Vad innebär det att göra kön och är det viktigt för utvecklingen?
Detta med att barnen behöver bygga nån slags könsidentitet förresten. Vad betyder det ens? Hur går det till och vad har det för värde? (Annat än negativt menar jag) Jag gissar i att det handlar om att hitta sig själv utifrån sitt kön. Att förstå att man är flicka (och sen kvinna) och sätta det i relation till andra. Finns det överhuvudtaget ett behov av detta eller är det nåt vi skapar? (Sistnämnda!) 
 
Jag har på riktigt, genom åren som förälder, mött människor som är genuint oroliga för att mina barn blir berövade nåt essentiellt för sin utveckling när jag berättar att vi försöker fostra könsneutralt och genusmedvetet. Att mina barn ska bli förvirrade på nåt sätt. Men de enda som är förvirrade är ju de som inte kan pressa människor in i trånga mallar. 
 
Mina barn är för övrigt helt ointresserade av att "bygga sin könsidentitet". De har aldrig visat sådana tendenser och pratar aldrig om det förutom när de pekar ut hur konstigt det är när andra gör det. Jag menar, shit de visste ju inte ens vad flickor eller pojkar var innan de var cirka fyra bast. Och då visade de tydligt motstånd mot att bli könade när de väl blev det.
 
Men som sagt, detta att stärka sin könsidentitet är alltså en social konstruktion som utgår från stereotypa könsnormer. Lästips för alla som är intresserade: Att göra kön
 
OCH! I veckans Penntricket pratar vi mer om genus! Lyssna!
 
 
Alan

Textkonsult (:

Hmm

Alltså lite halvt OT, men det här tycker jag är så lustigt med dem som kämpar med att hitta CA den det inte spelar någon roll och tar identitetspolitiken till extrema former samtidigt som att de vill ha könsneutral uppfostrarn. Det sista är ju liberalismen förkroppsligad. 😊

Ja ja, jag vet redan era svar och jag kommer inte hålla med er, så jag kommer förmodligen inte svara på det. Hoppas jag. 😉

Önskar er alla en fin dag!🌸

Anonym

Vet inte om jag fattat rätt men misstänker vi pratar om två olika saker. Kanske för jag skrev "bygger" könsidentitet och inte utvecklar. T och N har medfödda klara könsidentiteter vad jag förstår. Dom ÄR pojke och flicka och säger nån nåt annat blir dom ledsna/arga. Eller hur? Sen när dom blev medvetna om detta är en annan sak. Det viktiga är ju att dom alltid känt sig trygga med vad dom än är. Men könsidentitetens betydelse för självkänslan ökar efterhand och kulminerar nånstans i puberteten antar jag. Sen kan ju tex T. ha fått så stark självkänsla och vara så trygg i sig själv att han klarar sig bra ändå utan att ha utvecklat en stark könsidentitet. Den han fötts med. Könsidentitet är alltså 100% genetik/biologi menar jag och bör skiljas från könsroller och social konstruktion. Vilket "göra kön" troligen handlar om. Du skulle ha kunnat aktivt uppfostrat T. till flicka med flicknamn och allt så att han själv trott han var flicka, dvs försöka byta könsidentitet genom att göra kön, utan att lyckas. Ens könsidentitet är långt starkare socialt konstruerade könsroller även om man själv aldrig varit medveten om sitt rätta könsid.

Svar: Nej N och T blir inte ledsna om nån misstar deras kön. De struntar i det. T kan bli ledsen om han inte blir trodd, tex om nån frågar ”är du tjej eller kille” och sen säger näääää när han svarar. Men han har aldrig brytt sig om att andra tror att han är tjej. (För det tror folk ofta) N blev också ofta misstagen för pojke som yngre. Sket hon i. Hon ogillar att könas dock. Dvs bli kallad ”tjejen”. ”Jag är N” säger hon då.
ladydahmer.nu

Lojura Rándottir

Barn kan vara ointresserade av att forma könsidentitet - men en vacker dag blir barnen vuxna; fulla av könshormoner som önskar göra sig hörda, & skall interagera (& attrahera) med andra vuxna, vilka desto oftare har format denna identitet sedan barnsben.

Anna

Jag var mig själv fram till att jag blev lärd att vara flicka (vid ca fem års ålder), alltså snäll, tyst och mån om mitt utseende. För mig har det bara varit negativt att hitta min "könsidentitet" (alltså hur samhället anser att flickor skall vara).

Anna

Lojura Rándottir: Jag har läst tidigare kommentarer av dig (även på andra bloggar) och verkligen INGEN jag känner är så kategorisk när det gäller kön som du. Om jag säger att jag jagar och är mycket mer fysisk än min man som absolut inte skulle kunna jaga (pga. skulle inte kunna döda djur), kan det vara normalt eller har vi fått för mycket av felaktiga hormoner under fosterstadiet?

Mie

För min fyraåriga dotter är det viktigt att hon är flicka, hon säger det alltså gärna själv. Det är ingenting jag uppmuntrar, men det stör mig inte heller då det är en del av hennes identitet. Skulle hon däremot säga att hon inte kan göra olika saker därför att hon är flicka hade jag reagerat.

Tessa i höghuset

Jag funderar en del över sånt här och tror nog att det finns en mänsklig funktion i hjärnan som ger oss en könsidentitet/könsidentifikation (cis eller trans) när vi växer upp. Skild från könsroller som till stor del är socialt konstruerade. Men att inte lägga fokus på kön är bara en stor fördel som gör dem friare att finna sin egen väg. När det gäller stora barn så tror jag att det bara är att hålla sig lugn, backa och låta barnet hitta sin väg. De ska leva i samhället och måste hitta ett sätt att förhålla sig till det, det finns inget annat (bra) alternativ. Du har redan givit dem verktyg och att fortsätta prata och diskutera är det bästa. Och att sålla i vad som är viktigt, när de vill testa grejer man inte gillar. (prio: självkänsla, o- prio: attribut)

Bee

Jag känner ett barn som är fött med snopp men identifierar sig som flicka. Barnet är en hon. Jag tror därför att biologin har också med saken att göra. Hur förklarar vi annars alla transsexuella och deras starka könsidentifiering?

Anonym

Bra att transproblematiken vävs in i det här med köns-id. Har inte tänkt på det tidigare men begreppet könsidentitet måste ju ha sitt ursprung härifrån. Personer som tilldelats fel juridiskt kön, inte utifrån dominerande fysiska mätbara könsbestämmande faktorer, eller misstag, utan utifrån nåt annat som den feltilldelade känt mycket tydligt hela tiden, utan utifrån en klar och tydlig inneboende könsidentitet. För transsexuella personer är könsidentitet åtminstone viktig. Och inte bara det. Den är direkt livsavgörande. För cispersoner kan det aldrig bli samma sak eftersom dom vill vara det dom vet att dom är och fått bekräftelse på att dom också är. Här handlar det snarare om att långsamt och varsamt fylla det dom är med nåt slags meningsfullt innehåll. Och framförallt lära cisbarnen hämta och söka själva det dom vill fylla på med. Vara tillåtande och stödjande i barnens experimenterande i sin interaktion med varandra. Jag skulle kalla det som hände T och som gjorde honom ledsen som en del i detta. Visst kan man som vuxen gripa in om det går för långt men bäst är nog i detta fall att bara vara tröstande och stöttande och låta T och flickorna reda ut det själva. IMO.

Jd

För vissa transpersoner är kön uppenbarligen väldigt viktigt. För somliga andra är det kanske inget man egentligen funderat så mycket på (kanske för att man är cis). Förmodligen finns det väl inte en mall i hur det ska kännas.
Det jag kan bli lite road av är hur väldigt unga personer idag leker med könsuttryck och identitet som om det satt i kläderna, alltså de saker man klär på och av sig. Men det kanske är för att det är svårt att greppa någon slags inre könsidentitet för oss alla egentligen. Hur ska den kännas liksom?

Tror kanske att "göra kön" mer avser hur vi lär oss att socialt samspela utifrån kön som något just ... socialt. En överenskommelse i vad det innebär att tillhöra könet kille eller tjej. Olika regler s.a.s.
Det innebär ju inte att det inte finns kön biologiskt, men nog får man inse att ett begrepp som kön existerar på många nivåer samtidigt: biologiskt, socialt, religiöst, psykologiskt, andligt. Vi är ju rätt komplexa ändå.


Svar: Kön är väldigt viktigt för majoriteten cis också. Varför kan man ju diskutera såklart.
ladydahmer.nu

Lojura Rándottir

Anna:
Det låter troligt, eftersom jag är sexist. Du tycks dock kategorisk i din tolkning av åsikter: nej, det är inte så enkelt att jag utan vidare gissar mig till att ni är särskilt hormonskadade (män är dock med säkerhet i generalitet hormonskadade i nutid, finns gott om forskning om nivåer i testosteron samt spermakvalitet) - det lilla du har berättat säger ingenting, ingenting annat än att din man inte är man nog för mig åtminstone. Jag har själv slaktat kanin när män varit för mjäkiga för att ordna måltiden. Det är ju dock inte något problem, eftersom _du_ är med honom & ni förhoppningsvis har det gott(:

En rådvill

Skulle gilla sååå mycket om du skrev ett diskuterande inlägg om hur en gör om utgångsläget är lite värre än för dig, som har gjort "rätt" med de egna barnen från början. Har bonusbarn som är -extremt- könade och jag vill ej att de spiller över på deras lillebror, alltså min son. Att omgivningen, far- och morföräldrar mfl, spär på gör ju inte saken bättre! Typ "Ska du ha kiiiiillkalas på din födelsedag?" trots att två av de närmsta vännerna är tjejer, ett påtagligt kommenterande om attribut, intressen och leksaker som "passar" för tjej/kille mm, listan kan göras lång. Hur TACKLAR man detta? Hur sätter man ner foten så folk FATTAR, och hur guidar man redan totalkönade barn att tänka öppnare. Fattar att du inte har de rätta svaren bara liggande i rockärmen, men skulle verkligen uppskatta att läsa dina tankar. :)

Tess

Tänk vad mycket ångest man hade fått slippa om samhället accepterade alla som man är! Nu är jag ändå cis, så jag kan inte komma i närheten av den ångest som hbtq-personer måste uppleva bara för att samhället är så rotat i hur det "ska vara". Men jag är fostrad med att få tycka om det jag vill, att det inte fanns något som jag inte kunde göra pga att jag är tjej eller något jag borde göra för att jag är tjej. När jag började skolan så märkte jag snabbt att andra var mer låsta i vad de fick och inte fick göra (och nu pratar vi inte om krossa rutor och liknande vandalism utan bara att "pojkar leker inte med dockor och flickor klättrar inte i träd"-tänket). Jag var dock en envis unge och är en envis vuxen så jag har fortsatt med det JAG tycker om, men det hade varit så otroligt skönt att slippa alla antaganden, alla kommentarer, alla hån etc!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog