Lady Dahmer

Sommarlovspaniken

Jag är som en ljuv ros i ert flöde. Förlåt, sa jag ros? Jag menade tistel.

Semester för Oskar och sommarlov för barna och jag vet inte längre vad det är dag på veckan. I förrgår glömde jag beställa hem mat (vi har ingen affär i segersäng så vi får hemkört från Coop men då måste man beställa på tisdagar). Jahapp. Klantigt. Men det är sommar liksom. Då flyter allt ihop. 


Samtidigt börjar jag få sommarlovspanik. Två veckor-ish kvar och VI HAR INTE GJORT NÅT! Barna de arma barna måste ju få en massa öhhh "upplevelser" (eller nåt) för annars ja inte vet jag men prestationsångesten kryper i mig medan maken ba "kan vi inte ha en hammockdag?" NEJ DET KAN VI INTE! 

Att Katrin Z använder sitt utrymme att glorifiera sin ätstörning, påhejjad av andra kända kvinnor, är helt jävla absurt
 
 
Jag har inte pallat kommentera detta. Kanske för att det inte hjälper och kanske för att jag inte är förvånad och kanske för att det inte är nåt nytt.
 
Det här är ju återkommande på Katrin Zytomierskas plattformar. Hon har ju tjatat om att hon vill och måste och behöver vara smal i flera år nu. Lagt upp dussintals bilder på sin redan smala kropp och ojjat sig över hur tjock hon är. Bräkt ur sig vanföreställningar om att tjocka människor är olyckliga eller go'biten "90% av världens befolkning vill vara smal". Hon pratar ju för fan inte om nåt annat. Så när jag skrollade förbi denna bild i flödet så ryckte jag mest på axlarna. Jaha, ja där tjatar hon om att vara smal igen, what else is new? 
 
Jag tänker mycket på det som Stina Wollter ofta skriver om, hur vårt utrymme är så litet och hur det minskas med flera meter i takt med att dessa föreställningar upprätthålls och jag tänker framförallt på hur litet utrymme Katrin måste ha. Hur är det att leva i en värld där du är så besatt av din och andras kroppsvikt att du inte kan stanna upp och njuta av livet? För jag tror inte man hinner njuta om man hela tiden tänker på hur man själv och andra ser ut eller väger. Katrin säger själv att hon måste vara smal för att må bra och ja jag vet att många måste det, inte för att den smala kroppen i sig nödvändigtsvis behöver må bättre utan för att man fylls av ett sånt självförakt när man inte är just smal. 
 
Och detta självförakt kommer ju inte av sig själv. Det kommer ju främst från ett samhälle som värderar kvinnor och kvinnors kroppar efter hur knullbara de är och är de tjocka är de absolut inte knullbara. Och är du inte knullbar så är du värdelös. Detta är samhället som unga tjejer växer upp i idag och det är samhället som min dotter och era döttrar kommer växa upp i och påverkas av. De har ju ingen chans egentligen. 
 
Sen har vi alltså människor som Katrin som inte bara upprätthåller denna föreställning, utan snarare och fullkomligen kör ner den i omgivningens halsar om och om igen.
 
Att hon ens fått så mycket utrymme är ett mysterium. Men att hon använder detta utrymme och sin enorma plattform för att normalisera och glorifiera sina ätstörningar inför en publik på hundratusentals följare som hon även uppmuntrar att hänga på, det är under all kritik. Helt makabert ärligt talat. Och sen att detta även blir påhejjat av flera kända kvinnor som man ändå trott är vettiga och smarta, det är helt absurt. Helt jävla absurt. 
Hjälp en usel mamma fira sitt födelsedagsbarn
Ahhhhh T fyller år imorgon och som alltid under semestertider blir han liksom bortglömd. Nu härjar min man runt på stan för att försöka handla presenter och vad fan ska vi göra för speciellt imorgon? Vad gör ni för nåt som inte kräver för mycket? Blir det frulle på sängen? Åker ni iväg? Restaurangmat? Hjälp för faaaaan, världens sämsta morsa här behöver input. 
 
Förresten, ungarna fick sin freakshake på Älskade Traditioner och sitt besök på Kohphanjang häromdagen. Herregud vad de var imponerade. På Kohphanjang körde de även igång nåt slags åskväder. Först släckte de alla lampor och barnen blev rädda sen brakade det loss! Haha.