Lady Dahmer

Man kan nämligen inte förespråka feminism och systerskap samtidigt som man är helt ok med att hata på kvinnor
Ser att både Cissi Wallin och Bloggbevakning skriver om systerskap vs. kritik av kvinnor och jag vill slänga in ännu ett perspektiv då jag inte är helt enig med dem.  Cissi skriver i sitt inlägg "Systerskapets baksida" att det går inflation i systerskap. Att det kanske är lite för mycket sånt och att det är tradigt att man inte längre får kritisera kvinnor utan att anklagas för att brista i systerligheten. Det kan jag hålla med om, det senare alltså - att det ibland blir så att människor förväxlar systerskap med att aldrig någonsin säga emot en kvinna eller aldrig någonsin rikta kritik mot det kvinnor gör eller säger. Men jag tror inte det är så svartvitt heller för ibland är kritiken som riktas mot kvinnor irrelevant och osaklig. Jag tänker också att systerskap, utöver det Cissi skriver, också kan vara att cut women some slack ibland. Kvinnor blir så jävla kritiserade och hatade ändå. Ibland kan man välja att låta bli helt och ibland får man tänka ett varv till hur man uttrycker sig. Är det en viktig sakfråga så kan man försöka kritisera utan att gå till personangrepp. Säga ifrån utan att vara elak. Tänka lite: vad vill jag säga? Vill jag ge en känga för att jag har något viktigt att lyfta eller är det helt enkelt så att jag ogillar denna person och mest bara vill spy av mig lite? Tillför min kritik nåt eller kommer den riva ner mer än den bygger upp? Osv. Jag tänker också att systerskap även innefattar att man inte bidrar till att skapa mobbar eller att man ej uppmuntrar skitkastning vilket är skitsvårt när man har många följare. Det kräver att man tar ansvar för sitt kommentarsfält och inte upprättar utrymme för andra att sitta och hata och spy och hacka på enskilda kvinnor.  Detta är något jag tycker att Camcam som driver Bloggbevakning brister i och jag önskade att hon kavlade upp ärmarna och styrde upp lite. Raljant ton får man kanske räkna med i den typen av bloggar, och det är jag personligen ok med, men ibland blir det lätt mobbing och där tycker jag att det är viktigt att dra gränsen. Man kan nämligen inte förespråka feminism och systerskap samtidigt som man är helt ok med att andra hatar på kvinnor. Det funkar inte. OBS är själv skyldig till misslyckande på detta område. Det är skitsvårt ibland. Men man får ju sträva efter att bättra sig och efter lite självrannsakan.
Minökända transfobi // en redogörelse

Ryktet om min transfobi är vedertaget vid det här laget.

Överallt i olika kommentarsfält, forum, diskussioner, instagramkonton ser jag folk påstå detta. ''LD är så sjukt transfob''. Ganska sällan ber folk om källor, belägg eller bevis för detta påstående utan tar det för sanning. "Oj det trodde jag inte om henne!?!" ropas det chockat. Om nån mot all förmodan frågar hur denne vet att det är så så nöjer de sig med svaret "jag har hört" eller "jag har sett".

Jag tänkte ta och reda ut detta med konkret fakta och bifogade screenshots så ni själva får avgöra vad som står bakom ryktet. Jag känner mig helt enkelt tvungen att bemöta det tydligt och konkret och ärligt här då ryktet fått uppsving de senaste dagarna i och med ett nytt hatkonto på instagram, Privileged_white_cis_feminists, som fokuserar på mig och Somliga Feta Kvinnor / Maria Engelwinge.

OBS! Först vill jag föra till protokollet att ja för fan, ja, jag har sagt en del idiotiska och ibland problematiska saker. Och ja, jag tycker det är skitviktigt och rimligt som fan att jag blir called out när jag säger och skriver problematiska saker. Jag har fått mycket bra kritik genom åren, ibland har den varit hård och kompromisslös, och jag har lärt mig massvis, fått nya perspektiv, växt som medmänniska och feminist och ändrat åsikter. Och jag alltid har tagit till mig och bett om ursäkt när jag betett mig illa. (Dock så glömmer man gärna bort ursäkterna, eller så är de inte tillräckligt bra eller rätt formulerade.)

Så vad har jag sagt som är transfobt? Hur ser min transfobi ut?

Såhär:

1. Jag har i egenskap av admin i facebook-gruppen ”Varför apor aldrig har rosa klänning” blockat och kastat ut transpersoner ur gruppen samt stått bakom mina medadmins när de har gjort detsamma.

Inte för att de är trans såklart, herregud vad tror ni om mig, men för att de inte kunnat följa reglerna. Vi är inte ense om hur reglerna ska vara utformade helt enkelt, medlemmarna och admins, vilket är bland annat kravet på ”God ton” (obs, bara inom forumets väggar, är team ond ton själv generellt, men det funkar inte i grupper som aporna)

Detta rykte började antagligen under en konflikt där flera transpersoner sökte medlemsskap i gruppen påhejjade av varandra i ett annat forum med syfte att just starta bråk. (detta händer då och då) När vi  fick nys om detta så slängde vi ut dem. Personen jag skrev om i förra inlägget var den som drev på ryktet så att det fick fart med sina lögner.

Screens från detta tillfälle med kommentarer från mig som gjort transpersoner upprörda:

natta 3 natta 2 natta

Krav på god ton upprör, med all rätt eftersom att god ton generellt inte ska avkrävas av förtryckta grupper, men i ett diskussionsforum där flera grupper ska samsas (i detta fall runt 12000 medlemmar) så funkar det inte att alla skriker åt varandra. Kravet på god ton på MINA egna plattformar är därför både viktigt och nödvändigt för att alla ska kunna komma till tals. Jag skulle däremot aldrig gå in på andras domäner och rum och kräva att de anpassade tonen för sin publik och ni vet att jag är den första att vråla dra åt helvete om nån annan gör det. Förstår ni skillnaden?

Det händer också att jag blockar eller raderar kommentarer från transpersoner på mina andra plattformar. Detta för att de är dumma i huvudet eller beter sig illa, inte för att de är trans. Aldrig för att de är trans!

Jag har för övrigt inte koll på vem som är trans eller cis, till skillnad från vad vissa verkar tro så står det inte i pannan på folk och på internet så är det ofta ännu mer otydligt. Maken till självupptagenhet är väl att anta att människor man inte känner ska ha full koll på vem man är.

2. Jag har tagit tolkningsföreträde:

10645243_346735392162667_4236711382594746905_n

Nu kan jag ha fel i sak i diskussioner kring transfrågor, såklart, och DET diskuterar jag gärna. Men att man har tolkningsföreträde innebär inte att man har rätt heller. Det innebär dock att man har rätt att äga sin upplevelse och känslor kring den. Det borde jag såklart inte förminska men jag är trött på att TF används för att tysta varandra och på att viktiga begrepp som transfobi devalveras.

Min kommentar riktades dock inte till en enskild transperson i syfte att förminska dennes upplevelse. Jag skulle aldrig vända mig till enskilda på det sättet eller ifrågasätta enskildas upplevelser. Det hade inte varit ok alls. Jag lyssnar när andra berättar, tyst och med respekt och ödmjukhet. Detta tillfälle var inte ett sådant dock, utan detta var i en diskussion i facebookgruppen ''varför apor aldrig bär rosa klänning'' (var annars?) Kommentaren var riktat till medlemmarna som grupp som för tusende gången startat bråk i en tråd som handlade om nåt helt annat.

(Där har vi min kommentar om de spexiga hårfärgerna och ja det var väl taskigt sagt, det medger jag. Men är det transfobi? Knappast. Oops nu tar jag tolkningsföreträde igen, ursäkta sarkasmen men sa jag att jag var trött?

Men som sagt, rykten startar ofta med en sån liten grej och byggs upp till gigantiska halmgubbar, här är återigen ett par screens från de senaste dagarna inne hos personen jag skrev om i förra inlägget. )

Som ni själva kan se så ljuger hon ganska friskt. En kommentar om spexiga hårfärger på transpersoner blir till att jag vill förbjuda transpersoner att färga håret alternativt att jag tycker si eller så om dessa hårfärger på transpersoner. (Hallå har ni inte sett att jag själv haft en spexig hårfärg i flera år?)

Men lögner blir till sanningar i människors munnar. Det upprepas tillräckligt ofta och i tillräckligt många sammanhang att det till slut blir vedertaget.

3. Jag skrev på twitter att jag tyckte drevet och hoten mot Leelah Acorns föräldrar var fel.

Samt spekulerade i deras eventuella relation och känslor gentemot sin dotter vilket jag inser var fel efter mycket bra kritik från mina följare. Jag bad om ursäkt utan krusiduller när jag insåg detta.

leelah

Jag tänker mycket och snabbt och har ofta ett behov av att ohämmat häva ur mig dessa tankar men vet ni, man måste inte säga allt man tänker speciellt inte när det går ut över andra. Detta har jag lärt mig nu. Men inte just den här gången. Det var bara dumt. Fel tillfälle. Fanns inget syfte alls, ledde inte till nåt gott för nån samt gav legitimitet till Leelahs föräldrars vidriga beteende före och efter Leelahs död. Vilket absolut inte var det jag tänkte. Jag tänkte inte alls.

Men jag reproducerade transfobi och det var inte ok. Det var också helt onödigt och irrelevant att överhuvudtaget att spekulera i relationen mellan Leelah och hennes föräldrar. Reflekterade mest över föräldraskap in general men den diskussionen kunde jag typ spara till ett annat tillfälle och utan att prata om Leelah överhuvudtaget.

Jag har inga screenshots på detta pga tog bort tweetsen på begäran efter att jag bett om ursäkt. Jag försvarar inte detta beteende och ångrar det. Jättedåligt gjort av mig. Förlåt, ärligt. Förlåt för detta.

4. Jag har försvarat min kompis Anna när hon skrev ett problematiskt inlägg med transfoba formuleringar.

Det som startade allt:

Del 1: Anna gästspelade för instagramkontot Kvinnohat. Där skrev hon bland annat ett inlägg där hon berättade om hur hennes mamma lärt henne att vara accepterande och drog en anekdot från sin barndom där Anna okunnigt sagt att en transvestit var äcklig varpå hennes mamma gett henne en ordentlig utskällning. Inlägget handlade om tolerans och om hennes mammas lärdomar som hon burit med sig genom livet.

I samma inlägg citerade hon bland annar RFSL's beskrivning av trans samt skrev att transkvinnor var "män som vill leva som samt vara kvinnor". Fett problematiskt såklart. (!!) Både att hon reproducerade transfobi och framförallt transhat genom att citera sitt okunniga själv som barn men också genom att referera till transkvinnor som män.

Nu menade hon inte riktigt att de var män utan uttryckte sig okunnigt och klumpigt (jag pratade med henne om detta efteråt i flera timmar, hon vet att transkvinnor är kvinnor). Helvetet bröt loss, hon fick mycket bra och rimlig kritik men också mycket hat och ilska riktad mot sig själv. Anna är ej van vid den här typen av debattklimat och blev chockad, ledsen och rädd och ringde genast upp mig med panik i rösten. (Ni hade reagerat lika, jag lovar)

Del 2: Hon ber om ursäkt. Säger att hon gjort fel och att hon förstår att folk blev upprörda. I samma inlägg säger hon även att hon tycker debattklimatet är trist och att hon tappar lusten att skriva när hennes misstag bemöts så aggressivt. Helvetet bryter lös igen. Att hon "tycker synd om sig själv" samt förminskar kritiken (enligt kritikerna). Hon kallas transfob och bråket fortsätter.

Del 3: Hon ber om ursäkt igen och tar bort de gamla inläggen.

Del 4: På sin egna Instagram berättar hon att hon (hon är lärare) pratat trans med sina elever (eftersom att det är en viktig fråga ) och länkat till bland annat transiarkatet som hon tycker är ett bra konto. Detta får hon massa skit för. För att hon 1. Ej gett ersättning (??) till de som driver kontot. 2. Ej frågat om lov för att använda deras texter i sin undervisning. Helvete bryter loss igen och Anna hängs ut på olika instakonton.

Kvinnohat får kritik för att de ej stängt av transfoba transfob-Anna som förtrycker jättemycket.

Ursäkta min raljanta ton men de kan dra åt helvete allihopa.

Obs! Jag försvarade såklart INTE det hon skrev för det var fett problematiskt och vi hade som sagt långa samtal om det de följande dagarna där jag förklarade varför och hon förstod varför, men hon är min vän och hon fick mycket skit och jag reagerade känslosamt och ville stötta henne. Jag skrev då detta:

Känner mig så uppgiven över hur samtalen ser ut på nätet. På ena sidan har vi en sorglig massa som vill göra illa, som vill skada kränka få folk att må dåligt. Där når man inte fram alls. Inget samtal kan föras. Men på andra sidan har vi våra medsystrar som oförlåtandes sparkar sidledes och skrämmer varandra till tystnad. Ve den som gör fel, ve den som saknar kunskap. Fuck god ton säger jag alltid men hur långt får man dra det? Var går gränsen mellan att säga ifrån och att bete sig illa? Vilka utesluter vi med våra krav på insikt och analys? Är det skillnad på att medvetet kränka och på att omedvetet göra det? Hur ska vi nå varandra? Jag vill hålla handen när det blåser men vem får vara med och vem lämnar vi ute i kylan? Jag orkar hålla ihop mot hatet jag får, mig kan de aldrig tysta. Men jag vet inte hur länge jag orkar hålla ihop när vi hugger varandra i ryggen inom systerskapets väggar.

Kritiken mot detta inlägg ser ut som så att jag förminskar transförtryck och ja, jag kan se hur det gör det och jag borde kanske istället ha hållt handen på Anna medan hon red ut stormen själv, inte fan vet jag. Lätt att vara efterklok när man reagerat i affekt men jag vet själv av erfarenhet hur jävla läskigt och ensamt det är att stå i skottlinjen helt själv med vänner tysta bakom och vill inte vara den vännen heller som låter mina vänner ta all skit själv. Jag sticker gärna ut hakan för människor jag tycker om även fast det betyder att jag får en släng av yxan. Det är liksom då de behöver det mest. Så nej när jag tänker efter så tycker jag fan inte att jag gjorde fel här! Jag tycker inte det alls. Jag gjorde precis helt rätt som stod upp för en kompis. Folk får väl tycka att jag förminskar eller är dum i huvudet isåfall. Jag bjuder på det.

Obs igen! När jag hänvisar till de som sparkar sidledes så menar jag INTE transpersoner utan de allierade som approprierar transpersoners utsatthet och ilska och för deras talan på ett aggressivt och drevande sätt.

5. Jag retweetade Paula från vardagsrasismens tweets om lady boys och män som bär klänning.

Paula är själv trans och har mycket kunskap i ämnet. Vet inte hur detta är transfobt dock. Kanske nån kan förklara det. Tror folk hakat upp sig på ''man i klänning'' som om en man i klänning alltid är en transkvinna som blivit felkönad. Men som Paula säger så är transvestiter män i klänning. (eller kjol eller byxdress eller vad de nu gillar för plagg)

man i klänning transvestit2 transvestit katoyes 2

6. Jag har felkönat.

Ja det har hänt att jag felkönat i okunskap. Sagt hon till nån som inte var kvinna osv. Antagit utifrån attribut. Så fort jag får veta att jag gjort det så har jag bett om ursäkt ordentligt och inte gjort om det. Det är omöjligt att veta och jag har ingen lust att fråga heller eftersom att det kan tvinga en person till outning. Men jag felkönar aldrig medvetet.

7. Jag har använt fel pronomen samt argumenterat emot alternativa könsneutrala pronomen till hen. 

Jag har använt fel pronomen om personer vars pronomen jag ej känt till. Tror det kan ha hänt en eller två gånger, men när rykten tar fart så blir det gärna nåt folk tror att jag gjort kontinuerligt.

Hen är mitt default vid osäkerhet eller irrelevans. Det är könsneutralt och inkluderar alla oavsett kön. Men ibland har folk valt nåt annat eget. Som hin eller hyn. En del vill att man säger den eller dem. osv. Men att förvänta sig att folk ska veta just ditt speciella personliga pronomen är lika orimligt som att förvänta sig att folk ska kunna gissa sig till ditt förnamn. Det är nästan omöjligt.

Dessa kommentarer har också gjort folk förbannade. Håll till godo:

pronomen4pronomem pronomen22

Pronomen är en grammatisk kategori. Det är en ordklass med funktionen "ersätta substantiv". Det är en stängd ordklass - det finns alltså bara ett visst antal ord som är pronomen, och rent grammatiskt är det en ascool revolution att "hen" de senaste typ fem åren blivit allmänt accepterat som ett könsneutralt pronomen.

Pronomen är ingenting man har. Pronomen är någonting som används språkligt för att slippa säga hela ditt namn, "personen", "vederbörande" eller liknande. Pronomen och könsidentitet är inte samma sak. Pronomen och identitet är generellt inte samma sak alls. Det finns språk som helt saknar könskodade pronomen (som finska, eftersom språket helt saknar grammatiska genus) och språk som har jättemånga.

Ja ni ser ju, jag argumenterar vidare.

Läs! --> Skola om pronomen

Läs mer om transfobi här. (Bra sajt, inte wikipedia)

Ja så här ser det alltså ut. Detta är anledningen till att jag utmålas som cisfeminismens Voldemort, den hemska transfoben som förtrycker och kränker transpersoner åt höger och vänster. Ni får väl avgöra själva vad ni tycker. Jag vet att vissa saker som sagts har varit fel och problematiska, men som de flesta av er vet redan så är detta inget jag går runt och upprepar i tid och otid. Uppfattningen om mig som transfob är baserat på dessa isolerade händelser och lögner kring dem. Samt eventuella bråk jag haft med personer som också råkat vara transpersoner kan jag gissa - men det blir väl så man tolkar saker - om man tror att en person är transfob så kommer man tolka alla konflikter och alla andra saker som sägs ur det filtret.

Men jag har bemött allt detta redan, flera flera gånger, bett om ursäkt, vänt ut och in på mig själv och försökt gottgöra på olika sätt. Det är allt jag kan göra.

Jag önskar att folk kunde fundera lite på hur bra de själv skulle klara en granskning som pågick i flera års tid. Om nån följde just dig och kopierade varenda grej du skrev eller sa. Skulle du passera som godkänd?

Kolla, alla är problematiska på olika sätt. Transfrågan är så ny för oss cis'ar och det är lätt att trampa i klaveret. Det har såklart jag gjort som ni ser. Men att uttrycka sig fel ska inte jämställas med transfobi. Att uttrycka sig fel kan däremot bidra till föreställningar om transpersoner och i förlängningen bidra till just transfobi men denna förställning om att jag hatar transpersoner, vill dem illa, medvetet förtrycker och kränker dem är helt absurd.

Jag har tvärtom ägnat mycket av min aktivism genom åren till att dels lyfta deras röster (jag för aldrig andra gruppers talan), länka till viktiga artiklar, blogginlägg, lyfta fram andra transpersoner i sociala medier. Jag har alltid ALLTID tagit fajten när jag sett transfobi i vardagen IRL och online. Jag har alltid ALLTID sagt ifrån när folk uttryckt sig dumt eller hatiskt. Jag har till och med hjälpt till att samla pengar till personen jag skrev om tidigare och hennes namnbyte. Detta trots konflikt.

Detta är såklart självklart för mig och borde vara det för er också. Därför att transfrågan är så jävla viktig.

Bubblare: Tycker jag att transpersoner är pedofiler?

Nåt litet rykte om att jag jämfört transpersoner med pedofiler och annat, oklart vad ryktet består av men det dyker upp ibland i debatter ''LD kallar transpersoner för pedofiler!" och folk förfasar sig. Ryktet kommer ifrån ett bråk jag hade med två personer i mitt kommentarsfält på Facebook. En Daniel hade startat en hat-sida om mig "Vi som vill se Ranelid och Lady Dahmer i en cage-fight". Jag blev förbannad, hängde ut sidan och de blev ledsna på ögat och hävdade att det minsann var ett skämt och att jag var en kändis som måste tåla detta.

Då skrev jag det här:

edofil

Tydligen var dessa två, Daniel och Samuel, transpersoner. Det har jag själv ingen aning om, men ok om de säger det så är det nog så. Hur detta är relevant vet jag dock inte men nu görs alltså kopplingen att jag kallar dem pedofiler för att de är trans.

Behovet av trygga rum
Undra hur mycket spagetti och gröt och brödsmulor jag grävt fram ur mina bebisars öron egentligen. Men så ser det ut med helammade krävande små som inte kan ligga själv en endaste minut.  Nu till nåt helt annat. Nåt som jag och många andra feminister med plattformar ofta får kritik för är att vi undanber oss kritik eller ifrågasättanden på våra plattformar.  Det finns nämligen en uppfattning att man som sk "offentlig" alltid ska vara tillgänglig för andras tyckanden och åsikter. Ofta skammas man också i sammanband med det, anklagas för att vara ovillig att lära sig, se sina privilegier, ta kritik. Man framställs gärna som korkad och bortskämd och dålig och kränkt. Lättkränkt som bara vill ha ryggdunk.  Som om det ena utesluter det andra. Som att ett behov av trygga lugna rum utesluter förmåga att självrannsaka, lära om eller ta till sig nya tankar och perspektiv.  (Ni som följt mig länge vet ju att det under lång tid drevades ganska hårt mot mig. (Dvs andra feminister och antirasister drevade). (Mer om det här) Citatet är skrivet av en av de som startade det stora drevet mot mig genom att helt enkelt hitta på saker jag skulle ha sagt och gjort mot henne och andra transpersoner. Sen var bollen i rullning, hon har cred och många följare som helt okritiskt tog hennes ord för sanning. Och fortfarande idag tar hon varje chans hon kan för att smutskasta mig och få andra att haka på.) För mig är det extra viktigt att ha platser på nätet där jag slipper försvara mig, mot näthatare och mobbare men också mot andra feminister som vill debatera och ifrågasätta. Instagram och bloggen är den platsen för mig. Där vill jag ha sol och leenden. Kärlek och pepp. Jag vill ha ett systerskap och en feminism som är som en varm kärleksfull förlåtande och förstående famn och nej inget annat! Inte här! Jag får så mkt kritik och påhopp, sakligt och osakligt på andra platser (Twitter och Facebook samt de forum jag driver) och framförallt så har jag varit tillgänglig för andra så många år att jag till slut blev utbränd och där är jag nu.  Utbränd och nyförlöst och jävligt skör. Jag måste få ha frizoner.  Det är ok att stänga dörren. Det är ok att värna om sitt eget välmående. Det är ok att säga nej tack till nedbrytande samtal och debatter. Jag förstår frustrationen hos de som vill kritisera, när man vägrar lyssna, men jag önskar att de också kunde se utanför sitt eget behov av att läxa upp och förstå varför jag och flera andra inte orkar till slut.  Kram på er!