Om bantning funkade, hur kommer det sig att de flesta som bantat alltid återfaller till bantning igen
Tänk efter lite, hur många kvinnor känner ni som bantar i perioder? Eller som ''detoxar'' eller ''ska komma i form'' eller ''ta tag i kosten/träningen'' iallafall minst en gång om året? Som kör en ''rivstart'' (oftast med nån pulversoppa eller juicediet) för att ''komma i gång'' då och då? Som taggar bilderna med #beach2000nånting. Som alltid tycks ha kroppen som ett projekt att ta tag i.
 
Om bantning funkade, hur kommer det sig att de flesta som bantar alltid återfaller till just bantning? Jo för att de går upp allt igen och ofta lite till när de slutar. Inte för att de har dålig karaktär dock som de ofta inbillar sig (tack vare samhället som lärt dem detta) utan för att kroppen fungerar på så sätt. Och för varje gång du bantar blir det också svårare. Om det krävde att du åt 300 kalorier mindre för att gå ner första gången så kräver det kanske dubbla denna gång.
 
Tänker för övrigt på just Viktväktarna när jag tänker på hur bantare alltid återfaller tillbaka till bantning och hur bantning inte funkar. Viktväktarnas framgång bygger nämligen helt och hållet på att deras kunder återkommer. (dvs INTE lyckas hålla vikten nere). Det är värt att tänka på.
 
 
 

Katarina Ek

Vad bra du var i rutan idag :)

Du har rätt i allt du skriver här så det känns lite som en halmgubbe - vilken tjockis tror när man bantar ner sig att man kommer att vara smal för alltid? Jag bantar med jämna mellanrum, passar på när jag mår bra för det är jag är stressad och/eller olycklig på nåt sätt som jag går upp. Jag vet att jag med största sannolikhet kommer att få hålla på så i resten av mitt liv och det är såklart inte optimalt. Men vad är alternativet? Visst skulle jag kunna programmeras om till att acceptera ännu fler överflödskilon (har redan en acceptans på typ 15 kg). Men precis som jag inte kan banta mig smal och stanna på den vikten, så stannar jag ju inte på ett visst antal överflödskilon utan de bara ökar ju år för år om kroppen får bestämma. Och det känns som ett ännu sämre alternativ än att banta då och då.

Lisa

Mor min har bantat i alla jävla år jag har varit på jorden (27). Nu håller hon på igen och ”tillför goda bakterier till tarmen” eller nåt och hennes nya bibel är en food pharmacy-bok. Att det handlar om att käka antiinflammtoriskt är BS, hon bantar. Förra året körde hon en sån ”kickstart” med pulversoppor igen som hon gjort 40 gånger tidigare ungefär. Viktväktarna har hon också håller på med flera gånger. Upp och ner i vikt i ca 27 år alltså. Det värsta någon skulle kunna säga till henne är att hon är tjock. Och att försöka få henne att förstå att hon skadar sin kropp är fullständigt omöjligt. Som en vägg blir hon när man talar om sådant. Och vad har detta jojobantande gjort för hennes döttrars självbild? Du kan ju gissa... Jag blir arg och samtidigt ledsen för hennes skull, att hon inte klarar att se bortom vikten för ens en sekund.

Ulla

Jag vet att jag av någon outgrundlig anledning är blockad, men eftersom jag inte vet om du trots det ser det jag skriver gör jag ett försök.
Det finns inga långtidsstudier när det gäller resultat av kolhydratrestriktiv diet. Jag är en av dem som håller mig till LCHF-dieten och jag har först gått ner och sen hållit min vikt i 7 år. Som du vet innebär LCHF att man slipper hunger. Kroppen ställer inte in sig på svält så man slipper följderna av en diet med kalorirestriktion. Ämnesomsättningen tar inte skada. Jag skulle välkomna en långtidsstudie av olika dieter där även LCHF ingår. Att som nu många läkare se en magsäcksoperation som enda lösningen är i mitt tycke omoraliskt. Att stympa helt friska organ och sen leva ett helt liv beroende av kosttillskott är att gå ur askan i elden. OM man får problem av sin vikt (leder, diabetes 2 osv) då tycker jag att det första rådet ska vara LCHF. Har man inga problem ska man få vara ifred.

Svar: Lchf innebär stora uppoffringar även fast man slipper vara hungrig. Speciellt för människor som jag som måste hålla väldigt strikt lchf för att gå ner i vikt alls. 250 gram i veckan gick jag ner och då höll jag mig nästan på noll. Få grönsaker. Inga mejerier. Det var två kilo i månaden. Jag har fyrtio kilo att gå ner. Det skulle ta 20 månader minst. Om jag inte hamnade på platåer eller fuskade med nån frukt eller annat som jag älskar.

Att aldrig kunna äta en bulle eller en fruktsallad eller godis. Det är fan inget liv heller.
ladydahmer.nu

Annie

Så himla sant. Jag har precis som alla andra, några i bekantskapskretsen som alltid bantar. En del går ner mer i vikt, andra mindre. Och gemensamt för de som är tjocka och bantar är ju att de förblir tjocka om man ser över tid. Ja vissa går ner i vikt en period. Men sen går de upp i vikt. De jag känner som hållit sig smala lever ett sånt jävla liv alltså, har en granne som gått ner massor och hållt vikten ett par år nu. Hon berättar om hur hon måste planera kaloriintag i minsta detalj hela tiden fortfarande, och ska hon t ex på AW med jobbet så får hon kompensera genom att äta extra kalorifattig några dagar innan. Ja ni hör ju. Vad är det för liv? Är det värt det?

Jag har också bantat. Oj vad jag har bantat. Men nu jobbar jag med att acceptera att jag är tjock. Jag är färdig med självhat och att misshandla mig själv med nutrilettdieter och självsvält.

Anonym

De flesta kvinnor jag känner bantar, men de kallar det för något annat. Jag önskade att vi pratade mer om ansvaret vi kvinnor har gentemot varandra - att sluta uppmuntra det beteendet och våga säga ifrån. Det måste åtminstone finnas en sfär med andra perspektiv (som här på din blogg) som en motvikt till all skit om kroppsfixering man matas med dagligen. Varenda jäkla gång jag träffar en bekant så ska de tipsa mig om en diet som gör mig frisk från mina autoimmuna sjukdomar (som ju är kroniska), för mig är det hjärntvätteri så det skriker om det. Det finns ingen kost som "detoxar", levern sköter liksom det åt en. Dieter används oftast inte av hälsoskäl utan för att maskera viktnedgång och kroppsfixering. De som är inne på den banan vill inte heller ta in vetenskaplig forskning på området utan letar aktivt efter material som stödjer deras egen tes. Suck, säger jag bara.

Pernilla

Alltså bantning är ju ingen engångsgrej man gör för att sedan kunna återgå till tidigare vanor. Enda sättet att hålla den nya vikten är att hålla sig till den nya livsstilen, dieten eller vad man nu väljer att kalla det för. Lätt? Nej så klart att det inte är, precis som så mycket annat i livet.

Jag hävdar t ex att jag inte späker mig (alltså är vrålhungrig) de gånger jag väljer att gå ner i vikt. Skulle exempelvis aldrig fixa någon pulverdiet, eller att leva så extremt som de gör i Biggest loser. Då skulle jag förmodligen ge upp efter en halv dag.

De jag dessutom känner som riktigt fuckat upp sin ämnesomsättning är de som i perioder hårdbantar (soppor, nutrilett e t c). D v s de går ner mycket på kort tid, ungefär som de i Biggest loser.

Varför väljer jag då att ibland (kan säga att det är inte speciellt ofta) att gå ner en del i vikt? Jo för att jag älskar mat och dryck, d v s livets goda, men på samma sätt pallar jag inte med att bli hur stor som helst.

Om någon då skulle säga (och jag skulle tro på det) att enda sättet är att svälta sig ner i vikt, hade jag förmodligen gett upp helt och antingen vägt tresiffrigt, eller varit död vid det här laget.


Svar: Om du liksom mig hade fyrtio kilo övervikt så hade du fått svälta dig ner i vikt. Och det hade tagit lång tid. Gissar att du aldrig vägt så mycket.
ladydahmer.nu

Pernilla

Så här är det, jag är 1.63 lång och har vägt som mest 102 kilo. Numera ligger jag på runt 80 kilo. Det har blivit min gräns att inte passera 80-strecket. Inte för själva siffran i sig, utan för att det är min pallar-inte-längre-med gräns.

Skulle jag utgå ifrån vad jag vägde i yngre dagar och resonera utifrån det, då har jag fortfarande en övervikt på sisådär 30 kilo.

Josefine-utmattad trebarnsmamma

Jag brukar tycka att det du skriver om vikt /utseende ger en sund och god självbild, Att man ska sluta att skämmas för hur man ser ut❤ Men här känner jag att om jag aldrig "drog in på "fel" mat så skulle jag lätt kunna väga runt 150 tror jag?! Jag går jättelätt upp i vikt, så emellanåt känner jag att jag måste hålla nere på det godaste en tid, röra på mig mer, och nä, jag har aldrig rasat i vikt, Jag har heller aldrig svält mig eller pulverdietat eller något annat extremt. Utan jag får kämpa på för varje hekto (men aldrig då extremat heller!) , visst jag går upp dom men det är ju för att Jag då gärna äter vad jag kallar normal mängd-men det blir jag tjock utav. Skittrist. Ja. Men jag måste ju kunna köpa kläder på vanliga kedjor annars får jag sådant självhat och samhällshat så att jag storbölar! Men visst, egentligen tycker Jag ju att man SKA få se ut hur man vill!!!

Svar: Nej du skulle inte väga 150 kg om du slutade dra in på mat du vill äta. För att bli så stor krävs det mkt tid och väldigt mkt mat och en ämnesomsättning som är sämre än normalt. Osv. Du kanske skulle gå upp tio kilo på sin höjd. Blir du tjock av normal mängd mat så är det så din kropp funkar.
ladydahmer.nu

Martha

Det är ingen quickfix.De där extra kilona kom ej över en natt eller 9 månader. Rimligt att det då tar tid att omvandla dem. Bra att det tar längre tid,då kroppen hinner vänja sig vid det nya livet. Banta är ej sunt. Däremot att göra en livsstilsförändring är sunt

Svar: Lyssna nu för nu börjar jag bli förbannad: för att gå ner fyrtio kilo behöver du BANTA! Att gagga om livsstilsförändring är bullshit. Främst för att du inte vet nåt om vilken slags livsstil jag eller andra tjocka har och dels för att man inte går ner i vilt om man inte äter mindre mat än kroppen vill ha dvs BANTAR.
ladydahmer.nu

Susanna

Du har så rett Lady Dahmer, det er utrolig mange som ikke forstår dette. Mye bedre å akseptere vekten sin og bibeholde den istedenfor å streve nedover. Det går ann å være sunn og tykkere også, men det er også noe de fleste ikke forstår. Uansett tro jeg fokus på vekt og å være tynn er utrolig ussunt for kvinners mentale helse.

Hata vikthets

Håller med dig. En gång fick jag höra av en anhörig som var inne på samma spår som du, att viktväktarna hade som slogan på typ 90-talet "en gång viktväktare, alltid viktväktare."

Sonja

Det finns så enormt mycket pengar inom viktnedgång. Det går inte att gå förbi en löpsedel utan att se en kvinnomidja mätas med måttband som en köttbit med nedsättande ord som "muffinmage". Vi hackas upp, granskas, bedöms, vänds ut och in och bort från vår sanna skönhet och vad vi verkligen är. Det är direkt ondskefullt. Djävulskt. Jag är glad att du fortsätter tjata om hur sjukt det är.

Varning kan upplevas som bantningstips

Varning kan tolkas som bantningstips!! Hoppa över om du inte vill ha det.


Det är väl klart att man måste banta för att gå ner i vikt? Eller? Jag körde ett underskott på 7000 kal i veckan, det är ungefär 1 kg i veckan. Sen fick jag köra livsstilsändringen. Sluta prioritera att äta en snickers för att orka jobba en timme till trots att jag redan borde vara hemma, sluta att alltid käka två portioner på kvällen bara för att maten var så god, lära mig vad min kropp egentligen ville ha när jag ville mata den (för mig är det sömn i 90% av fallen). Men framför allt få in rörelse som en naturlig del av dagen. Så att jag inte behöver känna att jag sitter i skiten om jag en dag trycker en snickers istället för att gå hem. Veckorna med underskott var såklart jobbiga men det blev en positiv utmaning för mig (jag var så jävla redo) och nu 2 år senare vill jag nog påstå att det var mentalt lättare att gå ner än att gå upp och den mentala energi än gjorde att 7000 kal back var helt ok. Gick ner i arbetstid under den perioden vilket jag tycker var en värd investering.

Frida

Min mamma bantar till och från...och har gjort det under många år.
De flesta kvinnor jag känner är missnöjda med sin vikt och de flesta är bara lite överviktiga. Några är kraftigt överviktiga och ingen lyckas särskilt bra med att gå ner i vikt.
Jag är också missnöjd med min vikt pga att jag väger för lite (enligt mig själv och många andra). Men jag kan inte göra så mycket mer än att fortsätta att äta och hoppas på det bästa - att jag så småningom går upp några kilo så kläderna sitter lite bättre på kroppen.

Catarina - jag är inte bara psykolog utan också mamma

Jag tycker det här är så intressant. Jag har en helsyster. Hon är jättelång och smal. Jag är kort och tjock, eller ja, innan 20 var jag inte tjock jag bara trodde det för att jag var tjockare än hon och alla (mamma) sa det till mig. Vi åt samma sorts mat när vi växte upp. Nu, typ 35 år senare så hänger vi en hel del. Min syster är fortfarande smal, jättesmal. Och jag är tjock. Och jag vet fan ingen som äter så dålig mat som hon. Alltså på riktigt. Kaffe o croissant o kakor till frulle, restaurangmat till lunch, godis och vin till kvällsmat plus annat jox emellan. Alltså varje dag. Året om. Jag är värsta hälsofreaket i jämförelse som bara dricker vin nån gång ibland och har småbarn och äter grönsaker till alla mål på regelbundna tider. ( vi åker på semetser ihop bara vi två några gånger per år. Då köper jag alltid en påse frukt att ha på hotellet så jag får i mig nåt vettigt. )

Hursomhelst. Gissa vem som ses som den hälsosamma....

Trygga räkan

En sak som jag ofta tänker på är också att förr i tiden var inte människor feta på samma sätt, man pratar ju om en fetmaepidemi (obehagligt ord, lite som Göran Persson kallade 50-talister (?) köttberg). Väldigt många är överviktiga och feta nu för tiden: beror det på att halva befolkningen plötsligt tappat karaktär? Saknar disciplin? Frossar i godis? Inte förstår att de ska viktväkta? Nej, det är ju strukturellt. Det beror ju på många olika faktorer. Tycker det är så tröttsamt att man alltid lägger ansvaret på den feta individen. Och när jag säger detta blir folk så arga ”ingen tvingar dig att äta en kaka!”. Nä, men försök se helhetsbilden. Och ja, fetthat är en del av att man inte vill se det strukturella i fetma.

Svar: Fetmaepidemin är dessutom en myt
ladydahmer.nu

Anna j

Hej! Du skriver ofta att du har 40 kg övervikt - vad kommer den siffran ifrån? Nåt slags BMI-mått (som är ett skitmått), vad du vägde ”innan” eller vad?
Gillar dessa inlägg för övrigt!

Svar: Jag utgår från den vikt jag haft större delen av mitt vuxna liv. Dvs det jag gått upp sen jag inte var tjock.
ladydahmer.nu

e

Fattar inte ens hur ni alla kan veta hur mkt ni väger? Har aldrig ägt en våg och har säkert inte vägt mig på 10 år men skulle jag göra det skulle jag garanterat väga massa mer, både pga mer fett men också mer muskler. Muskler väger mer än fett därför är ju vikt i sig sjukt missvisande. Det bästa är väl att gå på hur det känns i kroppen, att man inte har ont ngnstans, att man känner sig smidig och rörlig och har energi liksom.

Att många som bantar inte kan hålla det beror ju på att de flesta påbörjar extremdieter som typ är att likställas med svält och de flesta kan inte hålla det hela livet. Jag undrar dock om personer som bara drar in på det onyttigaste och går från noll rörelse till mer motion, om de håller det över en längre tid. Det är väl det folk menar med livsstilsförändring. Vore intressant att se forskning på

Elin

Jag insåg idag att jag har en ätstörning och att min tvååring, TVÅÅRING ser och tar efter. Har hela livet fått höra hur hemskt det är att vara tjock. Tjocka är mindre värda i min grundfamilj. Min morfar började kommentera våra kroppar när vi var barn. Det barnbarnet är tjockt, det är fint ( det är nämligen två saker som ställs emot varandra) Mamma har tagit efter honom helt. Kan kommentera främlingar högt på stan eller tjocka som köper chips på Ica. Ska du verkligen äta det?, säger hon. Har själv alltid haft ett extremt tjockisförakt och varit livrädd för att bli tjock. Dock har jag alltid varit en av de "fina barnen och barnbarnen" och aldrig vägt mer än 55 kg till mina 164 cm (frånsett mina graviditeter där jag gått upp 30 kg men sen lyckats gå ner dem ganska direkt) Men ändå alltid varit livrädd för att bli tjock. Det är så sjukt! Och idag insåg jag att jag förutom att jag är sjukt liten som jag är inte äter. Frågade min tvååring varför hon inte äter sin frukost. Mamma ingen äta, svarade hon. Och där satt jag med en kopp kaffe och ingen mat. Och insåg att hon har ju fan rätt. Jag äter ju inte. Hoppar över frukost och lunch varje dag. Klart hon ser detta. Och ikväll vid middagen drog hon upp tröjan och sa titta, tjock mage. Ja vilken fin mage, svarade jag och vet precis var det kommer ifrån. Fy fan för mig!!!!! Tack för att du finns. Tack för att du belyser, bråkar, nöter och får mig att tänka. Tack för att du botat mitt tjockisförakt (gällande andra). Och tack för alla dina inlägg om barnuppfostran. Du är den mamman jag önskar jag vore.

Mia

För första gången någonsin har jag verkligen känt mig motiverad att lägga fokus på vikten och gå ner de enorma kilorna som jag behöver gå ner. Jag använder mig av det klassiska, pulverdrycker, men jag går också i KBT terapi för att förstå att det är hjärnan som spökar och blodsockret som ger en dippar. Visst är det svårt att hålla vikten, men det är absolut inte omöjligt!

Pernilla

Alltså undrar bara av ren nyfikenhet innan jag går och lägger mig, hur man går upp exempelvis 30, 40 eller 50 kilo (det senaste i mitt fall när det var som värst) utan att ha överätit? Hur gjorde ni andra för att bli så överviktiga?

Svar: Google is your friend.
ladydahmer.nu

Mia

Till Elin

Snälla för inte över din ätstörning på ditt oförstörda barn. Yttra inga kommentarer kring vikt eller negativa kommentarer om din kropp inför henne, be dina släktingar att göra detsamma innan det är försent!

L

Så värt att belysa detta perspektiv. Att folk ens har en positiv åsikt om bantning i en person som kallar sig "tjock":s kommentarsfält är ju ett klockrent kvitto på att det fettförakt du pratar om finns, vi ser det här just nu liksom. Tror inte det hade funnits samma behov hos skribenterna om en smal person var avsändaren, direkt. Hade en knäpp uppväxt med en mamma som bantade som hobby tillsammans med mig (det gör hon fortfarande, 40 år in i det liksom).. Jag gick i psykoanalys en gång i veckan i FEM års tid och gick ner +20 kilo under lika lång tid. Jag bantade inte medvetet under tiden men gick ner i vikt. Vill inte med detta poängtera att jag nu är smal och lycklig, under den tiden var det så mycket annat att bantning var fan sista problemet, inte direkt top of mind.

Men räkna lite på tidsåtgång och pengar det kostade så är det väl ganska uppenbart att det var en enorm prioritering som typ mindre än en promille av befolkningen ens har möjlighet att göra. Så visst, antingen ska man väl då banta, dvs som du säger anslå väldigt lång tid till svält, eller lägga uppemot en halv miljon för att reda ut eventuella psykiska issues bakom övervikten. I mitt fall tror jag att det var mycket stress-hormoner som for omkring pga PTSD, kortisol är inte direkt ett bidrag om man vill tappa eller hålla en "normal" vikt. Oavsett vad så är det så långt ifrån "bara att göra". Orsaker till övervikt är så otroligt mycket mer komplext och individuellt än vad gemene hen inser. Insiktsnivån är noll.

Lite samma som att människor med akademiker-uppväxt ba: LÄS EN BOK till en individ som inte har motsvarande. Blir fan trött bara av att läsa kommentarerna, men tack för att du ändå ORKAR pedagogiskt lyfta ämnet, ändå övertygad om att det sätter sig nånstans i bakhuvudet på människor som läser. Jag hade inte samma medvetenhet innan du lyfte ämnet iaf.

I övrigt så skulle du kunna bli typ *professor* i ekonomisk historia, är egentligen bara ett akademiskt perspektiv på insikter du verkar ha tillägnat dig helt på egen hand utan direkt formell vägledning. Man tittar på varför kapital är fördelat som det är, olika feministiska perspektiv på samhällsfrågor långt tillbaka i tiden. Sjukt intressant ämne som alla borde läsa. Medveten om att du inte har gymnasiekompetens så kanske otrevligt att skriva, sorry isf. Tror iaf att du lätt hade tagit dig igenom studierna, ADHD-folk är kända för att kunna utklassa andra ordentligt så länge arbetsuppgifterna till 100% består av ett intresse (typ ej admin, personalansvar, social kontakt osv osv som så många jobb innehåller). Hade passat dig bra att jazza runt på en institution på Stockholms Universitet ett par dagar i veckan. Kanske också hade gett dig legitimitet bland andra feminister som är ute och bråkar med dig. Är väldigt dåligt med sökande till de kurserna, fixar du gymnasiekompetens så kan du plugga det iaf, man behöver inte superbetyg på något sätt, tvärtom. De brukar ta in folk efter kursstarter pga tomt. Är ingen expert i ämnet, har läst 2 kurser men du kan maila mig om du vill ha pepp!

anna

Vad baserar du påståendet att fetmaepidemin skulle vara en myt på?

Svar: Fakta. Kan posta mer om det sen. Boktips: kroppspanik
ladydahmer.nu

Hmm

Det är ingen myt att kroppsprocenten i fett har dramatiskt ökat och ökar stadigt.

(Felen forsätter att flöda. Det jag kommenterar ovan är inte det enda. )

(Ser du att dina antaganden om dina läsare forsätter att vara fördomsfulla?)

(FYI Unga vuxna idag sitter mer än 80-åringar. Du tror inte det har betydelse? Eller att tillgången på energirik mat men som är tom på näring aldrig varit så lättillgänglig som den är nu. Eller är detta inte heller sant? )

Maria

Betala för ett program för att gå ner i vikt (VV) är nåt jag VÄGRAR. Förstår inte varför man ska betala en massa pengar för det... Finns ju andra sätt då. Inte heller är det ju nåt egentligen speciellt med VV förutom att räkna points, vad jag förstårr det som. Man äter ju typ ändå samma som innan hmm...

Jag har insett efter ett bra tag nu att även fast jag väger alldeles för mycket så måste jag inte gå ner i vikt, jag har inga problem pga vikten (ja klart det kan komma, men det är inget som är säkert som sagt och jag har vägt lika i flera år nu). Försöker hålla mig till LCHF, MEN det mest för att min mage mår bäst av det. Äter choklad, bullar, tårta, glass då jag känner för det helt enkelt numera.

Jag har bantat med pulverdieter, gick upp ALLT och till och med mer efter. Jag har nästan svält mig själv dvs ätit mat men ätit lite lite varje dag... Inget av det hjälper. Återgått till att banta flertalet gånger, går ner kanske 5 kg , sen är jag tillbaka på ruta 1 igen och så har jag börjat om igen. Nu får det bli som det blir helt enkelt.

Jag har nog fått detta med bantandet från mamma min. Hon har bantat så länge jag kan minnas och inte väger hon mindre för det, snarare tvärtom faktiskt.

Så ja det du skriver stämmer faktiskt.

e

Hmm
Känner också att det är mycket proffstyckande här.

Det är en sak att vilja vara för kroppspositivism och att alla ska få trivas i sina kroppar oavsett storlek, men farligt att dementera fakta. Därför skulle jag vilja få in en forskare eller läkare som studerat detta och kan svara. Man kan vara kroppspositiv men ändå erkänna att befolkningen har ökat stadigt i vikt historiskt sett bl.a. Pga saker du nämner och också hur detta påverkar kroppen negativt. Har för många nära som arbetar inom vården för att ignorera de faktum som övervikt innebär på kroppen. Hur många smala personer tror ni har problem med knäna? det säger väl sig självt att om man har typ 40 kg överbelastning på knäna att det är större risk att få knäproblem än ngn som inte har det. Att påstå annat är ju bara delusional och trotsar tyngdlagen liksom. Eller är den också hittepå? (Därmed inte sagt att alla smala är hälsosamma, inte poängen här)

Svar: Jag har aldrig påstått stt befolkningen ej ökat i vikt. Jag sa att fetmaepidemin är en myt.
ladydahmer.nu

Molly

Jag vill egentligen inte kommentera här angående kropp och vikt, då det här varit traumatiskt för mig innan på den här bloggen.

Men jag måste säga att din anekdotiska bevisföring där du hela tiden hävdar att tjocka inte överäter, att ingen kan hålla vikten och att det inte har någonting alls med karaktär att göra, i kombination med att du hånar andra gör andra antaganden och avfärdar det de säger med just argumentet anekdotiska bevisföring: börjar bli löjligt.

Vad jag inte förstår är hur du kan vara så intellektuellt oärlig att du väljer att undanhålla information och hoppa över en hel massa steg på det här sättet? Det finns anledningar till att en etablerad övervikt ÄR svårare att bli av med, men det tar tid innan msn kommer dit.

Du skammar som jag tolkar det, bara viljan att gå ner i vikt skjuts ner av dig med antagandet att det handlar om fettförakt. Mycket handlar om fettförakt, men det finns även människor som aktivt vill kunna leka med sina barn, inte få sura uppstötningar av att knyta skorna, och som VILL kunna hitta kläder. Jag tex, är väldigt klädintresserad och det finns en viss klädkod på mitt jobb.

Det du gör när du Cherry pick'ar så här, är att döda hoppet helt för människor genom att säga att det är omöjligt att gå ner och behålla vikten. Det ska ha gått ganska långt.

Ditt sätt att uppskatta din egen övervikt är märklig, vad jag har förstått det här du varit kraftigt underviktig under stora delar av ditt liv, så hur tänker du när du börjat räkna därifrån?

Jag blev kallad smal av dig för ett tag sen, jag väger 90 kg/168 cm. Skulle jag räkna som du, alltså från min ohälsosamma vikt från mina år som aktivt ätstörd; skulle övervikten jag har bli vara extrem. Jag räknar min normalvikt som 68-72 kg, så landar på 22 kg övervikt.

Varför är det något fult att vilja gå ner i vikt för att orka vardagen och kunna ägna sig åt sina intressen? Varför antar du att det handlar om nåt annat? Du sårar människor. Du stjälper dem. Jag har inte lagt någon värdeting i din vikt, jag har inte gett dig råd.

Svar: Jag har varit överviktig i tio år. Jag är fyrtiotvå år gammal. Skulle ej kalla det som större delen av mitt liv.

Ditt övriga trams orkar jag inte ens bemöta men ett tips är att inte lägga ord i munnen på mig i fortsättningen.
ladydahmer.nu

Anonym

Det största problemet är ju vad maten innehåller idag och de senaste decennierna. Innan odlade man väldigt mycket själv så självklart kunde man äta mer av den maten utan att gå upp i vikt. Köttet köpte du från grannen om du inte slaktade dina egna djur. Idag är mat fullproppad med en massa skit som påverkar både oss och våra foster vilket gör att många föds eller utvecklar en hormonrubbning. Företagen gör allt för att producera så billigt som möjligt, deras vinstmarginal är viktigare än vår hälsa givetvis. Så det är mycket mer komplexa problem i motfrågan än hur mycket vi stoppar i oss. I ärlighetens namn så skulle mycket av de ämnena som började användas i livsmedelsproduktion på 70 talet varit förbjudna direkt. Nu har företagen för stor makt för att någon ska våga sätta stopp för vad de håller på med. Kolla i usa jag var själv i Washington förra året och blev chockad. Klart som Dan folk är feta, speciellt fattiga. Coca Cola är billigare än en flaska vatten. Att köpa färska grönsaker i lösvikt kostar 4 ggr mer än att köpa frysta färdigrätter.

Frida

Kroppspanik är skriven av en journalist, inte en forskare och är en partsinlaga. Det krävs sakkunskap för att uttrycka sig i komplexa frågor.

Svar: Om du läst boken så vet du även att den är full av hänvisningar till aktuell forskning. Men du kanske inte läst den alls.
ladydahmer.nu

Linn

Svar till Lisa

"Och vad har detta jojobantande gjort för hennes döttrars självbild? Du kan ju gissa... Jag blir arg och samtidigt ledsen för hennes skull, att hon inte klarar att se bortom vikten för ens en sekund."

Det hade lika gärna kunnat vara jag som skrivit detta, det är så himla sorgligt. Hur ska en nå fram?

Anna

Vet att denna kommentar kan låta som en pekpinne, jag menar absolut inte det som att det men vill ändå säga avd jag lärt mig:). Jag såg att du kommenterade ang lchf och att du måste vara super strikt för att gå ner. För vissa kan omställningen till fettdrift ta lång tid och har man tidigare varit jojjobantare så kan det ta ännu längre tid (tänk månader) det händer att dessa personer till och med går upp i vikt i början. Du säger att livet utan en bulle inte är värt, då är lchf såklart inget för dig:) men man kan gå ifrån lchf nån gång ibland om man absolut vill ha något annat bara man inte gör det till en vana för då går man upp i vikt. Sista, jag själv gick ner över 30kg på lchf det tog närmare två år innan allt var borta men det tog ju mig ännu fler år att gå upp all min övervikt. Så att säga att lchf är en quickfix är inte riktigt sant (vet folk som säger så). Oavsett om du väljer att gå ner i vikt eller inte så är du grym på det du gör!!

Sabina

Men alltså, förstår varför LD blir förbannad på vissa kommentarer, det är som om vissa har helt missat meddelandet med blogginlägget??? Att säga "nej bantning är fel, MEN livsstilsförändring (aka sluta äta si o så, börja träna mer, fokusera på utseendet) det är bra" ,det är sånt extremt hyckleri!? "Livsstilsförändring" är bara ett finare ord för bantning och restriktion, och självhat.

Håller med dig, LD, till 120%. Bantning är aldrig något bra, speciellt inte när det handlar om att i grund o botten hata sig själv. Nu efter år av ätstörningar och självhat, har jag äntligen börjat uppskatta mig själv o skita i vikten, trots lättare dubbelhaka och putande mage. Man kan kalla det vad man vill, "livsstilsförändring" eller banting, till syvende och sist handlar det om att man ogillar sig själv och är pressad till att ändra på sig. Hade vi inte haft den kroppskultur vi har idag, hade ingen medvetet velat svälta sig och hålla igen. Jag menar, fuck alla dieter och allt, om alla ni som läser detta, hade fått chansen att kunna äta VAD ni vill under en vecka (typ godis o mcdonalds) o inte gå upp ett enda kilo, hade ni inte gjort det då? Jag hade ju tbh gjort det.

Och en sista sak, asså alla ni LCHFare som kommenterar hysteriskt att LCHF funkat för er, och då borde det funka för ALLA. Asså ba lägg av. LCHF är lika mycket en restriktiv diet som alla andra jäkla dieter. Att ha stenkoll på sig själv varje dag, inte äta en liten godisbit alls, och bara vara helt fokuserad på mat och dess innehåll, det är fan inte sunt heller. Precis som LD och andra sagt här, vad är det för liv om man inte kan äta nåt godis eller nån bulle nån gång? Sjukt ledsamt ju. Livet handlar om att njuta, leva, vara glad, inte kontrollera sig själv bara för att samhället tycker att man är ful. Snälla nån, ät en giffel och ta det lugnt. Och sluta försök pracka på alla andra er jäkla diet.

Svar: Japp alla dessa jävla omskrivningar som ändå betyder exakt samma sak. "nej du ska inte BANTA! Gör livstilsförändring (dvs banta) istället". .
ladydahmer.nu

Pernilla

Det här vore ju ett väldigt roligt ämne att ha med i något debattprogram, som exempelvis Malou efter tio tänker jag. Framför allt hade det varit väldigt intressant att möta dig och en del, såväl meningsmotståndare som de som håller med dig fullt ut, in real life i den här frågan.

Jag tror nämligen att mycket av det som sägs både från oss som kommenterar och från din sida hade låtit åtminstone lite annorlunda om vi mötts face to face. Med det menar jag inte att det du hitintills har publicerat på bloggen håller någon jättelåg konversationsnivå, men tror ändå att det skulle betyda en avsevärd skillnad om man hade varandra framför sig. Jag försöker för övrigt numera (har inte alltid varit så), att tänka på att den jag pratar med över nätet typ sitter framför mig.

Sally

Om man är överviktig och går ner i vikt så får man ju hälsofördelar långt innan man blir normalviktig. Måste det vara så svart eller vitt? Du behöver inte gå ner 40 kg och bli smal. Det är dumt att många tänker "jag är tjock och vill inte banta" och fortsätter gå upp i vikt. Det är skillnad på 40 och 60 kg övervikt.

Jag tror mer på att försöka acceptera sin kropp och förebygga mer viktuppgång, än att försöka gå ner.


Svar: Åh, kan du inte berätta vilka hälsofördelar jag skulle få om jag gick ner t.ex tio kilo?!
Och betyder "inte banta" att man går upp i vikt? Jag har stått still i vikt i många år.
ladydahmer.nu

Sabina

Molly

Nej men sluta nu. Nu är det så att många väljer att gå ner i vikt pga av kroppshets. Jag slår vad om att största delen av folk bantar och gör "livsstilsförändringar" (lol) för att de vill vara smala och se "bra" ut i bikini. För trots vad folk tror, så kan man vara tjock och må bra. Vi måste sluta se tjockhet som en sjukdom i sig självt, för det är bara en kroppsform som vilken annan. T.ex. jag känner en snubbe på mitt universitet, han är över 2 meter lång, och han tycker det är jobbigt att åka flyg/tåg för han får inte plats i sätena och får ont i ben och rygg. Men skulle han helt plötsligt säga, "nu tänker jag bli kortare" så hade ju folk tyckt han var knäpp, för man väljer ju inte längd, han kommer ju ändå vara 2 meter lång. Samma sak med kroppsform. Skulle jag säga att jag vill väga 20 kilo mindre, så skulle jag kunna gå ner lite, men till slut gå upp igen för min kropp vill ha dem 20 kilona. Precis som snubben inte kan ba gå runt böjd hela livet, till slut lider han så pass att han sträcker på sig istället. Vi måste sluta se fett som en sjukdom, som något fel som ska göras åt.

Sen tycker jag att du har ett konstigt resonemang kring att LD sårar folk med att berätta att de inte kan gå ner i vikt?? Det har hon aldrig sagt? Man kan gå ner i vikt, det kan alla, men i längden kan man inte stanna vid den vikten. Och om någon liten människa blir supersårad av denna insikt, så är det nog dags att de blir det, så de kan inse att livet är mer än att banta, och att de också kan börja närsomhelst med att försöka tycka om sig själva som de är. Sanningen gör ont, men det är en viktig insikt för att kunna embrace:a sig själv i slutänden.

Svar: Om en person blir sårad av detta så får det vara så. Jag vet att jag räddar tusentals med denna info, får tusentals att släppa ångesten och kraven och istället känna att det inte är deras fel, att de inte är lata och slappa och äckliga och dumma som misslyckas med bantningen gång på gång.
ladydahmer.nu

Pernilla

Till Sabina; jag håller med dig om, som jag tolkar det du skriver, att det finns äckligt mycket hyckleri kring det här ämnet. Där det i grund och botten handlar om hat mot den tjocka kroppen (eller vad man tror är att vara tjock). Jag upplevde t e x mig själv som tjock när jag vägde runt 60 kilo och var inte nöjd förrän jag var nere i 50 kilos-klassen och t o m under det (47). Så sjukt kan det vara.

OCH jaaaa tänk att få uppleva att kunna äta obegränsat av precis vad som helst, utan att gå upp ett gram. Det är väl alla tjockisars, eller inbillade tjockisars dröm, eller?! Skitesamma om det är nyttigt, eller inte! Jag skulle förmodligen inte ens vara lika fixerad vid mat då, d v s om jag hade den ämnesomsättningen då det gick att äta vad och hur mycket man kände för. Nu vill det sig inte bättre än att så är icke fallet för min del. Jag orkar helt enkelt inte heller att bli för stor. Då måste jag göra något åt det och detta innebär i klartext att dra ner på det som uppenbart fått mig att öka i vikt. Men det innebär fortfarande inte svält.

Min kropp är inte heller och oavsett mina gener (fetma) gjord för att bära på en massa extra fett (som i fett som trycker på magen och som gör det svårt att andas, vilket gör mig illamående då jag ska t e x knyta skorna e t c.) Jag dör liksom inte av att ibland tänka på vad jag stoppar i mig för att inte rusa iväg allt för mycket i vikt. Dessutom som jag tidigare nämnt; hade jag resonerat och utgått från hur smal jag var för ca 15 år sedan då hade jag alltså fortfarande haft ca 30 kilos övervikt (har vägt som mest 102 kilo och väger nu runt 80 kilo). Kan säga att jag är jättenöjd med att väga ca 20 kilo mindre idag och utan att ha svultit mig ner ett enda kilo. Käkar också precis allt som är superonyttigt en dag i veckan, typ som lördagsgodis.

Men som sagt jag är fortfarande tjock, men en gladare sådan :) Och till dig Sabina, stort grattis till att du idag mår bättre i dig själv! <3

Sally2

För just din del så kanske du skulle slippa få sura uppstötningar när du knyter skorna. :)

Annars så brukar det vanliga vara ett friskare hjärta, minska risken för typ 2-diabetes och mer ork! Men det har du ju koll på

Svar: diabetes och hjärtproblem har cirka noll med kroppsvikten att göra. Det beror helt på livsstil. Kosten man äter, om man stressar mycket eller inte, om man rör på sig eller ej. Vikten är irrelevant. Så igen - vilka hälsofördelar får jag av att gå ner i vikt?
ladydahmer.nu

e

Sabina
- banta är att svälta sig. Banta handlar alltid om maten och aldrig om rörelse. Livsstilsförändring syftar antagligen på att få en mer aktiv vardag och få in mer vardagsmotion samt göra en del kostförändringar. Ser stor skillnad på det.

LD
att säga att diabetes och hjärtproblem inte är relaterat till vikten är ju helt sjukt. Vad för forskning har du som stödjer ett sånt påstående?

Finns massor av hälsofördelar med att vara lättare i kroppen (säger inte smal här för handlar inte om det, en smal kropp utan muskler är lika illa det. Det bästa är att ha en stark kropp med mkt muskler och lagom fett). dels kunna knyta skorna utan problem, kunna springa till bussen med enkelhet, kunna släpa hem tunga matkassar från Ica med enkelhet, kunna ha ett stillasittande jobb o sitta framför en dator 8 timmar per dag utan att få ont i kroppen, kunna leka fysiskt aktivt med sina barn, och framförallt kunna hålla en ung kropp så länge som möjligt även när man är gammal. Handlar inte om utseende utan ung i kvaliteten, rörlighet, hur frisk den är. Om man vill ha en livskvalité och obegränsad rörelsefrihet.

Skriver inget av detta för jag tycker man måste gå ner i vikt. Men att säga att det inte finns fördelar med det om man är överviktig är okunskap. Likaså att säga att vissa sjukdomar inte är relaterade till övervikt. Finns massor av forskning som stöder det, kan dra fram om du nu int etror det

Svar: Typ all forskning? Den visar tydligt att det är livsstil som är avgörande. Kosten avgör för diabetes och stress för hjärtat. Detta är liksom ingen ny kunskap utan detta har man vetat sen forskningen som påstod att fett var farligt för hjärtat avslöjades som bedrägeri.
ladydahmer.nu

e

Plus kirurgiska ingrepp kan vara rentav farliga på en överviktig person liksom narkos, så det är väl garanterat en hälsofördel iaf, måste ju även du tycka?

Pernilla

En hälsofördel du får av att gå ner en del i vikt är att e.v. slippa just sura uppstötningar när du knyter skorna såsom du själv uttryckte det. Jag undrar också varför du anser att du måste gå ner just 40 kilo i vikt, typ det eller inget kilo alls. Och detta bara för att du vägde 40 kilo mindre när du var smal. Undrar också varför du är så defensiv? Du behöver absolut inte hålla med mig, eller någon annan heller för den delen, men av vissa av kommentarerna att döma är de faktiskt inte så otrevliga att de förtjänar att få de svar de får av dig. Jag tycker om dig, annars skulle jag aldrig besöka din blogg. Ibland tycker jag dock att du är rätt tjurig i ditt sätt att svara och bemöta andras olika åsikter.

Svar: Du skulle också vara jövligt tjurig om du blev utsatt för samhällshat, förtryck och dussinet pekpinnar och kommentarer varje gång du visade dig på bild eller skrev om din vikt eller kropp. Jävligt tjurig. Kanske till och med riktigt förbannad.
ladydahmer.nu

Annika

Pernilla, väldigt bra ide att få höra denna diskution i T ex Malou efter tio! Jag vill höra alla sidor, mycket man undrar och ett viktigt känsloladdat ämne!

Maja

Du skriver ofta att tjocka inte är det pga att de överäter eller äter mer än normalviktiga. Vad menar du då med ditt svar till Josefine-utmattad trebarnsmamma?

”Nej du skulle inte väga 150 kg om du slutade dra in på mat du vill äta. För att bli så stor krävs det mkt tid och väldigt mkt mat och en ämnesomsättning som är sämre än normalt. Osv.”

Svar: hur utesluter det ena det andra? man går inte upp hundra kilo av att unna sig sånt man vill äta. Däremot går man upp 100 kilo om man äter typ 30000 kalorier om dagen och har en ämnesomsättning som går på lågvarv. Det är ganska sällsynt med människor som väger så mkt om de inte är väldigt långa och också väldigt vältränade.
ladydahmer.nu

Pernilla

Jag förstår dig till fullo, förutom på en punkt, vilken är att man måste svälta sig ner i vikt. Det tycks endast vara där vi är oense.

Kan annars upplysa dig om att jag är uppväxt med att få hat p g a min kropp. Jag har många tidiga minnen där jag på olika sätt blev hånad p g a min kropp, som f o m puberteten, inte var normativt smal. Jag bantade ständigt med idiotiska kurer som barnmatsdieten, citronsaftskuren, vetedieten e t c under hela mina förbannade tonår. OCH fick då hejarop av vuxna anhöriga då jag gick ner i vikt! Gissa hur det lät när jag gick upp i vikt igen?

Vid runt 20- årsåldern sisådär började jag gå ifrån detta ständiga bantande och minns inte riktigt egentligen varför, men började gå in mer för att äta näringsriktigt och ta bort det som uppenbart var fel (typ snask). Och gissa om jag fick applåder för min viktnedgång än en gång. Denna gång höll också faktiskt viktnedgång i sig en jävla massa år och främst p g a två orsaker: jag svalt mig inte samt att jag då dessutom hade motivationen, d v s mådde så pass stabilt och bra i mig själv.

Så scrollar vi fram lite senare i livet när allt går käpprätt åt det tråkigare hållet och vad gör då en som fungerar som mig som har ett belöningssystem som är så förstört ifrån grunden, jo jag börjar förstås trösta mig med både mat OCH dryck. Mina upplevelser sedan att vara riktigt tjock som vuxen (som ungdom var jag aldrig riktigt tjock så då var det mest pikar jag fick ifrån nära och kära) jo det har varit ren och skärt hån och dussinet pekpinnar, precis som du beskriver det. Jag har t e x haft ett par arbetskompisar som öppet hånskrattat åt mig och hur jag ser ut bara för att nämna ett exempel.

Vet inte vad jag ska säga mer än att jag förstår dig mer än vad du tror.

Sabina

e

Nej, banting och "livsstilsförändring" är lika mycket grundat i att man aktivt gör saker för att ändra på sig själv. När jag bantade i min ätstörning som 17-åring så motiverade jag det med hälsoskäl, att jag tränade för att jag gillade det och för att jag helt enkelt inte gillade godis längre och ville detoxa min kropp. Men i grund o botten gjorde jag allt det för att gå ner i vikt, bli smalare. Många så kallade "livsstilsförändringar" innebär och oftast restriktioner och att ha stenkoll på maten. Min poäng är att ordet "livsstilsförändring" är bara en finare omskrivning av konceptet bantning. Majoriteten som gör "livsstilsförändringar" gör dem för att gå ner i vikt och bli snyggare, men de vågar inte använda ordet bantning för det ger dåliga vibbar.

Pernilla
Håller med vissa delar av vad du säger, o jag förstår din poäng med vissa argument. (Också, tack för att du tog tiden till att läsa mitt första inlägg fullt ut och svara på det). Men att kalla LD tjurig och defensiv, det tycker jag är att gå över gränsen. Det är som att kalla feminister tjuriga bara för att de vill ha ett jämställt samhälle; det förminskar LD genom att beskriva henne som ett bråkigt barn o det är inte okej. Först o främst, om du tar en titt på alla kommentarer här ovanför, så förtstår du nog varför LD blir tjurig. Massor av arga människor som vägrar förstå hennes argument och bara attackerar henne, därför att de är så fast beslutna att fetma och tjockhet är något ful och oacceptabelt. Tänk att höra gång på gång att man inte duger, ens kropp är fel, och att man är lat och dum som inte bara blir smal istället. Jag hade fan med blivit sur till slut. Sen måste inte LD vara trevlig alltid, varför måste man alltid anklaga henne (och andra kvinnor) för att vara otrevliga bara för att de inte håller med en? Om inte de som kommenterar är trevliga (vissa är verkligen inte det, dock menar jag inte dig specifikt), varför måste då LD vara trevlig tillbaka? Tycker att tjurighet hör inte saken till.

Karolina

Pernilla. Läs vad du skrivit. Helt fullt av motsägelser. Att vara otrevlig bara för att man inte håller med är att gå över gränsen. Men att LD ibland tappar det oäääändliga tålamod hon visar mot dumhuvena när hon inte håller med det får en ju förstå. Är anledningen till att jag inte kommenterar här så ofta. Men du är ju bara så mitt i prick. En av skyddsänglarna. Ifrågasätter en något som inte passar så får man höra att man bör skärpa sig och om det oäääändliga tålamodet som visas en. Även de som inte är otrevliga bemöts så. Trist för det är bara de värsta ettermyrorna som ger sig in i sådana kommentarsfält frivilligt.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog