Lady Dahmer

Min bebis bajsar på toaletten
Har ni sett ett sånt gulligt litet barn?  Han äter ju mer nu. Vanlig mat alltså. Det har resulterat i riktiga bajskorvar de senaste veckorna. Och vet ni? Nu vill jag ej jinxa detta men sen första korven, som kom i blöjan, så har vi prickat toaletten samtliga gånger efter det. Han stånkar tydligt en eller två minuter innan det är dags så det har varit lätt att rusa till  toaletten.  Igår var vi och åt i nynäs och jag hann ta honom på offentlig toa till och med. Och idag när vi satt och åt så gjorde han ett ljud. Jag stånkade ljudligt (försöker lära honom att typ det betyder bajs haha) och då tittade han snabbt upp på mig. "Behöver du bajsa?" sa jag. "Da da!" sa han tydligt. Jag tog honom på toaletten och halleluja! Det var precis vad han behövde.  Ok nu kanske den här sista grejen var en slump. Men ändå. Jag hoppas iallafall att detta håller i sig.  Dags att köpa en bumbo toasits!  Hur har ni gjort? 
Smågrisar som förväntar sig uppassning
Gulligaste grisen i mannaminne!  Också trögast i min barnakull. Ninja gick när hon var tio månader. Denna snart åttamånaders ligger så här och kämpar för att ta sig runt.  Han sitter också ganska dåligt. Det går bra utan stöd en stund om han sitter stilla, men sen välter han om han försöker röra sig. Nån mer med sena barn som kan försäkra för mig att mitt barn inte har nåt problem med motoriken? Sen har vi ju detta.  Vissa personer, nämner inga namn, vägrar helt plötsligt att sitta själv längre än typ fem minuter. Sitta i stolen vid frukosten? Absolut inte! Gallskriker och tårgråter tills mamma lyfter upp. Och står upp med honom i famnen. (Eller sittandes på mitt lår) Sen går det minsann bra att gapa och svälja det som serveras. Samma sak med babysittern. NEEEEEEJ ropar han hysteriskt. Sitta i mammas knä funkar också sisådär. Om mamma bär dvs står upp, då är allt finemang.  Har för mig att jag bloggade aggressivt om Ninja i denna ålder (startade bloggen när Ninja var just åtta månader) av precis samma anledning. Jag fick gå runt och bära. Höll på att bli tokig.  Ja han sover iallafall bra på natten just nu men ja nu jinxade jag antagligen det också. 
Världens sämsta mamma
Igår lät jag bebisen skrika (jag lät honom ligga i babysittern när jag satt bredvid och gungade.) och sen låg jag vaken halva natten med ångest över detta. Skamkänslor och ångest över att låta min lilla finaste övergivna bebis snyfta sig till sömns. Visserligen inte ensam nån annanstans i ett annat rum men jag orkade inte bära och hålla och amma, jag hade redan gjort det så länge. Till slut gjorde jag det ändå iallafall men jag orkar inte hela tiden. Jag är så jäkla trött. Jag känner mig instängd. Kan han inte vara nöjd med att kramas? Han har fått två små tänder nu också. Som skaver på brösten. Skaver och rispar och ömmar. Apropå rubriken: jag vill inte att ni tröstar mig. Bara så ni vet. Jag vill inte höra att jag är en bra mamma. Jag vill inte vänja mig vid skrikande ensamma gråtande bebisar eller bortförklara eller försvara mig eller bli försvarad när jag låter min bebis tro att jag övergivit honom. Jag vill inte höra att det är ok för det är inte ok.