feminism & genus
Kvinnokamp & manshat, män & kvinnor, könsroller, förväntningar och snäva normer
Tjock verklighet
Titta en tjock tjej som inte hatar sig själv! Fat shaming vs. fat acceptance.
no poo is the shit!
Vad kan man göra med bikarbonat, olivolja och äppelcidervinäger?
diskussion & debatt
här tar vi engagerat och passionerat ställning för olika sakfrågor
barn & föräldraskap
Mitt föräldraskap går ut på att undvika konflikter. Det går sådär.

Olika barn behöver få träna på olika talanger och olika egenskaper och de får de inte om man inte samtidigt är medveten om att alla barn har olika förutsättningar

på 23 juni, 2011 » 10:0819 kommentarer

Syftet är att stimulera barnen att överskrida de traditionella gränserna och vidga sin reportoar av förmågor.

Så vad innebär det att tänka kompensatoriskt? 

Först måste vi gå tillbaka till inlägget jag skrev om att man som förälder inte behandlar sina barn lika (även om man gärna vill inbilla sig att man gör det). Dels så får barnen olika förutsättningar från början vilket påverkar dem i högsta grad men det är även viktigt att vara medveten om omgivningens förväntningar, krav och normer som i sin tur hjälper till att forma ungarna. (på både gott och ont. Socialisering är ju inte av ondo)

Tänk så här; Du har två ungar. Kalle och Pelle. Kalle är sådär jättekompetent på det sociala; vet hur man beter sig i sällskap och grupp, har lätt för att få vänner och hamnar sällan i bråk. Medans Pelle har det lite jobbigare; han känner sig ofta missförstått och har svårt att förmedla sina känslor och tankar vilket ofta resulterar i att han tar till våld när han blir frustrerad.

Uppmuntrar du båda lika mycket och på samma sätt när det kommer till just den sociala biten? Eller lägger du mer krut på att lära Pelle hur man umgås medans du kanske hjälper Kalle med nåt annat som just han tycker är lite svårare?

Eller så här kanske så blir det tydligare; Pelle är inte speciellt omtyckt och får ofta höra och framförallt känna det från sina klasskamrater medans Kalle tvärtom är populär. Hur påverkar det dem och vad kan du som förälder göra för att få Pelle att känna sig värdefull? Och Kalle? Hur bemöter man hans populäritet och på vilket sätt kan den påverka honom negativt?

Olika barn behöver lära sig olika saker. Olika barn behöver hjälp inom olika områden och här har det bevisats att barn påverkas otroligt mycket av omgivningens förväntningar. Olika barn behöver få träna på olika talanger och olika egenskaper och de får de inte om man inte samtidigt är medveten om att alla barn har olika förutsättningar och olika utgångslägen som påverkats av miljö, bemötande och normer.

Att kompensera är inte bara nåt vi genusmedvetna föräldrar bör göra för att väga upp könsförväntningar utan något som alla föräldrar bör tänka på i olika situationer. Att bemöta individen i barnet och dennes specifika behov om det så handlar om att uppmuntra ett tyst och blygt barn att våga höras eller lära ett stökigt barn hur man umgås är jätteviktigt och där krävs det att man inte bara är lyhörd för barnet utan även inför omgivningen och kraven utifrån.

Och vi har tyvärr olika krav och förväntningar beroende på könet barnet tillhör (och bemöter därför barn olika utifrån det.) men också olika krav beroende på social status, klass, etnicitet, sexualitet, tro och ursprung.

Och med den kunskapen i bakfickan så kan jag fundera lite på hur jag vill att mitt barn ska bli bemött. Och hur jag kan påverka detta.

Mer om kompensatoriskt genusarbete här.

19 kommentarer »

  • Jag skulle så gärna vilja ha tips på litteratur att läsa, böcker om tankar runt "uppfostran", genus, ja litteratur så jag kan få rätt verktyg att följa min 1-åring genom livet.

  • 2011-06-23 @ 10:40:36

    Postat av: patsy

    Du har jätterätt.

    Alla barn kan inte behandlas lika, men däremot ska alla behandlas likvärdigt. Så brukar jag tänka. När jag väl tänker…

  • Mycket tänkvärt. Jag hade en intressant diskussion med en kompis som sa att hon skulle klä barnen efter deras personlighet, dvs om en var vild skulle den få 'tuffa' kläder och om den andre var lugn skulle den få 'mesiga' kläder. Jag frågade varför hon inte skulle göra tvärtom så barnen blev bemötta lite tvärtom deras personlighet, att den tuffa blev bemött mjukt och tvärtom. Men hon sa att han inte trodde det minsta på att barn blev bemötta hur dom var klädda.. Tips på hur man bemöter det?

  • Anonym

    Ja du Emma om hon anser att det finns olika kläder för olika personligheter så måste hon ju fatta att andra uppfattar dem efter kläderna och att de därför blir bemötta på det sättet.

  • LADY DAHMER

    emma fråga henne hur hon uppfattar människor i t.ex trasiga kläder, i päls och dyra kläder, märkeskläder, jobbarkläder, kostym, korta kjolar osv.

    Prata lite om hur färger påverkar oss och att vi ofta agerar utifrån våra fördomar. Om vi tror att nån t.ex är en bitch så kommer vi tolka den personens beteende utifrån den tron. osv.

    Berätta att forskning faktiskt visar tydligt att vi gör skillnad på barn och människor beroende på klass, kultur, kön osv.

  • LADY DAHMER

    emma fråga henne hur hon uppfattar människor i t.ex trasiga kläder, i päls och dyra kläder, märkeskläder, jobbarkläder, kostym, korta kjolar osv.

    Prata lite om hur färger påverkar oss och att vi ofta agerar utifrån våra fördomar. Om vi tror att nån t.ex är en bitch så kommer vi tolka den personens beteende utifrån den tron. osv.

    Berätta att forskning faktiskt visar tydligt att vi gör skillnad på barn och människor beroende på klass, kultur, kön osv.

  • LADY DAHMER

    emma lycka till! grejen är ju tyvärr att man måste ha en regelbunden dialog. Googla lite och läs upp dig på fakta så du har lite i ryggen när du ger dig in i diskussionen.

    ställ mycket frågor om hur hon tänker och be henne förklara.

  • Tankte pa dig och pa just detta nar jag laste den har artikeln, http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/pojkar-provar-olika-roller dar de (i mina ogon i alla fall) forsoker papeka att det just handlar om att skapa rattvisa i valmojligheter inte att man ska borja behandla alla lika.

    Nu har jag inga barn pa dagis/forskola, men det ar lite skrammande nar man laser om den har forskolan och hur de arbetar och konstaterar att nagot som kanns som om det borde vara en sjalvklarhet in fact ar sa ovanligt (?) att det behover skrivas om det i DN.

  • Mikk

    Malin:

    Tack för länken!Jättebra :D

    Tråkigt att se inställningen i kommentarerna bara.

  • Åse

    Håller med dig om ett kompensatoriskt tankesätt. Alla barn behöver mer av olika, men alla barn måste få bli sedda utifrån sina styrkor inte sina "svagheter" el "brister". Jag spyr på felsökandet som finns i dagens barnsyn… hugo är så blyg, lisa har svårt med det sociala, kalle är för burdus etc… Fokus ska alltid ligga på att se barnets möjligheter, styrkor och barnets kompetenser -ta av er felsökarglasögonen;-)

  • LADY DAHMER

    åse det håller jag med om! :thumbup: :thumbup: :thumbup:

  • Anna

    Jag har funderat på sånt där när det gäller bemötande av barn, och jag brukar ofta hamna i diskussioner med människor som inte förstår min uppfattning av det hela. Det finns ju en förskola som heter typ "Tittmyran/Björntomten" som säger sig ha genustänkt, och jag såg en dokumentär om den förskolan för något år sedan. Det jag blev frustrerad på när det gällde den dokumentären var att det framstod som att personalen ofta delade upp tjejerna och killarna i två olika grupper. Tjejerna fick träna på "ta plats", lära sig höja rösten osv osv, medan killarna fick göra lite mer lugna aktiviteter såsom massage. Just den här uppdelningen störde mig skitmycket, eftersom man då förutsatte att alla tjejer behövde lära sig att ta plats, medan killarna redan kunde det? Så klart är det just dessa förväntningar som samhället har på barn när det kommer till kön, men är det rätt väg att gå? Det finns väl killar som är jätteblyga som skulle få ut mer av att lära sig ta plats än av en jätteutåtriktad tjej har?

    Förstår du vad jag menar? Vad har du för tankar kring detta? Du kanske har hört talas om förskolan och sett dokumentären själv till och med.

  • LADY DAHMER

    anna att dela in i pojk resp. flickgrupper är ett bra sätt att möjliggöra för pojkar och flickor att våga stiga utanför sin könsmall. Barn gör kön genom att vara en motsatt. Pojkar tittar på flckorna och gör kön genom att inte göra som flickorna gör. Att vara en pojke är att inte vara tjej.

    Tar man då bort flickorna så blir barnen mer fria att utforska utanför ramen. Låter motsägelsefullt, men det finns en tanke bakom.

    :thumbup:

  • Håller med om precis varje ord i det här inlägget :thumbup:

  • Ja, men hur gör man då för att få en (konstaterat) överaktiv treåring att umgås på ett vettigt sätt istället för att bara fara runt som ett torrt skinn efter väggarna. Kan ju tillägga att han har gått regelbundet till barnpsykolog sen han var drygt ett pga av hans energinivåer och total brist på känslokontroll…Jag vill verkligen veta hur vi ska göra!

  • Hejsan! Jag undrar bara om du inte skulle kunna börja skriva ut källor till dina citat, ibland tycker jag att det är svårt att veta var de kommer ifrån.

    Tack för en bra blogg!

    MVH

    Yasmine

  • Vafan! Jag läser "konspiratoriskt" istället för kompensatoriskt… Varenda gång… Kanske en freudiansk felläsning..? ;)

  • Åse

    Cilla – jag tänker så här: börja med att tänka att ert barn inte ÄR sina svårigheter. Svårigheterna uppstår i relation till den miljö man befinner sig i, idag blir därför sociala svårigheter extra märkbara då vi lever i en så oerhört socialt krävande värld. Sen tror jag att man måste acceptera att alla är olika. Jag tror (känner inte ert barn)att dra ned på krav om att ert barn ska vara på ett visst sätt som barnet inte kanske kan vara kan vara bra. Om man observerar situationer där allt funkar: uppmärksamma, vad hände, vilka var med, vilken situation… kan ni se mönster som kan vara till hjälp. Ex, lugn miljö, struktur, vet vad som kommer hända, lite folk… ser ni något som kan underlätta för honom/henne? Kan förskolan organisera (om ni har det) så att i mindtre grupp få träna på det som e svårt, ex i liten organiserad lekgrupp där barnet själv inte känner sig utmärkt? Sen beröm, beröm, beröm…, som: va bra att du tog av dig skorna, va bra att du försökte…, jag såg att du…va bra! Försök att ge barnet en positiv självbild. Har ett barn i min närhet som är så som du beskriver så jag vet att det är lätt att "prata" och svårt att "leva". Styrkekramar

Lämna en kommentar!


- Jag besvarar kommentarerna i min egen blogg, så glöm inte bort att återkomma!

- Tips: Om du planerar att kommentera ofta (gör gärna det, jag läser nämligen alla kommentarer) så välj ett unikt eller udda användarnamn! Då kan jag skilja på dig och de som har samma namn som du.

Lägg till din kommentar nedan, eller trackback från din egen hemsida. Du kan också Comments Feed via RSS.

Var trevlig. Håll det rent. Håll dig till ämnet. Ingen spam.

Du kan använda dessa taggar:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Detta är en Gravatar-aktiverade webblogg. För att få din egen globalt erkända-avatar, registrera dig på Gravatar.

CommentLuv badge