Browsing Category

feminism & genus

feminism & genus

Att hjälpa en kvinna till ett eget fuck-you-kapital är riktig feminism!

Jag får ofta frågan om jag inte ska skaffa Patreon eller nån slags donationsknapp på bloggen så att de som vill kan ge ett bidrag som tack för allt jag skriver och gör. Och ja det ska jag kanske har jag svarat men sen har det inte blivit nåt med det. Det har kanske tagit emot, jag har känt skam över dels att be om pengar när jag har det bra ställt och dels skam över att jag inte drar in några egna pengar till vårt hushåll och det sistnämnda får jag ju ofta kritik för. Vad är jag för slags feminist som inte tjänar egna pengar?

Men igår gjorde jag ju det. Jag bad om donationer från de som vill och har lust och råd. Jag släppte skammen och tänkte att nu får det bära eller brista, jag förlorar inget på det. Det ÄR jobbigt att inte bidra nåt till familjens ekonomi. Jag bidrar såklart med massa annat, ni vet ju det obetalda arbetet som kvinnor gör och så såklart det feministiska arbete jag ägnat mig åt de senaste åtta åren. Inget som ger pengar dock och det känns alltid jobbigt. Alltid.


Men så bad jag mina följare på instagram om en donation till en ny dator. Och vilket jävla gensvar jag fick! 99% stöd och kärlek. Och pengar. 


Så här svarade jag förresten: 

Alltså tusen gånger wow! Tusen miljoner gånger tack! Jag saknar fan ord. Är så rörd. Och berörd. Och glad. Och tacksam. Jag kommer köpa datorn och resten som kommer in lägger jag på spar till min kommande bröstoperation som kommer kosta så mkt att jag knappt orkar tänka på det. Men som nu känns möjlig tack vare er! (Det var det jag syftade på att jag kanske skulle be om donation i framtiden) .

Jag vet ju vad ni går för. Vi har ju tidigare slutit upp och samlar pengar till andra ändamål. Varje gång jag lyft nån annans ekonomiska trångmål (katters vård, barn som är sjuka, transpersoners vård och namnändring, folk som behöver få unna sig nåt fint eller kul osv) så har ni kommit flockandes och hjälpt till. Ni har fan räddat liv tillsammans. Det kostar så lite för den enskilde som ger (många bäckar små) men betyder världen för den som står som mottagare av er generositet och idag var det min tur. ❤️

En del tycker att jag är pinsam och borde skämmas och ja det tyckte jag också innan jag fick er respons. Jag skäms också ofta över att jag inte drar in pengar till familjen. Att jag är ekonomiskt beroende av min man. Att jag inte jobbar. Att jag inte är en produktiv medborgare i samhället. Att jag inte gör rätt för mig. Men ärligt så är det egentligen dumt för jag gör ju massa rätt! Jag tycker faktiskt jag förtjänar varje krona jag får.

Jag har fått frågan om jag inte ska skaffa patreon eller donationsknapp och vet ni jag kanske borde göra det? Ett fuck-you-kapital-donation som hjälper mig att bli lite mer självständig ekonomisk. Det skulle underlätta mycket för mig som kvinna i beroendeställning. Vi får se. Jag ska fundera. 

Och nej nu skäms jag inte ett dugg. Tack! Tack som fan. Nu ska jag böla inombords en stund. 😭

PS. Och nej min man är inte snål eller dum i huvudet! Hans pengar är mina pengar. Vi har gemensam ekonomi. Jag får ta hur mkt (inom rimliga gränser) jag behöver men vi har också utgifter o annat som sätter stopp för utsvävningar. Alla som spekulerar kring detta kan dra åt helvete. (Inte ni! Men andra på bloggbevakningsbloggen) 👎🏼😡

Men. Alltså kärleken. Vet ni vad jag ofta tänker på? Jag tänker att ja jag får ju massa kärlek och stöd av er, men har ni tänkt på att ni ger detsamma till varandra? Ni skapar en miljö där systerskapet står i fokus och missunnsamhet och tjuvnyp inte får plats. Och jag tänker och SER hur det påverkar er alla, hur ni påverkar varandra, stärker varandra. Att komma in i mitt kommentarsfält och se hur jävla grymma kvinnor är på att lyfta en annan kvinna. Vilken jävla upplevelse egentligen? Jag får ofta kommentarer från människor som också upplever det. Det är iallafall så himla fint.

Och så fick jag ju ihop till datorn och lite till. Jag kommer spara till en bröstreduktion också men vet ni vad mer jag kan göra nu? Få fart på de där jävla printsen jag ska trycka till försäljning! Det kostar ju som fan att skanna in tavlor och trycka, för att inte tala om materialet att måla. Startkostnaderna är alltid lite höga men sen brukar man till slut förhoppningsvis tjäna på det. Det hoppas jag också att jag ska göra men det hänger ju på att jag säljer sen. Men imorgon sa jag iallafall packa iväg mitt feta arsle till ett tryckeri i fruängen och sen är vi good to go! HURRA!

Just ja, apropå patreon och donationer, ja jag ska nog göra det. Det finns många som vill stötta mig ekonomiskt, hjälpa mig med ett eget fuck-you-kapital och vem är jag då att förhindra detta? Hehe. Kram på er, fy fan vad ni är fantastiska!

#5inistagram

16. Grejen med porr

Porr. Feminismens last frontier.


Fan vad känsligt det är att ifrågasätta porren?! De få gånger det görs försök till att problematisera den så höjs feministers röster genast. Hallå det finns ju BRA porr! (Jaså? Hur vet man när porr är bra? Alltså när vet man att den är schysst producerad med villiga mentalt välmående skådisar? Hur vet man?) Hallå feministisk porr då?! Hallå kan man inte kravmärka porren?!

Behovet att få runka eller gnugga klitta på kvinnors bekostnad överskuggar förmågan till en saklig analys precis varenda jävla gång och jag börjar bli trött på detta. Börjar bli trött på att vi är villiga att kasta en grupp kvinnor under bussen för att det kanske, nånstans, eventuellt, finns en hora som är lycklig. (Dvs en porrskådis som inte är traumatiserad, utsatt för övergrepp, missbrukare eller på annat sätt mår dåligt)

Sämst är ju ursäkten att porr är fantasi och att all fantasi ska få finnas men hallå, det är ju faktiskt verkliga människor bakom filmerna. Inga fantasier eller låtsaspersoner.

Inom radikalfeministiska kretsar har man dock börjat synliggöra problemet. Nu för vi äntligen problematiserande samtal kring porrens konsekvenser, dels för kvinnorna som är med i filmerna men framförallt de effekter porrkonsumtionen har på män samt på vilket sätt porrtittande bidrar till våldet mot kvinnor. För det gör det.

Titta på:

Hot girls wanted: En dokumentär på netflix som handlar om unga tjejer som drömmer om att bli porrstjärnor och vägen dig. Mår man inte skit efter att man har sett den så har man fan fel i huvudet.

Alla som tycker att porr och prostitution är så himla mysigt och frigörande för kvinnor bör också läsa ”Varat och varan” av Kajsa Ekis Ekman.

Läs också dessa artiklar:

Tydlig koppling mellan porr och övergrepp

Vad forskningen visar

Våldsam porr poppis bland tolvåringar

#5inistagram

15. Normkroppar och idealkroppar

Det som är intressant när man pratar om kvinnors kroppar, om förtrycket mot tjocka, om kroppspositivitet är att många förväxlar eller likställer sina egna komplex och samhällets hårda krav på kvinnor med det förtryck som tjocka utsätts för. Typ ”Ja men jag är smal och jag mår fortfarande inte bra” eller ”Jag är smal och får ofta kommentarer om detta”.

Den smala vita kroppen är normen. Det ser vi om vi använder ögonen. Smala och vita kroppar finns precis överallt. I butikerna, på tv, i film, i böcker, i tidningar, i reklamen. Överallt. De svarta eller tjocka kropparna är undantag. Alias som ger företagen lite good will typ kolla vad inkluderande vi är! (Kroppen som är funktionshindrad finns inte alls. Får cirka noll jävla plats nånstans. Inte ens i samhället får den plats rent fysiskt då arkitektur, attityder och strukturer exkluderar den)

Normkroppen är den kropp som premieras. Den kropp som är privilegierad dvs den kropp som inte möter några strukturella motstånd.

Idealkroppen å andra sidan är den kropp som glorifieras. Den kropp man, framförallt som kvinna, förväntas sträva efter. Den är inte bara smal utan också lagom vältränad och lagom sexig. Här passar ganska få in och jag tror det gör att många smala inte riktigt fattar att de är normativa och privilegierade. Man känner kanske att fan jag har ju för små bröst eller mina lår har fel form och rumpan är för stor.

Får man dessutom negativa kommentarer kring sin kropp så blir det ännu svårare att se hur man skulle kunna vara privilegierad och då får man försöka påminna sig om att det är så patriarkatet jobbar. Kvinnor är förtryckta och ett av verktygen för att förtrycka oss är att skamma, recensera, håna och värdera våra kroppar och detta drabbar alla kvinnor oavsett storlek. 

Asså lessen Dove men ni misslyckas kapitalt med att försöka framställa er själva som inkluderande. Era kroppar faller forfarande innanför de godkända ramarna för normkroppen. Pluspoäng för svarta kroppar men det är också allt.