Men hallå ska din unge amma tills hen blir femton??????
Vanligaste argumentet mot långtidsamning, om vi ändå ska älta detta en stund till, är att det skulle göra barnet osjälvständigt. Som att en tvååring eller treåring eller fyraåring ens är eller bör vara just detta. Självständig. Jag har en tioårig och en åttaåring och även om de är kompetenta och klarar mycket så är de ju knappast redo att flytta hemifrån liksom. Självständig. Det ordet alltså. Den förväntan. Fan finns det nån sund människa som är självständig ens? Vi är väl beroende av varandra inte bara för överlevnad men för att må bra? 
 
Men för att lugna eventuell oro så kan jag meddela att det inte finns några belägg för att ökad trygghet och närhet (som amning eller samsovning exempelvis, ett annat ämne som möter samma fördomar) skulle leda till otrygga osjälvständiga vuxna. Tvärtom faktiskt. 
 
Sen pratar man gärna om att mamman, med amningen, binder barnet till sig. I mitt kommentarsfält på instagram berättar en person om en mamma som ammar sin tvååring och som nu riskerar att förlora vårdnaden om barnen om hon inte slutar. Kvinnans egen advokat råder henne att sluta och pappan kör såklart med fulknep. Helt absurt egentligen.
 
Att amning sexualiserats till den milda grad att mammor som ammar ses som perversa och olämpliga som föräldrar. 
 
Man pratar inte helt sällan om mammor som ammar för sin egen skull. Jag får verkligen dålig magkänsla av den sortens antydningar. Det man försöker antyda är nämligen att mamman tänder på det. Vill att bebisen suger på hennes bröst för tillfredsställelse och att barnet då, indirekt, utsätts för incest och övergrepp.
 
Och antyder man inte att det handlar om sex så menas det att mamman har ett behov av att känna sig oumbärlig och viktig och därför ammar av den anledningen. 
 
Och det här med att binda barn till sig liksom, mina barn ÄR redan bundna till mig och jag ÄR oumbärlig och så jävla viktig för mina barn. Viktigast i världen liksom. Oavsett hur länge eller lite jag ammat. För att jag är deras mamma. Och nej jag vill inte ha det på annat sätt. Jag fattar inte att nån vill det. Att de som använder detta som argument tycker det är rimligt att deras barn lika gärna kan hänga med random vuxen än med mamma eller pappa.
 
Svensk kultur och tvåsamhet tror jag är boven. Vi tror att ensam är stark och fostrar ganska tidigt våra barn att klippa alla band med familj och nära. Inte för nära, inte för beroende av relationer. Jag tycker att det är skevt. Jag tror det skapar psykisk ohälsa och ensamhet. 
 
Sen är det alltid nån jävel som "sett en dokumentär om en tolvåring som ammade" (nej det var en dokumentär om en sjuåring som gick på femman, en sjuåring som dessutom förlorat förmågan att amma och nu höll på att sluta) och som högljutt oroar sig över alla dessa tonåringar och vuxna (helst pojkar) som aldrig nånsin kommer att sluta suga på mammas tutte om hon inte sätter stopp. 
 
När nån drar detta argument så kan man vara säker på fyra saker:
 
1. personen saknar grundläggande kunskap om amning
2. personen saknar grundläggande kunskap om barns utveckling
3. personen saknar grundläggande kunskap om munnens anatomi
4. personen är dum i huvudet
 
Den naturliga/biologiska amningstiden för människor ligger mellan två och fyra år. Medelåldern i världen ligger på fyra ungefär. Får barnet själv välja (Jo det är barnet som väljer att amma, de som tror att man kan tvinga ett barn till amning har uppenbarligen INTE ammat själv) så ammar det mellan just två och fyra.  (Nu generaliserar jag) Men en del barn har behov av amningen längre än så men sällan över en ålder av sju. De stora primaterna (gorillor, schimpanser och orangutanger) ammar i fyra till sju år. (Djurargumentet brukar dras det med "hallå kalvar ammar inte så länge!!!") 
 
Att vi inte ammar tills vi dör beror dels på samma orsaker som att vi inte sitter i mammas knä eller blir burna tills vi är vuxna. Det finns nämligen nåt som kallas utveckling, bara för att man gör nåt som barn så innebär det inte att man vill fortsätta när man är vuxen eller tonåring. Barn frigör sig. Det är en process men den händer om barnet är utvecklat normalt mentalt. Jag samsov med min mamma som liten, jag tyckte om att sitta i hennes knä och att hon läste sagor för mig.
 
Det växte jag ifrån lagom till puberteten. (Sen är just sånt kulturellt betingat, i vissa kulturer sover man alltid ihop men ni fattar poängen). Den där självständigheten som det öschas om kommer naturligt. 

Men sen finns det en anatomisk och biologisk aspekt också som många saknar kunskap om och det är det faktum att barn inte suger för att få ut mjölken. De mjölkar. De använder tunga och käkrörelser för att liksom pressa ut mjölken och det kräver en mjukare gom och en käke som är outvecklad. 
 
 
 
När mjölktänderna börjar trilla ut och de permanenta tänderna kommer fram så förändras munhåla och käke och då förlorar vi också förmågan att mjölka. (Jag minns detta! Minns hur jävla frustrerande det var att inte kunna njuta och suga på nappen som jag brukade (jag ammades ej). Helt sjukt!)
 
Tolvåringar kan alltså inte amma även om de mot all förmodan skulle vilja. Och så är det med det. Jag skiter i om du sett nån dokumentär om detta (typ outsiders) eller läst om det på nån sajt för så här funkar det. 
 
Vill man ha mer information om amning så finns det massvis med grymma böcker, men man kan även gå in på Amningshjälpens hemsida och läsa det som finns där. Amningshjälpen är de rådande experter på amning vi har i Sverige. De är utbildade och kunniga och har massvis med erfarenhet. De hjälper också om man har problem. 
Stör du dig på äldre barn som ammar så är du sjuk i huvudet
J är två och ett halvt år. Han ber ofta om tutten.  "Tutte!" vrålar han och gräver aggressivt i urrigningen. Han vill gärna liksom vräka fram mina pattar i tid och otid också. 
 
Och självklart får han suga. Jag nattar så. Och jag tröstar så. Tjoff in med den i munnen och så är ungen nöjd och ni som ammat ni vet ju hur de liksom rullar ögonen bak i huvudet och knådar med händerna. Finns fan inget mysigare. Jag kan tycka synd om de som missar den biten ibland. 
 
Shit vad jag har ammat egentligen. Jag ammade ju N tills hon var tre och ett halvt. Jag ammade T tills han var ett och ett halvt. Jag har ammat flera år. Stora barn som själv ber om patten. Stora barn som kan gå och stå och prata och äta mat som alla andra och som också dricker kalvarnas mjölk fast det ses ju som helt normalt och ok och sunt och rimligt, även fast korna lider och små kalvar dödas för att mjölken i våra barns glas ska komma till men mer om det nån annan gång. Komjölk = ok. Bröstmjölk = bara ok ibland. Gottcha! 
 
Fy fasiken vad mycket korkade kvinnohatare det finns egentligen, som får en massa utrymme att spy sitt förtryck. Som vill förpassa kvinnor till nåt slags femtiotal. Som vill skyla ammande tuttar men som inte har några problem överhuvudtaget att fläka ut och upp sina egna silikonstinna pattar för hela allmänheten. Gärna komplett med en liten rabattkod för konsultation för detsamma. Ni vet, influensers som värderar knullbarhet högst (fast de skulle de aldrig erkänna för ni vet de gör ju allt för sin egen skull) medan de ondgör sig, ja nästan chockas, av barn som ammar. Hej samtiden du är full! Nej sjuk i huvudet. 
 
Vafalls liksom, det är inte en vuxen karl som ligger och knådar och snuttar, då måste det ju vara nåt perverst med i ekvationen. Fast det enda perversa är ju alla de som drar sexuella kopplingar till amning. Snälla gör oss en tjänst och amma aldrig nånsin nåt barn, oavsett ålder.
 
Och det gäller dig också Johanna Toftby för jag kan garantera att du aldrig reagerat om mamman du hänger ut hade ammat en liten bebis. Dra åt helvete liksom, jag har exakt noll tålamod för kvinnor (eller män men män är ju dumma i huvudet på alla plan så förväntar mig inget av dem) som försöker begränsa andra kvinnor och som med sin godtyckliga moralism försöker förpassa kvinnor till hemmet. För det är precis det som händer när man ställer massa krav på hur amning ska gå tillväga. 
 
Och bara så ni vet, ifall det är nån okunnig som irrat sig hit, korttidsamningen som vi sysslar med i Sverige är bundet till vår tid och vår kultur. Det är faktiskt ganska nytt och modernt påfund. Att amma flera år däremot är både vanligt och normalt om man tittar mer övergripande på världens befolkning och förr i tiden (alltså hundra år sen typ) så ammade man ofta två tre fyra år även i sverige. Så att amning skulle vara förbehållet bebisar är en jäkligt märklig och historielös uppfattning. Vi kan nog gissa varför den uppkommit. Mäns sexualisering av kvinnokroppen har inga jävla gränser. 
 
 
 
Jag hatar att amma
Fan vad jag hatar att amma. Jag hatar det verkligen. Det är mysigt en väldigt kort period mellan helvetet första tiden och när tänderna kommer upp. Nu är det bara obehagligt, det gör ont och det kryper i mig. Men jag ammar ändå bara vid nattning och på vilan så jag står ut tills vidare. Mjölken är ju dessutom grymt nyttig, speciellt nu när sjukdomstiderna rullar in. 
 
J har heller inga planer på att sluta verkar det som. Jag försöker liksom lura honom om han vaknar på natten men det funkar inte alltid. Han drar och nyps i pattarna hela dagarna och rullar ögonen bak i huvudet när han äntligen får tutta. Då känner man att det är värt det ändå. Ett litet tag till iallafall.