Hur hanterar man stereotyp pojke?
Så sitter man här med en liten pojke som stereotypt älskar både bilar och dinosaurier. Vi skrattar mest åt det härhemma. Ni som följt mig länge vet ju om min aversion mot ovanstående och jag kan nästan föreställa mig att OM det fanns nån högre makt så har denne tänkt att nu jävlar Natashja ska du få äta upp din hatt. Brölig är han ju också. Inte lika mjuk och tyst som T var. Skulle inte förvåna mig om hans favoritfärg blir blå. Idag fick han ha en tröja med en dinosaur på och jävlar vad nöjd han är. 
 
Jag tar det som en utmaning. Kanske främst en utmaning för mig själv att INTE bekräfta det så jävla brutalt, men liksom hur gullig är han inte när han förtjust säger BIIIIIIIIL eller DAAAAUR (Dinosaur)? Hur kan man INTE bekräfta (och då cementera) det? 
 
Man brukar säga att genusmedvetenhet handlar om att tillföra, inte ta bort. Jag håller inte med. Jag tror man måste ta bort för att möjliggöra och öppna andra dörrar. Begränsa för att ge mer frihet.
 
Men sånt ska ju göras på ett sätt som inte gör barnet ledsen eller skamfyllt. Ett barn som redan är intresserad av exempelvis bilar får ju fortsätta vara det. Med de andra två introducerade jag inte ens konceptet. Det fanns inga bilar hemma att bli intresserad av helt enkelt och då inte heller nåt att ta bort. Nu kanske ni som är nya här undrar varför jag hatar bilar och varför barn inte får leka stereotypa lekar men vi får ta det nån annan gång, men det är inte så svartvitt som det låter.  
 
 

Tilda

Jättekul att du börjat skriva mer om föräldraskap igen. Har du tips på bra böcker/filmer/serier för små barn? Min dotter är endast ett, men snart börjar väl hon intressera sig för annat än babblarna och jag tycker att det är lite svårt att hitta bra böcker och filmer för barn. Mycket är så fruktansvärt dåligt...

Elin

Att leka med bilar tenderar ofta att bli en lek som varken är språkutvecklande, kreativ eller empatiskapande. Det är mest ”bruuuuuum *krock*”. 🙄
Kul att du börjat blogga mer om föräldraskap igen! Har en fråga: min son på 3 månader fick ett hockeyspel i julklapp. Höll på att smälla av osv. Kan man skicka sms till släkt/ vänner inför högtider med uppläxande instruktioner i presentväg? Eller blir man världens häxa då?

Svar: Precis.
Jag har skickat tydliga mail inför högtider med förslag på vad för slags grejer vi önskar oss. Vi har även pratat mycket om hur vi tänker. Jag tror det är bra att göra det så man ger folk en chans att göra rätt.
ladydahmer.nu

Malin

Nej det där tycker jag låter konstigt. Han får väl gilla vad han vill. Hade din dotter fått gilla bilar? Får den lille sonen om några år gilla stereotypa pojksporter som ishockey? Jag tycker inte det blir rätt mot honom om syskonen fick gilla vad de ville men han ska ledas bort från pojkgrejer.
Förstår din aversion mot brölande pojkstereotypa grejer, men mina söner har fått leka med bilar när de velat och de har ändå inte blivit brölare. För vi har inte gått igång och bekräftat och hejat på brölbeteende. Jag tror de killar som blir brölare gör de för de har pappor (ja pappor, killar imiterar pappor) som bröl-leker med dem. Inte för att de får leka med bilar.

Svar: Jag har lett alla mina barn. Det är ju en del av att vara genusmedveten dvs en motpol till samhället som tydligt och tufft leder in barnen på könsstereotypa vägar. Inga barn får välja själv. Barn påverkas från dag ett och jag kan som förälder välja om jag vill påverka den processen eller lämna över det till samhället. Sen tror jag också att bröliga barn uppmuntrats av bröliga farsor.
ladydahmer.nu

Nadia

Har själv 2 söner 4år och 5mån. När den stora var liten så var det bara konstruktionsbilar som gällde. Vi fattade ingenting. Hade också aktiv valt att nästan enbart ha "tjejleksaker" hemma. Han var sjövild och tempramentsfull. Slet mig i håret och tänkte som Du, en utmaning. Idag när han är 4år märker man att han ändå är en väldigt lugn, fin, känslig, gosig och mjuk 4åring. Trotts intresset för bilfanskapet. Även andra lekar leks numera även om favoriterna är tåg, konstruktionsbilar.....

Anonym

Har själv 2 söner 4år och 5mån. När den stora var liten så var det bara konstruktionsbilar som gällde. Vi fattade ingenting. Hade också aktiv valt att nästan enbart ha "tjejleksaker" hemma. Han var sjövild och tempramentsfull. Slet mig i håret och tänkte som Du, en utmaning. Idag när han är 4år märker man att han ändå är en väldigt lugn, fin, känslig, gosig och mjuk 4åring. Trotts intresset för bilfanskapet. Även andra lekar leks numera även om favoriterna är tåg, konstruktionsbilar.....

Malin

Svar till LD om att leda barnen och att de annars påverkas av samhället:
Jag håller med men tror inte det är avgörande. Jag har låtit barnen välja själva, alltså inte lett bort dem från det stereotypa för att motverka samhällets påverkan. De har faktiskt inte valt det stereotypa ändå, trots att de fick testa sånt hur mycket de ville. Jag har idag två snälla mjuka söner, de har nog bara tagit efter sin pappa och inte påverkats av samhället. Och de är i mellanstadiet så det är inte det att de inte är omgivna av stereotyper ännu, tvärtom. De har massor av brölkillar i skolan.
Jag har också en dotter som också fått välja, hon har inte heller blivit en stereotyp trots intensiv rosa prinsessperiod när hon var liten. Hon är idag rätt tuff och bestämd, ägnar sig åt ”killsporter” och gillar matte och fysik i skolan. Så jag tror faktiskt inte att barn är dömda att formas av samhället om föräldrarna inte jobbar i motsatt riktning.

Gillar färg

Åh det är så svååårt! Min dotter fick massvis med könsneutrala kläder och barnvagnarna går i blått och grönt. Vi gillar färg och vägrade köpa svart liksom. Nu går jag runt med en son i grönblåbrun overall i en blå barnvagn och till och med tanterna på Röda korset kan gissa sig till könet på barnet. Samtidigt tänker jag att det är när han själv blir medveten om hur han blir bemött som det är viktigast att han inte könas vid första anblick. Men ändå trist när folk som inte ens sett barnet säger "för det är väl en lillebror?"

Hmm

Gillar färg: Förlåt för att jag blir tråkig, men din son är redan medveten om hur han blir bemött och med vilket kön. 💚

Christa

Min sin älskade tydligt bilar från början, som J verkar göra, trots att utbudet hemma var väldigt begränsat. (Men iom att det nu när han är 3 år bekräftas från alla håll så växer ju bilhögen lavinartat...). Men de bilar han leker med är "de med snälla ögon" och de som inte hade ögon har hans syster klistrat fast ögon på. Bilarna kör ju ffarande runt och krockar lite, men framförallt är dom personer, förskolebarn, familj... jag är inte heller förtjust i att förstärka det pojkiga, men sättet han roll-leker med bilarna är ungefär samma som min dotter lekte med gosedjuren i samma ålder. Jag föredrar att föreslå andra lekar när vi ska leka, men egentligen, spelar det roll att dom har hjul istället för ben när han leker så här? Släktingar/samhället förstärker ju det grabbiga genom att uppmuntra hans bilintresse, vilket antagligen får följder på sikt så jag är ändå inte så förtjust...

Mia

Minlilla lite mycket med bilar i Junos ålder, jag tyckte det var en bra grej. Nu är det bara dockor och dockvagnar som gäller..😳 Kanske går i perioder och alla lekar är nog utvecklande på sitt sätt. Men ska nog köpa något nytt i garageväg så att hon får lite variation.

Ella

På förskolan jag jobbade på förut gick det en pojke på 2,5 år som älskade bilar med än allt. Speciellt då traktorer, lyftkranar, timmerbilar, bussar osv, inte vanliga personbilar. Han kunde namnen på alla och hade verkligen ett starkt intresse. Men bilarna krockades inte in i varandra. Istället bar han runt på dem, sov med dem, klappade och vårdade. Så min poäng är att leken kan utvecklas från det stereotypa även om intresset känns stereotypt. Bilar kan bäddas ner i docksängar, bilar kan bli ledsna när de kör in i något hårt. Håller med dig om att genusmedveten uppfostran inte handlar om alla möjligheter utan faktiskt om att begränsa och erbjuda en annan identitet än den som trycks upp i ansiktet på små barn av resten av världen. Men när intresset redan finns så tror jag att det är klokare att styra om det än att förbjuda det. Och dinosaurier kan ju verkligen leka familj! Titta på Landet för länge sedan, där har ju dinosaurierna verkligen känslor, även om jag inte kan svära på hur väl den åldrats.., inte sett den sen jag själv var barn, men fan vad jag älskade den då.

Mollan

Nu har vi inte en stereotyp brölig pojke och jag tror flera saker spelar in: yngst pojke med två storasystrar samt föräldrar som styr lek å material väldigt.

Han gillar dock mycket mer bilar och stereotypt killiga leksaker, men vi använder dem i mjukare lekar. Ex: kör runt en bil, jag: åh, är bilen ute och leker? Titta här kommer bebis bilen, får den åka med?! Och så brukar bilarna kramas och hjälpas åt att tuta runt. Eller sätter den vrålande dinosaurien i en dockstol å matar den och nattar den i dockselen. Alltså vänder alla lekar till något slags socialt spel, där omtänksamhet osv får va i centrum. Å han ÄR kärleksfull omtänksam och social. Älskar också sin docka, gosedjur, att laga mat i lekköket osv osv.

FH

Min dotter (2,5) gillar också bilar men hon leker med dem så som hon sett att bilar fungerar på riktigt, dvs hon puttrar runt med dem på golvet, berättar vilka som sitter i, vem som kör och vart de ska. Vi har aldrig visat henne något annat sätt att leka med bilar på och hon är ganska nyinskolad på förskolan så fram tills nyss har hon inte direkt sett något annat barn leka med bilar heller. Har själv varit vikarie mycket i förskola tidigare så har ju sett det där bröliga billekandet som du pratar om, hos främst pojkar. Vet inte vart jag vill komma med det här riktigt, tänker kanske att det finns en möjlighet att pusha för ett lugnande lekande även med bilar och andra typiska "kill-leksaker". Beror ju så klart också på hur barnet är som person och vilka andra andra intryck barnet får. Min dotter är rätt pysslig och koncentrerad just när hon leker men kan vara rätt högljud och hårdhänt i övrigt...

mia

Ha! Igenkänning på Gillar färgs kommentar.
Har en trea som enkom kläs i ärvda kläder från storasyskonen vilka i sin tur haft alla upptänkliga färger och väldigt lite svart/mörblått/mörkgrönt etc. Ytterkläderna har vi tidigare genomgående valt i generellt ansedda sk "flickfärger".
Resultatet: en 2-åring i rosa och lila nästan från topp till tå. Det bär mig så galet emot men vill heller inte köpa nya kläder när vi har fullt dugliga.

M:et

Tycker du att dinosaurier är lika pojkiga som bilar, LD? Jag älskar också dinosaurier, och jag är kvinna född på 70-talet. Upplever dem som befriande könsneutrala och barnsligt roliga. Typ så här:
https://www.huffingtonpost.com/refe-tuma/dinovember_b_4270164.html

Blev förälskad i dem som barn (fick en bok med fina bilder av min annars föga genusmedvetne storebror) men glömde bort dem när jag började skolan. Där var ingen intresserad, vare sig pojkar eller flickor. På senare år har kärleken blossat upp igen. Vet inte vad det beror på; de bara gör mig glad. När jag fyller 50 ska jag skaffa en sån där uppblåsbar T-Rexkostym, gå omkring i den hela dagen och bara svara på tilltalet Ty-Rawr. Nej, jag har inga barn. Vadå, märks det? ;)

S

Dagens godbit:
https://ng.se/artiklar/joakim-lamotte-sager-upp-sig-fran-gp
"GP behövde mig mer än jag behövde dem"

Jess

@ Tilda.
Jag tycker att Olika förlag har många bra böcker, även för de minsta. På mitt jobb är "Var är pappas skor" väldigt poppis bland de små

Dino

Vaaaa? Dinosaurier är väl inte stereotypiskt för pojkar?

//Dinosaurie-tokig tjej

Svar: Jo generellt är det så
ladydahmer.nu

Boel

Har också en pojke som älskar bilar och tåg. Men oftast leker han relationslekar med bilarna, typ mamma-pappa-barn eller bockarna bruse! Ibland, speciellt om kompisar hälsar på, blir det krockar etc. Men då säger jag till. Typ att bilkrock är ej roligt, dom i bilen gör illa sig, blöder och måste åka till läkarn. Jag vill verkligen inte att han ska vara brölig och bufflig, och han är inte det än iaf. Men prata om konsekvenser och varför lekar är olämpliga är väl vettigt, eller? Än så länge har mitt barn inget intresse av dockor, men det har inte vi föräldrar heller. Lego och järnväg är roligare...

Gh

Flickor och pojkar har olika intressen? Vilken chock.. Ta bort det strukturella och vad vad vi kvar? Det biologiska, och då jävlar kommer vi får se på olika beteende och intressen.

Linnéa

Älskar föräldraskapsinläggen!

Cce

Så kul! Två barn som gillar my little ponys typ och sen en liten som älskar Ronny och Ragge. Obs skämt hata mig inte.

Nina

Innan jag blev förälder så hade jag tusen tankar om hur jag skulle ge min dotter alla möjligheter som finns och bojkotta allt som var stereotypt för tjejer. Inget rosa gulligull men definitivt färgglatt, inget rysch och pysch, kläder man kan leka i, superhjältar, bilar mm Jag skulle lära henne att ta över världen, typ. Nu sitter jag här, trebarnsmamma, 6år, 4år och 8 mån, och alla är grabbar. Hade inte tänkt lika mycket på hur jag skulle göra som mamma till en son.
Jag har visserligen kört på mycket färg, rosa, rött, lila, gult och grönt i mängder. Inget rysch och plysch. Men det har blivit rätt mycket bilar och annat typiskt för grabbar. Jag har fått kämpa en hel del med framför allt sambons systrar (båda verksamma inom skola och förskola för övrigt) när det kommer till presenter och liknande. Har dock märkt att mina äldsta inte har blivit riktigt lika bröliga och bråkiga som andra i deras ålder.
Jag skulle nu i efterhand gärna ha varit mer förberedd på att få söner. Men tror att det jag har gjort ändå har varit nyanserat och att jag kan fortsätta göra mer medvetna val. För det krävs att man tänker till och jobbar aktivt. Den enkla vägen är alldeles för stereotyp!

Lisa

Okej jag vet onödigt och OT, men finns det en anledning till att du skriver ”dinosaur”? Och inte dinosaurie?😅

Juno är för övrigt Instagrams sötaste unge tillsammans med Sanna Brådings Lakkie-Bee och Tom Allan Schulman (hans far är hemsk men fy tusan så gulliga ungar han har)😍

Svar: Skadad av engelskan!
ladydahmer.nu

My

Ja Gh. Individers intressen och beteenden skiljer sig enormt mkt mer åt mellan varandra än mellan kön så rimligtvis borde vi se enormt mkt fler olika beteende och intressen om det inlärda efter struktur tas bort.

Lisa

Gh,

du anser att de traditionella könsrollerna ska gälla/gäller?
När jag var liten fanns inte på kartan att en tösabit som jag skulle kunna vara intresserad av teknik. Även med hyfsat medvetna föräldrar.
Idag är jag ingenjör.
I min släkt fanns för hundra år sen en flicka som var skolans ljus. (Det var på den tiden det med nöd och näppe hade börjat anses någotsånär kvinnligt att läsa och skriva).
Hon fick dock inte fortsätta sin utbildning som hon hade velat, utan "gifte upp sig" och spenderade sitt liv på att brodera kuddar.
Förutom de personliga tragedierna, har SAMHÄLLET råd att slänga bort intresse och begåvningar på detta sätt?

Anna

Jag har märkt att min son leker annorlunda med sin "pojkkompis" än med tjejerna han leker med, dock inte det förväntade. Med sin pojkkompis leker han mamma, pappa, barn, konditori, affär och liknande. De flesta tjejer drar med honom i vilda lekar.

Anna

Gh:

Tur att människor är så mkt mer än biologi då🙂

La fleur

Samma här, hos mellanpojken med 2 systrar. Han har haft alla typer av leksaker, undantaget krigiska 🙈, men jag har fått konstatera att oavsett om han leker med my little ponys, gosedjur, bilar, bondgårdsdjur eller dinosaurier, så är det mer krasch, pang och bröl och mer fokus på sätta fast, ihop, knyta, bygga, lasta etc än vad systrarna har. Som att han på något sätt föredrar mer ”objektsinriktad” lek än ”relationsinriktad”.

K

Här gick vi igenom intensiva perioder (med yngsta barnet) av fordon, superhjältar och framförallt vapen (inget av det var vårat val) och vi undrade vad skit som skulle stå näst på tur. Till vår förvåning så blev det gosedjur, följt av teater och utklädning.

Hanna

Jag har alltid varit intresserad av dinosaurier, även som liten . Mina barn, först min dotter(som är äldst) sen även min son har ”ärft” det intresset, vilket har lett till att jag har två dinosaurienördar till barn. Vi lånar bibliotekets dinosaurieböcker om och om igen och jag får på så sätt fräscha upp mina egna kunskaper om dinosaurier och den tiden de levde. Läste även en länk som florerade på fejjan som handlade om att barn med särintresse blir smarta.

https://www.facebook.com/TeachStarter/posts/1622925721108117

Något som stör mig dock är att min son i mycket större utsträckning än min dotter uppmuntras till dinosaurieintresset, av förskolan, släkt och vänner och det påpekas ofta att han är så duktig och kan så mycket, att det är typiskt killigt att han har ett sådant särintresse osv. Fast att jag vet att det är från min dotter som han fått intresset från först början och att hon kan minst lika mycket om inte mer än han.

Milou

"Att leka med bilar tenderar ofta att bli en lek som varken är språkutvecklande, kreativ eller empatiskapande. Det är mest ”bruuuuuum *krock*” - så skriver någon, du LD håller med och jag tar mig för pannan.....Mina biltokiga barn (pojkar och flickor) har lekt och med bilar/fordon utvecklat tänk kring struktur, kategorier, leka biltvätt, bensinstation med butik, färg, form, storlek! Rollekar!
Snacka om att döma ut bilintresserade barn som lågbegåvade och simpla. Rentav mästrande och obehagligt. Håller inte med!

Svar: Jag har jobbat inom förskolan i många år och sett samma sak. Därav min aversion mot billek. Sen finns det såklart undantag.
ladydahmer.nu

M

Fast dina andra barn kanske utöver att inte bli introducerade också inte var så intresserade? Min son var intresserad av bilar (på gatan) sen han var tre månader, brukade ta promenader med honom i sjalen fullt bestämd på att jag ska fokusera på naturen så han skulle se det istället för innerstaden. Pekade på träden, himlen, blommor, fåglar. Han tittade bara på bilarna med öppen mun. När han var knappt två försökte jag få honom att se fullmånen ”titta månen!” Men han tittade bara ner mot gatan och sa ”BILA!”

Han hade inte så mycket leksaker i början och inga bilar alls, men han brukade vid 7-månader ta sin pappas snusdosor och rulla de på golvet och göra brummande ljud. Tror inte han kommer vara särskilt biltokig när han blir större, bilintresset kommer från hans fascination för maskiner, mekaniska saker etc han gillar att bygga och förstå mekaniska saker. Men han gillar också balett, naturen, glittriga och färgglada kläder, bär på dockor och nallar (började han med först som 3-åring dock), är världens gulligaste och mest hänsynsfulla storebrorsa och gick redan som tvååring mellan mig och pappan när jag blev kittlad och tjöt nej och sa ”LUUUUTA”.

(Tror alltså inte att det är pga att han är pojke, utan för att det är vem han är. Precis som min dotter älskar motorcyklar, musik och skateboard).

Hannah

Åh, vad jag förstår din frustration i detta! Min son är urtypen för stereotyp pojke. Jag tycker att jag är medveten i allt jag säger och gör men han är likväl så typiskt killig. Jag tror det bottnar i vårt undermedvetna. Vi är hjärntvättade. Minns om forskning som menade på att man generellt sett och omedvetet behandlar flickespädbarn mer försiktigt än pojkspädisar. Men hur bryter man sig ur?! Man kan ju inte isolera sina barn från samhället... eller?

Hannah

Åh, vad jag förstår din frustration i detta! Min son är urtypen för stereotyp pojke. Jag tycker att jag är medveten i allt jag säger och gör men han är likväl så typiskt killig. Jag tror det bottnar i vårt undermedvetna. Vi är hjärntvättade. Minns om forskning som menade på att man generellt sett och omedvetet behandlar flickespädbarn mer försiktigt än pojkspädisar. Men hur bryter man sig ur?! Man kan ju inte isolera sina barn från samhället... eller?

Hannah

Åh, vad jag förstår din frustration i detta! Min son är urtypen för stereotyp pojke. Jag tycker att jag är medveten i allt jag säger och gör men han är likväl så typiskt killig. Jag tror det bottnar i vårt undermedvetna. Vi är hjärntvättade. Minns om forskning som menade på att man generellt sett och omedvetet behandlar flickespädbarn mer försiktigt än pojkspädisar. Men hur bryter man sig ur?! Man kan ju inte isolera sina barn från samhället... eller?

Hannah

Åh, vad jag förstår din frustration i detta! Min son är urtypen för stereotyp pojke. Jag tycker att jag är medveten i allt jag säger och gör men han är likväl så typiskt killig. Jag tror det bottnar i vårt undermedvetna. Vi är hjärntvättade. Minns om forskning som menade på att man generellt sett och omedvetet behandlar flickespädbarn mer försiktigt än pojkspädisar. Men hur bryter man sig ur?! Man kan ju inte isolera sina barn från samhället... eller?

Hannah Aleborg

Åh, vad jag förstår din frustration i detta! Min son är urtypen för stereotyp pojke. Jag tycker att jag är medveten i allt jag säger och gör men han är likväl så typiskt killig. Jag tror det bottnar i vårt undermedvetna. Vi är hjärntvättade. Minns om forskning som menade på att man generellt sett och omedvetet behandlar flickespädbarn mer försiktigt än pojkspädisar. Men hur bryter man sig ur?! Man kan ju inte isolera sina barn från samhället... eller?

Jd

Jag tänker att val av lek och vilka leksaker som motiverar speglar en personlighet väldigt väl, och där kommer ju vissa barns personlighet vara mer könsstereotyp än andras.
Vill man att en typiskt "pojkig" pojke ska lära sig mer kvinnligt kodade egenskaper så tror jag att det säkert går, genom reflekterande diskussioner i takt med att de mognar.
Det viktiga är väl kanske att inte ta i för mycket eller skapa en negativ bild av exempelvis "pojkiga" uttryck, med risk att det undertrycks, och de allra flesta av oss gör ju revolt mot våra föräldrar på ena eller andra sättet - inte sällan kring områden som tydligt markerats som farliga eller negativa.

Mina föräldrar var exempelvis kommunister och givetvis skulle jag utforska religion/andlighet då eftersom det blev ett lockande område.

Sen tror jag att just dinosaurier fascinerar barn så mycket eftersom de utgör en "säker fara": de är utdöda men samtidigt skitläskiga :)

Sofia

Begränsa någon för att på så sätt ge mer frihet? Det testade man i Sovjet också med fruktansvärda konsekvenser. "jag måste kontrollera dig för att du skall bli fri från förtryck". Låter verkligen inte sunt!

Svar: Hahaha åh. Stanna gärna kvar här och läs lite under min genuskategori! Du har en del att lära! 😂😊
ladydahmer.nu

Oakland Raiders Limited Jerseys

Excellent story over again. Thumbs up=)

Anonym

Jag tror mer på att vara en förälder som är med i leken än att försöka undvika något som barnet visar intresse för. Märker stor skillnad på barn som har föräldrar som är aktiva/ bekräftar leken än barn som leker mycket ensamma. Jag skulle aldrig acceptera att någon försökte hindra mig från saker som får mig att må bra och behandlar min son som en tänkande, kännade person precis som jag och du!

Jd

Hannah
Det där är ju den klassiska arv kontra miljö-diskussionen.
Idag vet vi att våra personligheter inte endast formas av uppfostran och inte enbart är nedärvda. Det är en blandning. Så det behöver verkligen inte vara någon brist i föräldraskap som gör att ett barn har en tydligt "killig" personlighet utan vissa egenskaper är bara mer tydliga hos vissa barn. Att vi vuxna sedan kodar dessa som "killiga" är ju en annan femma!
Som förälder kan man bara göra sitt bästa att lära barn den etik och moral som man önskar ska influera dem, men det är ju ett livslångt lärande och inget som avgörs på BB :)

Anonym

Hur går det med ditt körkort?

Julie

Min son har också alltid varit väldigt fordons-intresserad. Inget vi föräldrar uppmuntrade eller bekräftade när han var liten. Han första ord var "traktor". I hans fall har detta lett till ett stort intresse för konstruktion och han bygger olika farkoster med lego fritt ur fantasin. Jag upplever inte att det primära syftet är att krascha och krocka dem. Sen har ju många av de spännande fordonen olika samhällsbärande funktioner vilket han också intresserar sig för. Så jag försöker lyfta fram och uppmuntra de positiva aspekter som jag ändå tycker ryms inom hans intresse.

RebeckaL

Jag tycker dina inlägg om barnuppfostran är jätteintressanta och jag har påverkats mycket av dig.
En sak som jag dock funderar på är om det ibland reproducerar och bekräftar oss i våra könsroller. Det är ju mest kvinnor som läser din blogg och jag tror de flesta gör det för att de är intresserade av feminism. Jag tror det är få män som bloggar om tex motorcyklar och samtidigt slänger in lite om barnuppfostran och nära föräldraskap. Sen är det ju självklart att du skriver om barn och genus eftersom att det hör till ditt huvudämne. Men du skriver också mycket om tex att ha barnen hemma länge istället för att ha dem på förskolan och liknande. Detta kan jag bli stressad över precis som jag kan bli stressad över att läsa om bantning och utseenderelaterade saker. Både texter om föräldraskap och texter om utseende får mig att känna att jag har saker att leva upp till som kvinna, det blir i princip ingen skillnad. Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med denna kommentar mer än att jag tycker det är lite problematiskt.

Lisa

Håller bilintresset i sig kan en såsmåningom kanske försöka kanalisera det till något positivt icke-macho och försöka få barnet att förstå tjusningen med brandbilar, ambulanser, bärgningsbilar och snöröjningsfordon.
Bilar används ju i många samhällsnyttiga verksamheter!

Att (försöka) förbjuda bilar rakt av utan en förklaring på barnets nivå som hen kan förstå leder förmodligen bara till att bilar blir ännu mer intressant och när hen börjar leka hos kompisar och längre fram på förskolan är det inte ens praktiskt möjligt att kontrollera att förbudet efterlevs.

I övrigt har Me Too# rörelsen gjort mig ännu mer övertygad än vad jag tidigare var att inte stirra sig blind på yttre machoattribut hos män och just det tror jag är enormt viktigt.

Den svenska sångaren i klänning som för omkring ett decennium sedan anklagadades för att ha misshandlat flera av sina flickvänner har aldrig uppfyllt "mansnormen" och var "normbrytande till hela sin person och vi vet väl alla vilken "god" man han har varit.

Virtanen hade knappast en machoimage, inte heller hans kollega, eller den kände "komikern" eller Lars Ohly, eller ""miljöpartisten" eller "kulturprofilen " i Malmö.

Känner flera medelklassaksdemiker som mal och mal om genus och är skitmalliga över att deras söner bär brokiga tunikor, lila och cerise men väljer att blunda för att de pratar med knytnävarna och sätter hela förskoleavdelningen i skräck.


Om de bekymrade sig hälften så mycket om sina söners beteende som om vad de har på sig skulle chansen att vi slipper fler ulvar som i fårakläder frågar sig "vem vi ska tro på"säkert öka.

Elysia

Jag var mycket intresserad av dinosaurier som barn, men jag minns inte att jag lekte så mycket med plastdinosaurier.
För mig handlade mer om att läsa om dinosaurier och rita dinosaurier. Jag funderade aldrig då på att det skulle vara ett killigt intresse.

Som vuxen har jag upplivat det intresset. Det har hänt mycket inom dinosaurieforskningen sedan jag var barn. Idag är i stort sett alla forskare övertygade att fåglar inte bara utvecklats från utan även är dinosaurier.

Något väldigt kul i höstas var detta: "Dinosaurs aren't real, this flat-Earther attests, because tails PROHIBIT BONING." https://twitter.com/TakeThatDarwin/status/905553229345411075
Och om en vill veta vilka dinosaurier som passar som husdjur kan detta hjälpa...https://www.redbubble.com/people/nyctopterus/works/11513249-the-dinosaur-pet-guide?p=poster

Christina

Jag tänker att detta är ett av hans intressen, men att det inte behöver betyda att hela han blir 100% könsstereotyp...:-) Min ena son har en killigt kodad klädstil, men en (mycket) feminin frisyr; gillar teknik och dataspel men har två av de mer tjejigt kodade fritidsintressen/idrott man kan tänka sig. Jag tänker att även din J blir en komplext sammansatt person, med några intressen som är "killiga" och några som är "tjejiga"!

Anonym

Får Tamlin spela fotboll som sin storasyster och som han ville nu. Eller är det fortfarande "problematiskt" tycker du?

Svar: Han får göra allt som sin syster
ladydahmer.nu

Sara

Har själv en pojke som har ett väldigt stort rörelsebehov, och jag tänker ofta bara för att en pojke har ett mer "actionbetonat" temperament, BEHÖVER det ju inte betyda att han måste syssla med stereotypt macho grejer. Det finns ju grejer som är fulla av action men har en helt annan kodning. Jag läste t.ex. om något projekt där ölabröla-tonårskillar fick syssla med klassisk balett och de var helt knäckta av hur fysiskt och mentalt krävande det var. Så möjligheterna till en annan repertoar finns ju även om du har ett mer vildsint grundtemperament eller hur man ska säga. Ofta tror jag att utmaningen för oss föräldrar är att hitta lekar/aktiviteter som både möter våra barn i deras grundtemperament, och utmanar dem att söka nya vägar.

Essie

Min son - ca 3,5 år - leker med bilar ibland.
De stora bilarna är pappor och mammor åt de små bilarna. Inget krock och brum där inte. Favoritfärgerna är gul, rosa och lila.
Jag klädde honom i storasysters kläder (inte i klänningar/kjolar) fram till storlek 92.
Han leker helst med de leksaker syrran leker med. Han säger att han är en tjej.
Jag tar det hela med ro eftersom han är den han är och jag får acceptera det.
Jag försöker inte förändra honom eller köper presenter som han inte vill ha. Jag färgglada kläder åt honom eftersom han älskar färger!

Vänmedhen

Min son är helt galen i bilar! Och alla slags fordon. Men vår lek här hemma är att en av bilarna ramlar och slår sig och behöver hjälp av en annan bil att komma upp och blir sen tröstad m.m. Det är väl så en får jobba tänker jag när man inte kan trolla bort besattheten. En får hitta andra vägar att föra in omvårdnad och empati. Mohahaha...

sandra

Såna som er borde inte få ha barn. Jag är så himla glad att jag inte är född med eran inställning. Hur ni kan psykiskt misshandla era barn på detta sätt? Ni TVINGAR era barn att leka med något som NI vill. Varför låter ni inte barnen själva bestämma vad dom vill leka med? varför prackar ni på era åsikter på barnen? tror ni dom inte kan tänka själva och utvecklas? Era barn kommer bli förstörda och det är riktigt tragiskt. Lider med dom faktiskt.

Varför försöker ni extremister göra om tjejer till killar och vise versa.

Svar: Det finns inget tvång inblandat. Du behöver stanna kvar här och läsa lite så du får lite mer kunskap och perspektiv under hatten. Mina barn är inte ett dugg förstörda, tvärtom. De är kreativa, snälla, omtänksamma, kloka, roliga och lyckliga barn.
Vet du vem som prackar på barnen åsikter och tvingar dem in i roller och lekar de inte vill? Samhället. Vet du vad som hindrar barnen från att tänka själva och utvecklas? Samhället och dess normer. Du är okunnig. Det gör inget. Stanna kvar och lär dig nåt!

(en liten fråga: hur gör man en tjej till en kille och vice versa? Hur, rent konkret, går detta till? Blir man tjej om man leker med dockor? Förklara gärna!)
ladydahmer.nu

Sarah

Jag lekte älskade mina barbiedokor som barn. Hade ett väldigt typiskt tjejrum i typiska tjejfärger som jag trivdes väldigt bra i. Det var mitt rum. Lekte även väldigt mycket med min bror och hans leksaker i hans pojkrum. Jag var rosa,han var blå och inte har det skadat mig. När man blir lite äldre har man oftast friheten att välja keksajer och kläder själv,jag hade ingen mamma som tvingade på mig kläder i en viss färg eller tvingade mig att leka med leksaker jag inte ville. Är sjukt tacksam att jag fick växa upp på 80-talet,där pojkar fick vara pojkar och flickor fick vara flickor. Stackars barn som måste växa upp i den här genushysterin,stackars förvirrade själar.

Svar: Hur menar du att pojkar inte får vara pojkar idag? Kan man bara vara flicka om man leker med dockor?

Du skulle behöva läsa på lite. Gör det! Så kan vi debattera sen.
ladydahmer.nu

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog