Jag skulle känna mig misslyckad som mamma om mitt barn bad om pengar till Restylane

I senaste avsnittet av postpatriarkatet så pratar jag och Anja om den där gången barnet hade ett linne och jag slutshameade henne. Hehe närå så var det ju inte men diskussionen var intressant. Och svår!


Liksom hur gör man? Var går gränsen för hur mycket man får styra flickornas utseende? Jag funderar lite på hur man som god feminist kan skydda sin dotter utan att agera antifeministiskt och skammande. Kan man förbjuda korta kjolar typ men samtidigt lära henne att man får klä sig som man vill? Eller är det antingen eller? 


Hur skulle ni reagera om ert barn ville genomgå nåt form av ingrepp eller kanske spruta in Restylane? 


Jag minns att Natacha Peyre/Elena Belle berättade att hennes pappa gav henne silikontuttar på hennes artonårsdag. Det är ju helt fucked up. Förlåt men det är faktiskt det. Hur tänker man då som förälder? Som pappa? Och hur mår man om man växt upp i ett hem där detta är självklart och rimligt? 


Ja jag dömer! 


Skulle mina barn be om nåt sånt... asså näe, jag skulle inte bara säga "nej är du helt jävla galen?", jag skulle känna mig så jävla misslyckad som morsa. Fan liksom. 



Törnrosa var ett sexigt barn, sexigt barn, sexigt barn
Det här att barn skulle vara så oskyldiga och inte förstå saker är ju en sanning med modifikation. Visst är det så med många barn, mina barn är väldigt barnsliga på så sätt (eller så är det jag som är mamma-blind) och N vill ju inte ha magtröja för att ara sexig eller för att nån ska tycka hon är snygg eller annat. Hon tycker det är fint bara. Jag är övertygad om att det är så och det känns tryggt och bra.
 
Sjävklart sätter jag inga andra tankar i huvudet på henne heller, skulle aldrig falla mig in. Hon ska få vara barn så länge som går. Inte heller lära henne att hon ska anpassa sin klädsel. Ja eller inte mer än hel och ren på begravning och bröllop osv. Ni vet. Sunda normala klädkoder. Inget slampskammande eller annat antifeministiskt trams. "Slampa" är för övrigt min favoritlook. (för vuxna) 
 
Men det där att alla barn är oskyldiga och inte fattar är ju inte helt sant. Dels så tänker jag att om jag tillät N att klä sig exakt som hon vill (alltså lägger mig sällan i hur hon ska se ut, hon bestämmer ju utifrån det som finns i garderoben) oavsett om det var supertjejigt eller mer vuxet och sexigt så skulle den respons hon fick påverka henne. Inte bara de val hon gör utan självbilden.
 
Ni kanske minns när jag skrev om skillnaden i bemötande hon fått hos tandläkaren när hon för ovanligheten haft prinsessklänning på sig och hur detta påverkat hur hon betedde sig? Det var verkligen en bekräftelse på att jag tänkt rätt angående genus. Jag blev bara mer säker i mitt tänk. 
 
Men sen har vi ju många barn som faktiskt fattar också. Som fattat tidigt vad som förväntas av dem som tjejer. Som ser på de vuxna förebilder de har och tar efter. Som tidigt lär sig att knullbarhet är viktigt. Även om de inte riktigt fattar vad det innebär.
 
Jag var ett sånt barn och mina vänner var det. Vi såg kvinnorna på TV vara sexiga och utmanande och flirtiga, vi såg våra mammor och deras vänninor klä upp sig, sminka sig, raka sig, klä sig sexigt, ha höga klackar. Killarna i klassen visste ju också. Redan när vi var nio, tio år så pratades det om att knulla och om pattar. Alla hade sett porr och alla fick se på vuxenTV. 
 
Och så de vuxna som stod bredvid och ba tyckte att det var så oskyldigt och ja ni vet ju hur barnen är, de är ju nyfikna osv. 
 
Jag minns när jag gick i sexan, jag hade flyttat från stockholm till Jättendal i hälsingland, en byhåla där barnen i min ålder fortfarande hade mössa och täckbyxor och sa pojkar istället för killar och de var så många år yngre än mig fast de var i samma ålder.
 
Jag minns med skamsköljningar hur jag klädde mig, korta kjolar (jag hade vänner som gick i sjuan och åttan och de klädde sig så) och urringade tröjor och klackar på skorna (och en ganska stor byst på det) och killarna i mellanstadiet blev förälskade (eller "nyfikna") och jag fick äntligen känna hur det kändes att vara populär och omtyckt (även om det var jävligt ytligt) och den bekräftelsen var som en drog. Och jag visste ju att det var sexigt och sexig ville jag vara.
 
Jag ville det. 
 
Och sen blev jag ju också sexuellt aktiv och hade samlagsdebut redan som trettonåring.
 
Vuxna män som tyckte att jag såg "äldre ut", kanske för att jag sminkade mig och klädde mig vuxet och män spelar gärna dumma, låtsas inte se och fatta, de attraheras av det där oskyldiga barnsliga i den vuxna sexiga förpackningen. Hade det inte varit så så hade kvinnor inte infantiliserats. 
 
Och med allt detta i mitt facit, vetskap och erfarenhet, så känns det så viktigt att bespara min dotter samma utgångsläge. Jag hade inga gränser och regler. Det kommer min dotter ha. Jag tror saker hänger ihop och jag tror ingenting bara är oskyldigt i ett patriarkat. 

Flickor ska inte klä sig sexigt
Ny milstolpe i föräldraskapet idag. Den där moraliserande milstolpen. Nucka-tant-milstolpen. Den där då man förfasar sig.
 
Jag sa till min tioåring att klä på sig mer innan skolan.
 
Nu var det mest pga att det är kallt ute och hon hade endast ett tunt tunt litet jävla linne som jag verkligen inte köpt men som nån polare fem storlekar kortare har lyckats glömma här.
 
Men sen tyckte jag .... ja jag vet .... men jag tyckte att den var lite oanständig.
 
*konstpaus så alla häftigt hinner dra efter andan*
 
JA JAG VET HUR DET LÅTER HAHAHA HERREGUD. Men så där mitt i vinterhösten och skolan och faaaaan, men lyssna nu: Jag börjar märka att N påverkas av rådande trender. När jag säger trender så menar jag stripp-trender. Det är magtröjor och små linnen och ganska sexualiserade plagg. Det är inget nytt på den fronten, jag har ondgjort mig över typ HM's utbud för tjejer under många år nu.
 
Barn.. nej små flickor ska tydligen vara sexiga. 
 
Jag vet fan inte. Jag vet inte hur man ska hantera sånt här. Var eller ens om man ska sätta en gräns, men jag vet att N är i den där åldern då hon börjar bli intressant för vuxna män. Jo, säg inte emot nu, jo. Ni vet vad jag snackar om.
 
Och jag är livrädd.
 
Nej jag fattar ju att ett linne inte är hela världen, så jag pratar mest generellt nu, inte enbart om idag. Och nej jag kommer såklart inte lära min dotter att hon ska skyla sig som vuxen, men hon är inte vuxen nu. Hon är ett litet barn som är ute i en stor och ganska så livsfarlig värld för flickor och kvinnor och jag tycker inte att små flickor eller tonårstjejer ska klä sig som om de var på menyn. Om ni hajjar hur jag menar. 
 
Nej hon tänker såklart inte så. Hon tycker det är fint. Hon ser andra tjejer klä sig så och så och påverkas. Det är som jag, visserligen tre år efter alla andra, men banne mig om inte jag också påverkas av trender - kläder som inredning, man hjärntvättas ju fast man vet bättre. Och barn vet ju inte bättre. De vet ju fan ingenting. 
 
Ok nu låter detta som ett försvarstal men det är mest ett desperat rop på hjälp. 
 
Hur tänker ni som har större döttrar?