Lady Dahmer

Att vara tjock och veta vad omgivningen tycker om tjocka

En sak som är fullkomligen nedbrytande som överviktig är när omgivningen bär på ett tjockförakt. Detta är otroligt vanligt, innan jag blev tjock så tog jag ju del av samtal som avslöjade detta även om jag då inte reflekterade speciellt mycket över det.

Tjockförakt är en sån naturlig del av vårt samhälle och förtäckta ofta bakom "välvilja" eller oro. Fast lika ofta bara föraktfull. "Hur kan hon klä sig så? Valkarna väller fram!" , "såg du vad hon hade i kundvagnen? Inte konstigt att hon är tjock!" De allra flesta har en åsikt om tjocka kroppar och tjocka människor och den är inte speciellt smickrande eller snäll. 

Men så blir man tjock själv och plötsligt plågsamt medveten om att omgivningen tänker på det och dömer en, ibland även äcklas. De flesta tycker som sagt nåt även om de flesta också har vett att hålla inne med den. Eller iallafall tystna i just mitt sällskap. 

Men en del kan inte hålla inne med det. Som vännen som räknar bullar eller håller koll på hur mkt skräpmat och godis jag äter och vid nåt tillfälle nämner att man kanske ska tänka på kosten. Eller familjemedlemmen som antyder att jag är en sämre förälder pga min vikt eftersom att jag 1. Riskerar sjukdom och 2. Inte orkar leka med mina barn. 

Eller hon som alltid kommenterar sin egen smala kropp på ett fettföraktande sätt. "Usch jag har blivit så fläskig" eller bara ett oskyldigt "jag är så svullen över magen, jag ser gravid ut!" Eller bekanten som pratar om faran om övervikt hela tiden. Eller alla dessa samtal om vikt och dieter i fikarummet på jobbet. Och så vidare.

Och det bryter ner mig totalt emellanåt. Liksom... det gör mig utmattad eftersom att jag alltid måste förhålla mig till det. Jag måste alltid vara medveten om att jag är granskad och bedömd, att människor som egentligen borde bry sig om en inte kan sluta tänka på min kropp. 

Har ni liknande erfarenheter? 

 
FT

Känner så igen mig i detta. Det är hemskt. Det som gör mig mest ledsen att jag var en av de elaka jävlarna förr. Jag har alltid varit smal tills jag fyllde 21 och sakta började gå upp när jag träffade min nuvarande man. Jag väger nu 25 kilo mer än när vi träffades och det var totalt chockartat för mig som alltid varit smal att helt plötsligt vara tjock. Jag försöker älska mig själv nu men skäms över att jag "låtit det hända". Jag slutade träna, började äta mycket och onyttigt och hängde bara hemma med min man i soffan. Men vi hade det ju underbart tillsammans och varför skulle det vara så hemskt? Jag jobbar varje dag med att försöka acceptera hur jag ser ut. Dina inlägg hjälper.

Anna

Jag ser ut som du fast är lite längre. Jag älskar dina inlägg i detta ämne. Jag har tre tonårsflickor varav en med ganska dålig självkänsla och jag känner att det är så viktigt att jag lever detta... Att det inte är någon katastrof att vara tjock, att det till och med kan vara bra, att min lycka inte beror på hur jag ser ut osv. Att vikt och kilon betyder så lite i livet.

Ellen

Jag tycker det är jobbigt när vänner, (som dessutom är smalare än jag men det är jobbigt oavsett), pratar om sin egen vikt på ett negativt sätt även om de inte nämner något om mig. Jag försöker alltid att byta ämne när det händer och inte ge smalkomplimanger eller dylikt, så tror kanske de vänner som pratar om vikt etc, nu pratar mindre om det med just mig. Men ändå, jag märker hur det finns i andras tankar hela tiden och det smittar!!! Jag tycker de enda tillfällena som är rimliga att prata om vikt är när man pratar kritiskt om vikthets och liknande. Kan alla bara sluta smalhetsa och prata ned sig själva i vikt-termer, så skulle vi må så mycket bättre. Finns ju triljoner andra saker som är mer intressanta att prata om än att man känner sig tjock eller borde gå ned några kilo/sluta äta godis/träna mer eller dylikt. Suck.

Loanne

Jag är inte tjock alls, har på sin höjd varit lite mullig som barn men fick redan då kommentarer som gjorde att jag även senare kände mig som en tjock person. Har dessutom en mamma som alltid pratat nedsättande om sin egen och andras övervikt. Inte så konstigt att jag blev anorektisk i tonåren.
På något vis har jag en dröm om att bli tjock och visa för alla att det är okej, att trivas med mig själv som tjock och bara skita i vad folk tycker. Men förstår att det kan vara asjobbigt att stå ut med andras blickar, tyckande och "välmenande" kommentarer, så jag hade troligen aldrig pallat utan typ brutit ihop hela tiden. Därför beundrar jag dig än mer. Blir så glad när du skriver om detta ämne ❤

Jenny

Min systerdotter har en klasskamrat som går omkring och berättar för alla att hon minsann är smalast i klassen. De är 9 år gamla...

Hanna

Hej Lady Dahmer, jag tycker om dig om håller oftast med om det du skriver om.
Men jag vet att uppmuntrar övervikt osv , jag själv ser inte ner på folk som är överviktiga , men jag tycker det är så konstigt att man försöker gömma nackdelarna med övervikt för nackdelar slår ju såklart fördelarna , det är ju fakta, även fast det finns folk som är helt friska men överviktiga(fetma) så kommer man få problem med det förr eller senare , har själv haft nära och kära som dött på grund av de fått problem med hjärta m.m på grund av fetma. Vilket de kunde göra något åt tidigare i livet men valde att inte göra de..
Och jag tycker man ska gilla sin kropp oavsett om man är smal eller tjock men om man lider av fetma( alltså är rätt överviktig enligt BMI) så tycker jag inte man ska acceptera det, det handlar inte bara om utseendet det handlar om hälsan och det handlar inte om att man ska passa in och vara smal blabla det tycker jag är en urdålig ursäkt , det handlar helt enkelt om att man ska vara hälsosam och ta hand om sig själv och om man lider av fetma då är de inte att ta hand om sig själv. Den här tjockdebatten tycker jag är rätt löjlig , den påminner mig lite om att man ska försöka motargumentera en vegan , vilket inte går , att försöka hitta argument för fetma slår inte motargumenten.

Svar: Du säger att du haft nära och kära som dött av nåt de kunnat göra nåt åt och syftar på vikten. Då kan jag berätta för dig att du har helt fel. Man kan inte göra nåt åt vikten. Endast en mycket liten procent klarar av att gå ner i vikt. Ju fetare man är desto mer omöjligt är detta. Det tycker jag du kan fundera över nästa gång du känner ett behov av att prata om riskerna med fetma. Det finns dessutom inte en enda tjock människa som inte vet att fetma kan vara (OBS KAN VARA) en risk. Inte en enda. Inte heller finns det nån som vill vara tjock.
Lady Dahmer

Anna

Hanna: Finns minst lika många smala som är ohälsosamma som tjocka...det "syns" bara inte... inte alls säkert att en tjock dör av hjärtinfarkt förr eller senare...lika lite som att en smal INTE skulle göra det. Det är inte övervikt som gör att folk dör. Det är ohälsosamt leverne. Stress är i högsta grad en av de största döds-orsakerna. Min mamma och min syster, båda smala. Jätte högt blodtryck. min mamma drabbades dessutom av en TIA. Min farsa och jag, tjocka. Perfekta värden. jag är dessutom gravid nu i v. 41 så har koll. Min syster och svägerska. Båda smala. När de blev gravida fick båda havandeskapsförgiftning. Min kusin som också är smal fick graviditets-diabetes. Jag har varit tvungen att göra glukos-belastning 2 gånger samt kollat sockret super-noga. Men Alltid har mitt socker legat lågt. Men detta har gjorts bara för att jag minsann vägde så mycket....

Anna

Att INTE stressa kring vikt, att slippa känna skam och hat över sin egen kropp är betydligt mer hälsosamt än tvärtom. Det är inte övervikten i sig som dödar. Det är måendet.

Alexandra

Hanna: Du är ju just en av dem som gömmer ditt fettförakt bakom "välvilja". Du behöver inte påpeka att det finns nackdelar med att vara överviktig - tror du att det finns någon i hela världen som har missat det? Man är inte tjock för att man har fått för sig att det är nyttigt. Som Anna påpekar finns det också massor av människor som lever ohälsosamt trots att de är smala - de behöver inte försvara sitt leverne eller ursäkta sitt utseende varje dag. Lägg bara ner, sluta bry dig så mycket om hur andra lever sina liv. Din liknelse med veganism förstår jag inte alls!?

A

Detta fick mig osökt att tänka på skolhälsovården! Detta djävulens påfund som fokuserar mer på barns utseende än på deras eventuella RIKTIGA hälsoproblem. Denna förbannade växtkurva! Det räckte ju med att man vägde ett halvt kilo "för mycket" så var man "utanför kurvan" och därmed onormal och sen blev det ett jävla hallå kring det. Bara för att man inte växte och såg ut enligt en snäv mall med extremt små marginaler så var det något fel på en och skolsköterskan fick ett bekymrat ansiktsuttryck som sa mer än tusen ord. Sen stod man där med skolsköterskans bekymrade blick och konstiga kurva i tankarna och klämde på sin helt vanliga barnmage och föreställde sig att man såg ut som Svullo. Det hjälpte ju knappast heller att man kom hem till en familj där mamma drack Nutrilett, brorsan kallade en för "fetto" och pappa satt och spydde ur sig en hel arsenal med nedvärderande uttryck över Roseanne Barr så fort hon var på tv.

Fia

Fast det handlar inte om att gömma riskerna med fetma. Jag tror nog att alla vi som är feta vet vad riskerna är. Jag tror inte att det har undgått någon för vi får höra/se det varje dag. Tidningar, böcker, media, sociala medier och alla runtomkring oss pratar om det varje dag. Alla talar ständigt om för oss hur feta vi är och hur sjuka vi kommer att bli när vi är så här feta.

Det handlar om att kunna må bra i sig själv oavsett vikt och att mitt värde inte minskar ju tjockare jag blir. Jag är alltid Fia och jag är alltid värd samma.

Sen vet jag att jag mår bättre av att äta rätt och röra på mig, jag vet det. Ingen behöver berätta det för mig. Men det är jag som bestämmer hur jag vill leva och det är jag som bestämmer vad jag vill äta. Och mitt värde ligger inte i vad jag äter eller hur jag ser ut.

Linnea

Funderar på en grej. Jag har en mindre CP-skada vilket gör att jag haltar lite. Det hindrar mig inte från något, jo marathon men det skiter jag i. Jag är alltid lite rädd för att få frågor; varför går du si, har du ont? Varje fråga känns som ett övergrepp. Kanske är det liknande känsla som tjocktjatet åstadkommer för många.

Bloggfokus

De kan ju inte finnas någon som inte hört de kommentarerna eller suttit i det fikarummen. Jag tycker de svåra är att orka ta fighten, att säga ifrån. Med familj och vänner har jag börjat men på jobbet är de svårare..

Therese

Hanna -

Hur vet du att dom dött till följd av sin övervikt?
Kan ju lika gärna vara kassa gener eller medfödda defekter eller att dom skulle dött oavsett vikt, för även smala dör av hjärtpropblem!

Finns till och med undersökningar som visar att visst, större risk för hjärtproblem, men om man får problem så är det större chans att överleva och återhämta sig om man väger för mycket..!
Dessutom är tjocka lår asbra! Promenader räcker för att låren ska avlasta hjärtat genom att trycka runt blodet i kroppen
För kraftig ansträngning (springa) och/eller smala lår är en nackdel då

Så *prutt* på dig

Nu ska jag ta min feta hälsosamma kropp och äta ett äpple (nej förlåt menar såklart en hel kladdkaka! Feta kan ju inte äta nyttigt...)

Pernilla

Jag växte upp med kommentarer om min kropp från min närmaste omgivning. Jag var fel då jag emellanåt var lite rund. Sedan blev jag riktigt smal och då var allt frid och fröjd, tills jag dristade mig till att från ca 35-års ålder bli riktigt överviktig. Oj, oj. oj många "välmenande" råd och tips och granskningar uppifrån och ner och så jävla irriterande är det.

För inte länge sedan fick jag också en liten känga av en kompis till främst min man (inte första gången), vilket kändes så jävla obehagligt. Vi var ute och käkade och man liksom förväntade sig att känna sig trygg i glada vänners lag, men icke. Har dessutom förstått att jag förväntas skratta åt min kropp/viktuppgång. Detta kan delvis ha att göra med att jag själv hade ovanan att göra det i början, men gör det numera aldrig någonsin, p g a att ha, ha, ha vad är så kul med det liksom, en kropp som inte är smal ha, ha, ha dör av skratt.

Micaela

LD, skulle det kanske gå att göra dina svar något mörkare eller på annat sätt göra att de blir lite lättare att läsa? Just nu får jag verkligen anstränga mig att se svaren och att markera texten gör bara det hela värre.

Svar: Jag had sagt till webansvarige! Det kommer!!
Lady Dahmer

Marlene

Hanna
Som många redan sagt - vi vet. Frågan är hur skall vi inte veta? Hur är det ens möjligt? Det är inte så att tjocka är tjocka för att dom inte vet, som vore dom dumma i huvudet eller nåt.

Just nu vet jag att jag ska städa. Jag har sagt "jag ska städa" men ligger här och tar igen mig. Livets stora gåta? Man vill en sak, men gör en annan sak. Men eftersom vi talar om för dig att vi vet- genom att alla pratar om det på kafferaster på jobbet, varje dag står det i Aftonbladet hur man går ner i vikt- Hon gick ner 10 kilo på bara tre dagar! Läs allt om hur du ska göra! Etc etc varför är vi då fortfarande tjocka? Menar du? Fast vi vet? Är det för att vi läser LD blogg som vägrar tala illa om tjocka? Är det för att vi- hemska tanke? Faktiskt accepterar oss som vi är. Inte helt lätt i den här världen . Det finns alltid nån som tycker vi skall gå ner. Som om det vore lyckan självt. Kan tjocka människor vara glada? Lyckliga? Och tycka om sig själva ? Varför är det så stötande?

Anonym

Ja, hur kan man inte känna igen det, det händer ju hela tiden, överallt. Vare sig man själv är tjock eller inte så finns det där, men det är klart att man tar åt sig mer om/när man är tjock. Om det är sådant som går att ignorera (till exempel folk som pratar om vilka dieter de ägnar sig åt) så gör jag det, men det är jobbigt och i värsta fall obehagligt när det förväntas att man ska delta. Som när min mamma kommenterade mina vänners vikt och inte kunde acceptera att jag bara var kyligt tyst i respons. Är ju van vid att hon kommenterar min och det är inte okej på något sätt det heller, men att hon förväntar sig att jag ska sitta och snacka skit om mina vänner med henne, det tycker jag är höjden. Varken hon eller jag har med deras vikt att göra.

Sedan tycker jag också att det verkar vara rätt vanligt att kvinnliga kollegor som man inte känner så bra, ska kommentera om de tycker man äter för mycket. Och det tror jag hänt mig just när jag varit "normalviktig" för övrigt. Jag tycker det är ett väldigt märkligt beteende också, även om de inte nämner något om vikten, men varför hålla på och skamma andra kvinnor för hur stor deras matlåda är?

breakuntil

Jag ska viga så mycjet tid jag kan åt att få tjocka att acceptera sig själva. Har själv mobbat tjocka för länge sen... nu har jag vsrit tjock många år själv. Man får perspektiv. Hoppas vi kan få bukt med föraktet. Hoppas vi en dag ses som samma folk som alla andra....

J

Det är tragiskt att det alltid måste komma en Hanna som tror att "sluta hata dig själv!" betyder "fetma är bäst, alla borde vara feta". Det positiva är att Hanna visar hur vansinnigt oupplyst hon är och dessvärre, så många med henne. Tänk om hon kunde ta sin "omtanke" och rikta den någonstans där den blir omtanke och inte bara ett sätt att visa att hon tror att tjocka bara inte har någon hjärna.

Malin

Jag tror att man verkligen måste förstå konsekvenserna när man pekar ut faror och följdsjukdomar för människor som är överviktiga eller kanske t.o.m lider av fetma. Tanken är kanske att upplysa eller utbilda... men viktminskning är för de allra flesta människor mer än endast energi in vs energi ut. Det är en mental och fysisk utmaning som är stor och skrämmande. Desto större man är eller blir, desto större blir utmaningen och desto mer tid kommer viktminskningen att ta. Att ändra vanor är svårt för vem som helst och i dessa människors fall så vet de att deras eventuella misslyckande kommer att synas klart och tydligt - på kroppen, för alla att se. Bara det gör att många inte vågar försöka tror jag. Tänk om det inte går? Tänk om jag inte kan? När man påpekar för dessa människor att de minsann borde det ena med det fjärde och "hjälpsamt" talar om att det är dåligt för hälsan så gör man fallet så mycket värre och det eventuella misslyckandet mer brutalt. Nu är det inte bara pinsamt att kanske inte lyckas enligt omvärldens förväntningar, men man tar död på sig själv också! Hela konceptet blir bara mer och mer komplicerat, utmaningen svårare och chansen att lyckas känns obefintlig. Någon annan kanske helt enkelt inte har den mentala energin just då att ens ge sig in i kampen mot sig själv... för det är ju det det är. Man ska förändra hur man lever. Så gör inte situationen mer skrämmande genom att döma och upplysa om evt. sjukdomar och allvaret i det. Allt man gör då är att påminna om att det minsann finns en publik som sitter och håller koll. Släpp det där med hur andra ser ut. Hoppa ur publiken och var en lagkamrat istället. Behandla denna vän eller släkting som vem som helst annars.

Bara som en sidenote så hör jag så ofta historier om överviktiga som så gärna vill in i gymmet men som känner att de inte "hör hemma" eller är rädda för att bli dömda för att de inte är smala. Vad fan ska vi med gym till om man bara får vara där om man redan är vältränad? Det hänger inte ihop men visar att det där med att vilja röra på sig och bli starkare den viljan sitter inte i jeansstorleken, den sitter i hjärtat på en del människor (andra bryr sig inte alls och det måste man ju inte. Inget fel med det liksom) och då ska ingen komma och göra den resan läskigare och svårare än vad den måste vara. Tror att fitness-världen ibland liksom skjuter sig själv i foten. Jag tror att det finns massor av människor där ute som inte är mentalt redo (eller intresserade av) för någon slags rekordbrytande superdiet och fitness-livsstil med proteinpulver och gymmet 7 dagar i veckan men som absolut egentligen skulle vilja prova på något roligt grupp-pass, yoga eller bli starkare i ryggen t.ex. Folk som idag känner sig så långt från ideal-fitness-gurun att de inte vågar prova alls, men som kanske skulle vilja se om yoga vore något för dem utan att behöva tala om för halva världen att de minsann fattar att de MÅÅÅÅSTE gå ner i vikt i vild panik.

Anyway, rant over.

Sofia - bipolär och f.d laestadian

Sjukt hur folk beter sig bara pga hur man ser ut :(

Hanna


Nej men det jag vill säga är att man kan visst göra något åt vikten och det är träna , själv är jag väldigt emot dieter då de oftast inte funkar.. och tycker bara dieter är helt galna , men träna funkar ju det vet alla , man kan gå ner i vikt om man vill det eller bara bli starkare ,och man mår bättre av att träna. Jag menar inte att man ska bli ett träningsfreaks och träna 7 dagar i veckan.. jag själv tränar för att jag har dålig hållning och det har gett mig spända muskler speciellt vid axlar och nacke. Det med att endast 1 % klarar att gå ned i vikt kanske stämmer men då kanske de inte tränar rätt? Själv har jag en pojkvän som var överviktig förut och han ville gå ner i vikt så han började träna och gick ner i vikt , det klarade han alldeles själv, så jag tror på att man visst kan gå ner i vikt bara man kämpar för det. Sen har jag aldrig sagt att man måste gå ner i vikt .. Det bestämmer man själv. Men jag förstår att det du säger lady dahmer att ju fetare man är desto svårare för det är ju sant, då behöver man extra hjälp med träning osv.

Svar: Det är helt omöjligt att gå ner trettio, fyrtio, femtio kilo med träning. Isåfall får man träna tio timmar om dagen. 7 dagar i veckan. Om det ens funkar. Det enda som funkar för att gå ner i vikt kortsiktigt om man är fet (för de flesta går upp allt igen oavsett metod) är att hårdbanta. HÅRDBANTA.
Lady Dahmer

Hanna

till Alexandra
Jag vet att smala kan vara lika ohälsosamma som tjocka för att jag själv är smal men helt sockerberoende och ohälsosam just nu .. och ja försöker minska på all godis jag äter. Sen är jag inte alls emot fett? jag har inget emot med att gå upp i vikt vilket jag nu gjort och jag älskar det då jag alltid ha haft svårt att gå upp vikt. Men 85% av alla som har typ 2 diabetes är överviktiga.. och jag vill inte få diabetes. Så okej smala lika mycket som tjocka kan få hjärtproblem osv men diabetes typ 2 är det mer risk att få om man är överviktig.. det vet du också nog. Sen får jag visst bry mig om hur andra lever , detta är ju en offentlig blogg där man kan kommentera inlägg, bara för att vi inte har samma åsikter så får jag inte kommentera här eller? Jag tycker inte inte jag är respektlös på något sätt som vissa är inte alls är mot mig , så bara för att jag inte tycker som ni så behöver man inte vara respektlös mot mig.

Svar: Det är inte antal kilo som orsakar diabetes eller hjärtproblem. Det är kosten. Så nej, du löper ej mindre risk som smal om du äter skit och sitter stilla.
Lady Dahmer

Malin

En kommentar som inte alldeles hör ihop med aktuellt inlägg utan mer är ett shout out till ett gäng kloka kvinnor...

Jag är tillsammans med en kille som är tjock, for the record, han kallar sig själv detta. Själv är jag förhållandevis smal samt diabetiker och med en historia som innehåller ett jäkligt besvärligt förhållande till mat (läs: ätstörd). Är, i grunden pga min sjukdom, hårt drillad i mat och motion. Från ätstörningen betraktas jag kliniskt som frisk även om jag gissar att aneroxia är ett spöke jag aldrig riktigt kommer att komma ifrån.

Min fråga, mat och motion blir mellan mig och min snubbe alltid ett problem. Han konstaterar själv att han äter mycket och kanske inte alltid så hälsosamt, jag får panik ibland vid middagar pga kan inte äta hans mat. Känner mig som världens mest besvärliga men drabbad av sån galen ångest vid "för mycket" fett och kolhydrater. Vad gäller träning har min snubbe en tendens att prata mycket men träna lite. Ibland säger jag emot modell "men gå och träna då ifall du vet så himla mycket on dethär" och då ser min kille ut som en övergiven hundvalp och jag känner mig som världens sämsta, för jag orkar göra det han snackar om medan han mest snackar. Någon som kan relatera? Hur kan en snacka på ett neutralt sätt om mat och motion utan att skamma och skuldbelägga men samtidigt stå upp för sig själv och sitt egna knepiga föhållningssätt till just dessa två känsliga områden?

Hanna

Ne alltså att gå ner så mycket kilon går inte att göra på nån månad utan de kan ta något år när det gäller träning, men jag förstår att många vill ta den kortare vägen och det är ju bantning och jag tycker det är en dålig väg, önskar bara att folk kunde sluta banta.

Svar: Det är den enda vägen och nej du kan inte gå ner fyrtio kilo på en månad även om du hårdbantar. Hårdbantning leder till ungefär 1 kilo mindre i veckan. Ibland ett halvt. Det är inte en speciellt kort väg. Däremot är det en nästan omöjlig väg som ändå misslyckas då personen går upp igen. Hårdbantar du inte så går du inte ner. Oavsett om du tränar varje jävla dag i ett helt år.
Lady Dahmer

Malin

Hanna, viktminskning och även toning eller bodybuilding är 80% kost och 20% träning. Det är helt bortkastat att träna 7 dagar i veckan om man äter fler kalorier än man gör av med och det är väldigt mycket lättare att få i sig kalorier än vad det är att förbränna dem. Det är även bortkastat att äta fel sorts energi. Det är klart att du kan äta 1200 kalorier i form av kexchoklad och ingenting mer den dagen och gå ner i vikt samtidigt så länge du samma dag förbränner så pass mycket att du ligger minus totalt, men för kroppen är det bättre att konsumera 1200 kalorier i form av kyckling och broccoli.

Om man vill ner i fett men upp i muskler så måste man förbränna mer än man konsumerar samtidigt som man tillför protein i tillräckligt hög dos. Äter man som "vanligt" och detta tidigare lett till fetma, så kan man inte fortsätta med det samt träna för att ändra på hur kroppen är uppbyggd. Kontrollerad bantning i form av att förbränna mer än man konsumerar är inte farligt men det är ingenting som alla vill pyssla med och poängen är ju att man inte ska behöva känna att man måste vilja det för att vara lika mycket värd i samhället som alla andra.

Sarah

Hanna:
du vet inte vad du pratar om, istället för att ge okunniga råd om att "träning funkar för alla, men det kan ta ett år" så tycker jag att du ska försöka sätta dig in i hur viktnedgång och tjocka människors metabolism fungerar. Hur människokroppen fungerar i allmänhet.

Det känns som att träning och fitness blivit så vanligt att alla tror att de kan tillräckligt mycket för att ge andra råd och tips om hälsa och träning. Men det är mycket mer komplicerat än Aftonbladets hälsobilaga. Jag tror att så många anser sig vara hälsomedvetna och inte riktigt kan ta in att de faktiskt inte vet så mycket. Ungefär som en ryttare som kan rida men inte vet så mycket om hästar. "Det är ju bara att..." NEJ det är inte "bara att", det är mycket mer än "bara att"!

Dagens I-landsproblem

Om man har problem med människor som har åsikter om ens övervikt får man skaffa sig lite tjockare skinn på näsan. Dock ej så man får nackspärr.

Svar: du om hela samhället och alla i det talade om för dig att du var äcklig och dålig så skulle du också ha problem med deras ''åsikter''. Men tack för ditt värdelösa råd..
Lady Dahmer

En annan Malin

@Malin ang pojkvännen: Är du säker på att han inte bara vill att du säger att han duger som han är när han säger att han är tjock? Det utesluter ju inte att ni t.ex går och tränar tillsammans för att se till att ni kommer iväg eller har ett gemensamt mål att ni båda t.ex väljer en vikt ni ska kunna ta i knäböj innan midsommar eller liknande. Eller så går ni och simmar ihop eller gör någonting annat som är lätt att göra tillsammans men som också ger lite extra vardagsmotion. Mat tror jag aldrig kommer bli ett neutralt samtalsämne om du får ångest av samma mat som han uppenbarligen tycker om. Har hans matvanor lett till övervikt så förknippar han redan dessa vanor med viss skam och besvikelse samtidigt som han, i alla fall som jag uppfattar det du skriver, fortfarande äter likadant som han alltid gjort. Din förskräckelse över samma mat sätter säkert honom i försvarsposition medan du känner dig krånglig som får ångest. Ni har ju uppenbarligen fullständigt olika problematik och min gissning är att det bästa vore om du åt som du mår bäst av och han åt som han mår bäst av och ni inte dömde varandras matval. Ja ni är tillsammans men det är inte ditt ansvar att gå ner i vikt åt honom - det är inte heller ditt jobb att tala om att han borde gå ner i vikt eller se till att han tränar bara för att han pratar om träning. Han är vuxen och kan ta eget ansvar för vad han äter. Vill du äta annan mat så gör det tycker jag. Njut av annat ni har gemensamt istället och som sagt, tala om för honom att det inte spelar någon roll om han är tjock eller inte när han säger sånt så ska du se att han snart slutar prata om träning han egentligen inte pallar utföra.

Anna

Hanna: diabites typ 2 är inte resultat av just ÖVERVIKT. Övervikt samt diabetes KAN vara ett resultat av DÅLIG HÄLSA. Problemet är alltså inte övervikten i sig utan den dåliga hälsan. Vilket BÅDE tjocka och smala har. Och nu pratar jag om all sorts dålig hälsa. Synd bara att folk tror att det enda man behöver göra är att banta för att bli frisk. Ungefär som att säga till någon som är deprimerad bara behöver "rycka upp sig" så blir man frisk....är man sjuk och fått övervikt som påföljd av detta är det inte övervikten i sig som är problemet. Utan de bakomliggande orsakerna. Att hetsa kring människors övervikt hjälper alltså INTE.

Hanna

Malin Men om man äter lagom mycket alltså inte överdrivet mycket och om man då tränar , då kommer man ju gå ner i vikt? Sen om man vet att man äter för stora portioner och vill gå ner i vikt då är det väl att minska på portionerna lite grann , kallas det bantning? Man gör väl det för att minska magsäcken? samma sak med folk som är underviktiga de får ju äta mer och oftare för att få en större magsäck och vänja magen vid det.
Nu börjar jag tänka på okej men det finns de som uppmuntrar övervikt , men finns det folk som uppmuntrar undervikt? Skulle ni uppmuntra en väldigt underviktig person att fortsätta vara så smal på samma sätt som ni uppmuntrar väldigt överviktiga att fortsätta vara vara väldigt överviktig? Och när jag säger väldigt överviktig då menar jag inte 10 kg övervikt utan då menar jag de som har fetma t.ex


Svar: eftersom att det inte går att göra nåt åt sin vikt oavsett om man är fet eller mager så skulle jag uppmuntra båda att älska och tycka om sig själva oavsett kilona på vågen. Dock så vill jag klargöra att för hög undervikt är direkt livsfarligt. Det är inte övervikt.
För övrigt så uppmuntrar hela samhället människor att bli smalare än de redan är. Så ja, det verkar vara helt ok att ''uppmuntra undervikt'.
Lady Dahmer

Anonym

Det är förvånansvärt hur många som säger : jag vet minsann hur farlig min övervikt är, hävdar (gärna med en dåres envishet) att just min viktnedgång är omöjlig att hantera och jag är nöjd med den jag är och blir ändå kränkt över vad andra tycker.

Vilket får mig att undra över varför man inte gör något åt det?

Vi är alla skapta olika och har olika förutsättningar men det finns ingen som kan gå ner eller hålla sin vikt om man äter mer än det som kroppen tar upp och det man förbränner.

Det man måste acceptera är att det kommer att ta tid och det kommer att innebära att livet som man lever idag kommer att vara annorlunda. Sen är det inte lätt att hitta målet "lagom". Herregud vi blir alla äldre och vi skall kanske inte stirra oss blinda på hur 20 åriga fitnessmodellet ser ut utan hitta en lagom balans. Lagom i bemärkelsen att man kan leka med sina barn, man kan göra alla de saker som man vill utan hinder men också leva ett rikt liv. Jag är själv glad i mat och kommer aldrig att se röken av en tvättbräda och här måste man ju acceptera sig själv och säga att detta är lagom för mig.
Därefter får man skapa sig den livsstilen som skapar status quo. Det är lögn och förvannad dikt att "ingen" kan gå ner i vikt, det är däremot svårt för vi alla har säkert ett beroendeproblem i form av att man gillar fett, socker, alkohol och annat före blomkål. Däremot så tar det tid, vilket nog är bäst för det handlar ju om att bryta vanor. Har flera vänner som gått ner 50-75 kg utan vare sig hårdbantning eller leva på ett gym. Men de fick alla ta farväl av något. Jag har tagit farväl till chips. Fruktansvärt tråkigt, men hårt rostad broccoli funkar med lite fantasi rätt bra det med.

Vad man däremot måste göra är att sluta se sig som ett offer och ägna sig åt självömkan.

Jag tycker det är tråkigt att du har en så tvärsäker hållning till det hela, dels för att du har fel och dels för att jag tror att du på sikt bara mår sämre av den.

Hanna


Många personer som har typ 2-diabetes är överviktiga och fetma är en av orsakerna till att kroppscellerna förlorar sin känslighet för insulin. Överviktiga som inte har typ 2-diabetes förmår att producera så mycket insulin, upp till fem-tio gånger det normala, att blodsockret hålls på normala nivåer trots den nedsatta känsligheten i kroppscellerna. De som har diabetesanlag klarar inte detta, relativ insulinbrist blir följden och blodsockret stiger. ( källa: diabetes.se)

Övervikt och fetma ökar risken för typ 2-diabetes

Minst 85 % av alla patienter med typ 2-diabetes är överviktiga eller feta. Övervikten bidrar starkt till utvecklingen av insulinresistens. Fetma och övervikt är klassat av WHO (världshälsoorganisationen) som det största hotet mot vår hälsa globalt sett, främst via fetmans följdsjukdomar där typ 2-diabetes är en av de viktigaste.
Fetma, och särskilt bukfetma (metabola syndromet), ökar risken att utveckla insulinresistens, som ju i sin tur leder till typ 2-diabetes. Övervikten i sig ökar också behovet av insulin i kroppen. Viktnedgång leder till förbättring av typ 2-diabetes och minskat behov av medicinering. ( källa: insulin.se)

Tänker ni fortfarande argumentera om att övervikt och fetma inte alls har något med diabetes typ 2 att göra ?
Detta är ju fakta!

Malin

Hanna, så länge du äter mindre än du förbränner så bantar du. Så om du tidigare ätit alldeles för stora portioner, snabba kolhydrater och onyttiga fetter men nu äter "lagom mycket alltså inte överdrivet mycket" som du precis skrev så kan man träna 0 gånger i veckan och gå ner i vikt. Detta om du i detta "lagom mycket" alltså äter just lagom mycket baserat på din längd, vikt och hur aktiv du är i din vardag (om du har ett stillasittande jobb eller inte osv.). Alla människor har en basförbränning alltså det antal kalorier som förbränns helt automatiskt under en dag bara genom att du andas och existerar. Sen tillför du kalorier under din dag i form av mat. Äter du mindre än du förbränner så bantar kroppen. Spelar ingen roll vilken "diet" du går på. Det bryr sig kroppen inte om. Det som gör att få lyckas med olika dieter är för att de ofta inte är realistiska att pyssla med i längden. Att äta mindre än man förbränner kan man absolut göra och det är lättare om man tränar då musklerna man bygger hjälper att hålla förbränningen uppe och de extra kalorierna du bränner på gymmet ger mer utrymme till mat men som sagt, träning är inte en förutsättning utan ett val. Äter jag som 177cm lång kvinna 1300 kalorier om dagen så ligger jag redan minus. Går jag till gymmet den dagen och också förbränner 400 kalorier så kan jag äta 1700 kalorier och fortfarande ligga på samma minus. Att banta är inte farligt, men olika dieter kan vara farliga då de inte ger tillfälle till att få i sig alla olika sorters fetter, vitaminer, protein och mineraler som kroppen behöver. När jag säger att det inte är farligt så menar jag naturligtvis bantning som görs av rätt anledning i rätt takt av den som VILL gå ner i vikt.

Malin

Poängen är väl inte att fetma är nyttigt eller ofarligt men att människorna som lider av fetma fortfarande är människor som ska få existera som alla andra, eller? Förstår inte tjatet om diabetes. Klart som korvspad att Typ 2 diabetes är vanligare hos folk som slitit ut sin egen insulinproduktion. Det är ju det som ÄR diabetes. Min poäng är inte att fetma ska uppmuntras men att ingen ska behöva hata sig själv till förändring. Det är tusen gånger lättare att göra en positiv förändring om man inte är så nerkörd i skorna att man känner sig hopplös och äcklig innan man ens gett sig in i kampen.

MJ

Jag var tjock större delen av uppväxten och gick sedan ner när jag flyttade hemifrån och kunde bestämma själv vad som skulle finnas hemma. (plus studentekonomi).

Problemet med fetma är ju dubbelbottnat eftersom det både finns ett kroppsideal som sätter press samtidigt som det ju är dödligt onyttigt att leva så att man blir tjock (för som du säger ovan, det är inte onyttigt att VARA tjock, det är samma saker som gör en tjock som också gör en sjuk, det är därför vissa tjocka saknar sjukdomar kopplade till övervikt och vissa smala har de sjukdomarna). Det måste väl gå att göra skillnad på omsorg om hälsan och kroppshetsande?
Jag har då aldrig någonsin sagt något om kost till någon på grund av kroppsideal (i min närhet har problemet oftare varit anorexi).

Sen förstår jag inte vad du menar med att det är omöjligt att gå ned i vikt och att man måste hårdbanta. Det man behöver göra är ändra livsstil. Man kan inte hårdbanta en period och sedan gå tillbaka till samma sätt att äta och röra sig som innan, för då går man ju upp igen. Det är inte omöjligt, men jobbigt och svårt att finna motivation till.
Men när man väl är där så har man ju mycket livskvalitet tillbaka för den ansträngningen. Och kanske också mycket mer liv kvar också. Den stora vinsten kommer ju senare i livet, att vara pigg och frisk tills man dör.

Många sådana livsstilsförändringar handlar också inte direkt om mat. T.ex. införa en regel om att allt som äts äts vid matbordet. Det är lätt att få "triggers", t.ex. om man ofta äter framför TV:n så vill man ha något att äta när man sitter vid TV:m.
Så är det även för de flesta smala, att de reglerar sitt intag. Vi är grottmänniskor som numera är helt omringade av mängder av allt som vi skulle lägga ned massor av energi att hitta bara lite grann av. Testa att utsätta ett djur för det och du har snart ett överviktigt djur med alla våra välfärdssjukdomar.



Svar: Man går upp igen för att man fuckar upp ämnesomsättningen. En person som bantat måste äta mindre än normala människor resten av livet. Det är nästintill omöjligt för det innebär att du dels måste vara hungrig och dels måste avstå massa sånt som andra lan unna sig. De flesta som bantat en gång återkommer. Det är därför folk jojobantar. "Ändra livsstil"? Lol. Ja hårdbanta. Och sen äta lite. Att börja äta nyttigt och ta promenader hjälper kanske om du har fem kilo att gå ner men för en människa som väger trettio fyrtio kilo för mkt så krävs det att man hårdbantar. En lång period. Och sen fortsätter småbanta resten av livet. För att klara detta måste du drivas av ett enormt självhat.
Lady Dahmer

Anna

Hanna: finns de som är "naturligt" underviktiga dvs spelar ingen roll hur mkt de äter eller hur ohälsosamma de är, de går inte upp i vikt, vilket också kan vara förödande för personen i fråga. Jag kommenterar aldrig kroppar. En kropp ser ut som den gör av olika anledningar. En annan människas kropp har inget med mig att göra. Samt att ens kropp och ens välmående inte behöver ha något med varandra att göra heller. Alla människor har något de kämpar med. Att lägga sig i, kommentera andras livsstil eller kroppar hjälper aldrig. Så om du i all "välmening" kommenterar folks kroppar hur och dit och påminner dem om att "något är fel/förändring bär göras" sluta med det! Människor tänker tillräckligt mycket på hur mkt de hatar sig själva och sina kroppar pga hur hetsen ser ut idag.

Alexandra

Hanna: För det första tycker jag inte att någon har uttryckt sig respektlöst mot dig. Däremot ÄR det respektlöst att kommentera människors vikt, vare sig den är normal, över- eller underviktig. För det andra skrev jag mycket tydligt att jag är medveten om att det finns nackdelar med övervikt, det är det omöjligen någon i vårt samhälle som har missat. Men det du (bland annat) verkar ha missuppfattat är att någon skulle bli hjälpt av att folk har åsikter om deras kroppar eller hur de äter.

Anonym

En person med din plattform kanske skall vara försiktig på det man förmedlar, mest för att andra kanske tror på dig och dras med.

Allt verkar präglas kring hat, varför inte av längtan och glädje? Varför inte drivas av idéen om ett rikare fritidsliv tillsammans med barnen? Eller kunna handla andra kläder eller kanske just att slippa detta självhat?

Det här handlar inte om att hårdbanta eller småbanta utan att finna en balanserad livsstil med kost, mängd och fysisk aktivitet. Och ja du kanske måste säga nej till chips varje kväll om du liksom jag har ett välfungerande näringsupptag. Men livet är inte och kommer aldrig bli rättvist.
Det är så otroligt många som lyckats med detta att jag tycker det är tragiskt hur du agiterar om att detta är så omöjligt och att om resten av världen bara lämnade dig i fred så hade allt blivit bra.

Men det hade det inte. Du fortsätter för att den kortsiktiga kicken av gårdagens kaka och alla supporters här är större en den potentiella glädjen att kunna göra vissa fysiska aktiviteter om några år.

Svar: Varför startar du inte en egen jävla plattform med detta tema? Varför ska jag skriva om frågor DU brinner för? Jag är för övrigt VÄLDIGT noga med vad jag förmedlar.
Lady Dahmer

Malin H

Jag har haft ett komplicerat förhållande till min vikt vilket började när jag i gick mellanstadiet och vi hade varit hos skolsköterskan. Jag och mina kompisar stod och jämförde hur mycket vi vägde, vilket ju är helt sjukt egentligen. Det ledde mig in i ätstörningarnas värld, något jag har kämpat med hela livet. Men i december fick jag en dotter och nu är jag helt nöjd med min kropp. Jag struntar helt i hur den ser ut eftersom den gav mig mitt barn. Jag funderar inte längre på hur jag ser ut. Jag är bara nöjd, vilket känns helt underbart.

Men detta kroppsförakt märker jag ändå. Min svärmor har så länge jag har känt henne pratat om sin vikt. Att hon behöver gå ner så och så mycket. Hon kan säga nästan på grammet hur mycket hon väger. Och blev helt rasande på henne i helgen. Alltså dottern är 4 månader och är knubbig och har valkar. Vilket är helt underbart tycker jag. Min svärmor står och tar i min dotters lår och säger till henne att det är okej och ha sådana lår när man är bebis men inte sen. Alltså snacka om kroppsförakt. Jag skällde ut henne efter noter och förklarade att hon aldrig någonsin får säga så igen. Att vi fick en dotter gjorde mig genast orolig för att hon skulle få sådana kommentarer i sitt liv. Men jag trodde aldrig att hon skulle behöva höra det så tidigt och av sin egen farmor.

Anna i Malmö

Alltså,livet är för kort. Vill jag ha en jävla kaka så tar jag en jävla kaka.

Johanna

Liten procent sol kan gå ner bara?? Alla i biggest looser klarar ju av att förlora vikt.. Det är typ 100%

Svar: Genom metoder som skadar deras kroppar och organ permanent ja. Ja man går ner i vikt om man svälter och tränar flera timmar om dagen. Sen dör man i hjärtsvikt. Och nästan precis alla som är med i programmet går upp i vikt igen efteråt. Till och med de som försöker hålla sin vikt genom att fortsätta träna.
Lady Dahmer

Johana

Istället för 10 bullar om dagen kan man äta 2, vet dock inte om Jag skulle kalla det bantning eller svält

Svar: Ah, du utgår från att tjocka äter tio bullar om dagen. Men du, lyssna nu: är du fet så hjälper det inte att dra ner på bullarna. Du måste sluta äta bullar helt. Och mackor. Och mat så du blir mätt. Du måste vara hungrig hela tiden.
Lady Dahmer

Anonym

Johanna: Studie - därför går biggest loser-deltagarna upp i vikt igen.

http://www.vardagspuls.se/kropp--halsa/darfor-gar-biggest-loser-deltagarna-upp-i-vikt-igen/


Alexandra

Johanna: http://www.vardagspuls.se/kropp--halsa/darfor-gar-biggest-loser-deltagarna-upp-i-vikt-igen/

MJ

Svar på ditt svar ovan.

Men man fuckar inte upp ämnesomsättningen på det sättet.
Om det fanns en möjlighet att leva mycket gott på mycket lite mat så skulle det ju vara en enorm evolutionär fördel och alla människor skulle ha upfuckad ämnesomsättning.
Det som fuckas up är ju relationen till ätandet. Att äta "normalt" känns som att banta. Men man kan också skaffa sig en ny relation till ätandet, men det tar tid och kräver disciplin.

Det är inte självhat att vilja vara frisk resten av livet. Det är inte mer självhat än att t.ex. sluta röka, dricka eller sluta med andra missbruk. Det är däremot mer krävande (i längden), för man kan inte utesluta mat ur livet som man kan göra med andra missbruk. Har man barn kan man heller inte utesluta vad som helst (som jag gjorde när jag gick ned i vikt och bara hade "nyttig" mat hemma, alltså sådant som inte triggade mitt överätande).

Om drivkraften är att man inte vill vara fet, att man vill se bra ut naken, vill följa normen för utseende, då är det nog självhat/kroppshat som driver. Men om motivationen är hälsa så kan jag inte se det som självhat. Om motivationen är hälsa så behöver man inte heller ha bråttom, vid en mycket liten men kontinuerlig viktnedgång så kommer hälsan långt före "strandformen". Det kan ta dig 8 år att gå ned de där 40 kilona och det kommer ge samma hälsovinst som om du hårdbantade ner dem på ett år och sedan höll vikten i 7 år.

Svar: nej det fuckar upp ämnesåomsättningen. Av just evolutionära anedlningar. Svält triggar kroppen att gå ner i varv för att vi inte ska förbränna för mycket. Tycker du ska sluta prata om nåt du uppenbarligen har noll koll på nu.
Lady Dahmer

MJ

@ Johanna & Johana
Det är en jäkla skillnad att vara inlåst på en institution där man tilldelas det man ska äta och är tvungen att träna en jävla massa. De flesta alkoholister som sitter på torken klarar av att inte dricka, men jäkligt många börjar dricka igen när de kommer ut.

Problemet med att äta två bullar är att det triggar igång ätandet och man blir sugen på de där åtta andra bullarna. Precis som en alkoholist som bara ska ta två folköl till grillmaten, men det triggar igång hans sug efter de andra åtta ölen. Det är lätt att säga att man bara ska låta bli, det är svårare att faktiskt låta bli. Det är också svårt att sätta sig in i hur det där suget känns om man inte har upplevt det själv. Problemet för de som missbrukar genom att äta är också att de inte kan isolera sig från det, som en alkoholist eller knarkare kan isolera sig från det de missbrukar.
Känner du t.ex. många som lyckats sluta röka om de umgås med folk som röker hela dagarna?

Alexandra

MJ: För det första har du tydligen inte läst artikeln ordentligt. Det är skillnad på en frisk normalviktigs förbränning och den som en (tidigare) överviktig person har (men undantag finns förstås). För det andra så handlar ju den här diskussionen mycket om att ingen blir hjälpt - vare sig fysiskt eller psykiskt - av att folk i ens omgivning kommer med "goda råd" eller visar sitt förakt för tjocka människor.

Frida

Så tråkigt att samhället ser på tjocka som de gör.

Pratade med en vän för något år sedan om min tidigare ätstörning. Berättade om att jag gick en mils promenad och tränade på gym varje dag och åt kanske 800 kalorier/dag och att jag hade gått ner 12kg på ett halvår, var hennes resktion att vara förstående och stöttande? Njaaaa .. istället sa hon något i stil med "jamen varför gör du inte det då? Alltså tränar igen? Det är ju halsösamt att träna. Du måste ju inte äta så lite som du gjorde då bara?" Och nu är jag i te ens "tjock" utan normalviktig.

Har dessutom gått ner i vikt sedan jul och diiireeekt kommer komplimangerna "Men du måste ju gått ner i vikt? Vad DUKTIG du är" .. men i själva verket har jag varit deprimerad och haft väldigt svårt att äta.. *suck*

MJ

@Alexandra
Nej det är det inte.
De gener som tillåter något sådant skulle ha dött ut för miljontals år sedan. Däremot finns det andra skillnader som gör att man upplever att det är skillnad på förbränning.

Goda råd kan såklart hjälpa människor. Att man visar förakt hjälper däremot inte.

Svar: https://www.nytimes.com/2016/05/02/health/biggest-loser-weight-loss.html?_r=0
Lady Dahmer

MJ

@Frida

"Och nu är jag i te ens "tjock" utan normalviktig."
- Men med det uttalandet låter det ju som att det är du som kopplar träning till tjock-normalviktig medan din kompis kopplade det till hälsa. Det är nyttigt att träna och de hälsovinsterna handlar inte om övervikt.

Johanna

Det är inte svält att äta 1 bulle istället för 10. Vänj kroppen istället. Åk till Afrika. Sluta säga att du skulle svälta om du minskar kosten till en normal portion.

Svar: Du måste ha fruktansvärt dålig läsförståelse. Ingen går ner o vikt av att avstå bullar. Du måste svälta för att gå ner i vikt. Alltså inte äta bullar alls. Eller bröd. Eller tills du blir mätt. I har jag sagt detta flera gånger. Kan du läsa om detta svar tills det går in?
Lady Dahmer

MJ

Problemet i den undersökningen är att man använder självskattning av matintag. Det är undersökt flera gånger att överviktiga underrapporterar och smala överrapporterar hur mycket de äter.

Sen är det ingen risk att svälta så länge man är överviktig. Kroppen använder kroppsfettet som energi. Däremot är sug och hunger problemen, det som gör att det är så svårt att äta lite eller "lagom". Men över tid så går det över.

Svar: Nej hungerkänslor går inte över såvida man inte svälter på riktgt. Men du kanske menar att det är en bra metod? Sluta ät helt och hållet?
Lady Dahmer

Lisa.

Många bortförklaringar här för att folk ska slippa träna. Övervikt och fetma ska inte normaliseras, det är livsfarligt. Tjocka människor syns inte på tv och på reklam för att alla (läs dom flesta) inte tycker att det är attraktivt, så enkelt är det.

Men det sagt så tycker jag inte att folk ska mobbas, retas m.m och det är upp till var och en hur dom vill leva och se ut. Men jag tycker inte att det borde normaliseras, det är farligt. Ja, det kan vara farligt att vara smal också, varför det togs upp vet jag inte. Men en kropp med bra kost och bra träning är inte fet. Det finns bara en anledning till fetma: För mycket mat, för lite träning.

Svar: Nej så enkelt är det inte. Men du kanske kan förklara varför det är mest vita människor som får utrymme också? Och varför svarta och bruna människor oftare får spela negativa karaktärer som kriminella osv? Nej det kan du antagligen inte för du verkar vara okunnig när det kommer till strukturer och diskriminering. Men häng gärna kvar så kanske du lär dig nåt.
Lady Dahmer

Alexandra

Lisa: "Tjocka människor syns inte på tv och på reklam för att alla (läs dom flesta) inte tycker att det är attraktivt, så enkelt är det." Vad kallar du det om inte mobbing?

Malin

Lisa, det är också farligt att gå över en trafikerad väg, att röka, att dricka alkohol, att åka bil, att städa med bakteriedödande medel, att föda barn, att hoppa fallskärm... listan är oändlig. Rökning dödar samt drabbar omgivningen på ett sätt som fetma inte gör. Ska vi plocka bort alla skådespelare som röker från TV-rutan också? Jag menar, det är ju få av oss som tycker att det är attraktivt...

MJ

För den fysiska hälsan är det inget större problem att sluta äta helt och hållet. Det finns många studier på långvarig fasta och det har bara hälsofördelar. En sådan studie är en man som inte äter något alls på över ett år. Han gick inte heller upp i vikt efteråt.
Men det finns andra skäl till att det inte är en bra metod, och att inte andra radikala metoder är bra. Främst risk att utveckla andra ätstörningar, att det är större risk att ge upp och sociala skäl.

Hunger är inte heller särskilt svårt. Om jag fastar så blir jag hungrig efter ca 24 timmar och det sitter i ett par timmar,de följande dagarna är jag hungrig någon gång per dag. Samma sak gäller för andra som fastar.
Det svåra är suget (hedonisk hunger). Omges man av mat så är det då väldigt svårt att låta bli att ge efter för suget.
Jag har aldrig upplevt det, men vid svält, alltså när kroppens lager är slut och man fortfarande inte får mat så inträder en ny hungerskänsla som är mycket svår och traumatisk. (Förutom för anorektiker som upplever hunger som en positiv känsla.)

Om man inte tycker att det är värt besväret att gå ned i vikt så är det ju ett personligt beslut som ingen annan ska lägga sig i.
Så jag fattar inte varför man ska hitta på saker om viktnedgång och om hälsa som inte stämmer. För folk har ju ändå rätt att fatta sina beslut på ett riktigt underlag.

Svar: "inte värt besväret". Wow.
Lady Dahmer

Marlene

Vi lever i en utseendefixerade värld, Lisa . Eller vad tror du? Men vem vet? Kanske finns det någon för ute som råkar på att gilla nån som inte ser ut som alla andra? Även om du vill säga att dom allra flesta inte gillar tjocka människor med en självsäker ton . Du är en sån där son kommer med en kalldusch på folk, istället för en varm filt. Jag antar att du själv inte gillar tjocka människor, har jag rätt? Ja, jösses. Den här bloggen behövs , LD! Jag vet inte hur jag fann fin blogg en gång i tiden, men jag är glad och tacksam att jag gjorde det. En sommar efter jag läst fin blogg, vet du vad jag gjorde LD? Jag , en tjock jävel, gick och köpte mig en bikini . Sen badade jag hela sommaren och njöt som fan av det! Och det händer att jag tittar på min tjocka kropp och tänker "du ser faktiskt ok ut" och ibland tycker jag till och med om den ännu mer. Och den här Lisa och hennes snack om vad "dom flesta" tycker om tjocka kroppar- sant eller inte DET SKITER JAG FULLSTÄNDIGT FAN I.

Ursäkta jag ryter i. Men jag kan bara vara mig själv och inte anpassa mig till hur andra vill jag ska vara . Sen om Lisa och resten av hela världen tycker jag är oattraktiv , så ja, det skiter jag fan i.
Och tänk om du har fel, Lisa? Tänk om dom allra flesta människor inte gillar folk som dig som fettskammar andra? Du blir oattraktiv i mina ögon än hur smal du månde vara.

Svar: <3 !!!
Lady Dahmer

eli

Well Hanna, det finns en stark korrelation mellan typ 2 diabetes och köttkonsumtion också, men köttisar har du inget emot eller?

Lisa

Lisa: "Tjocka människor syns inte på tv och på reklam för att alla (läs dom flesta) inte tycker att det är attraktivt, så enkelt är det." Vad kallar du det om inte mobbing?

Det är alltså mobbing och tycka att något är attraktivt och det andra oattraktivt? Dom visar det folk vill se, det ÄR så enkelt. Precis som att nyheterna skriver om det folk läser, så fungerar det.

Svar: Nej så enkelt är det inte. Men du kanske kan förklara varför det är mest vita människor som får utrymme också? Och varför svarta och bruna människor oftare får spela negativa karaktärer som kriminella osv? Nej det kan du antagligen inte för du verkar vara okunnig när det kommer till strukturer och diskriminering. Men häng gärna kvar så kanske du lär dig nåt.

Vad är det som inte är så enkelt? Att gå ner i vikt? Jo det är ganska enkelt.
Nej jag kan inte förklara varför vita människor får mest utrymme, var menar du då? I tv? I Sverige?
Varför svarta och bruna människor ofta får spela negativa karaktärer det vet jag inte, fråga producenten? Eller fråga skådespelarna varför dom väljer en roll som dom egentligen inte vill spela? Eller så är det så att dom vill spela den rollen men ändå är det du som är kränkt? Eller så försöker dom få filmen att reflektera verkligheten?

Jag hänger gärna kvar, och jag har gjort det ett tag. Jag tycker många inlägg här är bra!

MJ

@Lisa
Vad menar du med att det inte ska normaliseras?
Att feta, och alla andra, ska få information om hälsa och risker, samt att fetmaepidemin ska bekämpas är ju en sak. Men vad lägger du i ordet normaliseras? Är det att feta inte ska få känna sig normala, allt de ska må dåligt FÖR att de är feta?
För om det är vad du menar; vad för gott tror du kommer från det? Att feta känner sig oattraktiva har ju gällt under hela fetmaepidemins framväxt utan att den har minskat, så uppenbart hjälper inte dåligt självförtroende mot fetma.

Sen förenklar du oerhört mycket. Träning har mycket lite med fetma att göra, en stillasittande livsstil ökar risken för fetma, men det framförallt för att det förändrar ätbeteendet. Den energi du gör av med på träning har högst marginell effekt. Att röra på sig och att anstränga sig har hälsofördelar, men det är främst andra saker. Fetma har till absolut största delen med kosten att göra.
Se på sumobrottare t.ex. de är oerhört vältränade under fettet, och de tränar flera timmar om dagen. De har också väldigt sällan välfärdssjukdomar, innan de går i pension.

Sen är det som sagt väldigt lätt att säga något och svårt att göra det i verkligheten. Det är inte "bara" att äta mindre och röra sig mer. Har du själv testat? Om du inte har det så ska du veta att det är svårt, jävligt svårt, för de flesta svårare än att sluta med tunga droger. Det är inget "bara".

Alexandra

Lisa: Det är din fettföraktande attityd som jag menar är mobbing.

magnus nilsson

Hej Lady D!
Bra blogg i dessa tider av utseendefixering,vore bra tråkigt om alla såg likadana ut,jag menar,hur stereotyp måste man vara?
Biggest looser och andra liknande clownprogram har inget med välbefinnande att göra:kroppen funkar inte så.
Istället för att fokusera på vikt,är det väl bättre att fokusera på att må hyggligt?
Tränar man bara för att uppnå ett visst ideal och inte lyckas,är chansen stor att man ger upp:och det har oftast inte något med ens vikt att göra utan känslan av misslyckande.
Jag kanske är en av dom lite naiva som gillar folk med hjärta,sen vad idealet är ,kvittar lika,för en sko passar ju inte alla.
Eller som Tomas di Leva uttryckte det:vi är vackra allihop
Varma kramar
Magnus

Malin

"Vad är det som inte är så enkelt? Att gå ner i vikt? Jo det är ganska enkelt.
Nej jag kan inte förklara varför vita människor får mest utrymme, var menar du då? I tv? I Sverige?
Varför svarta och bruna människor ofta får spela negativa karaktärer det vet jag inte, fråga producenten? Eller fråga skådespelarna varför dom väljer en roll som dom egentligen inte vill spela? Eller så är det så att dom vill spela den rollen men ändå är det du som är kränkt? Eller så försöker dom få filmen att reflektera verkligheten?"

Lisa menar du seriöst att svarta skådespelare inte vinner Oscars lika ofta, inte har lika lätt att få varierade roller och huvudroller, för att de själva valt att ha det så? Tror du på det på riktigt?! Du är ju inte riktigt klok. Och btw, vet du vad som är riktigt jävla oattraktivt när vi ändå var inne på det ämnet tidigare? Människor som talar om för andra människor att de är fula när de hade kunnat hålla tyst.

Lis

Jag vet inte, jag är inte riktigt insatt i det med hur många vinner Oscar, och jag har ingen aning om hur många svarta skådespelare/skådespelerskor där finns i förhållande till svarta. Det är helt ointressant för mig, förhoppningsvis så vinner den som förtjänar det mest, oavsett färg, vilket jag tror det är nu. Det ända jag kan tänka mig är att det kan vara svårt att spela en roll som kräver en vit man eller kvinna som svart, och tvärtom.

Varför ska jag hålla käft? Jag trodde det var okej att vädra åsikter här. Det är inte jag ensam som tycker att det är oattraktivt att vara överviktig, det är alla. Hade det varit attraktivt att vara överviktig så hade det visats överallt och det hade varit en vikt folk hade strävat efter, vilket det inte är. Konstigt att det är okej att tycka mörkt hår, eller korta killar är oattraktivt men övervikt inte. Jag tycker vi ska vara glada över att en hälsosam kropp anses vara mer attraktiv än en ohälsosam, tänk om alla hade velat vara överviktiga, vilka problem det hade skapats.

lisa

Marlene
"Vi lever i en utseendefixerade värld, Lisa . Eller vad tror du? Men vem vet? Kanske finns det någon för ute som råkar på att gilla nån som inte ser ut som alla andra? Även om du vill säga att dom allra flesta inte gillar tjocka människor med en självsäker ton . Du är en sån där son kommer med en kalldusch på folk, istället för en varm filt. Jag antar att du själv inte gillar tjocka människor, har jag rätt? Ja, jösses. Den här bloggen behövs , LD! Jag vet inte hur jag fann fin blogg en gång i tiden, men jag är glad och tacksam att jag gjorde det. En sommar efter jag läst fin blogg, vet du vad jag gjorde LD? Jag , en tjock jävel, gick och köpte mig en bikini . Sen badade jag hela sommaren och njöt som fan av det! Och det händer att jag tittar på min tjocka kropp och tänker "du ser faktiskt ok ut" och ibland tycker jag till och med om den ännu mer. Och den här Lisa och hennes snack om vad "dom flesta" tycker om tjocka kroppar- sant eller inte DET SKITER JAG FULLSTÄNDIGT FAN I.

Ursäkta jag ryter i. Men jag kan bara vara mig själv och inte anpassa mig till hur andra vill jag ska vara . Sen om Lisa och resten av hela världen tycker jag är oattraktiv , så ja, det skiter jag fan i.
Och tänk om du har fel, Lisa? Tänk om dom allra flesta människor inte gillar folk som dig som fettskammar andra? Du blir oattraktiv i mina ögon än hur smal du månde vara."

Jo jag håller med, vi lever i en utseendefixerad värld. Självklart finns där folk som inte tycker som alla andra, det skrev jag också. Men dom flesta här i samhället tycker inte det, och därför vill dom flesta vara smala och vältränade. Om jag gillar tjocka människor? Jag tycker inte det är speciellt attraktivt nej, men jag kan ändå gilla personen. Lite övervikt kan vara attraktivt I MINA ögon, men det var du som frågade. Jag tycker det är kul att du vill se ut som du vill, och att du skiter i det (vilket du uppenbarligen inte gör) Jag är glad för din skull, förhoppningsvis lär du i alla fall dina barn att vara hälsosamma så dom slipper allt negativt med övervikt. Kan ju tilläggas att jag inte är smal, vilket du säger att jag är.

Katta

Detta ämne är inte helt oväntat en het potatis. (Bakad, med en massa smör till...)
Alltså, det spelar ingen roll om det är lätt eller svårt att gå ner i vikt, vilka sjukdomar som ev. hör till fetma och inte. Varje person har rätt att mötas med respekt oavsett vad den väger, om den har planer på att gå ner i vikt eller inte, om den är hälsosam eller inte o.s.v. Respekt är nyckelordet, respekt för andras val och prioriteringar till exempel och att förstå att andras kroppar är deras ensak.
Sen tycker jag som träningsfreak allmänt att det är sorgligt med alla som tränar med fokus på vikt och utseende. Träna kan man göra för att bli stark och rörlig, för att orka med sin vardag och behålla sin funktion fast man blir äldre, för att kunna SLÄPPA fokus på vikten och kunna uppleva att man har en bra, stark, fungerande kropp som man kan gilla oavsett hur den SER UT.

Julia

Lisa: "Jag vet inte, jag är inte riktigt insatt i det med hur många vinner Oscar, och jag har ingen aning om hur många svarta skådespelare/skådespelerskor där finns i förhållande till svarta. Det är helt ointressant för mig, förhoppningsvis så vinner den som förtjänar det mest, oavsett färg, vilket jag tror det är nu. Det ända jag kan tänka mig är att det kan vara svårt att spela en roll som kräver en vit man eller kvinna som svart, och tvärtom.

Varför ska jag hålla käft? Jag trodde det var okej att vädra åsikter här. Det är inte jag ensam som tycker att det är oattraktivt att vara överviktig, det är alla. Hade det varit attraktivt att vara överviktig så hade det visats överallt och det hade varit en vikt folk hade strävat efter, vilket det inte är. Konstigt att det är okej att tycka mörkt hår, eller korta killar är oattraktivt men övervikt inte. Jag tycker vi ska vara glada över att en hälsosam kropp anses vara mer attraktiv än en ohälsosam, tänk om alla hade velat vara överviktiga, vilka problem det hade skapats."

Det är mycket du verkar vara väldigt oinformerad om, däribland hur rasismens struktur fortfarande agerar som en barriär för alla som inte har turen att födas ljushyad. Och exakt vilken roll KRÄVER en viss hudfärg? Kan inte exakt alla etniciteter spela alla roller eller är det bara ljushyade som borde få erhålla det privilegiet?

För att ha ett så uppblåst ego så verkar du i alla fall ha förstått härskarteknik perfekt. Att säga att ALLA tycker som du är inte bara en lögn, utan ren och skär hubris. Jag tycker inte som du, och där har hela din så kallade sanning fallit isär. Jag tycker att det är attraktivt att väga mer; jag tycker det. Jag, jag, jag. Ser du vad jag skriver här? Mina åsikter. Precis som du har, förutom att jag inte försöker sälja dem som någon vedertagen sanning. Så låt mig säga min åsikt om dig. Jag måste få bekänna att jag struntar fullständigt i vad IQ-befriade individer som du tycker om andras kroppar eller vad för giftig smörja du försöker spy upp. Det måste verkligen vara ohyggligt tröttsamt att vara dig. Tips till dig, min kära Lisa: sluta bry dig om hur andra lever sina liv och jag lovar att din överbelastade hjärna kommer att få sig en välbehövlig vila.

Kram & Kyss!

vvv

Hade inte världen varit så fördömmande mot tjocka hade inte jag haft anorexia som yngre och då hade antagligen min hälsa varit bättre. Tycker du gör en bra sak ld. Jag är långt ifrån tjock nu och kan inte fatta vad ni går igenom, men jag vet att jag antagligen skulle mått bättre som ung utan size 0 idealet.

lisa

@Julia

Nej alla etniciteter kan inte spela alla roller, det är väl ändå ganska uppenbart? Om jag söker en manlig svart man till en film jag har skrivit så skulle jag inte låta en vit kvinna spela den rollen. Så löjlig är du. Allt handlar inte om rasism. Och jag har skrivit mer än en gång att när jag skrev alla, så menar jag inte alla, men dom flesta. Du kan ju knappast säga emot att dom flesta i dag vill vara smala och vältränade. Gör vad du vill, jag bryr mig inte. Var du tjock och fet, förhoppningsvis får du inte diabetes eller problem med dina knä m.m. Men försök inte lura Mig att det okej att vara överviktig, det är det inte. Det är farligt, den överdrivna sockerkonsumtion är inte okej.

"Vi är för yttrandefrihet, alla får tycka och göra som dom själva vill. Men bara om du håller med oss"- Urk..

Svar: det är väldigt ofta som vita får spela asiatiska eller svarta roller. Tycker du ska ta och sätta dig ner och lyssna på oss andra med lite mer koll. Okunskap är ingen skam, men att vilja förbli okunnig är det.

vad vill du ens? vad är syftet med dina kommentarer? trycka ner? få människor att må dåligt? vara elak? vad??
Lady Dahmer

Lis

Ställ frågor men godkänna svaren så dom inte visas? Really? Som jag skrev "Tyck som du vill så länge du håller med oss"

Svar: mmm mina regler och nu har jag varit tålmodig nog med dig. Tack och adjö!
Lady Dahmer

Marlene

Yttrandefrihet är inte samma sak som brist på ryggrad, Lisa. Och det är anmärkningsvärt att när man ändå sätter de yttersta gränserna för yttrandefriheten – vilket sker hela tiden – så är det alltid åt vänster, inte åt höger. Den enda spärr som finns där är hets mot folkgrupp, ett brott som polisen bara skrattar åt.

Sara

Jag lider med dig. Det måste vara fett jobbigt när människor lägger vikt på hur man ser ut.

Emy

Så som du skriver om överviktigas känslor och upplevelser, så upplever jag det även när man är gravid. Plus tiden efter då man förväntas amma. Just det här att kvinnokroppen (i allmänhet och under en graviditet i synnerhet) får folk att helt tappa sitt filter, känna ett oemotståndlig behov av att "säga sitt" och kommentera. De använder ursäkten att de vill en gott. Men så extremt omtänksamma kan de omöjligt vara. Som att kvinnokroppen måste vara stöpt i en viss form och om den inte är det så är det upp till vem som helst att kommentera och ha åsikter. För kvinnorkroppen är ju ändå, om man kokar ned det, en tillgång för samhället på flera olika vis och därför är det ok för vem som helst att lägga sig i. Och berätta att man måste tänka på sin hälsa (gärna för andras skull) och amma (det är bäst för din bebis, jodå det vet de, trots att de inte vet ett smack om mitt psyke eller min kropp). Sjukt är vad det är.

Tjockis

Vill bara säga tack för dina inlägg om detta ämne. Mår så dåligt när mina vänner som kallar sig feminister säger att de känner sig tjocka och klappar sig på sina knäppt befintliga magar. Hur tror de att det känns för mig som väger mer än dubbelt så mkt som dem :( Hoppas att ni bjuder in Kakan Hermansson till Penntricket och pratar fettförakt för det behöver belysas. Är så trött på mina vänner som fettföraktar men kan ju inte göra slut med dem för då har jag inga vänner kvar alls.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog