Bra mat är inte en enkel sak
Apropå mat, nej jag ska inte tjata ihjäl er, men jag såg en status på fb som sa typ "fråga inte varför nyttig mat är så dyr, fråga varför skräpmaten är så billig istället" och jag tänkte att den som postade den inte har ett uns av vare sig klassperspektiv eller historiekunskap i sig. 
 
För att börja med en liten historielektion så behöver man inte kolla längre bak än typ sextio- och sjuttiotalet för att förstå de kriser som sverige stått inför när det gäller att föda sitt folk. På sjuttiotalet organiserades ett uppror som gick ut på att matpriserna var för dyra. Det var till och med demonstrationer och offentliga protester och resultatet var den berömda kostpyramiden och konceptet "basmat", som alltså var den billiga maten som bröd, gryn, mjölmat och potatis. Mycket av den där maten som vi idag ojjar oss över att mammor matar sina barn med. 
 
Men sen har vi ju som sagt både den ekonomiska faktorn och klassperspektivet. Det är dyrt med bra mat. Det är dyrt med grönsaker. Det kostar att kunna variera maten och att köpa ekologiskt och vegatariskt och nyttigt. Ett storpack billiga makaroner kommer man hundra gånger längre på en ett minipaket mathavre. Avokado och paprika står inte ens på världskartan när man vänder på kronorna. 
 
Och inte bara det, det kräver också kunskap som ofta utgår från det sociala arvet - dvs den mat och de recept vi för med oss från våra föräldrar och deras föräldrar. Vad vi själva växte upp med, vilken mat som är självklar och enkel för just mig eller dig men också intresse och förutsättningar. 
 
Tänker inte tjata heller om min egen uppväxt, det gör jag nog ändå, men tänker på den mat jag växte upp med. Det var nästintill noll grönsaker och aldrig nån frukt. Det fanns inte pengar till det. Närmsta jag kom var rivna morötter på mackan på skolan men även där var det torftigt.
 
Och mamma, när FAN skulle hon ha tid - än mindre råd - att fixa varierad, rolig, nyttig mat? Hon förvällde ju för fan redan de där bönorna men inte åt jag av dem ändå. Och nej jag vet att rotsaker inte tar längre tid att laga än fiskpinnar eller att man lika gärna kan följa ett veganskt recept som ett vanligt. Men ... asså jag vet inte hur jag ska förklara hela klassgrejen för människor som inte fattar av sig själva, men det är inte så enkelt. Det är ingen slump att arbetarklassen dels äter sämre mat men också äter mindre vegan/vegetariskt. DET ÄR INGEN SLUMP. 
 
Och så slutligen: tiden. Många heltidsjobbar. Pendlar. Hämtar barnen och kommer hem så jävla sent. Man vill umgås med sina barn. Maten behöver gå snabbt. Ja jag vet att man kan göra nyttigt och bra mat både billigt och snabbt men det handlar mycket om vana också. Om vad vi bär med oss. Vad vi kan. Hur vi tänker, i vilka banor liksom. När jag blev vegetarian som tjugoåring så visste jag inte vad jag skulle äta. Jag levde på te och mackor i ett år säkert innan jag började laga annat. Och det tog många många år innan jag lärde om ett nytt sätt att tänka kring mat på. Inte för att jag var dum utan för att maten sitter så djupt rotade i oss. 
 
Jag hoppas ni fattar. 
 
Men jag tänker ju som sagt att vi inte bör nöja oss där. Och med det menar jag inte att vi ska börja kika dömande ner i andras korgar utan att vi som samhälle ska tänka ut nya sätt att underlätta för bättre kost. Kanske genom sänkta priser på bra mat, genom bättre mat i skolorna (helst helt veganskt eller vegetariskt) osv. Jag vet ärligt talat inte. Jag vet bara att vi lever i ett land som har kostpyramiden och som lär oss äta mackor och som sen skammar oss för att vi inte vet bättre. 
Emma Å

Jag blir så glad att du skriver om kost och barn!

Linn

Herregud du bara producerar bra inlägg på löpande band nu. Förstår precis hur du menar, vad och hur vi äter är så otroligt djupt rotat i oss. Märker också att min mamma blir väldigt provocerad av att jag väljer så annorlunda för mina barn mot för vad jag själv är uppväxt med (för att jag har intresse och råd), trots att hon själv också väljer annorlunda idag. Tycker att detta är så spännande och tack för bra tips i det tidigare inlägget! Alltid svårt när barnen inte vill äta men skönt att höra att det kan löna sig att kämpa på, även om det såklart slinker in lite makaroner här och var också😊

Emeliehj

Älskar dina matinlägg. Älskar dina inlägg om tjockhat och feminism oxå så mycket och du tillsammans med några andra (Cissi och Elaine tex) öppnade mina ögon för några år sen ang patriarkatet och världen vi lever . Iaf, åter till maten. Jag beter mig precis som du skrivit och skrattar lite åt min sons matvanor ”igår åt han korv, idag gör han inte det. Bara pannkakor, hihi”. Han är lika kräsen som gemene barn men nu förstår jag vikten av att inte ge sig, alltså aldrig tvinga utan erbjuda varje varje dag. Uppmuntra prova nya saker och inte ge upp och ge tråkig mat varje dag. I mitt fall känner jag sån besvikelse när jag anstränger mig och handlar ändå dyr mat och så äter barnet inte. Samt hur gör man när barnet inte tänker äta maten. Ger du något annat direkt då eller får man vänta på nästa mål?
Tack för du börjar uppdatera bloggen igen, det är fantastisk läsning!

Svar: Jag gör ingen grej om barnet inte äter. Förslår att de ska äta lite för annars kommer de vara hungriga och det är ok att inte tycka om. (men helt utan nåt trugande eller tjat eller annat som känns jobbigt) Men jag serverar inget annat. Beroende på visserligen, vet jag att barnet ätit skitdåligt så kan jag ge ett mellanmål efter en kort stund men oftast inte för man hamnar lätt i en negativ cirkel där man matar med annat och de då inte är hungriga nog till middagen. Plus att de fattar att de inte behöver äta för de får ändå mackor typ.
men serverar iallafall alltid mjölk till maten så de kan dricka ett glas iallafall. det ger näring och fett.
ladydahmer.nu

Maria

Hej! Jag har inga barn själv, men har ändå en erfarenhet i frågan som kanske är kul att höra:

För många år sedan jobbade jag som kolloledare på en segelbåt. Tillsammans med ett gäng större barn åkte vi runt i skärgården under 2 veckor och bodde alltså på båten hela tiden. Maten var vegetarisk, och bestod ofta i stora grytor som vi inkompetenta ungdomsledare snott ihop av det som fanns i förrådet. Mot slutet av perioden så satt vi ju liksom och sorterade morötter i "okej mögliga" och "för mögliga".
Många barn matvägrade första och kanske andra dagen, men ganska snabbt vart dom ju hungriga (som man blir av att vara aktiv till sjöss) och precis alla kastade i sig massor med mat resten av perioden.

Så man kanske inte ska vara så rädd att låta barn bli lite hungriga? Få välja på det som bjuds eller ingenting?

Svar: Det tror jag också. Att låta barn vara hungriga mellan målen. Föräldrar idag är så rädda för den biten, vi tror att barnen ska svälta ihjäl liksom. Jag har jobbat på flera förskolor där en del av verkksamheten gick ut på att dokumentera hur mkt barnen åt. För att föräldrarna ville veta. Jisses så trött jag blev på det.
ladydahmer.nu

L

Definitivt så... Visst, det går absolut att äta vegetariskt, roligt och nyttigt för 300 kr/vecka - men som du säger, det kräver rätt massiv kunskap och intresse, tid för inköp, personliga resurser att genomföra, en grym blender (sjukt dyra i inköp), mandolin, nåt spiralverktyg. Är inte en quick fix. Alls. Även om jag kan tycka att många tänker fyrkantigt och "letar fel" om man försöker föreslå nya sätt. Som sagt, väldigt djupt rotat i oss.

"Under tian" tycker jag är toppen. Väldigt konkret ändå till en rimlig peng. Tycker många matkassar blir förhållandevis dyra. Eller utgår man från den "menyn" så landar det på 10 kr/portion, så 160 kr för middag måndag till torsdag för 4 personer. Det är helt okej.

Moa

Är det inte just ur detta som reaktioner som du skrev im i tidigare matinlägg kommer ifrån? (Alltså typ "det blir folk av ungarna även på snabbmakaroner!") Jag har inga barn men märker det på hur jag försvarar mina egna kostvanor, framförallt nu när jag bor i en akademikerstad och mest hänger med medelklassfolk som fattar noll av detta. Liksom när de börjar prata om bra mat och hur viktigt det är och hur dåligt det är med halvfabrikat osv blir jag helt obstinat och vill prompt bara äta pulvermos... trots att jag egentligen inte ens tycker om det!? Det är som att när många medelklasspersoner pratar om "bra och dålig mat" gör de ingen skillnad mellan mat som faktiskt är mindre näringsrik och mat som är dålig för att den förknippas med arbetarklassen.

Angelica

Vill bara lämna ett hjärta❤️ Är extra känslig idag men ditt inlägg fick ögonen att tåras nu!

maria

Sa bra. Sa intressant. Garna bra tips pa recept dvs hur gora i praktikten. "Bra" mat ar ju inte bara for barn o barnfamiljer utan nagot som ar viktigt for oss alla. Tillfallen da orken kanske inte riktigt finns i livet for att springa runt o leta sumak men en full frys med fardiglagade, bra, maltider:guld vart. (Aven om jag misstanker att i Sverige numera man antagligen kan hitta sumak pa vilket snabbkop som helst. Som utlandsboende ar jag alltid lika imponerad over hur mkt olika varor man kan hitta i "vanliga" mataffarer hemma.) Med "bra" menar jag livsgivande o naringsrik mat som bygger o stottar kroppen istallet for att bryta ner. Tips pa bocker, bloggar etc som kan hjalpa en i ratt riktning mottages garna, inget vikt fokus.

Frida

Tycker det här är ett intressant ämne, och jag skulle väldigt gärna läsa mer om det från dig, eftersom man då slipper hela tjockhatsdelen av diskussionen. Jag är uppvuxen med en mamma som jobbade hur mycket som helst och drog in majoriteten med pengarna till hushållet. Hon älskar att laga mat men hann/orkade sällan med något annat än typ köttbullar och makaroner eller spaghetti och köttfärssås. Pappa skulle laga mat varje tisdag, något han gnällde som fan över trots att han knappt jobbade. Jag minns en gång när han hade kokat spaghetti och var stolt över att han satt fram ketchupen också. Sjukt näringsrikt, verkligen. Mammor är bäst!

Amanda

Du är så förbannat bra! Hur ställer du dig till konsumtion av alkohol som är väldigt normaliserat idag, framför allt bland unga. Hur kommer du diskutera och lära dina barn kring dessa frågor. För mig är det väldigt problematiskt att folk dricker alkohol flera gånger i veckan alt, köper hem en vinbox varje helg. KRAM

Maria från Västerås

Tack för att du sätter saker i ett sammanhang. Just det historiska är viktigt. För som du säger så uppkommer inget av en slump. Vår uppväxt präglar oss mer än vad vi faktiskt inser och vi lever i ett samhälle som påverkar oss på så många sätt. Klassamhället var tydligare på början av 1900-talet men finns nu och har alltid funnits. Det är knepigt att prata om de vidgade klyftorna i Sverige för det blir lätt infekterat och en aningen historielöst eller förnekande eller jämförelse med extremt fattiga i kåkstäder i valfritt land.

Så tack för att du skriver så jag och andra läsare kan höja blicken lite mer.

Anna i stugan

Svar till Maria: det är nog rätt stor skillnad på små barn och stora barn när det gäller att se till så de äter. De flesta barn äter när de blir tillräckligt hungriga men inte alla. Jag har bara ett (än så länge) relativt litet barn, som vi har haft rätt mkt matstrul med, och att "låta honom gå hungrig" har inte hjälpt alls. (och nej, det har inte heller varit något som dietisterna på sjukhuset har föreslagit). För om du har ett barn som generellt äter för lite, så att hen inte går upp så mycket i vikt som hen behöver, så hjälper det inte att svälta ut barnet mellan måltiderna. Barnet kommer fortfarande få för lite mat i sig, eftersom hen inte tar igen allt det förlorade när hen äter, utan bara äter precis så hen inte är hungrig. Innan jag fick barn tänkte jag också att mitt barn skulle äta det som bjöds eller ingenting alls, men det har jag fått äta upp (pun intended) många gånger sedan dess. Har man ett välnärt barn som växer enligt kurvan och är nöjt och glatt är det kanske enkelt att tänka så, men är barnet litet i växten och ofta missnöjt, så skulle jag inte tveka att ta till sånt som gör vardagen lite lättare.

Men jag tror att det är svårt att förstå om man inte upplevt det själv! Stora barn, som dem på båten, kan ju bättre själva reglera sitt matintag och se till att äta när de är hungriga, eller tala om varför de inte äter, etc, precis som de kan se till att sova när de är trötta. Små barn klarar inte detta på samma sätt. Precis som barn kan vara extra svåra att söva när de blir övertrötta så kan barn bli överhungriga också, och gå totalt i baklås och vägra att äta. Som förälder vet man ju faktiskt oftast inte heller om ett litet barn är hungrigt eller inte. Man kan tänka att hen BORDE vara hungrig, pga ätit nästan inget på hela dagen. Men hen äter ändå inte när man serverar mat. Vad gör man? Väntar till nästa mål? Äter fortfarande inte? Borde vara hungrig, men kan ju ej prata eller förklara sig? Hur vet man?

Jag har gjort många saker med mitt barn för att förbättra ätandet, som man "absolut inte ska göra" enligt många självutnämnda experter. T ex mata honom framför tecknad film. Och rekommenderar det hjärtans gärna till andra eftersom det funkat väldigt bra för oss och gjort vardagen lättare. Många menar just att man inte ska göra det för bra och smidigt för barnen för då "vänjer de sig" och "tror att de kan få så hela livet". Men barn förändrar sig ju hela tiden, gamla problem försvinner och nya uppstår och det har inte alls varit något problem att plocka bort hjälpmedel och rutiner när de inte behövts längre. Sen är barn ju också olika, och det enda rätta är väl egentligen att se till varje enskilt barns situation och så lösa den på det sätt som passar bäst för just denne.

Nerdy

Håller med. Det ÄR dyrt med t.ex. vegetarisk mat. Visst, man kan göra allt själv från grunden, men det krävs ju även lite kunskap och framför allt tid, vilket många inte har. En del vill inte heller lägga en massa tid på matlagning. Man vill bara bli mätt och göra annat istället. Ekologisk mat är också jättedyr.
Oftast är det billigare att köpa kött från t.ex. Danmark, oavsett hur mycket antibiotika de trycker i sina grisar. Och visst är det hemskt hur de grisarna inte ens får röra sig utan ligger i fixerade burar, men det blir liksom sekundärt när ens överlevnad hänger på att man har råd att köpa mat.

Förstår inte varför inte grönsaker och frukt inte subventioneras! Man tjatar på befolkningen att äta nyttigare, men man gör ingenting åt det där det verkligen skulle göra skillnad...

Jag har råd att äta vegetariskt/ekologiskt därför att vi är två vuxna i hushållet utan barn och för att vi inte har jättemånga utgifter överlag. Vi kan välja att köpa den typen av mat, men det kan inte alla och det kunde definitivt inte jag när jag var arbetslös!

Sabina

Moa:
Håller helt med!! Jag har samma bakgrund typ, och nu när jag umgås med "akademikerfolk" så märker jag också att jag liksom försvarar snabbmakaroner och billiga mackor, för det är liksom min uppväxt, och när de ser ner på sån mat så tar jag det personligt innerst inne, eftersom de ser ner på min barndom då. Och det är definitivt skillnad på "dålig" mat som är onyttig, och "dålig" mat som förknippas med arbetarklassen. Finns absolut ett klassperspektiv på detta.

Frida:
Känner igen mig här också, växte upp med skilda föräldrar, och pappa suckade alltid över att behöva laga mat (och tyckte att mikrade köttbullar med ketchup var helt ok) och gav inte en minsta tanke på hur näringsrik maten var. Han tyckte bara det var jobbigt att behöva mata en person till när jag var där. Medan mamma slet på jobbet hela dagarna, för att komma hem och ha ångest över att vi bara hade lite tomat och gurka som grönsaker hemma. Mammor är verkligen bäst! Tror det kan handla om föräldraskap och hur kvinnor alltid ska ansvara för hushållet.

Elin

Tack för bra inlägg! Vi säger ofta hemma att ”det blev folk av oss” men vi vuxna är ju trötta och äter massa godis.

Jag ska definitivt addera mer mjölk och ägg till barnen.

FT

ÄNTLIGEN är du tillbaka! Så myclet roligare, smartare och bättre här än på Instagram enligt mig! Åh så bra!

M

Jag själv är väldig tpetig när det gäller mat,tyvörr. Det är jobbigt när man blir bortbjuden. Därför har jag gett mitt barn allt möjligt, som jag själv inte skulle äta. Som bebis när jag och sambon åt spaghetti och köttfärssås fick barnet röda linser med köttfärssås. Han får mycket lax, det är något jag absolut inte äter. Så ger jag han leverpastej, fiskbullar och massa annat jag aldrig skulle laga till mig själv. Men det gör jag inte för att han ska äta varierat utan för att jag vill att han ska kunna äta allt som vuxen. Självfallet kanske hn inte gillar lax när han blir stor. Men då har jag gjort allt jag kunnat.
Jag tycker det är så jobbigt när man är på restaurang och man inte gillar något eller äter hos kompisar eller dylikt. Och jag önskar att han inte ska känna samma sak.
Vet inte vart jag ville komma med inlägget...

Sara

Intressant att det inte är så farligt att låta barn gå hungriga mellan målen, men livsfarligt för vuxna. Antar att det handlar om anledningen till varför man är hungrig? Man skulle väl kunna påstå att en hungrig vuxen är själadödande och drivs av självförakt, medan barnen i fråga bara blir fostrade. Men precis som det går att fostra barnens magar går de väl att lära den egna magen? Är det inte motsägelsefullt att säga till barnen ”ät det som är nyttigt eller ät inget” medan vuxna får ordinationen att äta ohämmat? Förstår att det ohämmade är förlösande om man berövat sig själv allt av livets goda sedan man var tonåring - men ändock motsägelsefullt. Vill inte trolla dig och detta är absolut ingen sån ”alla borde va smala” kommentar. Smalhet är väl snarare extremt överskattat. Menar rent...konceptuellt (eller vad man ska säga)...att det kanske sker en krock inom barnen när dessa två världar möts?

Svar: Vem ger vuxna rådet att äta ohämmat? Vem säger att det är farligt att vara hungrig? Jag var hungrig senast idag. Hann ej äta lunch och hade fullt upp. Ska äta middag strax.
ladydahmer.nu

Sara

Jag hyllar gärna mammor rent generellt, min egen är fantastisk - men just hon är inte någon klippa i köket. Hon fick inte vara med när det lagades mat under uppväxten på 1950-60-talet, mormor tyckte att hon var besvärlig och i vägen. Så hennes inställning blev pliktskyldig och oentusiastisk, vilket den tyvärr fortfarande är. Hon KAN laga helt ok mat, men hon ids oftast inte, speciellt som hon är ensamstående. Min far, som faktiskt är bra på matlagning (inte mycket annat), försvann rätt tidigt ur bilden och därefter blev det väldigt mycket halvfabrikat under resten av min barndom, det berodde förstås delvis på att mamma hade hela ansvaret och begränsat med tid/pengar.

Jag vill gärna att mina egna ungar ska få i sig lite mer varierad och hemlagad kost än jag fick, men i perioder har det varit svårt att intressera dem. De smakar numera på allt, gillar mer och mer olika smaker, men den ena äter absolut inte ost i någon form, den andra vägrar lax - och båda är fortfarande vid 8 och 11 skeptiska till synlig lök. Vi har två inkomster men inte jättemycket tid, därför har vi kört med matkasse ett antal år för att slippa tänka och planera så mycket varannan vecka. Modifierar recepten utan större ansträngning - lägger inte ost på storbarnets del av gratängen, ger lillbarnet torsk i stället för lax när det är någon fiskrätt. Det funkar faktiskt helt ok nu, variationen är klart godkänd och stämningen vid bordet brukar vara avslappnad och positiv även när någon inte är helt imponerad av det som serveras.

Elin

Fast jag håller inte alls med. Jag är ensamstående med ett barn och har aldrig haft ett jobb (har försörjningsstöd) och jag äter alltid nyttigt och vegetariskt. Varje dag.
Om man säger att man inte har råd med nyttig mat så handlar det om att man inte har koll på vad som är bra mat, vart man handlar den osv.

Elin

Fast jag håller inte alls med. Jag är ensamstående med ett barn och har aldrig haft ett jobb (har försörjningsstöd) och jag äter alltid nyttigt och vegetariskt. Varje dag.
Om man säger att man inte har råd med nyttig mat så handlar det om att man inte har koll på vad som är bra mat, vart man handlar den osv.

Nathalie

Bra mat kostar att producera. Så tycker inte vi ska sänka priset på bra mat. Men höj lönerna bland mycket annat. Alla måste ju ha löner de kan leva på. Jag som odlar för försäljning måste kunna ta rimligt betalt jag med. Och ska det vara bra grönsaker, alltså ekologiska o utan gifter blir det dyrare att producera. Allt med bra kvalite kostar ju.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog