Slut på energin!
Det här måste väl ändå vara nån slags adhd-grej men när min energi tar slut då tar det verkligen tvärslut? Det blir typ som ett strömavbrott. Jag kan vara social och energisk och glad och igång och så på en sekund vänder det och jag vill bara gå hem och lägga mig. Blir nästan otrevlig, inte elak så men typ orkar inte le eller småprata, sätter mig ner, ger upp, blir färdig. SLUT liksom. 
 
Jag är glad att jag drog på feminist-aw'n igår. Det var jättetrevligt och musiken var jättebra och det var kvinnor överallt (och enstaka män) och massa barn och bebisar, alltså jag har blivit en tant? Jag har gått från att typ avsky eller iallafall sky barn och inte alls förstå förtjusningen med andra barn än mina egna men jag skriker inombords så fort jag ser en unge nu. Speciellt små bebisar.
 
Men det var trevligt och roligt men idag har jag migrän. Tack alla som kom!

(null)

Kom på feminist-AW ikväll efter jobbet!
Hallå ses vi ikväll eller? Årets feminist-AW händer mellan 18:00 och 22:00 på Debaser Strand i Hornstull och jag kommer iallafall vara där! 
 
Det är, för er som inte har koll, ett releaseparty för #metoo-låten "vad dom än säger" som ett gäng halvkändisar (och kanske helkändisar, inte vet jag, jag har ingen koll på vem som är vem längre om jag ska vara ärlig) spelat in och faktiskt kommer framföra live. Och i samband med detta så håller bland annat "våga", "make equal" och "jämställd festival" brandtal, DJ's från musikgäris spelar och så finns det öl och jag tror till och med man kan käka middag om man vill. Och så minglar det massa kvinnor och feminister runt.
 
KOM!
 
 
(null)
 
Allt är politik
Vi diskuterar Bamse i genusmedvetet föräldraskap (FB-grupp) och ett par högerpersoner ondgör sig över socialistpropaganda och stackars barn som hjärntvättats av detta. De kan tydligen inte tänka själv eller välja själv och det är oförsvarbart att som förälder pracka på barnen socialism. Ja lite så går snacket. Jag frågade om detta gällde feminism, men det var tydligen inte samma sak. (Fast det finns många som tycker just det) 
 
 
Okej jag var raljant och lite småtaskig, och nej jag tror inte att liberaler är onda liksom eller saknar rimliga värderingar och moral, men att avfärda socialism som propaganda som barn inte ska utsättas för tycker jag är magstarkt.
 
Högern har generellt en politik som grundar sig på mycket annat än just det som jag vill lära mina barn medan socialismen och feminismen (som också är politik) bygger på värderingar jag vill föra vidare. Folkhemmet. Ta hand om de som är svaga. Minskade klasskillnader. Solidaritet. De som har mer ger mer och de som inte har nåt får vara med ändå. osv.
 
Ni vet nog vad jag menar. 

Allt är politik liksom. Vid vårt middagsbord diskuterar vi inte krukväxter och gulliga djur (Okej, barnen pratar ganska mycket goja emellanåt) vi pratar om Trump och konsekvenserna av hans politik, vi pratar om antirasism och feminism och om att det finns fattiga som politiker vill förbjuda och att det finns människor som bestämmer som inte vill hjälpa folk som kommer från krig osv. Jag känner inte heller en enda som växt upp i ett starkt socialistiskt hem som inte kan tänka själv. Mig själv inkluderat. Däremot har vi såklart ärvt sina föräldrars värderingar. Och det ser inte jag som ett misslyckande. Eller hjärntvätt. Eller på nåt sätt dåligt. Tvärtom. 
 
Sen tror jag att alla för över sina politiska värderingar. På gott och ont. Föräldrar som är sverigedemokrater för över sin rasism på sina barn. Diskussionerna kring deras matbord ser nog ganska annorlunda ut än våra. Högerpäron för över detsamma på sina. Jag har träffat en del som växt upp i högerhem och de delar ju sina föräldrars grund, även om de kanske kommer fram till annat också. Precis som alla gör. 

Det verkar som att många tror att politik är nåt yttre, nåt annat, nåt man kan ta av sig när man kommer hem och inte nåt som faktiskt grundar sig i de värderingar och den moral man bär med sig. Högern och vänstern har inte samma värderingar eller moral. Det är ju ganska självklart tycker jag. Vissa värderingar delar vi, men många skiljer sig åt. 
Och när vi fostrar våra barn kommer dessa värderingar påverka hur vi fostrar dem och vad vi lär dem.
 
Sen, absolut, det finns föräldrar som mer eller mindre är ganska opolitiska och inte pratar sånt med barnen alls men min erfarenhet är att de barnen är de barn som när de blir vuxna också röstar på just SD eller Trump, för de har liksom aldrig fått lära sig tänka på sånt. Om jag får generalisera lite.
 
Hur ser samtalen ut hemma hos er? Påverkar ni era barn "politiskt" medvetet som en del av er uppfostran?