Behöver barn "stimuleras"?
Nu har J kommit upp i den där åldern då frågorna kommer. Alltså från omgivingen. "När ska J börja förskola då?" Till och med barnens kompisar frågar. 
 
Jag svarar att J kommer skolas in när han är tre år. Jag behöver nog inte förklara varför, ni hajjar nog. Jag har ju privilegiet att välja och då väljer jag det. 
 
Jag tänker mycket på det där om att barn ska stimuleras. Jag vet inte ens vad det innebär. De stimulerar ju sig själv om det behövs? Men tänker att den tanken är så inplanterad i våra huvuden att vi aldrig känner att vi räcker till. Och så kommer ångesten för allt barnet missar och så bokar man in lekland och djurparker och aktiviteter och all ledig tid ska fyllas med nånting, vad som helst, för annars går barnen miste om nåt typ viktigt och då är man en kass förälder. Och meanwhile så har utbrändhet (!) bland barn ökat. Stress och ångest också. 
 
Jag tror barn mår bättre av att få ta det lungt. Att få ha det tråkigt. Ja de kanske "klättrar på väggarna" men det är för att de är barn och har energi som behöver göras av med, men det funkar ju i lugna miljöer också. Och stimulans? Att få vara med och delaktig i vardagen är den stimulans ett barn behöver, att hänga på när mamma eller pappa är sociala med andra vuxna räcker långt (och är essentiellt för barnets sociala inlärning). När de stora tar med sina kompisar hem, jävlar vad glad J blir då. Han vill leka med. Spexa och få uppmärksamhet. 
 
Nu pratar jag mest om små barn såklart, äldre barn har andra behov, speciellt den sociala biten där kompisar och sammanhang blir mer viktiga ju äldre de blir. 
 
Aja. J börjar förskolan när han fyller tre iallafall. Om nån undrade. 
 
 

Harmagedon

Vi var hemma ett år var med våra barn så de skolades in vid två och bara det stack i ögonen på folk. De hade det hur bra som helst och hade lätt kunnat vara hemma ett år till. De har väl snarare varit understimulerade på förskolan i perioder. Eller yngsta hade det bra med många fina aktiviteter och kompisar. Äldsta hade tyvärr inte lika pigga pedagoger.

Angelica

Tack! Det behövde jag höra nu efter en hel del ”åh hon måste ha tråkigt när ni bara är hemma” ”hon sover säkert dåligt för att hon behöver mer stimulans” på sista tiden. Hon är 2, och hemma med mig och lillebror till september. Varför stör det så många?! Jag skulle ju aldrig säga till någon med barn på förskola ”åh stackars barn som inte får vara hemma med sina föräldrar!” Alla gör väl det som passar deras familj! Tack för en bra blogg (och en fantastisk podd)!

Tess

Klokt val! Jobbar i förskola och ser konsekvenserna av föräldrar som fyller barnens vardag med förskoletid, aktiviteter och sleepovers alldeles för tidigt. ”Att umgås med sina barn i vardagen? Va? Ska man det...? Jag undrar dock varför mitt barn är så uppmärksamhetskrävande?”

Anonym

Man hör ofta det där med att "barn behöver ha tråkigt", och jag har aldrig fattat riktigt vad som menas med det. För som du säger, barnen stimulerar ju sig själva när det behövs, och då har de ju per definition inte tråkigt. Däremot kan det vara rätt så utmattade för föräldrarna när barn stimulerar sig själva, de hittar ju gärna på lite vad som helst, så att dra iväg på lekland kan behövas ibland för att föräldrarna kan pusta ut :-)

Jag känner inte alls igen det där med att folk är rädda för att barnen ska "missa" en massa upplevelser. Tycker inte man hör annat än det där obegripliga tjatet om hur viktigt det är att barnen har tråkigt. Men det kanske är mest i teorin folk tycker så?

Svar: Med det menar jag att det inte är bra för barnen att andra servar dem med underhållning. Med lek eller tv eller spel eller plattor. Eller händelser. Att det händer saker hela tiden liksom. Barn behöver roa sig själva. Inte bli roade. Stimulera sig själva. Inte blir stimulerade av andra. Barn som hela tiden servas glömmer bort hur man gör. De får ingen övning i kreativitet osv.
ladydahmer.nu

cilla

Vettigt. Inget jag har sån jävla satans förbannad självhatsångest över att jag pga separation behövde slänga in min ettåring på dagis. Kommer aldrig förlåta mig själv för det. Njut av tiden!"

Sonja

Jag fick min son när dottern var 1,5 och jag valde att avstå från de 15 timmar på dagis och hon fick va hemma till han skulle inskolas. Fick sån kritik och oförståelse kring det. Svärföräldrarna erbjöd sig till och med att betala dagisavgiften som om det var det som det hängde på. Fick höra att det var synd om dottern. Jag stod fast i beslutet ändå men eftersom hon var första barnet och man är mer osäker då (oxh jag är rätt osäker i mig själv) så gnagde det ändå på mig. Helt i onödan!
Tack gode Gud för att man blir äldre. Nu kommer jag inte kunna va hemma så länge men kommet krama ur föräldraledigheten till sista droppen. Det är en välsignelse för barnen att få vara hemma länge!

Malin

Jag håller med dig om att det blir höjda ögonbryn när man inte följer förskolenormen, det beror ju på att staten faktiskt har lyckats få folk att tro att det är barnen som behöver förskolan. Det är ju tvärtom staten som behöver förskolan, för att alla vuxna ska kunna vara produktiva och arbeta och betala skatt, inte krångligare än så. De barn som börjar förskolan lite senare är ju egentligen de som får en normalare uppväxt, men föräldrar tror på fullt allvar att små barn behöver gå på förskola för att må bra.
Med det sagt så tror jag inte några timmar i veckan skulle vara skadligt för till exempel din son, och det skulle ju frigöra arbetstid för dig. Men jag tror absolut inte att barnet BEHÖVER det!

Sabina

Jag var hemma med min mamma tills jag var 4 år och jag är så lycklig för att jag fick vara det, jag tycker faktiskt att det är helt sjukt vad tidigt alla barn ska in på förskola. Jag tycker inte jag missade någonting av att börja senare än andra barn, jag hade så kul hemma med min mamma även fast hon inte underhöll mig hela tiden så blev jag väldigt bra på att leka ensam och har alltid varit det.
Om jag har möjlighet när jag själv får barn kommer jag vänta så länge som möjligt med förskola.

agnes

Stimulering tror jag är överskattat (är 100 procent säker på att jag kom in på konsthögskola för att jag blivit bra på att hitta på saker pga tråkig uppväxt), men för mig som var ett osäkert barn med awkward social skills (och som fortsatt att ha det så som vuxen) tror jag att dagis hade varit rätt bra.. typ träna på att leka i grupp, dela med sig, tänka på andra osv. Det hade nog behövts nötas in från späd ålder. Men fint ändå att du kan unna dig ett extraår med lillen! Jag har en lite sträv relation med morsan, och även om jag tror att dagis hade varit bra för mig, kan jag tänka mig att åren hon fick med oss hemma (upp till lekis) kanske var det bästa i föräldraskapet? Småbarn verkar skitjobbigt, men vår relation så som den blivit (vi är så olika att vi inte riktigt får till nån gemensam grund för ett avslappnat umgänge) är väl absolut inte det man tänker sig när man föreställer sig en mor-dotterrelation.

Elin

Så avundsjuk på att du kan ge honom tre år hemma. Själv har vi bara möjlighet till 2 år hemmavarande innan det blir dags för föris, men det är jag ändå nöjd med. Skulle aldrig sätta min 1 åring i förskola, då är jag hellre fattig och snål ett år.

Ellie, om mig och min mitt-i-livet-kris

Båda mina barn började förskolan strax efter att det blivit 1 år. Jag hade inte möjligheten att vara hemma längre om jag hade haft det hade jag gärna stannat hemma längre. Fast för båda barnen så har det haft 15 timmars i långa perioder vilket har varit en bra kombination för då har jag kunnat plugga samtidigt som de slipper vara på förskolan så mycket. Nu är det dock så att barnen går heltid. jag läser sista året på min utbildning så har inget val.

s

Önskar att jag kunde vara hemma så länge men är ändå nöjd att sonen kan vara hemma tills han är 1 år och 9 månader (om vi nu får förskoleplats när vi ansökt... ser rätt så mörkt ut). Det min son behöver på dagarna är lite utomhusvistelse (få tulta runt o spana på saker) och sen så är det en bonus om han får tillfälle att "umgås" med sin kompis (de träffas några gånger i veckan och har kul ihop/bredvid varandra). Om jag eller sambon hänger med honom hemma en hel dag själva blir det ofta lite trist stämning även om han får mycket uppmärksamhet (läsa bok för, bygger torn, badar osv) typ hela tiden.

Moa

Jag gick i förskola en termin innan sex-års pga tätt duggande småsyskon. Den minsta av oss började när han var 1,5. På något sätt blev det folk av oss allihop. ☺

Mia

Du har ju två barn till som är relativt små fortfarande. Det är nog all stimulans en liten J behöver. Det är nog snarare bara positivt att du får den här egentiden med bara honom när han är liten, istället för att han ska behöva konkurrera med syskonen om uppmärksamhet. Och som du skrev, du har ju möjligheten till det. Har man inte det så går det nog bra ändå att ha barnen på förskola från tidig ålder. Det där får man lösa själv efter egen situation och omdöme.

Aktivitetshetsande och flänga runt på alla möjliga upplevelser tror jag precis som du inte är i barnets bästa intresse.

Moa

Jag var hemma tills jag började skolan. Lekte mest med mina småsyskon. Blev folk av mig med!

Anna i stugan

När jag hör "det är viktigt att barn lär sig ha tråkigt" så ser jag framför mig barn som vandrar runt hemma och säger "jag har tråååååkigt!!". Det har min femåring aldrig gjort. Så då har han aldrig tråkigt eller? Han är inte jättebra på att roa sig ensam. Vi är oftast hemma efter dagis och på helger, och han har inga syskon, så han tjatar jämt på mig och min man att vi ska leka med honom, eller spela spel. Då är det viktigt att man säger "nej älskling, du behöver ha tråkigt, så jag vill inte spela fia med knuff just nu". Eller?

Det kanske låter som jättedumma frågor, och visst förstår jag vad du menar i att man inte ska servera barnen med underhållning konstant, och att de ska kunna aktivera sig själva, men att aktivera sig själv genom att hämta plattan och titta på film är inte att "ha tråkigt"? Även om man varierar med att göra andra saker, och inte "fastnar" framför skärmen?

Du behöver såklart inte svara på dessa frågor, jag förstår som sagt grundmeningen i det du säger, men det hade varit roligt med lite diskussion i kommentarsfältet kring vad som egentligen menas eftersom begreppet alltid satt myror i skallen på mig. För vad räknas egentligen in i att "ha tråkigt" (när det egentligen inte ens behöver handla om att ha tråkigt per se)? Hur vet man om ens barn kan ha tråkigt när hen aldrig säger "jag har tråkigt"?

(Jag råkade kommentera som Anonym ovan)

Svar: att använda plattan är inte att aktivera sig själv, då är det plattan som servar underhållningen. Leka, pyssla, springa, hoppa osv med vänner eller på egen hand - det är att aktivera sig själv om du förstår vad jag menar.
ladydahmer.nu

Linda

Fast när min son var 2-3 och understimulerad så stod han brevid mig och gnällde. Han hittade inte på ngt själv. Sjukt påfrestande för mig. Var hemma med honom till tre års ålder. vi hade det mestadels bra så är glad över att vi fick vara tillsammans hemma så länge. Men vid tre års ålder var det verkligen dags för förskola för vår del.

Svar: Alla barn i den åldern vill ju ha närhet och vara med mamma/pappa. Har inte så mkt med stimlans att göra utan är ett mänskligt behov.
ladydahmer.nu

Anna i stugan

Jag förstår faktiskt inte riktigt skillnaden mellan att se film eller t ex läsa en bok, när det gäller graden av "egenaktivering". En bok serverar ju också underhållning för en. Det krävs en aktiv handling för att välja vad man vill se/läsa, men sen kör det på av sig själv. (Inser såklart att en surfplatta bjuder på mycket annat som gör det lättare att fastna i lång tid, och att det finns många andra saker som ger boken fördelar framför skärmen, men just när det gäller att se en enstaka filmsnutt tänker jag inte att det är annorlunda mot att bläddra i en bok vad gäller att aktivera sig själv).

Att leka med sina barn, på barnens initiativ - räknas det också in under "serva barnen"? Dvs endast lek på egen hand, initierad av barnet själv, utan inblandning av tv/platta är det som räknas till "ha tråkigt"?

Svar: att läsa är aktivt. det är inte tv-tittande. Att läsa utvecklar hjärnan på flera olika sätt, det stimulerar fantasin (att "se" det man läser) och det utvecklar ord- och läsförståelsen.
Att leka med barnen är ju kul ibland speciellt om vi är relativt passiva men barn behöver leka på egen hand.

Sen är ju inte allt svart eller vitt. Mina barn har lärt sig läsa via plattan (appen "läskoden") men det är ju sällan så den används.
ladydahmer.nu

Anna

Jag tror såhär. Barn är olika. En del barn kan sitta och leka för sig själva i timmar medan andra barn behöver ha stimulans från en annan människa hela tiden. Typ umgås med en förälder, inte mer märkvärdigt än så. En del barn behöver komma iväg på en utflykt varje helg för att inte klättra på väggarna och ställa till med bråk.

Men stimulans i form av värsta inplanerade superaktiviteterna tror jag ofta är onödigt. Ungen som måste ut på helgen kanske är betjänt av lekland och sånt. Men annars är nog diska med pappa tillräcklig stimulans för de flesta. Kanske att något barn behöver förskolan lite extra mycket medan något annat barn blir understimulerat av den.

Men egentligen har jag ingen som helst aning. Har inga barn. Det här är hur jag har hört vänner och familj prata.

Hmm

LD Fast nä, plattan behöver inte alls vara den som serverar underhållning. Allt beror på vad du laddar ner på den.

Idag kan så små barn som tre år börja att lära sig att programmera tex.

Du kan skapa, bygga, rita och pussla med en platta också för den delen.

Hanna

👏🏻👏🏻👏🏻

Jag blev enormt ifrågasatt när min dotter fick sluta dagis i samband med att vi var föräldralediga med hennes lillebror. Hon var hemma mellan 3-4,5 års ålder. Jag har aldrig någonsin upplevt att hon varit understimulerad och hon är inte på något sätt efter i utvecklingen. Så sjukt att hela tiden behöva försvara varför man vill ta hand om och uppfostra sitt eget barn.

cilla

Vettigt. Inget jag har sån jävla satans förbannad självhatsångest över att jag pga separation behövde slänga in min ettåring på dagis. Kommer aldrig förlåta mig själv för det. Njut av tiden!"

Helen

Jag ville absolut inte att mitt barn skulle börja tidigt på barnomsorg! Nu började han hos dagmamma när han var 2 år och några månader, men han gillar det inte så han går väldigt lite. Nej alla är verkligen helt indoktrinerade i att de måste börja så tidigt som möjligt, som att det är ör deras skull och inte samhällets/vuxnas. Galet.

Sara den rara

Jag har också funderat på det där med att stimulera barn. Får då och då kommentarer om att jag kanske borde stimulera sonen mer (Han är ett år och 5 månader!) Vi bor på landet och jag har inte körkort (är nära på att fixa HURRA för mig!) Men det blir ju en hel del tid hemma. Någon gång i veckan går vi på sångstund och träffar andra barn och ibland har vi besök av vänner med barn. Det är mitt första barn så givetvis blir man osäker när folk uttrycker sig på sådant sätt. Hade jag haft möjlighet hade jag väntat med förskola.

Johan

Nu kanske jag missar någonting som skrivits längre upp i kommentarsfältet, men varför i hela världen skulle ungar (om möjligt finns att undvika det) skolas in före tre års ålder?

Att det skulle vara anmärkningsvärt att INTE göra detta förvånar mig. Jag hamnade på dagis vid tre års ålder, vilket på den tiden var ovanligt tidigt (sent 1980-tal), jag vantrivdes eftersom jag i princip var det yngsta barnet där, och nästan alla mina jämnåriga kom dit i femårsåldern.

Jag kan tillägga att hela sammanhanget var väldigt destruktivt för mig och att jag for illa av flera anledningar vilket också färgar min aversion, men det är troligtvis inte normen.

Louise

Amen to that!
Håller helt med! Vi var hemma till 5 respektive 3 år och det känner jag stor tacksamhet för idag. Likaså som du säger med att få vara med, hjälpa till med riktiga saker om en vill, traditioner i vardagen etc så himla viktigt!
Och har vänner med barn idag och alla är hyper?!? Och en 6 åring har aldrig "kunnat" leka själv utan en vuxen måste alltid vara med...från sekunden de kommer så tjatas det om platta, ska de göra något annat ska en vuxen sitta o typ kolla på och "hejja" annars kan de inte spela spel/leka. Och jag känner bara stackars barn, vad har hänt med fantasin? Det ska ständigt hända något, matas med stimuli, raketer, clowner, wow wow pow 😂
Första frågan när vi ska vara barnvakt:
Vad har ni planerat för aktiviteter?
Vi har en stor gård på landet, det finns såå mycket man kan göra men det duger inte att "bara vara"..
Ändå så tjatas det om att komma ut till oss..kan det bero på något?
Det är alltså föräldern som frågar, barnet vill bara komma ut till oss.


Elin Fjellström

Åh vad bra, behövde höra detta! De flesta vi känner sätter barnen på dagis från 1 år och vi väntar tils 2 år, tänker även detta med stimulans i vardagen att vi får höra ibland att erat barn kanske är/ blir understimulerat bla bla orkar inte...

fanny s

Mina två stora började när de var tre. Och de går ännu bara 15 tim/vecka. Lilla fyllde nyss två och kommer inte börja förrän hon är tre. Jag älskar att ha barnen hemma länge! Och så himla skönt att förskolan inte är ett måste för stora barnen heller. Nu t.ex hat vi varit magsjuka i flera veckor till och från, så när de blev friska ringde jag och sa att vi tar lov i två veckor i, vi orkar inte riskera att bli smittade igen. Hemmet är mina barns bas och förskolan är något extra som är kul där de får leka och träffa andra. Älskar att ha barnen hemma mycket <3 Och de är socialt begåvade allihopa, kanske tack vare att de inte bara hänger med jämngamla utan mycket med vuxna? Jag vet inte, men det sociala har de inte haft problem med iallafall.

Katarina

Så grymt att kunna ge J det. Tycker att det är sjukt bra!

Johanna

Jag avundas er situation till viss del, att ni har ett hus och kan leva på en inkomst och ändå klara er ekonomiskt. Allt handlar om prioriteringar, vi prioriterar att försöka spara ihop till handpenningen till en bostad (evighetsgöra). Men jag ångrar så väldigt mycket att vi lät vår yngsta börja fsk nu i januari, han är ej redo. Går bara halvtid, men det är VAB tider så det blir väldigt hattigt, och jag lämnar oftast och han är väldigt mammig och det gör ont, för oss båda. Usch vilken måndagsångest jag fick så här på lördagskvällen...

Tess

JAAAAAAAAAAAAA! <3 Det här med stimulans för barnen har gått så långt att en del barn inte ens KAN hitta på något på egen hand. Andra måste styra upp åt dem hela tiden, för de är vana det. Det är viktigt att ha "tråkigt" ibland. Det är viktigt att vila huvudet från en massa intryck ibland. Vi (mest jag) har blivit så kritiserade tidigare för att vårt barn var "hemma". På en del lät det som att vi var isolerade och att det var så synd om vårt barn. JAG tycker att vi var lyckligt lottade som kunde göra så. Som båda två kunde jobba deltid och pussla ihop det. Det är inte alla förunnat och jag VET det. Han går i 1:an i skolan nu och det sociala och skolarbetet funkar toppen! Han är nyfiken, intresserad (förutom av läxor som han gärna vill slippa säger han) och vetgirig <3

Julia

Alltså hundra procent JA till att låta barn (och ungdomar, och vuxna) ibland ha det tråkigt. Inte bara för att det främjar en förmåga att underhålla och stimulera sig själva, utan för att det skall kännas helt okej att vara i den tråkiga stunden, och faktiskt.... inte komma på något. Att kunna vila i tristessen ibland och inte bli stressad av avsaknaden av kul liksom. Tror det är SUPER. Men ville ändå kasta en stol i huvudet på min mamma när hon sa: "Det är nyttigt att ha tråkigt" till mig när jag var liten.... (Hehe, förlåt mami).

Mest_elin

Håller så med! När min snart fyraåring har ”tråååkigt” så tar jag henne i handen och så får hon hänga på mig och hänga tvätt, laga mat och gå och kissa. Tar henne i knäet och kramar. Efter ett tag frågar hon om hon får gå och leka. Hehe

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog