Att vara rädd för mat
Jag tycker det är anmärkningsvärt, denna ovilja att diskutera eller synliggöra eller ens inse den extrema hälso- och kroppshets som gömmer sig i nyårslöften om att äta nyttigare. "Vadå att äta nyttigt är väl bra?" och så släpper man helt analysen.
 
Jag vägrar tro att majoriteten av det svenska folket levt under stenar, att de missat alla nya dieter eller gamla dieter som nylanseras som mirakel. Lchf! GI! Paleo! Och så "gå ner i vikt med vegankost!" 

Halva befolkningen hakar på mat-trenderna för vi är så jävla hjärntvättade. Även om vi inte köper hela konceptet så iallafall delar av det.
 
Nu för tiden ska alla undvika laktos och gluten. Vi ska äta mjölfritt eller "plant baserat". (Trendig term som används flitigt av våra influensers). Avstå allt som är gott, socker, kaffe, alkohol. Säger inte att socker, kaffe eller alkohol är bra eller att man måste inmundiga det men man dör inte av det heller. Kroppen klarar av moderata mängder av det. JAG LOVAR. 

Sen är det väl en annan sak om man mår dåligt. Som att min man får ont i magen av kaffe och jag av mjöl och nån annan av baljväxter. Sen kan väl alla må bättre av att dricka mindre sprit eller minska sockret men det är inte det jag pratar om och det fattar ju ni också. 
 
Kommer ihåg en kompis som blev vegan. Hon var lyrisk. Tio kilo hade smält av henne sen hon började. Jag minns att det lät fantastiskt och under en period försökte jag faktiskt gå mer mot vegankost. Inte bara av den anledningen såklart men det fanns i bakhuvudet. Jag var ju redan laktoovovegetarian men började köpa sojamjölk och annat ickeanimaliskt men det var så jävla äckligt utan mjölk, smör och ägg så det tog inte lång tid innan jag gav upp. Givetvis utan att ha tappat ett enda kilo.
 
Självklart handlar inte veganism om viktnedgång men väldigt många väljer veganism som ett sätt att kontrollera kosten och vikten på. Ofta är dessa renlevnadsmänniskor på andra sätt. De äter rawfood och cleant för maten ska vara ren tydligen och de gör "matiga smoothies" nej förlåt "smoothie bowl" heter det nu.
 
Jag har aldrig träffat nån som intresserar sig för rawfood som inte också har ett jävla stört förhållande till mat. Fast de fattar inte det själv. Inte förrän de kommer ut på andra sidan och ser tillbaka och inser att "shit, jag var ju för fan rädd för mat!"
 
Och många av oss är inte där än. Vi har inte tagit oss ut ur träsket och tar därför mycket illa vid oss när personer som jag tar upp problemet. 
 
(null)

På fredag kommer nästa avsnitt av penntricket och då kan ni höra oss prata mer om detta! 

Loanne

Så himla bra skrivet, du hjälper mig verkligen på vägen till ett bättre liv!

Li

Mina barn har båda gått estetiska linjer o har en mängd av vänner som äter vegansk alt. vegetarisk kost, har aldrig hört en tanke yppas att det skulle handla om vikten!?!. Fantastiska ungdomar, nu unga vuxna med fantastiska värderingar o åsikter om bl.a. medmänsklighet,feminism, djur , miljö mm. Ingen verkar bry sig om kroppshets, utseendefixering. Väldigt chilla vad gäller kroppar, kläder. Känner inte alls igen mig i din teori.

Svar: Nähä nä men då har jag ju helt fel eftersom att du inte känner igen det. Tar tillbaka ALLT.


Allvarligt talat så är ätstörningar inte alltid nåt man pratar om högt eller ens kan erkänna för sig själv och då ännu mindre nån annan.
ladydahmer.nu

Emma

Hatar när dessa människor hijackar vegankost som en "hälsokick". Är vegan sedan 12 år eftersom jag tycker om djur och inte vill äta dem men är tjock ändå. Får konstiga blickar och frågor (för folk kan inte låta bli att spy ut sitt förakt för feta människor) för att jag är en tjock vegan som inte har några som helst planer på att bli "fit" och "snygg". Jag är redan snygg. Snygg och tjock!

Dessa sk veganer har inga princper och byter diet så fort det kommer något nytt. Blä

Li

Tänkte tillägga oxå att de nu som lite äldre pluggar den ena till biolog den andre läser pedagogik/filosofi. Rör sig även mycket i musikkretsar. Fortfarande med umgängen nu även nya där vännerna har detta synsätt. Ingen här som svälter sig på vegankost.. vet inte vilka kretsar du baserar dina teorier på, kanske annorlunda i Halmstad, Lund där mina barn befinner sig.

M

Som glutenintollerant blir jag otroligt provocerad av alla som klappar mig på axeln och säger att jag är duktig som äter så nyttigt, det gör jag inte. Jag äter glutenfritt för att kunna fungera i vardagen, blir ju sjuk annars. Men sen äter jag godis och annat som inte är så nyttigt också - fast då förstås glutenfritt.
Sen har trenden med glutenfritt fört med sig att det är lättare att få tag i vettiga alternativ och att folk nu förstår vad jag säger när jag vill ha något glutenfritt.

trino

Håller helt med! Såg diskussionen som blev av ditt förra inlägg och tog mig lite för pannan. Det framgår tydligt att du separerar ätstörning med djurens välfärd vilket de flesta läsare rimligen bör kunna hålla isär.

Som aktiv inom vegan/raw food kretsar ser jag tydligt hur ätstörda alla är. De gömmer det bakom "hälsa" "ren mat" osv i all oändlighet men i botten är det deras problem med sin kropp och matintag som ligger till grund för äthetsen. Det är inte en slump att de konton som växer är de som har en problematisk syn på mat.

E

Är det här en spark mot Elaine?

Svar: Verkligen inte! Elaine är min vän och har jag kritik mot henne så vet hon att jag levererar den direkt. Har skrivit om hennes samarbete med viktväktarna tidigare. Detta har inget med Elaine att göra alls! (Även om hon också vill bli vegan. En del vill ju det ändå.) 😊
ladydahmer.nu

Moa

Jag blev vegetarian för att det var lättare att dölja min ätstörning när jag hade en legitim anledning att peta undan viss mat.

9 år senare anser jag mig vara i stort sätt frisk, väger 15 kg mer och är vegan. På ett hälsosamt sätt med halvfabrikat, delikatobollar och chokladglass (utöver vanlig mat så klart).

Veganism är bra på många sätt (djuren och miljön osv) men jag får ont i magen när det marknadsförs som en diet eller bantningsmetod.

Emma

Längtar till det Penntricket-avsnittet! Hela samhället är fan ätstört. Ingen säger sig banta längre, nu "äter en hälsosamt och nyttigt". När en lyssnar på hur människor pratar och hör saker i stil med "farligt gott med bulle", "nu får man minsann ta en extra lång promenad" eller "jag har gjort denna efterrätten utan socker, den blir precis lika god ändå" så storknar jag... 1. Vad är det som är "farligt" med att äta en bulle? Kommer den bitas? 2. Eller så gör man inte det. 3. Receptet innehöll ursprungligen 0,5 dl socker till en efterrätt för 8 pers?
Jag blir så ledsen över att det är majoritet kvinnor som yttrar sånt här, jävla patriarkat!!

Mie

Kaffe är enligt många studier bara bra :).

https://www.dn.se/insidan/ta-en-kopp-till-troligen-gor-kaffet-dig-bara-gott/

Li: Det känns som att du läser in saker som inte står. Om dina barn under sin uppväxt aldrig har kommit i kontakt med ätstörningar tillhör de definitivt en minoritet (oberoende av vilken grupp de tillhör). Jag har lite svårt att tro det, men det är klart statistiskt sett är det ju möjligt.

Mie

Kaffe är enligt många studier bara bra. Det finns ingen anledning att sluta dricka utifrån ett hälsoperspektiv.

Li: Det känns som att du läser in saker som inte står. Om dina barn under sin uppväxt aldrig har kommit i kontakt med ätstörningar tillhör de definitivt en minoritet (oberoende av vilken grupp de tillhör). Jag har lite svårt att tro det, men det är klart statistiskt sett är det ju möjligt.

Suck

Li: det är för att Lady Dahmer missuppfattat hela grejjen och blandar ihop "plant based"/plantbaserad kost med veganism. Att folk äter plantbaserat kan helt klart vara av anledningar som att gå ner i vikt. Men INGEN blir vegan pga hälsoskäl, det är ett faktum. Det går emot definitionen, det är som att snacka om aliens och människors livskvalitet, de två sakerna hänger inte ihop på något sätt öht.

Svar: Jag blandar inte ihop nånting. Har full koll på veganism. Har varit vegetarian i större delen av mitt vuxna liv.
ladydahmer.nu

J

Tycker du sätter huvudet på spiken med detta inlägg. Hur min kost såg ut när jag var ätstörd och blev vegan (lättare att undvika äta och ha en bra anledning till omvärlden vilket gjorde att jag valde att bli vegan) och hur den ser ut nu som fortfarande vegan men utan ätstörning är verkligen två vitt skilda ting - då var det raw food och smoothies och inga hel- eller halvfabrikat (hellre gå hungrig än att ha fixat maten själv från grunden), nu är det whatever som saknar djur och kommer i min väg. Och hade jag varit mitt uppe i ätstörningen utan att ha kommit så långt att jag erkänt det för mig själv så hade jag blivit galet provocerad av detta och ditt förra inlägg om samma ämne och förmodligen skrivit långa kommentarer om hur fel du har. (det fanns inget som gjorde mig så arg som folk som påpekade att jag var ätstörd när jag var ätstörd nämligen)

Mvh vegan och glutenintolerant och före detta ätstörd

J

(alltså är fortfarande vegan men har nu helt andra anledningar som handlar om miljö och djurhållning, samt mycket billigare med vegetarisk mat som student)

E

@LD Ok, bra! 😊

Carin

Okej ja, jag kan förstå folk som säger att veganism inte handlar om att gå ned i vikt då veganism egentligen inte är en diet utan en livsstil (alltså mer än mat). Dock är det i folkmun ett sätt att särskilja på de som inte äter något av djurriket och de som t.ex. äter ägg och mjölkprodukter. Det är där det blir fel. Så jag förstår båda lägren här.

Att äta plantbaserat kan definitivt användas av folk som ett sätt att gå ned i vikt, men inget säger att man faktiskt går ned i vikt för att man utesluter djurriket, i så fall äter man ju inte rätt. Och man kan fortfarande proppa i sig massa skit även om man äter plantbaserat, det är i sig inte nyttigare. Jag är t.ex. ingen hälsosam vegan och har dessutom INTE gått ned i vikt.

Gällande ätstörningar i vegan/vegetarian-kretsar. Finns säkert (som överallt) men de av mina klasskamrater på gymnasiet (innan jag själv var vego) som var det var inte ätstörda där emot enormt jobbiga att sitta och äta med. Hade däremot köttätande vänner som var ätstörda på den tiden.

Sandra

Men sluta nu! Alltså vegan. Måste ni missförstå?

Jag är rädd för mat, ätstörd så det tjongar om det. Vet inte längre vad jag ska göra åt det, halva dagen går ut på att tänka på mat bara för att jag inte får äta det och det. Är med i viktväktarna för att hålla koll, promenerar 20 000 steg om dagen för att samla aktivitetspoäng. Skyr godis, bröd, pasta, ris och kakor och jagar "sunda" alternativ. Inbillar mig att jag gillar det.
Jag har gått i terapi när det var som värst bulimi/ortorexi men det var ju extremt enkelt att säga och göra vad de ville för att bli "friskförklarad".
Blir man friskförklarad? Blir man frisk? Jag vet inte? Kan man bli frisk i detta samhälle?
Fick höra av familjen -Nämen du kan ju inte ha en ätstörning, du är ju inte smal. (175cm /74kg)

Månne detta inte gå ut över mina barn! Jag hoppas så att jag kan uppfostra dem tvärt emot hur min dolt ätstörda mamma uppfostrat mig, dvs banta offentligt, ät i smyg. Ska du verkligen äta det där?

Tack <3

Ella

Jag var vegan och clean eater i ungefär ett år. Hade innan det haft ätstörningar sen jag var 12 och var bra på att fiffla med mat men ingenting slog ju detta, det var helt fantastiskt, plötsligt accepterade alla att jag tackade nej till mat, hade med mig egen (som jag kunde ha full kontroll över) jag åt alltså helt veganskt + tog bort gluten och socker och åt inga halvfabrikat. Jag levde iprincip på grönsaker och ingen kunde säga nått, jag blev till och med erbjuden att börja driva en mat och hälsa-blogg. Det var inte förän jag träffade min nuvarande partner och skulle börja äta med någon på en daglig basis som det blev tydligt hur stört beteendet faktiskt var.

Jennie

Jag är så trött på att alla går runt med megafoner och promotar den kost de precis blivit frälsta med.
Låt maten tysta mun är inte en sån trevlig grej att säga men skulle vara fint om fler praktiserade det.

Sessan

Detta är något jag upplever dagligen då två av mina syskon är anorektiker. Även om de är ur den värsta fasen och äter så är de veganer, äter raw food så det står härliga till och passar exakt in på det du försöker förmedla. De är även träningsnarkomaner. Båda går under mallen jättesunda utåt, men de är sjukt ätstörda.

Detta är alltså inte samma sak som att vara vegan och stå för vad allt det innebär med djurrätt osv.

Trygga räkan

Ja, det är väl det här som är ortorexi, eller iaf att ha drag av ortorexi: maten ska vara ren. Och vad fan är "ren" mat? Hur kan den vara smutsig? Svårt med veganism. Håller med om att många döljer sin ätstörning i veganism. Men det finns också många som är veganer av andra skäl. Men det vet du ju. Svårt bara att veta om det är fler som är ätstörda inom veganismens vs "vanlig" kost? Sånt behöver väl man undersöka isf. Jag var vegan som tonåring av etiska skäl. Jag var lika normal-ätstörd (som de flesta tjejer är) både innan och efter detta. Men då under Umeå-straight edge-vegan-eran var det knappast fokus på hälsa, som nu under Södermalms-vegan-eran.

Malin

För att inte tala om den sjuka trenden för några år sedan, när alla tidningar skrev att man skulle äta några dagar och svälta sig några dagar och det skulle vara ”bra för kroppen”.
Jag äter gluten och laktos och socker och fan och hans moster med, om jag får tillfälle. Jag fattar inte ens hur vanliga människor orkar och hinner hålla på och bry sig om dieter?

Ellie, om mig och min mitt-i-livet-kris

Underbart inlägg, tack! Blir irriterad varje gång jag läser om någons plantbaserade mat osv. Ser fram emot avsnittet, längtar!

Elle

Är vegan, hela familjen. Mest av ”hälsoskäl” då jag för flera år sedan hade problem med leder och det enda som fungerade var att sluta helt med mejeriprodukter.

Det finns ju alltid folk som vill gå ner och vissa som hoppar på nya trender och dieter, oftast går de ju upp igen och hoppar på en ny nästa år. men om folk väljer att bli veganer för att bli smala så tycker jag det är ganska sorgligt.
För särskilt smal blir man inte😂😂 Och jo, jag vet för vi äter mkt grönt o grönsaker men vi äter mycket mat för det är ju en fördel om man blir mätt också. Sen äter vi bröd osv med och det kanske sätter sig på röva, vad vet jag.

Jag hoppas fler vill äta plantbaserat för att de mår bättre och för djurindustrin, (Det finns ”smör” by the way hehe som smakar smör om man vill ha den smaken.😉
Och att människor slutar vikthetsa, även om man är smal är man inte hälsosam på insidan bara för att man drar stl 38.

För er som är nya veganer. Läs på, det är lätt hänt att snöa in på massa halvfabrikat som inte är särskilt bra med dåligt näringsinnehåll. Eller tro att
Man får i sig allt man behöver om man bara äter en viss sort maträtter.Om ni nu försöker äta mer grönt gör det då, men ät varierat så ni inte får näringsbrist!


M.

Är inte vegan men äter mestadels veganskt/glutenfritt/ pga att min hudsjukdom hålls i schack av det och jag slipper få infektioner som blir svårläkta. Märker direkt att jag blir sämre om jag äter animaliskt och gluten. Det är ju känt att mjölk/gluten skapar inflammation i kroppen och det är vi nog olika känsliga för pga olika orsaker. Jag är därför väldigt intresserad av "hälsomat" pga har gått igenom rent helvete med hud och kropp men tror inte mitt förhållande till mat är så stört. Jag äter dock inte enbart "rent".

furyosa

Känner så igen mig i att försöka hitta skenanledningar till varför jag följer en viss diet för att dölja min egen fåfänga strävan efter den smalast möjliga kroppen. Jag har studerat varenda en av dem in absurdum för att ha något smart att säga när jag äter socialt för att dölja att det är pga fåfänga. Jag lyckas till och med lura mig själv. Det sitter fortfarande fast i ryggmärgen men lite har börjat släppa sen jag började följa en massa kroppsaktivister. Att erkänna för mig själv att det är fåfänga känns som en början till kroppsacceptans oavsett vikt. Ser iof inget fel i att vara fåfäng heller numera, då det ofta krävs som strategi för att ta sig fram på olika sätt i en fåfäng värld. Men jag anser inte att det är mentalt hälsosamt att försöka lura mig själv att jag inte är fåfäng och den ångest runt mat som det skapar. Att granska mina egna motiv har varit nyttigt för min mentala hälsa då det ökar förståelsen för hur jag fungerar. Jag blir helt enkelt snällare mot mig själv.

E

Varje gång du skriver så här undrar jag om jag har ätstörningar fast jag inte fattat det ☺️ . Peppar/protesterar varje gång mina tjejkompisar pratar om sina eller andras kroppar. Och gör det aldrig själv. Men en dagsljuspromenad unnade jag mig tidigare idag bara för att jag mår så bra av lite solstrålar 👍🏻
Är naturligt inom normen (med BMI runt 25-ish) och har ingen aning om hur jag skulle känna/tänka om så inte var fallet.

Hmm

Suck

Tänk jag känner precis tvärtom. Jag känner att DAGENS veganer inte går att prata med. De är helt faktaresistenta och har enbart känsloargument och håller för öronen och skriker lalalalaaaa så fort man säger något som går emot deras önskade världsbild.

Dagens veganer påminner mig mer om Jehovas vittnen än om rationella förnuftiga varelser.

Och förutom vikt så har dessutom veganer någon form av förenklad syn på hur de ska kunna leva med sig själv och botgöra sitt dåliga samvete över hur bra de har det jämfört med många i världen. Jag ser det som den nya vägen till frälsning. Det har tagit vid där bokreligionerna togs bort.

OBS! Inte alla veganer och vegetarianer. Jag har flera nära mig och jag älskar dem alla men det de har gemensamt är att de har en någorlunda rationell inställning till sina val och sin kost.

Svar: Den mest humorbefriade och lättkränkta gruppen också. Obs inte alla veganer. 😘😜 (nä på riktigt. Känner flera normala vettiga sådana med självdistans.)
ladydahmer.nu

Hmm

Sedan eftersom att jag tydligen nuförtiden är ute på nogon sorts korståg mot allt som säger att mat är dåligt för dig,...

Nej socker är inte dåligt för dig. Vitt raffinerat socker är det men inte som ett näringsämne i stort. Vitt socker är enbart en mycket lite del av allt socker som finns och hur vi behandlar våra sockerarter (även om mängden av den som äts är stor). 😊

Jennie

Jag håller med Hmm om att försöka prata med många veganer, som en sekt.

Frejr

Jag är vegitarian, och nån gång hade det säkert lite med viktminskning att göra, men inte har det fått mig att gå ner. Finns ju fan massa veggo skräpmat. Chips är mumma. Men det bästa är att jag inte varit förstoppad sen jag blev vegitarian, så det är väl det som gör att det håller i sig, för annars, vem vet. Hade sånt jävla problem med förstoppning innan. Sen att min ätstörning inte blitt bättre är väl en helt annan sak, men den har ju inte blitt sämre heller.

Skrattar åt att jag blev fiende med en tokvegan i min väns klass första gången vi träffades för att hon skällde ut folk vid matbordet att de åt lött, och hon förväntade sig att jag skulle hålla med bara för att jag inte heller äter kött. Fan, är väl inte så du peppar nån att sluta. Plus att om min vän slutade äta kött skulle hen få äta konstant pga hur snabbt de förbränner maten, det funkar helt enkelt inte för alla. Hen skulle förtvina på vegankost.

Plumpen

Bara för att väga upp påståendet om 'aldrig träffat ngn som intresserar sig för rawfood och inte har stört förhållande till mat'. Min kära mamma är en riktig hybrid - rawfoodtokig och gör gröna drinkar på maskrosblad och gräs samtidigt som hon älskar ostbågar, bearnaise och annat gött. Hon är dessutom sjuksköterska men också väldigt inne på akupunktur, tarot och alternativ medicin. Småtjock och stark är hon också :) (ja bara en person. Nej ifrågasätter inte att "veganer" är det som dietmetod osv)

Själv har jag börjat med lchf för att det ska vara bra för pcos, ger det ett tag iaf. Kan dock inte neka till att det vore skönt om det leder till viktnedgång - även om det inte är mitt mål med dieten. Vill kunna ha en vardag utan smärta. Dock konstaterar alla som ser min tallrik nu att 'ah, inga kolisar - nyårslöfte på gång här va? Jag borde också banta!'

Julia

LD och Hmm, ryser av välbehag av er just nu. <3 Tack för att ni alltid får mig att vara några steg längre ifrån att banka huvudet i väggen!

Sara

När jag snabbt googlade på "veganska efterrätter" visade det sig att typ 80% av recepten saknade vitt socker och vitt mjöl (obs, detta är ingen vetenskaplig undersökning med exakta resultat) och ofta beskrivs recepten som "hälsosamma", "rena" eller "okej att äta". För mig säger det lite om vad den nya vågens "veganer" faktiskt är ute efter. Att äta nyttigt, rent och kalorisnålt.

Ingen människa byter strösocker mot sötströ och agavesirap bara för att man är mot djurindustrin, det här handlar om andra saker.

Anna Eriksson

Huvudet på spiken! Alla dessa ätstörda hälsofascister!

Lk

Aha! Jag har en väninna som är vegetarian och nyligen blivit (egen diagnostiserad) gluten- och laktosintolerant. När man bjuder hem henne på mat och säger "jag vill gärna laga nåt gott vegetariskt till dig" men nej, det vill hon aldrig. Hon vill själv ha med mat.
Hon har tidigare haft ätstörning. Jag har inte fattat att det är det som är grunden till att hon vill ha med egen mat. Men nu fattar jag ju det. Hon vill ha kontroll över vad hon stoppar i sig, därför får ingen annan laga mat till henne.

Emma

Hmm

Haha.. Bara så du vet så har jag ALDRIG ifrågasatt en icke-vegan men måste jämt försvara och förklara mig för andra (ej veganer). Känner många som är likadana. JAG måste FÖRKLARA mig för dem fast jag INTE startade konservationen. Jag undrar hur ofta dina samtal har startats av en vegan vs. där du har ifrågasatt dem först och sen inte tyckt om svar på tal. Bara undrar alltså..

My

Har sorten ”vegan pga miljöskäl men flyger 638373 ggr per år” i släkten nu... Jo men visst. Är säkert pga miljöskälen hen bokstavligen tjatar hål i huvudet på oss om hur faaaaaarligt socker och mejeriprodukter är för oss alla. Hen stärker sin tes med att ”ha lite ont i lederna” efter en bit ost. Alltså...... Nej. Bara nej. Finns ingen annan gång jag blir så sugen på godis som när den människan är nära 😅

När min mor var ung var det modernt att äta någon sorts banandiet. Hoppas den kommer tillbaka! 👌🏻

Anna i stugan

Sara, jag har också provat att googla t ex mjölkfria efterrätter (pga skulle göra dessert till judisk högtid), och det kommer BARA en massa raw food-förslag, glutenfritt osv. Samma sak när jag till mig själv skulle försöka hitta en dessert som inte var så söt, pga gillar ej själv när det blir för sliskigt, då blir det bara samma typ av resultat. Helt obvious att detta är nya tidens religion.

(Hatar för övrigt raw food-"kakor" och efterrätter, spelar ingen roll hur mkt det hävdas att det smakar "preciis som vanliga chokladbollar". Eh, nej. Smakar dadlar. Äckligt.)

Helena

Det måste vara så jobbigt att reta sig så himla mycket på vad andra äter hela tiden. Kan man inte ba få äta det man vill och mår bra av? Varför blir du så provocerad av de?

Svar: Asså. Allvarligt. Så trött på detta trams menar du allvar? ”Äta vad man vill och må bra”? MÄNNISKOR MÅR JU INTE BRA?! Så många av oss är ätstörda. Bantar. Späker. Hetsar. Skadar. Varför blir jag provocerad av det? Varför blir du inte provocerad av det?
ladydahmer.nu

Anonym

Sara

Precis! Min lillasyster äter mestadels vegansk (eller plantbaserat eller vad den korrekta termen är) och säger samma sak. Hon tycker att det är svårt att hitta recept med mjöl och socker, hon är så otroligt trött på den där himla agavesirapen.

Apropå att vara rädd för mat så upplever jag att många småbarnsföräldrar kan bli lite extrema med maten, att det skall vara "ren" mat (inga tillsatser), inget mjöl osv. En mamma jag umgås med kan inte fika med oss på vanliga kaféer, de måste ha med sig specialkost för att de måste äta mat utan tillsatser och mjöl (inte pga. allergier), hon pratar mkt om allt "farligt" med mat, fluor och vacciner. Visst är det bra att äta nyttigt, men de här barnen lär ju bli rädda för mat.

Hmm

Julia😊💚

furyosa

My: banandietens nya profet heter Freelee the Banana Girl och hon förespråkade att man bara skulle äta bananer i en hel månad haha. Tror hon fortfarande sätter i sig banansmoothies varje dag.

Hmm

Emma: I engelsktalande länder finns en ”gåta” som går så här.

Q:
How do you know that someone is vegan?


Answer :
They’ll tell you.

Så förstår tanken är främmande för dig för du tänker säkert inte på det själv, men det är ALDRIG jag som tar upp kost och vad man ska eller inte ska äta på tal.

Sen har du ju bara valfri sida på nätet att läsa. Antingen sätter du dig hårt på händerna så fort någon blogg pratar om mat. Helst så drämmer du mobilen i väggen också så att den slutar fungera, allt för att stoppa mig från att bemöta all desinformation som står där ute eller så försöker jag bemöta det de säger med fakta eller alternativa moraliska tankar om hur man kan se på etik och vad som faktiskt är liv.
Det brukar gå så där. Typ ilskan från suck och dig här.

Bara en tanke för dig att ha i bakhuvudet.

Väl mött!

Astrid

Men det är ju skillnad på att äta vegetarisk kost och att vara vegan?
Någotsånär trovärdig fakta om skillnaden

Vegetarian
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Vegetarianism

Veganism
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Veganism

Somliga Harmoniska Husmödrar

Hmm
Så är det. Jag pratar heller aldrig med andra om vad de har för kostvanor för jag tycker det är tråkigt . Gäsp-tråkigt. Det är andra som kommenterar mina (och andras) matvanor, t ex när jag visar nåt smarrigt på IG som jag lagat, bakat eller köpt. Antingen ska jag inte äta sånt för jag är ju FET (helst ska jag väl inte äta alls) eller så är det föreläsningar/frågor om kött. "Äter du kött???" Ja, det ser du väl? Skit i det du. Händer inte ofta på det här kontot dock men på somligafetakvinnor-kontot - jösses. Min upplevelse är att de flesta är sjukligt fixerade vid vad andra äter. De stirrar ner på andras tallrikar helt ogenerat trots att det är vansinnigt oförskämt, och letar fel. Socker OMG!!! Kött - mördare!!! Ostbågar - ditt vidriga fetto hur har du mage tänk på de svältande barnen i Afrika!!! Giffel-gate säger jag bara (när LD poserade med en påse gifflar) - fullständigt ramaskri. Nu är det förstås inte specifikt veganer som håller på med det här. I princip alla gör det för vi lever i ett svårt ätstört land. Mat är inte längre nåt tillför kroppen för att överleva eller för att det är gott eller för att det är socialt att äta tillsammans. Det definierar numera ens moral. Om man är en ond eller god människa. Utesluter man ingenting ur kosten så är man en vidrig människa som förstör sin kropp och hälsa och lockar barn i fördärvet. Som om man är kriminell för att man äter av hela kostcirkeln. Och då pratar jag inte ens om kött, utan socker, mjöl, potatis, ris och andra fullkomligt normala ingredienser. Folk begriper inte ens hur sjukt det är att bli provocerad av andras kost. De tror att det är friskt att studera andras tallrikar och föraktfullt kommentera det som ligger där..

Anonym

Hela Youtube är fulla av såna personer. En del är direkt underviktiga och folk, förmodligen yngre ser upp till dessa självutnämnda matexperter som legitimerar sina ätstörningar i veganism. Extremt är det.

Marial

För 15 år sedan när jag blev -vegeterian- var alla så rädda att jag skulle få näringsbrist och tillskott var nästan obligatoriskt!
Det ser jag ingenting av idag?

Kan det vara så att den stora tillgången på mat idag gör att människor söker en avgränsning?
För att slippa välja hela tiden, precis som med barnens lördagsgodis?

Jag har för visso en gammal ätstörning i bagaget, men tycker att det är rätt jobbigt att äta helt fritt. Så många val hela tiden!

Där emot är mitt spår lchf och periodisk fasta, och min kroppsvikt rör sig varken upp eller ner vad jag än hittar på :)
Jag behöver fet tung mat för att må bra.

MLI

Jag gillar ju när du är raljant och skriver sådär hårt och skarpt som är din kännedom, och detta var första gången under min tid som följare som skärpan riktats MOT en grupp som jag är inkluderad i (är alltså vegan). Vad nyttigt det är att bli lite utmanad emellanåt! Läste föregående inlägg igår och var en halv sekund från att slänga mig på tangenterna och skriva "NÄ NÄ NÄ veganism är ingen ätstörning fy skäms!", men sedan tog jag och chillade och klev ur min egen världsbild.

Så lätt för mig att börja proklamera om min EGEN bild, vegan innan den påstådda hälsoaspekten blev "hipp", viktkontroll, känner inte alls igen konceptet veganer-som-konsumerar-och-renoverar-och-gör-5-utlandsresor-per-år, men jag inser ju efter att ha svalnat lite är det för bövelen inte är den gruppen du pratar om, så jag skulle bara dra fokus från frågan om jag började käfta emot.

WELL YES nu har jag ändå skrivit en kommentar om det och snott rampljus men det här blev faktiskt en insikt som jag var tvungen att ventilera! Världen handlar inte om mig jämt, haha!

Sedan kan jag ju fatta att många reagerar starkt, många har en äkta övertygelse som har lett till beslutet att bli vegan och då är det inte superkul att få sin övertygelse sammankopplad med ätstörningar. Läser man kommentarerna kan man se att många också ofta känner sig attackerade av andra och behöver lägga mycket tid på att försvara sin veganism, så det är väl inte helt obegripligt att de (och jag) hugger direkt.

Nathalie

Finns säkert någon vegan som säger att den är det utan att få frågan. Säkert av den jobbiga typen vegan som man lätt träffar på om man är aktiv i den rörelsen. Men de kan inte vara det vanliga att det är veganen som startar dom där konversationerna. Har varit vegan/vegetarian i typ 15 år. Får alltid frågan om jag är vegetarian när det är lunchdags och man har med någon mat som inte är uppenbar köttkost. Alltid tyckt det är jobbigt att behöva ge svar när man får nästkommande fråga "varför är du det".. och ens vego vänner/sambo har samma upplevelse. Men en köttätare kanske upplever det som att veganer berättar det högt och alltid tar upp det först för att det ju kommer fram tillslut på något sätt om man umgås när man äter/fikar.

Anna

Alla som skriver att de minsann känner veganer och ingen är ätstörd, hur fan vet ni det? Är ni så blåögda att ni tror folk skyltar med sina ätstörningar? Absolut inte, snarare motsatsen, ätstörda människor är mästare på att dölja sin sjukdom. Snälla förstå det, bara för att ingen i er närhet säger rakt ut "jag är vegan för att jag har ett jobbigt förhållande till mat och det här är ett sätt för mig att ha kontroll" betyder inte att de alla har ett sunt förhållande till mat. Alla veganer är inte ätstörda, ingen påstår det, men vissa använder det för att banta. Sen snackar alla så himla mycket om att LD inte fattar att veganism är en livsstil och blabla, men för fan det är ju det som är poängen! Alla nya veganer som inte värnar om miljön på andra sätt, tror ni inte de kan vara veganer pga ätstörning istället då??

Linnea

Jättebra inlägg! Vi måste diskutera detta! Jag har själv varit en som mixtrat med mat på olika sätt, klagat på maten mina föräldrar gjorde när jag bodde hemma för att den inte var tillräckligt nyttig enligt mig (hjärntvättad tonåring av tjejtidningar) när vi åt typ normal husmanskost. Lite är jag nog fortfarande så, tänker lite för mycket på mat och vad jag äter men är medveten om det och har blivit bättre.
Är lakto-ovo vegetarian sedan 1,5 år tillbaka och jag älskar det! Har också minskat mängden mjölkprodukter jag äter något enormt. Skillnaden nu (är 23) mot tonåren är att jag tänker på miljön och djuren och på vad jag tycker om i stället för att stirra mig blind på "det som gör en snygg". Men jag har en bit kvar, samhället har en jävla bit kvar!

Evelina

Mitt nyårslöfte är att skippa halvfabrikat och istället äta god husmanskost lagad från grunden. Så gott och en befrielse att slippa förhålla sig till en diet som jag gjort de senaste 5 åren. Äter mest viltkött samt kyckling och fisk ibland. Gör eget bröd nästan varje dag. Mina barn dricker mjölk. Grädde, ost och smör är en självklar del av kosten. Älskar potatis och rotfrukter!!

Jag älskar våra svenska bönder också och tycker vi ska vara måna om att handla svenskt. Viktigt att värna om våra öppna landskap och i händelse av krig och oroligheter är bönderna vår garant för att vi ska få mat på bordet.

Röra på sig är viktigt också. En timmas promanad om dagen räcker för att jag ska må bra.

Alice Andrews

Håller verkligen med om att det är sjukt problematiskt att folk använder "veganism" som skäl för att kontrollera sin mat och ha störda relationer till mat. Det är säkerligen vanligt hos folk som äter plant based, speciellt tjejer. Veganism kan verkligen vara en trigger för ätstördhet. MEN! Tänkte bara väga upp med min historia, som är precis tvärtom!

Sen jag blev vegan för ca 3 år sedan, har jag så sakteliga TOTALT släppt alla tankar som har med ätstördhet att göra. Som typ alla andra tjejer i ett patriarkat hat jag bantat sen jag var typ nio år, hållt igen på sockret, haft störd relation till mat osv. Blev glad när jag gick till skolsköterskan i fyran (!!) och hon sa att min längdkurva gick upp men min viktkurva var konstant (what the actual fuck). Men som sagt, sen jag blev vegan har jag släppt alla tankar jag tidigare hade om att "nu har jag ätit något onyttigt, nu måste jag gå på en promenad" eller "jag unnar mig EN bulle" eller "nu får jag inte ta mer mat" osv. För jag vet att allt jag äter är ju ändå theoretically grönsaker, liksom. Jag kan äta hur mycket som helst ;) Så idag äter jag mer än vad jag nånsin gjort, oftast lika stora portioner som min dude som är betydligt större än jag, och jag äter mer glass, kakor och halvfabrikat än vad jag nånsin gjort tidigare, haha. Sjukt. Men det är för att allt är veganskt och därmed grönsaker! Det är så det är för mig iaf. Så vill bara nyansera lite med att veganism inte nödvändigtvis måste trigga ätstörning (även om det gör det för väldigt många), utan det kan bli precis tvärt om också. Det har det varit för mig och jag har veganismen att tacka för att äntligen ÄNTLIGEN slippa ätstörda tankar!

Anna

Alltså, jag fattar vad du menar, men många missförstår vad du skriver och använder det som en ursäkt att fortsätta äta döda djur. Det finns så mycket fördomar mot veganism, att det är överdrivet, att man inte får i sig tillräckligt mer näring osv. När du då skriver att det ofta är en ätstörd grej och att veganer är lättkränkta tolkar folk det som att veganer ÄR ätstörda och att förtrycket som pågår mot andra arter är ett lyxproblem.

Veganism kan ALDRIG handla om hälsa. Att vara vegetarian är bättre för oss och kan handla om hälsa, men att vara vegan innebär att utesluta allt djurförtryck. Inte bära päls, läder djurtestad smink osv. Hur handlar det om hälsa?

Vi förtrycker andra individer för att de inte ser ut eller beter sig exakt som oss. Vi misshandlar dem. Mördar dem. Helt i onödan, och att vara vegan är lika viktigt som att vara typ feminist. Det är liksom inte ett val, inte när någon annan är inblandad. Vi måste göra allt i vår makt för att få folk att bli veganer och att trasha på veganism dödar, och därför är det farligt.

Sabina

Så himla viktigt inlägg, för det måste verkligen pratas om, detta med att alla är så extremt fixerade vid mat nuförtiden. Det handlar liksom inte om "att bara äta och må bra" när man intalar sig själv att man kommer må så fakking bra av att äta sina raw food bollar och dricka sin konstiga blad-smoothie. Det är liksom inte så enkelt när man dessutom läser överallt i tidningar, på tv, i all media, hur folk har gått ner jättemkt i vikt och blivit jättejättejättegladare och piggare av *random diet metod*.

Sen som något skrev här innan, många veganer beter sig väldigt sektliknande nuförtiden, i det att det inte går att diskutera med dem, de blir arga och typ aggressiva när man ifrågasätter deras diet/livsval, och de lever lite av en utopidröm där jorden räddas, djuren är glada, och de lyser av god hälsa. (OBS nu ska man ju inte dra alla över en kam, har själv också vänner som är veganer, men ibland blir de lite jobbiga).

My

Har sorten ”vegan pga miljöskäl men flyger 638373 ggr per år” i släkten nu... Jo men visst. Är säkert pga miljöskälen hen bokstavligen tjatar hål i huvudet på oss om hur faaaaaarligt socker och mejeriprodukter är för oss alla. Hen stärker sin tes med att ”ha lite ont i lederna” efter en bit ost. Alltså...... Nej. Bara nej. Finns ingen annan gång jag blir så sugen på godis som när den människan är nära 😅

När min mor var ung var det modernt att äta någon sorts banandiet. Hoppas den kommer tillbaka! 👌🏻

Lollo

Ännu en klockren analys av dig! Håller helt med och själv blev jag vegetarian som tonåring för att dölja min anorexi. Var liksom mycket lättare att undvika mat på det viset. Nu för tiden är jag helt frisk och fortfarande vegetarian, men nu för djurens skull, inte min vikt. Många, många med ätstörningar blir veganer och vegetarianer men liksom inte ”gratäng vegetarianer” utan alltid ”salladsvegetarianer”.

S

jo, jag tror du har rätt men samtidigt - vi är många som på riktigt mår bättre utan mjöl o socker, jag tycker veganismen är vansinne av många skäl..vill äta kött från djur som haft det bra, och är övertygad om att viltfångad fisk, och vilt är bättre ur miljöaspekt än importerade/konstgjorda alternativ. Men jag vill lyfta den andra sidan - den andra sortens ätstörning som många har -att äta för mycket, att vara sockerberoende, att trycka i sig mat för att döva känslor, jag har själv en sådan ätstörning - var länge väldigt obrydd med mat, var "naturligt" smal under uppväxten, tänkte ALDRIG på vad jag åt på det sättet men som vuxen har jag inte haft ett sunt förhållande -tryckt i mig det som funnits, ätit stora mängder socker varje dag osv osv

A

Känner igen det som Somliga harmoniska säger dvs att det kommenteras ogenerat vad folk äter överallt.

På min arbetsplats kommenteras detta varje lunchrast. Om inte någon äter för mycket socker så äter den för mycket fett, för mycket kolhydrater, för ensidig kost, för stora portioner eller spenderar för mycket pengar på maten. Varje dag, inga undantag. Det snackas också dieter, detox, juicekurer, kalorier, vikt och träning. Alltid när vi äter.
Sen har vi ju givetvis de yngre killarna på jobbet som går till pizzerian och köper pizza eller kebabtallrik och en halvliter sockrad coca cola varje dag, men som aldrig nånsin får några kommentarer om vad de stoppar i sig. Det enda som kommenteras i deras fall är några gulliga skämt om att de är ungkarlar och därför inte har någon möjlighet att få i sig ordentlig mat dvs att de inte har någon liten kvinna som står och lagar mat åt dem :) :) :)

Helen

Det är en obalans i energiintaget som orsakar hela fetmaepidemin.
Vi rör oss för lite i förhållande till vad vi äter vilket leder till medicinska risker.
Man får leverpåverkan. Man får diabetes typ 2. Det går inte att komma runt det.
Övervikt är dåligt fysiskt - man lever kortare liv.
Vi belönar oss och vi tröstar oss med mat.
Vi har det för bra helt enkelt: frestelser i form av härlig mat finns överallt.
Inget konstigt att människor söker quick fix i form av olika bantningskurer och dieter.
...och så kroppshetsen, mallen, att vi ska se ut på ett visst sätt för att räknas som attraktiva.
Klart det blir ätstörningar.
Trist när matfrågan upptar stora delar av vår tid.
Det här kommer inte försvinna.
Folk tjänar pengar när andra mår dåligt. Bara försäljning av kosttillskott är en miljardindustri.

Sofia

Men A spot on. Jag personligt undviker att äta på jobbet (vilket många på jobbet säkert tolkar som att jag är ätstörd) men efter kommentarer som: Äter du gröt till lunch? Varför äter du så mycket mat? Äter du inga kolhydrater? Äter du så mycket kolhydrater? Dessutom från människor som inte tränar eller läser på om kost på det viset som jag faktiskt gör (tränar styrkelyft och lyfter massa tunga vikter flera gånger i veckan) JA jag äter gröt till lunch, ja jag äter kolhydrater ibland och ibland inte, kanske beroende på att jag är eller inte är SUGEN på det, Oavsett ska du skita i det jävla människa.... Tyvärr ALLTID kvinnor som påpekar eller frågar, stoppar ner näsan i min matlåda så snart de får möjligheten som hyenor. Ja jag är tamejfan förbannad över det här!

Rain

Sabina: Det är ju just det som du skriver som gör en vegan förbannad. " De blir arga när man ifrågasätter deras diet/livsval". Skit i att ifrågasätta det. Du har inte med det att göra. Under min uppväxt sa alltid min pappa sköt dig själv och skit i andra med en glimt i ögat men det låg alltid ett allvar i det han sa. Tänk om fler kunde ta efter det när det kommer till vad människor äter.

Jag blev lakto/ovo vegeterian för 17 år sedan när jag såg på nyheterna hur de stod och slog kor med batongrör in i slaktbilen. Jag har en ätstörning och för mig har det alltid varit min motivation att gå från lakto/ovo vegeterian till vegetrian till att sedan ta steget till vegan. Jag äter just nu 98% vegetariskt och det om något e en utmaning för min ätstörning. För mig är det så mycket enklare att äta kött, ägg och mjölkprodukter för då kan jag bli mätt men få i mig få kalorier. Nu när jag äter vegetariskt är det mycket svårare. Jag gillar inte grönsaker så mycket så för att få i mig tillräckligt och bli mätt så måste jag äta kolhydrater som pasta med vegetariskt halvfabrikat och massa ketchup. Mackor med mjölkfritt smör till lunch och sen på kvällen bakar jag gärna kladdkaka med mer smör, socker och mjöl i än i en vanlig kladdkaka med ägg i. Jag äter chips, mjölfri choklad och pepparkakor varje kväll. Jag har nu gått upp i vikt sedan jag började med vegetariskt och är inte längre anorektisk. Jag har fortfarande en bit kvar men att känna att jag inte slipper äta något från djurriket hjälper mig att äta mer även om maten antagligen anses onyttig av många men jag mår bättre både fysiskt och psykiskt.

Hmm

@S. Det finns olika sätt att döva sina känslor med mat. Det ena är att överäta ett annat är att späka sig och undanhålla sig saker pga dåligt samvete. Undanhållan sig mat för att andra har det dåligt och då så döva att man har det ”för bra”. Så långt att man är beredd att ge upp kaffe även om det ät det bästa man vet. Det eller att aldrig vara nöjd med vem man är och ständigt sträva att bli en bättre person och då tro att kosten som utesluter vissa saker är vägen dit.

(Sen finns det betydligt värre sätt men som också de handlar om att döva känslor)

Och sen till ”alla”. Varför prata svepande om att äta eller inte äta än det ena eller än det andra? Det är helt meningslöst för individen då det absolut inte behöver bara sant för hen och kan bara om något sätta omotiverade rädslor på folk och griller i huvudet om att det kanske finns saker som de borde utesluta.

Kan vi inte alla sluta och prata om vad man ska äta MINDRE av och istället fokusera på vad vi ska äta MER av? Iaf om vi pratar om obehandlade naturliga råvaror.

Nitriter och e-ämnen mm i stort går jag med på är undantaget, tror jag. För jag är inte säker på att ”folk” klarar av att begränsa sig utan flyter då in i annat också. Säg gärna hur ni tänker.

Och för bövelen sluta att prata om mat som ger cancer eller andra allvarliga sjukdomar. Det finns INGA bevis för att det är så och så vill jag bara påminna om att för något år sedan hävdades att SVAMP orsakar cancer.

Och det finns tråkigt nog för oss även många indicier på att flera grönsaker och för mycket fiber kan orsaka cancer. Så snälla lägg bara ned.

(Och nej det finns INGEN tydlig kostrådgivning vid Chron heller och en av riskerna vid den sjukdomen är näringsbrist och problem att få i dig tillräckligt med protein. Alla kostråd där är helt anpassade till individen och finns inget som generellt är sämre. Mycket pga att de helt enklet inte vet.)

Sabina 2

Usch, känner igen det som A skrev nu när jag läste det. Om jag dricker en burk med läsk/juice på jobbet (vilket händer kanske en gång i veckan) så får jag alltid kommentarer om hur onyttigt det är. Men killarna som dricker cola nästan varje dag kommenterar ju ingen :O

Tove

Okej jag tänkte inte kommentera but here is goes.
Jag tror många veganer blir irriterade för att veganism är inte ett kostval utan en livstil. Det handlar inte bara om val av mat mat utan kläder, kuddar, porslin, skor, shampoo etc.
Sen har jag flera års erfarenhet av att vara vegan och jag får KONSTANT FUCKING KOMMENTARER JAG DÖR om min mat. Hela. Fucking. Tiden.
Av alla möjliga människor från gubbar till kroppsaktivister. Allt från "Margarin är inte bra. SMÖÖÖR RIKTIGT ÄKTA SMÖÖÖÖR ÄR SÅ MYCKET BÄTTRE" till kommentarer om "Är du en kanin för de äter bara gräs hahahahhahaha".

Och när du säger att många väljer veganism för att de vill gå ner i vikt så känner jag inte alls igen mig. Och fan nästan hela min sociala cirkel är veganer. Sen finns det hälsovegetarianer men dem är INTE veganer för veganism är en livvstil.

Malin

Sabina2: oj, igenkänning!
Jag var på en namngivningsfest, och bland annat fanns det läsk att dricka. Jag gillar inte det så mycket, men tog en läsk för omväxlings skull. Och jag fick en massa kommentarer av folk jag aldrig träffat förr! Om hur onyttigt läsk är! Jag bara skrattade och sa att jag överlever nog detta, men folk verkade inte fatta humorn :)

Somliga Harmoniska Husmödrar

Hmm
"Kan vi inte alla sluta och prata om vad man ska äta MINDRE av och istället fokusera på vad vi ska äta MER av? Iaf om vi pratar om obehandlade naturliga råvaror."
Håller med. Jag tror att det är många som är som jag: När folk uppmanar en att utesluta saker känner jag att bara tanken drar igång mitt tidigare ätstörda tänkande. Jag var alltså inte ätstörd som i hade en diagnos utan som de flesta andra, jag var livrädd för att bli tjock och dolde det bakom "äta nyttigt". Det här var ju några år sen så vad som ansågs "nyttigt" skiljde sig en del åt från i dag. Jag upplever att den psykiska aspekten så gott som alltid glöms bort i den här diskussionen. Vad som är nyttigt handlar inte bara om vad kroppen mår bäst av utan om vad som är bra för den mentala hälsan. Jag skulle nog kunna äta bättre än jag gör. Jag äter helt okej på många plan men säkert mindre bra på andra. Problemet är att så fort jag tänker på att utesluta, dvs börja kontrollera vad jag äter så får jag ett enormt stresspåslag. Hjärtat rusar. Kallsvetten bryter ut i pannan. Musklerna i nacken, bröstkorgen och axlarna spänns tills det känns som kramp. Jag upplever att jag får svårt att andas. Och är det nånting jag vet så är det att stress är livsfarligt. Inte att känna nån enstaka gång i sitt liv såklart. Men om man som jag, och så många andra, har blivit psykiskt sjuka pga stress så kan man aldrig mer utsätta sig för det i "lagom" mängder. Det är fullt fräs direkt och det kan man inte kontrollera. Och jag vill faktiskt inte hamna på psyket fler ggr. Så jag undviker allt som kan trigga igång det. Och där ingår dieter och alla former av kostrestriktioner. Därför fungerar det mycket bättre att lägga till än dra ifrån. Och jag tror det stämmer för många människor. Samt att det är viktigt att inte göra en grej av det. Grönsaker är bra men ät bara de grönsaker du gillar. Så typ.

Johanna

Själv är jag vegetarian för att jag tycker om djur o h inte vill bidra till hur köttindustrin behandlar dem. Alla djur även svenska behandlas illa i köttindustrin. Jag vill gärna bidra till klimatet också och göra vad jag kan för att mina barn ska ha en planet kvar.
Socker och sötsaker äter jag gärna och väger säkert 20 kg mer än vad som anses hälsosamt.
Det finns olika orsaker varför man väljer bort kött och djurprodukter. Detta är den vanligaste skulle jag tro

Hmm

SHH: Så här tänker jag. Om man äter MER av det som just din kropp mår bra av så löser sig allt annat av sig själv (<—grovt förenklat javisst). Inga förbud. 💚

Hmm

Rain och någon annan tror jag:

Det ni får höra som veganer och folk som kritiserar er kost är precis samma sak som alla vi andra får höra hela tiden om mjöl, kolhydrater eller vad de nu hittar på eller har läst i pressen för stunden. Som hänger som hökar över våra tallrikar och ska säga både uppmuntrande och kritiserande saker. (I mitt fall har det i vuxen ålder nästan enbart varit män. Allt för att de tycker de är snälla till att de vill torgföra sina idéer. Kvinnor som lägger sig i vill alltid förklara för allt och alla hur helande just deras kost är. Hur FRISK man blir)

I vilket fall vad ni måste förstå är att även bland veganer så finns dessa hökar och som lägger sig i allt vad alla äter. Hökarna finns helt enklet i alla läger.

Mia

Alice Andrews: Tänkte på det du skrev och det faktum att du ” bara ” tillåter dig att äta kakor osv pga av att du endast äter grönsaker annars låter lite ätstört för mig och som att du inte kommit ifrån ätstörningstänket utan mer som att du kompenserar och att du använder veganismen för att kunna äta annat?

trion

Kanske lite OT men såg dokumentären "Sista skörden" på SVT play häromdagen. Något som fastnade i mig är att vi äter dubbelt så mycket grönsaker idag jämfört med 70-talet och ändå går befolkningen upp i vikt och får fler sjukdomar (nej, de gjorde inte ett likhetstecken mellan fetma och sjukdomar). Teorin är att maten idag inte innehåller lika mycket näring i form av vitaminer, mineraler och spårämnen nu som då p.g.a.utarmade jordar. Med för låg näring (mineral och spårämnesbalans) rubbas vår kropp på ett sätt vi inte riktigt förstår ännu vilket kan vara en orsak till många problem som befolkningen lider av idag.

Klart sevärd dokumentär i vart fall!

Rain

Hmm: Det tror jag alldeles säkert att det är så att ni får höra det och det är tråkigt att det måste vara på det sättet. Jag själv har aldrig någonsin upplevt att någon har kommenterat vad jag äter förutom när jag uteslutit animaliska produkter. Har aldrig fått höra något varken positivt eller negativt om att jag äter socker, kolhydrater eller vad som nu kommenteras. (Förutom när jag gått i behandling för min ätstörning såklart men det tycker jag inte räknas). Jag antar att jag har haft väldig tur när det kommer till de som jag äter kring. På arbetsplatser har jag hört kollegor som ursäktar sitt eget ätande av kakor och dyligt men inget om någon annan. De vänner, familj och släkt som jag äter med säger inget utan vi äter vad vi vill och så mycket vi vill men sen äter alla också utan egna förbud av något som anses onyttigt. Vi äter och har trevligt, that's it liksom.
Det jag ville ha sagt i min kommentar till Sabina var att hon själv hade skrivit att hon ifrågasätter människor som äter på ett visst sätt och det är ju det som ska undvikas. Lägg dig inte i vad andra äter. Sen det hela med att jag skrev om min historia kring vegetarisk mat och att bli vegan var för att jag ville visa att det finns de med ätstörnngar (kanske få dock) som faktiskt tycker det e jobbigare ur ett ätstörningsperspektiv att utesluta animaliska produkter och inte tvärt om. Att rädslan för att gå upp i vikt är större då. Men jag håller med dig, det finns människor som ska trycka på en sina åsikter kring mat vad man än tror är bäst eller inte. Som sagt, inte upplevt det själv kring annat än vegetariskt men kan ju läsa överallt vad andra människor får höra eller vad som skrivs om hur man bör äta.

E

Jag har mixtrat en del med kosten, ätit vegetarisk/vegansk kost men dock nu när jag fick barn orkar jag inte laga lika mycket mat, baka osv så jag slänger i mig det jag får. Dvs kött mjölkprodukter och annat när jag är hos andra och även hemma ibland. Jag har ALDRIG gjort det för vikten då jag alltid kunnat äta vad jag vill utan gå upp i vikt. Däremot känner jag mig lite ätstörd ibland, vilket mer har att göra med min hypokondri...tror jag ska få cancer av socker, gluten, processad mat och allt! Läser allt jag kommer över om hälsa och blir nojig när jag läser om något "nytt" som är farligt. Den aspekten tycker jag inte pratas så mycket om vid ätstörningar, utan alltid fokus på vikt/utseende

So many songs...

Alla har vi olika personlig moral och bryr oss olika mycket om djur (och människor för den delen) MEN!!!

laktos och gluten - dom som ej tål detta - AV OLIKA KÄNSLIGHETER - ska ej förminskas (ser jag det görs i kommentarsfältet). Har en vän som haft ett liv av att bara ha accepterat att hon mitt på en konsert från ingenstans kunde bli nödig - och då var det rally diarre det handlade om, måste ha toa NU. Så mycket hon avstod från att göra, följa med på och dom ggr hon gjorde det intog hon alltid olika tarmstabiliserare som skulle orsaka någon slags förstoppande effekt - fall i fall.
Vid närmare trettio blev hon diagnostiserad glutenintolerant och plötsligt funkar hennes liv och mage som "alla andras". Får hon i sig minimala mängder gluten så fuckas hennes tarmsystem upp igen för FLERA VECKOR att healas, så inte konstigt om hon ej skulle lita lika mycket på någon annan som lagar maten (ej för att hon tror att dom bagatelliserar glutenintolleransen och droppar i en matsked mjöl i såsen ändå, utan för att det finns massvis av saker man ej tror innehåller gluten men som gör det).

En annan har självdiagnostiserat sig vara känslig för laktos - men det märker man ju själv om man är, och om man då märker att ens mage slutar bubbla och jäsa och bajset ej längre blir slemmigt, då är det väl bevis nog som ej ska göras fun of?

Jag är inte allergisk mot något av det, dock har jag en viss känslighet. Kan ej äta fler än två-tre mackor av vetebaserat bröd utan att bli helt hårt uppsvälld (jämförelsevis blir jag ej det av en tacokväll & halv påse chips...)
och med för mycket laktos fick jag bubbelmagen som gör massvis med weird ljud ifrån sig.
Så att då vara allergisk mot något av det - jag kan inte ens föreställa mig det!
Så har man problem med magen kan det vara ett BRA tips att testa att ta bort gluten eller laktos ett tag för att checka - men inte i förhoppning att det är nyttigare eller för att gå ned i vikt av det, för det finns oändliga resourses till alternativ.

och angående veganer - köttätare märker inte av det, men frågar om varför folk blivit vegetarianer, osv, eller hör veganen svara på en fråga till en annan person om att ja, jag är vegan, och köttätaren då fortsätter prata om det med veganen (som ej ens sa det till köttätaren) - och sedan stämplas veganen som den som pratar om det hela tiden - trots att köttätarna frågar och veganen svarar artigt och sedan misstar frågorna för genuint intresse - dumt av veganen! Köttätarna ville bara få götta sig i lite veganhat senare med polarna när dom kan snacka skit om den obnoxious veganen. Precis som smala ofta tror att man thingshame-ar trots att det var dom som inledde med att prata och prata om hur himla onyttig maten var som alla åt, och den tjocka tillslut påtalar att "ja, men du behöver ju inte bry dig om det, med din perfekta kropp" - och tar det som thin shaming. Likadant gör köttätare med ovo/lakto/vegetarianer/veganer (märker ej av sin egen del, men lystrar så fort minsta lilla om vegokost / veganism viskas) och ser det sedan som om vegetarianen/veganen shame-at dom. och JA DET ÄR VÄL KLART DET FINNS SHAME-ande veganer (sett i kommentarsfätet, tex), men folk brukar ta ALLT prat om veganism som shame-ande. Typ: "Jaha, så du är vegetarian, sist vi sågs krängde du fem burgare, vad hände" veganen: "såg earthlings" köttätare: "ah, vad är det?" veganen förklarar, köttätaren tar det som en personlig förolämpning/shame-ande.

Sedan är som sagt veganism en rörelse - the voice for them without a voice. Det är inte en kosthållning lika mycket som politisk aktivism mot djurförtrycket. Inte konsigt om man brinner för det då, när man väl får visat intresse från folk (oavsett om det är för att dom är genuint intresserade eller för att dom vill hata på en och dra motargument om varför man "bör" döda och använda sig av djur).

Hmm

@E “Däremot känner jag mig lite ätstörd ibland, vilket mer har att göra med min hypokondri...tror jag ska få cancer av socker, gluten, processad mat och allt! Läser allt jag kommer över om hälsa och blir nojig när jag läser om något "nytt" som är farligt. Den aspekten tycker jag inte pratas så mycket om vid ätstörningar,...”

Just den aspekten (men lite annat också) som mitt nuvarande ”korståg” går ut på att bekämpa. 💚

Hmm

So many songs..

Det är stor skillnad på att verkligen vara allergisk eller som det trendiga nu ”känslig”.

Det går inte att jämföra.

Sen,
”the voice for them without a voice. ”

Nu finns det annat liv som inte har ögon och mun som faller också under den kategorin men det brukar inte gå så bra att resonera om det med veganer.
By the way, finns religioner som mer kan liknad vid politik också. Just a thought.

Lottsky

Är definitivt INTE rädd för mat - men jag är rädd för att få värre hälsoproblem än de jag har och det är därför, och bara därför jag till största del undviker mjöl och socker i min kost. Vikten ligger där den ligger och jag bryr mig rätt lite om den.

Jag har astma, och man kan väl tycka att jag är dum i huvudet men jag mår så mycket BÄTTRE av att äta så lite sötsaker eller bröd som möjligt. Sedan är jag en sådan person som inte kan äta "lite socker" eller "en chokladbit", jag sätter i mig hela chokladasken/chokladkakan vilket inte är särskilt bra för vare sig mina tänder eller min astma på lång sikt.

Vad andra äter struntar jag i och hoppas att folk ger fan i vad jag själv har på tallriken. Att utesluta socker verkar vara lika provocerande som att äta kött för vissa.

Själv pratar jag inte vitt och brett om hur "nyttigt" jag äter och jag propagerar varken för eller mot det ena eller det andra.

Min livskamrat är veggie och glutenintolerant, har vi bröd hemma är det glutenfritt - och jag äter själv vegetariskt mellan varven - det blir ju så när man lever med en som inte äter kött eller fisk och det skadar inte för "köttisar" att byta några mål till vegetariskt då och då.

Hade fräckheten att ha en helt lakto-ovo-vegetarisk nyårsmiddag (dessutom glutenfri för makens skull) och tänk, alla gästerna (inte veggisar) åt och gillade det. Och jag äter desserter, både när jag är bortbjuden och när jag bjuder på middag. Att välja att inte äta vissa saker är inte samma sak som att helt förbjuda det - här hemma finns inga förbud, bara val.

Är man hyfsat frisk kan man kanske tycka att de som upplever att de blir sämre av vissa födoämnen som fåniga och fjolliga, men har man hälsoproblem gör man det man upplever sig må fysiskt eller psykiskt bättre av. Själv mår jag psykiskt bättre när jag upplever att jag mår bättre fysiskt och har bra kondition (det sistnämnda nödvändigt för en astmatiker) och det kan ingen annan avgöra åt mig, var mina gränser går e t c.

F ö anser jag det rätt oförskämt att kommentera andra människors mat på tallriken. En annan sak att fråga och sedan nöja sig med svaret. Visst kan jag fråga "är du veggie", helt enkelt för att jag själv lever med en och det är bara en fråga av intresse. Jag shamear aldrig någon för vad de äter och skulle aldrig i livet komma med kommentarer som "får du äta det där" eller "borde du verkligen äta det där." Det är oförskämt att säga sådant anser jag.

Kosthållningen när jag var barn och ungdom var inte så dum. Vanlig mat med alla sorters födoämnen till vardags, dessert på helgerna och inte de kopiösa mängder man får på t e x restauranger idag, läsk vid högtidliga tillfällen, blandat med kött, fisk, grönsaker och bröd som inte bestod av det finmalda och högprocessade bröd som görs idag. Vanlig mat.

Om något "skrämmer" mig idag så är det alla konstiga ämnen som tillsätts i maten. Varför innehåller nästan all smörgåsmat socker eller druvsocker idag t e x?

Att vissa har så mycket tyckande om andra människors kost- och livsval gör mig lätt irriterad. Mitt liv är inte Ditt och tvärtom.

So

Jag har själv haft (har?) problem med vad man ”får” och ”inte får” äta. Nyttigt och onyttigt. Veganism och andra kosthållningar (typ paleo) är ett jättebra knep att ta till för att komma undan med att äta färre livsmedel och bara ”ren” mat. Och grejen är ju den att man faktiskt blir RÄDD för att äta. Det handlar inte bara om att banta. Det blir en total nattsvart ångest när man inte har kontroll över maten. Självklart finns det etiska veganer men i dagens samhälle tror jag att det för väldigt många handlar om att undvika vissa livsmedel. Jag sökte hjälp för det här på en vanlig ätstörningsklinik (ABC) men det blev ju helt fel. Jag var ju inte rädd för kalorier som en anorektiker men var rädd för onyttiga/orena livsmedel och tränade hårt för att vara hälsosam. Det passade ju inte i mallen för anorexi/bulimi så behandlingen blev fel. Det slutade med att de i princip lärde mig vara anorektiker så att de skulle kunna behandla mig och jag blev jättesjuk. Sen fick jag ingen behandling av dem ändå i slutändan... Nu har jag fått hjälp på ett ställe i Stockholm som specialiserar sig på ortorexi (fixering vid hälsosam kost, inte men inte alltid i kombination med träning). Så det finns hjälp att få för alla som känner igen sig i rädslan för livsmedel snarare än kalorier. Här är ett litet är-du-i-riskzonen-test:
https://ortorexi.nu/testa-om-du-ar-i-riskzon/

Fuck that

Jättebra inlägg. Gud vad du är bra *applåd*. Fortsätt mena att hets mot kvinnor som bryr sig om sitt utseende är feminism. Medans du samtidigt basunerar ut att pappor inte borde vara hemma med sina barn eftersom det är kvinnor som hör hemma i hemmet med barnen.
Det låter ju precis som en människa på 1800-talet som var emot kvinnorörelsen, men fine.
Jag menar, du VET ju för det första hur alla mår som tränar på gym och just nu går ner i vikt eller håller en hälsosam vikt. Dåligt, eller hur?
Du själv har väl en ätstörning och mår dåligt? Men det är ju absolut inte ok att skriva sådana här inlägg riktat mot överviktiga som är matmissbrukare, eller hur? Då är det hets och mobbning såklart.
I din svartvita värld har ju du alltid rätt och dom som inte är som du ”går patriarkatets ärenden”.
För det är ju så jävla feministiskt att basunera ut hur kvinnor ska se ut, äta och tänka (som du)
Gud vad frigjord jag känner mig av den här sortens feminism.
Eller nej, jag känner mig faktiskt förtryckt och förminskad och jag är jävligt glad att ni är i hyfsad minoritet.

Jen

Väldigt viktiga inlägg, både detta och det du skrev för några dagar sedan.

De flesta är ju ätstörda på något sätt, jag också. Förr var jag ätstörd fast ”åt andra hållet”, kunde äta sådana sjuka mängder godis och choklad att det snarare handlade om hetsätning nu när jag ser tillbaka på det. Kräktes aldrig dock.

Sedan kom jag ur tonåren och ”hullet” försvann och fick då en sådan kick från omgivningen. Till en början märkte jag inget på min egen kropp (hade alltid stora löst sittande kläder) men omgivningen! Herregud! Alla lovord som sköljde över mig; ”så smal och fin du är” ”tappa inte detta nu!” etc. Jag kom in i en av de mörkaste perioderna i mitt liv (olika omständigheter) och vikten fortsatte gå ner men allas ”pepp” fortsatte. Det blev så tydligt där och då att smal = lyckad även fast jag mådde skit.

Nu är jag ”normalviktig” och många hjärnspöken har försvunnit men långt ifrån alla. Äter bra ibland, mindre bra ibland och äter fortfarande mycket godis. Slutat läsa ”tjejtidningar” även om det inte är samma fokus idag på att slimma magen som för 15 år sedan. Väger mig nästan aldrig, något som jag maniskt gjort varje morgon i perioder förr.

Blivit så mycket mer medveten om diskriminering mot tjocka och försöker informera omgivningen så gott det går, tack för det LD!
Var inte medveten om detta alls förr.

Glad i mat

Det är ett under att jag inte är eller har blivit ätstörd! Jag är av naturen smal (äger ingen våg, men går väl upp och ner lite ibland antar jag), är allmänt aktiv och gillar att träna, men framför allt ÄLSKAR jag mat. Jag är (och har alltid varit) hungrig, typ jämt. Som tonåring kallades jag "svarta hålet" och min ridlärare tog t.o.m. ett allvarligt snack med mig för att hon trodde att jag hade bulimi för att jag åt så mkt och ändå var smal.
Jag är så himla trött på att alla, alltid ska kommentera min mat. Alltid är det någon som måste påpeka storleken på mina portioner eller fråga om jag "inte är rädd att bli tjock". "Du äter ju som en hel karl" är också standard.
Kan jag inte bara få äta vad och när jag vill?
"Du åt ju nyss"
"I don´t care! Jag är ju hungrig! Låt mig vara!"

Singoalla

Jag brukar inte kommentera men tänkte att jag nu ska göra det. Jag tycker också at det är jobbigt med allt snack om nyttig mat hit och dit, eller onyttig mat hit och dit. Jag har aldrig varit den där so klarar av att hålla en "diet". Jag har alltid tröttnat efter en vecka. det är ju så otroligt tråkigt att äta nyttigt! Jag har Adhd och då jag inte mår bra av någon medicin (har under de senaste 5 åren testat de flesta och får otäck hjärtklappning och blir irriterad och deprimerad av dem) har min läkare tipsat mig om att sluta äta gluten mejerier och socker. Det är dösvårt men tro mig, jag har blivit lugnare, karusellen i huvudet har lugnat ner sig, jag sover bättre, och jag har mindre ångest (i princip ingen alls) efter att jag slutade äta socker, gluten och mejerier. Det har gått nästan 2 månader sedan jag jag gjorde min koständring. För första gången känner jag att jag har en verklig anledning till att försöka äta på detta sättet. Jag har varit i kontakt med forskare på KI angående kost och NPF och de har en mängs studier på gång angående NPF och kost. Det handlar om bla enzymer (brist på) osv som gör att man påverkas av maten på olika sätt. Du har ju ADD LD, har du aldrig tänkt på att testa kostvägen? Man blir ju inte botad men symptomen lindras. https://www.svd.se/kostbyte-kan-lindra-adhd googla Catharina Lavebratt, docent i medicinsk genetik vid Karolinska Institutet. Hon forskar och skriver om detta.

ellen

Helt OT men varför går det inte att komma in på din insta längre?! Har inte insta själv nämligen så kan tyvärr inte bli en följare då man verkar behöva eget konto för det...

Helena

Fast man behöver ju inte förutsätta att någon har en ätstörning eller mår dåligt för att den vill ändra sin kost! Det jag menar är att man kanske vill testa en ny typ av kost för att må bättre, känna sig piggare och orka mer. Utan att vara ätstörd. Jag undviker saker som jag vet att jag inte mår bra av eller ger mig dålig energi. Äter gärna glutenfritt och laktosfritt. Jag är inte ett dugg ätstörd. Jag vill bara må bra. Eller tycker du att jag verkar ätstörd då?

Petra

Jag har en ätstörning o det är när jag hör eller läser ordet godis så får jag tvångstankar om att jag måste ha det. :)

Skämt åtsido. Vad gör man om man har kollat upp laktos o gluten o inget visas. Men magen e uppblåst som en ballong på eftermiddagarna, man skiter varje gång man e och kissar. Vad fan e felet?
Läkaren säger att om du är hård magen så får du lösande medicin och om du e lös i magen så får du stoppande medicin och om du har gaser så får du antifismedicin.
Sorry för rant men jag vill väl för fan inte ha medicin när det e nått jag stoppar i mig som min kropp protesterar emot.. Jag vill veta vad det är så att jag kan utesluta det. Jag litar 0 på läkare för tillfället.

Nadia

Palla att alla veganer och vegetarianer blir så kränkta. Har man inte problem med maten så är det ju inget problem. Är själv vego. Men ärligt talat äter jag mest mackor pga tycker mat är så tråkigt. Mackor och kakor. Skitdålig kost. Får ofta höra om hur nyttigt och bra det är att jag äter vego. Efter barn nr undrar jag om jag ändå är lite matstörd. Vilken kvinna är egentligen inte det. Har tidigare alltid varit smal Hur mkt jag än äter. Nu, fortfarande smal men inte lika. Tänker numera ofta på att jag kanske borde sluta äta kakor varje dag... fan. Jäkla skit. Är jag matstörd pga vegeterianismen? Hur blev jag ens Det? Så länge sen att jag inte ens minns varför. Jo. Fattig precis flyttat hemifrån, alla vännerna var det så då blev jag med det

Linnea

Hej Natasha.

Under i stort sett hela mitt liv har jag varit ätstörd och pendlat upp och ner i vikt. Antingen har jag svultit eller överätit. Pga det sistnämnda blev jag överviktig (84 kg, 160 cm med rejäl bukfetma) och en dag kollapsade jag och hamnade akut på sjukhus. Där fick jag veta att jag hade skyhögt blodtryck, fettlever och att det fanns en hög risk för mig att få en stroke. Jag var 25 år och fick börja ta blodtrycksmediciner vilket fick mig att inse att mitt levnadssätt inte längre var hållbart. Plötsligt handlade det inte längre om vikten som det tidigare gjort, utan nu handlade det om att ÖVERLEVA. Jag insåg att jag inte kunde fortsätta äta vad jag ville när jag ville och började äta hälsosamt och promenera. Under 6 mån hade jag gått ner 20 kg och detta var vad som hände:

- Jag har nu ett normalt blodtryck och behöver inte längre blodtrycksmedicin.

- Jag har ingen fettlever längre och alla värden ser bra ut.

- Jag har inte längre ont i leder och rygg.

- Blodsockret är jämnare vilket gör att även humöret är jämnare. Jag är allmänt gladare och har mer energi.

Jag tycker att det är för mycket fokus på vikten i din blogg och även rent generellt i samhället. Istället bör man tänka på hälsan. Det är jättebra att boosta kvinnors självkänsla genom att få dem att känna att de duger, men det är fel att framhäva övervikt som något bra. Övervikt är inte bara en tjock kropp utan även en ökad risk för hjärt, kärlsjukdomar, cancer, diabetes typ 2 mm.

/Linnea

Linnea

Hej Natasha.

Under i stort sett hela mitt liv har jag varit ätstörd och pendlat upp och ner i vikt. Antingen har jag svultit eller överätit. Pga det sistnämnda blev jag överviktig (84 kg, 160 cm med rejäl bukfetma) och en dag kollapsade jag och hamnade akut på sjukhus. Där fick jag veta att jag hade skyhögt blodtryck, fettlever och att det fanns en hög risk för mig att få en stroke. Jag var 25 år och fick börja ta blodtrycksmediciner vilket fick mig att inse att mitt levnadssätt inte längre var hållbart. Plötsligt handlade det inte längre om vikten som det tidigare gjort, utan nu handlade det om att ÖVERLEVA. Jag insåg att jag inte kunde fortsätta äta vad jag ville när jag ville och började äta hälsosamt och promenera. Under 6 mån hade jag gått ner 20 kg och detta var vad som hände:

- Jag har nu ett normalt blodtryck och behöver inte längre blodtrycksmedicin.

- Jag har ingen fettlever längre och alla värden ser bra ut.

- Jag har inte längre ont i leder och rygg.

- Blodsockret är jämnare vilket gör att även humöret är jämnare. Jag är allmänt gladare och har mer energi.

- Min ätstörning lyckas jag hittillls hålla under kontroll eftersom jag äter bra mat som inte gör mig lika sugen på godis och onyttig mat. Men jag är beredd på att jag nog kommer få kämpa med det resten av livet.

Jag tycker att det är för mycket fokus på vikten i din blogg och även rent generellt i samhället. Istället bör man tänka på hälsan. Det är jättebra att boosta kvinnors självkänsla genom att få dem att känna att de duger, men det är fel att framhäva övervikt som något bra. Övervikt är inte bara en tjock kropp utan även en ökad risk för hjärt, kärlsjukdomar, cancer, diabetes typ 2 mm.



/Linnea

Jossan

Åååh!! Jag håller med dig till 100%!! Du borde skriva ett inlägg om viktklubben, har en kompis som är med där och hon har visat hur andra personer skriver och tänker. Att dom mår dåligt (!) för att dom åt en CLEMENTINE!! Och dom ska äta typ 1300 kcal per dag vilket nog inte ens är nog för en 10 åring. Usch! Ser att min kompis också börjar bli rädd för mat som du skriver, ogillar verkligen viktklubben, Viktväktarna och allt det där. Rena rama hjärntvätten.

RebeckaL

Linnea
Du verkar ha missat LD:s budskap, hon framhäver inte övervikt som något bra. Gå tillbaka och läs om några av hennes inlägg om vikt och utseende så kanske du greppar vad hon menar.

Ganesha

Linnea. Varför skriver du ut din vikt och antal kg du gick ner? Lady Dahmer fokuserar just på det. Hälsa och inte vikt. Hon fokuserar inte på kilon hit och dit. Men kommentarer som din gör det.

Du skriver att det är bra att boosta människor i att känna att de duger som de är, men de ska samtidigt (om de är tjocka) bli skrämda med alla faror en tjock kropp (kan) ge? Hur kan en tjock människa någonsin få känna att den just duger. När den samtidigt dagligen från sin omgivning ska höra att den har ökad risk för en massa hemska sjukdomar?

Kan inte bara tjocka få existera. Bara få vara? Utan att välmenande människor hela tiden ska komma med en massa information om hur farligt det kan vara att vara tjock? Såna som dina kommentarer ser jag lämnas här med jämna mellanrum. Räcker med att Lady Dahmer postar en bild på sig själv. Så som hon är. Så ska kommentarer komma om att hon förespråkar fetma, och att tjockhet ger ökad risk för sjukdomar. Vad tror du såna kommentater som din ger? Tror du inte att Lady Dahmer och alla människor redan hört alla dessa så kallade hälsogrejer? Snälla. Fundera på vad du egentligen vill med en sån kommentar. För om du tror det är av omtanke får du nog fundera mer.

Maria E

Linnea
"Jag tycker att det är för mycket fokus på vikten i din blogg och även rent generellt i samhället." Det är inte fokus på vikten här utan på hatet och förtrycket feta utsätts för.
"Det är jättebra att boosta kvinnors självkänsla genom att få dem att känna att de duger, men det är fel att framhäva övervikt som något bra." Det är ingen som framhäver det som något bra. Vi hävdar vår rätt att slippa diskriminering pga vår sjukdom och vår rätt att få existera på bild, i det offentliga rummet, i filmer och reklam utan att bli hatade och födömda.

.

Jag blev vegan pga djuren och gick ner i vikt. Jag har alltid varit överviktig och är ju det nu med men kan helt plötsligt handla kläder bland de andra dödliga. Har aldrig följt dieter. Men blev så triggad och glad över alla kommentarer över mitt utseende, så nu sitter jag här fortfarande vegan men med en app jävel som jag loggar all mat i. En grej jag laddade ner för att kolla att jag åt balanserat. Nu går jag på 5:2 dieten och mina byxor blir allt lösare. Men nu blir alla "hej rop" bara ännu mera triggande. Jag vet att jag borde gå ner i vikt pga hälsorisker, men har aldrig någonsin haft dåliga värden i hela mitt liv förens nu..Men min hjärna vill ändå inte sluta med den här skiten för vill helt enkelt bara bli smal nog för att slippa kommentarer om min kropp. Får ångest om jag inte gått 15000 steg på en dag, läste någonstans att under 10000 steg är lika farligt som att röka. Kan inte känna glädje över att jag hittat en träningsform som jag gillar utan måste hela tiden förbättra. Bli bättre, bli smalare. All min vakna tid går åt.

Smart nog att förstå att detta kan bli problematiskt, kanske redan är. Dum nog att vilja passa in. Dum nog att börja hata min spegelbild efter 25 år där jag älskat mig själv oavsett hur jag sett ut. Vet inte vad jag vill få sagt. Mer än sluta kommentera andras kroppar. Jag unnar mig skivat äpple stekt i kokosfett med kanel en gång i veckan. Jag unnar mig ett äpple när jag egentligen vill baka en jävla paj. Mvh livrädd för mat

Emma

Så typiskt att kommentarsfältet blir ett ställe att spy ut sitt förakt mot veganer på, inklusive LD :(
Alltid samma sak. Här är vi solidariska mot kvinnor och gör de inte allt som "en feminist ska" så är det okej. Man är inte lättkränkt som feminist utan står upp för sig och andra kvinnor. Man är inte faktaresistent utan gör analyser (om en känslomässiga)

Men veganerna! Nu passar vi på. De är så lättkränkta. Eller nej, inte alla. De som håller käft och inte visar för mycket att de avviker från normen, dom är okej.
De flyger till Thailand!!! De tar bilen!!! De trampar på myror!! Jävla hycklare! Fy fan. Om de har mage att göra något de brinner för ska de fan göra allt annat också annars är det inget värt. Vi behöver ju inte göra något för djuren och miljön eftersom vi inte bryr oss men de ska göra allt!

De håller inte med oss! Ojoj, har inget sinne för källkritik. När vi bombarderar dom med frågor så får de faktiskt erkänna att vi har rätt, ingen analys alls!

Som sagt, LDs kommentarsfält är så fullt av förakt. Dessa sk diskussioner handlar ju bara om att passa på att trycka ner på en grupp, likväl som när män pratar nedvärderande om kvinnor.

Man gör aldrig rätt.

Anna

Ja, nu har jag levt ett halv sekel och mer. Min erfarenhet säger mig att mat, trender och ätproblematik alltid har gått hand i hand tillsammans med rådande politiska åsikter. Mitt 60- tal var fyllt av Twiggy- ideal på gränsen till anorexia, men också av Janis Joplin som halvfet gudabenåd sångerska och musiker. Där fanns en diskrepans mellan tidigare ideal om en kurvig kvinna till 60-talets heroin chic. 70- talet bjöd på eftervågen av kvinnorörelsen och därmed frigörelse, sexuellt och inte så starkt fokus på kropp, utan snarare lust, intelligens och personlighet ( som jag tolkade det, och det var befriande). 80-talet var sannerligen en omvälvande tid med Jane Fonda i USA och Susanne lannefors i Sverige och deras hängivenhet åt fitness och andra träningsformer. Där någonstans börjar de förvridna former vi har idag. Kroppshysterin tar sin form och sen dess förmår vi inte ta oss ut från alla stängda dörrar. Politiskt kan jag tänka mig att 60-talet var befriande och i en nytänkarfas, 70-talet började svänga och svaja betänkligt och 80- talet visade vägen för den individualism vi har idag och framåt. Nu är vi alla individualister och i en svajande politisk era, där många ifrågasätter våra demokratiska styren. Långsökt tycker ni säkert; men är det så konstigt att vi idag talar om så många olika variationskoster, likställer dessa med ätstörningar och kanske politiskt kan hänleda dem? Ja, jag håller med LD om att nutida vegan, lchf, paleo, plantbaserat ibland är ett utslag av ätkontroll, men också av politiska och trendinfluerade krafter.

Milou

Nej, halva befolkningen avstår inte en massa och halva befolkningen skippar inte gluten och laktos. Men ja, många är jävligt förvirrade och det råder en ängslan och kroppsstörning generellt! Det håller jag med om.
Samtidigt är många överviktiga och feta - en del av dem med hälsosamma vanor och värden men desto fler med motsatsen. Fetma är den stora ät- och kroppsstörningen och orsakar stora problem för individ och samhälle.

Josefin

Jag känner bara: vad ända in i h*e?! Blev själv vegan för hundra år sen (2005/2006 typ) och känner inte alls igen mig. Aldrig varit så glad över att jag inte har instagram, inte kollar videos om kost osv som jag är just nu. Ibland är det skönt att vara 10 år efter resten av samhället.

Anonym

Jag har ett otroligt ätstört beteende. Är väldigt underviktig. Men min motivation har aldrig varit att 'bli smal', utan det har varit etiska orsaker till förändringar i kosten (vegan och vegetarian), likväl som att jag i många år petig med vad jag anser är 'fräscht.'

Trots min undervikt fick jag faktiskt gallsten och har opererat bort gallblåsan, så det är inte automatiskt så att en är hälsosam för att en är smal, som vissa verkar tro. Jag är inte alls nöjd med min kropp, för jag vet att jag är underviktig och framförallt för att jag inte får i mig tillräcklig näring för att ha energi en hel dag. Det är svårt med rutiner då jag är både arbetslös och deprimerad och har mycket ångest. Mat för mig har i perioder varit något som jag känt att jag kan 'kontrollera', då jag ofta känt att allt annat i livet är bortom min kontroll.

Så vill bara visa min bild av det hela, att det inte behöver vara en så 'simpel' grej att man bara måste vara och se smal ut. För mig är det mycket mer komplicerat än så.

Tllda

Jag är vegan, och inte för att banta men har flera vänner som är nyfikna på vegan-livet men tyvärr av de anledningar du pratar om. Jag önska att de var mer nyfikna på djurhållning och miljöfrågor. För veganism har inte med vikt o göra. Och när de inser det så kanske dem slutar äta veganskt och hela budskapet med veganism blir fel.
P.S jag är föredetta ätstörd och är väl fortfarande på sätt o vis men tack vare dig och Stina Wollter försvinner det mer och mer med tiden.
Tack

Mandi

Jag lyssnar på er underbara podd just nu och den enda kritiken jag har är att Cissi VERKLIGEN ta över samtalen ibland. Det är t o m rätt ofta som du blir avbruten. Helt okej att det händer någon gång (kan själv avbryta folk lite för mycket) men jag kan inte hjälpa att tycka att det blir rätt irriterande i en podd. Riktigt bra podd annars :)

Melissa

Efter att ha läst x antal ”veganer har ingen humor”, ”veganer är lättkränkta”, ”veganer=sekt”, ”känner ändå några veganer med självdistans och humor” så känns det som att man hamnat på random cool snubbes kommentarsfält. Feminister har ingen humor, feminister=sekt osv.. ring a bell?

Sjukt tråkig läsning.

”Hälso-veganer” som vänder kappan efter vinden, eller snarare nya diet-trender är väl ingen nyhet. Förstår att det är det du och Cissi vill uppmärksamma.. så tråkigt bara att mitt val att inte vilja bidra till lidande, utnyttjande och dödande av levande, kännande individer förlöjligas på kuppen.

Melissa

Efter att ha läst x antal ”veganer har ingen humor”, ”veganer är lättkränkta”, ”veganer=sekt”, ”känner ändå några veganer med självdistans och humor” så känns det som att man hamnat på random cool snubbes kommentarsfält. Feminister har ingen humor, feminister=sekt osv.. ring a bell?

Sjukt tråkig läsning.

”Hälso-veganer” som vänder kappan efter vinden, eller snarare nya diet-trender är väl ingen nyhet. Förstår att det är det du och Cissi vill uppmärksamma.. så tråkigt bara att mitt val att inte vilja bidra till lidande, utnyttjande och dödande av levande, kännande individer förlöjligas på kuppen.

U

Känner några rawfood ”veganer” ( sätter citationstecken för att enligt mig om man säger att man är vegan så ska man bry sig om djuren och de personer gör verkligen inte det) och det du säger om rawfood är så sant. Det handlar enbart om vikt- att kunna säga ”åh nej jag kan inte äta det här. Jag äter bara rawfood.” Jag sov över några nätter hos en av de och tjejen åt under en hel dag typ några frukt, lite grönsaker + nån chiapudding. Och då var det under en dag hon körde två pass på gymmet. Det är helt fruktansvärd vad de människor utsätter sig för och hur samhället har format dem. Tycker jätte synd om henne.

U

Känner några rawfood ”veganer” ( sätter citationstecken för att enligt mig om man säger att man är vegan så ska man bry sig om djuren och de personer gör verkligen inte det) och det du säger om rawfood är så sant. Det handlar enbart om vikt- att kunna säga ”åh nej jag kan inte äta det här. Jag äter bara rawfood.” Jag sov över några nätter hos en av de och tjejen åt under en hel dag typ några frukt, lite grönsaker + nån chiapudding. Och då var det under en dag hon körde två pass på gymmet. Det är helt fruktansvärd vad de människor utsätter sig för och hur samhället har format dem. Tycker jätte synd om henne.

Hannah

Bästa inlägget någonsin! Äntligen! Jag har delat med alla jag känner!
Så många bra kommentarer också.
Jag har suttit och funderat lite över hela #metoo och nu också #timeisup. Hela Golden globe galan handlade bara om detta. Kvinnors rätt till ditt och datt. Vilket är SUPER! Men det största jävla övergrepp mot kvinnor är ju alla dessa skinntorra anorektiska kärringar i Hollywood som bara fortsätter att sprida denna smalhets! Rättigheter ska man ha och offer är man. Men inga skyldigheter och nåde den som skulle peka ut dem till skurkar! Det är därför det FORTFARANDE är hysh hysh kring det.
Fatta om alla kvinnor som på något sätt har/haft en ätstörning, har ångest kring mat och sin kropp, ångest kring sitt utseende överhuvudtaget skulle hashtaga! Jag kan lova att den skulle bli minst lika utbredd, om inte mer!

Tack för en fantastisk blogg och fantastisk podd!

Sushi

Du har definitivt en poäng här ! Jag känner alltid att de som fixerar sig vid olika dieter /matsätt och "går helt in i det " har ett stört förhållningssätt till mat. Allt som blir överdrivet liksom. Din kollega Cicci t.ex kan skriva Väääldigt ingående om mat i perioder (eller snöa in på veganskt) på ett speciellt sätt som inte känns helt avslappnat. Och många med henne. Och detta med laktosfritt som blivit en trend. ..Phu. Så mycket känns inlindat i en djupare problematik.

Sofia

Här är en vegan som hatar när folk påstår att vegankost är ett bra sätt att gå ner i vikt! När jag blev vegan brydde jag inte
mig ett piss om att gå ner i vikt och gör det inte heller nu. Äter intuitivt och helt som jag vill, nyttigt när jag känner för
det och onyttigt när jag känner för det. So what om man dör några år i förtid. Det viktigaste är att man kan fungera och må bra, man behöver inte vara hälsan själv för att duga. Livet är till för att njutas av

Anonym

Ska bli intressant att lyssna på nästa podd.
Jag är en kvinna på 46 år som äter allt...
Skulle inte kunna vara utan bröd, pasta, kött, fisk, grönsaker, frukt, fika, öl eller vin, eller något gott. Njuta av en god måltid helt enkelt...
Däremot försöker jag få i mej så lite ”skit” som möjligt, alltså så ren mat som möjligt, ex innehåller Ica basics krossade tomater e,nr 330, men inte muttis, alltså betalar jag några kronor extra för att slippa detta ”skit”... Har bara smör, grädde 40%, inga light produkter i mina skåp, är inte rädd för socker, däremot sötningsmedel som inte försvinner ur kroppen.
Är inte trådsmal men det kunde varit värre, känner mej stark och mår bra, rör mej lite lagom isch...
Har aldrig följt någon diet eller ”bantat”, har aldrig ägt en våg, mat och rörelse i lagom mängd är det bästa för mej.😀
Kram på er alla härliga människor😍

Ida

Önskar verkligen av hela mitt hjärta att alla bara fick äta vad de ville utan att andra ska lägga sig i. Tror aldrig det kommer ske tyvärr. Så trött på denna hets kring mat som bara förstör och får folk att må dåligt. Jag har lidit av allvarliga ätstörningar i 18 jävla år och är SÅ trött på allas snack om att äta "nyttigt" och "bli av med muffinsmagen". Jag va nära dö. Okej att folk vill äta raw eller vegan men de behöver ju inte skrika ut det till hela världen. Varför liksom? Ät vad du vill och tig! Kram

Carro

Jag hoppas inte att din frånvaro här på bloggen inte beror på det sinnessjuka drev som startas av någon som jag inte ens har ett namn att lägga på minnet...? Får OM det är så så vill jag härmed skicka lite jävlaranamma och att nu är det inte du som viker ner dig utan står upp för den du är, Ok? Låt ingen kliva på dig obemärkt utan slå tillbaka med din stora styrka, dina ord. Fram med storsläggan!!

Kärlek & respekt till dig!

Carina

Så jäkla bra skrivet! Även om det där inlägget om att "man-måste-gå-ner-5kg"-isch. HERREGUD, kvinna! Du sätter verkligen ord på vad jag tycker och tänker kring sådant men som jag inte kan sätta ord på.

Jag har haft ortorexi och bulimi, det förstnämnda under ca 7 år mellan 2005 och framåt, och det började med bantning, att börja äta så hälsosamt som möjligt och träna så mycket som möjligt. Då fanns det inte nåt namn på den formen av ätstörning, så jag trodde jag var (sjukligt!) hälsosam.. är öppen med mina ätstörningar idag eftersom det verkar vara få som är det. Jag kände mig ensam i min sjukdom och det kändes såklart skamligt. Men när jag började prata om det - DÅ kröp den fram att många kände någon som har/haft nån form av ätstörning.

Här står en längre text (där jag blottar mig rätt rejält, även om allt ändå inte står med..) om mina år med ångest och hat till min kropp, till mat osv...: http://nouw.com/plussizebloggen/lattar-hjartat-nat-kolossalt-32514145

Tack för allt du skriver :)

J F

Nä, det vet jag inte. Att vara vegan handlar ju långt ifrån bara om kosten. Sen är det ju tokigt att kvällstidningar m.m använder veganism i bantningssyfte. Då har man ju inte fattat alls vad det handlar om!!!!

Falling into self love

TACK. Är så trött på all bantningshets. Har fått nog efter över ett decennie med olika typer av ätstörningar. Först nu när jag börjar bli frisk förstår jag hur sjukt samhället är.
Så tack!!!! Du är grym!!

Jennie

Det ultimata beviset på att du har en poäng i att en del människor börjar intressera sig för vegankost pga viktskäl borde väl vara att Katrin Z nu börjat ha med en del veganprodukter i sin nya svältkur som hon har börjat blogga om. Hon äter dem tillsammans med ägg, fisk och kyckling så djuraspekten är inte riktigt med i bilden ännu...sen bra med veganprodukter såklart. Men den där bloggen, som ett nationellt centrum för kroppsförakt och svältkurer...

Ebba

Inte alls med ämnet att göra, men har följt ditt arbete väldigt länge och har inte sett (eller så har jag bara missat) att du har skrivit om slutshaming/skamlägga kvinnors sexualitet. Jo det har nog kommit upp i något inlägg, men hade verkligen velat ha ett helt inlägg om just slutshaming. Skulle verkligen vilja ha en analys av dig och på något sätt gärna råd/tips om hur man kan sluta skamlägga sig själv

Elysia

Angående glutenintolerans så bör man gå till läkare och testa sig för att veta om man har det och inte utesluta gluten innan dess. Annars går det inte att få en korrekt diagnos och veta om man verkligen måste avstå från all gluten.

En jag känner har glutenintolerans och när hen undersökte sig hos läkaren fann de att tarmludden var förstörda. Hen slutade med gluten och gick sedan upp 10-15 kg. Troligen pga att kroppen varit i svältläge och när tarmludden återbildats kunde kroppen ta upp näring och lagra fett. Hen var trött och sjuk, men är frisk nu. Även om hen vill gå ner i vikt är hen tack och lov inte så ätstörd att hen skulle börja med gluten igen.

Många som ändrar diet för en hypotetiskt framtida hälsa skulle nog ändra tillbaka om de gick upp i vikt, såvida de inte var mycket smala innan viktuppgången.

Vad gäller raw food, så fick jag tipset att börja med det för att bli av med riklig mens. Det skulle säkert funka. Jag skulle troligen bli så mager att mensen försvann, då det vore svårt för mig att få i mig tillräckligt med kalorier. Men hälsosamt vore det inte. Jag tycker om råa grönsaker och frukt, men att leva enbart på det är jag mycket skeptisk till.

Lisa

Lady d, på tal om d du skriver idag 18/1 så se vad du har svarat till Li. Jag blir uppriktigt ledsen för hon skriver om sina åsikter och du svarar spydigt. Bara ett exempel av alla gånger som skapar en aggressiv ton. Vågar man skriva nåt överhuvudtaget som inte bara hyllar dig?

Svar: Jag tror du läser kommentaren spydigt. I själva verket hade jag glimten i ögat men förstår att ton inte kan läsas på skärmen och därför kan missförstår. Ska tänka på det i fortsättningen.
ladydahmer.nu

Lisa

Att så många reagerar så starkt på ordet Ätstörning kanske beror på att det finns en schablonbild av vad en ätstörning är som inte alls täcker in alla typer av ätstörningar och att de inte alls känner igen sig själva och andra i den schablonbilden?

Det handlar ju liksom långt ifrån alltid om en ung tjej som hårdbantar och medvetet framkallar kräkningar eventuellt varvat med hetsätningsattacker för att hon jämför sig med retuscherade fotomodeller och tror att om hon blir lika smal som dem kommer det att lösa alla problem.

Ätstörningar kan komma i många olika skepnader .

På senare tid verkar det ha blivit betydligt vanligare att "hälsa" är minst lika viktigt som smalhet för många med ätstörningar och i den mån den kategorin ätstörda har förebilder är det knappast supermodellerna utan snarare träningsproffs som Lofsan och Olga, eller matexperter typ Renée Voltaire .

Påstår därmed inte att just Lofsan, Olga eller Renée har ätstörningar, det vet jag ingenting om.

Nyblivna mammor som är fullständigt fixerade vid vad barnen ska få äta , vill "sockersanera" alla förskolor och detoxa hela hemmet är ett typexempel på den kategori jag pratar om. Att det handlar om mer än "bara" rädsla för övervikt hos sig själva och barnen märks tydligt genom att det ofta är samma klientel som vägrar de vanliga vaccinationerna , är hysteriskt livrädda för plast och inte vågar låta barnen ha på sig någonting som inte först tvättats i 60 grader.

Självklart har man ingen ät- eller hälsostörning enbart för att man inte vill ge bebisar som stoppar allt i munnen plastleksaker, är misstänksam mot nya vacciner som det mot svininfluensan , bara äter eller köper svenskt kött om man nu äter kött eller vägrar lösgodis, som i princip bara består av kemikalier, slakteriavfall och socker. Det tycker jag är ganska normala grejer.

Det är den där fixeringen och besattheten av hälsa och allt som är "farligt" som tar över en jättestorstor del av vardagen och livet och som blivit så utberedd på senare år som är ett (ät)stört beteende.

Inti

Alltså herregud, bra inlägg men kommentarerna skriker typ analyslösa snubbar... Poängen med LDs inlägg är väl ändå att veganism och annat används som ursäkt till att utesluta viss mat för att gå ner i vikt. Så kommenterar folk ”Ja precis så trött på veganer, kan man inte få äta vad man vill???” Eh, nej. ”Jag älskar kött, det har ingen annan med att göra!” Eh, jo.

Köttet på din tallrik är likdelar som en gång suttit på en kropp. På någon, inte något. Någon som kanske varit mamma eller skulle blivit det om hon inte blivit ihjälgasad eller fått halsen avskuren. Tänk lite!! Alla, ja alla, har en skyldighet att försöka leva utan att misshandla och mörda. Så ät inte djur eller deras kroppsvätskor, så enkelt är det, och det har alla med att göra.

Vi måste kämpa mot förtryck. Bara för att du inte drabbas kan du inte fortsätta med det. ”Jag misshandlar och mördar andra som inte är av samma art för jag tycker lik smakar bra.” ”Jag våldtar andra som inte är av samma kön för jag tycker sex är skönt.” Ja, men din upplevelse är orelevant när någon annan drabbas. Bara för att icke-mänskliga djur inte ser ut eller beter sig som oss betyder det inte att de inte kan känna smärta, sorg och glädje. Vem är du att säga att dina smaklökar är mer värda än deras liv? Är ni alla såhär analyslösa inom feminism/anti-rasism/klassamhället osv också? SLUTA MISSHANDLA OCH MÖRDA, snälla

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog