Vi gör podden vi kände saknades
Jag är så himla glad att vi bestämde oss för att göra penntricket. Jag och Cissi hade gjort ganska mycket radio ihop innan, hon jobbade ju på Radio1 om nån minns den?
 
Här kan ni lyssna på:
 
(vilken bonus för alla penntricket fans!?!) (Obs vi kan ha ändrat åsikt om mycket sen dess hahaha har ej hunnit lyssna. Asså FÖRLÅT!) 
 
 
Det är så synd att den kanalen la ner men jag gissar att poddar ändå hade konkurrerat ut den till slut. Folk gillar pratradio men den mer nishade varianten som podden faktiskt är faller fler i smaken tror jag. 
 
Men jag gästade henne en gång i veckan ungefär och vi höll låda om allt och när jag föreslog att vi skulle podda så hade jag det i bakhuvudet, jag visste att vi var ett bra team som kompletterade varandra och jag visste att vi skulle kunna hålla en publik engagerade. Att vi är smarta, rappa, roliga, intressanta, provokativa men också ganska.. jo tro det eller ej... folkliga. 
 
Men allra mest handlade det om att nåt fattades, jag har letat och lyssnat igenom så mycket olika poddar men det fanns liksom ingen som enkelt och lättillgängligt tog upp feministiska sakfrågor och samtal på det där mer folkbildande sättet som jag själv känner att jag behöver. Det finns många bra poddar som otroligt skarpa feminister driver, men det var ändå nåt som saknades och då tänkte jag, vi, att vi gör den då!
 
Vi gör podden vi själva vill ha. 
 
(null)
 
 
En extra (eller två) överraskningar till er!
Panikklipper podd nu på morgonen för att ni ska ha nåt nytt att lyssna på idag. Glömde helt bort det igår. Och i onsdags. Får jag skylla på sjukdom? Igår var jag dessutom på middag och Bangfesten en snabbis. Kunde konstatera att fest inte är mini grej. Känner mig så gammal. Älskar att kolla på folk men älskar hög musik och högljutt snack mindre. Men det var trevligt. 
 
Men nu klipper jag podd och vill också passa på att påminna igen om att jag och Cissi skaffat oss Patreon! Varför? För att vi känner att vi behöver nån slags ersättning för den tid som det tar att producera podden och vi vill ogärna ta in sponsorer. Och vi vill ju podda och inte känna att det tar tid från annat. Men som alltid är det frivilligt. Podden kommer alltid vara gratis.
 
MEN! För er som väljer att signa upp som månadsgivare har vi stoppat lite extra extra i säcken. Vi spelar nämligen in hela två bonusavsnitt i månaden åt de som väljer att ge. 
 
Men iallafall, kolla in själv innan ni bestämmer er: 
 
 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Era önskningar har slagit in! (Och så lite om att bli utbränd av att umgås med folk)
Idag ska denna eremit in till stan och spela in en massa Penntricket som lanserar säsong TVÅ i dagarna! Ja jag vet, herregud vilken försenad julklapp va? Jag brukar ärligt lyssna på avsnitten ibland och slås ofta (förvånat) av hur bra podden är? Hur bra team jag och Cissi är, olikheter och gamla konflikter till trots. Obs, nu har inte vi varit ovänner sen 2014 ifall nån undrade men vi är ju inte alltid ense heller och det kanske man tror skulle bli jättesvårt att bygga nåt kring men det är snarare tvärtom. 
 
Och nu kör vi igen då. Säsong två av Penntricket. Förhoppningsvis blir det en jävligt lång säsong eller så blir det fler säsonger men vi kan inte lova nåt om framtiden. Men mer om det när det blir aktuellt att ta ställning till framtiden. 
 
Jag har märkt en sak, apropå att vara en eremit och att ibland åka in till stan, och det är att jag blir mer och mer folkskygg ju längre tid jag dels bor i Segersäng (skogen) och dels jobbar hemifrån. Jag har ju haft social fobi och ångest kring folk i många år men det har hållts i shack (typ) eftersom att jag ändå varit tvungen att interagera med människor. Jag har jobbat på förskola (människor!!!) och jag har åkt tåg varje dag och sen har vi bott i stan och ja ni vet. Nu så är jag mer isolerad och jag märker att det påverkar mig mer i samma riktning, att jag blir mer och mer inbunden och tillbakadragen och att sociala situationer fullkomligen dränerar mig. 
 
På nyår till exempel så firade vi med Anja och Henrik och två andra vänner och dagen efter var jag typ bakis av social kontakt och behövde återhämta mig. Jag kände mig helt utbränd. Fast det BARA var trevligt precis hela kvällen och barnen var tysta och nöjda och allt var tipp topp. Utbränd av umgänge. 
 
Så när jag ska åka till stans så blir det jobbigt mentalt. Jag måste förbereda mig ett par dagar. Jag måste andas i kvadrat och förebyggs-skita innan och sen behöver jag känna att jag har kontroll över allt. Nu ska jag hem till Cissi och hon har två toaletter och det finns mat och vi har inte bråttom så det kommer bli trevligt. En människa bränner jag inte ut mig på heller på samma sätt som med grupper. 
 
Vad tycker ni att vi ska prata om förresten? Passa på att önska nu! 
 
  (null)