig trygg och kan verkligen säga att jag min egna bästa vän. Som - när det krisar - vet att jag kan lita på mig själv ich mina styrkor, på min upptränade autopilot. Och när det är lugnt, bygger jag upp mig igen genom att bekräfta mig själv. Jag har gett mig själv oändligt många chanser när jag misslyckats med det jag inte klarat av. Självhat har jag nog aldrig känt. Ibland rakar jag mig och ibland inte, iblad sminkar jag mig och mestadels låter jag bli. Önskar att min dotter också är sin alldeles egna, alltid närvarande bästis.

Lisa

Varför är det egentligen så viktigt att ÄLSKA sig själv?

Kan det inte vara fullt tillräckligt att acceptera sig själv , förlika sig med sig själv, bli vän med sig själv?

Jag är inte ute efter att slå ned på eller kritisera någon enskild individ som strävar efter just att älska sig själv, känner bara en viss oro över att det blir ett nytt ouppnåeligt ideal för kvinnor att ständigt 24/7 älska sig själva.

Själv har jag efter mycket om och men lyckats landa i just att jag respekterar , accepterar och är vän med mig själv, vilket är jävligt skönt! I just mitt fall var det mitt inre och inte mitt yttre som jag efter en lång kamp till slut blev vän med, alla kvinnor utkämpar sina egna personliga strider.

Helena

Jag tror det viktigaste i att hitta sin självkänsla är just att reflektera över vad som gör en lycklig. Är man medveten om vad det är som tynger ner än så kan man jobba med det. Jag tror många inte är medvetna om exakt vad det är som får dom att må dåligt och därför inte vet hur dom ska komma ifrån det. Som det yttre tex. Man tror att om man bara blir smal och snygg osv så ska man blir gladare och tycka om sig själv mera. Men så enkelt är det ju inte. Man måste börja inifrån.

Ylva

Helt sant LD ni sa ej i podden att ni var nöjda med er själva , men ni pratade om att andra inte var nöjda med sig själva och att ni ( Cissi ) bara ville gå fram till tanterna som inte var nöjda och säga att dom skulle vara nöjda med sig själva och det är där det blir konstigt för mig . Cissi / du är inte nöjda med er själva men andra ska vara det ?! Men ett tänkvärt avsnitt med intressanta tankar ! Tack 🙏

Li

Du är ju inte neutral vad gäller ditt yttre enligt mitt sätt att uppfatta dig. Färgat hår? Näsring, stora tatueringar. Ditt val av kläder. Du är den av bloggare jag läser som lägger störst vikt tid o kraft på o ständigt älta kroppen, slå ner både på dig själv o andra. Känns så destruktivt. Varför inte ibland glädjas o känna tacksamhet över sig själv o sin kropp. Kan jag göra även jag levt med kronisk värk över 20 år. Kan ju inte gräva ner mig för det o sitta o älta dagligen för det. Försäker varje dag se ngt i livet o vara tacksam för. Läser olika typer av bloggar men din är den jag upplever som mest negativ o destruktiv. Känns som du fastnat i det negativa. Dr Phils uttryck, vad är din vinst i detta?

Svar: Orkar inte ens bemöta din förminskande kommentar.
ladydahmer.nu

Hanna

Jag tycker ibland att det finns en nästan ohälsosam kult kring att älska sig själv. Om man innan låg på självhat så svänger pendeln istället helt till andra hållet och man går helt upp i allt som man är bra på. Speciellt tänker jag på hur ofta utseendet hamnar i fokus. Att det blivit så viktigt att vara snygg, att ALLA kan vara snygga. Mer sällan pratar man om det inre, att vara en god människa, generös, omtänksam, etc.

Jag tänker som du. Nyckeln för mig har varit just acceptans. Att kunna gå ut på stan trots att jag inser halvvägs till bussen att jag klätt mig helt fel. Tänka ”ok jag kanske är ful idag - än sen då?” Det spelar ju ingen roll. Det är inte farligt. Kunna göra bort mig och känna att nej, det där var inte representativt för vem jag är. Jag kan bättre. Och sedan helt enkelt fokusera på att göra bättre. Inte sjunka ner i skam.

Det bästa råd jag fått av dig var att plocka ner spegeln. Glömde av utseendet. Slutade bry mig. När jag hittade en slags nollpunkt i mig själv blev det så mycket lättare att se nyanserat på sig själv. Kunna gilla och ogilla olika sidor. Utan att bli vare sig höja sig till skyarna eller ösa på med hatet. Nu har jag speglar uppe igen, men jag har en helt annan relation till dem nu. De styr mig inte som förr.

Trygga räkan

Jag läste en strip av en serietecknare i Malmö. Hon hatade sin kropp och hade sagt till psykologen att hon mådde okej om hon undvek speglar. Men det var ingen lösning tyckte psykologen, hon var tvungen att se sig i spegeln. Tänkte mycket då på att gubbar inte behöver stå och titta sig i spegeln och älska sin celluliter, sin mage och sin hårighet. De får liksom bara ha en kropp, den är bara där. Den här självkärleken till kroppen som kvinnor förväntas ha: kvinnokroppen ska alltid vara vacker, du ska alltid tycka att du är nått att visa upp. Ja, du fattar. Tycker inte man behöver älska sin kropp. Inte för mer än vad den kan göra, möjligtvis.

Malin

LD du skriver att det är samhället som lägger fokus på kvinnors yttre och att du bara bemöter det. Men då behåller du ju fokus där, istället för att (som jag till exempel) fokusera på annat, på roligare saker, på att utbilda sig och jobba och få bekräftelse för att man är skicklig på något och rolig och smart.
Ditt inlägg här är så främmande, en massa prat om utseende, varför gör du såhär? Det går jättebra att som kvinna INTE vara vacker och ändå känna sig lyckad. Livet är så himla mycket mer än utseende, det går att ha bra relationer, bra jobb, bra fritid UTAN att vara snygg! Jag lovar dig!

Svar: Tror du att saker förändras om man stoppar huvudet i sanden och låtsas som att det inge existerar? Det tror inte jag. Kul att du mår bra och inte känner press men om du kravlar fram från under stenen så märker du kanske att massvis, MASSVIS med kvinnor, unga tjejer och till och med små barn känner och upplever nåt annat. Din kommentar är sjukt förminskande. 👎🏼
ladydahmer.nu

Malin

Jag tror saker förändras genom att agera tvärtemot dem, inte genom enbart gnäll. Jag struntar i att jag inte är snygg, jag har framgång på andra plan och det tror jag är den bästa förebilden för andra kvinnor, att visa att utseende inte avgör ett enda dugg om man har ett bra liv eller inte.

Svar: Ja gör så du så gör jag på mitt sätt.
ladydahmer.nu

Anna i stugan

Jag har aldrig känt att jag "älskar mig själv" - som att man skulle gå och känna nån slags rus till sig själv? Däremot har jag alltid vilat tryggt i att jag duger. Såklart att jag ibland tvivlat på vad jag kan och om jag räcker till på jobbet och känt mig osäker socialt, men det har aldrig manifesterat sig i att jag känner att jag behöver se ut på ett visst sätt, klä mig eller sminka mig för andra.

Och det är så jävla skönt. Jag har haft en väldigt fin barndom, och bra föräldrar, och det är jag så tacksam för, för det kommer väl därifrån. Så jag tror du är något på spåren. Man behöver inte älska sig själv (paradoxalt nog känns det också så ängsligt att gå runt och ääälska sig själv?). Målet är "bara" att känna att man duger. Och ha överseende med sig själv när man gör fel.

FT

Steg 1 är att överhuvudtaget inte bry sig om vad nån tycker om en. Skiter fullständigt i vad folk tycker om mig som person = lättare att inte bry sig om hur man ser ut heller!

Anna

Håller med FT.

Skit fullständigt i vad andra tycker, tänker och/eller säger! Säg alltid vad du själv tycker om du anser att det är värt att sägas!
Var snäll mot dig själv och andra - om de är snälla mot dig! Annars gäller: skit ska skit ha !!

Olivia

Åh vad fint inlägg!

frida larsson

bra inlägg!!!
är så nyfiken på din väg och de valen du gjort?
Hur tänker du att du kommer stötta dina barn under tonårsperioden?
jag var stark när jag var barn men under tonårsperioden föll allting. och är nu väldigt självkritisk.

Tack för bra blogg.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog