Lady Dahmer

Jag är så jävla dålig

Har så jävla mycket ångest och magont nu för tiden. För att jag är en sån jävla dålig mamma och för att jag är en sån jävla dålig kompis. Jag har dåligt tålamod, dåligt med tid, dåligt med energi och det går ut över alla mina relationer och jag liksom känner att det går åt helvete. 


Och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Och så slutar dagarna med att jag gråter för antingen det ena eller det andra och så blir jag helt översköljd av den där ensamheten som jag brottats med sen jag var typ sju. Sen vaknar jag nästa morgon med den där gnagande känslan och så upprepas allt igen. 

Hur fan gör man? 

Catten

När jag läser detta och även läst dina andra inlägg om din ångest så tänker jag och har tänkt att du bör få hjälp med det.

Ångestdämpande medicin? KBT? En kombo av detta?

Min egen erfarenhet av ångest är att den sällan ger med sig av sig självt. Man behöver ofta hjälp.

Det är extremt energikrävande att gå med så mycket ångest som du gör.

breakuntil

Jag gick ju i psykoterapi 1,5 år och det hjälpte mycket... jag hade haft det mycket värre om jag inte hade gjort det. Det var tungt dock och kräver ju tid och ork... sen har jag också ätit svaga antideppressiva ibland, upplever att min livskvalitet förbättrats då. Men sexlivet förstörs då. Nu försöker jag vara utan, det går sådär. Att ta tid för mig själv och vara ensam hjälper, liksom att läsa böcker o stänga internet. På vänskapsfronten är jag världens tråkigaste just nu men jag orkar bara inte... men sakta är jag mig att hantera livet iaf. Kram, hoppas det lättar.

linnea

Tänker väldigt ofta att jag är fel, att jag är dålig på mitt arbete (spelar ingen roll om jag får bra eller dålig feedback och dålig och fel överlag. Det leder till att jag och skäms över mig (fy fan vad olidligt det är)Det har hjälpt mig att käka SSRI. Min högkänslighet att ta in alla och tolka allt har mattats något och det har gjort det lättare att leva ett bättre liv utan att behöva kämpa konstant.

Malin

Gick igenom ett par år av samma sak när jag egentligen var utbränd på jobbet men inte gjorde mer åt det än att jobba ännu mer. Hur jag än prioriterade så fick jag ångest och kände att jag gjorde någon besviken. Vänner skickade mail och sms som jag varken hade tid eller ork till att svara på och sen kom sms om att jag minsann inte värderade dem högt nog eftersom jag inte svarade och tog mig tid. Vad de inte förstod var att jag jobbade 20 timmar om dagen och den halvtimmen det tar att svara på ett gigantiskt mail fanns inte om jag också ville sova en timme eller två det dygnet. Man gör så gott man kan med den tid man har och jag tror att det går i vågor. Ofta sätter man den största pressen på sig själv. Du kan inte vända upp och ner på situationen bara hux flux. Det gör dig varken till dålig mamma eller dålig vän. Mitt enda tips är att kommunicera ut till vännerna varför du är som du är och mår som du mår. Det jobbigaste när vänner "försvinner" är att man tror att det är ens eget fel eller något. Förklarar du bara att du har en svacka och inte orkar just nu så vet ju alla att du inte skiter i dem utan att du bara inte mår topp.

Madelene

Hej.

Har haft ångest i hela mitt liv och gått i KBT vid 4 tillfällen, det hjälpte. Fixk förlossningsdepression och blev då så dålig att jag började medicinera och det blev som ett nytt liv. Ingen ångest, ingen kamp. Så sök vård.
Och lita på att det kommer bli bättre. Du är bra.

S

Psykolog?
Meditera?
Eller kanske
Sitt still och tyst och känn känslan och låt den växa sig större (även om det gör ont)
acceptera och lyssna vad som finns bakom.
Så klingar det av sen.
Och försvinner.
(Så gör jag med ångest attacker och annat jobbigt som jag vill fly ifrån.) men om det är av en specifik anledning så minskar känslan men försvinner inte förrän jag tagit tag i vad det nu var som skapat känslan till att börja med.

Linda

Om du inte redan gjort det så vill jag också i all välmening tipsa om att faktiskt söka hjälp. Du behöver inte kämpa med detta ensam, det kan bli bättre med hjälp! Stor kram, ångest är inte roligt att ha!

C

hej, vill bara säga att jag tänkte exakt "jag är så jävla dålig" prick nu, klickade in på din blogg (som självfallet är bland favoriterna), läste detta och tack tack tack nu känns det mindre ensamt och jävligt. bara det.

Ystran goes No Poo

Tillåt dig själv att må dåligt och håll det inte heller för dig själv. Förståelse från omgivningen är a och o om åtminstone den stressen ska kunna ge sig.

Genomgår samma kamp och imorgon får jag se vad läkaren säger om läget, själv ville jag avvakta med att sätta in antidepp/ångestdämpande för jag vill ju orka med saker, jag bara orkar inte pga all oro och allt ältande och hypokondriska tankar så det känns inte som depression, men det kommer i vågor som någon skrev här uppe och det är svårt att ha ork till annat när ångesten gnager hela tiden. Vissa dagar orkar jag varken måla eller virka, sånt som annars får mig att må bra.

Anna

Du behöver inte ha ångest! Det finns hjälp! Väg fördelarna med att vara ångestfri mot ev nackdelar med SSRI! Min erfarenhet är att inget i hela världen är hemskare än ångest. Den äter upp en inifrån. Kram till dig!

Anna

Jag känner att jag nu då måste dela med mig av min åsikt. Stopp! Jag lyssnade på Penntricket - ätstörningsavsnittet och jag grät ca Nilen. Det du gör där i den podden är viktigt, i alla fall för mig. Du är en stjärna, en värd förebild, trygghet och en inspirationskälla för en 23åring.

My

Börja med antidepressiva! Det har hjälpt mig något enormt.. i början var det svårare att få orgasm men det löser sig med tiden. Jag hade mycket ångest , oro och OCD innan, mycket bättre nu!! Jag äter fluoxetin. Kram

marire

jeg har ingen løsning. men jeg vil si takk for alt du gjør, med bloggen, insta og podden. du er en sånn jævla inspirasjon for meg, så så så bra <3 håper du finner en måte å ha det bedre på. sender masse pepp!

E

Jag tänker också att mycket handlar om acceptans som någon annan skrev där uppe. Terapi kan vara ett superbra verktyg för att finna den där acceptansen, men jag tror mer på att öva acceptera o andas igenom när ångestkänslan vältrar över en än medicin och liknande. Ångest är ju en extremt vanlig känsla som vi alla känner. Däremot om ångesten är så obehaglig och stor att vardagen och livet inte fungerar kan ju vara en annan sak såklart. Den där ensamhetskänslan du beskriver känner jag väl igen och den är extremt läskig och kraftfull. Jag sökte terapi för jag ville ha hjälp att bli av med den men istället sa psykologen att jag nog bara måste acceptera att den finns där. Olika människor upplever olika mycket av den känslan beroende på vad man genomgått i livet så hon hjälte mig öva på att vara i den istället och leva med den och det går fint nu för tiden, accepterar att den är en del av mig och vad jag varit med om. Ibland låter jag den få utrymme och ibland inte. Kram på dig!

Frank

Energilösheten kan du nog till del, få bukt med genom att lägga om din kost.

Svar: Ursäkta men vad fan vet du om min kost eller varför jag är energilös? Jag har till och börja med tre barn varav en bebis. Herregud.
Lady Dahmer

Somliga Förbannade Kvinnor

Man tar emot de utsträckta händerna om så bara mentalt utan att berätta det. Och sen förlåter man sig själv och tänker på att hjärnan är en jävla pisskuk vars enda (nästan) uppgift är att spruta ur sig lögner tills nåt fastnar. Älskar dig och har din rygg oavsett. Vet precis hur det är att inte orka/kunna <3

Svar: <3
Lady Dahmer

Somliga Förbannade Kvinnor

När min kvällskuk kommer och hjärnan maler "Fy fan vad värdelös du är, så jävla dålig, gå och dö med dig din meningslösa jävel" så brukar jag säga åt maken att påminna mig om hur hjärnan fungerar. Eller jag säger åt honom innan det händer för när jag är inne i det glömmer jag bort det. Så sneaky är den där jävla hjärnan. Du kanske kan be Oskar påminna dig eller skriva en påminnelse till dig själv att läsa när det behövs?

???

Att inte vara så bitter och tänka positivt !! Att gå omkring och "hata allt och alla tar på energin . Ibland får man rannsaka sig själv .

Svar: Va?
Lady Dahmer

Igenkänningsfaktor

Hmm. Är du perfektionist, eller har du kanske sådana tendenser? Jag brottas med ångest, en hel del faktiskt, och värst är den när jag känner att jag måste prestera. Har jag en uppgift som känns viktig på schemat kan ångesten plötsligt slå mig som en jävla murbräcka i magen. Det är skitjobbigt och jag jobbar verkligen på att vara den där "inte så perfekta människan". Jag försöker tänka att det är okej att resultatet inte blir perfekt, och att allt inte måste bli perfekt. Hellre att jag får något gjort och energi över till nästa grej än att jag lägger all möda och tid på en sak - och så orkar jag inget mer sen.

Barbro

Det här kanske låter löjligt, men jag brukar jobba med att tänka på allt som är positivt i mitt liv och använda det som ett slags mantra. T.ex. jag har underbara barn, en man som jag tycker om, jag älskar vårt hus, jag har mamma och syskon i livet, jag har intressen som kan inspirera mig osv. När jag tänker så bli plus sidan längre än den negativa och jag känner mig bättre. Det hjälper mig att komma ur svackorna.

Svar: Asså grejen är att jag vet att jag har det bra och att jag har massa bra i mitt liv. Jag är lycklig. Samtidigt som jag mår dåligt. Svårt att förklara men logik funkar inte.
Lady Dahmer

Barbro

Det här kanske låter löjligt, men jag brukar jobba med att tänka på allt som är positivt i mitt liv och använda det som ett slags mantra. T.ex. jag har underbara barn, en man som jag tycker om, jag älskar vårt hus, jag har mamma och syskon i livet, jag har intressen som kan inspirera mig osv. När jag tänker så bli plus sidan längre än den negativa och jag känner mig bättre. Det hjälper mig att komma ur svackorna.

Emina

Vrf blev jag blockad från din instagram igår när jag enbart ställde en fråga om du kunde ge specifika exempel på hur överviktiga blir sämre behandlade i vården? Använde varken påhopp och personangrepp utan ville diskutera och frågade av nyfikenhet. Förstår inte?

Svar: Jag är helt ointresserad av att bevisa för smala personer att överviktiga diskrimineras. Vill du verkligen veta (betvivlar detta) så kan du med fördel googla.
Lady Dahmer

Marlene

Om du kunde hitta tid på nåt vis till att måla tavlor.

D.

Det finns hjälp att få. Ta den. Du kanske inte behöver må såhär. Sådan lättnad när det släpper.

Marlene

För varje barn man skaffar kommer man ett steg bakåt från det man själv vill göra i livet. Sina egna mål etc.

Arbetsgivare , jag läste en gång att det finns en anledning till att dom ser kvinnor som fått barn som opålitliga . Dom vet aldrig vart dom tar vägen riktigt. Det finns mammor som flyttar till savannen i Afrika och utbildar sig till läkare. Vet inte om det är den ångest som du skriver om, som driver dom.

När jag fått mitt första barn kunde jag vakna mitt i natten och känna" vad har jag gjort!" Jag kände det enorma ansvar jag hade till min lilla bebis då och i framtiden.
Jag pluggade och jobbade sen så mycket att jag inte hade tid till min man. Vi skilde oss och jag fortsätter mitt liv . Med att arbeta och det känns bra för mig. Att ta hand om barn är ju ett heltidsjobb, ett dygnet -runt-jobb. Jag minns att bara sitta på bussen kändes enormt lyxigt iväg till jobbet . Utan att höra det här "mamma mamma mamma" hela tiden. Väl på jobbet är det nästa som att vila upp sig från allt jobb hemma . Och lunchrasten att få sitta ifred och ära lunch och prata med sina kollegor - kändes också bra.

Som ensamstående mamma hade jag skuldkänslor för att jag behövde lite tid för mig själv, utan mina pojkar. Jag längtade efter tystnad . Jag behövde höra mina tankar. Jag behövde dessutom ta min själ vid handen då och då och slippa känna att jag borde hålla mina barns små händer i ett fast grepp hela tiden. De drömmar jag eventuellt gick och bar på borde sättas på sparlåga, menade jag- även om jag skriver "dagbok" varje morgon och därför försökte placera drömmarna på denna sparlåga , varpå de satte igång att stormkoka, precis som mitt humör.
Barnen är ljuvliga barn, men efter hand kan en börja tycka att dom inte är fullt så ljuvliga. Jag blev snäsig, lättirriterad och skamsen. Jag längtade efter mer tid till det jag ville, sådant jag haft massor med tid till innan jag blev mamma. Kände mig kringskuren och frustrerad. Var inte mina barn viktigaste av allt, undrade jag förskräckt. Jag visste mig ingen levande råd.

"Ta dig ledigt en kväll" sa en äldre kvinnlig släkting. "Ta hand om ditt inre. Då blir du en mycket bättre mamma. Du måste lära dig hur det fingerar i verkligheten. I vår kultur sätts modersrollen först, men -för dig- är det inte så. Om du är ärlig och sätter dig främst , då kan du bli en ganska bra mamma. Men om du ljuger för dig själv...Barnmisshandel är vanligast i familjer där man umgås oavbrutet , visste du det?"

Vi hamnar på fel väg i livet därför att vi ställer fel frågor. Vi ställer fel frågor därför att vi präglas av en kultur som ogillar den frihet som all utveckling kräver. Den friheten ger oss rätt att vara lite mindre "snälla" för att kunna vara lite mer genuina. Richard Rogers läser jag i Julia Camerons böcker behövde tid vid pianot och han förbehöll sig den rätten varje morgon, men vara då- sedan var han en tillgiven pappa.
Julia skriver att hon visste inte att för mycket "snällhet" kunde orsaka barnmisshandel, men det verkade troligt. Hon tog fasta på väninnans råd och började stiga upp en timme tidigare varje morgon för att skriva morgonsidor medan hennes dotter sov. Hon tog också för vana att genomföra en konstnärsträff, så att hennes kreativa medvetande fick en släng av de stimulerande äventyr jag hade tänkt ut-och avundas- hennes barn. (En konstnärsträff är att ta ut sig själv på date en gäng i veckan en timme . Det behöver inte kosta pengar . Det kan vara nåt du gillar . Ett biobesök , en stund för dig själv vid en flod, ett besök på loppis, bibliotek , etc etc)
Dom belöning fick Julia - för att Jon börjat ta hand om sina egna behov- idéen till ett filmmanus - som hon skickade till Paramount , som köpte det.

Men ännu viktigare var detta skrev hon: Jag insåg att min mor hade gjort alldeles rätt när hon tejpade fast en liten dikt (som hon alltid avfärdat som rent svammel) ovanför diskbänken. Så här stod det:

Om du alltid sliter och gnor och
lägger manken till
och gör det tillräckligt länge,
kommer du snart a

Marlene

Om du alltid sliter och gnor och
lägger manken till
och gör det tillräckligt länge,
kommer du snart att förneka
att det finns bäckar som porlar och
fåglar som sjunger.
Då omfattar din världsbild bara tre ting-
dig själv, slitet och den där förbaskade gamla manken.

Systerskap i vardagen

Jag jämnföre mitt inre mot mitt materialistiska yttre. Och gav mig domen att jag borde må jäkligt bra och dömde mig till otacksamhet och mådde ännu sämre. Jag jämförde mitt inre mot vad jag såg av andra känslomässiga yttre och tyckte att jag var negativ och sur och mådde dåligt hela tiden. Varför mådde andra bra och var tacksamma över allt de hade och inte jag? Jag var visst tacksam över det jag har MEN jag har en känslomässig sjukdom som finns där oavsett om jag är gift, singel, har körkort, utbildning. Jag trodde hela tiden om jag bara skaffar...... När jag hade skaffat allt det där yttre man skulle ha så var det inte det som jag behövde för mitt inre. Jag kan inte lösa ett inre känslomässigt problem med yttre saker. Det betydde inte ett skit rent känslomässigt. Jag var för blockerad och hade för mycket inre stress och dåligt mående för att kunna känna att det gav glädje. Jag mådde inte bättre o var förtvivlad över det.

Jag fick söka hjälp för mitt inre. Jag fick hjälp med mitt inre på olika sätt. Det har tagit tid. Massa tid. Men det går framåt. och bakåt och framåt. Men jag börjar förstå och jag börjar hitta lösningar och bättre mående.

För vissa hjälper det inte med : tänk positivt - skärp till dig blabla Då hade man väl gjort det för 100 år sedan. Ingen vill väl må dåligt?

Systerkram till dig som kämpar. Försök att kämpa tillsammans med någon som verkligen kan detta. Det finns professionella.

Emilia

Går igenom det du beskriver. Och när jag säger "går igenom" så antar jag att det kommer att bli bättre.

Har tre fina barn som jag ibland behandlar illa genom riktigt kort stubin. Säger inget kränkande men mer ett "Gaaaaarrrgh" ungefär. Efteråt ber jag om ursäkt och förklarar mitt kassa beteende.

Har också lärt mig vad vänner är. De som står ut med mig just nu är jag evigt tacksam mot! De som inte står ut förstår jag så klandrar ingen.

Hur som helst. Du är grym, en förebild och jag hoppas verkligen att du slipper ångesten. Vad du än väljer att göra, som passar just dig, blir säkert bra.

Kram

Emina

Oki förstår men fortfarande varför blev jag blockad? Det var ju enbart en fråga jag ställde på instagram?

Svar: min instagram ska vara trygg
Lady Dahmer

S

http://aca-sverige.org/ar-jag-ett-vuxet-barn/

Catten

Barbro: mot ångest (när det verkligen är ångest) hjälper sällan logiskt tänkande.

Om- skulle det inte finnas sk A- människor som hade ångestproblematik.

Det finns ju mängder med välutbildade, rika, vältränade, utåt sett lyckade människor- med ångestproblematik. Jag har varit en av dem.

Josefine

Hur fan man gör? Man söker hjälp. Och om det tar emot att söka hjälp, sitt ner med någon för dig trygg person och lista för och nackdelar med att söka hjälp vs för och nackdelar med att INTE söka hjälp. Hur påverkar måendet dig idag? Hur påverkas din familj? Hur påverkas dina barn? Vad får ångesten för konsekvenser hos dig och er alla. Man behöver inte förstå varför man mår som man gör för att söka hjälp. Ibland - ofta - finns någon tydlig anledning, ibland har det varit så en lång stund. Svaret på det dåliga måendet är inte alltid medicinering. Det kan vara annat också som testas först. Som samtalsterapi! Det är lätt att bli förbannad på ångesten men antingen har din kropp fått tjall på alarmsystemet och den signalerar för fullt fast inget är fel. Eller så försöker din kropp berätta något viktigt för dig om något som skaver. Och det tar energi att gå runt med stressnivå på alarmsystem hela dagen. Inte undra på att du är trött. Kram på dig, du är värd ALLT gott!! Precis som alla vi andra :)

Svar: Alltså problemet för mig är just det där med trygghet. Jag känner mig inte trygg nog med nån, inte ens mig själv. Jag lägger locket på. Håller allt inombords. Det är typ ... jag tror inte det hjälper. Jag tror inte nån kan hjälpa mig.
Lady Dahmer

Emmy

Trots att jag själv jobbar i vården visste jag inte att man faktiskt kan få riktigt bra hjälp mot den ångest jag lidit av sedan jag var liten. Jag var bara tvungen att köra huvudet jävligt långt in i väggen först. För mig heter lösningarna Cymbalta, Mirtazapin, interpersonell terapi och yogameditation.

Det tog hand om katastroftankar, överdriven oro och en depression jag nog släpat länge på.

Jag har också lidit av kroppsångest i hela mitt liv och den är nu också till stor del botad. Lösningen på det var ovan plus DU! <3 Älskar att du skriver så mycket om det nu. Det hjälper mig så sjukt mycket varje dag och det är fucking amazing!

Svar: Jag är så anti medicin. Inte för andra men för egen del. Vågar liksom inte. Dels pga biverkningar men också på annat. Men när jag slutar amma ska jag prova adhd-medicin, vi får se om det förändrar nåt.
Lady Dahmer

Maja

Hoppas att du kan må lite bättre av att läsa kommentarerna till inlägget.

http://blogg.ng.se/bloggbevakning/2017/04/dags-mer-pepp#comments

Svar: BB smeker med ena handen och slår med andra, men uppskattar såklart alla kommentarer. Mina följare är fantastiska. <3
Lady Dahmer

Maja

Skrev en kritiskt kommentar imorse om "att tycka synd om folk utan barn". Jag håller ju inte med men min kommentar var omogen och taskig. Jag ber om ursäkt. Tycker du gör ett jävla bra jobb. Massa kramar<33

Svar: Ingen fara hörru! <3
Lady Dahmer

Mia

Alltså, jag har ingen egen erfarenhet av detta, men kan det inte vara babyblues? Är det inte vanligt att "följdverkningar" som nedstämdhet/depression kan komma av det tredje lilla underverket? Sök för det, kvinnor ska inte bara stå ut och rycka upp sej, det finns hjälp att få!

Svar: Nä jag tror inte det. Alltså klart jag blir negativt påverkad av att sitta fast i en bebis men det är inte babby blues som så.. :-) Jag blir deprimerad i perioder. Och ångest har jag haft sen jag var liten.
Lady Dahmer

Josefine

Det var jag som skrev om det där med trygghet och du svarade att du inte litar på nån, inte ens dig själv. Kan jag få maila dig? Lovar att jag inte säljer nåt eller har nåt jag ska pådyvla dig och självklart ska jag inte be dig att öppna dig för mig på nåt vis. Det är bara det att jag jobbar i behandling med relationer och anknytning och vill ge lite information som du får ta - om du vill! Obs inget svammel eller hittepå. Men jag vill helst inte skriva i kommentatorsfältet för jag vill inte lämna ut mig själv i det jag gör eller tänka högt inför massa läsare. Eller kan jag inboxa på facebook? om det är ok så kommer jag skriva till dig där och mina initialer är JG så du vet :-) obs obs! Helt okej att säga nej tack, jag tar inte illa upp på något vis. läste ditt senaste inlägg om föräldraskap och det liksom stärker det jag tänker. Jaja du får göra som du vill. Nu ska jag käka B&J när ungarna äntligen somnat. Win!

Svar: du kan maila mig på ladydahmer@hotmail.com, kan ej lova nåt svar dock då jag har mkt på tallriken just nu!
Lady Dahmer

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog