Vad gör man när man har allt?
Alltså flosker i all ära men jag kan känna att hela tanken med att man skapar sin egen mening med livet ändå är en ganska göttig tanke. Förlåt, jag vet att jag är privilegierad som kan tänka så men å andra sidan, ska jag förneka mig själv att må ok och istället konsumeras av skuldkänslor för hur bra jag har? (ok jag gör nog det sistnämnda ändå tyvärr)
 
Jag har nog uppnått mina livsmål redan.
 
En stor familj och tre fina barn.
 
Tre nära vänner.
Livspartner med gemensamma mål och intressen och värderingar.
Stort hus med vackra saker och en trädgård.
God ekonomi och ett aldrig sinande kylskåp full av mat jag tycker om.
Möjligheten att förverkliga mig själv genom att skriva och skapa.
 
Shit, när jag skriver ut det så där så inser jag just hur mycket tur jag har haft. Nästan absurt mycket tur. Varför har jag fått detta? Varför har jag så jävla bra? Varför är livet så här orättvist egentligen? Jag har inte behövt kämpa alls. Ja jag har haft det dåligt och fattigt under nästan hela mitt liv men jag har inte kämpat mig ur det. Jag har surfat ut. På en räkmacka. Ut ur skiten och in i drömlivet. (mitt drömliv alltså)
 
Men jag har nått målet. Fått allt jag vill ha. Så nu tänker jag att resten av livet ska handla om livskvalitet, om att unna sig (Nej inte a la Marie Antoinette), om att göra sånt som är bra för själen. Ni vet: bada kalla kvällsdopp, äta gott, kanske resa mer, påta i trädgården, vårda relationer, börja träna och springa igen, köpa en sommarstuga nånstans vid havet och sitta naken ute på tomten där ingen kan se en. 
 
Hur hade er drömtillvaro sett ut? Vad drömmer ni om att göra? Hur unnar ni er? 
 
(Om det sticker i ögonen att jag har det så oförtjänt bra så kan jag glädja er med att jag har kronisk värk i kroppen, migrän samt lider av psykisk ohälsa) 
My

Jag är också chockad över att jag har det så bra. Vad är det om egentligen? Ingen överglad men tar mig runt. Jobbat på sjukhus och blev så förbannad över hur orättvist plågorna fördelas. Svårt att förhålla sig till.
Jag är glad att du har det bra!

My

Överflöd skulle det stå, inte överglad 🙄

Sabina

Jag drömmer om att bo på landet och ha massa djur! Katter, hundar, höns och getter! Helst jobba bara halvtid så att jag har tid för mina djur men just den punkten är ju inte helt lätt att nå ekonomiskt sett..

anonymförhanläserdinblogg

Skulle vilja leva i en lycklig relation som lyfter upp mig. Nu lever jag i en relation av misshandel,sorg och smärta och mår skit. med att barn. vill lämna men har ingen annan i mitt liv, inga vänner och ingen familj och jobbar kvällsjobb utan möjlighet til kvällsdagis då det inte finns där jag bor. stress på jobbet och psykiska besvär och extrem blyghet som begränsar vardagen då.en sån enkel sak som att gå till affären är ångestframkallande och näst intill omöjligt..men kämpar på och hoppas att jag en dag hittar mod och styrka och ekonomiska möjligheter att ta mig ur denna livsplåga och börja leva ett normalt liv utan rädsla och skam

FT

Jag har en fin lägenhet men utan balkong - min dröm är att ha en balkong eller uteplats.
Vi har inget fritidshus - önskar mig en kolonistuga med el och vatten.
Jag har en man - jag önskar att vi lever ihop alltid, vi har haft 10 fantastiska år ihop och jag hoppas det håller livet ut.
Jag har två underbara katter som jag hoppas ska bli asgamla, några barn vill jag inte ha.
Jag har ett okej jobb och är ordförande i vår fackklubb och gör därför skillnad - jag önskar jobba som facklig ombudsman på heltid eller som HR. Pluggar HR nu vilket kan hjälpa mig mot båda målen.
Vi reser mycket så saknar inget där.
Skulle önska att jag vann pengar så man bara behövde jobba typ 75 %. Hade varit fantastiskt att få leva lite mer i lugn och ro men skulle bli galen av att inte jobba och vara hemma massa.
Min högsta dröm är att bli av med min endometrios som lagt lite som en svart matta över mitt liv. Hälsan, det är egentligen det enda viktiga. Inte allt det andra som rabblas upp som hus och fina saker. Vad ska jag med en fin stuga till om jag har ont?

Joppan

För mig är det provocerande med människor som aldrig kan glädjas åt det de har, absolut inte med människor som är lyckliga över vad de har!!! Såklart alla har svårigheter i sina liv och man inte måste sprudla jämt, men jag blir glad när jag läser om din glädje över vad du har! Själv kan jag inte tro hur bra mitt liv blivit. Vi är inte skitrika egentligen, men vi har hus, trädgård, kan resa på semester nästan varje år och - och detta är viktigast för mig - behöver inte oroa oss för pengar jämt. Jag vet att jag kan köpa vinterkläder åt ungarna, kan sätta bra mat på bordet och att det inte är total katastrof om tex kylen pajar. För mig som är uppvuxen med snäv ekonomi är denna tryggheten sån lyx! Och jag njuter av det. Och jag glömmer aldrig hur det kan vara och hur många har det. Jag får sjukt dåligt samvete ibland, hur kan jag fått det så här, men njuter ändå (i smyg liksom). Jag har massa skit i livet också, som alla, men just nu är jag rätt trygg. (Vet också att sånt snabbt kan ändras).

Svårast är att lära barnen uppskatta det. Hur ska de fatta att vi har det så jävla bra? Hur ska de fatta att det inte är synd om dem för att vi inte åker på Thailandssemester och att folk som har dåligt m pengar inte har det för att de är lata eller sämre.

Någon

Har sen tonåren kämpat som ett svin med allt från döende familjemedlemmar till ekonomiska bekymmer samt ett par rejäla blåsningar för att komma fram till det liv jag önskar.
Jag har fler gånger än jag kan räkna åkt på nya käftsmällar när jag nästan ”nått i hamn” och många ggr funderat över meningen med allt.
Nu när jag är 35 har jag lyckats med att få det både i arbetslivet som egen företagare och på privatplanet med en underbar man och fina vänner. Har dessutom ett par trevliga hobbies som jag är relativt framgångsrik inom.

Men vet du vad!
Det stör inte mig det minsta att du och andra har det bra utan att ha kämpat hårt för det, tvärtom!
Önskar gärna mina medmänniskor trevliga liv oavsett hur de kommit dit och det är verkligen inte något att ”bekom ursäkt för” även om det skett på en räkmacka.

Tycker det är väldigt underligt att många idag har som motto att man ska behöva kämpa sig till allting från ett underläge för att det ska vara värt något.
Så som mitt liv såg ut mellan 20-30 skulle jag inte önska någon och jag anser inte att jag är värd mitt nuvarande liv bara för att jag slitit hårt. Hade tvärtom gärna sluppit dom motgångarna.
Det viktiga är att ha ödmjukhet nog att inse/komma ihåg att alla inte har det så.

Fredrik

Jag lever redan i min dröm, där jag cirka vart 3 år flyttar från land till land eller världsdel till världsdel med min man.

Jag unnar mig med frivilligt arbete, det låter så jävla stört men jag gör det mest för mig själv. För att känna mig som en del av samhället och landet dit jag flyttar.

Bambi

Jag tänker också på hur lyckligt lottad jag är och kan undra ”varför har just jag fått det så här bra”? Vad har jag egentligen gjort för att förtjäna allt detta?
Jag är mest tacksam över min fina familj med två friska, fina barn och en sån omtänksam make som jag älskar. Vi har en stabil ekonomi där vi inte behöver oroa oss över pengar. Jag har ett bra jobb, välbetalt och givande.
Det enda jag kan sakna är en riktigt nära vän. Min man är min bästa vän och vi pratar om allt, men jag har ingen riktigt nära tjejkompis och det är det enda jag saknar i livet.
När jag unnar mig så shoppar jag eller kör en Netflix-binge. 😀

Alex

Till "anonymförhanläserdinblogg"! Hör av dig till en kvinnorjour eller chatta med dem online så kan du få stöttning. Du vågar! De är jätteduktiga där och kan verkligen vara ett stort stöd för dig, jag lovar!

Jenny

Vilka vettiga och fina livsmål. Tycker du prickat alldeles rätt! Härligt! Har i stort sett nått samma mål, familj, vänner, trevligt boende, hund och möjlighet att arbeta 75% med ett meningsfullt arbete.

Sara

Varför har du kronisk värk? ❤

Nina

Jag är nöjd med mycket i mitt liv! Barn, sambo, intressant jobb, köpt hus som kommer att bli mysigt efter en renovering. Materiellt är jag nöjd - alla har bra vinterkläder, vi har alltid mat hemma och vi kan åka på semester ibland.
Om jag fick önska så önskar jag mig mer tid och ork till mina vänner och min familj som bor en bit bort.

Mamma bläckfisk

Vilket underbart inlägg! Så härligt att du har det bra och är klok nog att se det! Jag är ensamstående med fyra barn (en sexåring och tre fyraåringar). Jag möter ofta människor som tycker synd om mig. En del till och med säger det rakt ut. Jag blir jätteprovocerad av det. Jag känner mig inte alls olycklig. Tvärtom, lyckligt lottad. Jag skulle gärna ha ett större boende och en lite mer förstående chef (skulle helst driva ett eget företag och slippa ha en chef alls), men är samtidigt glad över att vi har en trygg (men trång) bostad och att jag har en fast anställning (och lagstiftad rätt att vabba).
Jag är inte den som pushar för positivt tänkande i alla lägen och jag tror att faktiskt missnöje behövs för att förändring ska kunna vara möjlig. Alltså, den som har anledning att gnälla får gärna göra det tycker jag. Men om en inte har förmågan att vara tacksam över det som är bra är det nog också svårt att se (och orka bry sig om) sånt som verkligen behöver kritiseras.

J

Det är så skönt och befriande att läsa sånt här. Att det ofta handlar om tur. Jag hade turen att träffa en snäll kille som är jätteintresserad av familjen, med fina värderingar och som är trygg i sig själv. Jag hade turen att ha det rätt lätt i skolan så det gick att kämpa för bra betyg och plugga vidare till ett stabilt yrke där det alltid finns jobb och ok betalt. Vi har tur att vara friska. Vi hade otur när det gäller barn men samtidigt tur eftersom vi tillslut fick en dotter via många ivf-försök. Vår högsta önskan just nu är ett till barn. Som tur är har vi snålat och sparat så vi har 100 000 som vi kan lägga på ett syskon och sen är det bara att hoppas på tur och att det blir utdelning. Efter det är drömmen ett hus på landet och lite höns. Ingenting omöjligt.

Fia

Jag har väl i stort sätt allt jag vill ha. Inte helt där än men nära. En sambo sen många år tillbaka, barn, kattuppfödning, utbildningen jag vill ha och ett jobb jag tycker om, vänner etc.

Jag är dock alltid duktig på att sträva efter mer och sällan vara nöjd, då kryper det i mig. Vilket innebär att jag nu siktar på att vidareutbilda mig inom det yrket jag har, jag vill bli miljonär så jag kan bygga hus och satsa på att gå ner lite i tid på jobbet så för kan ägna mig åt att producera eget material till mitt jobb men också mer åt kattuppfödningen.

Jag lever också med kronisk värk, troligtvis fibromyalgi som det ser ut. Men jag är inte så sugen på att det ska ligga mig i fatet för det jag egentligen vill göra så just nu ignorerar jag smärtan något.

Mia

Jag har också mitt drömliv i ett hus med stora behov invid skogen och en enkelt jobb på fabrik. Min tillvaro är inte glamorös på något vis, men jag har äntligen kommit till en plats i livet där jag mår riktigt bra. Jag har så fina människor och djur omkring mig. Jag har en trädgård att gräva hur mycket som helst i. Jag är befriad från jäkt och trängsel. Jag har väl inte heller kämpat på det där viset som det gärna beskrivs i framgångssagor, men jag har kämpat med mig själv för att liksom lyckas hantera mig själv och alla mina brister och fasoner. Jag är tacksam varje dag för att jag fått det så här bra!

Niklas

Angående kronisk värk, jag har självt levt i över 10år med tilltagande värk både i leder och muskler och intensiva smärtor som kommer och går.
Testade att ta bort allt gluten och nästintill all smärta försvann på 2veckor.
Nu äter jag sedan 1,5 månad helt veganskt och ingen gluten och märker varken av någon värk och nästan ingen knäartos alls.
En amerikansk fibromyalgi organisation har i sina kostråd just att undvika gluten och mejeriprodukter.
Så för er som har mycket värk som begränsar och stör livskvalitén.
Prova någon månad.

Elin

Jag känner mig också lyckligt lottad. Två fina barn, en fin och snäll och omtänksam man som jag delar värderingar och drömmar med. På fredag flyttar vi till radhus! Längtar så jag spricker.

Jag är medelklass och smart med läshuvud så har inte kämpat så mycket. Varit arbetslös och haft flera jobb i perioder men sitter nu med en statlig tillsvidareanställning och börjar utforma något typ av mål för min framtid. Längtar efter fler barn och mer tid med de jag har. Och i sommar fyller jag 30!

Blir glad för din skull!

Petra L

anonymförhanläserdinblogg som tidigare tipsat om, vänd dig till kvinnojour, det kommer ordna sig! Man börjar snabbt må bättre bara man kommer ur greppet på en sådan person. Din psykiska hälsa kommer börja förbättras av sig själv i en annan miljö!

LD: Jag unnar mig sovmorgnar, att pyssla med mina växter, spela badminton och kasta pil med mitt barn ute på gården, ta tåget långt och hälsa på min syster... sådana saker som man kan göra när man inte har miljarder bekymmer som stör och pengar på banken. Är otroligt tacksam över mitt lugna, fina liv.

Q

Konfunderad över detta med vad man får och inte får vara nöjd och missnöjd med, inte borde klaga över, ska vara glad för och så vidare. Men det är förstås ett känt ämne.

Handlar det om hur långt vi kommit med vår acceptans? Handlar det om att vi är rädda för missnöje och klagan för att det är en kraft som leder till förändring och vi vill ha trygga gamla samma sak?

Jag har slutat att drömma. Det jag tror att jag unnar mig, gör sönder mig. Ibland bryr jag mig inte om hur mitt liv ser ut. Ibland är jag fullkomligt uppgiven och förkrossad. Ibland tänker jag att det inte gör något att det är försent att uppnå en drömtillvaro. Ibland undrar jag vem jag försöker lura. Detta ämne gnager i mig varenda sekund, det är en ständig öm tå. Ibland tänker jag att livet helt enkelt inte är rättvist och att det är en tröst att veta åtminstone det. Att någon måste dra nitlotten och att det fick bli jag. Oftast kan jag unna de som dragit vinsterna just det. Ibland kan jag vilja mörda dem. Oftast vill jag att alla bara ska fatta, det som du förstår, att det är ett lotteri utan rättvisa. Jag kan inte jobba hårdare. Jag är inte värdelös för att jag valt det. Det är inget jag kan välja bort. Ingen blir belönad utifrån ansträngning. Slump, chans, tur, otur. Men hjälper det att folk vet och förstår när de ändå låter det vara? När orättvisan ändå tillåts bestå? Kan ödmjukheten vara något annat än medömkan? Kanske till och med förakt? Det är svårt att förstå dem som befinner sig i en annan situation än den egna.

Min drömtillvaro är kanske att få frid - från att sakna den. Å andra sidan är själva tanken på en drömtillvaro djupt störande - det är och förblir något slags bevis på vår fåfänga utopi om himmel och helvete och att vi skulle kunna befinna oss i ett och samma tillstånd av harmoni, ett slags stillsamt fosterliv. Men hur ogärna vi än vill lever vi ett relativt tillstånd. Gott och ont. Dröm och mardröm. Liv och död. Slaget därom undkommer vi inte. Tack och lov.

Katrin

Jag värderar kunskap och utbildning väldigt högt, har två högskoleutnildningar. Är lite förvånad över att du inte har något sådant i dina livsmål.

Svar: kunskap och utbildning är ju två skilda saker. kunskap har jag massor av och söker alltid mer. utbildning är inte i mitt fat. Jag har för mkt svårigheter som står i vägen.
ladydahmer.nu

Nerdy

Jag drömmer om ett självständigt liv där mitt hem är en självförsörjande gård nånstans ute i de norrländska skogarna. Drömmer även om att antingen ha eget och kunna jobba hemifrån eller vara så pass självförsörjande att jag inte behöver arbeta. Alternativt bo i ett kollektiv på en gård där alla lägger en viss summa utöver hyra i en pott som går till att köpa in sånt som behövs, säg solpaneler, nytt tak, vattenledningar eller vad det nu kan vara.
Kanske alltid förblir en dröm, men jag jobbar ändå mot det målet och om 10 år har jag nog kommit en bra bit på vägen.

Nemo

Jag brukar tänka i liknande banor Q! Trodde jag var ganska ensam om att tänka så, så kändes lite befriande att läsa ditt inlägg.

Det enda jag "drömmer om" just nu är en egen lägenhet, helst en tvåa men en etta duger alldeles utmärkt. Denna dröm är dock tyvärr nästan ouppnåelig eftersom de flesta lägenheter i min studentstad redan är upptagna, och de lediga har helt fruktansvärt dyra hyror - t.o.m för ettor! Nya lägenheter byggs förvisso hela tiden, men hyrorna på dem fungerar liksom inte när en är student, vilket är helt jävla fucked up eftersom de är till för studenter. Men det funkar liksom inte att ha en hyra på 5000-8000+ och få CSN som är 10.000. Särskilt inte när en har dyra mediciner också samt andra kostnader på det.
Att bli kvitt från mina psykiska och fysiska problem vore likaså en dröm, men dessvärre en ouppnåelig utopi. Håller iaf tummarna för att jag orkar kämpa för min rätt till korrekt vård snart igen åtminstone.

Nora

Även fast jag bara är 21 år så väntar jag fortfarande på att uppleva den känslan. Det har alltid funnits något som har skavt och som jag har behövt kämpa för. När jag var yngre så var det mobbning och att bli accepterad för den jag är. Det har varit ( och fortfarande är ) att kämpa med att ta igenom dagen med psykisk ohälsa och alla problem som en synnedsättning och atypisk autism medför. Och nu är det mest kampen att ens få ett jobb när man är bottenskrapet av alla jobbsökare samtidigt som ovisheten om jag kommer gå runt tills jag behöver läsa om min universitetskurs.

Min drömtillvaro är att kunna leva på mitt skrivande och min kreativitet och ändå inte behöva oroa mig för min ekonomi och hur min stil och hur min synnedsättning påverkar samhällets syn på min förmåga att jobba.

Anonym

Asså the fuck är det för fel på Sigge och Alex? Hur kan de kalla Elaine privilegierad och håna henne? Hur kan man göra karriär på att ha blivit misshandlad och våldtagen av män?! Borde då inte alla kvinnor vara stenrika om man kunde det?!?!?!?!?!? Fattar inte hur ngn kan lyssna på dessa pajaser.

Maria

Jag känner emellanåt som dig. Att jag har det i grund och botten bra.
Men det är ngt som skaver. Jag är osäker på vad. Tror det är min relation och just nu drömmer jsg väl om attt vara ensam och göra precis som du skrev i början; skapa min egeb lycka. Bestämma helt över min egen tid, mitt boende och mina pengar.

Catten

Jag känner att jag är i livet där jag vill vara: jobb jag trivs med, hus på landet i Sverige och lägenhet i storstad utomlands.

Jag ä singel (självvald) och jag är fullt frisk.

Trots at mitt liv är som jag vill ha det innebär det inte att jag alltid är lycklig. Ibland kan oro och ångest komma över mig. Men själva grunden är bra.

Anonym

Och hur blir det med körkortet då? Du som redan har allt menar jag.

Svar: Vi får se. Förstår att du vill få mig att känna skam och att jag är dålig men där kammar du noll. Allt i mitt liv är inte perfekt men jag har det bättre än de flesta.
ladydahmer.nu

Human

Att kämpa på och inte vara beroende av någon annan. I ett förhållande mellan man och kvinna bestämmer man sig för t ex för vem som arbetar för försörjnningen och vem som tar hand om det viktigaste vi har, barnen. I förhållande delar man. VAB dagar och annat är ointressant. Barnet är sjukt, ok, det är det viktigaste.

Jessica

Jag är 24 så har nog länge kvar tills jag känner att jag uppnått det jag vill här i livet.
Mitt drömliv är att tillsammans med min sambo som jag varit med i 7 år skaffa barn, efter jag pluggat klart till mitt drömyrke förskollärare. Att vi skaffar ett hus med relativt stor gård där våra tre (väldigt specifikt haha) barn kan springa runt och härja med kompisar. Jag vill ha en stuga i byn där jag har rötter på pappas sida dit vi kan åka helger och lov/semestrar. Två hundar får gärna också finnas med i bilden. Stadig ekonomi, ett fullt kylskåp och möjligheter att skapa glada roliga kärleksfulla barndomsminnen för mina barn.

Drömlivet för mig! ❤️

Emily

"Allt i mitt liv är inte perfekt men jag har det bättre än de flesta", det känns som det summerar mitt liv, känns som alla pusselbitar fallit iaf nästan på plats, man kan alltid sträva efter bättre och jag har haft min del av sorger och jobbigheter, men just nu försöker jag landa i nuet och njuta så mycket jag kan! <3
Underbart jobb, underbar livskamrat och underbart barn, vad mer kan man önska? <3

A

Snälla kan du skriva något om det här (eller visa på instagram) https://www.dn.se/nyheter/sverige/pappa-far-ensam-vardnad-men-ska-bevisa-sin-oskuld-pa-utredningshem/ Ni tog upp ett liknande fall i penntricket i avsnittet pappa vet bäst (tror jag det hette), något måste ju göras för att hjälpa den där mamman och hennes lilla kille!

Q

Tack Nemo. Det betyder mycket med bekräftelse och att få validera. Hoppas att du får vård. Det är vi alla värda.

Beata Rydén

Det är så viktigt att kunna glädjas, och att inse att man är värd att ha det bra <3 Vilket alla är såklart! :)

Nina M

Härligt att höra! Jag tycker det är bra för själen och välmåendet att tänka på det man är tacksam över i sitt liv. Jag känner också att jag just nu lever som jag vill: ett jobb jag trivs med och jag kan leva rätt gött på, fint boende, goda relationer med min familj och fina vänner. Jag har tid och råd för mina intressen och att resa vilket jag älskar. Lever med en superfin och gullig kisse. Bröt nyligen kontakten med ett giftigt ex vilket gjorde att min livskvalité ökade med 1000%. Jag tackar mycket feminismen för att jag mår så bra idag för den gav mig modet och styrkan att bryta med män i min närhet som bara förpestade min tillvaro. Framtiden känns ljus och det är ganska nytt för mig att känna så :)

Astrid

@LD
Du ställer frågor
"Hur hade er drömtillvaro sett ut? Vad drömmer ni om att göra? Hur unnar ni er?"
Men du ger ingen eller liten respons (2 besvarade)

Så jag undrar över anledningen till frågorna?
Har du inget intresse av att kommunicera med dina följare?

Svar: Jag har sommarlov med tre barn. Jag har svårt att hinna med att svara då. Jag svarar i den mån jag kan men läser allt.
ladydahmer.nu

Jessie

Jag lever inte mitt drömliv utan känner att jag har fastnat i ett ekorrehjul där det inte händer någonting och jag undrar hela tiden varför jag inte kan ändra mitt liv till det bättre och varför jag inte lever som alla andra .
Jag fick inga barn vilket är min stora sorg och jag har inte mannen i mitt liv, så tomt och trist och nu är jag för gammal att skaffa barn.
Mitt liv känns så meningslöst så jag vill bara skrika rakt ut.
Det som jag är glad och tacksam för är att jag är frisk men det hjälper ju inte alltid att tänka så när livet är så tomt.
Jag har försökt att ändra min tillvaro och sade upp mig från ett fast jobb och började studera till konditor då jag älskar att baka, men hamnade på ett ställe( Gick som lärling ) där man inte fick lära sig något utan bara blev utnyttjad. Jag försökte byta konditori men det gick inte.
Jag öppnade en webshop med bakgrejer och partytillbehör men eftersom jag hade lagret i min lägenhet och mitt ordinarie jobb att sköta blev det to much så jag lade ner det.
Jag undrar hela tiden hur mitt liv kunde bli såhär utan en egen familj som jag längtat efter hela livet.
Mitt jobb på ett cafe är så tråkigt och ger mig ingenting, torka bord, diska och sälja över disk är skit.
Drömmen är att starta en cateringfirma där folk kan beställa tårtor och bakverk, men det är inte lätt när man är ensam och ekonomin är piss.
Hur skapar man sitt drömliv? ja det är frågan och en del säger att man skapar sitt eget öde, men jag tror mer på att jag drog nitlotten.
Jag skäms över mig själv och känner mig som en looser.
Önskar dig en härlig sommar :)

kram Jessie

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog