Jag är rädd att andra ska tycka att jag är dum
Jag har kunnat landa i min feminism på senare år. Kunnat landa i att nej jag kan inte allt och det är ok, vi lär av varandra och vi befinner oss i ständig utveckling. Sånt jag saknar erfarenhet och tolkningsföreträde i är sånt som också är svårare att förstå eller ta till sig. Det är en process att bearbeta liksom. Ju mer jag fattar destå mer inser jag att jag inte fattar nåt. Poletter trillar ner men för det mesta känns det som att jag famlar i mörkret liksom. 
 
Och då blir jag rädd för att göra fel. Rädd för att tänka fel och rädd för att säga det. Att min analys inte är lika skarp som andra feminister, att andra kanske lägger huvudet på sned och sitter i slutna sammanhang och ba "Lady Dahmer är ju inte så smart precis". Eller värre, att folk ska bli arga. Att jag ska vara PROBLEMATISK ni vet.
 
Jag tror också att jag har lite högre krav på mig. Eller det är ju spekulation såklart men jag tror folk förväntar sig mer av mig eftersom att jag typ blivit ett namn, att jag ska ha mer koll, bättre analyser ... ja allt sånt ni vet. Att man inte riktigt vet att jag inte ens gick ut grundskolan med fullständigt betyg, att jag har diagnoser som försvårat så mycket... alltså jag skulle kunna skriva en bok om hur vuxenvärlden failat mig och hur det påverkat ALLT men det hör inte hit just nu... att jag inte alls är så jävla bildad eller kunnig utan fortfarande befinner mig i en lärandeprocess tillsammans med alla er andra och att jag är långt ifrån målet.
 
Jag tror faktiskt att jag har svårare att ta till mig information och sånt än vad som är normalt. Eller normativt kanske jag ska säga. Jag känner mig ofta dum och trög som inte greppar. Dum och trög som inte hänger med i samtalen när de som är intellektuella och bildade och kan en massa sitter och pratar (själv sitter man och nickar och låtsas vara smart medan man ba vaaaaa????) 
 
Jag känner ofta mycket otillräcklighet kring detta och oro och skam. Det låter skitlöjligt, jag vet, kanske har det med mitt enorma bekräftelsebehov och stadiga självhat att göra? Alltid brydd över vad andra tänker och alltid orolig för att vara dum typ.
 
Känner ni igen er i det? 
 
 
Sandra

För det första är du otroligt välformulerad och påläst, du uttrycker dig både akademiskt och sakligt både i tal och skrift. Därtill har du en stor portion sunt förnuft och ett skarpt intellekt. Du är en förebild!

T

Jag hade väldigt höga betyg på gymnasiet och läste sen en lång utbildning på universitet. Har alltid haft vänner och varit ganska duktig på de sporter jag utövat. Känner mig ändå ofta fel. Funderar på hur andra uppfattar mig och om jag sagt något som sårar eller är allmänt fel. Jag känner mig även misslyckad ur många aspekter. Ganska tragiskt när jag tänker på det.

NL

Jag känner ibland att jag ska bli "påkommen", att alla ska inse att jag inte alls är smart, att jag är helt malplacerad i alla sammanhang. Att jag bara är en bonnlurk i förklädnad som låtsas veta något om världen. Att det var ett misstag att jag kom in på den utbildningen och fick det jobbet eller att jag bara är där för att jämna ut könsfördelningen eller något liknande.

Linp

Jag känner igen mig. Men du är faktiskt JÄVLIGT smart!! Dom analyserna du gör är inte att leka med!

Petra

Jag brukar inte kommentera så ofta men nu vill jag gärna det.
Du nedvärderar ofta dig själv och har en massa bortförklaringar på varför du skulle vara sämre/mindre värd än andra.
Men vet du? Alla har skit i sin ryggsäck och den hänger där bak på oss alla.
Du är en person som lyckats öppna många många ögon mot feministiska frågor o det du gör är att använda ett språk som man förstår. Du är feminismens Marcus Oscarsson. Förklarar för oss dödliga.
Det behövs inte fler akademiker för de förstår vi ändå inte.
Vi behöver snarare fler som talar klarspråk.
Som du <3

Nina

Känner igen det från mitt jobb och från flera kollegor. Det verkar vara många som oroar sig för att inte vara tillräckligt bra.

EmmaF

Igenkänning på den! I mina starka ögonblick kan jag reflektera över hur märkligt det är att jag använder så kritisk blick när jag bedömer mig själv när jag oftast är uppskattande och förlåtande mot andra...

Nemo

Jag kände mig ofta dum förut för att jag inte använde "fina ord" när jag skrev texter eller pratade. Sådant där gammaldags, men korrekt, akademiskt och vetenskapligt språk, alltså. Sedan under gymnasiet fick jag beröm för att jag höll mig på en nivå så att alla förstod, att jag inte slängde med fina ord bara för att visa att jag kunde dem utan anpassade mig efter åhörarna. När jag hörde det då kunde jag inte ta åt mig den komplimangen, men sedan gick det några år och nu har jag landat i det. Att jag faktiskt är jävligt bra på att både prata och skriva, att jag är smart även om jag inte alltid uttrycker mig akademiskt och vetenskapligt korrekt. Att det jag säger har betydelse, mest eftersom jag har rätt (hehe), men också för att jag blivit bekräftad av andra att de förstår mycket bättre när någon pratar eller skriver på deras nivå. Så, även om jag ibland avundas de som kan skriva "bättre" än mig, så vet jag innerst inne att jag också duger - trots brist på fina ord och utarbetade fantastiska analyser med korrekt statistik! Jag tänker likadant om dig. Att det är mycket lättare att ta till sig det du skriver och säger för att du gör det på ett sätt som de allra flesta kan ta till sig på. Med andra ord är du verkligen inte dum. Och som sagt, utveckling sker hela tiden och polletten trillar ner emellanåt - att det gör det tycker jag bara är tecken på intelligens! Med andra ord, efter min långa utsaga här, tycker jag du är väldigt påläst och smart och bra på att uttrycka dig.

Lisa

Så in i helvete. Jag är i varierande grad paralyserad av min oro över hur jag framstår, samt mitt kroniska övertänkande. Vet inte hur många ggr jag skrivit saker på olika ställen som jag sen ba NÄ ORKAR FAN INTE och raderat, bara för att jag är medveten om att jag ändå kommer ha missat nån poäng, varit inkorrekt eller nåt. Ibland skriver jag trots mitt självförakt men känner mig ändå bara överflödig. Jag har så himla svårt att delta i saker att det är löjeväckande.

Sahara

Du är ju mitt i prick när du säger att vuxenvärlden har failat dig. Det är därför du inte har betyg från grundskolan. För att vuxenvärlden svek dig och inte kunde ge dig de verktyg du behövde. Men jag förstår din känsla av att inte räcka till.

Svar: Och jag har klandrat mig själv alla år. Mig själv. Insåg typ IDAG att det inte är mitt fel egentligen.
ladydahmer.nu

Åsa

Känner igen mig i det ja

Sonja

O ja, jag har tyvärr nära till känslan av att vara efterbliven. Jag har verkligen inget bra självförtroende eller självkänsla eller vad man nu kallar det. Jag går omkring som en slagen hund ungefär. Jag känner mkt hopp för bot och bättring men det verkar ta sin lilla tid.

Harmagedon

Det där är jättevanligt. Finns tom forskning på det. Många går runt på sitt arbete och känner sig som en bluff och väntar på att bli påkommen oavsett hur fin utbildning de har.

Det blir säkert extra svårt för dig att värja dig när det inte finns tydliga mål du kan bocka av i ditt arbete.

Jag har fina akademiska examina och ett prestigefyllt cv men det händer mig lite då och då fortfarande 40+. Att känna till att det är ett vanligt fenomen är dock till stor hjälp.

Malin

Jag tror det faktum att du tillbringar mycket tid on line och många av dina möten är on line också påverkar att du känner dig osäker och är rädd att bli ansedd som dum.
På nätet dömer alla så hårt!
Jag har uttryckt åsikter som gick emot många andra här på din blogg, då kom genast domen att jag är ”empatibefriad” samt ”har levt under en sten”.
I verkliga livet, på jobbet eller med bekanta, får jag aldrig sådana omdömen slängda i ansiktet på mig bara för att jag tycker annorlunda i en diskussion.
Du är mycket mer aktiv än jag på nätet, du bloggar och instagrammar och är med i facebookgrupper etc, så du får säkert höra massor av grundlösa antaganden likt de jag fick här, men tänk på att alla ord på nätet är värda mindre än de som sägs irl.
Ingen kan väl på allvar klassa dig som dum bara för att du gör en ”dålig analys”? Allt på bloggar, instagram etc är ju mer av ögonblicksverk och inga genomarbetade avhandlingar med år av forskning bakom. Klart det påverkar kvaliten och gör att alla vi ofta skriver förenklade saker som är mer åsikter än fakta. Att kalla allt för analys får det att framstå som mer genomtänkt än det ofta är och därmed är kritiken också ofta orättvis.

Hanna Karlsson

Jag känner också igen mig. Det är därför som jag nästan aldrig ger mig in i några diskussioner. För att jag är rädd för att andra ska tycka och tänka en massa saker och nedvärdera mig. Att jag inte ska säga tillräckligt smarta grejer.... Det är så tröttsamt att tänka så om mig själv. Det tar mer energi än det ger.

Jennie

Känner delvis igen mig. Som så många andra kvinnor som får kämpa med att bli idiotförklarade angående frågor som vi egentligen har väldigt bra koll på.

Instämmer med ovanstående att hög internetnärvaro är mindre stärkande än livesamtal, all den oförtjänta skiten som du får ta emot på olika forum skulle troligtvis inte förekomma i samma grad på en arbetsplats där man pratar med varandra face to face.

Sen vill jag tillägga att en av grejerna som gör dig till en sån grymt bra feministisk skribent är att du inte använder ett högtravande och akademiskt språk utan är lätt att förstå. Tycker jag i alla fall. Sen tror jag att din förmåga att se saker ur väldigt många olika perspektiv inte alltid går att plugga sig till, den kommer till på andra sätt.

Josefin

Jag har alltid varit nyfiken på folks vardag och därför vill jag förstå vad olika yrken innebär och vad som döljer sig bakom ord som man inte förstår. Oftast tar nyfikenheten över rädslan för att uppfattas som korkad, så jag brukar fråga om jag inte förstår. "Vad innebär den här titeln? Alltså, vad gör du en vanlig dag?" Eller "Vad betyder det ordet?" Jag tycker också att det är spännande med nya ord, så om jag inte förstår så vill jag lära mig. Ofta så förklarar folk och det är jätteintressant. Men ibland kan folk inte förklara så att vem som helst förstår. Då tänker jag att de har lite kvar att lära. För om man är tillräckligt kunnig och smart så kan man förklara svåra saker på ett enkelt sätt. Vill man bara prata "över huvudet" på folk är man ju faktiskt lite dum i huvudet.

Jenny F

Jag har en "fin" utbildning och ett bra jobb, som jag rent objektivt vet att jag är bra på. Ändå väntar jag bara på att någon skall syna min bluff.

Anna

Jag tycker du är märkligt klarsynt många gånger och ibland är du som barnet i ”Kejsarens nya kläder” och säger det alla vet men få vågar säga. Var dig själv och var sann och ärlig, det är det bästa.

Karin

Fy fan vad jag känner igen mig. Speciellt i sammanhang med min pojkvän. Min pojkväns vänner och min pojkväns familj pratar på ett sätt som jag inte förstår många gånger. Men jag vågar nästan aldrig fråga vad fan i helvete dom pratar om. Dom har alla "fina" utbildningar med bra jobb. Jag har gått gymnasiet och efter det jobbat i en matvarubutik. Jag känner mig verkligen som en bondlurk omringad av överklassen. Så malplacerad. Malplacerad, ett ord som jag aldrig använde innan jag träffade min pojkvän för ungefär två år sen. Varför känns det så fel att beblanda sig med människor som inte vuxit upp under samma förhållanden som en själv? Jag säger att jag har vuxit upp i en annan klasstillhörighet men min pojkvän hävdar bestämt att vi kommer från samma klass. Sorry, inte meningen att babbla. My point is: jag känner igen mig!

Sara

Känn dig aldrig dum. Du är vass och välformulerad. Briljant! Jag har tagit del av akademiska och intellektuella texter i många år, men sedan jag började följa dig i somras har jag fått så många nya insikter. Tack!

Anonym

Varför är det ens viktigt att vara smart och hur ska det mätas? Handlar det om eq eller iq? Hur många böcker man läser? Jag har en bekant som gärna sätter sig över andra för att hen tycker atr dom inte är smarta, för hen är det viktigt att vara smart och säkerligen smartast. Förmågan att skriva en analytisk skrift om ett ämne som man hat fördjupat sig inom säger inget om hur pass smart man är, det kanske snarare säger något om ens inlärningsförmåga eller hur mkt eller lite som man har övat på att skriva analyser. Klart att man inte kommer kunna allt med bravur, men många egenskaper förbättras genom att öva och man behöver inte vara smart för att öva. För mig är smarthet svart att nyansera och jag stör mig lite på att det som normativa anses vara bäst och ska strävar efter.

Anna

Åh, vad tråkigt att höra att du känner så. Du är ju min måttstock och jag lär mig så mycket av dig. Trots fin universitetsexamen och att jag omger mig av feminister.

Anna

Åh, vad tråkigt att du känner så. Du är ju min måttstock och jag lär mig så mycket av dig. Trots fin universitetsexamen och att jag omger mig med feminister.

L

Spotify om, om du hade pratat om mig. Bortsett att jag tog den där kandidatexamem, arbetar som handläggare. Är "duktig". Men det räcker liksom inte. Man tänker så ändå. Även om det inte är sant. Du är skarp, empatisk, smart och framförallt är du inkluderande - du bjuder in till lärande och kunskap.

AnnaMaria

Känner igen mig och tycker du är så sjukt modig som trots den känslan vågar blogga. Du och Fanny är antagligen de feminister jag lär mig och utvecklar mitt feministiska tänkande allra mest. Hejja dig!!

Sara

Du är verkligen inte dum, du säger alltid jätte mycket kloka saker och är bra precis så som du är!! Tänk lika snälla tankar om dig själv som du gör om din närmaste vän eller om dina barn. Jag kan ibland jämföra mig med andra så som du skrev om, och det gör ju säkert alla människor ibland. Men jag brukar tänka att fastän att jag inte fattar vad dem "smarta" människorna pratar om så säger det inte att jag inte är lika smart? Att vara smart är dessutom helt missuppfattat, smarta människor får idag veta att dem är smarta för att dem är akademiker, bra på matte, fysik och ekonomi etc. men det betyder inte att dem är emotionellt intelligenta. Min uppfattning är att EQ har inte lika hög status, fast jag anser att jag kommer jävligt mycket längre med att kunna analysera mina och andras tankar och känslor istället för att räkna ut någon matematisk formel. Jag tycker du verkar ha extremt högt EQ! Jag tycker du är as grym! Du är en fantastisk förebild. Modig är du med. Väldigt modig som put your self out there när många andra inte vågar. Kram Sara

Olivia

Känner mig alltid mer bildad, öppen, tänkande och analytisk efter jag lyssnat på dig och de du poddar med. Poddarna och inläggen har fått mig att känna mig öppen att förstå min egen samhällsstatus och de privilegierna som kommer med den, myyycket jag börjat analysera och tänka på tack vare dig. Så tacksam över detta och du har ett fantastiskt intellekt och inbjudande samtal om empati, politik, patriarkat, makt och hur allt hänger ihop.

Jag är argare och även mer ödmjuk idag och försöker inte för en gångs skull trycka ner ilskan (och sorgen), utan vårdar den, för den värnar om mig. Alltså det jag vill säga är att du är typ ALLT annat än dum.

Anonym

Du är min favoritfeminist,

Nina M

Jag brukade ha OTROLIGA krav på mig själv att kunna allt och ha stenkoll på alla analyser rörande feminism och liknande ämnen när jag var yngre. Jag tror det var för att jag var en av de få i min bekantskapskrets som ens tog upp sådant så jag blev lite stämplad som "feministen" och "veganen" och då skulle jag ju vara felfri på alla sätt annars var jag en hycklare. Nu har jag inte sådana krav längre utan förstår att jag är mänsklig, och att det dessutom är helt omöjligt att helt leva utanför strukturerna. Mycket av denna nya attityd kommer från dig eftersom du pratar så ärligt och öppet om att du vet att du inte vet allt och är i ständig utveckling. Så det uppskattar jag verkligen! <3

Gabriella

Den där känslan av att man är en bluff och egentligen inte alls så smart som många skriver om här känner jag också igen. Undrar om det är en typisk grej för intellektuella kvinnor? Låter sjukt privilegierat, men det är en ganska förvirrande roll att vara smart kvinna, när samhället har lärt en att kvinnor inte får vara för smarta. Duktiga och flitiga, ja, men inte smarta.

helena

Samma här. Jag pluggar i Uppsala där allting kretsar kring det akademiska och hur långt man kommit och kan, vad för examen man har, HUR många examen man har, på vilken nivå osv osv. Har bott här lite mer än två år nu och känner exakt som du. Ibland känner jag att jag inte utvecklats framåt utan snarare bakåt då jag aldrig är säker på min kunskap när jag är bland folk. Det har gått så långt att jag, när jag även kan någonting om samtalsämnet håller tyst för att jag är rädd att bli ställd mot väggen på ett eller annat sätt. En gång på ett seminarium räckte jag upp handen och började mumla massa konstiga ord. Som om jag drabbats av en ministroke, för att jag är rädd att faktiskt använda de fancy schmancy orden och begreppen jag lärt mig. Tragisk. Värt att notera är att jag också har adhd, och nog för att det yttrar sig olika från person till person, men jag känner igen mig i att inte kunna ta in info på samma sätt som andra. Det ÄR löjligt att man tänker så, men det är nog sprunget ur det faktum hur samhället ser ut idag. Var ej för hård mot dig själv

L

Jag kommenterar aldrig någonting. Aldrig någonting någonsin. Hur gärna jag än vill. Det jag precis läst skulle jag själv kunna ha skrivit.
Jag växlar mellan att hata mig själv pga okunnig och outbildad och känna ilska och frustration över dom kunniga och utbildade för att dom ska vara ”så jävla duktiga”.
Men du är bäst. Du har lärt mig så mycket och det finns ingen annan Feminist jag har så mycket kärlek och respekt för.

L

Jag kommenterar aldrig någonting. Aldrig någonting någonsin. Hur gärna jag än vill. Det jag precis läst skulle jag själv kunna ha skrivit.
Jag växlar mellan att hata mig själv pga okunnig och outbildad och känna ilska och frustration över dom kunniga och utbildade för att dom ska vara ”så jävla duktiga”.
Men du är bäst. Du har lärt mig så mycket och det finns ingen annan Feminist jag har så mycket kärlek och respekt för.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog