Det är fult med pojkfrisyrer
Tillbringat gårdagen och natten inne i stan med T. När man har tre barn så har man svårt att hinna med alla och har man en liten plutt så kommer de äldre alltid i andra hand och det påverkar ju inte bara relationen (om än tillfälligt) utan barnets självkänsla och mående. 

Jag tänker ofta att jag måste ta mig tid men sen kommer vardagen emellan och vips så har det gått två jävla år typ och man inser att tiden går och snart kan det vara försent. Barnens uppväxt sker nu. Inte sen. Inte nån annan gång. 

Hur gör ni? Jag upplever att jag ofta är så trött och less på allt och typ arg (pga bråk och tjafs) och då har jag ännu mindre intresse till att ta mig tid. Men jag tror det är viktigt som fan. 

Igår åkte vi iallafall in till stan. Vi har en liten övernattningslägenhet där som brukar alldeles för sällan. Efter att jag föreslagit snagg på barnen och blivit ratad så kände T att han ville prova kort hår så vi gick in till en drop in. 

Jag fick en klump i magen när jag såg honom. Kort hår. Han har aldrig haft det. Nu gav jag visserligen frisören strikta instruktioner om att han inte skulle ha en pojksnagg (hatar pojkfrisyrer) och att han inte fick se "cool" ut (hatar coola killar) och det blev jättebra. Men alltså. Kort hår. Jag kände mig som den här smileyn: 😭 

Sen så åt vi ute och handlade nya byxor till skolstarten. Och sen blev han så trött att vi fick kravla hem. 

Nu ska vi dra och käka frukost. T bestämmer ställe. 

(null)

Jag överväger att lära mig leva med lössen
Ibland är jag verkligen tacksam för att mina problem är i-landsproblem med stort i, men alltså vi är inne på lusbehandling.... jag vet ärligt talat inte pga för många men skulle gissa på 10 (?) denna sommar. På riktigt alltså. Senast var för exakt en vecka sen. Då körde vi igenom hela familjen och så tänkte jag igår att vi skulle upprepa behandlingen trots att vi använt medel som inte behöver upprepas.
 
Och voilá! Jag hittade tre jävla relativt stora löss på huvudet av ena barnet. Jag blir tamejfan tokig. Var kommer de ifrån? Jag vet ju att närmsta vännerna också lusbehandlar eftersom att jag sms'ar stackarna varje jävla gång vi får löss. De lär ju hata mig vid det här laget men var fan kommer de ifrån? 
 
Igår tvingade jag Oskar att lusbehandla skägget. Tydligen ska inte huvudlöss kunna bo i skägg men en granne sa att de hittat ägg i en bekants skägg så jag vet fan inte. Omöjligt att luskamma dock så vad fan gör man? 
 
Jag överväger att gilla läget. Lära mig leva med lössen. Det är ju ingen ide att försöka bli av med dem uppenbarligen. Och barnen vägrar snagga sig. Jag försökte ärligt övertala dem igår.
 
Eller ... jag erkänner.... jag försökte bara övertala T. Han är ju kille liksom. N är ju flicka. Kolla genusmedvetna Lady Dahmer som gör skillnad, men fan ni vet ju.... samhället är ju beskaffat som det är och N vill ju ha långt hår. Det vill visserligen T också men efter att jag föreslagit snagg så ville han googla korta frisyrer. (usch) Vilket inte hjälper pga löss kan bo i kort hår också. 
 
Och förresten... det kliar i mitt huvud. Jag lusbehandlade igår. Jag tror inte de dör längre. Jag tror de lärt sig hålla andan eller nåt. Jag tror de fortfarande kryper runt i huvudet på mig och lägger mer och mer ägg. Förlåt Segersäng, detta är mitt straff för att jag har det för bra. 
 
 
Vilka feminister står kvar i en rörelse som kräver perfektion?
Madonna fyller sextio bast idag och jag tänker lite på hur otroligt mycket hon har betytt för mig genom livet och hur otroligt stor betydelse hon har haft inte bara för mig då utan för kvinnosaken, feminismen och kvinnor som grupp och hur hon banade vägen för oss genom att olydigt bryta normer och föreställningar, genom att störa, vara pinsam, vara högljudd och brölig och hur hon alltid kört sin grej och alltid krävt sin plats oavsett hur mycket skit hon fått.
 
Och så tänker jag på hur hon nu förkastas som problematisk. Att man glömt bort allt hon gjort och den skillnad hon skapat för att hon inte gjort alla rätt i alla sammanhang och det sätter lite fingret på hur feminismen ter sig idag i vissa kretsar, att man inte får ta plats om man inte är helt fläckfri och vad det egentligen gör med vår rörelse. Vem håller för dessa granskningar? Vilka kvinnor blir kvar i en rörelse som kräver perfektion av sina aktörer? 
 
Jag kan berätta det för er: kvinnor som inte vågar ruska om, kvinnor som inte vågar störa ordningen, kvinnor som inte vågar ta ton av rädsla att göra fel. 
 
Patriarkatet jublar. 
 
Tack Madonna för att du fucking made me säger jag.