feminism & genus, Ideal & skönhetskrav

Jag odlar hår i feminismens namn

En diskussion startades inne hos Cissi Wallin, på hennes instagram och fortsatte sen i bloggen med blogginlägget ”Familjen Annorlunda-mamman som pallar jaga kroppshår”. Diskussionen startade med ett inlägg på Madeleine Ilmruds blogg. Hon skriver bland annat:

”Apropå hår, har inte riktigt fattat det här med att en del kvinnor väljer att inte raka sig under armarna och på benen? För att förtydliga sina feministiska åsikter? Jag tycker PERSONLIGEN det ofräscht och oattraktivt . Sorry, men jag fattar det inte om det nu är så!? Man kan väl ha åsikter utan att aktivt bevisa det genom hår under armarna och på benen som kvinna tänker jag.”

Nu var det många år sen jag slutade raka mig, jag minns faktiskt inte ens varför men jag tror att jag främst var trött på att lägga så mycket tid på att hålla kroppen slät. Framförallt var jag trött på obehaget och ångesten som kom krypande så fort stubben visade sig. Jag tror jag mest ville komma över det. I början velade jag fram och tillbaka. Jag började med armhålorna och jag minns fortfarande hur otroligt jobbigt jag tyckte det var, speciellt när jag var på gymmet eller andra platser där mina armhålor syntes. Jag trodde att alla skulle äcklas och glo.

Det tog ytterligare några år tills jag slutade raka benen och den processen var ännu mer utdragen och svårare att hantera. Jag är fortfarande väldigt självmedveten i vissa sammanhang. Och det blir ju inte bättre när andra känner ett behov av att påpeka att de tycker kvinnors kroppshår är ofräscht och oattraktivt.

Ja det är kanske ett statement. Ett ”förtydligande av mina feministiska åsikter”. Kanske det. Framförallt är det ett tydligt beslut som baserar sig på tvingande normer som länge kvävt mig och som fortsätter att kväva andra kvinnor och kanske framförallt unga flickor som jag inte vill gå med på längre, som jag vill motarbeta och förändra. Men min kropp, mina ben och armhålor som verktyg.

Jag tänker att snart är min dotter där. Med en kropp att känna skam över och en kropp som ska kommenteras av andra. Hur ska jag kunna bygga upp hennes självkänsla när hela samhället gör sitt bästa för att riva ner det? Hur ska jag lära henne att hennes kropp är fin som den är, att den duger, när Madeleine Ilmrud mfl. säger att den är ofräsch och oattraktiv? När de ifrågasätter mitt val att inte raka?

Madeleine skriver även i kommentarsfältet:

”Som jag också skrev så tycker jag eller tror jag i många fall att kvinnor väljer att låta sitt hår under armarna växa ut för att på ett eller annat sätt göra ett ”statement” dvs bevisa något. Det tycker jag å andra sidan är lite skevt, man behöver inte odla hår för att ha feministiska åsikter och stå för dom, man kan vara renrakad välja att ha visa upp sin kvinnokropp och vara precis som man vill!!!”

Detta att ”odla hår” är ett sånt lustigt påstående, som om det är ett aktivt projekt som kräver att vi aktivt engagerar oss. Som att slätt är default och att vi med hjälp av gödsel och andra metoder odlar fram vår behåring. Tvingar fram den. Kämpar och jobbar för att få det att växa. Jag låter bli att raka. Håret finns där på egen hand, det är inget jag odlat fram utan det är ett resultat av evolutionen och puberteten. Hur kan man ses som så aktiv när man egentligen inte kan bli mer passiv?

Och att sluta raka sig av feministiska skäl är väl ändå ett av de bästa skälen? Jag tycker personligen att det är bättre än ”jag vill” eller ”jag orkar inte” om jag ska vara ärlig för jag tycker att feminism måste kunna vara obekväm också. I den mån man pallar givetvis och de som pallar är ju hjältar i min bok. Inte för att jag säger att man är en hjälte för att man inte rakar sig hehe (jo lite, som kvinna är man fan det) men ni hajjar hur jag tänker hoppas jag. Det finns ju de som tar andra ännu svårare beslut i feminismens namn, som sätter sin bekvämlighet och trygghet på andra plats för att gå i bräschen för den nya tiden, för andra kvinnors rättigheter och frihet. Där är ett par hårstrån inte mycket att imponera med såklart, men för den enskilda kvinnan – för hennes döttrar – så kan det vara ett enormt kliv och göra stor skillnad.

Jag vet att jag inte behöver säga till er att hålla er till sakfrågan och inte gå till personangrepp men vet också att även den bäste kan behöva en påminnelse. Tänk på att vi alla är produkter av samma jävla  normer och hjärntvätt och försök tolka varandra (och Madeleine) med välvilja och förståelse. 

Previous Post Next Post

You Might Also Like

54 Comments

  • Reply Katta tonårsmorsa 8 januari, 2017 at 21:03

    Finns en rätt bra orsak till att inte börja raka bort håret.
    För att det ska vara där.
    Evolutionen har sett till att vi har hår på kroppen! Olika mycket på olika ställen och i olika åldrar, olika mycket hos olika personer. Men vuxna människor har hår.
    Äckligt och ofräscht är det knappast. Till skillnad från en rakad armhåla med infekterad hårsäck. DET är ofräscht. Och asäckligt när det börjar bildas var. Helt i onödan.

  • Reply Jalle 8 januari, 2017 at 21:36

    Ville egentligen bara säga att jag tycker du är så sjukt bra och härlig! Bra skrivet och fascinerande bild, du har verkligen ett imponerande hår, keep it up! =)

  • Reply Krista 8 januari, 2017 at 21:42

    Oj vad jag slungades tillbaka till ett tillfälle i min tonår, satt på bussen påväg till stan och hade en sån där halvtröja eller vad man ska kalla det, som bara hade en ärm och ena axeln bar (hej 90-tal), plötsligt fick jag en isande känsla i kroppen för kom på att jag glömt raka mig och tröjan visade ena armhålan. Hela den dan gick jag med armen klistrad längs sidan för att inte omgivningen skulle få syn på min äckliga stubbiga armhåla.

  • Reply Sara 8 januari, 2017 at 21:43

    Rakar mig aldrig på benen eller i armhålor. På sommaren känner jag mig helt bekväm, men badhus känns av någon underlig jäkla anledning annorlunda. Jag går och badar en gång i veckan och jag är ALLTID den enda orakade tjejen. Alltid. Och jag är alltid lite skygg på ett sätt. Orolig för att man har en livstid av dömande omdömen i bakhuvudet. Vem minns inte hon mrlodifestivalstjejen som skärmdumpades t.ex? En vecka innan badhuset kände jag mig så obekväm och självmedveten att jag rakade mig. Men det kändes för jävligt, jag kände mig inte som mig själv och tyckte att jag inte såg klok ut. Alltså, jag VILL ha håriga ben och enda anledningen att jag rakade mig var att slippa känna mig potentiellt utmobbad p.g.a såna här taskiga blogginlägg som den där annorlundamammans. Men det är som att det inte finns i t.ex. hennes värld att man kan vilja vara hårig helt frivilligt. Att det liksom måste vara ett offer som görs p.g.a en politisk övertygelse fast man innerst inne inte vill. Slätheten är ett ideal som är så internaliserat att man inte ens tror att någon kan vilja bryta mot det och faktiskt gilla något annat. Men jag hatade mina släta ben och gillade dem bättre håriga! Jag kände mig helt fel som slät. Och vet ni vad. Jag tycker inte ens det är snyggt med hår (jag tycker inte det är fult heller, jag är heelt nollställd utseendemässigt) och jag gillar eg känslan av slätt. Men det känns helt fel för det är inte JAG. Alltså. Jag pressade mig själv till en existensiell minikris bara för att vilt främmande, som bara BORDE SKÖTA SITT, inte ska döma mig av en helt orimlig jävla skitanledning. Hur deppigt är inte det?

    • Reply orakad 10 januari, 2017 at 02:49

      Känner så igen mig i det du skriver!
      Är också alltid den enda orakade i badhuset. Känner mig som något från en annan planet i såna sammanhang 😛 Inte ens pensionärerna har fitthår… :S

      Men jag tänker, att småtjejerna (och alla andra kvinnor) behöver se oss orakade. Se att kvinnor har kroppshår.
      För att själva hitta modet att bara vara. Att se att det är såhär vi ser ut..
      idag får ju småbarn en mindre chock och undrar varför ”hon har hår där”.. Ja lilla barn, vi ser ut så, egentligen. Du har bara aldrig fått sett en kvinna som inte är förändrad… tragiskt!

      Sanna Lundell slutade raka sig under armarna då hennes son hade kommenterat en annan kvinna i badhuset och sagt ”mamma hon har HÅR där”..

  • Reply Sara 8 januari, 2017 at 22:06

    Alltså sån sjuk grej att säga??? ”man kan vara renrakad välja att ha visa upp sin kvinnokropp och vara precis som man vill” Eeeeehhh vara precis som man vill men bara om man rakar sig?? Fattar verkligen inte logiken. Och att kvinnokroppen ens ska vara något att ”visa upp” är ju helt skevt.

    Jag har sedan typ 2-3 år tillbaka slutat raka mig för det mesta, slutade på grund av lathet och när jag insåg hur otroligt obekväm jag var med håret så gjorde jag ett aktivt val att sluta raka mig för att normalisera det för mig själv. Det gick ganska bra till en början – det var ju höst och sen vinter… Sen kom sommaren och jag kände mig tvungen att raka benen för att kunna gå ut barbent. Rakade mig så sällan jag bara kunde och har nu kommit en bit på vägen eftersom jag åtminstone låter det växa ut en bra bit innan jag bli alltför obekväm med att visa benen/armhålorna. Har gått mycket på yoga det sista halvåret och har varit ett bra ställe att öva sig på eftersom alla är så fokuserade på sina egna kroppar och även om jag känner mig obekväm i början av en klass när armarna åker upp i vädret glömmer jag det där efter ett tag. Känner fortfarande att jag måste/vill raka mig då och då men jag känner inte samma genans som jag gjorde för ett par år sen. Det är skönt!

  • Reply Ida 8 januari, 2017 at 22:07

    Att man ska behöva läsa om detta om och om igen! Alltså menar naturligtvis inte ditt inlägg då, du är en hjälte som pallar säga emot varje gång något nöt återigen försöker ta oss fem steg bakåt i utvecklingen.

    Helt ärligt kan jag säga att jag är över detta med hår som jag ju tyckte var så jobbigt när jag var yngre. Ibland låter jag det växa, ofta rakar jag bort det om jag t.ex. ska ha strumpbyxor eftersom det gör lite ont när håren lägger sig åt fel håll. Det blir som det blir. Hade någon kommenterat min hårväxt hade jag nog skrattat dem rakt i ansiktet. Så himla paff över att lite hår kan provocera någon endaste människa. Det är skrattretande.

  • Reply When Darkness Falls 8 januari, 2017 at 22:29

    Tycker det är fint att du skriver så sakligt om inlägget du kritiserar. Vi har ju (nästan) alla varit Madeleine. Att bli arg på henne skulle inte hjälpa ett dugg. Hon uttrycker bara det vi alla lär oss – att det är konstigt, onaturligt och ofräscht med kroppsbehåring på kvinnor. Vill man vara positiv skulle man kunna säga att hennes förmåga att anpassa sig till omgivningen fungerar fantastiskt bra 🙂

    • Reply Anakin 9 januari, 2017 at 21:01

      🙂

  • Reply Jenny 8 januari, 2017 at 22:30

    Tycker också det är sjukt att kalla det för att man ”odlar” sin kroppsbehåring! Hårig är ju det normala tillståndet, för sjutton! Kan bli så trött på detta rakande, men har inte kraften att avstå helt. Fast är mer normal vintertid, när huden inte exponeras på samma sätt. Alltså rakar jag ju mej inte ”för min egen skull”, som många brukar säga att de gör. All respekt till dej som låter din kropp vara som den är! Ps Min man har hår på benen och i armhålorna, inte tycker jag att han är fräsch för det:-)

  • Reply Tess 8 januari, 2017 at 22:33

    Jag går orakad långa perioder för att sedan raka. Ibland för att det blivit jobbigt att ha hår för att jag faller för omgivningens ”det är så äckligt och ofräscht, man blir så okvinnlig”. Ibland är det för att jag själv vill. Ibland blir det lite motsats av omgivningens kommentarer också, för jag är INTE mindre kvinna bara för att jag inte rakar mig hela tiden. Och jag gör det inte som ett feministiskt statement, jag gör det för att det faktiskt är SKÖNT att inte tänka på utseende 24/7. Det är skönt att bara kunna slappa. Inte behöva dra igång med ett stort projekt med håransning bara för att kroppen kanske kommer synas mer på t.ex. simhallen eller på sommaren när det är varmt. Hur kan detta provocera folk så? Varför måste de titta på mina ben alls liksom?

  • Reply Jenny 8 januari, 2017 at 22:35

    Ofräsch menade jag ju förstås.

  • Reply When Darkness Falls 8 januari, 2017 at 22:40

    En sak till jag tänkte på, och tänkt på mycket senaste tiden. När vi tror att människor gör saker för att provocera oss blir vi arga. Kanske föraktfulla t o m. Jag tänker på det här ”Som jag också skrev så tycker jag eller tror jag i många fall att kvinnor väljer att låta sitt hår under armarna växa ut för att på ett eller annat sätt göra ett ”statement” dvs bevisa något. Det tycker jag å andra sidan är lite skevt, man behöver inte odla hår för att ha feministiska åsikter och stå för dom, man kan vara renrakad välja att ha visa upp sin kvinnokropp och vara precis som man vill!!!”” Och ilska grundar sig ofta i rädsla. Så vad är de rädda för som känner sig provocerade av orakade kvinnokroppar? I det här fallet låter det som rädsla för att inte vara en tillräckligt bra feminist. Att inte få vara med. Bli utesluten. Bli bedömd som mindre bra. Dålig t o m. Bara lite random tankar i natten 🙂

    • Reply Sara 9 januari, 2017 at 08:25

      Bra random tanke! 🙂 Jag kände mig väldigt arg och uppgiven när jag berättade min badhusanekdot ovan, men dina inlägg fick mig att svalna. Visst är det så att vi sitter i samma båt alla. Men jag blir ändå ledsen när folk antyder att jag är ofräsch. Det är väl därför det är lätt att bli oförsonlig. Men din tanke om bra och dålig feminist är nog något på spåren. Kan bara rekommendera Roxane Gays fantastiska bok Bad Feminist, den berättar om precis det!

      • Reply When Darkness Falls 9 januari, 2017 at 11:53

        <3

  • Reply Fridah 8 januari, 2017 at 22:52

    Har inte funderat så aktivt på mitt eget hårs vara eller icke vara på länge, utan slentrianhyvlar lite några ggr i veckan. Nu blev jag dock jävligt pepp på att växa ut alltsammans inför beach2017 -som ett rent statment!

    Sorgligt att hår på kvinnor är något som vi ens behöver lägga tankekraft vid.

    Gillar det du skriver om att ”odla hår” och att det skulle vara det aktiva valet att vara hårig. Som om nolläget är hårfri?! Skevt.

  • Reply Caroline 8 januari, 2017 at 23:48

    Jag gillar håret på benen! Tycker helt ärligt att det är mysigt att sitta o pilla i det, dra o tvinna liksom… Precis som man gör med håret på huvudet. Det är verkligen en del av mig, en mysig del av mig! Jag kan eventuellt raka mig nån gång på sommaren för att tanken på vad andra ska känna blir så jobbigt. Vad dom tycker om mig är väl mindre jobbigt, men vill inte att dom ska känna sig obekväma runt mig. Helt sjukt ju! Blir alltid så jädrans ARG när jag faller för den känslan o gör nåt mot mig själv som jag egentligen inte ens vill, för att ”dom” ska slippa obehag av åsynen av mina ben? Men jag börjar känna att jag inte vill bry mig längre. Dom som gillar mig som person, dom gör det. O finns det folk som tycker att jag är obehaglig på nåt vis, för att jag är människa, då får dom stå för det. Det är dom som tänker konstigt isåfall.

    Men ja, en ständig mental kamp är det.

  • Reply Anna 8 januari, 2017 at 23:58

    tänk om alla bara kunde sluta kommentera offentligt om hur man borde se ut.. vill man raka sig, fine, gör det, vill man inte, fine med that..

  • Reply Jenny persson 9 januari, 2017 at 05:01

    Har följt dig en lång tid inte alltid jag håller med i allt du skriver men du ger en lite hjärnrubbningar då och då. Du skriver mycket om ångest och mitt bästa tips är att ta en rask promenad varje dag på ca 30 min. Ljudbok eller musik i dina öron, frisk luft i ansiktet och lämna grottan hemma så kommer du åter med ny energi! Denna lilla promenad kommer ge dig ”egen tid”, distans, frisk luft, kondition, endorfiner, bättre hållning, gladare sinne mm mm. Bah gört!

    • Reply Hanna 9 januari, 2017 at 09:02

      Eh, konstig kommentar att lämna under detta inlägg.

    • Reply C 24 januari, 2017 at 07:40

      Ordet ångest missbrukas allt för ofta bland visssa. Om man vet vad riktig ångest är för något så .Ser det ordet allt för ofta … ångest av att vara orakad ,ångest av att jag skällt på mina barn ,ångest att inte hunnit osv. Det är skillnad på ångest och dåligt samvete.
      Och ang att raka sig….. jag rakar armar och ben inte för min sambo skull(han skiter i vilket) utan för att jag vill, färgar håret …. för jag vill
      Tränar … för jag vill
      Äter nyttigt … för jag vill . Vad sambo , vänner, andra tycker ….?skiter jag blanka fa…. i
      Allt för att JAG vill !!!!
      alla gör som de vill inget man behöver analysera !!! Men såklart sånt här får ju många att gå igång på alla turbinerna . Alla är vi unika och olika …. och tur är väl de .

  • Reply Lottsky 9 januari, 2017 at 05:41

    Jisses Amalia? Odla? Och igen vill jag påminna om en tid (min ungdomstid på 70-talet och tidiga 80-talet) när det ansågs väldigt sexigt och också tecknet på en vuxen, sexuellt ”lovlig” kvinna med en stor buske och inte en jäkel brydde sig om hår under armarna. Så det finns liksom ingen naturlag eller jättelång tradition med att kvinnor ska se ut som småflickor med hårlösa kroppar. Trenden växte under 80-talet och är ett porrfilmsideal – helt knäppt att det ska ses som något ”måste”. Ett tecken på en vuxen, könsmogen kvinna är ju just behåringen. Vill män generellt inte ha med vuxna kvinnor att göra – svar, många verkar inte vilja det eftersom vuxna kvinnor är rätt vassa och starka varelser som kräver vuxna män och inte låter män vara som små bortskämda pojkar efter 15 års ålder… Det är riktigt bedrövligt att det fortsätts att tjafsa om det där med håret. Hur kan hår på huvudet vara så eftersträvansvärt – ska vara lååångt och tjockt och glänsande på en kvinna, medan det högst naturliga håret på kroppen skulle vara ofräscht? Ett litet tips om man nu har ont av det – titta inte… Och sköt Din kropp så sköter jag Min. Typ så…

    • Reply Katta tonårsmorsa 10 januari, 2017 at 07:32

      Ja! Jag trodde att det bara var jag som mindes fel. Men visst var det så. Den här hysterin kom fram mot slutet av 80’talet i samma veva som kroppsfixeringen började. Bodybuilding, porr som du skrev, jättehögt skurna baddräkter…

      Jag står fortfarande som ett frågetecken inför det där med rakning och försöker bete mig som om det är helt normalt att ha hår där man har hår som vuxen kvinna på badhuset. Att knappt-20-åringar hajar till anser jag bara är ett kvitto på att jag gör rätt. (Å andra sidan saknar de bastuhyfs och har både baddräkt och handduk om sig. Men det hör inte riktigt till ämnet.)

  • Reply FT 9 januari, 2017 at 07:22

    Hoppas jag vågar gå orakad någon dag. Jag slutade raka mitt kön (eller iaf väldigt sällan) som ett första steg men på sommaren gör jag det ändå för annars vågar jag inte ha bikini.

  • Reply Idz 9 januari, 2017 at 08:11

    Jag tycker om mitt benhar och armhar. Det ar mjukt och jag tycker det ar SNYGGT. Rakar inte. Rakade en gang i tiden, i tonaren nar jag sportade for att det var pinsamt att sitta pa banken och va enda med orakade ben… men det pinsamma bestar ju i den pinsamheten.

    Varfor staller vi fragan ”varfor rakar du dig inte” istallet for ”varfor rakar du dig?”

    Jag kanner att jag i alla sammanhang ar den enda orakade. Pa spa. Pa stranden. Whenever. MEN. Den gangen en annan kvinna ser mig och tanker, ”hon vagar… da kanske jag ocksa vagar” ar ALLT vart det. Den gangen eller liten flicka ser mig pa stranden eller stan eller varsomhelst, mina hariga ben, mina hariga armhalor, och ser att det ar ett alternativ, ocksa ett satt att se ut, ocksa normalt, ocksa default, att kvinnor ser ut sa OCKSA och att man kan valja sjalv…. VART DET. VART DET I TUSEN MILJONER AR.

    Ps. Ansar fittan pga langt pubis dar mina fingrar trasslar in sig hehe.

  • Reply Sanna 9 januari, 2017 at 08:11

    En grej jag alltid stör mig på i dessa hår-diskussioner är det här med att motståndarna kallar det ”ofräscht” eller ”ohygieniskt” att låta håret växa. Att tycka det är fult är väl en sak, men att säga att det inte är fräscht eller inte hygieniskt tyder på sån jäkla okunskap.

    • Reply S 9 januari, 2017 at 09:47

      Det är ett så himla oärligt sätt att både få sina högst subjektiva åsikter att liksom verka objektivt sanna och inte bara som ens egna inkrökta och totalt överflödiga tyckande, och samtidigt på ett otroligt fult sätt skamma den ‘håriga’ som man ju faktiskt då outar som ‘äcklig’ – nej, det är inte ‘ohygieniskt’ med hår, faktiskt tvärtom.
      Förundras också över hur hår helt plötsligt blir ‘ofräscht’ om det sitter på ett kvinnoben, eller i en kvinnas armhåla. Hår på huvudet är alltså inte ‘ofräscht’? Eller hår som råkar sitta på en mans ben / rygg / tår / armar / haka? Så totalt befriat från analys att ständigt hävda denna ofräschhet, hoppas att alla hårmotståndare i konsekvensens namn också håller sina huvuden, ögonbryn, män, barn, hundar och katter ‘rena och fräscha’ det vill säga totalt renrakade och hårlösa!

  • Reply trino 9 januari, 2017 at 08:22

    Jag funderar på om uppfattningen att ”jag kan minsan vara perfekt, slätrakad och feminist kom inte och säg annat” bottnar i att de någonstans i sitt undermedvetna känner att deras budskap är motstridigt. Men istället för att titta på sig själv och ifrågasätta vänder man sig utåt och bråkar med de som ”odlar hår”. Det är liksom lättare för stunden att slå ifrån sig än att kika in i sig själv och verkligen se hur ens argument, åsikter och faktiska agerande inte stämmer överens.

  • Reply Anonym 9 januari, 2017 at 09:28

    Jag rakar aldrig benen (har knappt någon hårväxt där) eller armhålorna (ingen man jag träffat har klagat på det) men jag rakar snippan för jag tycker det är obekvämt med hår där och oralsexet blir skönare utan. Min man har aldrig bett mig göra det och han rakar sig mellan benen för att han vill det själv.

  • Reply Deckre 9 januari, 2017 at 09:36

    Jag har så tunt och ljust hår på benen så att inte raka har aldrig blivit ett statment. Tycker det är skönt för de har gett mig utrymme att få en bra relation till kroppsbehåring utan att behöva ta aktivt tänka på det. Hade nog inte haft samma avslappnade relation till det om jag haft tydligare hår eller så hade jag fått anstränga mig mer bara..

  • Reply MD 9 januari, 2017 at 09:54

    Tycker den konstiga tanken i resonemanget är ”kan man inte bara ha feministiska åsikter, man behöver väl inte försöka _förändra_ något”. Vad är ens feminism värd om man inte lever den, omvandlar den till praktik?
    Det sagt så rakar jag både hår och ben (men inte musen), mest för att jag är en svettis och det luktar mer med hår (jag har testat) men också för att jag inte är så engagerad i hårfrågan. Men det som _jag_ tycker är viktigt inom feminism försöker jag ju praktisera så ofta jag kan.

  • Reply Linda 9 januari, 2017 at 10:41

    Så himla klurigt och en intressant diskussion. Jag luktar supersunkigt om jag inte rakar mig under armarna någon gång då och då. Nu har jag insett att jag kan trimma ner det istället vilket känns rimligare. Benen rakar jag i perioder pga jag har svårt att enas med tanken på hår som sticker ut ur strumpbxorna. Oklart varifrån den här fixidéen kommer. Den är ju egentligen rätt märklig. Jag funderar också på hår i ansiktet, jag har väldigt mycket hår i ansiktet och det här om något ger mig ju stora komplex.

  • Reply Bee 9 januari, 2017 at 10:46

    Personligen bryr jag mig inte om folk rakar eller inte rakar men jag vet att folk generellt bryr sig och har starka åsikter… Jag är uppväxt i Polen och där var det vanligt med hår under armarna i början på 90-talet. Nu är det dock borta. Tänk vad snabbt kvinnor genom hat kuvas in i något och sen själva blir så hjärntvättade till att tycka de e äckligt. Det är ledsamt. Själv rakar jag mig, orkar inte stå emot…

  • Reply Ph 9 januari, 2017 at 11:02

    Fantastiskt! Jag tycker inte heller det är snyggt med håriga ben på en kvinna, men känner att det är viktigt att som kvinna kunna existera på samma villkor utan att vara snygg.

    Varför måste en vara snygg? Finns ingen anledning. Om hon undrar varför en låter bli att vara snygg är den igentliga anledningen i att de inte finns så mkt att vinna på. Lycka kommer inte med att vara sexig! Den största myten i samhället är att snygg ingår i paketet lyckad.

  • Reply Bakom Illusionen - En Blogg Om Klass, Feminism och Populärkultur 9 januari, 2017 at 11:03

    Kvinnans neutrala form är rakad och sminkad. Att inte vara det ses som en medveten och utstuderad handling. Att aktivt ändra sitt utseende genom smink, rakning och ingrepp ses som en passiv handling medan att passivt låta kroppen vara ses som en aktiv handling.

    Dessutom är hela tanken om att hårborttagning skulle vara mer hygieniskt otroligt dum. Människans överlevnad bygger delvis på motstånd mot bakterier. Om kroppsbehåring skulle vara mindre hygieniskt hade det varit evolutionärt självmord att människor har hår.

  • Reply Ystran goes No Poo 9 januari, 2017 at 11:25

    Jag tycker inte att det är äckligt med hår på ben och i armhålor eller för den delen mellan benen, för där rakas det ju också.

    Håret mellan benen är där för att skydda slidan från smuts utifrån. Tycker själv det är rätt kontraproduktivt att då raka sig för att känna sig fräsch? Ja, det finns säkert andra anledningar. Kliar det med hår, så för all del, ta bort det.

    För min egen del handlar det om dels att inte orka raka ben och armhålor/mellan benen och sedan en bakutspark pga alla dessa chockade reaktioner och andra förvånade uttalanden. Det värsta jag hört är den där jag borde raka mig för min sambos skull (kan inte låta mig förfalla och bli bekväm), det är väl för fasen jag som bestämmer! Hade det varit för min skull så visst, då hade jag säkert varit nitisk. Men jag tänker ej bli tvingad till det pga någon skev och onaturlig norm som jag anser att det är.

  • Reply Johanna 9 januari, 2017 at 11:38

    Bra skrivet! Jag hade en tysk pojkvän för ett tag sen och i Tyskland är det norm att även killar rakar kön och armhålor. Själv rakar jag inte snippan för jag tycker det är jätteobehagligt och bara armhålorna någon gång ibland. Däremot tyckte jag det var rätt trevligt att han var rakad. Lite omvända världen 😊

  • Reply Felicia 9 januari, 2017 at 12:16

    Vill bara säga tack för det här inlägget!

  • Reply Katarina 9 januari, 2017 at 14:38

    Det här inlägget påminner mig om alla de som ständigt frågar min man om hur han fått ett så långt och stort skägg. ”Jag har slutat raka mig” svarar han alltid. Hur tror folk att hårväxt funkar egentligen??

    När någon uttrycker att det är ofräscht med hår under armarna på kvinnor så brukar jag tipsa dem om att fråga äldre kvinnor i släkten när de började raka sig där. Antingen så började de aldrig eller så började de långt senare än vad många tror. Vi är så historielösa ibland! Detta rakande har inte pågått länge alls.

  • Reply Eva 9 januari, 2017 at 17:27

    Jag rakar mig under armarna och mina ben för att jag trivs med det! Under armarna för att jag svettas mindre och benen för att jag gillar när det är lent! Inte för någon annans skull utan för min EGEN! Jag bryr mig inte om vad andra gör! Låt alla göra som de vill! Allt man gör behöver ju inte betyda ett politiskt statement! Vill man låta det växa! Gör det! Och bara för att jag väljer att raka så betyder inte det att jag är offer för några skönhetsideal! Vi gillar olika helt enkelt!

    • Reply Eva 12 januari, 2017 at 19:17

      …..och ser idag på insta att du plockat dina ögonbryn…..nu blir jag förvirrad….vilket hår är okej att göra sig av med??? Med tanke på att det väcker så starka känslor hos många att man rakar, eller inte rakar sig under armarna?? Är det okej att plocka brynen utan att ses som ett offer för rådande ideal?

  • Reply Zoe 9 januari, 2017 at 18:26

    Jag har utvecklat totalt självhat vad det gäller hår, fixar seriöst inte att se mig själv orakad för då blir jag så jävla äcklad bara. Känner aldrig så när jag ser andra tjejer orakade utan bara mig själv. Min man är på mig jämt om att jag borde sluta raka mig för jag får såna besvär av det, det svider och kliar av det. Han bryr sig noll och han är den enda som ser mig barbent eller naken på nära håll. Ändå kan jag inte sluta :(.

  • Reply Katta 9 januari, 2017 at 19:51

    Lustigt att de som uppfattar kvinnlig kroppsbehåring som fel och äckligt inte ens kan komma på tanken att det kan finnas andra som faktiskt tycker att det är snyggt och sexigt. Själv tycker jag att en hårig armhåla kan vara väldigt snygg (har själv släta. Det kan också vara snyggt och jag orkar inte sticka ut på det håriga sättet). Däremot trimmar jag inte könshåret. Dels för att jag inte ids, men också för att jag tycker att det är mycket snyggare med en rejäl buske än alla trimmade modeller som finns.

  • Reply Sofia 9 januari, 2017 at 21:28

    Jag är en sådan som fallit (och faller) pladask för skönhetsidealet och plikskyldugast rakar alla synliga ytor ( vilket innebär att jag aldrig rakar benen över vristerna på vintern. Min kanske fördomsfulla mening är att det ses som lathet att inte raka sig, om man inte själv gör det till ett statement. Vill/orkar inte stå upp för min lathet eller för ett statement andra trycker på mig, så jag rakar hellre. Känns inte heller riktigt bra.

  • Reply Malin 9 januari, 2017 at 22:01

    Tänker att det hela är en tankevurpa. Och inte menat så som det framstår. Eller ja, jag hoppas det iaf. Givetvis får man ta hand om sig själv på det sätt man önskar även om man har många barn. För mig sitter det verkligen inte i hår eller inte, det sitter i hjärtat. Feminism är inte det samma som estetiska preferenser. Om feminismen exkluderar på grund av utseende tappar man en hel del av subkulturerna och då tror jag man gräver sin egen grop. När det kommer till unga tjejer så tror jag att det viktigaste är att de får höra av sina närstående att de får bestämma själva, att smink, frisyr eller kroppsbehåring väljer man själv och bara för sin egen skull. Och unga grabbar förresten? tror ni inte att de kan ha nytta av en mer friare syn också? Det får liksom inte gå tillbaka till det här att män inte ska få tänka på sitt yttre, för att de då inte är riktiga män. För att ta ett exempel – min pojkvän var när han var yngre begåvad med självfall på håret och passade jättefint i längre hår – men så fort han åkte hem till sin hemstad var det tvunget att gå till frisören och klippa militärsnagg för att han skulle se ordentlig ut.

  • Reply L 10 januari, 2017 at 12:01

    Har sånt dilemma kring just hår och att vara en förebild för mina barn! Har inte rakat armhålorna på flera år (pga tycker det är snyggt och luktar bättre med hår) och låter allt kroppshår va under vinterhalvåret. Pallar dock inte att gå till badhus eller strand med orakad (eller vaxad i mitt fall, då rakhyvlar känns så äckligt och ger så kortvarigt resultat för så mycket arbete) bikinilinje, och brukar epilera benen då och då under sommaren. Inte för min egen skull utan för att jag inte pallar trycket, men har liksom bestämt mig för att förlåta mig själv för detta svek mot mina ideal. Tills nu! För nu har jag ju en son och en dotter och hur fan ska hon känna sig bekväm i sin kropp och hur ska han fatta hur kvinnor ser ut och att hans manliga blick inte ska komma här och komma här om inte jag visar vägen!? Fan! All annan typ av beauty tycker jag är lättare pga ger mig nån form av glädje och njut att tex ha fint läppstift eller kunna slänga med mitt långa samsonhår, och jag har noll problem med att vara UTAN smink tex, men hårborttagning ger mig inget mer än att jag SLIPPER känna mig som ett härke, och inbillat utstirrad. Hur förklarar man det???

    • Reply Ph 10 januari, 2017 at 20:00

      Du kan prova nakenstranden! Där finns det massor av naturister oftast och man blir i regel mindre stirrad på och förföljd. Om jag ska ha med barn föredrar jag nakenstranden alla dagar för att slippa läskiga betraktare.

  • Reply Fanny 10 januari, 2017 at 20:07

    Heja alla som låter rakapparaten ligga kvar i lådan! Jag rakar mig inte av 4 enkla anledningar; utan inbördes ordning:
    1. Det svider ju för helvete! Alltså aj som fan.
    2. En blir så satans svettig UTAN hår! Håret är ju som en luftkudde!
    3. Jag har barn. Förebild. Tränar alltid i linne på friskis och svettis. Det måste synas att det finns tjejer som väljer att inte raka! Vågar vara lite motvalls helt enkelt. Samt visa alla andra på friskis att jag minsann skiter i just den normen!
    4. Feministiskt statement för helvete!

    Peace out ladies!

  • Reply Elli 11 januari, 2017 at 20:39

    Det här tycker jag är ett intressant ämne. Vad har rakning med feminism att göra? Jag rakar mig för att jag tycker det känns fräscht. Jag tycker också att min sambo ska raka sig, gäller även könet. Varför? B.la. för att vi båda gillar oralsex och att ha det med någon som är väldigt hårig gillar inte någon av oss. Det finns en anledning till benämningen ”pisstofs”. Det är ingen erotikhöjare som någon skrev. Det är heller inte en hårig pung eller hårigt skaft. Kanske är det en generationsfråga.

    Sen det här med att absolut inte raka sig för att partnern vill det, det förstår jag inte heller. Fine, är det väldigt viktigt för dig – låt bli, men om partnern uppskattar det? Varför inte isf? Bara för att man ibland tillgodoser sin partners önskemål eller fantasier eller vad det nu kan vara så betyder inte det att man lever i en ojämställd relation. Min sambo brukar säga att han gör vad jag vill. Om jag så skulle vilja att sambon färgade sitt könshår blått skulle han det. Varför? För att han isf skulle veta att jag gillar det. I en relation tycker nämligen vi att det är viktigt att man kan försöka tillgodose varandras behov och vi ger gärna varandra små överraskningar. Det kan handla om frukost på sängen, laga en middag eller raka könshåret. Det måste vara sjukt jobbigt att tänka att allt man gör ska vara ok ur ett antal välkända feminister tyckande, att man liksom ska behöva någons godkännande. Att man dotter växer upp och ser en rakad eller ansad snippa tror jag verkligen inte kommer påverka hennes förhållande till sin kropp. Gör det de har jag misslyckats kapitalt som förälder på så många andra plan.

    Till sist. Våga göra vad du själv vill och tycker känns rätt! Om du tycker det känns rätt att raka snippan för att du eller din partner gillar det, gör det då! Vill du inte så skit i det, men skit isf inte i det för att ett gäng ”starka” feminister tycker att du ska skippa det utan isf för att DU vill det. Hur många män tror ni skulle ha en sån här diskussion?

    • Reply Elyisa 18 januari, 2017 at 12:24

      Ärligt talat tror jag att betydligt fler rakar sig för att ses som normala än det är som låter bli för att söka godkännande från några välkända feminister.

      Personligen tycker jag inte helrakat är någon erotikhöjdare. Det ser bara konstigt ut. Det går att tvätta sig innan sexet, så försvinner alla problem med eventuell piss-smak. Men jag bryr mig inte särdeles om hur andra gör.

      Hur många män blir utstirrade för att de har hår under armarna eller på benen? Hur ofta blir män ifrågasatta och sedda som äckliga för att de struntar i att raka sig? Så länge som kvinnor får skit för att de är håriga är detta en relevant diskussion.

  • Reply Dulcinea 12 januari, 2017 at 10:21

    Heja LD!
    Jag tog en snarlik diskussion med en manlig bekant o hamnade snart i en inte så trevlig situation där han o sin sida tyckte att det var självklart att man rakar sig både här o där (pga ”fräschhet”) o jag sa att vad är det för en j-vla estetik, rakade armhålor påminner mig om barn (dvs inte sexigt!) alternativt mainstream porr (inte sexigt!). Så mellan raderna kallade han mig för ofräsch och jag honom för …. Men vafan, vad ska man göra? Locket på? Bara umgås med såndana som tycker som en själv. I andra situationer/kulturer/samhällen blir man tydligen totalt utfryst om man som ung tjej har hår på kroppen (exempel från övre medelklass i Mexiko), då är det kanske inte värt att utsätta sig för det?

    Alltså jag vet inte, att överhuvudtaget kommentera någon annans kropp som ”äcklig” borde ju vara straffbart!

  • Reply Eva 12 januari, 2017 at 19:21

    En förvirrad undran…..vilket hår är okej att ansa med tanke på att det verkar vara så laddat? Är man inte offer för rådande ideal om man plockar ögonbryn? Gäller det bara könshår, underarmarnahår och benhår??

  • Reply Dulcinea 13 januari, 2017 at 09:38

    Jag tycker inte att man är ett ”offer för rådande ideal”, jag tänker mig att det är ett sätt att undvika att någon kanske tycker att man är äcklig/ofräsch. En poäng är ju just att det är så obalanserat – väljer man att inte raka armhålorna finns det en drös människor som kan få för sig att kalla det för äckligt – väljer man att raka armhålorna så kan man på sin höjd bli kallad för ”offer för rådande ideal”. Det är helt enkelt socialt ekonomiskt att raka sig, det ger minst negativa konsekvenser. Det gäller säkert ögonbryn också, speciellt om man har mycket hår – det är helt enkelt socialt smidigast att ansa dem. Är det ett ”fritt val”? Är det pga ens egna preferenser? Nej, anser jag – det är pga vad andra tycker om en. Frågan är kanske hur vi ska komma bort ifrån att kommentera, speciellt i negativa ordalag, andras och ens egen kropp. Ens egen kropp också eftersom vi fungerar som förebilder och speglar oss i varandra. Om en säger att den tycker att den känner sig ofräsch om den inte rakar sig så insinuerar det att andra kanske också ”borde” känna så.

  • Reply Eva 17 januari, 2017 at 17:12

    Om jag gillar rakat och det känns fräscht för MIG så betyder det INTE att jag tycker andra som väljer att inte raka sig är ofräscha!

  • Leave a Reply