Killar som hamnar mellan
Ja men så hände det till slut. N och T var hos en kompis och lekte och helt plötsligt var det tjejhemlisar som skulle viskas och tjejbilder som skulle tas med mobilen och så var det bara tjejerna som som fick bli sminkade (?!) och så kom en liten T hem ensam och var ledsen. 
 
Han hade bett dem sminka honom som en tjej så han fick vara med men fick inget gehör. 
 
Självklart ropade jag in N och vi snackade länge om problemet med detta och att det var viktigt att hon sa ifrån när sånt här händer (det var ju inte hon som drev på) även om det kan kännas läskigt. Och T ska inte behöva sminka sig som en tjej för att få vara med. Och hon vet ju det och tycker ju att det är konstigt med tjej-grejer på det sättet. 
 
 
Men det här har ju varit min oro länge, att T ska exkluderad ur sammanhang han alltid fått ta del av för att barnen till slut grupperar sig efter kön. Obs jag fattar såklart att det blir annorlunda efter puberteten för herregud tjejerna måste få slippa snubbar och det får jag lära honom att hantera då. (Hur?!) Men nu är de små och leker ju jättebra annars. Han och N och deras gemensamma gäng. 
 
Jag visste ju att den här risken fanns också även om jag aktivt uppmuntrat honom att leka med tjejer och sånt som tjejer leker med generellt. Jag har inte velat att han ska leka med pojkar som brölar och stökar och det har väl också mest skett naturligt då han alltid befunnit sig i sammanhang där flickor är majoritet. På förskolan och skolan.
 
Ju äldre barnen blir desto mer dras de till samma kön. Många pojkar hamnar i kläm och utanför. Jag håller förskolan och skolan ansvarig till stor del då de redan den tidig ålder lär barnen att separera sig och här behöver vi som föräldrar ställa mer krav på hur vi pratar till och om barnen. 
 
 
 
Ni som är månadsgivare på Patreon (eller blir det) kan just nu lyssna på ett bonusavsnitt där vi ironiskt nog tar upp en liknande grej, då gällande äldre tonåringar där pojkarna hamnar utanför sitt gamla gäng pga feminism och tjejer som organiserar sig.
 
Tänkte skriva mer om det senare. 
 
 
Loppan Lus

Det gjorde ont att läsa din blogg idag. Stackars T.
Tycker du resonerar så bra kring hur dina barn ska kunna växa upp så fria som möjligt. Du bidrar till så mycket positivt med inlägg som detta.

Matilda

Förstår era problem. Hur tänker du kring att det kan vara viktigt att få ha "egna kompisar" utan att syskonen hänger på? (oavsett kön)

Svar: viktigt! Och de har det också även om de ofta leker tillsammans ändå.
ladydahmer.nu

My

Min äldsta är bara fem år men har, på förskolan, lärt sig att han inte vill vara pojke. Detta för att han inte trivs med pojklekar (slåss och skrika) utan hellre leker med flickor MEN flickorna exkluderar honom pga hans snopp. Så. Hans femårslösning är att han inte vill vara pojke mer....

Tack världen.

Elin

Ajajaj, stackars T. Och sympatier för N, jag känner med henne som storasyskon.
Det är inte lätt med grupptryck (som det ju låter som i det här fallet). Fint att du peppar N att säga ifrån.

Anna

Vi har liknande problem här hemma. Vår son vill verkligen inte leka med killarna då han tycker de är bråkiga och stökiga. Men ibland hamnar han mittemellan könsgrupperingarna och då är han mer ensam. Han fick höra av pedagogerna att han skulle ta för sig mer i leken. Det gjorde både mig och honom så ledsen att höra då han själv verkligen inte ville leka med killarna och då tjejerna uteslöt honom. Men jag hade ett bra samtal med hans lärare om detta och de valde att jobba mer generellt i klassen med hur man beter sig mot varandra. Det blev faktiskt bättre efter det. Nu är han inne i en bra period med flera tjejkompisar i skolan. Utanför skolan har han mer begränsat med vänner (finns vissa killar som vill leka med honom men han vill inte pga han inte gillar killars attityder och lekstil).

Jenn

Jag tror snarare det handlar om att diskutera hur oartigt och otrevligt det är att välja en aktivitet som inte alla kan/får vara med på när en redan är i grupp.

Liksom, jag tycker det är rimligt att en inte vill göra saker i vissa sällskap. Tjejerna måste få skapa trygga sammanhang även som barn för sådant som de vill göra i avskildhet. Alla måste inte vara med på allt. Jag hatar idén att alla ska vara med. Nej. Alla måste inte vara med jämt.

MEN... Det är ju direkt olämpligt att välja att göra så i grupp där någon då blir exkluderad ur sammanhanget den befinner sig i just då. De kan väl göra "tjejgrejer" om de så känner att de måste när T inte redan är med i så fall? Alla måste inte vara med på allt. Men alla måste få vara med om en redan är med så att säga.

Det är ju lite som att som grupp bestämma att det är dags att äta på restaurang men väljer en sådan som inte serverar något veganskt trots att det finns en vegan i gruppen. Det är ju sjukt otrevligt. Vill gruppen äta där gör det i så fall det vid ett annat tillfälle och väljer en lämplig restaurang som passar för alla i sällskapet.

Samma sak att välja en aktivitet som en vet att någon i gruppen tycker är skitjobbig på något annat sätt och därför inte kan vara med. Gäller t.ex. i mitt fall att om en vill träffa mig så gör en det i en miljö jag klarar av att hantera och inte i någon typ av bar. Eller att välja en aktivitet där en inte vill att någon ska vara med trots att den personen redan är där, som i det här fallet.

Jag tror barn måste få veta att det är okej att träffa olika vänner för olika anledningar/aktiviteter, men att om en träffas många måste alla kunna delta. Annars förstörs ju poängen med att träffas i grupp. Något annat är bara otrevligt.

Har dock inte barn så vet inte hur väl det här konceptet kan förklaras och tas emot. Men jag tänker att det är konkret nog för att inte vara omöjligt.

Svar: EXAKT!
ladydahmer.nu

Jenny

Har en 13-årig son som vi pratat mycket med om jämställdhet, feminism och hur man är schysst mot andra. Det jag hör honom berätta om hur killarna beter sig i skolan gör mig mörkrädd. Det är våld och porr när de surfas på rasterna, ”tjejer är smuts”, feminister är galna och feminism är värdelöst. Min son går undan eller säger ifrån. Men det gör honom också väldigt ensam. Köper han inte deras garv så utesluts han. Han säger att det känns svårt att alltid vara den som just säger ifrån, att han inte alltid vill ta striden. Samtidigt som han har ett oerhört rättspatos. Jag är både stolt och orolig. Vi har pratat med skolan och det kommer ske åtgärder genom att elevcoacher skall prata med killarna. Hur ska man tänka? Jag vill stötta honom att fortfarande stå på sig, men inte att han ska vara ensam.

Isa

Känner N att det är viktigt att hon säger ifrån? Alltså att hon själv är med på det tåget? Tänker att det finns en stor risk i det hela att N blir utesluten från "tjej-sammanhang" pga att hon tar ställning mot "tjej-identiteten" och liksom tvingas kuppa in sin bror i allt. I den där åldern är det så skört, och att det kanske är viktigt för N att få vara med även om det inte är helt genuskorrekt. Att hon själv får avgöra liksom, och att du får lita på att du gett henne verktyg för att själv känna efter och pröva sig fram. Tänker annars att det riskerar att bli lite mellan en sten och ett hard place om en blir utanför kompisgänget, men om en är med i kompisgänget så skammas en hemma för att en inte är en "bra feminist", samt inkluderar sin bror. Ps på att jag fattar att jag drar med stora penslar nu, eller vad uttrycket nu säger, men förstår du min tankebana?

Svar: Jag lär ju mina barn att alltid säga ifrån när nån blir illa behandlad. Det är en självklarhet. N kanske inte är med på det men jag går inte med på den premissen. Fattar om hon ej vågar, och vi pratar ju om det men att gå med på mobbing eller retande eller annat taskigt bara för att få vara med är ju problemet i samhället.
ladydahmer.nu

Hanna Karlsson

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Så jobbigt! Det är så svårt med barnens relationer. Hur man än gör så känns det som att det blir fel på något sätt. Man vill inte tvinga barn att leka med varandra samtidigt som man säger att "alla måste få vara med".

So many songs...

Tjejer förtjänar att slippa killar även som små.

FT

Låt tjejerna vara ifred från pojkarna även om den här pojken råkar vara din.

Jd

My
Vad tråkigt att höra! Känner igen mig. Lekte mest med tjejer som liten, eller på det klassiska "vara bästis sättet", och ofta var bästisen just tjej. Fattade inte killarnas lekar, kanske framförallt för att de ofta var många och sprang omkring hela jävla tiden. Jag ville mest prat-leka.
Det där följde ju med upp i tonåren och blev svårt i den åldern då barn tar könsdifferentieringen till ännu högre nivåer iim pubertet. Det var inte förrän som vuxen jag kunde anamma ett mer manligt sätt att uttrycka mig på och insåg att jag visst klickar väldigt bra med killar/män: men återigen på ett mer en-mot-en basis. Inte så mycket gruppmänniska helt enkelt. Vi är ju alla olika, och det innebär inte att vi har fel kön, utan bara att skillnaderna på egenskaper hos individer är större än mellan kön som två grupper.

Försök uppmuntra de relationer han skapar, men uppmuntra även de situationer där han är tvungen att tävla eller leka i grupp, på så sätt att han får beröm för hela spektrat. Jag tror tyvärr många pojkar som inte är så stereotypa i sin personlighet tidigt får en negativ bild av sig själva att de inte "duger" i vissa manligt kodade situationer, och därmed blir sämre på att "hävda" sig i just desamma. Det kan givetvis vara både positivt som negativt i långa loppet, men jag tror alla barn oavsett kön behöver lära sig att hävda just sin personlighet och vara glad över den de är.

Emma

Varför måste det vara tjejerna mot killarna? Varför inte bara lära barnen att leka med alla oavsett kön. Tycker tänket att pojkar ska leka för sig och flickor för sig bara förstärker grupperingarna, avståndstagande och i slutet patriarkatet. Om vi inte lär pojkar att leka som och med flickor så kommer de heller aldrig förstå varandra. Största vinsten är att ha alla möjliga vänner.

Håller med om att tjejer ska slippa bröliga killar men samma sak gäller även killarna.

Ser ingen vinst i att någon ska utesluta någon annan. Om de beter sig bra vill säga.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog