Vad har jag att komma med liksom?
Det negativa med att vara hemma under så lång tid som jag har varit är att man blir ensam med sina egna tankar och typ tappar konceptet lite. Jag är sällan i kontakt med andra människor. Inte ens online för
Jag undviker mailen och chatten i perioder och svarar inte på tilltal så att säga. Inte för att jag är nonchalant utan för att jag har ångest. (Och nu har jag ångest för att jag ej svarat på viktiga grejer) 

Så jag är ensam med mina tankar. Och så andras tyckande om mig såklart. Det är ju alltid närvarande. Gärna gnagandes och ältandes i mitt huvud. Och det påverkar självbilden och den eventuella drivkraft som finns. 

Jag kommer ihåg en jävla idiot som jobbade ihop med mitt ex. Abraham. Han var kanske tio år äldre än vi andra och typ "smart". Universitetsbildad grek som stekte hamburgare på burgmans i Hudiksvall tillsammans med exet. (Exets föräldrar ägde haket) Han satte sig alltid ner för att prata med mig medan jag väntade på exet. Eller pratade... han satte sig ner för att hålla en monolog. Om hur saker låg till. Och hur jag låg till. Att jag inte var så bra. Att jag mest bara skulle skada människor. Att jag inte hade nåt att bidra med. Han sa väl inte så mycket annat än vad typ pappa, exet och övrig  familj sagt till mig men jag minns just det så tydligt. Det satte sig. 

Och det återkommer ju. Kritiken mot mig där det heter att jag bara skadar och förtrycker. I relationer där människor blir sårade av sånt jag gör. Eller inte gör. Jag bara skadar. 

Jag vet ju rent intellektuellt att det inte är sant. Eller helt sant iallafall men när man är ensam hemma i större perioder med sina egna tankar och beroende av andras tyckande för att kunna tjäna pengar ... då påverkas självbilden ganska markant. Och det påverkar allt jag gör. Och inte gör. För jag gör inte så mycket längre. Och allt känns så jäkla meningslöst. 

Aja. Ska posta ett inlägg om förmågor och hur dessa påverkas av olika faktorer senare. 

(null)

Loanne

Förstår dig. Blir själv halvdeprimerad av att gå hemma utan att träffa folk, börjar tänka negativt om mig själv och ältar massa saker. Kan bara föreställa mig hur jag hade mått om jag då också varit utsatt för andras tyckande och kritik som du är.
I alla fall, ditt arbete betyder mycket och gör skillnad, och jag beundrar dig mycket för att du orkar.

Hej!

Antar att det spelar mindre roll vad jag skriver men; ut i världen med dig! Börja jobba, plugga, syjunta, eller vad det nu är, men du verkar inte må bra som du har det ju? Att sitta hemma och tänka över sina synder eller tillkortakommande dag ut och dag in kan få vem som helst att känna sig prillig.
Börja med att söka en samtalskontakt, även om det känns meningslöst så är det inte det, du kommer hitta verktyg hur du kan hantera tankar osv, och då har du försökt och bara det kommer ge dig en skjuts. Ta stöd av nära och kära om du inte pallar ta tag i det själv! Även om du inte känner att du värd det, så gör det för dina ungars skull eller av princip eller vad som helst.
Hoppas du tar det på rätt sätt, menar inte att skamma eller något men hoppas du hittar något sätt så livet känns bättre. Inte på pappret alltså, utan på riktigt.
Allt gott!

Svar: Jag har social fobi och andra issues som försvårar sånt här. Och samtalskontakt låter som en mardröm. Men tack för att du skriver. ❤️
ladydahmer.nu

Therese

Känner igen mig så himla mycket! Så tacksam att du skriver det här. Får mig att känna mig mindre ensam. Själv sitter jag 80 mil från min familj, har varit hemma med barn i 4-5 år och nu vill min man skiljas och jag vet inte hur jag ska försörja mig. Ångesten är enorm. Är också ensam med mina tankar och vet att jag ofta förstör för mig själv. Saknar självkänsla och självförtroende. Så har det iof alltid varit periodvis för mig, men ännu tuffare nu efter så lång tid hemma med barn osv.

Helen

Håller med "Hej!"
Ändra på din sits!
Skulle det mot all förmodan kännas ännu sämre kan du ju alltid återvända till hemmets trygga vrå.
Lycka till!

Elsa

Jag vet att du tidigare skrivit att terapi inte är för dig. Varför inte? Vill inte pressa dig eller ifrågasätta din upplevelse men tänker att de flesta då de börjar med terapi har ett initialt motstånd men att det blir så mycket bättre efter en tid då man jobbat bort sina försvar. Jag tycker bara att du skulle förtjäna att må bättre än du gör och tycker att det är synd att inte ta emot professionell hjälp när den finns. Tror inte att det finns någon som inte kunde bli hjälpt av terapi, egentligen, man måste bara hitta rätt terapeut och form och vara mottaglig för det.

Svar: Terapi hjälper sällan mot psykisk ohälsa. Jag känner mig själv dessutom. Att gräva i skit skulle få mig att må sämre. Inte bättre.
ladydahmer.nu

Ganesha

Till dig "hej". Samtalskontakt hjälper inte alla, är inget som passar alla. Och det är inte alltid så lätt att få. Själv fick jag kämpa i flera år, stå i lång kö innan jag kom fram rätt. Och efter att ha gett det tid (flera år) så har jag fortfarande problem som liknar LD.s.

Alla har inte möjlighet att bara ge sig ut i världen, börja plugga eller jobba. Du får det att låta så enkelt. Har förstått att det är just det, enkelt för de allra flesta människor. Men alla är olika. Jag har gjort såna försök så många ggr men misslyckas alltid. Har man psykisk ohälsa kan det begränsa en från att göra det andra gör så lätt. Som att ha ett fungerande liv med jobb, studier, socialt liv.

O varför ge tips när någon inte bett om det? Personligen är det väldigt uttröttande när människor vill ge mig massa tips om hur jag ska göra för att allt ska bli bra. Sånt som funkat på dom eller någon de känner. Så har man redan provat deras tips 20 tal ggr innan. "Om man bara.... gör detta o detta. Varför finner du dig i eländet lixom"? Det ger bara skuld känslor hos en. Varför kan man inte bara vara som alla andra och klara av det?

Elsa

Hmm, är benägen att inte hålla med dig där. Vad baserar du påståendet "terapi hjälper sällan mot psyksik ohälsa på"? Varför tror du att det finns terapi och psykoanalys? Det är ju hela poängen med psykologi som vetenskap att människor som bär omkring på olösta konflikter kan lida av psyskisk ohälsa senare i livet. Klart det inte är roligt att gräva i det där mörka, men det är det enda sättet att bli fri från det också. Att våga gräva. Och jag talar absolut inte om kbt-terapi som enbart går ut på att ändra beteenden och tankar, det hjälper bevisligen inte. Psykodynamisk terapi eller psykoanalys tror jag kunde hjälpa dig.

Svar: För att en stor del psykisk ohälsa inte beror på saker som hänt utan på hjärnans funktioner.

Personligen känner jag inte en enda människa som blivit lycklig eller frisk av terapi och jag känner väldigt många som ögnar sig åt detta. År efter år efter år. Utan effekt på hälsan. Sen blir de psykologskadade och helt odrägliga att umgås med.
ladydahmer.nu

Emil

Hej! Terapi hjälper såklart inte alla, men du som gillar evidens (det gör jag också) har säkert koll på att forskningsstödet för exempelvis KBT vid social fobi är starkt. Tycker också som ovanstående att du ska testa behandling - det behöver inte alls innebära att gräva och älta en massa gamla grejer om man inte vill det..
Men välj inte någon random samtalskontakt utan en legitimerad psykolog.
Tycker du är grym och vill att du ska må bra :)
Många kramar

Elsa

Okej, då kanske du inte känner personer som varit utsatta för traumatiska händelser i barndomen. Hur ska dessa bli kvitt sina demoner om inte genom terapi? Personer vars psyskiska ohälsa härrör från barndomens negativa upplevelser och som hade varit "friska" i fall de inte hade upplevt det de gjort. Människans psyke är så skört och i barndomen är man extra känslig om det händer något traumatiskt. Tack lov har vi också ett psyke som möjliggör lösning av omedvetna konflikter senare i livet. Hjärnan är dessutom plastisk osv. Man kan bli lite mera hel efter det man upplevt tack vare terapi. Det vet jag många exempel på. Du får det att låta som att psykisk ohälsa är något statiskt som man inte kan göra något åt. Klart det finns vissa psykiska sjukdomar som helt enkelt är ärftliga och inte sådana som främst ska behandlas i terapi. Men det är inte det jag talar om nu, utan folk som varit med om svåra saker i barndomen.

Vad menar du med psykologskadade och odrägliga att umgås med? Förstår inte hur man blir det riktigt.

Malin

Hej
Beklagar måendet
"Gräva i skit" skulle få dig att må dåligt, skriver du, och vill inte gå i terapi pga detta. Men samtidigt verkar du tänka väldigt mycket på det förflutna även utan att gå i terapi, och väldigt mycket i din blogg handlar om dina upplevelser från barndom och ursprungsfamilj, och om saker som hänt dig för länge sedan och påverkar vem du är idag. Skillnaden med terapi skulle ju vara att du fick stöd och hjälp av en professionell person att betrakta det förflutna.
Att bara gå hemma kan få vem som helst att må dåligt, barnen växer upp också och tillbringar mindre och mindre tid hemma så de ensamma timmarna blir ju fler med åren, inte färre, för en person som inte arbetar utanför hemmet eller deltar i någon typ av aktivitet utanför hemmet.
Vill inte komma med oönskade råd egentligen, men det finns stort behov av till exempel språkstödjare för nyanlända ungdomar, då går man dit en eller två gånger i veckan och pratar svenska i en timme med ungdomarna, du behöver varken planera något själv eller närvara varje gång, deras lärare finns med och styr samtalen och ämnena. Det är fina möten och intressant att prata med de unga, det ger massor i form av att du har med dig samvarokänslan därifrån efteråt. Och dessutom något man kan testa några gånger och avbryta om det inte fungerar.

Hej!

Ok, samtalsterapi var ett förslag om vad det finns som man kan göra (och kanske använda denna som vägledare hur man ska gå vidare) men annars kan man ju höra av sig till vårdcentralen kanske om man vill ha mer medicinsk expertis? Jag vet ju såklart inte mer än vad som skrivs här på bloggen, men det låter som att det är tufft och jobbigt nu, och tänker att det finns hjälp att få-även om det såklart inte är någon quick fix men det vore kanske skönt att få lite ro på ett eller annat sätt? Och om man inte fixar det själv eller vill/orkar dra in man/familj/vänner så kan utomstående hjälpa.
Till Ganesha, vet inte varför du tar min kommentar personligt eller kränkande? LD (som kommentaren var riktad till) verkade inte ta illa upp så varför gör du det?
Jagtänker att ser/hör/läser man om någon som inte mår bra är det bättre att reagera och nu skrev jag vad jag tänkte kanske skulle kunna vara peppande i situationen, eller iaf att hon är sedd men att det finns hopp. Jag tänker inte skriva att allt är skit och det är bara att lägga sig att dö i nåt vattenbryn nånstans, för jag tycker det är hemskt att man ska behöva gå och plågas av ångest. Men om du vill göra det så fine, man behandlar ju andra som man själv vill bli behandlad antar jag.
Och tro mig, jag är ingen optimistjolle dag ut och dag in, men det behöver inte vara fallet bara för att man önskar andra ett drägligt liv.

Jd

Kan tänka mig att terapi blir lite överskattat i vår del av världen.
Det är väl också mycket av en färskvara.

Men självterapi i form av något man verkligen älskar att ägna sig åt tror jag på! Överlag att göra, oavsett om det involverar andra eller bara för en själv.
Min terapi är att röra mig utomhus, hjälpt mer än något annat ever.

IA

Ja...Vad har DU att komma med? Alltså..vafan håller somliga på med. Terapi hit och dit..Det måste till drastiska åtgärder för att göra sig av med ANDRAS jävla skit!

Linnea

Jag antar att du sett Ronja Rövardotter? Kommer du ihåg i slutet när Ronja lockas ner av dom underjordiska? Hon bara följer efter dom, blir helt förtrollad. Sånna röster har jag ihuvudet. Som säger hur dålig jag är och allt jag inte kan. När jag är själv följer jag med och går under. Därför behöver jag avledas av mig själv och av andra. (Dock inte av birk som är extremt störig) jag har gått i terapi och har nog vågat bli obekväm för andra , det har varit mitt problem att vara snäll hela tiden. jag vände allt inåt förut, istället för att idag upptäcka att det inte alltid är jag som är roten till allt dåligt.

IA

Linnea - Jättebra. Det är nog en bra början med att försöka sovra ut vad som är ens egna issues och vad som är andras skit, som jag tror de flesta av oss har blivit matade med under uppväxt eller perioder i livet (för att inte snacka om skolåren) och utsatta för folk som tränger sig på med deras issues att föra över på andra. Vissa har tentakler att ge sig på de som kanske har vissa stunder av problem, vill vara till lags eller vill vara hjälpsamma, för snälla.

IA

Hittade en annan artikel om terapi...Terapi tar upp påfrestande minnen

"Att bearbeta jobbiga upplevelser i terapi kan leda till att personer mår sämre. Däremot krävs en ökad kunskap om dessa biverkningar av psykologisk behandling just för att fånga upp de patienter som mår sämre i behandling samt skydda dem mot oseriösa terapeuter."

https://depression.se/nyhetsinlagg/banbrytande-forskning-avslojar-terapins-biverkningar/

RebeckaL

Elsa
Nu finns det ju i och för sig stark evidens för att KBT hjälper vid flera tillstånd.

OBS Jag menar inte att du LD skulle bli hjälpt av det utan kommentaren var helt riktad mot Elsas påstående att KBT inte hjälper.

Linnea

Jag tror inte att terapi är farligt, tvärtom. Däremot finns det livsfarliga personer utan utbildning som kallar sig för livscoacher. Träffade själv en sådan när mitt liv var som jobbigast. Hon presenterade några väl valda floskler och jag åkte hem och la mig på soffan igen. Däremot har jag fått relevant hjälp av utbildade psykologer.

Therese

Jag gick i samtalsterapi i 2,5år hos 3 olika personer
Bästa jag någonsin gjort för min psykiska hälsa!
Att hela livet blivit ignorerad och inte tagen på allvar och bara blivit kallad dum och elak och konstig så var det någon som lyssnade och förstod, det betydde enormt mycket för mig! Och hjälpte mig komma ifrån att söka bekräftelse från mina föräldrar och från äldre män... såklart jag inte blev "frisk och lycklig" samtalsterapin var bara en felaktig pusselbit som byttes ut till rätt bit äntligen
Men mina problem sitter djupare än så och är mycket mer komplexa nu när jag har barn
Men hade aldrig velat vara utan terapin och vill gärna hitta någon att gå till igen, synd bara att jag är för gammal för att gå dit jag var och det är lång kö via vårdcentralen och sen gäller de att klicka med personen

Men fattar ju att det inte är för alla och det är verkligen ingen lösning på allt, det är bara en skön och bra ventil som vissa mår bättre av

Elsa

Må så vara att kbt hjälper mot vissa tillstånd, terapiformen är ju ett sätt att behandla symptom. Men det finns forskning som visar att för att kbt inte behandlar de bakomliggande problemen. Kbt-rörelsen i Sverige har bara varit väldigt duktiga på att marknadsföra sig själva och föra fram sådan forskning som gynnar dem. Kbt som form passar också detta samhälle, där allting ska vara en quick fix - verkligheten och det mänskliga psyket är dock långt mera komplex än så. Jag anser att Sverige (är inte svensk och bor i ett annat land där det är annorlunda) gjort ett stort misstag då de satsat på kbt istället för t.ex. psykodynamisk terapi. Det kommer i det långa loppet inte att lösa folks psykiska problem från grunden.

FT

Vad är lösningen? Att bara fortsätta ha social fobi, må kass osv osv? Stöttar din man dig i detta? Tänk sen när barnen flyttat ut då kommer det ju kännas ännu tyngre om du inte försökt ta tag i det? Känner så många som blivit hjälpta med olika sorters terapi, väldigt märkligt att påstå att det vanligtvis inte är fallet.

Svar: Lösningen är att forma livet så det funkar ändå. Och vadå stöttar min man mig i detta? Vad ska han göra annars tänker du?
ladydahmer.nu

Pia

Hej Lady D! Du säger att du inte vill "gräva i skit". Ändå verkar du ha ett behov av att göra just det. Du skriver inlägg på inlägg om hur dåligt du mår, om din uppväxt och vad du blivit utsatt för. Då tänker jag att det vore lika bra att få göra det inför en professionellt utbildad människa av kött och blod istället för oss, en skara självutnämnda amatörpsykologer som kommer med en mängd oombedda råd. Att gå i terapi är inget hokus pokus. Det handlar om att få prata med en människa som lyssnar, som inte avbryter, dömer eller ryggar baklänges inför alla ens sjuka tankar. Bara att få göra det var helande för mig. Säger inte att det skulle vara samma sak för dig men ber dig att ge det en chans.

Elsa

Dessutom har det inte forskats i den psykodynamiska terapins effekter lika mycket som kbt:ns, vilket gjort att forskningsresultaten kan framställas till den kognitiva beteendeterapins fördel. Man har inom den psykodynamiska traditionen inte känt att det varit nödvändigt med "evidens", utan det har räckt med att man sett av erfarenhet att den fungerat. Samhället ställer dock ökade krav på att terapin ska ge resultat (ökad arbetsförmåga) så därför har kbt premierats då det är en quick fix med mätbara resultat (om än kortsiktiga) som i samhällets ögon låter mera gynnsam än pdt.

Faktum är dock att folks psykiska ohälsa inte löses på lång sikt med hjälp av att bara angripa symptomen. Dessutom tycker jag att tanken med terapi är att det är ett fritt utrymme att själv reflektera och läka sina sår i den takt det är möjligt, och inte programmeras enligt en viss mall där alla symptom ska behandlas så fort som möjligt men man aldrig går in på mera djupliggande orsaker. Människor blir mera som robotar som ska "fixas" än som tänkande, kännande varelser som har sår i sitt förflutna som behöver läka i sin egen takt.

Jag tycker i alla fall att det är en katastrof att svenska regeringen satsat så mycket på kbt och att det enbart är de som har råd som erbjuda psykodynamisk terapi.

Säger dock inte att kbt är värdelöst men anser att det är för ytligt och egentligen är en behandlingsform som pissar på hela psykoanalysen som vetenskap. Det hela låter lite för Blondinbellskt "tänk dig friskt" - maniskt och passar perfekt in detta samhälle där helst alla ska bli friska och lyckliga så fort som möjligt, och gud nåde den som använder skattebetalarnas pengar till någonting som kanske inte direkt leder till en omedelbar, mätbar förbättring i arbetsförmåga men som ger en desto mera bestående förändring i det psykiska välbefinnandet (och därmed antagligen också arbetsförmågan på lång sikt). Tack och lov har det börjat göras mer och mer studier som visar på den psykodynamiska terapins långsiktigt, positiva effekter.

Charlotte

”Lösningen är att forma livet så det funkar ändå”?

I en annat svar skrev du att du inte ville förändra ditt liv?! Hur ska du kunna (om)forma ditt liv utan att förändra det?!

Svar: Jag har format mitt liv så att det funkar.
ladydahmer.nu

Charlotte

Jaha- men det är ju toppen!
Då förstår jag inte inlägget ovanför det här samt ditt svamlande om att du vill skära dig pga ditt mående?

Svar: Inlägget ovan handlar om utsatthet.
Inlägger om att jag vill skära mig handlar om min psykiska ohälsa.

Prova nyanser.
ladydahmer.nu

Maria E

Hur kan man kalla nåns berättelse om självskadebeteende för svamlande? Skulle så gärna vilja gå in i folks hjärnor ibland och se vad som försiggår där för jag har så oerhört svårt att förstå vad som leder till ett sånt empatilöst uttalande.

Svar: Självhat tror jag. Eller ren elakhet.
ladydahmer.nu

Charlotte

Du har alltså format ditt liv så det funkar?
Innebär det att ett funktionellt liv alltså kan innebära psykisk hälsa som gör att man vill skära sig?

Svar: Kan du lägga av med din skitattityd? Jag har inga skyldigheter att redogöra mitt liv eller välmående för dig. Tycker du är sjukt obehaglig.
ladydahmer.nu

Maria E

Tycker också Charlotte är sjukt obehaglig. Narcissistisk/psykopatisk störning personifierad.

IA

Charlotte - Vad har du att komma med? Liksom..Inga egna tankar och funderingar annat än att märka ord? Tycker du trampar på i en bana som inte leder någonstans..lite forum skadad..typ..

IA

LD har inga skyldigheter att redogöra sitt liv eller svara på frågor. Å andra sidan när man skriver publikt som det här är kanske man får räkna med frågor..Gillar inte när man märker ord. Vart vill Charlotte komma, vad har det för syfte är frågan?

Vet inte hur jag ska ställa mig till det här riktigt. En frågeställning angående självskadebeteende med vilja att få personer att tänka efter mer, eller ett rent forumskade beteende? Att respektera en persons inställning att inte vilja gå in mer på saken borde väl komma i första hand..eller?

Katrin

Jag har gått ett år i interpersonell terapi. Har haft psykisk ohälsa hela livet men aldrig sökt hjälp tills jag gick in i väggen och valet låg mellan att dö eller att be om hjälp. Terapin var helt livsavgörande för mig och blottade sanningar om mina tankar om mig själv och min uppväxt som tidigare varit helt dolda för mig. Nu är jag som alldeles annan människa. Jag tycker att jag är okej och värd något, tidigare tyckte jag att jag var skit , fast jag inte ens visste om att jag tyckte så.

Jag är fortfarande trasig och funkar inte längre i arbete eller socialt men jag tycker att jag är värd att finnas och det betyder allt.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog