Jag vill inte tassa på tå längre
Jag vill såklart inte göra nån ledsen eller att nån ska må dåligt av det jag skriver. Men jag har alltid skrivit om sånt jag brinner för och föräldraskapet är en del av det. Jag funderar mycket på min roll som mamma och på barns behov och sånt som är bra och sånt som är mindre bra. Som amning, samsovning, nära föräldraskap, sjalvbärande, genus, kost osv. 

Och så massa om feminism och en hel del normkritiska inlägg. 

Skammande och pekpinnar försöker jag undvika men det kan ändå skava ibland. Göra ont i värsta fall. Kräva självrannsakan man är oberedd eller ovillig till. 

Så om man vet med sig att dessa ämnen är extra jobbiga eller känsliga så är kanske inte denna blogg rätt plats att hänga på

Inte för att man inte är välkommen utan för att jag har tröttnat på att anpassa mitt bloggande efter rädslor att trampa på tår. Det har liksom nästan tagit död på bloggen helt. Sen så menar jag såklart inte att det är rimligt att bete sig hur som helst eller skriva vad som helst heller. Så menar jag ju inte. Men det tror jag att ni vet vid det här laget. ❤️

(null)



Maria

Vet inte om du tänker på dina två tidigare inlägg om mat, men i så fall är jag nog en av dem som blev lite ledsen av att läsa dem. Men det står ju inte i motsatsförhållande till att jag tycker det är intressant att läsa dem och blir det mer jobbigt än intressant är det ju mitt ansvar att lägga tiden på annat. Jag hoppas inte du upplevt mina kommentarer som att jag är kritiskt till att du skriver om det här. Jag älskar att ha dig tillbaka och uppskattar verkligen dina inlägg om allt mellan feminism och kost till barn. Du är bland de intressantaste rösterna jag vet och jag ser fram mot många inlägg skrivna av dig med just din röst. <3

Hur känner du själv med tanke på den typen av kommentarer som kom på dina tidigare inlägg från personer som jag som sliter mitt hår med barnens kost (och kanske inte riktigt tror/vill tro att det enbart är föräldrarnas förtjänst när barnen äter bra)? Trampar dem på dina tår? Det var i varje fall åtminstone inte min avsikt.

Emelie

Grejen är väl oxå att man inte kan tycka lika om allt? Det är väl detta som gör att det blir kul att diskutera och ibland lär man sig något nytt eller får en tankeställare. Jag har länge brottats med min till som förälder och hela tiden tänkt: Vad ska andra tycka? Tycker det är svårt att vara förälder när man lever med psykisk ohälsa och ska försöka få ihop sig själv samtidigt som man slåss för sina barn, försöker ge dem verktyg för att bli framtida bra män (om de nu vill bli kallade män). Jag har nog varit ganska bestämd i min uppfostran om att: känslor är ok, att gråta är en styrka, att stå upp för andra, att självförsvar är ok, att våga prata om allt, att alla färger är färger, att inte ta skit, att gå emot ”töntarna” (dvs de killar som ska vara häftiga, slåss, trycker ner andra, säger dumma saker, mobbas mm) Jag är glad att du finns. Tack vare dig och era poddar så sitter jag och skrattar, tar till mig, läxor upp min man och tar fler strider i skolan. ❤️🙏

Elin

Kör på! Det jag alltid har gillat med dig är ju att du fått mig att tänka ett varv till.

Malin

Dina inlägg om barn och mat skavde definitivt och gjorde lite ont. Men inte direkt för att jag kände mig skammad av dig, det var mer att jag blev smärtsamt påmind om att jag har kunnat göra mycket annorlunda och ansträngt mig mer, eller ja, både jag och min man för den delen, när det kommer till matsituationen här hemma. Vi har varit lata och bekväma och inte tagit det ansvar som är vårat att ta som föräldrar i tillräcklig utsträckning. Och just det tycker jag är viktigt, att vi faktiskt har ett stort ansvar som föräldrar att göra det bästa vi kan, utifrån våra förutsättningar. Det kan jag villigt erkänna att jag inte gjort just gällande maten. Vi har haft alla förutsättningar, ekonomi, tid och möjlighet men helt enkelt inte prioriterat det.

Så, just barn och mat är ett ämne/område i mitt föräldraskap som skaver, andra områden har jag lyckats betydligt bättre inom och känner mig tillfreds med. Tycker det är bra att du inte längre tänker anpassa bloggen för att inte trampa på några tår. Läser den hellre så, det var ju faktiskt så du fångade mig för en massa år sedan även om jag då tyckte du var aningens extrem.

Ser fram emot nästa g+inlägg som "trampar mig på tårna". ;)

Stort tack för att du börjat blogga igen!

Ellinor

Åh så bra att du kommit till den insikten efter reflekterande. Var dig själv helt enkelt! Jag är glad att du är tillbaka och att du slutar ursäkta dig själv så du nästan inte existerar längre på bloggen. Det känns väldigt heteronormativt att säga förlåt, förlåt men jag kanske tycker så här men ändå inte, äsch jag vet inte. Jag tycker du ska va som du är. Den där Natascha som är starksvag och har ett jävla anamma och som inte ursäktar sig för mycket och är glad att du kommit till den insikten själv! Heja dig!

Elin

Jag gillar detta, tassa inte på tå för då blir bloggen ointressant. Jag kanske inte håller med dig alla gånger, men det gör ingenting. Igår var jag på väg att kommentera ang mina barns torftiga kost, jag kände mig både misslyckad och trampad på. Men, jag klickade aldrig på skicka utan tog kvällen till att rannsaka mig själv. Jag kan bättre, trots svårigheter med diagnoser osv så vet jag att det delvis är en ursäkt. Det måste få göra ont ibland för att man ska komma till insikt.

M

Hej!

Jag hör till dem som blivit provocerad av dig tidigare. Kan väl bli det fortfarande ibland, men det kan man väl bli av i princip allt tänker jag, och det förstör bara alla chanser till ett konstruktivt samtal; så jag ska försöka skärpa mig. Ser även att du själv har blivit mer öppen och lugn i tonen, vilket gör det lättare för mig att gå in under något annat än fullt attackmode :)

Jag läste ditt inlägg om barn och mat. Håller med dig i sak, det gör jag verkligen, däremot tycker jag inte att det är så enkelt.. Bortsett från allt som redan skrivits om tid/ekonomi osv i relation till det här -ville jag säga något om det där med att kokettera med att man ger barnen dålig mat, för jag har gjort det själv. Eller jag tänker att det iaf måste ha uppfattats så.

Om jag utgår ifrån mig själv så handlade det om en försvarsmekanism, jag visste ju att min dotter fick dålig mat (mycket halvfabrikat osv), jag ville inte att det skulle vara så; men jag hade verkligen inte tid/ekonomi/kunskap att göra på något annat sätt. (Ung, ensamstående, jobb, skola) Jag gjorde mitt bästa utifrån mina förutsättningar. Jag visste att det inte var bra, men inte hur jag skulle kunna "göra bättre" just med maten.


När jag ser tillbaka på hur ung jag var och hur medveten och bra jag var som förälder blir jag faktiskt stolt över mig själv. En tonåring som var närvarande, påläst och en fantastisk mamma för det mesta. Som trollade med knäna för att göra hennes barndom till allt min egen inte var.

Men det gnagde i mig, det där med maten. Därför "koketterade" jag nog med det, precis som du skriver. Men inte av arrogans eller pga att jag struntade i det, utan tvärtom om du förstår vad jag menar?
Tänker att det är bra att få med det perspektivet också. Att det kan ha andra orsaker än de mest uppenbara?

Tack för en bra blogg! Jag håller inte med dig om allt, men det hade varit otroligt tråkigt och inte speciellt givande att läsa om jag gjorde det.
Kram /M

Ps. Jag tycker att du borde starta typ ett instagramkonto med tips och recept, som är tillgängligt för alla. Du är verkligen duktig på det här, och jag önskar att det hade funnits något sånt när jag fick mitt första barn. Ds

Eva Guillén

Jag tycker du är bra som du är. Bli inte någon annan. Det finns redan för många "blondinbellor". Du är unik och vacker. Låt ingen annan säga något annat. KRAM/blattebella.se

Eva Guillén

Jag känner igen samma situation, att jag är så radikal så jag inte kan blanda ihop med mina vegan prylar som jag säljer med för starka uttryck. Det är nog många braiga tjejer som känner så eftersom bloggvärlden ser ut som den ser ut. Skulle jag börja med humor på min blogg är det lätt för mycket. Ibland tar jag bort inlägg som jag inte kan stå för. En gång bytte jag blogg och då förlorade jag samtliga mina följare, men jag kunde inte stå för det tidigare som skrivits, men om jag hade fortsatt som du hade jag haft många som lyssnar, och det är kvinnor som du som folk skall lyssna till.

Anette

Jag håller absolut inte med dig i allt. Känner mig provocerad emellanåt, men fortsätter läsa.
Du är unik och jag lockas av det.
Det vore ju hemskt om allt man läser vore likadant.
Fortsätt att skriva det du vill.

Kaffepanna

Hejsan!
Om jag ska va ärlig tyckte jag din blogg hade blivit lite tråkig, kände att trots inläggen som skrevs fattades det något. Jag klickade in mej mer och mer sällan.
Nu har jag hittat tillbaka och det känns så roligt att du känner att det är din blogg och du skriver det som passar DEJ.
Jag har själv en blogg där jag mest skriver för min egen skull och jag vet att mina åsikter kan trampa någon på tårna och ibland kan jag fråga mej själv om jag verkligen ska trycka på publisera. Sen tänker jag att nej, jag har inte skrivit något rassig, sexistiskt, hånfullt you name it, och det har känts skönt när jag tryckt publicera.

Fortsätt med det du kan stå bakom så spelar resten ingen roll. Känn bara efter så du inte bränner ut dej av att leverera dag efter dag.

L

Inte så konstigt att du "tassade runt" med tanke på att du varit föremål för olika drev och blivit kallad antidemokratisk när du har försökt bemöta sakfrågor och försvara din person. Visst, kanske fanns ett korn av sanning men det verkade inte vara några proportioner, bara vuxenmobbning. Skönt att den eran är över! På bloggen iaf. Hade varit en sådan förlust för feminismen i stort om de hade lyckats riva ner dig.

IA

En blogg är ju som en radio, det går att knäppa på och av. Det som kan tyckas vara helt främmande går att hoppa över sen är det mesta ju öppet för diskussion. Tycker ditt inlägg om mat var bra. Synpunkter, tips och reflektioner är bra på alla områden och topics, sen är ju inte alla barn stöpta i samma form, inte vi som vuxna heller för den delen. Hade också det här med att man ska smaka för att veta om man tycker om eller inte och det vara aldrig något problem. Sen ändras smaken med åren också. Funkade med djuren också. Både katt och hund lärde sig att smaka. Blandade ris i hundens mat och hon var så glupsk så ris hamnade i nosen som hon sen gick och nös och fnös ut över golvet.

Jenny

Åh kan du inte skriva ännu mer om nära föräldraskap? Tycker du är så himla klok. Tror du att det är dåligt att en bebis på 10 månader endast sover i famnen dagtid? Att det betyder att hon aldrig kommer kunna sova själv? Tror på samsovning men innebär det att en har barnen i sängen tills dom blir stora, hur har ni gjort?
Tack för att du skriver så mycket klokt, du är fantastisk.
Kram

Svar: Det finns inga vuxna människor som sover med mamma så sluta oro dig!

Mina stora samsov med mig tills de var sex och åtta. Nu samsover de med papp ibland. De hade kunnat fortsätta ett tag till men lillebror stör den för mkt på natten. Själv samsov jag med min mamma tills jag var tolv. Sover helst själv nu. Inte ens med min man.
ladydahmer.nu

Cykelkatten - Cykel, liv och kärlek!

Bra inställning! Gillar absolut inte allt du säger men det är fan mitt eget problem. Kör hårt och blogga på :DDD

Linnofsweden

Välkommen tillbaka 😍

Mellan raderna

Bra skrivet! :) Om man ska behaga alla skulle nog texterna blir ganska intetsägande. Du har en viktig blogg så jag tycker du är den sista som ska tassa på tå! Tycker folk olika kan det istället bli en intressant diskussion, tänk så!

Maria

Jag har saknat dig! Skönt att du är tillbaka med lust igen, och precis som många andra skrivit ovan så är det ju just det obekväma som vi alla behöver höra ibland. Det är bara att jämföra med den rådande klimatdebatten t ex. Folk blir tokiga när någon kritiserar rådande beteende och mönster, men det är ju det som måste till för att skapa förändring. Heja dig!

Helena

Ibland känns det ensamt att vara den som inte har barnen på förskola, långtidsammar, samsover. Ibland när jag känner mig extra ifrågasatt och kritiserad går jag tillbaka till dina inlägg om föräldraskap och känner mig stärkt.

Loppan lus

Bra! Är trött på alla ömma tår. Det behöver vara högre tak i samtal generellt. Skammande, hotande och nedtystande kan fara och flyga.

Anonym

Bra lady dahmer! Är trött på alla ömma tår. Det behöver vara högre tak i samtal generellt. Skammande, hotande och nedtystande kan fara och flyga.

Amanda

Bra!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog