Lev livet som om ingen tittade
Min livskvalitet har förbättrat cirka tusen procent sen jag slutade fundera på vad andra tycker om mig, min kropp, min behåring, min vikt. Eller slutat fundera har jag väl inte. Jag funderar väl som de flesta. Oroar mig. Skäms över hur jag ser ut, att jag är hårig eller tjock Osv. Speciellt i vissa sammanhang (och inte alls i andra)
 
Men jag har slutat låta det styra mina val. Jag har slutat låta de tankarna styra vad jag gör. För cirka fyra år sen tog jag på mig baddräkten för första gången på kanske 20 år. Känslan var revolutionerande. (Och doppet i havet var förlösande. Jag blev pånyttfödd!)
 
Jag får ofta mail från kvinnor som undrar hur jag vågar. Hur jag gjort för att våga. Om jag kan ge ett råd till dem som får alla jobbiga känslor att försvinna. Om kanske de kan stärkas i att ta steget också.
 
Och nej jag kan inte trolla bort nåt och jag har inget hemligt recept men jag säger bara: Vad fan väntar du på? Varför bry sig om vad andra tycker? Livet är kort. Så jävla kort. Snart över. Snart kan du inte bada. Snart finns du inte mer. Snart ligger du på dödsbädden och jag lovar att du inte kommer ångra att du inte bantade eller rakade dig mer. Tvärtom. Du kommer ångra all jävla tid du la på självhat och inte på att leva istället. Du kommer ångra alla de där baden du aldrig tog och alla de där festerna du avstod för att du inte hade rätt kläder (eller rätt vikt) och all den goda maten du inte kunde äta och alla ligg du fokuserade på hur magen såg ut istället för orgasmen. Osv. Ni vet ju detta.
 
Jag vet att det är svårt. Skitsvårt. Jag vet det. Men bli arga! Resist! Vägra låta andra bestämma hur du ska leva ditt liv och vad du ska njuta av. För det är ju det du gör när du avstår från att bada eller dansa eller fan knulla för att du oroar dig för att du är för tjock eller för hårig eller för gammal för att göra si eller så. Se det som en rebellisk akt att trotsa oron och nojjorna. Se det som en politisk aktion att störa ordningen med din feta mage och dallrande lår. Här får ni! Hängpatte och hårig armhåla! In your face motherfuckers liksom.
 
Så! Nu ska jag bada! Gör det ni också! 
Jag förstår hur det är att vantrivas i sin kropp
Obs gårdagens diskussion här ska inte förväxlas med oförståelse inför kvinnors missnöje över egna kroppen. Tvärtom, jag fattar lika bra som en annan hur jävla skit man kan må för att man fått fel sorts kropp och fel sorts bröst och fel sorts utseende. Jag har ägnat hela livet åt att hata mitt eget.
 
Jag har hatat mina stora sladdriga bröst som hänger och är fula och har jättestora vårtgårdar, gråtit och velat skära sönder dem i perioder (tonåren, föreställ er att ha bröst som en trebarnsmamma på fyrtio när man är femton). Jag har hatat min platta breda rumpa som inte alls ser ut som rumporna i sociala medier och tidningarna. Jag har hatat min kraftiga kroppsbehåring, min mustasch, acnen jag hade som yngre. Osv.
 
Och idag, som fet och en kropp som hänger på fler ställen än brösten, så kan självhatet och viljan att förändra slå till med oanad kraft. Jag är hela tiden medveten om att jag egentligen inte duger i samhällets (patriarkatets) ögon och det får mig att tvivla på mitt värde, min självbild och till och med min lycka och tillvaro. Det är helt sjukt egentligen. HELT JÄVLA SJUKT. Så mycket tid och tankekraft som jag kunnat lägga på annat som läggs på nåt som egentligen inte spelar någon roll alls och som bara får mig att må dåligt när jag borde må bra. 
 
Jag oroar mig mycket för att mina barn ska behöva gå igenom samma långa liv av missnöje och tvivlan. 
 
Kommer ni ihåg när jag vågade mig till stranden första gången? Jag har alltså levt ett halvt liv där jag vägrat bada på somrarna, inte för att jag inte vill - tvärtom jag har suktat efter det svalkande vattnet - utan för att jag känt sån skam och ångest för min kropp i baddräkt. Jag kan inte ha sex (fortfarande) utan att vara medveten om att min kropp är där.
 
Kvinnor lever fan halva liv för att vi är missnöjda med nåt så trivialt. Det är sånt jävla slöseri med liv! Vad fan håller vi på med?
 
Jag blir förbannad och ledsen när jag tänker på att vi lurats så jävla brutalt att må så men också för att vi är beredda att reproducera och cementera och normalisera och föra vidare dessa jävla lögner till kommande generationer och det är det jag ifrågasätter. Inte kvinnor som mår dåligt. 
 
(null)
 
FÖRLÅT!!!
Jag ser annonsen för plastikkirurgin. Så jävla ironiskt va? Men enligt mitt avtal med blogg.se så ska inga annonser för viktminskning eller plastikkirurgi visas på min blogg. Det var jag väldigt noga med och det har funkat. Jag har skickat ett mail till ansvariga och jag hoppas de tar bort den snart. Nu är det tyvärr söndag och folk är lediga. 
 
Ja jag sitter och skakar och har smått panik. Förlåt alla! 
 
Samtidigt så är det ändå så .... tack för att de bevisar min poäng liksom. Ni vet det vi pratat om längre, hur det här budskapet finns överallt och liksom övertygar oss om att det är enkelt och en bra idé. Rakt i ansiktet i alla sammanhang. Och barn är ju på nätet. Mina barn är här snart. Mina barn ska utsättas för propaganda och indoktrinering. 
 
 
Så jävla vidrig bild dessutom. En tjock mage som ska klämmas på och ritas på. "Problemområdet" ritas upp. "Ta bort det här". Hur påverkar det oss? Hur får det tjocka människor att må och se på sig själva? Tjocka tonåringar? (jag minns hur det var att vara tonåring och tro att min lilla lilla mage var ett problem som skulle bort).