Det är väl bara att prioritera!
Jag tänker på det här med att prioritera. Oavsett vad vi talar om så ska det alltid prioriteras åt ena eller andra hållet. 

Har man inte tid med träning så ska man prioritera den och har man inte tid att plugga så ska man prioritera det också och så ska man såklart prioritera tiden med sina barn och gärna ta sig tid att umgås med sin man på tu man hand och glöm för fasiken inte dina egna behov; egentid är viktigt. Man får inte prioritera bort sina egna intressen eller vänner.
 
Har man inte råd med bra mat så ska man prioritera bort nåt annat (detsamma om man inte har råd med det där simkortet eller springskorna) för inte vill du väl stödja skitföretag som nestlé eller bidra till dålig djurhållning och bananarbetares förgiftade kroppar? Handlare dyrare och bättre, mat ska kosta för då vet man att det är bra. Eller du, odla helst eget, gör maten från grunden för halvfabrikat är inte bra föräldraskap och du vill väl vara en bra mamma? PRIORITERA DET.
 
Handla inte på HM eller Lindex, tänk på barnarbetarna. Prioritera lite dyrare kvalitetskläder istället. En tröja från Filippa K kostar kanske 600 men den håller längre och köp för bövelen inte billiga skitskor de håller bara en säsong, det handlar ju om PRIORITERINGAR. Alla har råd att anlita en målare, flytthjälp, köpa städhjälp, köpa sig fria från alla måsten och bekymmer.
 
Bara man prioriterar. 
 
Men jag undrar lite vad man ska prioritera bort? Och vad man ska prioritera mest. Är kläder från etiska företag viktigare än träningen eller är det kosten som ska sättas först på listan? Och vad ska man prioritera bort från den knappt drägliga vardagen? Om man inte ens har råd med HM's kläder då? Hur ska man kunna prioritera bättre? Och om de få nöjen man faktiskt kan unna sig är just en öl på fredagen eller ett tredjedels paket cigg om dagen, ska vardagen gå åt till att prioritera bort allt som inte bara handlar om överlevnad? 

Är det vad livet går ut på; att överleva? 
 
Äh jag vet inte. Jag blir bara så frustrerad. Inte å mina egna vägnar för jag har det bra, men för att jag minns hur det är att inte ha det. 
 
Hur prioriterar ni?

(null)

Ni ser ju vad jag prioriterar just nu iallafall. 
Loanne

Ja fy f-n, inte konstigt att många är stressade. På grund av utmattning och andra psykiska issues är jag själv tvungen att prioritera bort mycket istället, och då är det lätt att känna sig som en sämre människa.

Christine

Bästa jag läst på länge!

Anja

Jag har precis blivit förälder för första gången. Under graviditerstiden valde jag därför att fasa ut en del intressen, eller önskemål om intressen. Det jag nu väljer att lägga min tid på är min familj (barn och partner), min hund (som är min vän och fritidssysselsättning) samt hitta en bra rörelsevana som håller min rygg smärtfri. Annat prioritetar jag bort. Jag välkomnar vänner och familj men arbetar inte på att utöka det sociala nätverket ytterligare.
Vi har i familjen också valt att fokusera maten till en mattradition; det svenska köket baserat på olika rotfrukter, mejeriprodukter, lokalproduceratkött, affärshandlad fisk och pasta. Så recept med ingredienser som vi inte använder till andra måltider väljs bort.
Gällande kläder har jag annamat capsule wardrobe vilket gör att jag bara behöver använda mina favoriter :)
Så trots småbarn, villa och krävande arbete så är jag lugnare och lyckligare!
Angående arbetet planerar jag 6 timmar av dagen, de andra två fylls i alla fall, förr planerade jag in 8 timmar men fick då jobba 10 innan jag kunde gå för dagen)
Jag inspireras mycket av minimalisterna.se i mitt arbete att rensa vardagen på sådant som kan prioriteras bort utan att det påverkar något negativt på min tillvaro.

Lisa

Jag prioriterar vila och sömn (kroniskt sjuk därav kroniskt trött), plugg (kan välja att jobba extra för mer pengar pga fast anställning men kroppen och knoppen säger ifrån) och trevligt häng med mat, öl och bubbel.
Prioriterar inte träning, ”hobbys” (har aldrig haft nån) eller jobb. Jobbar på sommaren när det inte är plugg helt enkelt. Avskyr att träna.

Köper en del ekologisk mat, en del ”vanlig”, handlar kläder på h&m. Köper dock dyra skor pga skojunkie (anställd i skobutik).

Jag

Prioriterar tid med ungarna (2 mån och 1,5 år) över allt annat. Alltså - leva snålt och spara föräldradagar så att barnen kan börja senare på fsk och ha alla lov hemma med sina föräldrar framöver. Exempelvis köper jag bara begagnade kläder vilket sticker en del i ögonen på mini rodini morsorna på öppna förskolan. Men tycker att det är mer värt att kunna ha ledig tid med barnen. Prioriterar bort kläder till mig. Nöjen och träning hinner man inte ändå så där äre lugnt. 😁

Malin

Jag lyssnar inte på och läser inte om alla trender, alla ”man ska” och ”man måste”. Det är en viktig bortprioritering jag gör.
Så bortprioriterar jag pyssla och dutta och fixa hemma, för jag är ointresserad. Rent duger bra.
Jag bortprioriterar trendiga dieter och trendig träning, jag äter det jag gillar och rör på mig utomhus ibland, utan att bry mig om min kropp är snygg eller inte.
Köper billiga kläder pga ganska ointresserad av mode.
Efter allt detta behöver jag inte prioritera nåt, för det är rätt lite kvar. Det är min familj, mitt jobb, mina vänner, att ha tid och ork för det. Eftersom jag typ inte gör något annat så funkar livet bra!
Inte ett enda påskpynt hemma hos mig till exempel, men vi är lediga ihop och har det mysigt ihop ändå!

Fattiga mamman

Så är mitt liv just nu och folk med pengar fattar bara inte. De kan ju minsann prioritera och göra allt rätt här i livet. Själv försöker jag prioritera så att mina barn inte ska märka hur fattiga vi är. Vi köper tex fredagsmys och lördagsgodis fast vi egentligen inte har råd. Märkeskläder vad är det? Vi fattiga har inte så mycket annat till val än att handla på hm hur mycket fel andra tycker att det är. Ekologiska grönsaker? Grönsaker till maten är en lyx som vi bara har råd med ibland. På nåt vis brukar vi lyckas få ihop livet ändå fast vi prioriterar helt fel enligt andra. Det enda mina barn saknar här i livet är egna rum och utlandsresor. Jag önskar att jag kunde ge dem det men livet blir oftast inte som man tänkt.

Malin

Word på den. Vi tjänar inga stora belopp, själv får jag drygt 14.000 i månaden och i slutet på månaden är det kärvt. Så pass att jag ibland grinar och måste be morsan om ett lån. Får ofta höra att vi prioriterar fel om vi köper hämtpizza någon gång eller bjuder barnen på typ Leos lekland. För sånt ska prioriteras bort när man är arbetarklass med taskig lön. Men även våra kids ska få guldkant på tillvaron ibland. Det jag prioriterar bort blir tyvärr en massa umgänge med vänner som exempelvis flyttat till en annan del av landet. ”Hälsa på en helg” ber de och JA, hade jag haft råd med tågbiljett eller flygbiljett skulle jag älska det men jag har 4000 kvar att leva på efter alla räkningar och då är vi fyra personer. Det kan jag sakna, att kunna underhålla relationer med vänner, vara spontan och så...

dot

Utmattad nu, pga helt orimliga levnadsvillkor förut följt av en lång (pågående) period med sjukt barn. Borde fan vara världsmästare i prioriteringar vid det här laget, så om det verkligen vore lösningen på allt skulle jag ha rena drömlivet. Men iallafall. Jag prioriterar typ i omgångar, vila-snålaåspara-umgås-hushållsryck och så. Försöker vara ärlig med mig själv om vad jag just nu avstår från för att minska additionsstress. "Nu gör jag det här, resten får vänta." Ingen lätt ekvation, men ibland tror jag att själva illusionen av kontroll hjälper lite. Jag gör det jag kan, och söker vila i det. Det är verkligen inte fråga om att plocka russinen från ett oändligt antal valmöjligheter, snarare utgå från vad som absolut inte går att prioritera bort och sedan baxa in lite valfrihet här och där.

Fia

Det där med prioriteringar är inte alltid lätt trots att man har pengar eller andra förutsättningar.

Jag prioriterar att må bra på jobbet, trivas där. Jag försöker prioritera att göra saker jag tycker är kul och orkar.

Har kattuppfödning, tycker om inredning och växter, träffa vänner ibland och träffa sonen som bor på annan ort en helg i månaden.

Jag har de ekonomiska förutsättningarna för att kunna göra sånt jag trivs med men inte de fysiska. Håller på att utredas för nån typ av kronisk smärta vilket gör att jag periodvis tvingas prioritera vad jag ska orka göra. Periodvis är jag dessutom väldigt låg (skulle inte säga deprimerad men inte långt ifrån) och orkar då inte göra sånt jag tycker är roligt. Då får jag prioritera att ta mig genom dagen på något vis.

Petra L

Bra inlägg, har själv tänkt på detta otroligt mycket de senaste två åren pga har haft en pojkvän som tyckte det var viktigt att använda pengar "rätt" och "ha mål". Men det sätt jag använde pengar på och de mål jag har dög aldrig för honom så jag gjorde slut.

Jag tror inte ett jäklaste dugg på det här samhället och denna prioriteringshysteri. Det är ju löjligt hur man ska hålla på och tänka sig blå över vad man äter och hur man använder sim tid och sina pengar.

Jag prioriterar sånt som ger välbefinnande för mig och min familj och sånt som jag bedömer är bra och sunt för mig och oss. Utifrån de begränsningar vi har. Just att acceptera begränsningar tror jag är otroligt viktigt. Det är inte mitt fel att försäkringskassan drog in min mans sjukpenning så att vi tvingades flytta, fastän det hade varit bäst för mitt barn om vi hade kunnat bo kvar. Vad kunde jag göra åt det? Inget. Just nu prioriterar jag iallafall att vila och äta, läsa bra böcker och umgås med familjen. Jag prioriterar bort resor, ekologisk mat, alkohol, Netflix och SL-kort (har tur och kan cykla till jobbet). Prioriterar lördagsgodis åt sjuåringen, smink, utelunch en gång i veckan och blomjord så jag kan pyssla om mina krukväxter.

I perioder har vi varit luspanka och då har jag prioriterat mat, vin och choklad. Det är ju så märkligt det där... man mår urdåligt av att ha lite pengar, men att köpa en flaska vin och kex och ost kan ju helt återställa ens känsla av att vara en "normal" människa och fullvärdig medlem av det svenska samhället. Det är ju SÅ värt det! Men folk som aldrig haft så ont om pengar kan bara aldrig förstå tror jag. De bara kan inte.

SunnyG

Jag blir jätteglad av att läsa om era liv mitt i all hets, känns som att vissa människor har ett oändligt förråd med energi, tid och pengar. Det känns skönt att inte alla strävar efter att MAXIMERA alla aspekter av livet! 🙂 Det låter kanske klyschigt med ”det enkla livet” och ”guldkant på tillvaron” men det är nog just det som gör det ibland. Min vardag handlar mycket om att överleva dagen, helst med förståndet i behåll - varken mer eller mindre. Sen blir det belöning och unna sig godis, en tupplur, en grogg, ett danspass, en cigg eller vad det nu är som får mig att känna att jag lever. Folk får tycka att jag är trashig eller dålig morsa eller odisciplinerad. Jag gör det som känns bra och som får livet att rulla. Inte det som ger mig flest status-, räddavärlden- eller topphälsapoäng.

den pyttelilla gudinnan

Har under den senaste tiden "strömlinjeformat" mitt liv (?), gjort ordning på saker o tagit bort det som är onödigt, fixat sånt man behövt fixa i flera år osv. Det gör ju vardagen både behagligare och smidigare, men samtidigt har jag insett att det inte är för att jag hittat nån ny inre hurtighet o styrka eller bara tagit tag i mitt liv. Jag har bara mer tid nu. Tex när jag hade skitjobb som var 12h/dag och skitjobbiga så orkade jag ju inte göra annat än äta o sova.

Lovisa

Så bra skrivet! Får mig att andas ut lite när jag ser i text hur sjukt det är.

Tanja

Jag tänker att man får prioritera det som ligger en närmast hjärtat och försöka ignorera övriga borden och måsten.

👌

Just nu lever vi (två vuxna, en ettåring och två katter) på ca 12.000 i månaden då jag är föräldraledig och han pluggar utan csn... jag vet inte vad vi ska prioritera bort riktigt. Jag förstår att vi inte är fattiga på riktigt, typ svältfattiga men jag kan bli irriterad på folk som klagar när de har mycket mer. Jag har snart slut på fp och kommer gå ut i arbetslöshet utan akassa... vet inte hur livet ska gå ihop från månad till månad och har ständig ångest men jaja. Livet löser sig kanske nån gång hoppas jag.

L

Även fast jag skriver examensarbete nu så är fritiden viktigast. Däri finns sånt som jag tycker är kul och mina nära och kära.

Har en vän vars kille prioriterar sitt garage för förhållandet (!), så jag tror att det varierar rejält i vad vi väljer att lägga först.

L

Glömde tillägga: eftersom jag prioriterar min fritid först (och sen plugg) så har jag slutat på extrakneget. Vilket betyder att vi får mindre pengar, men det är värt det helt och hållet.

Maria

Att prata om prioriteringar är väl snarare en motvikt till perfekta ideal? :D
Prioriteras någonting upp så ingår ju liksom att någonting annat prioriteras ner.

Det är tvärt om lättare att stå för (inför andra och sig själv) att man "missköter" vissa saker när man faktiskt valt att prioritera bort dem för någonting annat man tycker är viktigare.

Jag lägger pengar på träning och bra mat, men har en kaos-ekonomi med obetalda skulder och äger nog ingenting värt mer än 500kr.

Katarina Ek

Jättebra inlägg. Jag är rätt så trött på prioriteringstjatet, och på idén att man ständigt ska sträva efter "den bästa versionen av sig själv". Helt ärligt så vill jag bara vara snäll och ha det gött, det är mina ambitioner i livet. Och vad det gäller tid så är det ju fysiskt omöjligt att göra två saker samtidigt, det är tragikomiskt när människor vägrar erkänna det. Den tid du lägger på att träna inför maraton, ja då är du inte med dina barn. Den tid du är med dina barn, ja då jobbar du inte osv. Jag lägger alltså ingen värdering i vem som gör vad men det går inte att prioritera allt samtidigt.
Jag prioriterar mat för jag älskar att äta, lägger pengar på matinköp och tid på att laga den. Och så prioriterar jag tid för mig själv (har ej barn) då jag läser, leker med mitt smink, skriver den här kommentaren. En större resa minst vartannat år, lägger undan till det varje månad. Men utöver det så räcker pengarna till det de räcker till liksom. Ibland blir det HM och barnarbete, ibland blir det Camilla Thulin och utbildade vuxna sömmerskor. Känner igen mig i det som nån annan skrev, att när man inte har så mycket pengar så kan vissa saker få en att känna sig normal. Har nog aldrig ätit ute så mycket som när jag pluggade, det fick mig att känna mig "med" ändå att jag hade skralt med slantar. Dömer inte den fattige som lägger sina sista slantar på cigg.

Ellinor

Tack för ditt inlägg! Du sätter ord på mina tankar. Tack alla ni andra som delar med er. ”Skönt” att jag/ vi/ min familj inte är ensamma om detta!

Li

Jag tänker jättemkt på vad jag borde prioritera och känner mig otroligt otillräcklig. Vi har haft fattiga perioder - känner till exempel igen det där med att leva tre personer på en låg föräldrapenning. Minns att jag var helt besatt av polarn o pyret vilket en stor del av omgivningen klädde sina barn i från topp till tå. Mitt barn hade två t-shirts från PoP under sina första två år och jag var aldrig så stolt som när hen var klädd i dem. Knäpp prioritering tänker jag så här efteråt men det var ju nån slags uttryck för att jag också ville att mitt barn skulle få det bästa och under den perioden var PoP-kläder enligt normen det bästa en kunde ge sitt barn. Könsneutralt, kvalitet som gick att ärva och inte fult billigt och könat som HM. Alltså ibland önskar jag att jag kunde leva om livet och genomskåda alla lögner som sålts till mig när jag varit som sårbarast. Hade varit mer feministiskt av mig att vägra PoP-tyrannin i det läget och istället satsa på att fundera hur jag kunde bygga o ingå i så vettiga gemenskaper som möjligt, gemenskaper som inte byggde på att markera status genom konsumtion.

Nu har vi i kort period av vårt vuxna liv haft två löner som väl ligger på gränsen arbetarklass/lägre medelklass och jag tycker vi är rika. Vi behöver inte fundera över vardagskostnader vad gäller mat, kläder, enkla nöjen. Samtidigt är jag så trött! Mitt jobb går ut på att ta hand om människor, min partners jobb går ut på att ta hand om människor, barnen ska bli sedda och servade, vi har flera familjemedlemmar med tunga kroniska sjukdomar (psykiskt o fysiskt) och varje vår känner jag att jag inte orkar längre tills ljuset kommer, då orkar jag lite till. Jag har prioriterat vänner mkt senaste åren och tänker fortsätta med det för jag tror nånstans att känslan av gemenskap lyfter mig mest av allt, men vänner innebär ju ännu mer relationer och ibland känns det övermäktigt!

Jag tror lite på att göra en fuckit-list och skriva ner vad en gör sonen faktiskt tänker skita i framöver men har inte gjort nån än. Orkar inte...

Milou

Hur prioriterar du?

Jelena

Jag prioriterar att vila och kanske till och med sova om jag har en ledig dag.

Sara

Jag prioriterar mig. Att göra val jag kan stå för i längden. Däri ligger att inte handla hos oetiska företag bland annat H&M, jag handlar ungefär 90% av ALLT jag handlar som inte är mat eller hygienartiklar på second hand för miljön OCH ekonomin.
Efter att ha levt som busfattig i en herrans massa år känner jag nu att jag lever lyx i överflöd på en lön som är lägre än en undersköterskas. Alltså visst, det skammas mot fattiga och nej det är inte enkelt att vara fattig jag VET men jag tror att jättemånga skulle må bättre av att krympa sin materialism som slukar massor med pengar, då BEHÖVER man inte prioritera så mycket, det kommer av sig själv.

Elin

Jag prioriterar bra mat, dyrare kläder, och att spara. Jag prioriterar bort dyra utlandsresor, dels för att det inte är ett stort intresse för mig och dels för att det betyder att jag alltid har pengar över till annat. Växte upp med lite pengar och har någon slags föreställning om att min son inte ska nekas någonting på grund av pengabrist (jag nekar honom förstås massa saker av andra anledningar!), även fast jag egentligen vet att det inte är vad som är viktigt. Sen är det ganska lätt för mig att prioritera eftersom jag tjänar bra. Jag har aldrig som vuxen varit pank så jag har aldrig upplevt paniken att pengarna är slut, men jag kan tänka mig hur påfrestande psykiskt det måste vara. Vi kan alla hamna i en kritisk ekonomisk situation (sjukdom, dödsfall etc) så jag försöker vara ödmjuk och tacksam för vad jag har just nu.

Joppan

Tja, jag är en nog dålig människa. Jag prioriterar såklart mina barn, att de ska må bra - fixar mat, kläder o annat materiellt åt dem. Och försöker lyssna på dem o va närvarande. För att orka det tackar jag nej till mkt socialt, går inte på AW, har ngt få nära vänner, tar inte på mig extragrejer på jobbet, fixar inte lussefirande på kontoret etc. Jag prioriterar att åka hem, laga mat o sitta i soffan o tramsa med tonåringen framför att träna yoga. Jag springer inga maraton utan prioriterar motion där jag kan ta med en god matsäck - en lugn promenad i skogen. Jag är inte så vältränad som jag kunnat vara, jag har inte tagit vara på karriärmöjligheter och jag äter kolhydrater. Men jag har lyckats hålla ihop, jag har många ggr varit nära att krascha rätt in i väggen av stress o skit, men hittills lyckats klara mig. Det har blivit min prio ett - hålla mig psykiskt frisk o försöka komma ihåg att alla inte måste vara perfekta.

Nemo

Jag prioriterar ingenting. Alltså på riktigt. Min psykiska ohälsa och kroniska smärtor hindrar mig från så mycket. Jag önskar verkligen att jag kunde prioritera något (som inte är ren och skär överlevnad). Önskar jag kunde prioritera min hälsa. Önskar jag kunde prioritera plugget. Önskar jag kunde prata och träffa vänner oftare. Önskar jag kunde prioritera att börja med någon träning som är skonsam för kroppen. Jag vet fan inte vad jag gör. Existerar knappt ens. Är glad om jag ens orkar laga mat, tvätta, städa och duscha... men även det drar jag ner på för jag orkar inte. Försöker börja prioritera min psykiska ohälsa för det är ju den som hindrar mig från så mycket, men fasen vad jobbigt det är. Är glad över att jag åtminstone har medicin som fungerar någorlunda.

Louise

Jag är som Sara här i kommentarsfältet. Jag prioriterar mig.

Jag gör saker som jag mår bra av. Som tur är (eftersom jag är kvinna), så mår jag ju bra av att/när även andra mår bra. Men skulle tro att jag är/uppfattas absolut mer självisk och mindre självutplånande (ber om ursäkt till alla som tar det som personlig kritik, är inte menat så, bara en observation) än många andra.

Jag mår helt enkel bra när jag lyssnar på mig själv och mitt inre kompass.

A

De dom talar om att prioritera är de som inte själva behöver prioritera bort nödvändiga saker. Om de prioriterar är det klassiker som göra lunchlåda istället för att äta på restaurang och skippa latten för att lägga pengarna på en resa. När jag var fattig var det tandläkare eller hälsosam mat. Kläder eller glasögon. Sådana saker. Eftersom jag var fattig i över ett årtionde orkade jag inte alltid prioritera rätt. Jag köpte nästan alltid billig mat för att ha råd att hitta på något kul, för mitt liv hade helt saknat värde om jag i ett årtionde satt i min lägenhet och åt min hälsosamma mat men aldrig kunde åka på en liten resa, aldrig kunde ta en fika med mina vänner, aldrig kunde gå på en spelning, aldrig kunde köpa något fint till mig själv bara för att jag ville ha det och inte för att det var nödvändigt. Varje fredag åt jag chips och det var en av veckans bästa stunder så jag blir alltid lika förbannad när jag hör rika människor prata om prishöjningar i termer som "det är bara en chipspåse i veckan" eller föreslå att fattiga prioriterar något annat framför alla mängder chips de föreställer sig att vi äter. För skippade vi chipsen skulle vi ha en hel tjuga extra i veckan! Den där chipspåsen var ofta min version av att gå på restaurang eller opera eller bo på hotell eller vad rika människor nu gör en fredag kväll. Men det är klart, jag kunde ju ha odlat min egen potatis på balkongen och gjort mina egna chips eller kanske prioriterat bort toapapper och istället använt gamla tidningar så hade jag sparat en tjuga i veckan vars värde inflationen ändå ätit upp inom ett år.

Asta

Ja, det har jag oxå tänkt på. Nog skrivit ett par inlägg om med genom åren. Det är ett jäkla prioriterande. 48 h på ett dygn räcker ju inte om man ska smörja fötter, köra tandtråd, lägga ansiktsmask, träna, främja karriären, sova bra, gå 10 000 steg, röja hemma innan läggdags, ta hand om sina vänner, höra av sej till sina föräldrar, vårda äktenskapet och bla bla bla.
Och även om jag själv... nu... köper mkt ekologiskt och undviker Hm så inser jag till skillnad från många andra att det där är verkligen en klassfråga. Bra inlägg!

Tess

Prioriterar att äta gott/bra. Tänker att det är en av basgrejerna liksom. Sedan upplevelser med mitt barn. Men mycket av det är gratis i pengar och "kostar" tid. Så kan väl säga att vi unnar oss "tid" då. Jag har inte råd att träna på nåt "ställe" så där har jag turen att bo nära motionsspår i en liten skog och ett utegym - gratis. Handlar mycket av det som behövs i klädväg på loppis och second hand, får ärva en del från släktingars barn... annars prioriterar jag nog nya skor till mitt barn. Kläder spelar ingen roll, men just skor känns det bra om sulorna inte är "ingådda" av någon annan.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog