All Posts By

Lady Dahmer

#5inistagram

8. Internationella kvinnodagen

Den internationella kvinnodagen kommer och går varteviga år, men visste jag inte bättre så skulle jag tro att tiden stod stilla. I alla fall när det kommer till kvinnors rättigheter.

Bara senaste tidens nyheter har jag kunnat läsa om män som har mördat fruar, män som har begått övergrepp på underåriga flickor på badhus, män som har tuttat eld på förbipasserande kvinnor, män som har gruppvåldtagit en ung kvinna, män som… ja har gjort det män har gjort mot kvinnor i tusentals år och fortsätter att göra dag ut och dag in trots att vi utlovas både krafttag och jämställdhet av politikerna.

Apropå politiker så är ju USA’s nya president en man som notoriskt ägnat sig åt övergrepp, sexism och kvinnohat. En man som vill grab women by their pussy och som nu ger sig på aborträtten. I Europa går det också bakåt.


Men vi svenskar koketterar gärna med hur jämställda vi är. Sjukvård och vardag ägnas knappt någon tanke alls. Försöker vi lyfta problemen som finns så protesteras det från alla håll. Vi ska minsann vara nöjda för ”hallå, titta på kvinnorna i Afghanistan, kvinnorna DÄRBORTA, de har det mycket värre!”. Ja, okej, jag medger att jag hellre föder i korridoren på Södersjukhuset än i en hydda någonstans utan rent vatten. Och ja, jag blir hellre tafsad på i Sverige än stenad och bortgift i Iran om jag måste välja, men det är föga tröstande att andra har det värre när jag som kvinna ändå alltid är andra klassens medborgare medan män som våldtar frikänns på löpande band.

Men feminismen har tydligen gått för långt, menar väldigt många ändå. För jämställdhet är mer kontroversiellt än kvinnohat. Feminister är mer föraktade än våldet de motarbetar och män blir ofta mer upprörda över att bli sammankopplade med varandra, än över att kvinnor våldtas och mördas.

Så, hörni ”grattis på kvinnodagen” då, som det käckt ropas varje år. Har ni tur så fick ni en blomma eller en tårta och i värsta fall så är det någon som gnäller sedvanligt på att de stackars männen inte har en egen dag (det har de).

Och så går det ytterligare ett år till utan att någonting över huvud taget förändras eller förbättras för vare sig kvinnor i Sverige eller kvinnor på andra platser i världen.

Vardagstrams

Glädjande nyheter på självaste kvinnodagen! 

Äntligen! Cissi Wallin och Natashja ”Lady Dahmer” Blomberg ger er podden ni har saknat! 

Genom personliga och kanske till och med privata berättelser, lättillgängliga samtidsanalyser men också en del avslappnat trams så tar vi med er på en resa från barndomens flickor till dagens kvinnor. Vad innebär det att vara kvinna? Hur har vi formats och vilka erfarenheter delar vi? Varför är vi så arga? Går det att leva som man lär? Och hur hängiga bröst har vi egentligen? 

I egenskap av att vara två ganska dåliga feminister så samtalar vi om feminism, kroppen, psykisk ohälsa, sex, livet, föräldraskap och kanske framförallt om hur det är att vara kvinna i ett patriarkat. 

Oss blir ni snart kära i! 

Vardagstrams

Jag skriver inte bara utifrån mina personliga erfarenheter

⚠️ OBS! På förekommen anledning nu och för framtida inlägg! ⚠️ 

❗️Inga av mina inlägg under #5inistagram handlar om min nuvarande relation. ❗️

Ingen relation är perfekt såklart men min nuvarande relation är privat och det värnar jag om med näbbar och klor. Jag har valt en livspartner som tar ansvar för vår och sina andra relationer och som jag inte behöver dadda eller vara morsa åt. Så! Skriver jag i jagform så syftar jag på tidigare erfarenheter. Dels med de män jag haft seriösa relationer med, män jag legat med eller haft andra slags relationer med och män jag på andra sätt interagerat med. 

Skriver jag inte i jag-form så skriver jag generellt om sakernas tillstånd. (Lite dumt kanske att ha en bild på mig och min man under ett av inläggen inser jag nu men det var för att jag ville ha en personlig bild. Mindre genomtänkt men jaja så kan det bli) 

Iallafall: Man behöver inte ha personliga erfarenheter för att förstå och ha kunskap och insikt om uttryck för kvinnohat och förtryck. Ville bara poängtera detta då månaden är full av känsliga ämnen som kan komma att misstolkas! Kram på er! ❤️

#5inistagram

7. Att kvinnofieras

Så vad innebär det då att vara kvinna? Det innebär att man kvinnofieras. Att man identifieras och behandlas som kvinna av omgivningen.

Att kvinnofieras är att tilldelas den politiska positionen kvinna och förtryckas utifrån det. 

Jag är kvinna, inte för att jag känner mig som sådan utan för att patriarkatet har bestämt att jag är det.  

Jag är den andre. Ofullkomlig man. Jag är kvinna.


Jag är kvinna för att jag, tillsammans med andra kvinnor, har en lång lång historia av förtryck som format den jag är. 

Jag är den jag är för att jag är kvinna och jag är kvinna just för att jag genom socialisering har fostrats till det. 


Jag har fostrats att ta hand om, sätta mig själv sist, bry mig om andras behov, ta hänsyn och foga mig. Jag har utsatts för sexism hela mitt liv, tafsats på och lärt mig gilla det. 

Jag har fnittrat runt på skolgården när pojkarna jagat även fast det känts jobbigt, jag har utsatts för övergrepp av vuxna män när jag bara varit tolv och fått lära mig att det är helt självklart för män kan inte kontrollera sig och min kropp ser ju så mycket äldre ut. 

Jag har nedvärderats, setts som lite dummare och svagare och lärt mig tro att det är sant.


Jag har tystats, kränkts, avbrutits, skämtats om, sexualiserats, växt upp i konstant rädsla, växt upp som ett objekt och fått lära mig att jag som kvinna alltid betraktas ur ett manligt öga, att jag är till för att betraktas ur ett manligt öga. Jag har aldrig haft nåt val. 

Att växa upp till och som kvinna har format mig.

Att växa upp till och som kvinna är inte samma sak som att växa upp till och som man. 

Att växa upp till och som kvinna har gett mig erfarenheter och en position som jag har gemensamt med de flesta kvinnorna jag träffar och som män aldrig kan förstå eller ta del av på samma sätt.

Min ena vapendragare Lisa / Mondokanel skrev ett sånt jävla bra inlägg om just detta som jag vill att ni läser:

Om kvinnoskap och kvinnofiering

Samhället är uppbyggt kring tanken att det finns två kön, ett manligt och ett kvinnligt. Dessa har biologiskt skilda kroppar och belastas med massa olika egenskaper, till exempel att manligt att att bära tunga påsar och kvinnligt är att pyssla på balkongen. Egenskaperna i sig betyder ju ingenting, de är bara ett resultat av att man i generationer uppfostrat människor på ett visst sätt eftersom det varit enkelt och bekvämt utifrån våra biologiska skillnader. De betyder ingenting, utom att det betyder massor för oss som personer. Det formar våra liv och fortsätter forma våra liv tills vi dör, vi ges en form och sträcker vi oss utanför den bestraffas vi. Klassiska exempel: Män som gråter, kvinnor som visar röven för gamla människor genom bussfönstret. Alla hänger med.

Obs! Denna text utgår från patriarkatet, dess binäritet och könen som politiska positioner. Patriarkatet skiter i din identitet. Den skiter i att det finns människor som är varken eller. Att kön är en social konstruktion och att flickor fostras till att bli kvinnor är nånting jag är helt övertygad om. Vi formas efter könsnormer och könsförväntningar. Vi bemöts utifrån det kön som omgivningen tolkar oss som och det i sin tur formar oss. Osv. Detta innebär såklart inte att man är mindre kvinna om man saknar dessa erfarenheter, undantag finns ju både hos ciskvinnor och transkvinnor om man börjar gräva på individnivå. Och oavsett uppväxt så delar ju vuxna kvinnor, trans eller cis, vissa erfarenheter. 

Att vara kvinna i ett patriarkat är att vara väldigt utsatt och det gäller alla kvinnor.

———————————

Mer om ”att kvinnofieras” på Instagram: