Lov! Igen?
Påsklov. Lov. Igen? Ok ska inte gnälla på barnen för de är ju livets mening osv men var det inte lov nyss och jag har inte ens hunnit vara frisk? Tre veckors sjukdom och vet ni? Jag känner mig krasslig igen. Igår gnällde ett av barnen att hen mådde illa och då kände jag bara att jag tar livet av mig om magsjukan slår till igen. Har inte återhämtat mig mentalt sen julens helvete. Tre barn som kräktes åt alla håll i ett hus utan tumlare och hemmets bekvämligheter 

Och lovet har ju knappt börjat och jag skäller redan på barnen. Kan man tvinga dem springa femtio varv runt huset? Varför har de så mycket energi? Varför har de knäck i öronen? 

Men visionen är ju ändå att skapa idyllens barndom, ni vet ju denna neuros som jag lider av, och där ingår ju idylliska lov med aktiviteter och mys. Äventyr och sånt. Åka till badhus eller gå på restaurang eller hälsa på nån. Vad gör ni under lovet? 

Just ja. Ett av barnen har brutit en tå. Kul. 

(null)

Det är väl bara att prioritera!
Jag tänker på det här med att prioritera. Oavsett vad vi talar om så ska det alltid prioriteras åt ena eller andra hållet. 

Har man inte tid med träning så ska man prioritera den och har man inte tid att plugga så ska man prioritera det också och så ska man såklart prioritera tiden med sina barn och gärna ta sig tid att umgås med sin man på tu man hand och glöm för fasiken inte dina egna behov; egentid är viktigt. Man får inte prioritera bort sina egna intressen eller vänner.
 
Har man inte råd med bra mat så ska man prioritera bort nåt annat (detsamma om man inte har råd med det där simkortet eller springskorna) för inte vill du väl stödja skitföretag som nestlé eller bidra till dålig djurhållning och bananarbetares förgiftade kroppar? Handlare dyrare och bättre, mat ska kosta för då vet man att det är bra. Eller du, odla helst eget, gör maten från grunden för halvfabrikat är inte bra föräldraskap och du vill väl vara en bra mamma? PRIORITERA DET.
 
Handla inte på HM eller Lindex, tänk på barnarbetarna. Prioritera lite dyrare kvalitetskläder istället. En tröja från Filippa K kostar kanske 600 men den håller längre och köp för bövelen inte billiga skitskor de håller bara en säsong, det handlar ju om PRIORITERINGAR. Alla har råd att anlita en målare, flytthjälp, köpa städhjälp, köpa sig fria från alla måsten och bekymmer.
 
Bara man prioriterar. 
 
Men jag undrar lite vad man ska prioritera bort? Och vad man ska prioritera mest. Är kläder från etiska företag viktigare än träningen eller är det kosten som ska sättas först på listan? Och vad ska man prioritera bort från den knappt drägliga vardagen? Om man inte ens har råd med HM's kläder då? Hur ska man kunna prioritera bättre? Och om de få nöjen man faktiskt kan unna sig är just en öl på fredagen eller ett tredjedels paket cigg om dagen, ska vardagen gå åt till att prioritera bort allt som inte bara handlar om överlevnad? 

Är det vad livet går ut på; att överleva? 
 
Äh jag vet inte. Jag blir bara så frustrerad. Inte å mina egna vägnar för jag har det bra, men för att jag minns hur det är att inte ha det. 
 
Hur prioriterar ni?

(null)

Ni ser ju vad jag prioriterar just nu iallafall. 
Män lägre ner på samhällsstegen drabbas också hårdare av machonormer

När man pratar om män och machonormer så är det ofta en enorm fokus på män i medelklassen vars största problem typ är att tjejerna på krogen nobbar dem men jag vill påminna alla om att problemet går bortom södermalm liksom.

Hög arbetslöshet, depressioner, desperation, missbruk, utsatthet, dåliga skolresultat ... listan är ju enormt lång på de problem som män drabbas av och som ofta har sin botten i krävande mansnormer men som också blir mer påtagliga ju lägre status och lägre klass männen tillhör.

Dessa mansnormer har större konsekvenser ju lägre ner på samhällsstegen man kommer. En man med resurser har ''råd'' att avvika från machoideal eftersom att han redan etablerat en stadig plats i hierarkin. Ja, enkelt förklarat såklart men det är viktiga frågor som måste tas på allvar och som måste diskuteras utifrån ett normkritiskt- men kanske främst ett klassperspektiv.