Lady Dahmer

Tjocka får vara humorinslag i filmer och tv-serier

Detta har jag skrivit om förr men det var ett par år sen sist och det är tyvärr lika aktuellt idag som då. Men iallafall, för ett par år sen så kollade jag igenom serien Friends i ett sträck och en sak som slog mig, förutom alla usla skämt på bekostnad av homosexuella, transpersoner osv, är den omfattande fatshaming som sker genomgående i serien och det fetthat som uttrycks.

Jag tänker främst på ''Fat Monica'' som är ett stående skämt som seriens karaktärer konstant återkommer till och då med nedlåtande kommentarer och rent förakt.

Till och med Monica finner sig i det och anledningen till att hon ens gick ner i vikt är pga Chandlers viktskammande. Detta kommenterar hon genom berätta att hon alltid är hungrig och att hon svultit sig smal. Helt oproblematiskt.

fat monica

Utöver detta så framställs hon alltid som lite dummare som tjock än som smal. Som smal är hon strukturerad, skarp, snabbtänkt men som tjock är hon fnissig och korkad och lustig. Jag mår alltid väldigt dåligt av att se avsnitten där detta pågår och kan bara föreställa mig det självhat serien odlat hos ungdomar under nittiotalet och början av 2000. Fy fan.

Och fy fan för att jag aldrig tänkt på detta innan jag själv blev tjock. Fatshame är nämligen så normaliserat och självklart.

Här dansar hon.
Herregud hahaha titta en tjockis som dansar har ni sett nåt så roligt?
Tjockisar är ju så himla skojiga. Dumma och skojiga.

Och det är så de porträtteras på film. Alltid som en humoraccessoar till huvudpersonerna, någon med lite sämre karaktär som kanske ställer till det och alltid alltid äter jättemycket och ofta. Gärna hela tiden. Det är det stående skämtet. Ibland önskar jag att det fanns nåt slags bechdeltest för tjocka för att synliggöra tjockas representation i film och på så sätt göra publiken mer uppmärksam på hur det faktiskt ligger till. Och att det inte är ok.

Representation är skitviktigt. Att som tjock aldrig få finnas utan disclaimer eller dåliga karaktärsdrag kletade på oss gör något inte bara med allmänhetens syn på tjocka men med vår egen självbild. Och det här går igenom överallt. Inte bara i klädbutiker där våra storlekar inte ens finns och om de finns så är de förpassade till en liten skamvrå i hörnet på affären, gärna med nåt namn som synliggör att här har vi inga normala människor nä här har vi tjockisarna men också i media där vi alltid är undantaget.

Tjocka människor får vara föremål för humor, någon att skratta åt och göra sig lustig över eller så figurerar vi i före- och efter-artiklar som avskräckande exempel i framgångshistorier, där framgång alltid är lika med viktnedgång.

Är detta nåt ni tänkt på? 

Alexandra

Bra text - delar på facebook.

Anonym

Om de tjocka karaktärerna i film och litteratur inte porträtteras som roliga, så är de elaka. Jag tänker framför allt på filmer och böcker som riktar sig till barn. Harry Potter är ett exempel...

L

Absolut. Kolla på typ alls komedier ever - finns det med en tjock tjej är hon den roliga men som absolut ingen skulle bli kär i. Monica var tvungen att gå ner i vikt för att bli accepterad, kolla in "Fat Amy" i Pitch Perfect" till exampel. Växte up med Vänner och har inte förrän i vuxen ålder insett att det var en bidragande orsak till att jag "visste" att ingen kille var intresserad av mig för att jag var (är) tjock. Har lärt mig att så inte är fallet, oftast, även om jag fortfarande stöter på fat shaming alltför ofta.

Meh

OT. Du kanske inte läser Bloggbevakning längre, men nu har ett nytt inlägg, under all kritik, dykt upp där. Inlägget handlar om en ung tjej som enligt Camilla viker ut sig. Inlägget avslutas med "runk away". Kan man anmäla bloggen någonstans? Hur kan detta ens få fortgå, pallar ej.

Svar: Usch. Jag mailade deras chefsredaktör och fick svaret att det pretty much struntar i bloggarnas och kommentarsfältens innehåll.
Lady Dahmer

Anonym

Detta inlägg är ett gammalt inlägg va? Har läst det för längesen i din tjock verklighet- kategori.

Svar: Hehe ja jag återanvänder inlägg ibland.
Lady Dahmer

s

I serien "This is us" är en karraktär en kvinna som är riktigt gravt överviktig och hennes roll är helt underbar! Killar stöter på henne, hon får sex, kärlek, intressen och hon har talang utan att vara den som måste skämta eller vara rolig. Då det ändå är ett drama. Hon får ha känslor och hon är helt fantastisk, och hon visar i serien hur svårt det är att banta, när man ändå är så överviktig. Det tycker jag är ett stort steg, att man ska inte behöva vara den folk skämtar om för att man är överviktig. Tror inte ens hon bestämmer sig för att gå ner i vikt, det är en debatt till och med fram och tillbaka om hon borde opereras, accepteras eller banta, för sin egna del, ingen annans del.
Serien i sig är jätte fin enligt mig, mycket tårar och skratt och rör en verkligen in i skälen! Handlar om familjen, kärleken, rasism, barn, vikt, adoption, sorg och mycket viktigt som dom ändå tar upp i serien.

Rekommenderar den till alla!

Ulrika

Ush ja. Jag levde också med Vänner under en del av uppväxten och reflekterade aldrig över det då men har som vuxen insett precis det du skriver. Att Monica som tjock var ett vandrande skämt som alla fick skoja med/om och som smal är hon helt plötsligt pedant, en duktig kock och likvärdig de andra igen. Kommer för övrigt att tänka på avsnittet i Homeland där Peter Quinn har sex med en tjock tjej (utan att det framställs som en fetisch eller något han efteråt ångrar) i samma avsnitt som Carrie överväger på att dränka sitt barn i badkaret. Gissa vad som fick internet att storma efter att avsnittet sänts i USA? Att en karaktär funderade på att döda sitt barn eller att en karaktär låg med en tjock tjej utan att det problematiserades? You guessed it.

Svar: herregud. just ja.
Lady Dahmer

Anonym

Haha jaha du återanvänder, jag som hann börja tänka att jag kanske är synsk..

Anonym

Alltså, vad tycker du om att bloggbevakning hänger ut en ung tjej så där?

Svar: förjävligt, unket och antifeministiskt
Lady Dahmer

Lisa

Så sant, så sant.
Exakt dessa scener kommer tillbaka till mig med jämna mellanrum, Fat Monica, de gjorde ett större intryck på en än vad man fattade att det skulle göra där och då. Nu tänker jag på detta rätt ofta, hur hemskt det är att man överallt, alltid driver med tjocka människor. Eller framställer det som att bli/vara tjock är det absolut värsta som skulle kunna hända en människa.
När jag hör ett skämt som är på en annan persons bekostnad (utseende-skämt) tänker jag bara "Kul. Jättekul. Vilket jävla geni du är!:-)"

Christina

I knoooow! Sen jag lärt mig mer om feminism, genus och därmed också uppmärksammat tjockhatet så får jag typ lite ont i magen av alla dessa serier som jag alltid ÄLSKAT!! Speciellt "Modern Family" där könsrollerna är löjligt stereotypa.. Känns sorgligt på nått sätt, men även SJUKT SJUKT att det är så normaliserat att man skrattat åt alla skämt utan en tanke på vilka normer som ständigt reproduceras och på vilka människor som det skämtas om..

An

Sorgligt nog är Chris, den tjocka tjejen i SKAM, endast en rolig karikatyr i en serie som f ö befolkas av intressanta karaktärer. Det hade varit riktigt intressant om hon och inte Noora hade läst lusen av William!

M I A

Gahaaa!!! Du beskriver det så mitt i prick. Och jag skäms lite, jo men en liten sväng, för det är så nyligen jag börjat tänka på det och jag är 40 i sommar så har haft gott om tid ju. Jag ÄLSKAR Vänner, alltså denna serie har varit starka antidepressiva för mig så att erkänna denna, för att underdriva, problematik berör mig i bulls eye så att säga. Men du har ju så rätt så det skongar. Och givetvis har serien påverkat min självkänsla och min kompass på hur jag ska vara för att bli älskad och framgångsrik. Men skjut mig så livsnegativt!! Tack för upplysningen, nu ser jag det mest överallt och det liksom kokar i mig. Men jag är också tacksam över att se det, bli medveten och kunna distansera mig, och välja bort det. Det är inte min sanning! Ah, som en hashtag, nästan:)

Therese

Under uppväxten var jag i perioder smårund (numera är jag tjock på riktigt) och som tonåring på 90-talet så visste jag min roll tack vare TV-serier som Vänner och tjejtidningar osv. Är man tjock ska man vara den roliga, man ska vara "kompisen" istället för "flickvännen", man ska dölja sin kropp, man ska tänka på vad man äter... Jag skulle identifiera mig med modellerna en gång/år och det var när Veckorevyn hade sitt specialnummer med mulliga modeller. De hade på sig stora, fula bikinis som såg ut som nåt min mormor skulle kunna ha på sig och saronger som "döljer" problemområden.

Malin

MTV hade i några år en serie som hette Awkward. I skolan i den serien är det en överviktig tjej som är the head cheerleader och som är the Queen B och styr och ställer. Trots att hon är rätt elak så minns jag att jag i alla fall tyckte det var refreshing. Hon fick bossa med alla smala perfekta tjejer och den smala huvudpersonen bleknade i jämförelse. Sadie blev tusen gånger så intressant att följa. Tyvärr blev skådespelerskan så pass framgångsrik genom denna serie att hon mot slutet av andra säsongen hade gått ner i vikt... inte för att MTV ville det men för att hon fick rådet från resten av branschen så att hon inte skulle bli inmålad i det "hörnet".

Malin

MTV hade i några år en serie som hette Awkward. I skolan i den serien är det en överviktig tjej som är the head cheerleader och som är the Queen B och styr och ställer. Trots att hon är rätt elak så minns jag att jag i alla fall tyckte det var refreshing. Hon fick bossa med alla smala perfekta tjejer och den smala huvudpersonen bleknade i jämförelse. Sadie blev tusen gånger så intressant att följa. Tyvärr blev skådespelerskan så pass framgångsrik genom denna serie att hon mot slutet av andra säsongen hade gått ner i vikt... inte för att MTV ville det men för att hon fick rådet från resten av branschen så att hon inte skulle bli inmålad i det "hörnet".

Johanna

Vad glad jag blir att någon annan uppmärksammat Chris-karaktären i SKAM! Jag läste nån krönika som hyllade karaktären för att hon var en "stor tjej" som tog för sig och jag bara... eeh... hon är ju en karikatyr, som An skriver! En såndär tjockis som inte bryr sig om att hen är tjock, är totalt omedveten om utseendeideal och om att hens kroppsform inte är normattraktiv. Skulle vara härligt om det fanns en massa sådana personer i verkligheten, men det tror jag tyvärr inte. De allra flesta av oss som är tjocka vet så väl att vi avviker från idealet och får kämpa ständigt med vår självbild. Och så äter hon i varannan scen.

Och sen som Anonym skriver, hur tjocka barn framställs i barnfilmer/litteratur. Fula, glupska, bortskämda, elaka, dumma... (förutom Harry Potter så finns Augustus i Kalle och chokladfabriken, ett exempel av alltför många) Och så går vi vuxna och säger att en inte ska mobba, medan (manus)författare gör det helt publikt! Vad gör det inte med ett tjockt barn att bli matad med dessa nidbilder? Som vuxen har en förhoppningsvis ändå ett normkritiskt filter. Tack LD som outtröttligt tar upp detta viktiga ämne.

Anna

Jag kollade nyss på the goonies från 1985 och där var det en tjock pojke som var den som alltid var klumpig, alltid stoppade mat i munnen, alltid var hungrig och alltid var den roliga som gjorde bort sig. Så tröttsamt.

Maja

Har du läst boken Epidemin av Åsa Eriksdotter? Skulle vara intressant att höra vad du tycker om den. Det är en fiction bok som handlar om att ett hälsoparti tar över Sverige och hur de sen vill utrota övervikt(iga).

Josefin

Det här med fat-Monica är alltid det som jag har haft svårast för i Vänner. Har aldrig skrattat åt de skämten och hoppar faktiskt över de avsnitten när jag ser om serien.

A

Fast representation för överviktiga..?
När jag tänker på representation tänker jag på de som innefattas av diskrimineringsgrunderna, inte på kroppstyp. För vart går då gränsen? Ska långa eller kortväxta representeras? De med stora fötter? Kort eller långt hår?
Jag är själv överviktig, men känner att det är orimligt att kräva representation för min vikt. Jag tycker det för egen del är betydligt viktigare att bli representerad som kvinna och som HBTQ-person.

Svar: är de med stora fötter en utsatt grupp? Varför tycker du att det är orimligt att människor i din storlek ska representeras i TV och film? Tänk att vara ett tjockt barn och aldrig se tjocka människor annat än som komiska inslag eller avskräckande exempel? Att jämföra med skostorlek eller hårlängd är befängt och hånfullt och okunnigt.
Lady Dahmer

Tobias Lindkvist

Tyvärr är detta något man ser åtskilliga exempel på runtom i samhället. Uppfyller man inte samhällets normer är man ett tacksamt villebråd för att drivas med - och man förväntas liksom bara finna sig i det.
Även om det kanske är något helt annat, minns jag min egen uppväxt med mycket starka glasögon på näsan. De var bokstavligt talat flaskbottnar och jag klarade mig överhuvudtaget inte utan glasögonen (kände alltså inte igen folk om jag inte hade glasögonen på mig). Från det jag började skolan blev jag retad för mina glasögon och hade enorma komplex för dem. En del av förklaringen kan vara just den bild som ofta målas upp i media - bilden av "nirden"/tönten/klassens idiot/"mobboffer" osv har nästan uteslutande starka glasögon.
Som vuxen skaffade jag linser och konstaterade ganska snabbt att det bemötande jag fick av andra vuxna varierade extremt mycket beroende på om jag hade glasögon på mig eller ej. Med glasögon bemöttes jag ofta nedlåtande, som om jag inte förstod ordentligt. Något som aldrig hände när linserna var i.

Numera har jag opererat ögonen. Och är stolt bärare av ett par mer "intellektuella" läsglasögon - som är ett tecken på stigande ålder...

Djävulsadvokaten

Nu har jag visserligen inte kollat mycket alls på Vänner, men jag märkte det här med hur tjocka görs löjliga i komedier när jag kollade igenom några avsnitt av Married with Children (Våra värsta år, som den fick heta här i Sverige), och hur ofta den serien hade tjocka kvinnor som punchline (och det var ALLTID kvinnor, ingen av männen fick utstå den typen av skämt, hur stor kagge dom än hade). Det fick mig ärligt talat att undra om den serien hade överlevt särskilt länge i dagens klimat, när sånt här åtminstone ifrågasätts?

anna med litet a

Det som provocerar skiten ur mig är - att förutom det du skriver om Monica vilket jag instämmer helt i - är att hon faktiskt inte är så tjock. De har gett henne dubbelhaka ja, men kroppen? Jag är bra mycket tjockare och ändå pratar de om henne som om hon vore abnormt stor! Blir så jävla ledsen.

I serien Drop dead diva får karaktären vara tjock, intelligent, sexig och tar plats. Befriande trots andra mindre bra sidor av serien.

K

En vän till mig poängterade på Facebook att senaste avsnittet av Girls (fast näst senaste nu då) hade en överviktig person i en storyline om kärlek utan att hennes storlek kom på tal. Jag såg hela avsnittet innan jag läste det och kände liksom att hur kunde jag missa denna analys (för att storyn var så gullig och underbar) och wow, tänk att det typ aldrig händer i serier/filmer och att det faktiskt var lite spektakulärt! Och ja, ett bechdeltest för fatshaming hade varit fint att ha!

Ystran goes No Poo

Jag avskydde Friends, för att jag helt enkelt inte fann deras humor särskilt rolig och ja, jag märker precis hur tjocka presenteras i film och serier och det gör mig ytterst beklämd.

hanna

K: Jag var precis på väg att skriva en kommentar om det innan, men så kom nåt emellan. Nu är det Girls iofs en tv-serie som med amerikanska tv-serier-mått mätt har visat lite variation på kroppar men ändå. Det var en fin storyline av flera skäl.

Anne Kårström

Detta gäller också äldre....särskilt damer. En äldre, kanske rund, tant som dansar loss är höjden av roligt!!
Det roliga består i att hon är äldre eller rund. Ibland skrattas det även åt äldre män. Haha så roligt att de vill roa sig med dans när de är så otroligt gamla, tjocka, fula. Det här har jag stört mig på jättelänge. I criminal minds är dataexperten en färgglad tjock tjej. Den supersnygga snuten kallar henne alltid baby girl .... Har väntat flera år nu på att de ska få ihop det.....men det kommer aldrig att hända. Supersmart, trevlig, hängiven......sorry för fet! Jag vill att tjockisen ska få snyggt nån gång på film. Det händer ju faktiskt i verkligheten då o då att en knubbig faktiskt har ett förhållande.....

Em

Älskar Friends, sert hela serien många gånger MEN har alltid (framförallt ju äldre man blir, var typ 15 när den kom ut) reagerat över att det skulle vara något hemskt att Chandler verkar homosexuell och aldrig fattat varför det är roligt när 'Fat Monica' dansar. Håller verkligen med alltså.

Ksmb

Det räcker ju med att Fat Monica är i bild för att burkskratten ska dra igång. Helt stört.

Louise

Någon kommenterade på min blogg en gång på ett inlägg jag skrivit om sex där hon lyfte hur det alltid ska vara komiskt när tjocka människor på tv/film har sex. Och hur det satte sig i hennes huvud.
Jag hade inte tänkt på det innan men så är det ju. Haha två tjocka som ska ha sex, vad roligt. Haha en tjock som dansar, vad roligt. Haha tjocka som gör helt vanliga saker, vad roligt.
Det är så jävla sjukt. GAH!

Nemo

Grejen är ju att fat-shaming inte alltid ens behöver ske genom att en av huvud/bikaraktärerna är eller har varit tjocka, utan det kan bara vara en "by the way"-kommentar som är meningen att vara rolig. Det är sådana kommentarer jag har uppmärksammat mig på det senaste året eller så. Det här med att tjocka personer ska ses som roliga har jag alltid ifrågasatt, kanske för att min mamma var överviktig. Men var inte tidigare medveten om alla dessa kommentarer och skämt som sägs i förbifarten i många serier och filmer angående tjocka. Typ "haha titta där står ett par tjocka kvinnor och tränar, gud vad roligt", fast det inte ens har NÅGONTING med något att göra med serien eller filmen eller ens konversationen som pågår just då. För något år sedan försökte jag se om Sex and the City, men klarade inte av det. Det är skamligt och läskigt att inse att den serien var "revolutionerade" när den kom, med tanke på hur jävla pissigt den beter sig mot homosexuella, transmänniskor och till och med kvinnor.

Nocturnal Queen

Jag gillade hur de gjorde med Donna i Parks and Recreation. Hon är tjock men hennes vikt påpekas inte och hon har samma sex- och kärleksliv som standard smal person i tv-serier har.

M

Jag var lätt rund innan mina tonår, som man kan vara innan man blir längre och det runda blir kurvor. Sedan dess har jag varit smal. Mer eller mindre smal, men aldrig tjock. Men ändå är jag livrädd att bli som stereotyperna av tjocka i film och serier, att uppfattas som glupsk, klumpig, dum, korkad. Jag upplever att denna rädsla får mig att distansera mig från tjockhet, även tjocka människor. Stereotyperna leder ju inte bara till självförakt utan även till mer tjockförakt hos normsmala. Tack för att du tar upp det här, något som vi ALLA behöver veta och höra och diskutera

V

Ja Chris i Skam! Den karaktären gör mig så förbannad, även fast jag älskar Skam. När Skam har fått feministisk kriktik så har det varit William man kritiserat. Men den kritiken håller jag inte med om. Han är i alla fall en verklig karaktär! Det finns Williams som man kommer behöva deala med genom tonåren. Men Chris är endast en karikatyr. Det finns inga Chris i verkligheten. Bara i Friends och andra tv-serier.

Anonym

Jag vill rekommendera danernas detektivbyrå. Enda tjocka huvudkaraktär jag sett!

Annette

Inte tänkt på det innan men nu fick man sig en funderare :)

maria

Oj, detta är nåt jag aldrig tänkt på faktiskt. Älskar Friends, men... Iof har jag aldrig skrattat då "Fat Monica" kommer på tal/är med.

M

Jag håller med "S" om serien "This is US". En riktigt bra serie där inte "den tjocka" skojas om utan hon är en omtyckt och vettig tjej. Även serien "Drop Dead Diva" som iofs är en dramakomedi, men där den tjocka huvudkaraktären är en riktigt smart, vacker och skarp kvinna. Den smala blondinen är den som framstås som dum och egotrippad. Jag vill bara påpeka att alla serier och filmer inte framställer tjocka så som du påstår. Jag kan förstå vad du menar med just Vänner nu när du poängterar det. Men jag håller inte riktigt med, då jag sett den serien hundra gånger och jag älskar den och nästan alla skämt i den. Sen är ju tjocka Monica inte en person som finns på riktigt, utan det är en karaktär, men som sagt förstår hur du menar. Ser bara inte på dom skämten som nåt jag tar på allvar riktigt. Tar oftast både filmer och serier med en nypa salt, då det inte är på riktigt.

Svar: Nej du har rätt att det finns undantag. Men 99,99% av alla filmer, tv-serier, böcker osv framställer tjocka på detta sätt och det är ett ganska stort problem. Att Monica eller andra karaktärer är påhittade är liksom helt irrelevant. Men berätta gärna varför du älskar skämten om tex tjocka eller transpersoner eller homosexuella.
Lady Dahmer

Katarina

Något som jag tänkt på många gånger på tv/film är att tjocka karaktärer ofta har jättedåligt bordsskick och bara mular in maten. Jag har aldrig tyckt att det varit roligt, bara konstigt.

P i X E L I E – Erica Pettersson

Jag vill bara säga TACK för detta inlägg!!
Du sätter ord på exakt de känslor jag alltid haft när det gäller de här inslagen i Vänner.
Just "Fat Monica"-skämten är de jag alltid tyckt varit jobbigast att titta på, och de som jag mått som sämst av att se.
Tyckte alltid det kändes som om undermeningen med dessa skämt var lite som om "nog var det tur att hon gick ner i vikt så att hon kunde bli en normal person"... Det fick (får) mig alltid att känna mig illa till mods.
Eller alla skämt om allting hon tydligen skulle haft sönder när hon var tjock... till och med en hel cykel... som 6-åring...
Dessutom kan jag inte ens tycka att de gjort henne överdrivet stor, inte i relation till hur de pratar om henne.

Så skönt att läsa att det inte bara är jag som reflekterat över allt detta.
Att, som du skriver, tjocka människor alltid är humorinslaget i film/serier. Just det att det är så normaliserat, och att man förväntas skratta åt det. "Det är ju bara på skoj", "Det är väl inte så farligt; har du ingen humor?" o.s.v...

Jag har tyvärr egentligen inte sett särskilt mycket serier, så jag har inte så många att analysera.
Men det finns bland annat en serie, förutom Vänner, som jag alltid älskat tidigare men som faktiskt är väldigt problematisk när jag väl började analysera och reflektera över den.
Det är The Nanny, komediserien från 90-talet.
Där är det fatshaming på hög nivå!
Det var speciellt en scen från den serien som dök upp i huvudet när jag började tänka på detta. Det är i slutet, när huvudkaraktärerna Maxwell och Fran precis börjat dejta. Tror t.om. det är första eller andra dejten. Fran får en allergisk reaktion mot något hon ätit, sväller plötsligt upp och ser överviktig ut.
På sjukhuset viskar C.C. till Maxwell: "Där är en otäck glimt in i framtiden", varav Maxwell ser ut som om han plötsligt bitit i en citron.

Jag är tyvärr inte så bra på att riktigt få fram mina tankar i skrift, men hoppas att de kommit fram hyfsat i alla fall :-)

Svart-Stina

Jag har alltid varit normalviktig, så på nåt vis varit omedveten om en del... Min sambo är överviktig och påpekade när någon rundare kille dök upp i en film att han förmodligen skulle dö relativt tidigt i handlingen, medan nån smalare kille skulle bli hjälten. Han hävdade att nästan alltid var så, och att den tjockare också framställdes som nåt mer lustigt oh larvigt inslag. När jag väl blev medveten om det har jag också börjat se det. Förskräckligt.

Åsa

Det är så sjukt. Säger som någon ovanför om Fat-Monica, jag tyckte inte alls det var roligt, snarare fick det mig att må dåligt. Och jag själv har alltid varit och är smal (får till och med ibland höra "Äter du verkligen ordentligt? Du är så spinkig" vilket också kan vara rätt jobbigt i längden, hade gärna haft lite fler kilon!).
Men det som är ännu värre är när man använder bilder och filmer på överviktiga barn att garva åt. Det är i min värld helt vidrigt. Kommer ihåg för några år sedan när en film på ett överviktigt barn som åkte någon typ av bergochdalbana och höll på att glida ur byglarna som att över axlarna. Han hade dödsångest och människor skrattade åt det! "Ja men det såg ju så lustigt ut med hans runda huvud som stack upp mellan byglarna". Ungefär. De som tycker det måste ha någon mental störning. Man hade ALDIRG lagt ut det som ett meme och garvat åt det om det hade varit ett barn i normal vikt.

spegladig.blogg.se

Jag själv har alltid blivit retad som anorexia smal i skolan, så har själv ingen erfarenhet av att vara stor.
Men aldrig har jag skrattat åt såna skämt på tv, det är bara sjukt och otroligt kränkande. På vilket sätt är det ens roligt??
Förstår inte varför man ska skapa separation mellan människor genom att dela upp "smala" och "tjocka".

Falling Into Selflove

Tack för att du uppmärksammar sånt här. Kämpar själv för att bli frisk från anorexi, och det hade varit mycket enklare att bli frisk i en värld som värderar friskhet/utstrålning/personlighet istället för smalhet. När ska vi lära oss att kroppar bara är våra skal och att människor är så mycket mer än en yta?!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog