Lev livet som om ingen tittade
Min livskvalitet har förbättrat cirka tusen procent sen jag slutade fundera på vad andra tycker om mig, min kropp, min behåring, min vikt. Eller slutat fundera har jag väl inte. Jag funderar väl som de flesta. Oroar mig. Skäms över hur jag ser ut, att jag är hårig eller tjock Osv. Speciellt i vissa sammanhang (och inte alls i andra)
 
Men jag har slutat låta det styra mina val. Jag har slutat låta de tankarna styra vad jag gör. För cirka fyra år sen tog jag på mig baddräkten för första gången på kanske 20 år. Känslan var revolutionerande. (Och doppet i havet var förlösande. Jag blev pånyttfödd!)
 
Jag får ofta mail från kvinnor som undrar hur jag vågar. Hur jag gjort för att våga. Om jag kan ge ett råd till dem som får alla jobbiga känslor att försvinna. Om kanske de kan stärkas i att ta steget också.
 
Och nej jag kan inte trolla bort nåt och jag har inget hemligt recept men jag säger bara: Vad fan väntar du på? Varför bry sig om vad andra tycker? Livet är kort. Så jävla kort. Snart över. Snart kan du inte bada. Snart finns du inte mer. Snart ligger du på dödsbädden och jag lovar att du inte kommer ångra att du inte bantade eller rakade dig mer. Tvärtom. Du kommer ångra all jävla tid du la på självhat och inte på att leva istället. Du kommer ångra alla de där baden du aldrig tog och alla de där festerna du avstod för att du inte hade rätt kläder (eller rätt vikt) och all den goda maten du inte kunde äta och alla ligg du fokuserade på hur magen såg ut istället för orgasmen. Osv. Ni vet ju detta.
 
Jag vet att det är svårt. Skitsvårt. Jag vet det. Men bli arga! Resist! Vägra låta andra bestämma hur du ska leva ditt liv och vad du ska njuta av. För det är ju det du gör när du avstår från att bada eller dansa eller fan knulla för att du oroar dig för att du är för tjock eller för hårig eller för gammal för att göra si eller så. Se det som en rebellisk akt att trotsa oron och nojjorna. Se det som en politisk aktion att störa ordningen med din feta mage och dallrande lår. Här får ni! Hängpatte och hårig armhåla! In your face motherfuckers liksom.
 
Så! Nu ska jag bada! Gör det ni också! 
Annie

Jag badar! Och blir bättre och bättre på att inte låta mina kilon begränsa mig. Tänk om tonåriga jag hade haft alternativ till supermodellerna som jag kunnat relatera till. Så glad att det idag med instagram osv ändå finns NÅGON slags variation (även om normen såklart ff är att vara smal). Ett problem för oss badande tjockisar är dock att det inte finns snygga bikinis. Jag behöver XL och E-kupa och då finns det bara tråkiga färger. Om jag inte går och köper svindyra bikinis på specialaffär. Jag vill ha palmer, blommor och grälla färger!

Karin

Jag har aldrig haft ärmlösa kläder pga skämts för mina överarmar, plågade mig igenom varma dagar med kofta eller långärmat.
Förra sommaren kände dock att det fick vara nog, och skippade koftan en varm dag när jag och bästa vännen åkte och fikade. Ingen stirrade, ingen sa något! Jag fattade att allt sitter i mitt egna huvud och det känns så jäkla befriande.
Kommer aldrig mer ha på mig varma koftor för att täcka armarna när det är varmt.¨
Nästa steg är stranden, måste bara köpa en baddräkt först!

Åsa

Anne - har du kollat Asos.com? Jag köpte precis en bikini på deras Curves-avd och den är skitfin. Ok, nackdelen är ju att man inte kan prova bikinin först men det är inte så drygt att skicka tillbaka om det inte passar. Jag shoppar jättemycket kläder från dem och de gånger jag har blivit missnöjd kan jag räkna på ena handen.

Ida

Det jag tycker är så himla svårt är att jag vet att jag antagligen kommer att få det så mycket svårare i livet om jag bara tillät mig vara "fri" och sluta tänka på hur jag såg ut. Jag skulle få det svårare med jobb, svårare med att hitta en partner, svårare med att hitta de kläder jag tycker är fina. Jag "köper" mig helt enkelt ett lättare och bekvämare liv genom att ge mina osäkerheter fritt spelutrymme och låta mig formas av rådande ideal. Ett köp som görs med tid och jävligt mycket självhat som valuta. Det känns som att jag måste välja mellan att ha ett lätt liv socialt och därmed lägga massa tankar och energi på att försöka stöpa mig in i den här idealformen. Eller låta mig vara helt fri; inte bry mig om hur jag ser ut, vad jag äter, hur mycket jag tränar – men få det tusen resor svårare med många andra saker i mitt liv där jag idag har en gräddfil. Lite pest eller kolera. Och det känns så svårt.

Lotta

Ida, tänk om det är tvärtom. Tänk om du skulle få både bättre jobb och roligare partner om du frigjorde dig från idealen (kläderna kan du nog vänja dig vid).

Du säger att du köper dig ett lättare liv genom att anpassa dig, men troligen skulle du både få mer tid och ett mer bekvämt liv om du släppte en del av idéerna om mat, träning och utseende. Så blev det i alla fall för mig. :)

Ida

Ja Lotta, det kanske faktiskt är så och det ät faktiskt ingenting jag tänkt på (dumt nog). Det är så lätt att inbilla sig att allt utgår från normen och att jag, om jag inte till vilket pris som helst, anpassar mig efter den kommer att gå miste om så mycket som idag är så "lätt". Speciellt när jag ser medsystrar som försöker bryta sig loss kämpa så mycket ibland. Osäkerhetsfaktorn är bara lite läskig, antar jag. Men tack för peppande svar! :)

Edit

Amen!

Edit

Ibland går jag hit och läser den här texten. Om och om igen. Ibland när jag behöver bli påmind. Tack för en bra text.

Edit

Ibland går jag hit och läser den här texten. Om och om igen. Ibland när jag behöver bli påmind. Tack för en bra text.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog