Var det värt det?
I år är det tio år sen jag började blogga. Men jag började inte där liksom. Jag hängde ju på familjeliv ett bra tag innan jag startade bloggen och många av er har följt mig sen dess. Sen där liksom. 

Asså tio år. Tio år av feministiskt uppvaknande och utveckling. Tio år av provokationer och bråk och dålig attityd. Tio år frustration över att det går runt runt runt. Men vet ni, en grej insåg jag iallafall nyss och det är hur kroppspositivitetsrörelsen farit fram. 

För tio år sen la jag upp denna bild på familjeliv: 

(null)

Och reaktionerna lät inte vänta på sig. Folk blev äcklade. Provocerade. FÖRBANNADE! Hur fan kunde jag lägga upp en sån här bild? Vad trodde jag? Armhålan är väl ändå privat? (Bara när den är hårig) 

(null)

(Exempel på kommentarer min bild genererade) 

Och när jag tänker tillbaka på detta så inser jag att vi faktiskt kommit en bit och att jag (!) gick o bräschen för detta. 

Men tio år alltså. Ibland könner jag att det är bortslösad tid. Inte för er men för mig för jag fattar att jag har betytt mycket för andra kvinnors feministiska revolution och uppvaknande. Men för min del. Har det varit värt det? Ja jag har också lärt mig massor. Men till vilket pris? Jag vet inte vad jag tycker ärligt talat. Men jag är iallafall glad att ni är här och att vi gör detta tillsammans. Tio år till? Vi får se. 
Hmm

Förstår precis hur du känner.

Hmm

En annan sak som jag undrar över. Är Hellinschiky (<—stav?) blockad hos dig och varför i så fall? Tycker hon är väldigt vettig och har förmågan att se mycket från andra perspektiv än ankdammen Sverige. Jag delar många av hennes åsikter och insikter.

Svar: Jo hon är vettig generellt. Men har betett sig sjukt illa mot mig så jag fick nog. Hon är ej välkommen mer.
ladydahmer.nu

Idz

Du har betytt allt för mitt uppvaknande. Allt. Du fick mig att inse att feminism är politiskt. Jag (som kvinna!!!!) Hade alltid sett feminism som en fjortishobby, underordnad alla andra kamper, jag var helt indränkt i internaliserat kvinnohat. Jag fattade inte. Dina texter och ditt arbete fick mig att vakna. Ingen kvinna i mitt liv dittills hade ens försökt. Jag förstår om du känner att det är bortslösad tid, min väldigt blygsamma egna fortsättning av ditt arbete i min närhet kan också kännas som bortkastad tid. Orka ta diskussionen, orka gå hårig på stranden. Men jag känner att jag genom detta har tagit och tar tillbaka rätten över mig själv. Hade jag gått genom livet utan att göra detta vore det ännu mer bortkastad tid. Hade ingen kvinna tagit kampen vore alla kvinnors liv, drömmar, rättigheter, bortkastade, och ingen hade ägt rätten över sig själva :O Shocking

Hmm

Tråkigt att höra. Lite svårt att se hur det gick till för jag har aldrig sett några likande tendenser från henne, men jag var ju inte där så jag kan inget säga om det egentligen.

Sonja

Kan inte svara på om det är värt det men jag är inte avis om vi säger som så! Tycker mitt har varit nog jobbigt på sina sätt.

Linda

Kanske inte 10 år till på samma sätt? Du har fått feministen i mig att vakna, jag tycker du är grym. Men när jag scrollade förbi ditt inlägg "Till er som det berör" så tänkte jag att det inte verkar bra för dig med dessa påhopp och hur du går in för att förklara dig och argumentera. Påhoppen kan du inte styra över, men måste du ge sig in i alla dessa destruktiva diskussioner på nätet? Hur ofta ger dessa något? Hur ofta kommer ni fram till ngt? Jag hade gått in för att blogga men skippa mkt av diskussionerna. Jag kanske har helt fel, men det är en känsla jag har.

Helén

Har en brunnit för något, ägnat både jobb och fritid till det, att det blivit ens egen livsstil - klart som sjutton att en kan ha perioder där en funderar, värderar, känner tomhet och brist på energi. Kan inte föreställa mig hur det är att dessutom vara offentlig i den situationen. Du har förändrat livet för tusentals kvinnor och personligen känner jag hur jag blivit stärkt och mer vän med mig själv och andra kvinnor tack vare den här rörelsen du driver framåt. Hoppas att du hittar glädjen igen. Min faster sa en gång något klokt till mig: ta inga beslut om ditt jobb förrän du haft semester, du måste få en distans till det i vardagen för att bitarna ska falla på plats. Ta hand om dig. <3

Anna i stugan

Det cirkulerar just nu ett 20 år gammalt klipp på Alexandra Dahlström som blir "lilla-gummad" av Loa Falkman vid en Guldbaggegala. När man ser det så är det också rätt tydligt att det faktiskt hänt saker.

Du har ju haft en stor del i det feministiska uppvaknandet hos många, inklusive mig. Inser att det har krävt sjuhelvetes mycket av dig, men undrar om du hade kunnat göra annorlunda? Det känns som om du har ett driv av att berätta, förklara, analysera och kämpa, och har man det kanske det inte GÅR att hålla käften? Jag vet inte, "känner" dig ju bara via bloggen.

Hanna

Kan i ärlighetens namn säga att jag inte kan förestâlla mig mitt liv utan din blogg, den har format mitt "feministiska uppvaknande". Med det sagt, ska du såklart ta en paus om du känner att det är vad som behövs. Allt har sin tid. Och din tid som Lady Dahmer i bloggosfären har minst sagt varit en era!

Ta hand om dig!

Linda | ellerbaralinda.blogspot.com

Jag började läsa din blogg som 15-16-åring för tio år sedan när du precis hade börjat blogga och det är dig jag har att tacka för mitt feministiska uppvaknande. Du får ta så jävla mycket skit så jag förstår att du tvivlar på om det har varit värt det, men du är guld värd och jag tror inte jag någonsin kan tacka dig för allt du gjort och allt du gör. <3

Babbeln

❤️

Jess

Det är så lätt att ta en bloggare man följt i några år för givet. Jag är en av de tysta följarna, läser ofta men deltar sällan eller aldrig i kommentarsfältet. Men jag läser och jag deltar och jag vill framföra mitt ödmjukaste tack. För ämnena du tar upp som jag aldrig annars funderat på, för ett mer okomplicerat förhållande till min egen kropp, för insikten om förtryck av andra grupper än bara min egen i egenskap av kvinna, för att du introducerat mig till andra feministiska förebilder och inspirationskällor.

Jag är en av de tysta läsarna, men utanför bloggen har jag höjt min röst, väckt fler debatter, vässat mina argument, sagt ifrån. Du har bidragit till det.

Och tack för poddarna Glädjeflickorna, Postpatriarkatet och Penntricket som sällskapat mig och hjälpt mig att stänga ute mansbrölet på spårvagnen.

Du har all min respekt och så länge du fortsätter att skriva kommer jag med glädje och stort intresse att läsa.

Heidi

10 år till bara :(?

Sandra

Att få upp ögonen på riktigt för vilken värld det är vi lever i kommer med en rad konsekvenser. Det är ständigt något som ligger där och gnager. En ilska inom en som vägrar ge med sig.
Det gör ont enda in i själen när man varje dag blir påmind om förtryckets verklighet. När man inte kan sluta analysera det som sker runt omkring. När man tvingas ta tag i sitt egna mörker där på insidan och därmed tvingas leva med att patriarkatet har berövat mig på så mycket av min egna person för att jag råkade födas som kvinna.
När man ser hur patriarkatet format ens nära och kära, när man inte kan undgå att se på de man älskar allra mest med sorg i hjärtat.

Det är då man bestämmer sig för att aldrig sluta kämpa - mina framtida barn ska aldrig behöva uppleva de känslor vi har fått brottas med i hela vårt liv och gör än idag.

Tack för att du öppnade mina ögon, för att jag idag titulerar mig som feminist med stolthet och för att du är en otrolig förebild.
Kampen kan föras framåt på så många olika vis, det behöver inte vara just genom en blogg!
Du har gjort ett otroligt arbete för feminismen, kanske är det dags för andra att ställa sig längst fram i ledet nu. Det betyder inte att vi som står längre bak gör ett mindre viktigt arbete. Huvudsaken är att vi står tillsammans. ❤️

Annika

Jag är ytterligare en som är tyst. Tyst, men otroligt tacksam. Och nu vill även jag framföra mitt tack till dig.

Det är tankeväckande, det du skriver om huruvida det har varit värt det för dig. Jag förstår hur du tänker. För mig personligen, och många med mig, har det varit värt allt.

Det du gör ger ringar på vattnet. Min lilla son som önskar att han var en flicka hade troligtvis inte ens fått chansen att utforska den sidan av sig själv om du inte hade bloggat. Jag hittade till din blogg när han var nyfödd och tack vare dig har jag kunnat stötta honom på ett bra sätt och kunnat få hans pappa att låta bli att försöka forma honom enligt stereotypen. Utan dina texter hade jag inte ens förstått att ifrågasätta normen och min sons självkänsla hade kvävts bland alla bilar, pistoler, actionfigurer och tröjor med Superman på. Istället har han fått vara som han är och erbjudits alla möjligheter. Ett lyckligt barn som älskar tåg, regnbågar, glitter, Pokémon och enhörningar är resultatet.

Tack vare dig slapp mängder av barn och deras familjer titta på en sexistisk reklamskylt som var uppsatt på parkeringen till ett av Sveriges största shoppingcenter mitt i julhandeln för något år sedan. Allt jag lärt mig genom dina analyser kunde jag använda mig av i min argumentation med centrumledningen, vilket ledde till att skylten blev nerplockad. Det genererade även en tidningsartikel. Utan dig hade jag troligtvis inte förstått vad som var fel med reklamen och om jag hade fattat så hade jag inte vågat agera. Förhoppningsvis ledde tidningsartikeln till att någon mer fick upp ögonen för varför reklamen var sexistisk.

Detta är bara ett par exempel på vad ditt inflytande och fantastiska arbete har lett till. Du är viktig!!

LindaEd

Annika; blir på djupet rörd av din kommentar.

Du är värd all ros, LD, jag kan inte ens föreställa mig alla uppoffringar du får göra för att stånga dig framåt. För mig, som konfliktskygg individ är det helt uppriktigt ett djävla under att du orkar. Du besitter en styrka som jag inte ens är i närheten av och är dig väldigt tacksam för det.

/Linda

trino

Ditt arbete har gett enorma effekter, sådana ringar på vattneteffekt. Se bara på alla som skriver om hur du har öppnat deras ögon. Det stannar inte där, jag vet att väldigt många av dessa i sin tur öppnar andras ögon.

Bara lilla jag har fått massa fantastiska argument och framförallt inre styrka att tro på mig, att våga tro på att min känsla är sann, genom dig. Att jag vågar stå upp för mig och andra kvinnor är en direkt effekt av dig och andra (Fanny Åström och Maria Engelwinge bland andra). Där har du varit en direkt bidragande anledning till min tro på mig, på min inre styrka. Och den ger effekt långt utanför mig.

Du och alla ni som står i skottlinjen har gett skydd för oss bakom och energi in i en rörelse. Utan dig och alla andra hade vare sig jag eller andra troligen inte vågat komma ut, komma fram. Inte vågat släppa vårt eget kvinnohat och se vad vi gjort mot oss själva. Det är en helt fantastisk gåva som inte ens går att mäta.

Jag önskar jag kunde ge tillbaka lite energi så du också får lite vila, jag förstår att detta har kostat på. Att ideellt stå upp för andra är inget som samhället belönar. Men jag vet att vi är många bakom dig som känner samma sak, tacksamhet för det du och alla andra gör.

Tack <3

Mooa

Tycker du är för hård mot dig själv:) Du har bidragit till att flytta fram gränserna och öka kunnandet genom att vara en modig spjutspets. Förändringarna finns där men de sker så sakta och nästan omärkligt så en märker det inte från en dag till en annan eller ens ett år till ett annat. Men de finns och du har verkligen bidragit.
Tänk tex på vilket hat den kvinna fick utstå som råkade visa en hårig armhåla i en melodifestival för ett antal år sedan. Idag hade det inte blivit samma uppståndelse. Finns mängder av sådana exempel där vi inte tänker på att det har förändrats till det bättre.
Att antifeminister är upprörda över ditten och datten är bara tingens ordning. Patriarkatets dödsryckningar.

RebeckaL

Du fick mig att ta nästa steg i min feminism.

Johanna

Jag förstår ditt resonemang och dina tankebanor... det återstår ju att välja mellan att välmåendet för massan i samtiden och nutiden ovh välmåendet för dig...
genom hela din kamp offrar du ju sannerligen mer än din tid och ditt engangemang, ditt innersta tar ju också en hård smäll... att konstant bli ifrågasatt och förminskad gör ngt med en, jag förstår att du tvekar...
jag hade nog aldrig gjort den uppoffringen om sanningen ska fram...

Maria j

Jag känner mig lite som en stalker och lite som att det bara blir ett Starstruck inlägg. ja ja.

Jag har följt dig sedan ninja var pyttis. Och jag har inspirerats. Det var du som lärde mig om genus, jag läste "ge ditt barn hundra möjligheter istället för två" och "det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra." Och Det förändrade mig. Det var du som visade mig bärsjal för första gången. Du lärde mig om noo poo. Och massa massa annat. Jag håller inte alltid med dig. Men jag har alltid sett dig som en förebild och som en klok kvinna.

Jag lämnade mycket kommentarer i början, men de senaste åren har det blivit mindre och mindre. Följer dig utan att vara medlem på instagram. Men läser och tar in det mesta.

Tack för allt du gjort idag. Jag vet inte vem jag hade varit om jag inte hade hittat dig mitt i min högstadieperiod, med utseende fixering och press. Tack

Minns när jag slutade raka mig under armarna och en vän frågade mig om inte killen jag dejtade tyckte att det var äckligt, jag vet inte svarade jag, men han är ju hårig så det känns ju inte som han har något att säga om saken. Vi har haft varit av och på under många år men har ett barn och håller ihop än i dag. Han insåg till slut att han tyckte att jag var spännande som vågade sticka ut och gå min egen väg och inte följa normen.

Men även när jag inte haft det bra ocJag känner mig lite som en stalker och lite som att det bara blir ett Starstruck inlägg. ja ja.

Jag har följt dig sedan ninja var pyttis. Och jag har inspirerats. Det var du som lärde mig om genus, jag läste "ge ditt barn hundra möjligheter istället för två" och "det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra." Och Det förändrade mig. Det var du som visade mig bärsjal för första gången. Du lärde mig om noo poo. Och massa massa annat. Jag håller inte alltid med dig. Men jag har alltid sett dig som en förebild och som en klok kvinna.

Jag lämnade mycket kommentarer i början, men de senaste åren har det blivit mindre och mindre. Följer dig utan att vara medlem på instagram. Men läser och tar in det mesta.

Tack för allt du gjort idag. Jag vet inte vem jag hade varit om jag inte hade hittat dig mitt i min högstadieperiod, med utseende fixering och press. Tack

Minns när jag slutade raka mig under armarna och en vän frågade mig om inte killen jag dejtade tyckte att det var äckligt, jag vet inte svarade jag, men han är ju hårig så det känns ju inte som han har något att säga om saken. Vi har haft varit av och på under många år men har ett barn och håller ihop än i dag. Han insåg till slut att han tyckte att jag var spännande som vågade sticka ut och gå min egen väg och inte följa normen.

Och speciellt när jag behövde lämna och leva med personskydd ett tag så fann jag sån styrka i dina texter. Tack för allt helt enkelt.

Maria j

Jag känner mig lite som en stalker och lite som att det bara blir ett Starstruck inlägg. ja ja. Förra kommentaren blev skum.

Jag har följt dig sedan ninja var pyttis. Och jag har inspirerats. Det var du som lärde mig om genus, jag läste "ge ditt barn hundra möjligheter istället för två" och "det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra." Och Det förändrade mig. Det var du som visade mig bärsjal för första gången. Du lärde mig om noo poo. Och massa massa annat. Jag håller inte alltid med dig. Men jag har alltid sett dig som en förebild och som en klok kvinna.

Jag lämnade mycket kommentarer i början, men de senaste åren har det blivit mindre och mindre. Följer dig utan att vara medlem på instagram. Men läser och tar in det mesta.

Tack för allt du gjort fram till idag. Jag vet inte vem jag hade varit om jag inte hade hittat dig mitt i min högstadieperiod, med utseende fixering och press.

Minns när jag slutade raka mig under armarna och en vän frågade mig om inte killen jag dejtade tyckte att det var äckligt, jag vet inte svarade jag, men han är ju hårig så det känns ju inte som han har något att säga om saken. Vi har haft varit av och på under många år men har ett barn och håller ihop än i dag. Han insåg till slut att han tyckte att jag var spännande som vågade sticka ut och gå min egen väg och inte följa normen.

Och speciellt när jag behövde lämna och leva med personskydd ett tag så fann jag sån styrka i dina texter. Tack för allt helt enkelt.

Svar: ❤️❤️❤️
ladydahmer.nu

sigge

Du har varit den största feministiska förebilden för mig, och för mina närmsta vänner. Från tonåren fram till idag. En vän som först uppmärksammade dig för mig som någon absurd eller löjeväckande blev själv till slut en av dina flitigaste följare efter att ha tagit åt sig av din analys. I den revolutionsanda som äger rum idag kan jag vara glad att säga att även vi tar del och hjälper driva frågorna framåt. Och att vi har kunskapen att även upplysa de vänner som omger oss. Det är tack vare dig. Tack!

Josef

Kan förstå men inte sätta mig in i hur det känns. Men vill att du skall veta att jag, som mycket skeptisk, vit, högavlönad och priviligerad man, började läsa dina inlägg och analyser och har börjat förändra mig själv, uppmärksamma samt ta upp och diskutera saker omkring mig som jag inte annars hade reagerat på med mina manliga (och kvinnliga) kollegor samt vänner. Det är tack vare dig och andra starka människor som sådana som jag kan börja reflektera och förändras. Detta är ju grunden för förändringen av rådande samhälle och något du skall vara stolt över.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog