Here we go again liksom
Nätterna är värst. Det är då ångesten kommer. Det är då jag ligger vaken i timmar och grubblar och ältar och oroar. Vrider och vänder på mig och gräver i allt inombords tills jag somnar av utmattning. Det är på nätterna jag gråter. Det är på nätterna ensamheten blir påtaglig. När allt är svart och tyst. 

Jajajajaja jag vet ju att det är så här varje jävla höst och vinter. Så är det ju. Det är liksom som att ljuset försvinner överallt. Men det tröstar ju föga när man dyker ner i mörkret. 

Nä jag vill inte ha råd. Säg inte att jag ska söka hjälp, äta medicin eller gå i terapi. Sånt funkar inte för mig. 
Lisen

Relaterar! Känner med dig så starkt i detta. En teori som jag har hört är att det psykologiska försvaret går ner på nätterna, liksom de flesta av kroppens funktioner gör. Kroppen stänger ner då man ska sova. Därför blir allt så mycket värre på natten, när ens försvar låter allt passera. Vet inte om detta stämmer men en sak vet jag och det är vakentimmarna är VIDRIGA.

En sak som jag skulle bli såå tacksam för att få svar på av dig: hur sjutton kan du producera så mycket jobb (fantastiska texter, skitbra podd, rodda hem och hushåll) när du sover så lite? Detta är absolut inget ifrågasättande, jag är uppriktigt nyfiken och vill gärna ha tips!
Jag fungerar SÅ dåligt när jag legat vaken på nätterna. Går till jobbet pga behöver pengarna men producerar nada. Blir helt knäpp i skallen, kan inte tänka en tanke klart.

Tack för bästa bloggen!

Linda

Ja nätterna är vidriga. Har en åttamånaders som vaknar med 1,5 timmes mellanrum så ovanpå all ångest är ju ångesten att bebis snart vaknar så måste måste somna för att orka med och så snurrar det runt runt runt...

Ellie, om mig och min mitt-i-livet-kris

Jag var nära att brista ut i tårar när jag igår insåg att det var mörk redan vid klockan 2. Jag orkar inte mer mörker och det är nästan alltid samma för mig varje år, jag blir lätt påverkad av mörkret och denna tid.

Anonym

Jag förstår verkligen hur du känner. Ibland är jag rädd för att gå och lägga mig. Rädd för ångesten som sätter sig på mitt bröst och gör att jag inte kan andas.
Jag letar efter sätt att få det att lätta. Jag är beredd att prova allt utom sömntabletter. Finns det någon mer än jag som bara vill få sova? Hur gör ni för att må bättre? Har ni hittat någon metod som funkar?

Emma

Usch vad gräsligt :/ Relaterar verkligen. Swishar över några gifflar <3

Emma

Anonym: Min metod just nu är att jag lägger mig i god tid, på rygg, tar djupa andetag och försöker hitta på roliga saker jag vill göra och uppleva. Ibland kan det vara typ "fem roliga saker jag vill göra i år" - stort som smått, allt ifrån att läsa en bok av en författare jag inte läst till att åka på en långresa, eller kanske "tio platser jag måste besöka i mitt liv" eller "tre filmer att se den här månaden". Jag ger mig själv en uppgift som enkom syftar till att underhålla, stärka och göra mig själv glad, och sedan måste jag fokusera på den tills jag somnar. Så om tankarna börjar glida in i ångest så måste jag aktivt pausa mig själv och säga "Hoppsan, nu kom det ångest här. Så kan det gå. Men nu går jag tillbaka till min uppgift" och så försöker jag att aktivt fokusera på den tills jag somnar. Låter kanske löjligt men det funkar för mig och jag blir uppmuntrad bara av att hitta på saker som är roliga, att se fram emot, att fortsätta leva för - rent krasst.

Loanne

Anonym:
Nu vet jag ju inte vad du har prövat redan, men det har blivit bättre för mig med både sömn och nattångest sedan jag började med antidepressiv medicin. Sover också bättre när jag tränat (pass, löpning), dock inte träna för sent på kvällen! Och i mitt fall kan jag inte äta mycket socker osv eller dricka kaffe efter kl 17 för då sover jag inte.

Emma

Har du testat kedjetäcke? Funkar väldigt bra för mig och tror att man kan få låna gratis via landstinget om man inte har råd/känner för att köpa själv (dom är rätt dyra tyvärr)

E

Jag vet att du inte vill ha råd men för övriga med sömnproblem kan jag verkligen rekommendera fysisk aktivitet och träning!

Jag har aldrig sovit så bra som när jag arbetade som brevbärare, vilket var mycket fysiskt krävande... Genom att göra av med stresshormonerna på dagen blir det lättare att komma ner i varv på kvällen!

Vet att det är svårt/omöjligt om man lider av en svår depression, men forskning stödjer fysisk aktivitet vid mild till medelsvår depression.

Hanna

Jag har en psykisk sjukdom och lider ofta av svår ångest. En oerhört skillnad som jag har märkt är att jag sover så mycket bättre när jag har jobbat. Tror att det är för att på jobbet ger jag allt (arbetar som uska inom hemtjänst) både mentalt och fysiskt eftersom jag arbetar i en gå-grupp. Så sedan när jag ska gå och lägga mig är jag helt slut och sover ofta hela nätter. Men när jag är ledig så är ofta nätterna fruktansvärda men svår ångest och att jag vaknar flera gånger.

Så kanske kan det underlätta att göra något man blir riktigt trött utav (både mentalt och fysiskt) innan man ska sova? Att hitta någon hobby, arbete eller liknande som man blir väldigt engagerad i och liksom kan "slukas upp i".

För mig är det även så att jag mår så mycket sämre på vår -och sommar, då allt ljust och alla är så glad. Då blir min ångest mycket värre. Mår mycket bättre nu när det är mörkt faktiskt.

Hanna

Svar till Emma! Ja kedjetäcke har jag hört mycket gott om och jag tror verkligen att tyngden underlättar ångesten och gör att man sover bättre. Vet att jag en gång när jag var på semester var tvungen att sova i endast lakan och det var fruktansvärt att inte ha någon tyngd på sig. Sov ingenting de nätterna. Kedjetäcka kan ju både användas av barn och vuxna och används även ofta av personer med demenssjukdom då det kan minska ångest och oro.

Jennie

Vad intressant det där med att det psykolgiska försvaret går ner på nätterna. Är det liksom så man är då, som människa? Och det andra är en person med massa murar?

Jag fuskar om jag har svårt att sova och struntar i att möta mig själv de ångestfyllda timmarna. Somnar oftast till en serie. Undrar hur detta påverkar mitt psyke..?

Annika

Helt otroligt konstigt att folk kommer med goda råd, fast man uttryckligen bett om att få slippa dem!
Och ja, känner igen denna mörka nattångest!

Mjuket

Lisen: Det där har jag också läst och det hjälper mig ibland när jag ligger och grubblar. Då kan jag säga till mig själv att jag får tänka på det imorgon istället eftersom jag inte kan avgöra allvaret nu. Ibland lyckas jag bryta grubblandet med det.

Mia

Ljudböcker och podcasts! Lifesaver! Något att fokusera på tills man somnar. Istället för ångest och tankar hit och dit varvar kroppen ner medan huvudet fokuserar på att lyssna vad som sägs, väldigt sövande. Vet inte hur jag klarade mig förr!

Vevve

Känner igen känslan av att man inte kan bli bättre, att inget kan hjälpa en. Eller, det är ju mer en övertygelse, en sanning. Som ibland stämmer och ibland inte.

För mig var det ett c-ptsd-symptom och det visade sig att det gick att bli hjälpt. Fast jag tror fortfarande att jag inte kan bli hjälpt. Fastän jag blivit det! Känslan av ångest och hopplöshet fins där även nu, efter en kort tids behandling hos psykoterapeut med traumainriktning... men en välkommen känsla av lugn och trygghet tar mer och mer plats och nätterna är mer vilsamma.

Emelie

Blä på vintern och mörkret. Vill bara tacka sig för att du är du. Tack för all tid du lägger ner på det här, du räddar min vardag och mitt hopp på människan - och du lär mig så mycket nytt, så jag växer som människa. Hoppas det blir ljusare för ditt sinne snart. <3

Linda

Det som funkar bäst för mig är att gå ut på internet och googla ångest och ensamhet och läsa om andra människor som känner de känslorna. Borde ju sänka mig men gör istället att jag efter ett tag inte känner mig så ensam i och ångestfylld inför att känna ensamhet och ångest - vi är många som kämpar!

anna

E: Håller med!👍 En bok på just det ämnet och som verkligen rekommenderas är Hjärnstark av Anders Hansen. Verkligen en ögonöppnare, för mig i alla fall.
Det är den boken som fantastiska Sofia från Hormoner&Hemorrojder pratar om i det här blogginlägget:
http://blogg.mama.nu/hormonerhemorrojder/2017/06/05/en-osannolik-historia/

Jos

Fan för allt vad självhat heter. Vilken jvla skit det e. Känner likadant själv.

Jos

Och just idag tycker jag f ö det är skönt att fokus inte är på att komma med råd, ibland orkar man verkligen inte med det. Jag gör det ofta själv, och då med en väldigt god intention, men fan vad man ibland inte orkar kämpa o kämpa. Ibland måste man bara få tillåta sig att vara också. För att fucking orka. Så det ska jag försöka ta med mig att bli bättre på, både gentemot mig själv och andra, av detta inlägg. Tack och hoppas vi kan fortsätta dialogen. Hälsningar från en (annan) bråkig kvinna

Anonym

Tack för alla tips och förslag!! Det känns lite bättre när jag har fler saker att testa. Känns mindre meningslöst. Mindre tröstlöst. Jag behöver känna hopp. Tack!

anna

@Annika: det är en person i början av kommentatorsfältet som ber om råd för SINA sömnbesvär och det är till den personen tipsen riktar sig.

Hmm

Skaffa en dagsljuslampa och sätt upp ett schema för när du ska använda den och en strikt sängrutin.

Rulla inte runt i sängen. Ha inger ljus eller tv på. Sätt in ett par hörlurar och lyssna på något som gör dig lugn och lycklig. Inte musik utan en ljudbok eller en podd utan musik

Sov gott!

Hmm

Men förlåt. Såg fel. Trodde du ville ha råd och inte tvärtom. Sorry!!🤭

Märtha

Med det du har delat med dig LD, avseende tuffa händelser i livet, så är det verkligen inte konstigt att du känner så. En tanke jag har haft på sistone är att dylika händelser givetvis lämnar sår och ärr, och det är någonstans en orimlig förväntan på en människa att "fungera" exakt likadant som innan jobbiga händelser sker. Någonstans är kanske acceptansen i erkännandet, ja jag kommer må skit i perioder i mitt liv för det finns inget trollspö som kan radera allt det tuffa, en viktig del för att uppnå mer sinnesro. Precis som att vissa får ont i sin gamla skada i knät när det är lågtryck och regn, så kanske mentala, känslomässiga själsliga ärr gör sig påminnande ibland, och det enda vi kan göra är att säga, japp, nu är det dags igen. Och försöka maxa snällheten mot sig själv för att den perioden ska kunna gå över så småningom. Hoppas det lättar för dig snart LD <3

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog