Andra föräldrars okunskap formar mina barn
Nu när jag har en dotter som snart fyller tio så funderar jag väldigt mycket på hur samhället formar flickor till kvinnor och att det inte riktigt finns nåt sätt att värja sig på om jag typ inte vill låsa in henne i en grotta nånstans utan kontakt med omvärlden.
 
N har alltid varit så befriande skitsamma kring sånt som andra tycker att tjejer ska bry sig om men i takt med att hon blir äldre så blir det mer påtagligt hos andra barn i samma ålder. Kanske inte så mycket i hennes bästisar men hon träffar ju andra flickor och hon ser ju andra flickor på TV och hon får framförallt möta föreställningar kring kön på ett mer konkret sätt nu än innan. 
 
Bara den här grejen med utseende till exempel. Jag kan bli så jävla arg och frustrerad av att så många mammor inte verkar ha tänkt till en eller två gånger utan bara helt analyslöst för över sina ovanor på sina döttrar. Som uppmuntrar och till och med lär sina döttrar hur man typ sminkar sig, fixar håret, klär sig snyggt och rätt. Sina tioåringar. Åttaåringar. Ännu mindre.
 
Och jag menar inte det där lekfulla experimenterandet med typ blå hårfärg och mammas läppstift utan det där mer medvetna groomandet som kvinnor sysslar med och som lär döttrarna att kritiskt börja granska sitt utseende och andras. 
 
N är såklart nyfiken på detta och det ska hon få vara utan att jag pekpinnar för mycket så hon känner skam och känner sig dum. Det är viktigt att man inte gör så liksom. Men vi pratar mycket om varför det är just kvinnor och tjejer som bryr sig om hur de ser ut och att vi lever i ett samhälle som lär flickor att det är viktigt att vara fin och vad det i sin tur har för effekter och konsekvenser. 
 
Men jag blir också arg, för jag vet att det inte varit intressant för henne om inte barn i hennes egen ålder introducerat det för henne och där i sin tur kommer vi tillbaka till mammor som lär sina döttrar medvetet eller omedvetet att fokusera på sina utseenden och ja jag vet att det är svårt, svårt att göra, svårt att tala om, svårt att motarbeta och att man som kvinna och mamma bara vill kunna leva och göra sitt utan att konfronteras med skuld och skam kring sina val.
 
Man vill sminka sig och raka benen ifred och vara fin och snygg men sanningen är ju att det påverkar ungarna så in åt helvete mycket. 
 
Och nu står jag ju där - med en dotter och en omvärld som hanterar detta annorlunda, med en omvärld och jämnåriga som tycker det är viktigt att vara snygg och cool och ha rätt kläder och rätt frisyr. Och snart kommer jag få hantera en dotter som kanske lärt sig att det är viktigt att vara smal och banta och som kanske kommer tycka mammas ideer är mossiga och pinsamma. Och värre: som snart kommer titta kritiskt på sig själv, kanske så pass att hennes liv och vardag och mående kommer påverkas negativt.
 
 
 
Petra

Jag ser det också och blir så nedstämd.
Dock är jag inte bättre själv, lägger ner lång tid på morgonen med håret (kort hår som måste fixas) och sminkar mig.
Men jag har två pågar varav den ena är totalt ointresserad men den andra gärna vill vara med o fixa sitt hår o ta lite rouge på kinderna. När det är kalas så brukar de fixa sitt hår o kanske ta lite färg. Detta är ju för att piffa till sig o bli fiiina.
Usch men jag säger att jag älskar dem precis som de är iaf.

Malin

Min dotter var helt opåverkad av sånt tills hon började högstadiet, då började hon vara mer noga med sitt yttre, eftersom alla andra tjejer i klassen var det (mer eller mindre).
Jag tycker det är helt okej att vilja ha fina kläder, fixa håret, lite smink när hon har lust. Precis som min son får fixa håret och använda stylingprodukter.
De är tonåringar och det vore helt orealistiskt att vilja ha dem ointresserade av kropp och utseende.

Svar: Det intressanta är väl att pojkar inte är intresserade av sina yttren i samma utsträckning
ladydahmer.nu

Hanna

Det är så svårt att göra rätt!

Jag sminkar mig och fixar mitt hår varje gång jag ska lämna hemmet. Inte för att jag vill utan för att jag känner mig tvungen. Varje gång jag låter bli möts jag av frågor och påståenden från omgivningen ”är du sjuk?” ”Är du trött?” ”Du ser trött ut” ”oj, vad rosig du är om kinderna idag” mm. Orkar inte med det.

Försöker så gott jag kan att inte föra över mitt beteende på min dotter (sex år). Hon är ju medveten om vad jag håller på med men visar inget större intresse för det själv. Jag kommenterar inte henne utseende. Hon har alltid fått klä sig som hon vill. En period gick hon på en förskola där flickornas utseende kommenterades dagligen (”vilken fin klänning”, ”är du en prinsessa idag” osv). Det påverkade henne mycket. Nu går hon på en förskola med helt andra fokus och hon bryr sig inte längre om hur hon ser ut. Jag hoppas att det får hålla i sig...



Svar: Tror man får vara extra noga med att detta är för vuxna och inte uppmuntra att dottern härmar. Vissa saker gör ju vuxna liksom som barn inte får.
ladydahmer.nu

Malin

LD, dagens pojkar är rätt utseendefixerade faktiskt. Bara för att det inte handlar om smink och hudkrämer betyder det inte att det är fritt fram att vara naturlig. Märkeskläder är viktigt för många killar, och att vara vältränad och ha magrutor likaså. Även killarna poserar och tar selfies där de egentligen är helt oigenkännliga mot verkligheten.

Du kanske känner många it-nördar i och med din man, i de kretsarna är det förstås inte så, där är det mer okej med gubbkropp och mjukisbrallor, men i många kretsar är utseendet jätteviktigt även för män.

Svar: Inte i närheten av tjejernas fixering. inte i närheten.
ladydahmer.nu

Elina

Är det så fel att lära sig att sminka sig som tonåring? Ser det faktiskt inte som förtryckande på samma sätt som uppmuntran till bantning eller rakning. Snarare som ganska oskyldigt, när det gäller att experimentera med femininitet och uttryck. Självklart behöver det inte uppmuntras aktivt, bara låt dem hålla på om de vill känner jag lite.


Svar: Det är absolut inte oskyldig. Det har konsekvenser och effekter.
ladydahmer.nu

m

jo det är i närheten, många gånger upplever jag tjejer bara sminka sig lite utan att behöva må dåligt över sig pga går även utan smink, medan killarna i byn hänger på gymmet som om det vore liv och död, bara pratar om bulk deffa, sockerförbud, salladsdiet, är beroende av anabola och andra sjuka saker, slösar alla pengar på märkeskläder osv, kolla min bror och alla hans vänner., kolla killarna i klassen och på gymmet, kolla min man och alla hans vänner, medan mina tjejer bara lägger på lite smink och går ut, kanske ibland pratar om att gå ner ett kilo för att sen ta tre rätters plus efterrätt på restaurang och sen skratt åt det. I mitt hemland upplever jag att killarna är hundra gånger värre, typ sjukligt, står i en timme framför spegeln för att få till sitt gel i håret och röker för att slippa hunger. Själv använder jag inte smink och har aldrig gjort det, är ganska "ful" haha men det finns så mycket andra roliga saker i livet att tycka om. Men älskar att läsa dessa inlägg, och tycker det är bra att dt pratar om det, men känns som att du inte har så mycket erfarenhet av dagens DAGENS unga killar och deras skeva ideal. förr var det nog mest tjejerna som led. plus att killar pratar inte så mycket om det, man måste näst intill ha dom som familjemedlemmar för att förstå vad som händer, ibland räcker det att vara på gymmet ofta dock

Svar: Nej det är inte i närheten alls
ladydahmer.nu

Sara

Jag är uppvuxen med en mamma som varken sminkat sig eller varit noga med rakning eller annat modernt kodat "kvinnligt". Både hon och pappa har varit apnoga med att INTE lägga vikt vid mitt utseende, vikt eller hur jag förhåller mig till mitt utseende. Det har givetvis inte andra föräldrar gjort i samma utsträckning och jag har bland annat fått gliringar från släktingar att jag borde gå ner osv.
MEN visst periodvis har jag känt av samhället och känt att det är jobbigt men i och med den trygghet jag fick hemifrån så har jag inte upplevt externt kroppshat ta makten över min kropp. Jag känner heller inte pressen att jag MÅSTE göra mig snygg osv. Jag skiter liksom hejdlöst i om ngn ser mina orakade armhålor. Jag ser det som en direkt förtjänst av mina föräldrars jobb. Tänker att om du ger henne de verktyg du gör så kommer hon klara det där.

Malin

M: det är precis det du skriver jag tänkte på. Min dotter duttar på lite smink och tar på fina kläder, och känner sig fixad och fin, men hon har killar i klassen som gymmar SJU dagar i veckan! Som inte kan tänka på annat än kroppens form och synliga muskler. Även jag får intrycket att LD missat lite av hur det ser ut numera bland unga killar, utanför datanördskretsen iallafall.
Och även i vårt ”hemland” är det som i ditt, ännu mer än här i Sverige står killarna och fixar sig med hårprodukter och kan inte gå ut om allt inte är perfekt.

Svar: Nej jag inte missat nåt. Herregud detta är mitt liv, jag är liksom delaktig i den här debatten och tar del av forskning och analyser och unga kvinnors egna berättelser. Tror ni att jag är en pensionär utan tillgång till sociala medie eller kunskap?

Din dotter kanske duttar lite men visste du att var fjärde sjuårig flicka vill banta? Och att nio av tio femtonåringar (tjejer) nån gång bantat med en extrem metod?
ladydahmer.nu

Sabina

Hmm alltså, jag tycker sånt här är supersvårt också, eftersom man kan ju inte ignorera det faktum att vi lever i ett visst samhälle med en massa förväntningar på kvinnor. Samtidigt som jag inte tycker att man ska föra över alla förväntningar på yngre tjejer (typ utseendefixering osv), så måste man ju göra dem medvetna och förhindra att de blir utpekade eller hånade av andra bara för de inte följer de värderingarna.

Typ t.ex. min mamma var väldigt adamant med att lära mig raka ben o armar när jag kom in i puberteten, o påminde mig ibland att typ inte glömma raka baksidan av benen för det är lätt att glömma. Som arg-riot-feminist på gymnasiet typ, så var jag sjukt arg på henne för att hon brukade säga sånt, o mestadels av året spatserade jag (o gör fortfarande) runt med lurviga ben. Men sen när vi en gång pratade om det, så berättade hon för mig att hennes mamma (min mormor) aldrig påmint henne när hon var ung, o hon hade ett hemskt minne från sin ungdom när hon blev retad för sina håriga ben av andra tjejer, för hon inte kommit ihåg/inte visst om att hon måste raka sig. Hon ville bara att jag inte skulle behöva uppleva samma hemska situation, o var därför duktig på att påminna mig att raka benen, borsta håret, inte lukta svett, tvätta ansiktet, osv. Hon ville bara skona mig från den hemska sanningen att man som kvinna får ta mkt skit om man inte passar in, o det respekterar jag på ett sätt. Men det är en svår balans liksom.

Sahara

Citerar någon klok (kan ha varit blogginnehavaren) som sa ”För män finns ideal, för kvinnor finns krav”. Angående att utseendefixeringen är lika illa/värre för män som kvinnor. Det är den inte. Och självklart börjar dessa krav smyga sig på tidigt när man fortfarande är barn.

Elina

Visst har smink(ande) konsekvenser och effekter, jag tror bara inte det är så farligt och behöver inte leda till utseendefixering. Annan sak om det är yngre barn, men 14 år och uppåt ser jag inte som ett större problem. Och nu talar jag om SMINK specifikt.

Sen tror jag inte motståndet hos genusmedvetna föräldrar i allmänhet varit närapå så stort om deras tonårspojke sminkat ett full face of glam varje dag. Det är när tonårstjejer ägnar sig åt något som det ska problematiseras i all oändlighet. Kunde knappt andas under tonåren utan att någon vuxen skulle tolka det som självhat.

Fia

Min mamma sminkade sig inte och brydde sig väl inte så mycket om kläder och sånt. Det har helt klart påverkat mig i att jag inte bryr mig heller. Mina kompisar runtomkring har sminkat och piffat sig men det har inte påverkat mig lika mycket som min mamma. Sen är jag väl sällan sugen på att göra som alla andra utan alltid varit tvärtemot så det kan ju ha spelat in också. Jag har brytt mig men på mitt eget vis liksom.

Idag har jag bara en son, han är 16 år och jag kan se att den där utseendehetsen börjar vandra in på unga killar också. Inte på samma sätt som för tjejer men det finns något där som börjar kännas ohälsosamt också. Fast såklart på ett helt annat sätt. Det är fortfarande helt okej att inte bry sig på ett sätt som det sällan är okej för tjejer.

Tessa. Höghuset

Jag har blivit mer krass med åren, hade högre ambitioner om att skydda och styra dem när barnen var yngre men har tagit ett steg tillbaka. Det handlar absolut inte om att ha lägre feministiska ambitioner utan om att välja strider och att omvärdera vad som spelar roll. De ska leva i samhället och måste hitta ett sätt att förhålla sig till det, det finns inget annat (bra) alternativ. Du har redan givit dem verktyg och att fortsätta prata och diskutera är det bästa. Och att sålla i vad som är viktigt, när de vill testa grejer man inte gillar. (prio: självkänsla, o- prio: attribut) Svårt idag att undvika uteendehets helt, men vi som föräldrar kan hjälpa dem att ifrågasätta och hindra utseendet att gräva sig in i självbilden. Jag är rätt tillåtande men säger nej till smink på kalas, och vad jag uppfattar som ”sexiga” tonårskläder till en nioåring, i övrigt får hon testa själv. Äldre syskonen har jag ännu färre principer till men det beror också på individen.

Stephanie

Hur ser du på Paulas senaste inlägg ”Vilken kroppsdel tycker du är vackrast på kvinnokroppen?” - Jag reagerade på varför en som stor bloggare och mamma, som ofta bloggar om sin syn på att minska kroppshetsen och uppfostra sina döttrar till att älska sig själva, VARFÖR uppmana sina läsare till att rannsaka sin kropp och andra kvinnokroppar och skriva ut vad som är vackrast? Varför? Vad är poängen? Till vilken nytta?! Och varför just kvinnokroppen? Jag blev illa berörd, kanske överreagerar men jag känner bara att det räcker som det är med hetsen, vi behöver inte bli uppmanade att ställa kroppsdelarna mot varandra ännu mer. Det räcker.

Jenn

Min mamma sminkade sig inte, rakade sig inte och pratade väldigt mycket ungefär som du gör hemma medan jag växte upp.

Det var väl inget problem i sig självt, för det mesta var det bra. Men jag kommer ihåg att jag rakade benen utan att berätta det för henne eftersom jag inte ville bli dåligt bemött i skolan men samtidigt inte ville göra henne besviken på att jag inte orkade vara stark nog att strunta i att mina ben kommenterades när vi var och badade. Det skrämmande är ju att detta var i mellanstadiet.

Senare under tonåren blev det lite besvärligt ett tag eftersom jag väldigt gärna ville vara goth/scene. Där ingick en del fixande med särskilda kläder, smink och hår. Mamma tyckte dock att detta fixande var bra fixande eftersom det gick mot normerna där jag bodde. Idag har hon i princip uteslutande bilder på mig från den här perioden. Hon tolkade det som att experimentera med min identitet och att våga vara mig själv. Idag är hon mindre nöjd över att jag fortfarande sminkar mig och tycker sådant är kul men inte längre ser lika extrem ut. Hon förstår ju att det beror på att det inte är helt lätt att komma till jobbet med svart läppstift hur som helst och att jag då byter till något åtminstone lite mer "work appropriate". Men jag tänker att det alltid har handlat om att få ha kontroll över hur världen ser mig. Jag får ett annat bemötande beroende på hur jag ser ut. Det är inte oproblematiskt bara för att en väljer en "look" som går mot normen. Även om min mamma gärna talar glatt om den perioden i mitt liv. I grunden har det liksom alltid handlat om utseende, oavsett hur mycket hon velat motverka att jag bryr mig om sånt.

Jannike

Jag har en bekant som är extrem med sin dotter, hon sminkar och fotar ungen till förbannelse. Friserar och donar. Värsta var häromdagen när hon klädde ut ungen till sina flickidoler, med magtröja och korta shorts och tog sexiga bilder på barnet :(

Mia

Vill också skydda min dotter från sånt men det har redan börjat från svärmor till exempel som började uppmuntra , uppmärksamma och kommentera hennes utseende redan som mycket liten. Försöker att få andra att istället fokusera på hennes personlighet istället men det verkar vara svårt. Som tur är har hon två yngre förskolepedagoger som tycks ha genustänk och ser alla barnen som individer.

Tess

Jag har en syster som är besatt av sitt och andras utseende, på ett direkt skadligt och sjukligt sätt
Är glad att jag inte umgås med henne längre! Hon är ingen jag hade velat ha i närheten av mina barn..

Medans jag bryr mig inte ett skit, de enda jag gör är att borsta håret (aj för tovor) tar på mig hyfsat hela och rena kläder (har småbarn, svårt ibland!) Och ser till att jag inte luktar (för) illa, använder dock ingen deo längre, tvättar mig bara och använder lite puder för att få bort fukt, och färgar håret (roliga färger, barnen får ibland välja, senast var orange/röd)
Min klädstil är "färgglatt-rea-bekvämt-vadsomfinnstillhands-secondhand-roligt" mest leggings och klänning/tunika och shorts för de är bekvämt!

Så från mig kommer barnen inte få sånt ifrån, deras pappa bryr sig nog mer om sitt utseende än jag, men däremot så är de ju som du skriver, dom kommer få det överallt annat ifrån och det skrämmer mig!

Försökte börja raka och sminka mig i högstadiet men fick aldrig rutin på de, hatade de, enda roliga var att färga håret, så jävla mycket press att fixa sig.. usch vill inte de för min dotter, och vill inte att min son ska upprätthålla kraven på tjejer..

Hanna

Min mamma har aldrig rakat sig, sminkar sig bara ibland och har aldrig som jag minns bantat eller pratat vikt framför mig. Jag tror att det har skapat någon slags grundtrygghet i mig som handlar om att mitt utseende inte är det viktigaste, men samtidigt vet jag att samhället gjort sitt. En period sminkade jag mig varje dag (gick från att aldrig sminka mig till att göra det dagligen) och jag minns hur låst jag kände mig. När jag inte sminkade mig kände jag mig ful, äcklig och osäker. Minns sminket som någon slags hinna mellan mig och andra, något som fick mig att känna att jag kunde dölja "verkligheten", som såklart var att jag var något slags finnigt rödblommigt monster. Kunde till slut inte gå ut utan att ha sminkat mig. Till slut fick jag nog, för någonstans visste jag ju att jag lyckats förvränga min självbild. Nu sminkar jag mig som regel bara när jag på riktigt känner för det, kanske typ tre eller fyra gånger om året. Går helst utan smink, både för att jag vill kunna känna mig bekväm i min egen hud och för att det är så jävla obekvämt att inte kunna typ gnugga sig i ögat utan att få mascara över hela ansiktet.

För mig har det varit oerhört tydligt att det skadar mig att gå med på utseendehetsen, även om jag bara sminkar litegrann, eller noterar hur mycket jag väger. Har aldrig mått så dåligt som när jag rasade i vikt på grund av depression (var arbetslös och började äta mindre) och fick komplimanger för hur smal och fin jag var. Äcklades av att jag ändå blev glad av kommentarerna, nöjd när jag gick ner tre jeansstorlekar. Jag som aldrig brytt mig förut. Det gör något med självbilden att tänka för mycket på sitt utseende, för jag tror att det är extremt svårt att både bry sig om sitt utseende men samtidigt inte värdera sig själv utifrån hur man ser ut. Som kvinna i ett patriarkalt samhälle får jag aldrig lov att vara nöjd med mitt utseende, det ska ständigt förbättras och underhållas. Om jag kopplar ihop mitt människovärde med mitt utseende kommer jag alltså aldrig vara nöjd, aldrig kunna slappna av. En oerhörd psykisk påfrestning.

human

Olika åsikter och värderingar är inte okunskap. Att anse sig stå över och att vara bättre än andra kallas hybris. Det finns länder där oliktänkande personer fängslas, det hoppas jag vi slipper, men det finns en militant fanatism någonstans som är skrämmande.

Maria

Jag får sån lust att ge dig en klapp på axeln och säga att det kommer ordna sig! Precis som Sara skrev får man väldigt goda verktyg bara av att ha en morsa som inte utseendehetsar. Att falla för grupptryck och nyfikenhet mellan 12 och 20 suger men är nog helt normalt. På mina vänner mellan 20 och medelålder däremot är stor skillnad på hur man förhåller sig till kropp. Kanske det beror på nån slags grundinställning man fått hemifrån?

Sen håller jag med dom som skriver att utseendehetsen verkar ha blivit värre för bägge kön. Värre för tjejer som redan mår dåligt och fler ideal som kanske börjar likna krav för män. Min kille kommer från en kultur som verkar ha betydligt mer förväntningar på hur utseendet ska vara än jag upplever det som här, det är styling och rakning och hudvård och hårvård och trimning till förbannelse. Men upplever liksom att han och hans kompisar verkar ha en annan inställning till det än många tjejer. Liksom kroppsvård som ett jobb, nåt man bara gör för annars är man oattraktiv. Just det där att vara ful på nåt sätt verkar inte vara nån större katastrof. Han kan krasst konstatera att "nu blir jag skitful som tappar håret i förtid" och så är det inte mer med det - själv känner jag nåt som liknar sorg över mina begynnande hängpattar och rynkor. Samma sak var det med flera av mina ex - en skillnad i hur de ser på de sidor av sitt utseende som inte är perfekt.

Tatiana

Brev från en frustrerad mamma.....till hennes man.
https://www.yahoo.com/lifestyle/mom-two-writes-dear-husband-letter-asking-parenting-help-super-relatable-012124601.html

Hmm

Jag upplever faktiskt inte att det är så stor skilnad på killar och tjejer mer än att killarna är lite äldre, som alltid efter tjejerna i utveckling, när de börjar bry sig om utseendet.

Vad som är dock är att samhället inte uppmärksammar killarnas press och de själva säger inget, som alltid. De säger inget om sina känslor. Och killar har heller ingen naturlig källa till att veta hur de ska göra sig snyggare utan har ofta ångesten för sig själv och låtsas att de inte bryr sig.

Bara för att man inget säger så innebär det inte att problemet inte finns.

Anneli

Brydde mig inte alls om utseendet när jag var yngre. Föll för grupptrycket i tonåren för inte skulle jag få en pojkvän annars. Var retad för plugghäst och ful så när kompisarna ville ”hjälpa” var det via utseendet. Fick MYCKET positiv respons, även från vuxna om att jag var fin osv. Vilket gjorde att jag fortsatte.

Och jag hade ju föräldrar i en trygg relation utan utseendehetsande mamma och visste att de älskade mig villkorslöst men det hjälpte mig ju inte ett dugg i sammanhang utanför familjen. Därför är jag också otroligt rädd för vad mina egna döttrar ska behöva genomlida. Och de har ju tyvärr inte samma förebild i mig som jag hade och har i min mamma.

My

Fast man kan visst mäta det där Hmm. Vilka opererar sig och vilka läggas in för vård pga svält, som två exempel? Jo kvinnor. Kvinnor är överrepresenterade i industrin för smalhet och utseendehets. Än så länge. Det är på inget sätt ett lika stort problem för män som för kvinnor. Och vadå ”killar säger inget som alltid”? Är det någon som alltid säger nåt och alltid hörs så är det killar 😂 Finns ju studier även på det.

My

Skulle lägga till att skillnaderna också syns jääähäääävligt tidigt. Befinner man sig mkt bland barn kan man vittna om att flickor i tre-fyra års åldern redan är väl medvetna om att deras utseende är viktigt medan pojkarna i samma ålder på inget sätt behöver bry sig. Det är så jävla markant skillnad att man kan skära i den med kniv.

Helen

Ser även hur de ändrar intressen/ sätt att vara för att passa in i den mall tjejer ska passa in i. Min dotter 8 år är en idrottstjej, en riktig tuffing. Går på flera idrotter, är snabb, hård och tuff, tar för sig på ett positivt sätt och älskar idrott. Så råkar jag bevittna en idrottslektion där de spelar innebandy. Killarna spelar och tjejerna står i ett hörn och fnissar och är såååå försiktiga. Inklusive min dotter som är både snabbare och tuffare än de flesta killar och dessutom älskar innebandy!!! Då är alltså normen så stark att hon hellre struntar i något hon älskar än att vara annorlunda.

Lena

Var på gymmet idag och en mamma med en dotter på 4-5 år kommer in i omklädningsrummet. Mamman ska träna och barnet ska på nån dansundervisning. Mamman går genast till vågen och väger sig och dottern frågar hur mycket mammam väger. Sen väger hon sig själv. Då rusade jag ut, ville inte se/höra. Har en dotter i samma ålder som börjat prata mycket om utseende och ställer sig frågande till varför jag inte sminkar mig. Jag blir så ledsen! Kanske borde jag sagt ifrån på gymmet men är lite konflikträdd och ville inte ställa till en scen (som många kvinnor...).

Hanna

Till Jannike, som ovan skriver om mamman som stylar drottningen och tar sexiga bilder. Hur gammal är dottern? Antar att hon lägger ut detta på typ instagram i och med att du tar del av detta. Tycker verkligendu ska skicka in en orosanmälan till socialen.

Klara

Hur had edu gjort här... min syrra hade som barn väldigt stora iohväxande ögonbryn.. när hon var cirka 12-14år blev hon retat och kallad fula saker i skolan.
Mamma sa alltid att hon var fin och naturlig och inte skulle bry sig osv.. (syrran vågade inte me om att noppra och visste inte hur man gjorde själv)
När hon sedan blev runt 15 ficade mamma hennes ögonbryn till en "fin" form och då slutade dessa kommentarer samt syrram bättre självförtroende och vill inte ens se gamla bilder på sig sj md dom brynen..

men jag vet att det aldrig var fel på syrrans bryn, utan hur dom andra behandlade henne. men skulle inte mamma fixat brynen direkt då isället så hade syrran slippt må dåligt

Svar: Jag tror inte på att fixa allt som är felet, det lär inte barnet att tycka om sig själv. Man behöver konkreta verktyg snarare för att hjälpa barnet att hantera elaka kommentarer. Samt nolltolerans för mobbing.
ladydahmer.nu

Jennie

Hetsen på killars utseende är fortfarande inte lika hög som för tjejer men den ökar och det tycker jag är tillräckligt oroande. Jag tänker att det kanske finns en poäng i att bekämpa den överlag, för alla? Önskar ingen att växa upp med såna krav, oavsett om man är man eller inte.

Anonym

Som alla engagerade curlande kycklingmammor oroar du dig för mycket. Överskattar normpåverkan och underskattar Ninjas kraft stå emot och gå sin egen väg. Det ända man bör oroa sig för som förälder är egentligen långvarig, daglig, mobbing som bryter ner och förstör på djupet. Barnen blir tysta för dom skäms och berättar inte för dom tror det är upp till dem att förändra sin situation. Samt vill inte besvära för småsaker som dom tror det är. Men mobbingen och det ständiga malandet av negativ särbehandling, om än bara från några enstaka mobbare, äter upp en till slut. Och kvar blir bara ett själlöst skal tömt på energi och initiativkraft. Så det var jättebra av T att bara gå hem till mamma, vara ledsen, och berätta vad som hänt. Så länge dina barn gör så har du egentligen inget att oroa dig för.

Malin

My: du förstod inte Hmms kommentar, det Hmm menar (och som jag skriver under på 100% som mamma till pojkar) är att killar som utsätts för press, mobbing, hierarkier eller bara krav, tiger. De tiger och lider. De säger ingenting hemma eller till lärare eller vänner. Därför går tex mobbning av killar så långt innan något upptäcks. Därför vet man mycket mindre om hur killar upplever utseendehetsen och kraven på att vara bra på idrott, snygg och självsäker.
Killar duger ändå, skriver många här, men det är just det de inte gör. Vi som har söner som inte uppfyller kraven vet att de inte duger ändå, inte accepteras ändå, inte får vara med oavsett.
LD, du skriver att dina barn är omtyckta och att många vill vara med dem. I och med det kan du inte förstå hur det är för de killar som inte många vill vara med. Det är ett misslyckande på så många plan.

J

Jag var en såkallad ”pojkflicka” (gillar inte ordet..) när jag var liten. Togs för att vara pojke fram tills tonåren. Min mamma var noga med att inte påpeka vikt, utseende etc men jag vart mobbad :-( hade inte bh och stringtrosor som alla andra, inget smink, rakade mig inte etc... kände ofta att jag liksom fick ta strid för min mammas värderingar. Att hon var stolt att jag inte brydde mig om såntdär, fast i hemlighet ville jag passa in å var beredd att ha grön ögonskugga och bh bara jag fick passa in....

Johanna

svar till J, just mitt dilemma, ibland känns det som omgivningen påverkar för mycket tyvärr :( oavsett om ens föräldrar lyckas stärka en att man är fin som man är osv.. att stå upp för sig själv.. så finns dom där elaka barnen som sminkar sig, rakar sig.. som retas =(

Sanna

Men är det verkligen så fel att vilja piffa upp sig lite? Min största fasa är att bli en så där morsa som går på Ica maxi en lönefredag som går omkring i mysbyxor, tisha utan bh, osminkad, o bara helt avtändande..
make some god damn effort känner ja..

Svar: Varför är det din största fasa? Så ser jag ut hela tiden.
ladydahmer.nu

elisabeth

Håller med Anonym här om att du kanske bekymrar dig för mycket.
Livet är tufft idag, det är det, men för 100 år sedan var det mycket, mycket tuffare. Vi har väl aldrig levt i en mer tillåtande tid med bättre föräldrar? Med det inte sagt att man inte ska uppmärksamma problem. Bara sätta dem i perspektiv. Förlåt, menar inte att låta nedlåtande eller förminska de utmaningar våra ungdomar står inför. Tänker själv mycket på just det du ofta skriver om. Tänker också att man måste lita på sina barns styrka och det verkar dina barn ha massor av.
Min son är snart 17 och det han och hans vänner, som mest är flickor, bekymrar sig mest över är klimatförändringar och den värld de måste ta över....

Hmm

Någon särskild anledning till att mitt svar till My inte kom med LD?

A

Någonstans är jag väldigt kluven till detta. Att flickor och kvinnor håller på så här är väl till viss del onaturligt, men samtidigt är ju det bland det mest naturliga som finns. Låt mig förklara. Smink är ju inte särskilt naturligt, det är ju inte som att barn föds med smink eller utvecklar smink i en viss ålder. Att vilja attrahera det motsatta könet däremot eller, för den saken skull, kanske klättra i den egna hierarkin är ju (dessvärre) rätt naturligt. Människor funkar ju i mångt och mycket så. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, det är ju svårt att förhindra detta på något sätt. Att pojkar skulle värderas efter sitt utseende upplever jag som mer eller mindre trams, även om det såklart det sällan går hem att vara "ful". Dock känner jag att det finns spelregler och grupptryck även bland pojkarna, fast här handlar det snarare om att det är viktigt att vara duktig på sport och dylikt. Killarna som var usla på idrott och heller inte hade några intressen som imponerade på de andra killarna fick sällan tjejer. Samma sak för tjejerna, de som dagligen gick osminkade och inte var särskilt populära bland de andra tjejerna fick sällan killar. Grupptrycket börjar ju någonstans i den egna gruppen, och till syvende och sist handlar det mest om att försöka imponera på det andra könet. Om utseendet står i fokus i tjejgruppen står de fysiska värdena och till viss del också rebellådran högt i kurs bland killarna. Känner att jag har svårt att formulera detta. Varför jag är kluven tror jag till stor del handlar om att det är svårt att omprogrammera barn att inte vilja imponera på varandra, även om man så gärna skulle vilja. Driften kommer ju alltid finnas där. Någonstans tror jag att det enda man kan göra är att ge sitt barn en stark självkänsla; sätta gränser när det behövs, men samtidigt låta hen ta för sig och vara sig själv.

Hmm

Tyvärr så har inte LD publicerat mitt inlägg som säger emot dig "A".


Svar: Jag har publicerat allt.
ladydahmer.nu

My

Allas mål i livet är inte att vara sexobjekt för folk att tända på Sanna.

Anna

A: När vi nu är inne på naturligt, vilket kön är det i djurvärlden som använder sitt utseende till att attrahera det motsatta? Det är ju alltid hanarna (ex. babianer - färgglada rumpor, hjortar - storlek på horn, lejon - nyansen på manen, nästan alla fågelhanar är färgglada etc etc). Varför är det så totalt motsatt i människovärlden?

Tess

Sanna - varför ska jag tända någon på ica maxi?

Min sambo tänder på mig hemma, oavsett vad jag har på mig, känner inget behov av att främlingar på ica maxi ska finna mig knullbar...

Tatiana

LOL & Sanna.....WTF liksom?
Jag går typ runt sådär varje dag när jag handlar mat, går ut med hunden, tankar bilen, gör ärenden osv. Ja, sport bh tar jag på mig men ibland inte. Själv skulle jag aldrig sminka mig för att gå till affären....är jävligt glad att jag inte känner att jag behöver det för att visa mig ute bland folk. Måste vara jobbigt att sminka sig innan man vågar sig ut och känna att man inte ska vara "avtändande". "Make some god damn effort".....för vem?
Tycker mer synd om såna som dig som inte kan visa sig ute bland folk utan att ha sminkat sig först. Kan tillägga att majoriteten av kvinnorna där jag bor (Bend, Oregon) går runt osminkade och klädda i joggingbyxor och sneakers eller flip flops eller nån slags sandal (Birkenstock är populär här) när jag är out and about på dagtid.
Själv började jag spackla ansiktet i 7 an och såg ganska komisk ut med ett tjock lager brunt puder och allt annat jag kletade på mig.....det varade i några år och sen slutade jag med det. Ja, jag har smink och visst jag sminkar mig och klär upp mig men det tillhör även mitt leverne.

A

Anna

Ja, det är lustigt.

Någon

Anna: Det du beskriver kallas "peacoking" och är mer vanligt förekommande i system där honor väljer hanar sk intersexuell selektion (honor väljer hanar). Nu är människor oerhört komplexa och man kan varken säga bu eller bä men på många sätt kan man rimligen tillskriva människan en intrasexuell selektion (hanar väljer honor) utom i civilisationer med rättssamhälle. Det förklarar också avsaknaden av typ manlig kosmetika (ja det existerar men rätt oattraktivt för de flesta). Män "visar upp sig" dock med status som hög utbildning, hög inkomst, god fysisk/styrka eller motsvarande. I "naturliga samhällen" dvs där det råder mindre civilisation är kvinnor oftare en handelsvara mellan män (intrasexuell selektion). Hos naturfolk råder en generell röd tråd att kvinnor förväntas vara med en man och föda barn, hennes val eller stammens osv.

Ida

LD det är ngt knas med ditt kommentarsfält. En av mina kommentarer kom inte heller med

Melina

Tycker det är väldigt många här som ”upplever” och ”känner” att det visst är samma press på pojkar. Men rätta mig om jag har fel, det finns väl ganska mycket forskning och undersökningar gjorda som säger att flickor blir påverkade av utseendehets i mycket större grad? Till exempel det att ätstörningar är mycket vanligare hos flickor/kvinnor osv.

Min uppfattning är att det här inte är en fråga som handlar om folks magkänsla utan att det faktiskt finns konkreta saker som pekar på skillnaden mellan hur utseendehets påverkar. Det är ju liksom inte vad ni eventuellt känner utan hur det faktiskt see ut och hur ungs tjejer respektive killar uppfattat det hela.

Min magkänsla säger att pojkar ibte alls i samma grad tänker på sitt utseende. Och när det kommer till det att vissa killar gymmar i ung ålder kan mycket väl bero på att dom håller på med någon sport. Då är det inte ovanligt att kombinera med styrketräning, och dessutom väldigt mycket träning. Så såvida ni som tar upp dom här exemplen specifikt frågat dessa killar som gymmar vad det beror på kanske ni ska undvika att gå på eran magkänsla och istället göra som vettiga människor och lyssna på fakta, statistik och forskning.

Folk borde sluta ta sina egna känslor som någon slags universal sanning.

Jd

Angående naturligt urval så är det väl inte sååå stor skillnad mellan djuren. Honor av alla slag har ju mer att förlora på att bli gravid än hanen har, och behöver ju vara mer "picky" med sitt val.
Då blir det väl naturligt att gå efter status på hanen. Att han är genetiskt stark eller som i vår lite mer komplexa tillvaro, har status nog att tillförsäkra någon form av materiell trygghet. Snygg är ju ett plus förstås :)

Anna

Någon: Det är så himla lustigt! Nästan alltid tjatas det om biologi, män gör si och så pga. biologi, alla deras privilegier förklaras med biologi. Men när något som kan vara besvärligt för män (som att göra sig fina) kan förklaras med biologi så gäller det plötsligt inte längre, då är vi tydligen ett sååå civiliserat rättssamhälle där män väljer kvinnor och kvinnor därför måste behaga männen istället tvärtom som vore det naturliga. Kvinnor får verkligen aldrig vinna...

Hmm

Ok. Därför jag frågade redan högre upp?

Försvinner det för dig om det har för mycket länkar?

Jag sparade den. Kan testa att publicera den utan länkar och länkarna för sig.

Hmm

Testar att posta länkar två och två...

Länk 1
http://portal.research.lu.se/portal/files/4650529/1053987

Länk 2

https://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1344970&fileOId=2433327

Hmm

Och två till

Länk 3

https://www.ida.liu.se/~729A94/mtrl/aasberg.pdf

Länk 4

http://www.kingmagazine.se/artiklar/nyheter/20150410/sa-ser-den-perfekta-mannen-ut-enligt-12-olika-lander/

Hmm

Och slutligen de sista två :)

Länk 5

https://www.svd.se/overvikt-oroar-svenska-man-mest-3I2

Länk 6

https://muep.mau.se/bitstream/handle/2043/21198/C-uppsatsPDF.pdf?sequence=2

Jonna

Håller med Sanna, har bekanta vart kvinnor slutat göra "some effort".. tror ni inte deras män flirtar med andra brudar via nätet? Varför slacka ihop? man behöver inte sminka sig, men borsta håret och ta på anständiga kläder?

Svar: Ja det beror väl på vilken man man har. Men män som är otrogna är det oavsetthur frugan ser ut. Vill ej vara gift med en man som jag mpste piffa mig för. Då får det vara!
ladydahmer.nu

Hmm

Länkarna kom in men inte själva kommentaren?

Hmm

Måste jag skriva om hela? För jag misstänker det beror på att jag kopierade in texten som jag sparat.

Har sett denna svaghet förr, att kopierad text försvinner i spam. Rätt dåligt tycker jag.

Hmm

Får göra det ikväll när jag har två devices för i enbart mobilen blir det för jobbigt.

Det är ett jävla skit, för det är en lååååång kommentar. Kan du kolla i spamen blir jag tacksam LD.

Jd

Anna:

Idag ökar ju utseendehetsen bland killar, och det kan man väl tänka sig beror på att jämlikheten ökat. Unga män upp till 30 tjänar sämre än sina kvinnliga jämnåriga, och behöver kunna attrahera mer med sitt utseende idag än för bara någon generation sedan.

Emilia

Det är tråkigt att se hur utseendefixering kryper allt längre ner i åldrarna. Min mamma brukade inte sminka sig förutom vid särskilda tillfällen. Mitt intresse kom i högstadiet och då känner jag att det var mycket påverkan av kompisar. Själv har jag aldrig varit lika intresserad och nu när jag snart är 40 har jag återgått till mig själv och sminkar mig väldigt sällan etc.

Det handlar ju mycket om företag som vill tjäna pengar och inte nöjer sig så dom riktar sig till allt yngre. Det är verkligen tragiskt och det påverkar ju hur folk förhåller sig till det och det blir mer accepterat.


http://nodepositfreespins.blogg.se

Kimberly

Nu har jag inte läst kommentarerna men jag tror att dina barn, barn som får vettiga värderingar och framförallt har någon som sätter ord på varför kvinnor/män gör som de gör, kommer gå igenom såna faser där de behöver/vill testa det kompisarna gör, men att de kommer ha en stadig självsäker grund att stå på. Förhoppningsvis kommer det göra att de kan rycka på axlarna åt att kompisarna vill sminka sig och känna att "okej men det var inget för mig". För vissa tar det ett försök, för andra flera år. Men grunden kommer vara starka och trygga barn.

Malin

Fast LD, det är ju lättare för dig som har perfekt hy och fina drag, mörka ögonfransar och ögonbryn, tjockt vackert hår etc, att säga att smink är fel :)
Testa några dagar med råttfärgat hår, rödfnasig storporig hy med acne, och vita ögonfransar! Så får vi se :)
Och tatueringar är ju också att göra sig fin.

Svar: Nu har jag aldrig sagt att smink är fel. Men tioåringar ska inte sminka sig eller fundera på om de duger.

Sen är jag inte perfekt. Jag har hormonplitor, åldrad hud (jag är fyrtio), milier, fetma och tvättar sällan håret.
ladydahmer.nu

Sofia

Skulle vara intressant att veta om du anser att din man skall "piffa" sig för dig? Jag menar, om du inte vill ha krav från din din partner att du måste "piffa" dig så har du väl ingen rätt att kräva det av honom eller skall jag anta att detta också är någonting "grupper mot grupper" och därmed olika regler?

Svar: Min man behöver inte piffa eller anpassa sig överhuvudtaget för mig. Han duger som han är. Basal hygien möjligtvis.
ladydahmer.nu

Hmm

Hann inte. Få se när det blir. Trist det här tycker jag när det man skrivit bara försvinner. 👎😾

Lisa

Joanna

du nämner inget om mäns utseende.
Jag tycker det vore mycket intressantare och "naturligare" att som straight kvinna diskutera mäns utseende. Piffar de tillräckligt för att kvinnor ska vilja ha dem?
Som tonåring tyckte jag "utbudet" var bedrövligt.
Upptäckte Prince i efterhand, men han var så ute och cyklade i andra avseenden, så...
Hur som helst en trist och ensidig vinkling är det, enligt min åsikt.

Malin

LD:
Förstår vad du menar med att du inte är perfekt. Men när du säger att det är ok att gå till ICA osminkad, ofixad och i mjukiskläder och att du alltid går omkring så. Ja, men du är ÄNDÅ ”grundsnygg”. Om jag går omkring så ser jag ut som en methpundare från en skithåla! Så det finns grader även i detta.

Svar: Är jag? Jag är fet. Det är inte att vara grundsnygg alls. Tvärtom är det mer accepterat för smala att vara ofixade.
ladydahmer.nu

Anonym

Nej Lisa. Män piffar sig inte. Det passar sig inte för en man att piffa sig. Män håller sig rena och hela och doftfria och räcker inte det för tjejerna han försöker få så får dom skylla sig själva ungefär. Män vill inte bli valda för sitt piff eller opiffade utseendes skull utan för dem de är. Och det är mycket det. Enligt de flesta män. Läs LDs svar ovan. Basal hygien. Det är manligt det.

Malin

LD: nej nu har du faktiskt fel. Om du är snygg utan smink, vilket du är tack vare din hy, dina färger, ditt hår, och samtidigt är tjock, så är du, och ses du, som snyggare än till exempel jag om jag är smal men rödfnasig, finnig, råttfärgat stripigt hår och fula ansiktsdrag.
Jag kan fixa mig och sminka mig och genom såna trick närma mig din osminkade nivå. Men ”au naturell” kommer du alltid ses som snyggare, även om jag är smalare.

Svar: Inte sant. Som fet ses man som mer ovårdad än smala. Även om man är piffas. Är man dessutom ovårdad och otvättad så ses man som äcklig.
ladydahmer.nu

Malin

Alla ovårdade otvättade människor ses som äckliga, oavsett vikt!
Jag kan inte låta dig vinna den här diskussionen för du har fel. Du passerar som snyggare än jag alla dagar i veckan om vi båda är ofixade, även om jag är smal. Hur kan du inte förstå hur stor del ansiktet och håret är av utseendet?
Men du ser ju inte mig, men du får tro mig på mitt ord.

Svar: Detta är ingen tävling. Det är inte ens en diskussion för här har du fel och jag har rätt.
ladydahmer.nu

Anonym

"Det här är ingen diskussion. Du har fel och jag rätt" Är det sånt här maktspråk du lär ut till dina barn mot dem som är dumma? Bemöt Ms argument istället. Smink används när ansiktet upplevs vara fult och inte när man är fet. Hur kan du ha missat det?

Svar: Feta uppfattas som fula och äckliga oavsett hur mkt tur de haft i övrigt genetiklotteri. Hur kan du ha missat det?
ladydahmer.nu

Emma

Jag tror du gör dina barn en jättestor tjänst bara genom att prata om normer. När jag var 13 var det en tjej som börjat med stringtrosor och fick oss andra att också köpa. Min mamma blev skogstokig och skrek åt mig "vem ska du visa upp dessa för?" "Vilka är det som ska se dessa?" Jag blev rädd och skämdes. Två år senare hade jag en mer alternativ pudelrockarstil med fluffigt hår, kajal och läppstift. Mamma och pappa stod och pratade om att jag såg ut som jag gick på malmskillnadsgatan. Jag förstod inte ens vad de menade så de förklarade att jag såg ut som en hora. Skammen sitter fortfarande djupt, oavsett om jag följt normer gällande utseende eller försökt gå en mer alternativ väg har jag alltid känt att mina föräldrar misstrott och skuldbelagt mig. Att prata om normer och utseendehets på ett lugnt och sansat sätt låter mycket mer produktivt och tryggare på alla vis.

Hanna Karlsson

Min mamma har aldrig sminkat/rakat sig/färgat håret. Det pratades inte särskilt mycket om utseende alls över huvudet taget. Pappa hade den stränga synen att jag inte fick ha tighta kläder, sminka mig och så vidare. Jag sminkade mig i smyg. Mest var det för att göra något förbjudet. Det var kul att leka med färger.
Min dotter är nu sex år och hon ser mig sminka mig. Då brukar hon fråga mig varför jag gör det och då brukar jag säga att det är för att det är roligt. Aldrig lägger jag några värderingar i att det är för att jag ska "bli snyggare". Det är just det, roligt och jag går minst lika ofta osminkad.

Cathy

Jag har varit skitnoga med att min dotters kläder alltid ska matcha.
Att man inte blandar rutigt med blommigt, eller har en strumpa av varje sort.
För mig ser det jävligt illa ut.
När hon blir större får hon HELT välja sin egen stil.

Jag hade samma uppväxt och blev hårdrockare. Det är jag än.
Jag hade helt min egna stil, stack ut från alla andra o älskade det.
Jag hade skinnjacka, nitar, färgade håret o bar säkerhetsnålar överallt.

Min dotter är fri till att göra exakt som hon vill. När hon blir större.
Nu är hon bara 9 år och det är mitt ansvar att hon ser ok när hon går till skolan.
Sin egen stil har hon. Mycket pojkflicka i stilen, lite sportig. Helt ok. Men hel o ren och med kläder som ser ok ut.

Jag retar mig på föräldrar som skickar iväg ungen i skolan i skabbiga kläder, randigt o prickigt o i en frisyr som är ovårdad.
Du retar dig på motsatsen.

Var o en gör som de vill..

Svar: Varför är det viktigt att lära ditt barn att det är viktigt att matcha och se bra ut? Varför retar du dig på föräldrar som låter ungarna se ut lite hur som helst?
ladydahmer.nu

kort

Min dotter är söt, sminkar sig ibland. Hon bär på övervikt eftersom hon varit "gravid i nio år " hon har ett preventivmedel som gör att hon inte haft en mens sedan hon fick barn för nio år sedan.... Hennes personlighet gör henne så attraktiv, hon har humor och kan även bita ifrån sarkastiskt, hon försöker inte behaga...Vissa av egenskaperna har hon fått från mig, sanningsägandet men inte det att alltid ha ett perfekt yttre, gissar hon såg igenom min ytlighet med smink, men hon såg sin mammas inre. Hon är så mycket tryggare i sig själv än jag var. Idag har hon en supergo kille, hon har valt med omsorg. En så jobbig tid när barnen ska finna sitt "jag" Din dotter gör det..

Tess

Har "bara" en son, men tänker att jag är en sorts förebild för hur han kan se kvinnor i framtiden. Självklart får han mycket annat matat till sig hela tiden, men göra det man kan liksom... Får honom har det blivit viktigt att vara "cool" sedan han började skolan.

Lizzie

Det absolut viktigaste man kan göra som föräldrar är att ge sitt barn en inre styrka att man kan vara sig själv och gå sin egen väg. Det är oerhört tufft att klara av att stå emot grupptryck och det informationsflöde som skjöler över oss. Herregud! Inte ens vi vuxna klarar av det!
Nu är jag 50+ och skiter högaktningsfullt i vad andra tycker om min stil. Numera får jag inte heller så mycket kommentarer, men jag minns min tonår. Jag gick min egen väg och (var hästtjej), men satan vilken styrka det krävdes. Grupptrycket under tonårstiden är grym och då spelar det ingen som helst roll hur bra förebilder ens föräldrar är.

Sara

Min äldsta fyller 11 i sommar, hon sminkar sig inte men har börjat bli lite nyfiken - jag försöker att inte ladda det för mycket. Min egen "skönhetsrutin" på vardagar (på helger gör jag knappt något alls) är väldigt enkel med ca tre sminkprodukter och en kam, jag pratar aldrig i termer om vad jag MÅSTE göra eller hur jag eventuellt är missnöjd med hur jag ser ut - eller att någon annan borde göra något åt sitt fejs eller sin kropp.

Jag gläds åt att båda mina döttrar är mindre osäkra på sitt yttre och sin allmänna "duglighet" än vad jag var i samma ålder, eftersom jag blev mobbad i mellanstadiet vilket de inte är. Men mina spöken från den tiden lägger ibland krokben för mig. När vi nyss skulle köpa nya vårskor till storbarnet frågade jag om de pratar om märken på kläder och skor i klassen (hon har bara gått där sedan i höstas) och om det i så fall är något hon speciellt vill ha. För när jag gick i samma skola på 80-talet var det SKITVIKTIGT att ha rätt grejer, vilket min ensamstående, pluggande mamma inte hade råd med - det var en av flera orsaker för jämnåriga att vara taskig mot mig. Dottern var helt oförstående: "Nä, jag vill ha de här svarta (inget särskilt märke) för jag gillar dem? Ingen pratar om sånt, mamma!" Jag pustade ut av lättnad, och var samtidigt förbannad på mig själv. Vi skulle för all del ha råd att rigga henne med rimligt coola kläder, men så länge det inte är intressant ska ju inte jag sätta igång det begäret. Det är svårt att brottas med nu och då på samma gång.

Tess

Det du gjort betyder MYCKET! Jag växte upp med en mamma som aldrig bantade, aldrig pratade på att hon hade "extrakilon", aldrig sminkade sig, aldrig pratade om andra personers utseende. Och det satte spår hos mig. Självklart blev jag påverkad i tonåren och 20-årsåldern av omgivning och samhälle i stort, men den där grunden sitter kvar. Numera har jag inga problem att gå osminkad på stan medan jag har jämnåriga vänner som inte ens klarar gå utanför sin egen dörr osminkade.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog