Browsing Category

#5inistagram

#5inistagram

18. Vad är våld?

Detta med våld. Vi är ofta ganska överens om vad våld är men en sak som jag tycker är anmärkningsvärd när man till exempel talar om mäns våld mot kvinnor vs kvinnors våld mot män är att man ofta och gärna pratar om det psykiska våldet som kvinnor tydligen sysslar med, ni vet den där föreställningen att kvinnor i större utsträckning skulle misshandla sina partners psykiskt och att detta skulle vara värre än det männen gör dvs misshandlar oss fysiskt.

Men det man inte fattar då är att den fysiska misshandeln också är psykisk. Att leva under den terrorn, vetskapen och hotet om att snart, när som helst, helt oprovocerat så kan jag åka på stryk – vad är inte det om psykisk misshandel?

Mitt ex brukade ta sönder saker för mig. Han slog sönder mina dörrar, slog hål i väggarna, kastade min mobiltelefon i väggen, sparkade in skåp, slet sönder kläder, lampor, gardiner – allra helst sånt han visste att jag tyckte om. Blev han arg så slog han mest på saker än mig och ja det ska jag väl vara tacksam för men det han sysslade med var en förlängning av det psykiska och fysiska våld han riktade direkt mot mig och min kropp. Det hänger liksom ihop.

Och jag upplever att många, speciellt män, inte fattar hur jävla skrämmande det är med den typen av aggressioner.

Mer från Instagram:

#5inistagram

17. Mamman, myten, legenden

Vi fortsätter det feministiska samtalet utifrån Hannas 5inistagram-utmaning! Jag är lite efter men dessa diskussioner är alltid aktuella! 


Så mammor då. 

Det finns en unken förväntning att kvinnor ska ta hand om barn och familj. Mammor som kommer tillbaka till jobbet får frågan om var barnet är och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt detta vansinne. 

Detta är fett problematiskt och jag tror det till stor del bidrar till status quo. Kvinnor får inga hyllningar när vi byter blöjor, tar långa vaknätter eller maratonammar och våra män får aldrig höra hur glada de ska vara för att de har en fru som tar så mycket ansvareller är så bra med barnen.

Så med det sagt, apropå män och kvinnor och könsroller och skillnader som är inlärda, så skulle jag vilja prata mer om varför mammor faktiskt är bättre föräldrar än pappor och varför det är dags att sluta sträva efter att bli lika ”avslappnade” som de sistnämnda. 


Tihi så TOKIGA PAPPOR ÄR VA?! Tokiga och roliga och inte lika jobbiga och tjatiga och curliga som mammor är. 

Jag är ganska trött på uppfattningen att män, som inte fått i närheten av samma träning i empati, lyhördhet, omhändertagande som kvinnor fått SEN VI FÖDDES ändå på nåt sätt anses vara precis lika kompetenta för denna uppgift?

Självklart så handlar det inte om biologi, det fattar ju vem som helst. Men könsroller helt enkelt. Olika fostran och förutsättningar, olika förväntningar och uppmuntran. Flickor tränas stenhårt i att lyssna, ta in, känna av, bygga relationer, läsa signaler och tyda kroppsspråk samt vara allmänt omhändertagande. Vi leker med nallar och dockor och mammapappabarn och tränas i omvårdnad och mjukhet. 

Pojkar tränas stenhårt i att sätta sig själv i första rummet, köra på, kväva sina känslor och får bristfällig empatiträning. De får heller aldrig lära sig läsa av signaler och kroppsspråk. (”vadå jag kan väl inte läsa tankar heller?”) De leker våldslekar.

Flickor uppfostras till mammor.
Pojkar uppfostras inte till pappor.

Jag tycker det är ganska anmärkningsvärt att just feminister som annars är så medvetna om hur könsroller formar oss blir som helt förbytta när män och kvinnors föräldraskap diskuteras och jämförs. 

DÅ är det minsann ingen skillnad på män och kvinnors beteende och förmågor. Fuck socialiseringsprocess och genusmedvetenhet, män och kvinnor är preciiiiiiiiiiis likadana. Ba hallå? VA?

”Kvinnor kan inte släppa in pappan” – nä, men det kanske bottnar i just att kvinnor är mer lyhörda inför bebisens behov och inte har lust att låta den skrika sig blå tills pappa kommer på att den kanske vill nåt? 

Okej nu raljerar jag, pappor duger såklart mycket väl som förälder och en del är såklart både lyhörda och empatiska för män saknar inte den förmågan helt. Men de får inte tillgång till samma empatiutveckling som kvinnor och det påverkar såklart hur de formas som människor och som föräldrar. Vi kan inte bortse från det.

Och vi MÅSTE sluta prata om mammor som hysteriska och stressiga och kontrollerande och vi måste sluta framhäva pappors föräldraskap som lite bättre och sundare bara för att de är lite mer skitsamma och lite mer avslappnade än oss. ”Pappor oroar sig inte lika mycket över sånt här!” Nähä? 

Det är liksom inte en FÖRDEL när man tar hand om en bebis eller för all del en treåring som kan dra vilken jävla sekund som helst.

Hur tänker ni?

Läs gärna Underbara Claras inlägg om hur fundamentalt olika pappor och mammor bemöts! 

#5inistagram

16. Grejen med porr

Porr. Feminismens last frontier.


Fan vad känsligt det är att ifrågasätta porren?! De få gånger det görs försök till att problematisera den så höjs feministers röster genast. Hallå det finns ju BRA porr! (Jaså? Hur vet man när porr är bra? Alltså när vet man att den är schysst producerad med villiga mentalt välmående skådisar? Hur vet man?) Hallå feministisk porr då?! Hallå kan man inte kravmärka porren?!

Behovet att få runka eller gnugga klitta på kvinnors bekostnad överskuggar förmågan till en saklig analys precis varenda jävla gång och jag börjar bli trött på detta. Börjar bli trött på att vi är villiga att kasta en grupp kvinnor under bussen för att det kanske, nånstans, eventuellt, finns en hora som är lycklig. (Dvs en porrskådis som inte är traumatiserad, utsatt för övergrepp, missbrukare eller på annat sätt mår dåligt)

Sämst är ju ursäkten att porr är fantasi och att all fantasi ska få finnas men hallå, det är ju faktiskt verkliga människor bakom filmerna. Inga fantasier eller låtsaspersoner.

Inom radikalfeministiska kretsar har man dock börjat synliggöra problemet. Nu för vi äntligen problematiserande samtal kring porrens konsekvenser, dels för kvinnorna som är med i filmerna men framförallt de effekter porrkonsumtionen har på män samt på vilket sätt porrtittande bidrar till våldet mot kvinnor. För det gör det.

Titta på:

Hot girls wanted: En dokumentär på netflix som handlar om unga tjejer som drömmer om att bli porrstjärnor och vägen dig. Mår man inte skit efter att man har sett den så har man fan fel i huvudet.

Alla som tycker att porr och prostitution är så himla mysigt och frigörande för kvinnor bör också läsa ”Varat och varan” av Kajsa Ekis Ekman.

Läs också dessa artiklar:

Tydlig koppling mellan porr och övergrepp

Vad forskningen visar

Våldsam porr poppis bland tolvåringar

#5inistagram

15. Normkroppar och idealkroppar

Det som är intressant när man pratar om kvinnors kroppar, om förtrycket mot tjocka, om kroppspositivitet är att många förväxlar eller likställer sina egna komplex och samhällets hårda krav på kvinnor med det förtryck som tjocka utsätts för. Typ ”Ja men jag är smal och jag mår fortfarande inte bra” eller ”Jag är smal och får ofta kommentarer om detta”.

Den smala vita kroppen är normen. Det ser vi om vi använder ögonen. Smala och vita kroppar finns precis överallt. I butikerna, på tv, i film, i böcker, i tidningar, i reklamen. Överallt. De svarta eller tjocka kropparna är undantag. Alias som ger företagen lite good will typ kolla vad inkluderande vi är! (Kroppen som är funktionshindrad finns inte alls. Får cirka noll jävla plats nånstans. Inte ens i samhället får den plats rent fysiskt då arkitektur, attityder och strukturer exkluderar den)

Normkroppen är den kropp som premieras. Den kropp som är privilegierad dvs den kropp som inte möter några strukturella motstånd.

Idealkroppen å andra sidan är den kropp som glorifieras. Den kropp man, framförallt som kvinna, förväntas sträva efter. Den är inte bara smal utan också lagom vältränad och lagom sexig. Här passar ganska få in och jag tror det gör att många smala inte riktigt fattar att de är normativa och privilegierade. Man känner kanske att fan jag har ju för små bröst eller mina lår har fel form och rumpan är för stor.

Får man dessutom negativa kommentarer kring sin kropp så blir det ännu svårare att se hur man skulle kunna vara privilegierad och då får man försöka påminna sig om att det är så patriarkatet jobbar. Kvinnor är förtryckta och ett av verktygen för att förtrycka oss är att skamma, recensera, håna och värdera våra kroppar och detta drabbar alla kvinnor oavsett storlek. 

Asså lessen Dove men ni misslyckas kapitalt med att försöka framställa er själva som inkluderande. Era kroppar faller forfarande innanför de godkända ramarna för normkroppen. Pluspoäng för svarta kroppar men det är också allt.