Lady Dahmer

Sluta amma eller traggla på?
Apropå amning. Som jag skrev innan så pallar jag fan knappt. Jag längtar tills amningsavslutet like theres no tomorrow men är samtidigt ganska kluven. Jag vill ju amma länge eftersom att jag tror det är bra för barnet och för relationen och anknytningen och så vidare men jag vill också sluta typ nyss för det ÄR jobbigt, hans tänder skaver och jag vill bara göra min bröstreduktion snart.
 
N ammade jag i tre år. Hon fick all min energi på den fronten. T fick inte lika länge, ett och ett halvt år. Jag vill kunna ge J samma sak. Äh jag vet inte. 
 
Frågan i rubriken är för övrigt bara för mig själv, jag får alltid svaret att sluta amma oavsett vad jag skriver om typ. Och sånt är ju irriterande för oss som faktiskt egentligen vill amma. Vi vill ju peppas att fortsätta, inte uppmanas att ge upp och ge nåt annat istället. Ba så ni vet. 
 
 
Har dessutom gett upp mina principer att inte ge välling. Ni som hängt med ett tag vet om mitt passionerade hat för denna dryck, framförallt för barn som springer runt med flaska när de är typ tre, fyra bast. Obs är inte så seriös, dömer er bara i tystnad hehehe NEJ JAG SKOJAR LUGNA NER ER jag fattar att välling är sjukt smidigt men jag har nån slags aversion mot det som jag alltså nu gett upp pga vill bara att fjutten ska bli varm och gosig i magen så han sover tungt som en jävla sten iallafall halva natten. 
 
Ni får håna mig om ni vill. 
De flesta vill amma, få gör det
En annan grej om amning förresten. Det finns absolut ett underliggande samhällskrav på att den Goda Modern bör amma med ett tydligt skuldbeläggande att man är lite sämre eller kanske inte vill sina barns bästa om man inte orkar, vill eller kan, (allra helst de som inte vill dvs "inte ens försöker", jävlar vad det provocerar många) och det suger röv, men verkligheten ser lite annorlunda ut än vad man kanske tror även för den som faktiskt försöker eller vill amma. De flesta kvinnor vill faktiskt amma men få lyckas längre än en kort period. Hela 75% vill amma första halvåret enligt en studie men endast 15% gör det. Detta för att vi blir motarbetade av den vård som säger sig vilja värna om amningen men som gör allt för att sabotera den med ersättning direkt på BB, dåliga råd och fel kunskap. Jag har inte träffat många mammor som ammar som inte redan på BB blev just påprackad ersättning. Det låter motsägelsefullt när man tänker på att just vården förespråkar amning. För det gör den. Men ersättningen ses som ett självklart tillägg. Och just det, det kravet för det blir ett krav med den underliggande tonen att barnet kommer svälta eller bli skadad (pga lågt blodsocker) är så vanligt inom vården att jag inte är ett dugg förvånad att amningen failar för så många. De tror ju redan från början att deras mjölk inte räcker till. Att barnet svälter utan. Vad har man för val då? Jag lät personalen ge Juno ersättning på BB. Detta gjordes cirka en kvart efter att han föddes. Trots att jag visste bättre, att det inte behövs, så vågade jag inte chansa. Det är lätt att ge andra råd, svårare när det gäller ens egen bebis och utbildad personal säger att man måste. Efter det kom de in flera gånger om dagen och påminde om att ge honom ersättning vid varje mål. När de såg att jag ammade hela tiden så påpekade de det också om och om igen, förvånat "vad du ammar?!", "ammar du hela tiden?" eller "ammar du igen?" även om jag också fick pepp för det. "Vad duktig du är!" Jag låg ju ändå på ett amningsvänligt sjukhus. (Jag gav inte Juno så mycket ersättning som de ville. Han fick nån liten kopp på 20 ml om dagen, de ville att jag skulle ge minst 40 per måltid) Utöver uppmaning att ge ersättning så får kvinnor som vill amma jävligt dålig information om hur de ska gå tillväga. Vi motarbetas totalt trots att vi förväntas amma. Det tycker jag är ett ganska stort problem, amningsnorm till trots. "De allra flesta kvinnor vill amma. Att då rekommendera amning men inte berätta hur man ska göra är ett grymt svek mot kvinnorna. Då hamnar skulden för misslyckanden hos mammorna" skriver Marit Olanders i ett debattinlägg.   skarmavbild-2016-11-08-kl-10-47-25 Läs även: Bröstmjölken sinar när BB ger ersättning. En till grej. Inom feministiska kretsar så ses man gärna som bakåtsträvande och ojämställd om man inte ger flaska. En del ser gärna ner på kvinnor som självmant "fastnar i kvinnofällan". Man får menande blickar och kommentarer om att man gör sig oumbärlig, att man utesluter pappa och att man liksom får skylla sig själv när man klagar över att det är tungt. Att man är dum som "självuppoffrar", att de inte fattar hur man kan utsätta sig för plågan att amma när det finns flaska. Och så vidare. Och om man klagar så får man just rådet att ge flaska direkt, trots att man är tydlig med att man vill amma. Vi är alla (här iallafall hoppas jag) eniga om att det inte är ok att ifrågasätta kvinnor som ger flaska eller/och ersättning. Oavsett anledning vill jag understryka. Men det är fortfarande helt rumsrent att ifrågasätta och kritisera och underminera de som ammar. Det gör mig väldigt frustrerad. Speciellt när jag inte får prata om samt synliggöra det.
Ja jag tycker att vissa sakerär bättre än andra
Nåt som är förjävligt är alla pekpinnar man får som föräldrar. Inte att man kanske läser om att viss forskning visar att det är dåligt att skrika på barnen eller att det är viktigt att de får i sig d-vitamin eller att nån enskild förälder tycker det är viktigt att sporta med barnen eller läsa ihop. Sånt kan jag få dåligt samvete kring såklart men jag känner mig inte påhoppad av forskning eller av andras föräldraskap. Men pekpinnarna. Som kommer helt oombett från olika håll. Nån kanske tycker si eller så och kan liksom inte hålla det för sig själv eller på sin egna plattform utan har utsett sig till nån jävla föräldraskapsapostel som rider runt bland andra och påpekar att hallå det där är inte så bra va? Har du tänkt på att det här är bättre? Typ som i Underbara Claras kommentarsfält häromdagen där detta haveri hände: Helt oacceptabelt. Inte nog med att personen tror sig ha nån insikt och uppenbarligen drar på höga växlar men personen antyder att Clara inte bryr sig om sina barns välmående. Men med det sagt - ordentlig brasklapp -  så kommer vi egentligen till vad jag ville skriva om. Jag kan nämligen inte förstå hur man kan blir kränkt eller sur eller upprörd över att jag tycker att amning är bättre än ersättning. Alltså av åsikten i sig. Eller att jag tycker samsovning är bättre för barn än att sova ensam. Eller att jag tycker det är bättre att bära än att använda barnvagn. Ärligt. Jag förstår inte det. Jag hade definitivt förstått det om jag, likt föräldraaposteln, sökte upp andra och liksom prackade på dem dessa oombedda tankar. Typ när nån skriver om sin flaskmatning så skulle jag då glida in och ba "men du vet väl att amning är bättre för barnet?!1" Men det gör jag inte. För att jag är inte helt dum i huvudet till och börja med. Och jag skriver knappt om det här. Bara ibland. Som idag när jag ville ge mig en klapp på ryggen mellan alla jävla sparkar jag också ger mig själv. Ja jag tycker att amning är bättre än ersättning. Vilken chock! Deal with it! Annars hade jag väl för fan inte slitit med den? Haft blödande sår. Svamp på bröstvårtorna som känns som knivar. Tagit med bebis till sjukhus trots ont ovh bökigt. Avstått göttig morfin för att ha ont istället och amma. Hanterat en arg bebis som skriker vid tutten men är nöjd med koppen. Sovit uselt pga amning under natten. Och så vidare. Jag trodde alla fattade att jag ammar för att jag tror det är bäst? Är det en nyhet? Är nån förvånad? Kan jag få tycka det? Jag kan nämligen tycka sånt utan att tycka att andra är dumma eller dåliga. Så. Punkt slut! Och föräldraskapet står och faller ju inte med detaljerna. Nån annan kanske inte ammar men är jävligt bra på andra sätt eller gör sånt jag inte gör osv. Det finns ju massvis med saker jag tror är bra och bättre för barn liksom. Jag tycker till exempel det är bättre att inkludera barnen i vardagen än att sätta dem framför en ipad. Bättre att spela uno tillsammans än att se på tv. Bättre med lite leksaker än många. Jag tycker det är bättre att baka eget bröd och göra egna puréer än att köpa färdigt. Och jag tycker det är viktigt att äta middag tillsammans vid köksbordet. Och jag tycker det är självklart att det är skärmförbud vid matbordet. Och att maten är gjord från grunden och inte helfabrikat. Jag tycker det är dåligt att föda upp barn på just det. Jag tror det är skadligt för barn att man skriker eller skäller på dem och jag tror barn mår bäst av att få inkluderas i olika beslut. Jag tror time out och andra straffmetoder är dåligt. Jag tror SHN kan skada anknytningen. Jag tror att bakåtvänd barnvagn är bättre, framförallt för små barn, om man ska ha barnvagn.  Framåtvänd är stressigt. Jag tror sen förskolestart är bättre än tidig, jag tror barn under tre år mår bäst hemma med mamma eller pappa. Och jag tycker det är bättre att vara genusmedveten än inte. Att det är bättre att klä barnen neutralare eller från båda sidor än könat och stereotypt.  Och jag tycker en massa andra saker också. Jag kan säkert skriva en bok. Vissa som jag själv lyckas implementera i mitt föräldraskap, vissa saker som jag kämpar och misslyckas med och vissa saker som jag inte riktigt orkar själv. Men väldigt väldigt väldigt sällan tycker jag att föräldrar som gör annorlunda är sämre eller dåliga på nåt sätt. Jag dömer inte föräldrar som gör tvärtom. Jag fattar nämligen att föräldraskap handlar om så mycket mer än just detaljerna och att alla gör så gott de kan utifrån sina förutsättningar.