Lady Dahmer

Barn gör som vi gör, inte som vi säger
En mamma berättade i en av mina grupper att hon rakat benen och att dottern kommit in och frågat vad hon gjorde. Sen hade dottern sagt att jo hon skulle också raka benen när hon blev stor för det är bara pojkar som har håriga ben. Mamman ville såklart få råd kring detta och jag sa som det är:
 
Vill du att din dotter ska ha en ärlig chans så måste du sluta raka benen själv. Så enkelt är det. 
 
Barn gör nämligen inte som vi säger. De gör som vi gör. Du kan tjata dig blå i ansiktet om att alla gör som de vill men om du själv inte vågar eller orkar bryta normer, hur ska våra barn palla? Sen så får man ju såklart göra som man vill, jag är inte här för att tala om för er att ni måste göra si eller så annars är ni skitkassa föräldrar (och jag själv gör ju massa normativa val) men jag vill att ni ska vara medvetna om vad det har för konsekvenser. 
 
Sen tror jag inte heller det bara räcker med att bryta normer, inte när vi lever i ett samhälle där de som bryter normer också bestraffas, jag tror man måste prata och tjata och nöta in.
 
Som t.ex när det gäller komplimangerna, man kan inte bara låta bli att säga att barnen är fina, man måste lära dem att det inte är viktigt att vara fin, att det är ok att inte vara fin, att det inte spelar så stor roll, att alla är fina eller vad det nu må vara men iallafall föra ett samtal så ungen inte växer upp och måste förhålla sig till samhällsnormen som säger att det är viktigast av allt samtidigt som morsan och farsan aldrig sa att hen var fin liksom.
 
Och låter du bli att sminka dig eller raka benen eller annat så berättar du hur du tänker kring kroppar och ideal. Det räcker inte att bara låta bli, inte när resten av samhället ropar "GÖR SÅ HÄR ANNARS JÄVLAR!" Det är ju ett samtal vi måste föra oavsett hur vi gör för övrigt. 
 
Barn är inte trans för att de inte uppfyller könsstereotypen
Har ni sett den här videon om "ickebinära" Mika och Nico som cirkulerar på facebook? (Se den! Mycket bra och mycket matnyttigt för er som vill tänka mer genusmedvetet)
 
Mika och Nico föddes som pojkar, men har blivit fostrade genusmedvetet och kanske även queermedvetet då deras föräldrar är just detta. Jag tycker att deras resonemang är fantastiskt och påminner om mitt. Vi tänker väldigt lika och verkar ha gjort precis samma grejer. Det har ju format våra barn, precis som motsatsen gör. 
 
 
 
Att låta barn växa upp utan att könas och utan att behöva förhålla sig till könsbinärerna har varit en självklarhet för mig och jag önskar att alla tänkte mer aktivt kring detta, för alla barns skull.
 
Men en tanke slår mig när jag tittar på videon, eller kanske framförallt när jag följer diskussionerna online där folk menar att Mika och Nico är ickebinära eller till och med trans, att det är jävligt binärt att prata om dem så.
 
Som att man inte kan vara kille eller tjej på andra sätt än det stereotypa och om man är det så är man ickebinär eller trans? Att pojkar som gillar allt som är tjejigt inte är pojkar alls utan tjejer eller både ock eller nåt annat. Snacka om att cementera könsrollerna!
 
Mika och Nico påminner om mina barn, framförallt min son. Min son är inte ickebinär även om hans klasskompisar har svårt att greppa att han är en kille. De tycker att han är tjej eller både ock. Han trodde en period att han var det för att han inte var som de andra killarna. Men nu fattar han tack och lov att han är den han är, han är T och han är precis som han vill vara. 
Bilar för pojkar samman och vem fan gillar män i grupp?
Oj, hoppsan! Här sitter en liten kille och leker med en bil, hur ska det gå? Jag måste kavla upp armarna i sann genusanda och ta tag i problemet innan det sprider sig!
 
 
Skämt åsido men jag är övertygad om att vi formar våra barn och att det inte är en slump att just pojkar leker med samt gillar bilar och att flickor generellt inte gör det. Jag tänker även att inget är isolerat och att lek inte bara är lek på det sätt som vuxna ser det. Lek för barnen är allvar. Leken är livsviktig. Leken är lärande och utvecklande och om man tillåter barnen att begränsas enligt könsnormer så begränsar man även deras utveckling. 
 
Det är inte genetiskt att gilla bilar eller saker som är hårda och snurrar och är tekiska, så som många menar att det är och att det är därför pojkar föredrar just det tekniska. Men även om det var just det så är ju det ingen anledning till att luta sig tillbaka och ba "ja nä men killar är ju så, så vi får låta det vara". I skolan resonerar man ju knappast så. "Nä men Lisa är inte byggd för matematik så vi skippar den biten, hon får ha gympa istället" (ok, visserligen är jag för en mer anpassad studiogång men ni hajjar vad jag menar, klart man LÄR barnen sånt de behöver även om de inte är intresserade från början) 
 
 
Jag tror att min största aversion mot billeken är att den för pojkar samman. På förskolan. På skolan. På fritids. De möts i detta gemensamma intresse med allt vad detta innebär och det innebär oftast en stor grupp pojkar i grupp som brölar och stökar ihop och jag vet inte om jag vill att mina söner ska ingå i den gruppen. Jag har sett så många fina pojkar uppslukas av gruppen på ett sätt som nästan bara är negativt. (hallå män i grupp liksom fast i mindre format) Jag vill att mina pojkar ska ha andra alternativ, en annan lek att möta andra barn i. 
 
Det är inte bilarna eller leken med den eller intresset för motorer osv som är problemet utan vad den uppmuntrar. 
 
Men jag kommer inte slita bilen ur de knubbiga små händerna. Jag lovar! Jag vet att många tror att det är så jag resonerar eftersom att jag tidigare pratat om att jag avskyr billeken. Han verkar gilla att släpa den över golvet. Och jag gillar när han är glad. Och han är ju så glad när han leker med den, första leksaken han aktivt leker med, så då får han det.
 
Men jag försöker redan nu bredda den. Vi stoppar i Bobbo, Babba, Dadda och Diddi och så får de åka omkring. Just den här bilen hör ju till stora barnens dockhus där den liksom ingår i en mer avancerad lek. 
 
 
För övrigt refererar jag aldrig till mina barn som "kille" eller "tjej". De är barn eller N, T och J. Apropå första meningarna i inlägget. Det tar liksom emot att reducera denna lilla fantastiska människa till sitt förmodade kön.