Lady Dahmer

Ja, tjocka kroppar är bra kroppar!
 
Hur pratar ni med era barn om kroppar? Om tjocka? 
 
Vi pratar sällan om kroppar, jag har ju tryckt mycket på att det är ointressant hur kroppar ser ut, men ibland kommer det såklart upp. Det kan vara när ena barnet sett nån som gått konstigt eller nån som är ovanligt lång eller kort. Då pratar vi om att alla ser olika ut och att alla kroppar är bra kroppar. Även de kroppar som kanske saknar en lem eller två.
 
Och ja jag pratar positivt om tjocka kroppar. Det må provocera men det behövs, för det dröjer nog inte länge till innan de får höra motsatsen. Min dotter är nio. Det är ett jävla mirakel att hon inte fattat att smalt är bäst och att tjockt är dåligt och äckligt än. Ett mirakel. När jag var nio så höll jag in magen, visste exakt vad jag vägde och "bantade". Häromdagen sa min dotter att hon tyckte om tjocka människor för de är så mjuka och mysiga. Och det är vi ju. 
 
Men jag pratar alltså positivt om tjocka kroppar. Jag säger att vi är mjuka att krama men också att vi är starka och stadiga. Mina barn kommer inte bli tjocka för att jag vägrar säga att det är dåligt att vara tjock. Jag lovar, ni behöver inte ringa soc. Men skulle de ändå bli tjocka för att de har den genetiska förutsättningen för det (nästan alla kvinnor i min familj är tjocka) så har jag förhoppningsvis rustat dem med en annan syn på den tjocka kroppen än den som vi andra växte upp med. Och jag skulle aldrig banta dem. 
 
 
 
Jag berättar för mina barn att alla kroppar är bra på olika sätt. Att smala oftare är smidigare och att det är bra, att tjocka är starka och att det också är bra, att korta är snabba och får plats på små utrymmen och att långa kan nå högt och att nån i rullstol kanske har skitstarka armar och att vi tillsammans kan göra massvis med bra grejer. Ja ok enkelt men de är ju små. 
 
De frågar mycket om hud och hår nu. Om bästisen med afro och T med det krulliga håret och vit hud och pappas rosa hud och bästisens svarta och mammas lite gultonade. Och så frågar de varför vi har olika hår och hud och då pratar jag på samma sak: att de behövs på olika sätt och att de är bra på olika saker. Vit hud tar upp vitamin d bra och svart hud skyddar mot solen. Igen, enkelt men de är små och det fantastiska är ju att de inte verkar värdera det ena som bättre eller sämre utan konstaterar liksom jag att vi är olika och olika bra på olika sätt. 

Jag skulle aldrig lära mina barn att tjocka kroppar är dåliga kroppar. Den informationen kommer de hjärntvättas med ändå, med konsekvensen att de antagligen kommer se på tjocka kroppar (och sina egna) och tjocka människor med kritiska ögon. Det vill jag inte. 
 
Alla kroppar är bra kroppar.
Kan vi inte bara upprepa detta tills fler fattar? 
 
 
obs! Ni med olika sjukdomar och funktionsnedsättningar osv har såklart TF. Vill ej ta det ifrån er. Jag hatar ju själv när folk säger att ADHD är en superkraft när jag mest upplever det som ett hinder. MEEEEN som jag visserligen säger till barna, alla är bra på olika sätt och ja det finns ju fördelar med min hjärna också lol. ja men ni hajjar. 
 
Och ja, jag ger bullar och gifflar till mina barn. Det är faktiskt helt ok att äta det, oavsett vad Hugo Rosas påstår eller Almenäs antyder. 
 
 Ps. .Glöm inte att gilla inlägget!
Marlene

Så fint skriver❤️tänker läsa upp detta högt för mitt större barn när han kommer in. Läst för det mindre och han gillade det🌺

Joppan

Så enkelt och självklart du beskriver det! Jag är rätt mager men försöker prata ungefär som du - kroppar ser olika ut, rätt ointressant men om nu barnen vill prata om det så finns det ju alltid något bra att lyfta fram. Hur kan man rimligen provoceras av det? Varför skulle man prata dåligt om någons kropp? Tjock, smal, hel eller trasig?

Jag undrar vad Anonym, KC och Cc egentligen menar? Menar de att man ska säga till sitt barn "Usch, där är en tjock människa, sån ska man inte vara"? Eller att du ska säga till dina barn att det är dåligt att se ut som mamma ser ut? Det är så sinnesrubbat att jag vill kräkas.

Rebecca M

"...att det är "ok" att äta gifflar till lunch, för det är de inte." Lol. Ibland är min lunch en red Bull och after eight and I LOVE IT!! Skiter i att det är onyttigt så kom inte här och bestäm vad som är okej eller inte... Nu är jag ju smal så kanske bryr sig ingen men orkar inte med folk som ska tala om vad som är ok och inte.

Intesockerätare

Problemet ligger väl i att gifflar och Pucko till lunch är ett väldigt effektivt sätt att sabotera kroppen på, inte helt olikt från att röka eller dricka alkohol. Självklart ska en unna sig, men är det meningsfullt att uppmuntra folk en påse och en flaska socker till lunch? Direkta följder jag ser är högt blodsocker->lågt blodsocker->dåligt humör och ännu mer hungrig. I dessa tider snackas det mycket om beroenden och sjukdomar som t ex alkolism. Sockerberoende är extremt utbrett och cancerframkallande na så djävulskt och jag ställer mig emot konceptet att uppmuntra folk till att äta sig sjuka. Hur ställer sig LD till sockerberoende och dess konsekvenser?

Svar: spelar det nån roll vilken tid på dygnet man äter dessa gifflar på alltså? Vilka tider är det lugnt att äta gifflar och dricka pucko? Om jag druckit två glad vin och ätit en burgare på kvällstid, hade det varit ok? Eller om jag äter lite chirre till filmen ikväll?

Hur ställer jag mig till sockerberoende? Jag tror inte man blir beroende av gifflar eller pucko ibland. Jag tycker snarare att den här fixeringen och rädslan för socker är osund och ohälsosam.
Lady Dahmer

L

Jag tycker att det är underbart att du beskriver kroppen med attribut som "stark, modig, snabb, stabil, stadig" och att dina barn växer upp med tankar om att en kropp är en kropp är en kropp och att den alltid kommer att vara okej för att den är deras. Jag önskar att jag hade fått göra det. Istället växte jag upp med en endimensionell bild av vad hälsa och skönhet är, vilket har lett till att jag dagligen slåss mot ett självhat som äter upp min självbild.

Mitt värde som människa har alltid varit kopplat till mitt utseende och inte till min faktiska hälsa. Jag har regelbundet blivit hänvisad till att räkna mina kalorier och mitt matintag. Inte för att hjälpa mig själv att äta nyttigare utan att hjälpa mig att äta så att jag kunde gå ner i vikt. Ingen har frågat mig kring mina tankar om min kropp, varken fysiskt eller psykiskt. Alla har endast antagit att jag har varit missnöjd med min kropp på grund av den oftast har varit lätt övervikt (egentligen normalviktig). Redan som 12-åring började mina föräldrar att "stötta" mig med "givande tips och råd" kring hur jag skulle tänka för att gå ner i vikt. "Du vill väl inte se ut som kompis X för du vill väl inte bli likna tjock som henne" var ett återkommande argument som kastades ut för att få mig att sluta äta sötsaker och kolhydrater. Det skär fortfarande i mitt hjärta när jag tänker på hur de använde min bästa kompis utseende som en "skräck-metod" för att få sin egen dotter att bli snäppet smalare. Under årens gång följdes detta av att hintar som att propsa på att jag skulle fråga barnmorskan om råd kring hur jag skulle "hantera" en eventuell viktuppgång när jag började äta mina första p-piller. Då var jag 15 år. Jag har blivit rådd att gå med i Viktväktarna och följt med på olika dieter som LCHF och whatever för att det skulle forma min kropp till att "hälsosamt smal" och funktionell (vilken den uppenbarligen aldrig har varit). Jag kan än idag inte äta "hälsosamt" utan att fokusera på om min midja har blivit mindre eller ej och nu är jag 23 år gammal. Under hela min ungdom har jag haft behovet av att förändra mig för andras skull och det suger för jag känner mig innerst inne nöjd med hur jag ser, trots att hela världen verkar vara emot att jag känner så. Tyvärr.

Jag blir ledsen, verkligen riktigt jävla ledsen av att debatten fortfarande handlar om att tjock = ohälsosam och smal = hälsosam, för det stämmer inte. Jag har aldrig fått existera utan att någon har ansett att mitt utseende har varit fel. Därför blir jag stärkt av att läsa dina blogginlägg och följa dig på sociala medier, för det är då som jag påminns om att jag fan faktiskt duger som människa. Tack för den påminnelsen och peppen!

Malin

Ja att äta pucko och gifflar till lunch är fruktansvärt. Verkligen. Jösses. Alla som följer din blogg/insta vet ju att er familj lagar smarrig mat med inspiration från många av världens hörn. Vem fan har INTE ätit chips till middag nån gång pga orkar inte laga mat?!

Intesockerötare - det är inte gifflar och pucko VARJE dag i Lady D's familj, dvs ingen kropp kommer att saboteras. Så du kan sitta lugnt i båten.

Superfint inlägg om att alla kroppar är fina som dom är - det är det som är det viktiga!

Marlene

Ickesockerätare

Varför är det relevant hur LD ställer sig till sockerberoende och dess konsekvenser? Tror du att hon inte vet det? I den här världen? Vem vet inte? Hur kan man INTE veta ? Hur är det möjligt? Ens för en sekund? Två? Tre?
Herregud ni har det gått tre sekunder.

Varför tror tjockhatarna att det handlar om brist på kunskap?

Linda

Ja du. Jag önskar att sådana här konton och bloggar fanns då jag fick barn. Har tre på 14, 15 och 19. Hoppas du står ut med all kritik du får från dem som inte fattat poängen och syftet i det du förmedlar.

Kristina

Det är ju inte ens sant att Diabetes typ 2 ökar i Sverige fastän antalet människor med högre BMI ökar. Sug på den du Jessica Almenäs.

Chs

Alltså, detta TJAT om gifflar och pucko! Jag är smal och lägger 8-10 timmar i veckan på fysisk utomhusaktivitet som bl a inbegriper ridträning av travhäst i tävlingskondition. Vad tror folk att jag har med mig i stallväskan?! GIFFLAR OCH PUCKO. Jag är uppriktigt nyfiken på vilken dödsdom hälsopatrullen förutspår kommer att bli följden av mitt "syndiga" leverne ...

breakuntil

Hur ställer sig LD till det ena, till det andra... Varför ska hon nu mittiallt tvingas skriva om sockerberoende och dess konsekvenser? Tror du Intesockerätare att det att någon äter en giffel och en Pucko till lunch kommer att leda till sockerberoende och att man äter sig sjuk? "Direkta följder jag ser är högt blodsocker->lågt blodsocker->dåligt humör" - kanske för dig om du inte tål socker? Men inte för alla. Äter man inte socker försvinner ju toleransen för minsta lilla sockerbit, förresten. (Hjälp! Låter extremt det.) Och drar du inte lite galna paralleller nu - du vet ju inget om hur LD lever sitt liv, bloggen är bara en del av det. Tycker du att det känns obehagligt att se lite onyttigheter på bild så stick härifrån då - du har ju 4897452346934689 bloggar med sallader på bild - överallt på hela internet. Och är det förresten så farligt om man är sockerberoende...? Vem skadar det? Skulle tro att det finns saker som skadar mer...

Marlene

Det blir ju nästan komiskt. Som om tjockhatarna låter som vittrorna i Ronja Rövardotters film. "Aha !!!! Hon har lagt upp en bild på pucko och gifflar! Aha!!!!!! Där kom vi på dig!!!! Lady D är SOCKERBEROENDE! Aha! Nu kommer vi och tar dig!!!!!"
😂

Lisa

Hittade din blogg via mitt newsfeed på FB och är SÅ GLAD att jag hittade dig :) En frisk fläkt mitt ibland alla träningsbloggar/bantingsbloggar/utseendefixerade kändisar som tror de har rätt att diktera hur andra ska se ut/vad de ska äta.. Yes jag menar dig Jessica Almenäs! En mobbare in disguise..
Anyway, jag har varit tjock mer eller mindre sen lågstadiet, jag vet varför.. för jag tröståt (hade inte många vänner, blev grovt mobbad i högstadiet, blev påtvingad antidepp-medicin av psykologer som inte orkade bry sig att ta reda på VARFÖR.. fick inte min autism-diagnos förens vid 32 års ålder..) och träning är TRÅKIGT! Men enda gångerna jag mår dåligt på grund av min vikt är när andra (mycket smalare) människor påpekar den, eller fejkar omtänksamhet och försöker "peppa" mig till att gå ner i vikt. Önskar folk kunde sluta kritisera hur andra ser ut.

A

Jag har själv en stadig f-kupa men är inte speciellt stor i övrigt, typ 38-40. Min 7-åriga dotter älskar mina bröst, så mycket att jag ibland måste säga åt henne att det är min kropp, Sluta! Visade henne bilden på dina o sa "här har du nån som har stora bröst" o hon sa "åååh, dom såg mjuka ut".. Hennes pappa som e lika mager som när vi träffades för 13 år sen och fortfarande säger att jag e sexigast i världen trots min viktuppgång på drygt 10 kg ville att att jag skulle dela mina tankar..

Åsa

LD, jag tror att de har helt missat hela analysen. Ärligt talat tror jag inte att de förstår och har innan bestämt sig för att du har fel. Därför är de inte mottagliga. De behöver nog mer tid, tillslut kommer även dem också vakna upp.

Sen får jag för mig att många (män) väntar på "rätt" tillfälle att trycka till dig, precis likadant som med Kakan Hermansson.

Emily

Vilket underbart sätt att se det på. Att alla är bra på olika sätt. Alla!
Tack, du gjorde min kväll!

Pernilla

Tänker på det här med kunskap kring kost och hälsa, d v s är det endast smala som har kunskap i det ämnet? Näe knappast. Men tror folk det på riktigt alltså? Ja det verkar ju så.

Jag exempelvis har tre syskon varav en plus mig själv är tjock. Min bror som i likhet med mig är tjock, lagar otroligt bra mat (från grunden), så hans barn har fått en väldigt bra matkultur och glädje med det. Det märks på hans barn hur de uppskattar det och verkar känna den här matglädjen och samvaron kring måltiden. Sedan har han tyvärr också ett sockerbegär som har gjort honom väldigt överviktig. Ett sockerberoende som jag känner igen även hos min man, som däremot är smal. Gissa vem som får ta emot mest skit ifrån omgivningen?! Kan garantera att min brorsa har fått mest kommentarer om hur ohälsosam han är och att han för över detta på sina barn. Min man däremot, som på riktigt tror att bara för att bakverket innehåller havregryn (???) så är det inte lika ohälsosamt.

Tove

Tack LD för att du fått mig att inse vilken fatshaming det finns i samhället.

Du har gått från att ha provocerat mig rätt mycket till att nu verka rätt vettig :)

En sak vill jag dock säga emot, både för min skull men också för att du kanske känner dig gladare för din dotters framtid: man kan som kvinna vas nöjd med sin kropp och inte fastna i bantningsfällan. Jag är 31 och har aldrig bantat, aldrig tyckt illa om min kropp eller lagt större tid på att tänka negativt om den. Såklart det finns negativa tankar då och då, men absolut inte mer än att det finns negativa tankar på att jag är dålig i matte, kass på mitt jobb osv. Så såna som vi finns faktiskt, och jag tror att den uppväxt och de värderingar du håller på att ge Ninja är en god start på vägen till att bli så nöjd och obrydd som alla borde kunna vara.

Charlotte

Så galet trött på alla självutnämnda experter på ämnet socker och hur det påverkar kroppen.
Nej, blodsockret skjuter inte i höjden av sötsaker hos en individ som inte redan har diabetes. Detta är myt, helt felaktigt. Om det vore så så skulle alla behöva ta insulin dagligen.
Jämförelsen av rökning och sockerintag är patetisk och okunnig.

Jenny

Tack för att du orkar, du är bäst ❤

Josefine

Alltså det är så jävla viktigt vad vi lär våra barn! Jag har en son som är 1 år. Jag är tjock, min man har "lite extra". Vi har pratat mycket om mat och vad man ska äta, hur och hur vi ska motivera om det är saker som det visar sig att han inte gillar. Bl.a. så sa vi att vi ska försöka undvika "onödigt" socker. Det höll ju inte. Sonen är hyfsat matglad som framför allt är väldigt intresserad, speciellt av det vi äter. Han får smaka i stort sett allt vi äter, även sånt med socker i. Jag kom fram till, mycket efter att ha läst vad du LD har skrivit, att förbud är det värsta som finns, och mannen håller med. Och jag fattar att det sticker i ögonen på folk när jag ger honom en smakbit bulle eller när han för smaka chokladboll av min man, men va fan, matglädje och gemenskap for the win! På vår öppna förskola har de ett skåp med olika livsmedel riktade till barn och hur många sockerbitar de innehåller, bl.a. de klassiska grötklämmisarna. Gick hem och läste och de innehåller inget tillsatt socker alls, men en del sockerarter pga att de består till stor del av frukt. Så luras alltså föräldrar att tro att de ger sina barn rent socker enbart för att öppna förskolan är inkompetenta sockerhetsare. Suck! Vad hände med vanligt sunt förnuft och någon typ av rimlighet?!

Malin

Min mamma är en spinkis. Min mormor var rund och go, alla kvinnor i den delen av släkten var också stadiga arbetarkvinnor. Jag brås på mormor. Under min uppväxt har det alltid pratats om vikt, storlekar, vad man bör och inte bör ha på sig som tjock. Och hur snygga/inte snygga folk är. Både i skolan och i hemmiljön. Det har format mig och än i denna dag (40+), ser jag mig själv som icke snygg och tjock och är oerhört obekväm i alla sammanhang där kvinnor samlas, för allt de pratar om är vikt och mat. Jag vägrar låta mina barn hamna där. Hade jag haft deras kroppssjälvförtroende i deras ålder (övre tonåren + typ 10 år) så hade jag varit så glad. Det är en kamp varje dag. (När jag ser på kort från när jag var liten så ser jag en högst normal unge som verkligen inte var tjock nånstans. Men "det du säger att jag är, det blir jag" kanske stämmer ändå..)

Malin

Häromdagen såg min mor film på sig själv från när hon var liten, tidigt 60-tal och hon var runt sju år. Efter att ha sett filmen sa hon något som gjorde mig både glad och ledsen. Hon sa "jag hade ingen aning om att jag var så tjock när jag var liten, jag upplevde mig inte som så stor".
Jag blev glad över att hon fick växa upp som den överviktiga flicka hon var utan den smalhets som hon hade fått nedkörd i halsen varje dag om hon hade fötts 50 är senare. Jag blev ledsen över att hon tyckte det var så hemskt att hon var tjock som barn, att hon såg på såg själv med de ögon hon har i dag, när hon precis som alla andra är matade med att smal är bra och vackert, tjock är fel och fult. Jag blev ledsen för att jag inser (jag visste det egentligen redan men nu blev det så tydligt) att hon som en vuxen kvinna inte tycker att hon duger för att hon är tjock. :(

Marlene

Jag vill inte att mina pojkar ska bli ledsna över att jag kände att jag inte dög ! Nu är det nog. Känner jag. Jag ska banne mig älska denna kropp. Allt. Också tigerränderna som revs upp ända till ryggen efter mina födslar av dom finaste pojkarna världen skådat! Jag ska älska häcken fast den är stor. Och mina stora tunga bröst! Och min mage! Låren och alltihop. Mina barn ska inte få se någon ledsen mamma som hatar sin kropp och har ångest över den!! Nej!!! Fasen det tog den kommentaren jag läste nyss. Malin. Det satte ann en sträng i mig! Herregud ! Jag duger ju! Jag är visst fin! Jag är värd tycka det! Jajamen. Och den som säger att jag inte får tycka det kan dra åt helvete.

Suz

Men ja! Va fan ska vi alltid hetsas och hotas tillbaka till att hata våra kroppar så fort vi är minsta positiva till dem, trots att de är tjocka? Jag hoppas kunna fostra mitt barn såsom du gör. Jag gör all mat så odramatisk som möjligt här hemma. Broccoli, kött, pasta, bönor och chips. Allt är mat. Allt är bta att äta. Inget är bra att äta jämt.

Orka hata. Orka tro att vi uppmuntrar sjukdomar. Vi vill bara finnas utan att be om ursäkt för vår fethet. Jag är fan snygg. Och mitt barn kommer bli awesome oavsett om hon blir tjock eller smal som vuxen.

Kärlek.

Lizze Bennet

Jag skrattar gång på gång åt alla förstå-sig-påare som tycker att det är deras uppgift att upplysa LD om farorna med ditt och datt. Som tycks tro att ingen i världen vet det de vet för just de har ju inte sagt det ännu. Vet ni vad, inte har bara ni och sjuttielvatusen andra personer tryckt ner "man måste föregå med gott exempel/sockerberoende är största faran i samhället/man får inte uppmuntra barn till...ja nåt egentligen"-dyngan i halsen på alla i sin närhet, utan också varenda tidning/hälsoinstutition/skola har matat hela Sverige med det budskapet. Alla vet, försök lyssna lite till LD istället så kanske ni får lite perspektiv. Sluta titta på ytligheter, börja jobba på att vårda relationer så kanske vi får en trevligare värld.

Frida

På riktigt. Tack för du tar kampen. Tack för du gör så jag kan gå utanför dörren utan att känna att jag borde gå in igen, gömma mig. Tack för du står stadigt i motvinden så att jag inte känner mig som en ensam äcklig tjockis. Jag har jojobantat sen jag var sju år, då jag vägde 4 kg mer än genomsnittet och skolsköterskan sa åt mig att äta mindre (hur sjukt???). Sedan jag började följa dig har jag kunnat släppa det mer och mer, orkat ta för mig mer av livet och inte låtit min stora (mysiga) mage hindra mig. Numera klättrar jag, 120 kg lätt, upp i kyrktorn på jobbet och känner mig stark när jag kommer upp i toppen, istället för klumpig och svettig. Tack för du gjort mitt liv så mycket bättre. Tack för du fortsätter kämpa för att vidga sinnena hos De Trångsynta. Tack!

Intesockerätare

Tack LD för tydligt svar. Jag tror att problematiken kring tidpunkten för viss typ av mat är konsekvenserna av den. Dels gäller det rutiner och dels praktiska för och nackdelar. Ett normalisering av vitt mjöl och socker till lunch kommer resultera i en ökning av människor som drabbas av cancer och andra välfärdssjukdomar vilket verkar i direkt motsats till att leva ett lyckligare liv och att trivas bättre i sin kropp.

Jag tycker att det är tråkigt (och märkligt) att det är så pass vanligt att när jag försöker väcka vissa frågor inom vissa grupper så möts jag direkt av ett väldigt mothugg. Om det finns någon som kan påpeka fördelarna med att äta så mycket kolhydrater som västerlänningar gör idag, bortsett från tillfredsställelse i att mätta sitt eget beroende så lyssnar jag mer än gärna. De enda argumenten jag hittills har hört är att "men det är ju gott!" och om sjukdomar och ett försämrat allmäntillstånd är en förutsättning för att vi ska äta "god" mat så tror jag att vi måste förändra våran syn på att vara nöjd med sig själv.

För övrigt har jag inget alls emot tjocka människor, som många här verkar tro. Ni har ju ingen aning om hur jag eller personer i min närhet ser ut. Jag är däremot övertygad om att alla ska ha chansen att förändra sig själv och den chansen tar LD från de som ser hennes sanning som den enda sanningen. Förutsättningarna är för oss alla olika, men kom inte och säg att det är omöjligt att påverka sin vikt eller sina vanor.

jos

Jag ber och hoppas att du fortsätter orka kära LD. Du gör en jäkla insats. Viktigt att välja sina strider dock och inte låta energin slippa iväg på fruktlösa saker... Var rädd om din energi och gör så mkt du orkar, men aldrig mer.

Du sätter dig i en utsatt position ja, och det är därför oerhört viktigt att du inte glömmer ditt eget välmående. Tillsammans hjälps vi åt att kämpa, du är inte ensam och behöver inte dra ett tyngre lass än du orkar. Det du gör kommer räcka o bli över ändå!!!

Kram o styrka

jos

Och jättefin text. Så så fin. Hoppas kunna bli en lika bra mamma som du en dag!!

Kärlek!

Maria

Men de här självutnämnda hälsoexperterna har ju inte riktigt förstått din grej känner jag. De är själva helt grundlurade av den här hälsohetsen du pratar om. Det finns liksom två läger där du har hälsohetsarna och de "tjocka" som försöker krossa fatshameing (som dig). Båda lägrena har ju sprungit ur samma religion: hur du ser ut är allt som betyder något...typ! Bara att hälsohetsarna fortfarande är rädda. Rädda för sina kroppar.
Det ÄR ren fakta att socker och liknande KAN påverka din hälsa men vad som är intressant egentligen tycker jag är ju faktiskt diskussionen om arvet.
2009 delades nobelpris ut i medicin/fysiologi till forskning om telomerer. Telomererna sitter längst ut på kanten av våra kromosomer. Forskning hittills (det behövs mer men början på den torde ju hälsohetsarna läsa lite mer om) visar att kortare telomerer=kortare liv, större chans till sjukdomar, specielllt hjärt - och kärlsjukdomar samt FETMA/ÖVERVIKT! Tada! Och hur får vi kortare telomerer då? Genom arv....så de där smala jävlarna som äter allt utan att gå upp i vikt har förmodligen inte bara sin träning att tacka för. Eller de som utan problem kan "rasa i vikt" har förmodligen också arv att tacka för. LD och vissa andra tjockisar med henne har högst troligtvis många förfäder att "tacka" för sin kroppshydda. Och eftersom det är ett arv och då finns nedärvt biologislt i våra celler så är det helt enkelt inte så jävla lätt att göra något åt!
Lite osammanhängande men läsligt hoppas jag

Maria

Det är spännande att när jag red och hade häst i tävlingskondition åt jag bullar eller whatever till lunch och INGEN sa ett jävla ljud. Men nu när jag är tjock, så kommenteras det, jag har liksom fikat i alla år!

Sen, vaddå får äta till lunch? Sist jag kollade så fanns ingen matpolis....

Sandra

Är det inte Almenäs som fått barn med en mycket yngre kille? Kan det vara så att hon är så förbannat osäker på sig själv att hon måste ge sig på andra som är nöjd med deras liv och kropp?

Inget fel att det är ålderskillnad (om jag nu inte blandar ihop hon med nån annan). Hon verkar riktigt osympatisk. Jag har inte sett nån kommentar av dig där du trycker ner någon för deras utseende, men du får ta emot sjukt mycket skit från elaka människor.

Du säger inte att folk inte ska träna, du säger ju bara att tjejer är bra än hur de ser ut. Och att vi inte ska fortsätta tuta i våra barn att de bara duger om de är smala.
Jessica har jag aldrig haft mycket för, men hon har sjunkit otroligt i mina ögon efter allt hon skrivit. Håller med er som skriver att hon är en riktig mobbare.

Lena

Finaste kommentaren jag fått om min kropp var av min då 2,5 åriga dotter. Hon gosade in sig i mitt lår och sa: "Du är så mjuk och len mamma. Känn på dig själv mamma! Du är så varm och go"
Det var så härligt att hon var så mån om att jag skulle få uppleva hur fantastisk jag var. Och faktiskt, jag hade missat det förut. Men nu vet jag!

Och du LD, du är faktiskt en stor bidragande orsak till att jag kan njuta av desserter och godsaker. Förut kunde jag inte äta dem alls men nu äter jag det när jag känner för det, utan skuldkänslor och kaloritänk. Tack!

Ibland känner jag att mitt i allt hälsohets så glöms glädjen med rörelse och njutningen med mat bort. Det har blivit så många krav på hur man ska träna och äta att det bara blivit krångligt.

Tack för all tid du lägger på bloggen och allt du får mig att få upp ögonen för!

Jessica

Ät exakt vad du vill, så länge ni får i er all näring man behöver under en dag. PU- FUCKING -NKT!

Lina

Det bästa som hänt mig på länge var när jag hittade din blogg! Den som tror att dina barn kommer bli tjocka bara för att du talar gott om tjocka kroppar har ju tappat det helt. Själv petade mina släktingar sina fingrar in i min 9 åriga barnmage och sa "Du har lagt på dig lite" och "Du är snäll och rar men din syster är så grann, smal och fin".. hade jag fått höra att tjocka kroppar är fina hade nog besprarat mig en fruktansvärd tonår med självskadebeteende och svält!

Fyrbarnsmorsan

Du är bara bäst!

Christina

Varför ska det vara svart eller vitt? Jag har hittat en hälsosam balans i livet därför att jag måste för att kunna må bra. Det viktigaste vi alla har är vår hälsa oavsett om man är tjock eller smal - något man upptäcker den dag man eventuellt börjar må dåligt pga sin livsstil. Det går inte att blunda för det faktum att allt man äter och dricker påverkar kroppen. Att stoppa huvudet i sanden som en struts funkar inte i längden. Se till att hitta en hälsosam balans - vi har bara en kropp och den ska räcka hela livet, orka bära oss när vi blir gamla. <3

Jasmeen

Jag är en före detta tjockis.
För två år sen gjorde jag en gastric bypass. Jag har gått ner från 121 kg till 64 kg. Men jag har fått en massa problem; tarmvred, svårt att äta utan att må illa och kräkas. Har flera gånger på sista tiden legat inne på sjukan för detta och fått näringsdropp och genomgått tre operationer.
Ibland har jag önskat att jag aldrig gjort operationen från början. Anledningen till att jag valde operationen var för att min rygg och mina knän började ta stryk. Jag kommer aldrig rekommendera gastric bypass. Inte till någon.
Men när man blir så överviktig att leder och annat börjar strejka är det inte bra. När fettet samlas på levern, vilket det lätt gör får man fettlever och det är inte heller bra. Lagom är nog bäst i de flesta lägen. Vill dina ungar äta gifflar och pucko till lunch - låt dem. Men kanske inte varje. Var stolt över den du är, tjock eller smal. Så länge du mår bra. För det är allt som spelar någon roll kan jag säga av egen erfarenhet.

Adèle

"Modet" är att vara smal, det vet ju alla och väldigt många är smala också. Det är nog därför man oftast känner sig obekväm med sin kropp om man är tjock. Men jag tycker att alla ska känna sig bekväma och nöjda med sina kroppar. Tyvärr kan jag verkligen inte säga så om mig. Jag är kraftigt överviktig efter en sjukdom jag haft i flera år. Jag opererades för den i maj 2016 så den kommer att förvinna men det går långsamt. Men hur som helst, sjukdomen gjorde så att man gick snabbt och lätt upp i vikt bland annat (jag åt normalt och åt sötsaker en gång i veckan men gick upp ändå pga. sjukdomen). Sjukdomen gjorde och gör fortfarande så att jag vär väldigt trött varje dag så att jag vill sova men det hjälper inte att sova. Men tröttheten hör inte hit så nu återgår jag till övervikten: Naturligtvis är jag jätteledsen för det. Jag börjar gråta varje gång jag tänker på vad sjukdomen har gjort med mig. Nu har jag inte gått upp i vikt på ett rättvisst sätt, det var ju inte jag som åt dåligt. Men ändå. Jag ser ut som om jag hade gjort det och det gör mig väldigt ledsen. Det är nog pga att det som är på modet är att vara smal gör aå att de flesta som är tjocka är ledsna för det och känner sig obekväma med det. Men egentlign skulle det vara bra om alla kan vara nöjda med sina egna kroppar. Om man vill vara tjock så får man det och om man är ledsen för att man är tjock så får man vara det. Dock så måste man tänka på sin hälsa också. Det är inte kul om man inte kan göra sig om man är tjock eller om man får sjukdomar för att man är tjock. Så det är inte bra att äta upp sig bara för att man tycker det är snyggt att vara tjock.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress