Lady Dahmer

När smala berättar för tjocka hur det ligger till (thinsplaining)
  
 
 
VA GRÖNSAKER VAD ÄR DET FÖR NÅT DUUUUUUH?? Vatten?? Va ska man inte bälja tre liter läskeblask om dagen?
 
Ibland tillåter jag tjockhatarna att komma in och bröla sina sanningar om att det bara är att ''äta rätt och röra på sig'' och lika ofta så slutar det med att jag vill begå våld. (Och det är anledningen till att jag ännu mer ofta faktiskt modererar bort fanskapen) 
 
Det är så frustrerande. Den här okunskapen som måmga smala envisas med att spy ur sig åt höger och vänster. Framförallt för att de fortfarande tror att man liksom rasar i vikt om man bara gör små ändringar i vardagen. "man behöver inte banta!" hojtar nån klämkäck smal person och fortsätter med att öscha på om att det är LIVSSTILSFÖRÄNDRINGAR som krävs. Vilka dessa är är oklart men när man gräver lite så verkar dessa smala utgår från två saker:
 
  1. Tjocka är okunniga och dumma och vet inte att läsk och godis och skräpmat är onyttigt.
  2. Tjocka äter bara läsk och godis och skräpmat i jättestora mängder.
Sen finns mellanskiktet, där vi bara väljer att äta normalt, väljer bra mat för att det är gott och gör gott, väljer bort skit och skräp för att det varken är gott eller gör gott, kan ta en kaka, kan äta chips, kan äta pizza - men som gör det ibland, väljer att röra på oss, träna och motionera för att det är roligt och gör gott, för att vi träffar andra roliga och trevliga människor när vi gör det. Vi offrar inget, vi vinner däremot massor av energi och livslust, vi gör ingen grej av ätandet, vi bara väljer att äta ett bättre alternativ, vi bara är, trivs, mår bra, har det fantastiskt och låter kroppen reglera energi in och energi ut på ett högst naturligt och enkelt och bra sätt.

- från en debatt på instagram

JAHAAAAA man behöver bara ''äta normalt''. Alltså vi tjocka behöver bara sluta frossa som jävla svultna grisar så sköter sig allt automatiskt! HURRA! Typ så. Hear ye hear ye, den smala has arrived för att berätta hur det ligger till! (Thinsplaining) "Sluta häv i er fem limpor med choklad på till frukost så blir ni smala! ÄT NORMALT! Ta en promenad om dagen så blir du smal!" Ja möjligtvis om den promenaden pågår precis hela dagen och är i en extremt hög hastighet. (Så jag inte hinner äta alls)
 
 
Dagens lunch.
 
Jag vet inte, jag får kanske skylla på TV-program som "Du är vad du äter" eller "Biggest loser" för denna myt kring tjockas kost? Men var och en blir ju salig på sin tro. Jag tror personligen att smala människor är för dumma och lata för att lyssna och lära om när de har fett jävla fel.
 
Måste bara fråga en sista grej, rent generellt för att jag är nyfiken: överviktiga säger ofta 1: de vet redan allt om hur man går ner i vikt. 2. De kan mer än de flesta om kalorier och socker och allt annat kopplat till kosten. Varför säger då så många överviktiga att det inte GÅR att gå ned i vikt? Förutsatt att man verkligen vill - handen på hjärtat har man verkligen försökt? På RIKTIGT? Verkligen bestämt att nu jävlar vill jag ändra vanor, och då verkligen, återigen och med bägge händerna på hjärtat, gjort det och hållit i det i mer än ett år, (det tar minst tre månader att ändra en vana) inte bara några veckor efter nyårslöftet. Och det innefattar omläggning av kost och att träna sig svettig tre gånger i veckan? Har man det och det ändå inte funkar, men man verkligen vill, så skulle nog jag ta professionell hjälp, det finns människor som jobbar med att hjälpa andra till förändrad livsstil. Har man bara försökt halvhjärtat och inte på allvar och ger upp ganska lättvindigt och sedan slår fast att det inte går trots att man vet precis hur man gör och kan allt om kalorier och kost. Ja, då är det tyvärr inte så förvånande kanske att tjocka många gånger anses både lata och dumma. Vilket är tråkigt, så det är därför jag undrar. Jag får liksom inte ihop det.

- från en debatt på instagram

Hen får inte ihop det. "Hallå har ni provat att svälta och späka i ett ÅR va va va? Har ni det? Hur kan ni säga att det inte funkar att gå ner i vikt om ni inte lidit tillräckligt länge?". Ja kanske för att människan inte är en robot som kan stänga av kroppsfunktioner. 
 
För att det är helt orimligt att förvänta sig att en människa ska klara av att gå hungrig så länge.
 
Jag är inte lat för att jag inte står ut då. Jag är mänsklig. OCH JO MAN GÅR HUNGRIG.
 
För att en tjock person ska gå ner i vikt så måste hen äta mindre än vad kroppen kräver och behöver för att gå runt. Och det funkar så att när kroppen inte får den energi den vill ha och behöver så signalerar den hunger. Detta innebär att man är hungrig. Är jag tydlig nog?
 
Tipsar återigen om inlägget "Hur många kalorier bränner hat?"
 
De flesta tjockisar har tappat vikt förut. Flera gånger om. De har lyckats gå ner 5, 10, 20, 30 kilo. De vet att det går, om man hatar sig själv och är besatt som en anorektiker av vad man äter. Det går. Men kroppen är ju en jävla fitta och har du en gång bantat och tappat vikt och gått upp och gått ner så är du, för att uttrycka det enkelt, fucked for life. Det som fungerar för människor som inte kämpat större delen av livet med vikten, det fungerar inte för tjockisar. 
Kroppen kommer ihåg och vill inte släppa ifrån sig en enda fettcell. Det är inte en bortförklaring eller ursäkt, det är rena fakta. ”Ät mindre och motionera mer” är så himla enkelt råd. Synd bara att det inte fungerar
. (Läs mer här)
Som sagt, det går. Det är inte fysiskt omöjligt, det är bara jävligt jävligt svårt. För säg att du har 30 kilo att gå ner. Många har mer än så, andra har mindre, men låt oss säga 30 kilo. Låt oss sedan säga att du går ner ett halvt kilo i veckan, vilket inte är varken mycket eller lite utan rätt realistiskt sett över ett längre perspektiv. Det är alltså 60 veckor. Lägg sedan till en platå som kan vara i flera månader, men vi kan vara snälla och säga… två. Vi är uppe i 68 veckor. Det är 17 månader, det vill säga nästan 1.5 år. Och då förutsätter vi att man under denna tid håller sig till sin diet, inte unnar sig en bit tårta på sin födelsedag, inte går på fest och dricker sprit, alltid tackar nej till kakan till kaffet på rasten, inte unnar sig en bakispizza och konstant hatar sig själv, föraktar sin kropp och räknar kalorier (
vanligtvis runt 1300 om dagen
) och väger maten. (Men motion då? Motion är bra, men all forskning visar rätt entydigt på att det är maten som är lösningen till viktnedgång, framförallt för kvinnor.)
Låter det sunt? Nej. Aja men "man kan ju om man vill ju!" hojtas det vidare då, när jag ifrågasätter. Man behöver bara motivation! Aaaah ja den där motivationen ja. Kan jag köpa den på flaska? Odla den i min lilla ogräsbevuxna örtträdgård som är bakom huset och som jag försummat. (För att hinna äta trettio bullar innan lunch)?
 
 
 
 
(Min örtträdgård)
 
Om jag saknar motivation, var får jag den ifrån då? Alltså kan vi bara sluta tjata om motivation? Har man den så har man den och har man den inte så har man den inte och då blir det jävligt svårt att ägna sig åt de där tre fyra åren av självhat och bantning som skulle krävas för att nån med min övervikt ska gå ner allt.
 
Och då har jag inte ens nämnt kommande år av att hålla den vikten när den väl är nere, för det är också ett heltidsjobb och faktum är att de flesta går upp allt de gått ner igen inom loppet av tre år. Tänk på det när ni saligt refererar till er granne eller morsa eller er själva som gått ner massvis. NI GÅR UPP IGEN. Ledsen att behöva säga det och bajsa på era prestationer men statistiken talar emot er.
 
Och tillhör ni de där undantagen som inte gör det så får ni helt enkelt vara tacksamma för att era kroppar funkar så. Era kroppar FUNKAR SÅ. Och hur våra kroppar är ett lotteri helt enkelt och inget vi kan påverka på egen hand. (Jag skäller inte på er kära stammisar, bara på nån enstaka nyfräst bantare som råkat irra sig hit för att berätta för den korkade tjocka tjockisen hur man gör)
 
Så för sista (det är inte sista) gången: 
 
Om det gick att gå ner i vikt så skulle ingen vara tjock. Titta ut? Ser du tjocka människor? Där är ditt bevis för att det inte funkar för lyssna jävligt noga nu: Ingen, iallafall nästan ingen, vill vara tjock i ett samhälle som hatar tjocka.
 
Hade vi kunnat ändra på våra kroppar så hade vi gjort det för länge sen. Det handlar inte om att vi är lata eller korkade som inte förstår eller orkar utan om att alla kroppar är olika. En del kan äta hur mycket som helst och aldrig gå upp ett gram, medan andra får kämpa för att inte gå upp av vanlig jävla hemlagad husman och detta trots att de går till gymmet flera dagar i veckan.
MJ

Var inte alla kroppar olika före fetmaepidemin?

Svar: Fetmaepidemin är en myt
Lady Dahmer

D

Du som alltid skriker om att man måste svälta sig för att gå ner i vikt,
Är det inte du som förespråkar LCHF? Då om något borde du ju veta att man i stort sett kan äta huuuuur mycket man vill, och ändå gå ner?

Svar: Alla går inte ner på lchf utan att också banta dvs äta minimalt med kolhydrater. Jag är en av dessa tex. Och jag går inte ner ett enda gram om jag "fuskar" med bulle eller chips eller nåt annat utanför det tillåtna. Och så rekommenderar jag inte nån att leva. Man måste kunna tillåta sig själv att äta av allt emellanåt.
Lady Dahmer

D

Ja men det är en helt annan sak om du nu vill äta bullar samtidigt som du äter lchf, men det har ingenting med svält att göra, du svälter inte för att du tar bort kakor ur kosten.

Svar: Jag pratar inte bara om bullar. Som jag skrev så måste jag var strikt. Jag kan tex inte äta morötter. Eller frukt. Eller för mkt mjölkprodukter. Ja jag går ner ett halvt kilo i veckan om jag kör på hård lchf. Men det kräver en massa viljestyrka (och självhat) för att jag ska orka det.
Lady Dahmer

T

Jag har bantat ner mig ordentligt vid ett tillfälle i livet, gick ner 30 kg med hjälp av hårt träning cirka 6 dagar/vecka och lågkalorikost (detta var innan LCHF-trenden kom så jag åt minifraiche med 1 % fetthalt osv). Jag blev normalviktig. Men mådde skit. Orkade inte sköta jobbet ordentligt, tappade hår. Jag hann aldrig bli underviktig för tillslut gav jag upp och började äta och gick upp 15-20 kg, men jag var så sjukt ätstörd. Jag gick hungrig i typ ett år. Minns att jag fick dåligt samvete när jag åt en pepparkaka på julfika hos nån släkting. Jag vägde allt jag åt. Men ojojoj alltså vilka komplimanger jag fick. Släkt, kollegor, vänner. Nu får jag inga komplimanger för min vikt längre, men känner mig stark och frisk. Och jag kan äta vanlig mat, lördagsgodis med barnen och ta en tårtbit om jag är på kalas.

S. med punkt

Nu bryter jag säkert mot god sed eftersom jag bara har läst inlägget jag kommenterar och inga tidigare diskussioner kring fetma/bantning etc. (vi kan väl kalla mig dum och lat), men frågar ändå : Är det alltså så att vissa människor helt enkelt är förutbestämda att bli och förbli tjocka? Ungefär som man föds med en viss ögonfärg?

Och hur tänker du kring LCHF? Det är den enda form av vikt-/hälsoreglering jag vet något om, så då du skriver om att man bara kan gå ner genom att dra ner på kalorierna och att gå hungrig i 1,5 år känns det främmande. Obs, jag kommer alltså inte med bantningstips (bryr mig väldigt lite om vad andra och jag själv väger), utan frågar ärligt för att jag inte har uppfattat LCHF så.


Binki

Lite off topic, kanske, men har tänkt mycket på "richsplaining" på sista tiden, som funkar på samma sätt. Folk som har pengar som säger till folk som är fattiga att det bara handlar om att prioritera, spara in på onödiga kostnader, köpa kvalitet istället för billigt skräp osv. MEN det går inte att förbättra sin ekonomiska situation genom sådant, precis som att en daglig promenad inte gör en smal. Rika däremot får gärna "Unna sig" eftersom de tror att de är välbärgade pga sin karaktär - just som att smala tror att de är smala (och sunda) genom rätt sorts tänk.

Catten

Jag har en nära vän med fetmaproblematik (problematik eftersom kroppen på olika sätt säger ifrån) och hens svårigheter med maten är dels missbruksrelaterad (känslostyrd) men också oförmåga att känna mättnad. Det spelar ingen roll om hen lagar mat för att frysa in för sannolikheten är stor att maten för fyra dagar äts upp på en dag.

Sjukvården har pratat om operation, men risken är väl stor att det som är känslostyrt av ätandet tar sig uttryck på annat sätt.

Jag ser det allt annat än lätt för X att gå ner i vikt.

MJ

Nej, fetmaepidemin är ingen myt.
Det är större och större andel av befolkningen som är feta, det har ökat konstant sedan 70-talet.
Samma sak gäller andra länder där livssituationen ändras vad gäller kost och stillasittande.

T.ex. på öriken i Stilla havet har fetman ökat från ovanligt i början av 70-talet, några procent över 30 i BMI, till att 70% av befolkningen har BMI över 30 idag. 95% av befolkningen är överviktiga.
Det som orsakat förändringarna är en förändring i livsstil och kost som började på 60-talet.

Samtidigt som den amerikanska befolkningen blir allt fetare så har mexikanerna sprungit om dem och blivit ännu fetare. Hur är det möjligt om fetmaförekomsten inte förändras?
Barnfetma är tre gånger vanligare i Mexiko än det var för bara tio år sedan.

Då är vi tillbaka på det där med att ge riktig information.

Svar: BMI-gränserna har flyttats sen åttiotalet. Det är alltså inte en ökning som skett utan det som ansågs normalt innan ses som övervikt nu.
Lady Dahmer

Johanna

Du skriver att feta inte alla äter onyttig mat och du lägger upp en bild att din lunch är bullar herregud. Skulle reagera om en smal också åt bullar till lunch.

Svar: Det är jag ganska säker på att du inte skulle.
Lady Dahmer

Elsie

Ingen ska behöva gå igenom det självhat som bantning innebär. Ingen. Vilken värld det skulle vara om alla skulle få tillåtas älska sina kroppar oavsett hur de såg ut! Antagligen mer kärleksfull. Kanske mer välfungerande (vem vet).
Och måste bara kommentera: 1300 kalorier. Vilket jävla skämt. Åt så som ätstörd, var för sjutton inte hälsosamt varken fysiskt eller psykiskt. Vem kan leva så utan att må dåligt, vara irriterad, trött och racka ner på sej själv? (Jag kunde inte det)

Tack LD för att du ifrågasätter! Du är en förebild.

Marlene

Johanna
Smala äter bullar och chips och glass och coca Cola och ostbågar och you name it. En stor hamburgare. Folk bryr sig inte. Men om dom får se en tjock äta nämnda saker blir det ett jävla liv
Särskilt om hon inte ber om ursäkt och visar att hon skäms på nåt vis. Sitter hon där och njuter? Vilken jävel! Medan smala får vara ifred.

alice

det folk inte fattar är att en större kropp behöver MER kalorier än en liten kropp för att fungera. så enkelt är det. vad som är lagom för en 'smal' person är inte lagom för en 'tjock' person. skulle man försöka äta så skulle man svimma innan middag. är så trött på att folk tror att tjocka människor är dumma. media gör inte saken bättre.

Svar: Precis. Vi är inte feta för stt vi äter mycket, vi äter mycket för att vi är feta.
Lady Dahmer

Maja

Jag är glad åt allt du gör i kroppspositivismens namn, och alla andra, åt hela "rörelsen" (som väl ännu dock mest finns på sociala medier). Ibland blir jag så trött att dett finns bara. Alltså det borde inte behöva finnas (medveten om att jag sparkar in öppna dörrar här men). Min kropp, eller bilder på den, är liksom inget statement. Den bara är. Den existerar och ser ut som den gör pga olika faktorer som alla är irrelevanta. Jag har alltid lagt upp bilder även såna där jag själv inte tycker jag blev så bra för dom bilderna är ju ofta roligast. Har innan inte tänkt på att det kan va ett statement . Nu tänker jag på det hela tiden. Jag önskar lite att jag inte kände till kroppspositivismen för då var det bara okomplicerat. Därför blir jag nog gladast av att se bilder på insta etc som bara visar en kvinna , utan medföljande förklaring om att love your size, eat fat die yum. För dom hashtaggsen blir ju liksom som en förklaring eller ett försvar. Som inte borde behövas. Asså vem.fan bryr sig om vad nån annan äter till lunch eller hur den ser ut, det är så sinnessjukt. Jag har aldrig förut tänkt tanken att det skulle behövas. Jag fattat att jag levt i skyddad verkstad. Ingen har nånsin kommenterat på en matbild o sagt att det borde du inte äta. Jag har bara vänner o familj på.min insta så ingen säger ju nåt taskigt där liksom. Jag känner ingen stress över hälsohets eller grönkålsivrare alltså vrm har tid?! Man ska jobba och leka med barnen o läsa en bok om sen är mannen trött vem fan orkar jogga och läsa Topphälsa efter läggning?! Känner det som att vadå så lever väl ingen? Men jag har kanske helt fel??

Detta är ingen kritik jag bara önskar att fler kunde känna att de är självklara på det sätt jag känner att jag är (jag har en alldeles vanlig lagom mjuk kropp liksom) . och att vi alla kunde få finnas till utan defensiva hashtaggar o kommentarer. Alltså att de inte skulle behövas. Om du förstår vad jag menar. Kanske nån dag når vi dit.

Malin

Har en liknande upplevelse som T, i bagaget. Jag bestämde mig för att gå ner i vikt och gick ner 30kg på 6 månader. Jag konditionstränade 5 dagar i veckan och styrketränade 1 gång i veckan. Jag åt strikt lågkolhydratskost och aldrig mer än 1200 kalorier om dagen (men kunde förbränna 900 kalorier på löpbandet om jag stannade på gymmet länge nog). Jag gick som sagt ner 30 kg på väldigt kort tid och blev överöst med komplimanger och heja rop. Mina klasskamrater på universitetet frågade om jag inte kunde visa "hur man gör" och jag vågade aldrig erkänna HUR strikt jag var för samtidigt som det fungerade så skämdes jag över att det inte var lättare. Jag sov middag varje dag, ibland två gånger för att jag var så trött och efter ca 3 månader så försvann min mens helt och hållet. Jag blev besatt av att räkna kalorier och sa alltid nej till sociala tillställningar som jag visste skulle innebära mat som jag inte själv lagat för då visste jag ju inte vad jag åt. Jag insåg ju i och med loggandet av all min mat i min app hur mycket socker det fanns i olika livsmedel och lärde mig snabbt vad jag skulle undvika helt och vad jag skulle sätta för gräns per dag. Jag hade t.ex som regel att jag inte fick äta fler än 3 körsbärstomater per dygn (!) pga sockerinnehållet. Kalorierna visste jag var få, men det räckte inte för mig. Det var för mycket socker så jag tyckte att fler än 3 på en dag det skulle göra mig tjock. Jag åt aldrig frukt mot slutet utan endast kolhydratsfattiga bär som t.ex hallon eller blåbär och räknade alltid antalet eller vägde på köksvåg. Efter ett tag blev det rent av SVÅRT att komma upp i 1200 kalorier på en dag! Jag hade valt bort så många livsmedel att det som blev kvar var så kalorifattigt att jag hamnade på omkring 800-900... Appen lät andra användare se dagboken och många blev sura när någon loggade mindre än 1200 kalorier så jag skämdes över det också. Detta löste jag genom att logga ett par matskedar med jordnötssmör som jag faktiskt aldrig åt, men det puttade mig över 1200 samtidigt som jag visste att jag inte hade ätit mer än mina 800. INGEN i min omgivning ifrågasatte något av mitt beteende. Tvärt emot fick jag beröm överallt. Alla tyckte det var fantastiskt och jag fick höra att folk var avundsjuka på mig som blivit så smal och fin. Det var lätt att fortsätta då. Det var lätt att logga mat som jag ändå inte åt. Jag vägde fettfri keso, loggade 30 gram men åt bara upp halva portionen... Det fanns så många knep och allt fungerade. Det var plättlätt och jag hann knappt köpa kläderna innan de var för stora igen. MEN... jag hatade mig själv och mitt utseende precis lika mycket som innan. Jag såg på kläderna att jag gått från storlek 44 till 34 på 6 månader och förstod på folks kommentarer att det var superbra men jag själv tyckte inte att jag var "snyggare". Jag hatade mina lår precis lika mycket innan. Jag kände mig lika äcklig som innan och tanken på att fortsätta leva så, livet ut, var så deprimerande att jag grät i timmar av bara tanken på att vara jag.

Sen blev jag förkyld. Jag skrev tentor och skulle ta examen och det blev för mycket. Kroppen orkade inte och en förkylning slog så jävla hårt. Jag orkade inte springa och gymma på samma sätt och kroppen krävde mer mat för att orka. Trots att jag långsamt gick upp mina kilon igen när jag började jobba heltid och det helt enkelt inte fanns tid till att väga och mäta allt jag åt, så tog det nästan 2 år innan jag fick mens igen och jag hann bli rejält rädd över att den aldrig skulle komma tillbaka. Nu är jag fortfarande normalviktig, så har inte gått upp alla mina kilon igen men det krävs fortfarande "mer" för mig att hålla den vikten än det hade gjort om jag inte hade SLAKTAT min ämnesomsättning så som jag gjorde och jag har fortfarande väldigt svårt att acceptera mig själv. Det där med tomaterna finns kvar och än idag äter jag inte mer än 3 körsbärstomater om dagen för att det sitter i ryggmärgen...

Delar egentligen bara av mig av min upplevelse för att visa på att nej, bara för att man väger 30kg extra så är man inte lat eller

breakuntil

Motivation är svårt att hitta om man verkligen inte vill nåt. Det tog mig tiotals år att inse att jag tappar lusten till att bli smalare eftersom det helt enkelt inte är så viktigt för mig. Det är viktigare för andra... viktigare för självhatsindustrin, så den kan sälja saker till mig. Skammen som jag känner ibland är värd att leva med. Den blir också mindre och mindre allt efter att jag klipper bort sånt som ökar den. Vågen, för små kläder, elaka vänner, träningskonton på instagram, kränkande artiklar på nätet... bort! Sätter tid på mitt jobb, böcker, resor och goda vänner, yoga och te... glass och pizza. Med mera.

Nemo

AMEN HALLELUJA! Hör änglakörarna sjunga i takt med varje ord i detta inlägg.
Jag började läsa kommentarerna i de förra inläggen angående tjocka, men fick lov att sluta efter bara ca 5-10 kommentarer för att de fick mig att må så dåligt. Riktigt, riktigt jävla pissdåligt verkligen. Jag tror verkligen att folk inte inser att det skadar mer att få höra att man inte duger (för det är det som sägs när man skriver "alla har lika värde MEN..." eller "jag bryr mig inte om folks vikt MEN...") än att få höra att _det är okej att vara överviktig_. Precis som du skriver LD, och som många tjocka säger likaså, INGEN VÄLJER ATT VARA TJOCK. Kunde man förändra sitt utseende på ett adekvat sätt skulle man göra det. Att svälta eller träna ihjäl sig är dock INTE den rätta vägen, eller för den delen ens en enkel eller ens _möjlig_ väg. Jag förstår inte heller varför så många normsmala människor får för sig att de har tolkningsföreträde när det kommer till övervikt.
Tusen tack och krmar till dig iaf LD!

Lillan

Biggest loser är ju dessutom en sån rökridå. Läste en artikel på SVT:S hemsida som handlade om övervikt och där stod det att bara 5 % av deltagarna (och hur många hundra har det blivit genom åren?) kan behålla sin vikt. Så visst, det går att träna som fan, vara hungrig och missnöjd - och bli smal! Men vad är det för liv? Och hur blir det för människorna som måste leva med den här arga, olyckliga smala människan?

A

Jag är vad jag skulle vilja kalla en någorlunda välfungerande anorektiker. Har alltid skrattat rått åt hälsohetsare som menar att det är så gott och enkelt att bli smal. Det är det inte. Det är ett helvete, smal blir man genom att vara hungrig. Så enkelt är det

Bara jag

Bilden, bullarna... Den triggar min ätstörning som fan 🙈 Fän...

Marlene

Det är lika jobbigt för alla, sade en patient till mig när jag gjorde min praktik på psyk. Hon sa det när hon var iväg och tränade och vi följde med henne. Hon pratade om att vara smal. Hålla kroppen smal . Vissa var så eländiga när dom kom in på psyk att dom inte kunde gå, utan fick komma in i rullstol. Jag intervjuade en tjej som en uppgift från skolan en anorektiker. Hennes kamp med ångest. När dom kommer in har dom svält sina kroppar. Kroppen är på svält och det är allvarligt . Det handlar om liv och död.

Somliga Förbannade Kvinnor

Johanna
Du ser en bild på en tjock person med bullar som skriver att det är lunchen och bara köper det helt okritiskt? Samt antar att alla luncher ser ut så. Säkert middagar och frukostar också. Du och många med dig borde ägna er åt att ifrågasätta era tankar, läsa färska vetenskapsartiklar och öva på impulskontroll. Allt som far genom hjärnan behöver man inte skriva eller säga. Börja med det och sen kan vi prata.

Somliga Förbannade Kvinnor

MJ
Vet du varför människor blir feta? Kan du exempelvis nämna två av de vanligaste orsakerna?

Somliga Förbannade Kvinnor

D
Jaså, skriker LD? Har sett och hört henne prata massvis med ggr och aldrig hört henne skrika? Eller du kanske hör LD:s röst i skriven text? (Spännande i så dall, berätta hur du gör!)? Eller så kanske det är så att du använder lite härskartekniker nu? Sluta med det. Det är otrevligt.

Emschen

Jag har ingen hungerkänsla längre. På högstadiet var det många som berättade för mig att jag var tjock så jag slutade helt enkelt att äta när någon såg. När jag kom hem från skolan år jag snabbmakaroner och ketchup för det var snabbt. Så åt jag genom högstadiet och gymnasiet. Jag har alltså fördärvat min kroppsfunktion pga samhällets jävla smalhets!
När jag, strax innan jag fyllde 30 år, gick ner 33 kg jublade alla och berömde mig. Att jag hade panikångest, inte såg någon ljus framtid för mig själv och helst ville hamna i koma (jag hade inte dödslängtan bara längtan efter att slippa känna) det var det ingen som såg.
Nu vet jag inte vad jag väger men visst är jag tjock. Jag orkar inte bry mig om att jag är tjock längre! Jag kan busa med mina barn, jag cyklar varje dag då jag inte har körkort och jag försöker träna tre ggr i veckan men framförallt försöker jag leva mitt liv och det kan jag för min kropp funkar bra trots min övervikt.
Så till alla er med massa åsikter om att jag ska passa in i smalnormen - ta dig en fika och fundera på vad fan du har i mitt liv att göra!

Tack LD för bra inlägg!

Madeleine

För det första så håller jag med dig om mycket du säger men jag hoppas inte att du påpekar att alla smala människor tycker såhär om kraftiga för att det är inte sant. Jag är själv smal och jag håller med dig på många punkter om kraftiga.
Sedan blir jag arg tillsammans med dig också för att jag håller med dig om att äta godis och sådant är inte bara dåligt. Jag har ångest och liknande, vilket är något helt annat, men ändå, och jag MÅSTE äta socker när jag till exempel haft panikattack för att min kropp behöver socker då. Så att hur onyttigt folk än tycker att det är så är det också jävligt nyttigt för kroppen ibland.

Madeleine

Jag ser på Biggest loser ibland, då min sambo ser på det, men för det första så tycker jag mycket det dom gör är farligt, sluta att äta så fort och träna så hårt, och så tycker jag faktiskt att dom är taskiga mot deltagarna, det kan inte vara mycket nyttigare som dom gör mot dom än att dom hade suttit hemma och ätit godis.

Svar: det är definitivt livsfarligt. Många får obotliga skador på kroppar och organ efter att de varit med där. Och de flesta går upp allt igen.
Lady Dahmer

Harmagedon

Jag brukar hålla mig borta från kommentarer om folks kroppar. Det borde vara hyfsat enkelt men en del kvinnor tigger sådana kommentarer. Inte i bemärkelsen att de ser ut på ett sätt som gör det svårt att avstå från att kommentera deras kropp utan verbalt tigger de. Jag är i mina egna ögon hyfsat normalviktig ( 60 kg till 170 cm) och får ofta någon komplimang om kläder från en annan i mina ögon normalviktig kvinna som snabbt kontrar med att sånt kan hon som är så tjock inte ha. Trots många års funderande (jag är 40+) kan jag inte komma på något vettigt att säga i det läget. Brukar falla tillbaka på någon intetsägande spegling. "Jasså, tycker du så" och då känner jag mig dum för att jag inte tröstat dem med ett; "nä, du är inte tjock". Men det går ju mot mina principer om att inte kommentera folks kroppar. Hur man än vänder sig har man visst rumpan bak. Eller är det någon annan som har ett bra svar i det läget?

Sofie

Blir lite chockad över de feta pekpinnar som delas ut här faktiskt. Tror ni att ni på något sätt motiverar folk med övervikt att gå ner i vikt? Med era kommentarer skickar ni folk totalt ner i "fördärvet", för som LD sa, INGEN vill vara tjock. Då står ni på barrikaderna och vrålar om hur dåliga alla överviktiga är. Tror ni att det hjälper eller stjälper en redan troligen ganska sabbad självbild att bli bättre?

Jag gick ner 22 kilo för ett ganska långt antal år sedan. Då hade min sambo och jag inga barn och vi körde Atkins-racet all in om man säger så. Sedan separerade vi. Jag var smal och då automatiskt snygg enligt mig själv och andra. Kanske första gången i livet jag har sett mig själv som snygg. Är man 1,80 lång så syns man liksom bland tjejerna ändå om man säger så.

Träffade en ny kille. Vi fick barn men han var galen och det blev ett polisärende av saken. Nu är jag ensamstående med min son (fast lyckligt lottad med hus och allt tack vare släkt och arv och så, ingen misär att skylla på med andra ord)
MEN här kommer mitt dilemma. Jag kan köra Atkins igen, det funkar och jag vet hur systemet kring det är uppbyggt, men vill jag ge min son den bilden av mig? Att jag inte äter pasta, potatis, vissa (många) sorters grönsaker, bröd, ris, mjölk med mera? Skapar det en sund människobild för honom? Ska jag lära honom att fett är bra och kolhydrater dåligt bara för att JAG vill bli smal igen?

För övrigt går inte alla upp allt igen. Jag gick ner 22 kilo har har gått upp 10 av de och då har jag fött barn under tiden, så det är nog lite en myt att alla går upp allt och lite till. Verkar som att min kropp landat på någon typ av trivselvikt (även om jag inte håller med alla dagar) Var för tjock innan, bantade ner mig, blev gravid, och efter det 10 kilo upp av de 22 ner så .... Vill jag ner mer så måste jag införa nya vanor som kan/kommer att påverka mitt barns syn på mat och kroppsideal. Är det värt det?
Inte för mig.


MJ

Sofie
Kan det inte vara bra även för sonen att äta nyttigt?
Lågkolhydratkost handlar inte om viktnedgång, det är en bieffekt. Att det blivit en bantningshajp kring lågkolhydratkost beror ju på de där tjockisfobierna, att själva viktnedgången och att bli smal skulle vara det viktiga.

Elin

Jag är normalviktig. Lyssnade på podden idag och inser att jag är så himla ätstörd jag med. Jag har alltid tränat mycket och min mamma har sagt grejer som "man behöver inte väga mer än man vägde som 17-åring resten av livet" och "tränar man kan man äta vad dom helst". Sedan skadade jag mig, blev över 20 år och kilona klättrade på, jag slutade träna på samma sätt och fortsatte äta.

Jag var en färgad hater när jag hittade din blogg, men du har lärt mig att jag får äta vad jag vill. Punkt. Inga ultimatum, ingen skam, ingen ångest.

Försöker få fram det vid fikabordet på jobbet men möts av massa "ja jag FÅR ju äta vad jag vill men jag VILL tänka på figuren" osv osv osv. Med noll tanke på vad det gör med alla tjocka vid bordet eller ätstörda.

MJ

Harmageddon:
Vad sägs om:
"Tjocka kan ha vilka kläder de vill"

Somliga Förbannade Kvinnor

Sofie
De allra flesta går upp alltihop och lite till inom 3 år. Den övervägande majoriteten betyder inte alla vilket ingen sagt heller vad jag kan se.

Harmagedon

MJ: Så kan man säga om man vill att de ska höra: Jag tycker att är monstruöst fet och ful...och det vill inte jag.

Helena

Ja herregud. Min idealvikt enligt BMI ligger på ca 70-80 kg. Jag vägde 90 kg, bantade ner till 80. Gick upp till 100, bantade ner till 85. Nu är jag uppe på 110. Båda viktnedgångarna åstadkoms endast medelst svält. "Behöver jag verkligen äta lunch? Jag känner mig lite svimfärdig av hunger men det är nog okej".

Jag tänker aldrig någonsin mer banta - om jag hade låtit bli att banta och hetsa hade jag antagligen legat kvar på 90. Om jag bantar igen kommer jag inte sluta på 70-80 - jag kommer sluta på 120. Because that's how it works. Aldrig mer.

Förstår inte heller det här med motivation. Jo, jag kan hitta motivation att ta mig igenom något jobbigt TILLFÄLLIGT. Jag menar, titta på hur mycket jag gått ner tidigare. Men anledningen till att jag går upp alla kilon jag gått ner, och mer därtill, är för att INGEN orkar svälta sig själv livet ut. När man väl nått sin idealvikt finns det bara en väg att gå - uppåt. Den går aldrig någonsin rakt fram. Om det gick att hålla den vikten hade jag väl gjort det? Det handlar inte om att jag inte har försökt - jag HAR försökt. Det fungerade inte.

Dessutom - det är bara att titta på min syster som är lika lång som jag. Hon väger ca 65-70, alltså i underkant av normalvikt. Hon äter mer mat, mer godis, mer snacks och rör sig mindre än mig, har gjort i många år. Japp. "Kalorier in och ut" var det ja.

Fick en fin liten folder nyligen om vad som är "bra mat", tips för att gå ner i vikt, av en sån där förståsigpåare. Men JAHA, menar du att jag ska äta MINDRE KALORIER? Det hade jag aaaaaaaldrig kunnat gissa själv. Jag menar, eftersom jag blivit matad med just det hela mitt liv och levt efter det i omgångar dom senaste 20 åren. Men nu när DU säger det så FATTAR jag äntligen! *facepalm*

Sofie

Svar till MJ (sjukt irriterande att det inte går att kommentera under svaren)
"MJ
Sofie
Kan det inte vara bra även för sonen att äta nyttigt?
Lågkolhydratkost handlar inte om viktnedgång, det är en bieffekt. Att det blivit en bantningshajp kring lågkolhydratkost beror ju på de där tjockisfobierna, att själva viktnedgången och att bli smal skulle vara det viktiga."

MJ, enligt mig, BVC och förskolepedagogerna så äter barn i 5-årsåldern bra kost i allmänhet i Sverige. Jag tenderar att tro att jag är ganska duktig som lagar hemlagat, grönsakssoppor och linsgrytor blandat med ett och annat besök på pizzerian eller Donken. Sen får han godis på helgen också. Totalt fail då enligt dig, eller? Aldrig i livet att jag skulle ta bort alla kolhydrater för ett barn som växer. Som vuxen gjorde jag mitt eget val med Atkins.

Elin

Fråga till Dahmer! Går det inte att svara på kommentarer på nya bloggen? Eller är jag för dum för att förstå hur man gör?

Svar: Blogg.se jobbar på den funktionen!
Lady Dahmer

maria

Åh man tackar - citerad minsann 👍 Känner mig hedrad över att mina gamla insta-kommentar verkar ha gjort avtryck ändå 😊

MJ

@Sofie
Vad har kolhydrater med att växa att göra?
Kolhydrater är enbart energi, det har ingen annan effekt på kroppen än att tillföra energi och att berätta för kroppen att det finns gott om energi.
Energi är absolut ingen bristvara.

Jessie

Vad jag förstår så är det inte kalorierna vi stoppar i oss som gör oss tjocka utan det är hormoner och de jäklarna (hormonerna) är rätt svåra att styra om en säger så.
Kalorier in-kalorier ut fungerar inte! Ät mindre träna mer fungerar inte! När ska människor förstå det?

Svar: Hormoner har en stor del i det.
Lady Dahmer

Sofie

Va? Nu måste jag tänka till lite här. Endast hormonerna?

Sofie

Somliga Förbannade Kvinnor
Du kan vara hur förbannad kvinna du vill. Men tada.. det finns kvinnor som går upp och och ner i vikt. Och kanske mår dåligt av det också. Eller vad tror du är rätt? Du verkar ju ha lösenordet till den perfekta självkänslan. Gud så nice att ha det.

Maria

Men den där jävla människan har ju inte en aning om hur livet ser ut utanför hens egen bubbla.
Att smal är lika med hälsosam är ju en så äckligt förlegad åsikt. Hallå det är 2017 liksom!
Allt är inte vad du ser med blotta ögat!
Undrar om hen också tycker att bara för en människa inte ser ut att ha cancer så har de inte det?

MJ

@Maria
https://www.cancerfonden.se/livsstil/overvikt
"Det finns starka kopplingar mellan övervikt och flera allvarliga sjukdomar. Utöver rökstopp är en hälsosam kroppsvikt den mest effektiva preventionen när det gäller att minska risken för bland annat cancer."

Linnea

Kan du inte kolla närmare på det nya rönet om hur bakterierna i magen/tarmarna påverkar vår vikt samt näringsupptagning och allt som hör till?
Mikrober. Det ska kunna förklara varför en person som bara äter pizza 3 gånger om dagen väger normalvikt medan näste som gör de blir tjock.

Asta

Jag är glad över att du tar diskussionen och inte bara blockar rätt av.
Det är inte särskilt länge sedan som jag skrev på ditt och andras forum om riskerna med övervikt.
Jag kan självklart inte tala för alla, en del låter bara elaka, men för min del så gjorde jag inte det för att vara taskig.
Jag ville lixom peppa att något annat var möjligt. Och tog med mej yrkesrollen ssk som hälsoupplysare på nätet.
Tack vara diskussioner med dej och andra, genom att öppensinnat ta in vad ni skriver har jag tagit lärdom och kommit till nya insikter. Att övervikt inte per automatik är lika med dålig hälsa, att smal inte självklart är hälsosam, att ingen tjock inte vet om att hen är tjock, att bantning sällan är konstruktivt. Jag har även sökt uppdaterad forskning som säger bla att stillasittande är långt värre än extrakilon ur hälsosynpunkt.
Jag är tacksam över ditt och andras tålamod för det har gjort mej till en bättre barnmorska och människa. Så blocka de taskiga och ta diskussionen om du orkar med de som liksom jag mest är offer för indoktrinering.
Kram Asta

Svar: ❤❤❤
Lady Dahmer

Jessie

@sofie
Här kan du läsa så slipper du tänka 😉
https://intensivedietarymanagement.com/how-caloric-reduction-wrecks-your-metabolism-calories-part-vi/

Åsa Nord

Din örtträdgård ser ut ungefär som min. Men fasen vad jag är avundsjuk på ditt staket. Å så gillar jag dina texter :-)

Somliga Förbannade Kvinnor

MJ
Ser att du undviker att svara på min fråga. Men jag ser att du skrivit tidigare att du tror att orsakerna till fetma är fel kost och stillasittande. Fel. Stress och sömnbrist är två av de vanligaste orsakerna. Ihop med flera andra faktorer eftersom fetma är en komplex och komplicerad sjukdom (kronisk dessutom) orsakad av en mängd samverkande faktorer där energi in energi ut visat sig vara en mycket ineffektiv förklaringsmodell. Undersökningar visar att feta rör på sig lika mycket och t o m mer än smala eller sk normalviktiga enligt BMI. Vill du göra upp med lite fördomar och okunskap rekommenderar jag dig att läsa färska vetenskapsartiklar i ämnet, som den här: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4229150/

Somliga Förbannade Kvinnor

Sofie
Oj that escalated quickly. Vet inte vad nåt du skrev har att göra med mitt svar till dig. Det var ett konstaterande av fakta, sagt med vänlig röst dessutom, även om det är svårt att få fram det i skriven text.

MJ

@Somliga Förbannade Kvinnor
Det är helt riktigt att stress och sömnbrist inverkar på fetma. Det är också helt riktigt att det är komplext och att kcal in - kcal ut är en så kraftig förenkling att det kan sägas vara en falsk förklaring, och absolut ingen lösning på något sätt.

Somliga Förbannade Kvinnor

MJ
Jättebra att du känner till det. Då kan du kanske sluta prata om fel kost och stillasittande när det gäller just feta? Det är nämligen ett problem som finns i alla viktklasser samt förknippas främst med under- och arbetarklass. Att spä på fördomar så lite som möjligt tycker jag är rätt bra.

Sak

@MJ
Det finns starka kopplingar mellan hjärntumörer och huvudvärk också. Tror du att det innebär att det är en effektiv prevention mot hjärntumörer att rutinmässigt käka Ipren för att undvika huvudvärk? Att många - även inom vetenskapliga områden - inte har lärt sig att göra skillnad på korrelation och kauslitet gör inte deras uttalanden mer relevanta.

Maria

Mindre kalorier? Alltså alla kalorier är väl lika stora. Antar att här menas färre kalorier. Jag som skriver detta är 67 år och alltså visst har fler människor blivit överviktiga. Detta pga att man äter mer. Kan inte minnas det fanns chips när jag var barn, det största choklad som fanns hette 1-kronas-choklad och var betydligt mindre än dom flesta choklad är idag. Sådana där jättemuffins fanns inte utan bara av den storleken som heter minimuffins idag osv osv.

Meh

En sak jag tycker är rätt tröttsamt också är smala som förväntas få en medalj för att de i te avhumaniserar tjocka, typ. Lite som när en man brölar att han är feminiiiist och så ska alla kvinnor tycka att han är fantastisk. Det är inget enastående jobb du har gjort genom att inte bete dig som ett översittarsvin med rutten människosyn och unkna, invanda föreställningar om tjocka.

Catarina

Viktuppgång beror allt som oftast ( säger ej att det är så till 100% pga av att en liten procent av befolkningen lider av metaboliska sjukdomar ) på ett för högt kalori intag. Att försöka förneka att det ligger någon typ av biologisk faktor ( undantaget de sjukdomsfall jag redan bortsett ifrån är faktaresistent) Sanningen är att det är en ytterst marginell skillnad mellan fullt friska personers metabolism. Myten om att vissa har en super hög ämnesomsättning medans vissa har en extremt låg stämmer således inte hos gemene man. Forskning visar att de som anses som normativt smala med "hög ämnesomsättning" äter mindre under en dag än större personer med "låg ämnes omsättning". Att fortsätta sprida myter om att feta är feta pga biologi anser jag vara kontraproduktiv. I nästintill 90 % av fallen ligger överätning bakom övervikten. Med det inte sagt att du måste äta dåligt för att gå upp i vikt. En fet person kan mycket väl gå upp i vikt att ligga på ett överskott från avokado. Men den myt du sprider om att vissa går upp i vikt utan överätning är fel ( bortsett från sjukdomsfallen, känner att jag inte kan påpeka detta nog men det är en extremt liten grupp)
En påse kanelgifflar är ett halft dagsintag av kalorier. Om du ätit näringsrik mat under hela dagen händer det såklart ingenting med näringen i den maten men att förneka att bullpåsen skulle bidra till övervikt är bara fel.

/ mvh läkar student

Svar: Jag har haft stabil vikt i tio år. Skulle inte påstå att bullpåsarna orsakat nån viktuppgång alls.
Lady Dahmer

Somliga Förbannade Kvinnor

Catarina
Som läkarstudent borde du veta hur man tar del av den senaste forskningen inom olika ämnen. Samt vara intresserad av det. T o m jag som "bara" är fet och därför engagerad och vill ha på fötterna innan jag uttalar mig vet mer än du. Överätning är inte alls den vanligaste faktorn bakom fetma. Siffran 90 % har du snutit ur röven. Samma med att de som blivit feta pga sjukdom skulle vara en "extremt liten grupp". Du som blivande läkare borde veta att fetma inte beror på en enskild faktor utan en mängd samverkande. En (1) bullpåse påverkar inte vikten nånting. Inte ens en bullpåse i veckan. Det måste till fler faktorer än så. Vilket du borde känna till. Men vet du vad, jag tror inte alls att du är någon blivande "läkar student". Du är en fördomsfull fettföraktare som blir provocerad av tjocka människor. Och till skillnad från dig har jag färsk vetenskap bakom mina uttalanden: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4229150/ Läs och lär.

Marlene

Bra rutet! Somliga förbannade kvinnor. Det behövs mer förbannade kvinnor!
🌺

E

Det mesta verkar handla om genetik och tur/otur. Om jag visade mina matintag med ungefär 1 kg lösgodis i veckan med mera utan att visa hur jag ser ut så hade ni trott att jag rullade fram. Om jag hade visat en bild på min kropp utan att nämna mina matintag hade ni trott att jag åt superstrikt kost och tränade varje dag. Ja visst jag tränar hårt men äter desto mer. Och ja ja har varit hos läkaren och kollat alla värden, man får inte automatiskt dåliga värden för man äter mycket socker som många vill hävda, tvärtom hade jag superbra värden. Träning balanserar väldigt mycket men det mesta verkar handla om genetik, vad man har för grundmetabolism vilken ser olika ut för alla oavsett storlek.

Emil

Jag är så tacksam att jag hittade dig på instagram just för denna delen av ditt bloggande. Innan jag hittade hit var jag en av alla dessa thinsplainers. Jag var en av alla dom som stod för alla dessa dumma tankar, åsikter osv. Jag måste dock erkänna att om jag ser en riktigt tjock person idag så tänker jag tyvärr fortfarande "oj vad tjock hen är", men direkt när tanken uppståt tänker jag om. Kanske lever den personen jätte-sunt? Kanske inte? Vad spelar det för roll och varför skulle jag över huvud taget bry mig, det är en människa med en kropp som ser ut som den gör. Precis som jag med min kropp. Jag själv har alltid varit jättesmal trots att jag inte tränar eller ens har någon slags vardagsmotion, äter mycket godsaker, lite frukt och grönt, take away, halvfabrikat osv. Men jag får ju ingen skit för det. Inget hat från samhället. Och det är ju helt fuckat. Det har blivit så himla tydligt för mig hur sjukt det är vad detta engagerar och upprör folk, som bara tycks fortsätta vilja hata sig själv och andra. Hur folk pratar om och ser på tjocka som något slags virus som måste utrotas. Det får mig verkligen att må dåligt. Och att bli förbannad. Speciellt på alla de vuxna man hade under sin uppväxt som inte visste bättre. Och de vuxna som man ser för detta vidare till barnen än idag.

Frida

Själv brukar jag käka "chips middag" titt som tätt :)

En fråga bara som jag upplever inte tas upp ofta är det här med läkarvård. Jag vet att du anser att det ända sättet att gå ner i vikt är att svälta sig, men vad tycker du om att söka hjälp genom vården med hjälp av dietister eller tex by-pass oprationer?

Min fina svåger har under lång tid fått press på sig att gå ner i vikt från hans familjs sida och överväger nu by-pass operation. Jag tycker det känns jätte hemskt att han blivit pressad till ett sådan beslut. Dröjer nog inte länge innan de börjar tjata på min sambo som också är tjock. Det är svårt att veta vad man ska säga och göra när man sitter där och dom börjar påpeka hur ohälsosamma min sambo och hans bror är och hur dom borde träna och äta hälsosamt, några tips?

Anna

Sjukvården är hemsk när det kommer till att skuldbelägga tjocka. Jag är ssk på en hjärtavdelning och till oss kommer ofta patienter med hjärtinfarkter. En patient kommer på kvällen med bröstsmärta och diagnosticeras som hjärtinfarkt. Personen är chockad, rädd etc. Ligger i hjärtövervak. På morgonen skall patienten vägas. I korridoren. Där de andra patienterna står i frukostkön. Där vågens siffror sitter på väggen så alla kan se. Sedan skall patientens längd och midjemått mätas. BMI räknas ut. Sedan skall patienten in till den beskäftiga läkaren som håller monolog om patientens förkastliga matvanor och att grönsaker är GOTT! Är detta nödvändigt att göra 12 timmar efter att en person kommit in med hjärtinfarkt? Som är rädd. Som säkerligen redan skuldbelägger sig själv för sina levnadsvanor. En 80-årig (tjock) kvinna blev tillsagd av den beskäftiga läkaren att hon genast måste sluta äta smågodis och gå ner i vikt. Kvinnan har kronisk värk, tragiska förluster av anhöriga, livsleda. Hennes livskvalitet ligger just nu i att få trösta sig med godis. Hon är
80 år. Låt henne vara, hon behöver inte vårdpersonalens skuldbeläggande ovanpå allt annat.

Azze

Nog för att jag förstår vad du menar med folk som ska komma och tala om uppenbara saker. Lite som när min morsa gnäller på min snart 30-åriga väninna att det är farligt att röka. Man bah jo tjena, tror hon hajjar det.

Men tanken är alltså. Att dessa personer har helt enkelt blivit feta, och när väl detta skett så finns det inget att göra än att acceptera? Du säger att ingen kommer vilja bli fet. Men om vi påverkar normer på lång sikt, så att det på något sätt skulle vara okej att vara fet kanske t.o.m. på samma premisser som att vara smal (detta är inte alls konstigt med tanke på hur mycket normer vi påverkat genom historien), så skulle det vara grönt kortet för människan att totalt försynda sig. För vem vill inte käka kapitalisternas förslavande, förfulande och fördummande skitsocker dagarna i ända (inte för att alla feta gör det, men ponera att samhället en dag bah DE E CHILL, JUST DO IT, du får se ut hur du vill) och inte slita på gym, om det ändå inte innebär att jag får mindre nytta av det på något sätt socialt eller annat? Slutligen? Svar: Få jävlar.

Och hur är det förresten med att äta nyttigt generellt, men inte titta på vikten? Är det också något ni motsätter er? Att folk generellt ännu ej lärt sig att smalt inte innebär nyttigt är ju en sak som med mer kunskap kommer att förändras. Skulle det vara okej att lyfta fram nyttigt leverne åtminstone, utan att koppla det till vikt? Dvs., som norm, inte som välmenande kommentarer nödvändigtvis (som jag personligen tycker är högst välkomna, bara det att dom flesta inte vet vad dom pratar om)? För jag dömer varje jävel i ICA-kön som köper skit alltså, oavsett vad dom väger. Tror detta är bra, för jag vill inte vara en sån som köper skit i ICA-kön (jag är det ibland, tyvärr) pga. massa skäl, men jag kan inte själv hålla fast vid en sådan känsla om jag inte har ett samhälle som bekräftar och förstärker detta. Jag vill att samhället ska bekräfta och förstärka saker, trots att vissa kommer drabbas negativt av detta. Är det så jävla fel? Hur kan vi ens föreställa oss ett samhälle där varje människa är accepterad "såsom hon är" och fortfarande kalla det ett samhälle?

Så jag känner snarare såhär, givet att fetman inte går att göra något åt: Tough fucking luck att folk blivit feta. Lycka till i nästa liv, med att förbli normalviktiga.

Amanda

Spännande att människor inte verkar begripa att stora kroppar kräver mer energi än små, det är klart att någon som väger 100 kilo behöver äta mer än en person som väger 60 kilo för att orka med dagen. Har själv gått ner 20 kilo tidigare genom att begränsa allt intag av socker och fett men hur bra mår man när man ständigt måste tänka på vad man äter? Att aldrig kunna unna sig något? Få ångest om man någon gång äter en glass? Näe jag vill leva mitt liv fritt från skam och ångest över min kropp. Är inte där än på långa vägar men kanske i framtiden så kan jag acceptera mig själv för hur min kropp ser ut. Och kan äta en pizza eller glass utan ångest efteråt!

Dustofdarkness

Jag håller helt med! Jag tillhör den skaran som inte kan äta "normalt" och träna 3 dagar i veckan om jag ska stanna i nuvarande kroppsform men det förstår inte folk för att det är så allmänt inpräntat att folk ska se lika dana ut och att alla når dit på samma sätt. Jag tränar fan 7 dagar i veckan då jag tävlar och så men måste lik förbannat gå hungrig för att inte bli för tung. Jag är smal men det är ett helvete att hålla sig där för mig. Jag hade aldrig någonsin klarat det om jag inte tävlingsidrottat.

Tack för en superbra podd, blogg och instagramkonto!

Pippi

Innan någon skriver ett ord till om hur hälsosamt lchf är vill jag gärna ha bevis på en enda människa som har mått dåligt eller fått sitt liv förkortat av ris eller potatis. Alla 100 åringar i världen är i pricip uppfödda på ris eller potatis varje dag. Potatis är anledningen till att de flesta av oss finns för att inte våra förfäder dog av svält. Visst, föd helst inte upp barnen på smågodis, läsk och strösocker. Men potatis är inte onyttigt, det är ingen hälsovinst att undvika potatis!

Marlene

Pippi. Just så. Det är som ett expriment att ta bort saker som potatis från kroppen. Vi behöver väl äta från hela kostcirkeln , det finns saker ftån potatis som kroppen behöver. Någon sa till mig en gång att om man utesluter all potatis och all pasta och all ris hände det dåliga saker med kroppen . Kommer inte ihåg exakt men något om att kroppen börjar producera nån syra när den inte fick det den behöver . Jag MLNNS inte vad som Sas men bra var det då inte och det låter ju helt rimligt att det blir knas när man gör så.

MJ

@Pippi
Det finns det gott om bevis av i arkeologiskt material. Allt eftersom jordbruket sprider sig över världen så börjar man hitta lämningar av människor med karies, missbildningar, cancer m.m. och människorna blir också mindre till växten.
Däremot var jordbruket extremt framgångsrikt samhällsekonomiskt sett. Det gick lättare att få fram mat till större mängder människor och eftersom man blev bofast i jordbruksmarkens närhet så kunde man bilda större samhällen (grupper av människor). Eftersom det tar lång tid innan hälsonackdelarna av jordbruket blommar ut, folk börjar bli sjuka i sena medelåldern så hade det ingen negativ effekt på befolkningsökningen.

När det gäller hög ålder så är det delvis en annan fråga än god hälsa. Runt om i världen finns det s.k. blå zoner med hög andel av befolkningen som når en ålder av 100 år.
De blå zonerna är inte kopplade till varandra efter VAD man äter. Det kan vara utpräglad jordbruksbyggd, det kan vara jägarsamhällen, det kan vara tropiska samhällen där folk lever på frukt och kött osv.
Likheten mellan dem är att människorna där lever ett HÅRT liv. De arbetar mycket och de har åtminstone periodvis ont om mat (eller som t.ex. på Okinawa, som tidigare var en blå zon, ett religiöst påbud om att aldrig äta sig mätt).
Samma sak har man sett i djurstudier, att man kan begränsa tillgången till föda och förlänga djurens liv.

Pippi

MJ ser inte hur något av detta på något sätt pekar på att potatis är onyttigt. Möjligen visar det att för ensidig kost som i tidigt jordbruk är dåligt (särskilt i kombination med hårt arbete och för lite energi) Varför då förespråka att utesluta potatis och annan liknande mat med kolhydrater?

Johanna

Finns så många faktorer folk vägrar ta hänsyn till, men ok, simpelt ska med simpelt bemötas. Varsågoda, ett 12 minuters TED-talk av en hjärnforskare.
Sandra Aamodt: Why dieting doesn't usually work: http://go.ted.com/xPk4Vw

Cissi

Du ger mig livskraft, helt ärligt. Jag hoppas av hela mitt hjärta att alla hälsohetsare där ute dör när deras friska, smala hjärta fortfarande pumpar vid 125 års ålder och att de är så snuskigt stolta när de ligger där i graven med det viktigaste i livet avklarat: att aldrig ha behövt vara tjock<3 fast egentligen hoppas jag att de ångrar sig och hatar sig själva lite för att de aldrig någonsin i deras korta liv tillät sig själva att unna sig något gott. Fy fan för att skambelägga "svaga" och tjocka människor som inte kan motstå den där jävla bullkransen och som inte har ett enda uns av självrespekt. :-) Ska leva ett kort och njutningsfullt liv och vill jag trycka i mig 13 skogaholmslimpor varje jävla morgon, ja då fan gör jag det. Helst UTAN någon annans kommentarer.

MJ

@Pippi
Potatis är inte onyttigt.
Problemet med potatis är att det innehåller en massa stärkelse som vid matspjälkningen omvandlas till socker. Alla kolhydrater blir socker i kroppen, socker är inte en mer onyttig kolhydrat (bara att det förekommer i mer energirik mat och det tas upp snabbare).
Socker i kroppen leder till insulinpåslag vilket leder till inlagring av fett i fettcellerna och ökat sug och ökad hunger.

Det här är inget problem när man kunde hitta en enstaka rotfrukt i naturen för 200 000 år sedan. Tvärtom, det var jättebra då.
Men nu när vi har ständig tillgång på mat så är det inte bra.

Lina

Jag som valt att göra en överviktskirurgi som jag valde att göra pågrund av att JAG lider av en massa dumma sjukdomar som attackerar mitt egna immunförsvar, min hud mina leder och min tarm.. För min del så är det inte bara å träna å äta rätt för det klarar jag inte med min trasiga kropp.. Jag fick chansen att bli av med min psoriasis som jag haft i 20 år snart... Inte pågrund av viktnedgången utan helt enkelt för att den delen i kroppen som gör mig sjuk(magen) skulle få en chans att göra att jag mår bättre.
Jag sköter fullkomligen i hur andra väljer att leva sitt liv och jag beundrar er som orkar kämpa för alla människors rätt att se ut som de vill! Jag beundrar verkligen ditt mod å din kämpaglöd för vart fanns du när jag satt som tonåring å var "ful" för att jag var tjock? Tänk om jag hade kunnat läsa dina ord vad bra jag hade mått då ❤
Nu hade jag turen att ha en stor och trygg familj samt goda vänner så jag mådde rätt bra ändå "trots" att jag var fet...Jag blir så arg när folk liksom tror att det är ok att kommentera andras utseende?! Det är otroligt viktigt att känna sig bekväm i sin kropp å må bra och det är aå viktigt att kämpa för att alla kroppar är ok! En ska inte sitta å må dåligt för sitt utseende för att normen säger något annat.... Jag vet att det låter lite tvetydigt i mitt fall men för mig var det min hälsa som gjorde att jag inte orkade bära runt på alla extrakilon då mina leder tog sån stryk.... Att må bra är det viktigaste! Vill man ha hjälp med viktnedgång ska man få det men det ska inte vara för att en inte är nöjd med utseendet... Jag ser så många som gör en sån här op å säger å nu kan jag bli smal å snygg å träffa en kille... Jag känner bara att å nä fy en sån kille skulle inte jag vilja ha... De förhållanden jag haft har vart med människor som sett mig alltså inte bara det yttre!
Kanske rörigt men vad jag vill få fram är ett stort jäkla tack för kampen du orkar driva trots alla bittra sura haters...
Jag beundrar er som orkar att kämpa för de som inte vågar ❤

Petra

Många kvinnor lider av PCOS och många av dessa vet inte ens om det. PCOS är inget man någonsin kan bota då det är ett syndrom och ärftligt. Ett av symptomen är att man kan ha extremt svårt för att gå ner i vikt. Man kan äta väldigt hälsosamt och träna mer än de flesta men det syns inte alls på vågen.

Marlene

Till och med historiebeskrivningar känner vi till, MJ. Hur än man vrider och vänder på det. Det är säkert. Vi vet. Det är märkligt hur "informationen" en förväntas inte kunna och veta ska vinklas som vore en dum i huvudet . Men vad gäller potatis så består den av vitaminer och grejer också vi behöver. Det här svart vitt tänkandet är ju barockt.

Pippi

MJ det finns inga problem med potatis. Det är ett ätstört beteende att påstå att rotfrukter, grönsaker och frukt på något vis skulle vara skadligt att äta som en stor del av en balanserad kost. (Alltså säkert inte så bra att äta fem kilo potatis eller trettio bananer om dagen men det går ju inte). Påståenden som dina leder till beteende som någon beskrev ovan där körsbärstomater räknas och vägs. Alla vet att det inte är bra att leva enbart på godis pga det blir för mycket socker och för lite näring. Men frukt eller rotfrukter är ju ett paket av vitaminer, fibrer etc också. Du har fortfarande inte gett ett exempel på någon som dött i förtid eller fått sämre hälsa av potatis som en del av en balanserad kost. Dessutom är socialt umgänge och vänner en mycket viktig faktor för ett långt och hälsosamt liv och av någon anledning verkar det svårt att behålla för fanatiska lchf-ivrare.

Johanna

Jag skiter i om Du är tjock eller smal. Är själv tjock. Och det beror enbart på lathet och jag tror mig knappast vara ensam om detta. Så att skriva att alla tjocka inte KAN gå ner i vikt pga att de skulle behöva svälta sig eller motionera är ju BS.
Det är ok att vara tjock men påstå inte att det är omöjligt att gå ner i vikt. Det må vara så för dig. Men man får lätt känslan av att du vill att det ska vara så för alla för att ursäkta din egen vikt. Trist

Svar: tror inte du är latare än nån annan faktiskt. Du bär på internaliserat tjockhat och det är verkligen sorgligt att läsa.
Lady Dahmer

Freja

Jag svalt migsjälv i drygt ett halvår utan att gå ner ett enda kilo. Åt max 500 kalorier/dag. Oftast bestod min diet av någon frukt som delades upp under dagen. Sökte läkarvård för att jag inte kunde gå ner i vikt, läkaren trodde mig inte och sa att jag skulle sluta dricka läsk och äta chips (vilket jag inte ens gjorde på min svältdiet)

Idag har jag tack vare dig och med stöd från vänner med liknande värderingar accepterat min kropp. Tack.

Elysia

Snorta princesstårta!? Ja, det vore en syn det. Tar "sockerknarkandet" till en helt ny nivå. ;-)
Högst förståeligt att du blir arg av att mötas av sådana oförskämda kommentarer.

För mig känns kanelgifflar och Pucko till lunch fel, precis som det skulle kännas fel med ärtsoppa till fika. Men om valet står mellan ingen lunch alls eller kanelgifflar och Pucko, så är det senare att föredra.

Jag inte har någon erfarenhet av att vara tjock eller banta, så jag ska inte tillägga mer nu.

Linnea

Jag har pendlat 10-15 kg i alla tider i vikt, de gånger jag rest länge och då automatiskt rört mig mer har jag vägt som minst. Problemet är att jag alltid tyckt precis lika illa om min kropp ändå. Jag kan se på kort att jag varit betydligt smalare/tjockare men jag SER inte det på mig själv om ni förstår. Det är hemskt. Att jag tycker jag är precis lika "fet" i storleken 38 som 42. Aldrig nöjd lixom.

Lu

Jag fick någon sorts flashback häromdagen av mig själv vid sju års ålder och bar på några (få) kilos övervikt stå i baddräkt och låtsas att jag frös så jag kunde "krama mig själv" och på så vis dölja min kropp och komma undan med att hålla in magen utan att någon märkte att jag höll in magen. I högstadiet växte jag ur min vikt och drog plötsligt storlek XS. Hade dock fortfarande samma mönster när jag skulle bära badkläder. Låtsades frysa så jag kunde hålla armarna runt mig själv och dölja min kropp. Den här gången pga skam över mina små bröst.

Maria

OM det fanns en tablett man kunde ta, en om dagen och då blev smal, eller normalviktig (vad nu det är) och man kunde fortsätta äta som man ville, dvs ät som du brukar, ta en tablett om dagen; bli smal. Skulle du ta den tabletten då?

Svar: Vad är det du frågar? Om jag vill vara smal? Vad spelar det för roll?
Lady Dahmer

Lina - The Movie Freak

Jag är så trött på alla de där jävla tjockhatarna som pratar om sina dieterna hur och vad man ska tugga på för att bli smal. Jag vill äta det jag tycker om och all slags mat och inte hålla mig till något speciellt. Så jag är hellre lite fet och äter t.ex min stekta kyckling med ris och champinjonsås gjord på grädde (gör man såsen på lättmjölk smakar den ju inget), och vill jag äta en chillevipp till fikat eller chips till filmen så gör jag det. Jag kränger inte men jag bantar inte heller, för hur kul är det att gå genom livet utan godsaker och speciellt när bantningsmetoderna ändå inte funkar? Mat är ju en stor och god del av vårt stressiga liv. Men vill folk leva på enbart grönsaker och kokt kyckling utan den svenska fikan däremellan så få de väll göra det, bara de inte försöker få in mig på samma tråkiga matspår bara för att hålla kroppsidealet.
Men visst hade jag även jag velat vara smal och nätt, men jag tänker inte ge upp det som gör livet värt att leva.. Så ät normalt och det man vill.

Bengt

Vi har en del gemensamt tror jag, Lady Dahmer, vi är tillbringar en del tid i Delsbo.
Jag bor i Delsbo och bloggar, men jag har svårt att gå upp i vikt och jag har inte lika många följare som du har.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog