Lady Dahmer

Äntligen (??) sommarlov!

Två troll på skolavslutning. Första för T. Och första året jag handlade könat. Men jag vågade fan inte skicka T till skolan i balklänning. Jag kunde inte och fan vad det kändes svårt och jobbigt. Jag grämde mig för hur jag skulle hantera det. Vad skulle jag säga till barnen. 


Men jag löste det med att fråga honom vad han ville ha, liksom lämna över till honom och höll tummarna för att han inte ville ha "samma som N". Men puh, han ville ha "en sån där klänning som Lova har som man kan dra upp och ner på". Ok. Paljetter alltså. Supernöjd blev han. 

Det blev N också. Hon hade önskat "en ny klänning". Jag tog det pråligaste jag hittade. 

Deras kläder har hängt inne i min garderob i snart två månader och de har varit där varannan dag för att titta och oooh'a och aaaah'a och jag tycker att det är en del av magin kring avslutningen för jo det är ju magi för dem! 

Och idag fick de äntligen klä på sig. 

Nu är det iallafall sommarlov. Misstänker att vi inte kommer vara så glada för detta om en månad. Som jag sa när Oskar längtansfullt suckade "snart är det semester!": "men de där två ska ju följa med oss?" 😂😬

Varför får pojkar ha klänning men inte flickorna?
Fick en fråga via vår facebooksida Penntricket (in och gilla om ni inte redan gör det!). 
 
"En undran gällande tex kläder, som som pratat mkt om dvs tjej vs killkläder. Natashja tycker det är ok att killar har klänning etc , men tar inte på sin flicka klänning. Varför får inte flickor ha klänning? Kan man inte klä flickor och pojkar i både "kill och tjejkläder". Jag är nyfiken på hur ni tänker."
 
Min dotter har klänningar, det vet ju ni, men när hon var liten så skippade vi det och klädde henne mer som en kille. Om ni lyssnar på avsnittet Genushäxorna så pratar vi just om detta. Även i senaste avsnittet En doft av bearnaise. Framförallt pratar vi om hur barn blir bemötta och hur deras utseenden påverkar hur de uppfattas, bemöts och ses på.
 
Flickor i klänningar till exempel blir bemötta mycket utifrån hur de ser ut och detta påverkar deras självbild negativt. Enkelt förklarat. Pojkar i klänningar blir inte bemötta på samma sätt, även om man kanske skulle tro det, utan oftare utifrån ett perspektiv där han ses som modig, normbrytare, egen, speciell och mjuk. Detta påverkar också självbilden, men då positivt istället. Han uppfattas som innehavare av bra egenskaper medan hon värderas utifrån hur fin hon är. 
 
 
Min dotter. Så jävla kavat.
Skiter i hur hon ser ut. Och hur andra ser ut. 
Det gör hon fortfarande. 
 
Mina barn har ju delat garderob sen de fick ungefär samma storlek. T (sonen) har ju ärvt N's (dotterns) kläder, förutom några av de mest pojkiga eller tuffa saker som jag tagit bort eftersom att jag medvetet undvikit att klä mina pojkar som stereotypa pojkar. (Eftersom att jag ej vill att de blir bemötta som sådana) N hade mindre av det rosa och gulliga innan T föddes, men sen så släppta jag in lite mer av det tjejiga just för att inte göra skillnad på dem så att de kunde uppfatta det. 
 
 
Sonen i blå hello kitty-tröja, pippiklänning och rosa hello kitty-skor.
Alltså ni ser ju vad söt han är och kan kanske gissa hur han blivit bemött pga detta?
Ledtråd: INTE som en bullrig tuff kille som förväntas vilja vara cool. 
 
Dottern hänger här i nån slags pippipyjamas med hjärtan. 
Nej man blir inte bättre man av att slåss som barn
Jag läste en debattartikel som handlade om att pojkar som inte får slåss som små i större utsträckning blir våldsamma som vuxna: "Pojkar måste få slåss, det gör dem till bra män".
 
 
 
Skribenten är okunnig och blandar äpplen och päron. Han har antagligen läst nåt om det ena och dragit slutsatser utifrån egna föreställningar kring kön så nu ska jag passa på att reda ut lite för honom.
 
Ja att vara fysisk är bra för barn. Att leka sk ursprungslekar med brottning och annan kroppskontakt tillsammans med sina föräldrar är också bra för barns utveckling. Det håller jag med om. Det hjälper barnet att utveckla närhet och främjar det sociala samspelet.
 
Men!  Dels så gäller detta alla barn, pojkar som flickor. Flickor har nämligen samma behov av detta fysiska. Och dels så har det behovet absolut ingenting med testosteron att göra. 
 
Dessutom! Forskning visar tydligt att förskolor och skolor där skojbråk och liknande lekar tillåts också har fler olyckor, mer bråk och fler skador. Så kallad roughhousing eller ursprungslek ska ske mellan barn och förälder (eller annan nära vuxen), inte mellan barn. Och aldrig oövervakat. De två går inte ens att jämföra, låtsasbråk, krigslekar och annan våldslek mellan barn och barn med roughhousing mellan barn och vuxen. Det är två helt skilda saker.
 
En annan sak som man kan fundera på är varför det är främst pojkar som blir fysiskt utåtagerande. Utöver det faktum att vi uppmuntrar dem att vara just detta medan vi uppmuntrar flickor att sitta stilla och inte ta  så mycket plats (det sistnämnda är ju inte heller helt bra då flickor ofta går miste om just den fysiska leken)
 
Men finns det andra behov hos pojkar som behöver tillfredställas då? Såhär va: Alla barn har ett behov av att få utlopp för sin kroppsliga energi. Alla barn har även ett behov av kroppskontakt. Det har vi konstaterat. Forskningen visar dock tydligt att pojkar får mindre av det sistnämnda. Pojkar får mindre kramar, mindre fysisk beröring och att då låtsasslåss eller brottas blir en ersättning för detta.
 
Det är de som aldrig brottades med sina pappor, och därmed aldrig lärde sig att kontrollera sina naturliga testosteronfyllda instinkter, vilket uttrycker sig senare i livet genom misshandel och diverse vridet beteende.

Detta försök till att feminisera pojkar kommer inte leda till något annat än en katastrof, och jag är glad att mina föräldrar inte har samma inställning som du, Lady Dahmer, för det var i låtsasbråk och fysiskt lekande med mina vänner som jag formade min grundläggande moral.

 
Det är oklart vad Zainudini menar med "grundläggande moral" men uppfostran, empatisk utveckling, förståelsen för sociala normer (moral) och så vidare sker ju genom samspel med andra och genom att betrakta sina förebilder. Barn som är respektlösa, empatistörda eller våldsamma är oftast det pga andra underliggande orsaker till exempel för att de bevittnat mycket våld, inte fått lära sig att hantera sina känslor eller för att de blivit kränkta på olika sätt.
 
Det finns absolut inga belägg för att pojkar som inte slåss som små skulle vara våldsammare eller ha problem med det sociala. Det är något som skribenten spekulerat fram på egen hand.