Separata sovrum?
Det var några av er som undrar varför jag säger "mitt sovrum" om ... ja, mitt sovrum och det är enkelt: Jag och Oskar har egna sovrum. Och innan ni ba naaaw va tragiskt ert samliv och relation måste vara dödare än döden så kan jag trösta er med att så är det icke!
 
Det var först nåt som bara hände. När T föddes och sängen var full av barn och Oskar behövde gå till jobbet tidigt på morgonen och inte kunde sova ordentligt så smög han ofta in i barnens rum där det stod en extrasäng. Med tiden blev det oftare och till slut så började han lägga sig där helt enkelt. Och alla sov helt plötsligt bättre. Iallafall vi vuxna, barnen kan ju sova hursomhelst. 
 
Så på den vägen är det. Det finns inga baktankar eller ideologiska skäl. Men fy fan va gött det är att sova i en säng på 180 utan en karl som är två meter lång och en meter bred, snor täcket och avdunstar kroppsvärme som skulle kunna smälta en mindre glacier samt snarkar som ett tröskvärk. Och han i sin tur tycker säkert det är gött att sova utan en fet fru som tar upp hela utrymmet samt snarkar. 
 
Jag brukade skämmas lite över det där, det finns en del skamkänslor i det har jag märkt. Folk ojjar sig ju gärna om man sover separat. Ojjar sig över relationen. Menar att det är ett dött äktenskap om man inte sover ihop. Frågar hur man har sex. (??) Och man har ju läst örtitusen olika artiklar om hur det dels är sååååå viktigt att dela säng och att det dels är viktigt att sängen inte är större än typ 120 för man ska tydligen ligga nära för att ha en bra relation och JA jag vet, jag vet att man anknyter till varandra när man har kroppskontakt osv men hallå nattsömnen då? Hur bra anknyter man när man inte får sova? 
 
Vi försökte sova ihop en gång förra semestern. Det slutade med att vi blev ovänner. Där i sängen, mitt i natten.
 
I övrigt har vi ju en hur bra relation som helst. 
 
 
Så här ser MITT sovrum ut efter att jag bytte rum med barnen.
 
Så här ser Oskars rum ut:
 
 
(Han jobbar ju mycket hemifrån så egentligen ska väl det här vara ett slags kontor, men det har blivit ett sovrum också. Och så de där hiskeligt fula jävla trummorna.) Jag vet inte ens hur vi ska få detta rum mysigt men det är nästa på dagsordningen. 
 
Och innan nån undrar hur vi gör med barnen? Nu sover T och N för det mesta i sitt eget sovrum. De började med det när J föddes och det blev för skrikigt i sovrummet och barna skulle upp till skolan. Men ofta sover de faktiskt med sin pappa också. Det är trångt men mysigt enligt utsago. Barnen älskar det. Oskar får offra nattsömnen. Jag sover ju med J och förväntar mig att göra detta tills han blir sju, åtta eller nåt sånt. (Tills han inte vill mer alltså) 
 
Och DÅ kanske jag och Oskar börjar sova ihop igen. Eller så njuter vi äntligen av att få sova helt själva! 
Sandra

Vi har haft skilda sovrum sen vecka 2 av vår relation! Vi har varit gifta i 8 år nu och har barn. Vi ligger flera gånger i veckan och har alltid gjort. De som bara har sex när de går o lägger sej hade jag ej velat byta sexliv med.. Gud så förutsägbart! Hehe..Folk ojar sej mycket men säger mer om hur de ser på sex (i sängen vid läggdags? Gäääsp! Då vill jag SOVA!) ;) Närå det funkar säkert men ja jag tycker det är konstigt sex är sååå förknippat med att dela sovrum? Min Karl snarkar så mkt- jag får inte en blund! liksom sova ensam... eller med en liten ungsork är ju ljuvligt men en stor snarkande karlslok tack men nej tack- samt pliktfyllt sex innan sova- tack men nej tack :)
Kul du tar upp detta! Jah är alltid öppen med att vi har varsitt sovrum - tycker det är intressant hur folk ojar sej!

Lolo

Är singel nu och kanske fortsätter med det men om jag skulle träffa nån som är lämplig att leva med så skulle jag definitivt kräva separata sovrum. Egentligen skulle jag nog kanske föredra helt separata boenden iof. Men verkligen hatar att sova med män. Alla snarkar och är skitvarma och svettiga och envisas med att ligga jättenära och hålla om en...och verkar få oerhört sårat ego när man påtalar att man hellre sover själv pga bara störande och inte ett dugg mysigt att bli skedad.

En annan Jennie

Alltså 120 som rekommendation?! Vi hade det länge pga orsaker men jag fick så ont i ryggen eftersom jag inte vände på mig i sömnen de å det var för trångt.

Marie

Vad skönt att läsa! Vi sover också i olika rum. Jag och hunden sover i stora dubbelsängen, mannen och ungen i hennes rum. Kan ej sova med dom där två, en snarkar och en sparkas och bökar runt hela tiden. Men en varm hundkropp nära är det mysigaste, då sover jag som en stock.

Maria från Västerås

Så skönt att läsa, hatar att ligga nära. Har skam/skuld känsla för att jag inte följer normen.

Sömn är viktigt 😉💖

Amanda

Har en man och en hund i 120sängen. Längtar så jag dör efter en ny lägenhet med sovrum, ååååå jag ska köpa den största sängen.

Andy

Vi sover sedan barnet föddes i separata sängar, först i olika rum men nu i samma rum. Och fyfasen vad skönt det är att slippa stånkande, fjärtande, snarkande gubbe i sängen! Funderar på att göra iordning ett av de små sovrum vi har och tvinga in honom där. Åh friden som skulle lägga sig då!!

Maria

Vi slutade också sova tillsammans när första barnent kom. Har också tyckt att de varit jobbigt att berätta. Nu är det tvärtom. Vet att många par sover tillsammans bara för att man förväntas göra det och sover betydligt sämre.
Vårt förhållande räddas av separata sovrum och inte tvärtom

Josephine

Har separata sovrum här med pga snarkande man och två barn som vill samsova. Jag väljer samsova med barn framför snarkande man :D

Julia

Har inga barn. Vi sover i samma säng, men har olika dygnsrytm så min kille sover mer med katten (som alltid kommer och lägger sig med honom när han lagt sig, radarparet) än med mig :D Jag gillar att vara uppe i några timmar efter att han har lagt sig och fortsätta sova i några timmar efter att han har klivit upp.

Jag förstår inte heller det där med att sova ihop för att kunna ha sex? Håller med om den översta kommentaren, när jag går och lägger mig vill jag sova. Sex har vi andra tider på dygnet.

Melanie

Jag ångrar som fan att jag föll för omgivningens påtryckningar och flyttade yngsta barnet till eget rum och mannen tillbaka till "min" säng. Sover oftast skitdåligt nu pga allt snarkande, pruttande, omkringvältande mm. Plus att han sunkar ner sängkläderna på nolltid och aldrig tvättar utan att jag tjatar på honom. Alltså, hur kan man inte se/känna att dom är alldeles flottiga och luktar skunk??
Tack för att du lyfter ämnet!

Erika

Jag älskar att du skriver om det här. Vi sover också i skilda rum, och jag skäms över det och är rädd över att de där kvällstidningsråden har rätt och det kommer att vara dåligt för vår relation. Men det är ju så himla skönt! Och sex har vi ju ändå helst när vi känner oss lite pigga, dvs inte på natten.

Sofia

Vad bra att det funkar för er (och säkert många andra!). För en del är det dock ett TECKEN på att förhållandet håller på att dö, inte orsaken till det, men kan ändå skynda på. Min vän hade separat sovrum från sin man i 8 år, dom var nära att skilja sig. Efter att vi haftdiskussioner om detta så började dom pröva att sova ihop. Dom fick chans att småprata lite innan dom somnade, någon extra puss/kram och sex fanns närmare till hands. Nu är dom hyr lyckliga som helst! Så för räddade ett gemensamt sovrum deras förhållande, rätt bra ändå :)

Loanne

Har också separata sovrum sedan flera år, mest pga att mannen snarkar. Nu har vi sovit på hotell i en vecka och jag får putta till honom flera ggr per natt för att han ska sluta snarka (jag är väldigt lättväckt också).
Håller med om att det verkar finnas en viss skämmighetsstämpel med skilda sovrum, och visst kan jag sakna att ligga nära, men fördelarna väger upp!

Elin

När jag flyttade ihop med min första kille i 20-årsåldern förfasades en kompis över att vi hade varsitt täcke! För henne var det första steget mot relationens död.
Visst det tog slut, men först efter 7 år och utan ett eget täcke hade jag nog gjort slut betydligt fortare.

Emelie

Kul att det kan vara så olika! Jag kan nästan inte sova utan min man men har aldrig gillat att sova med barnen. I början är de så små och ömtåliga så vågar ej samsova, sen börjar de sparkas och veva på nätterna så man inte får en blund. Mina barn sover som tur är bäst själva de med från rätt låg ålder, i sina egna sängar och egna rum. Längtar tills minsta (sista) också blir stor nog att sova hela nätter i annat rum men det dröjer några månader än.

Susanne

Att detta ska vara såå tabu är ju jättekonstigt. Så länge ni är nöjda, liksom 😊 Min man och jag har också ett varsitt hobbyrum, (sover dock ihop för det mesta ). skönt att mannens fula teknikprylar är gömda där inne. Inte är där mysigt heller, men det är ju hans problem. I mitt rum är det jättefint 😊

Linda

Mina föräldrar har haft separata sovrum i 25 år. Jag fick ofta frågor kring detta när jag var barn (som om jag skulle veta :p) Dom var heller aldrig gifta utan bara förlovade (vilket också sågs som konstigt) mina föräldrar är fortfarande tillsammans (förlovade i 40 år nu) och många av föräldrarna till mina barndomsvänner är skilda. Man gör väl det som funkar bäst i sitt eget förhållande. Folk borde bry sig mindre om hur andra gör och lägga lite mer tid på att bry sig om sitt eget bo!

Karin

Relationer ser olika ut och alla har ju olika sätt att leva som (oftast) passar dem bäst.
Är så trött på alla pekpinnar kring hur en relation SKA se ut, det går inte att applicera på alla!
Jag och min sambo delar säng men har alltid haft olika dygnsrytm, tidigare var det han som nattugglade men nu är det jag som tenderar att vara vaken ett par timmar till efter att han gått och lagt sig.
Och det här med sex, jag och min sambo har nästan aldrig penetrerande sex längre pga olika omständigheter, inte fan har vi en sämre relation för det!

Eleonora

Åh vilket fint sovrum du har ❤️ Och vilket fult sovrum din man har 😂. Tycker ändå det är intressant att folk tror dig veta hur en monogam heterorelation ska te sig. Att det finns regler som framförs som goda råd och ojanden "om man inte soooooover ihop så tar relationen sluuuut" som att det skulle vara det värsta som kan hända. Tycker det är mer beklämmande med alla kvinns som ligger vakna på nätterna i åratal brevid sin svettande pruttande man och inte vågar skilja sig på grund av normer och praktiska skäl. Dessutom kan man väl separera och fortfarande bo ihop rätt länge om man redan har skilda sovrum lika mycket som man kan vara dödsjöar och lyckliga och nuppa runt i varenda annat rum, med skilda sovrum. Sen kan man faktiskt älska någon utan att ligga helatiden. Som att det skulle vara ett mått på kärlek. Först säger snubbarna att man kan ligga utan känslor och vara KK "öh blanda inte in känslor i sexet fan, känns kladdigt". Sen ska man tydligen ingå i parrelation och DÅ helt plötsligt är sex ett tecken på att kvinnan känner såååå himla mycket känslor för mannen, i det gemensamma sovrummet. Blir fasiken inte klok på den här logiken. Inte klok blir jag. Ditt sovrum är btw så fint att jag skulle kunna somna stående på golvet där tror jag.

Simone

Jag och min sambo sover åtskilda. Jag sover med vår son som jag ammar på natten fortfarande. Han är lika gammal som juno. 😊 vi stortrivs.

jos

Jag och min kille sover också i separata sovrum. Jag skäms också varje gång jag måste förklara det för folk, ofta inför förbryllade miner. Jag är ensambarn och har ingen vana sen tidigare att sova i samma säng (eller rum) som någon, och jag blir störd och stressad i min sömn av att göra det. Åh vilka skuldkänslor jag känner för att det uppenbarligen är något fel på mig, "jag har svårt med närhet och anknytning" mm mm.. Tänk om det faktiskt inte är något fel på mig, det kanske är naturligt att vilja sova separat? DEN tanken är svindlande om någon.

S

Då är det ju lika bra att skilja sig...?! Att sova ihop är ju liksom halva grejen med att Vara tillsammans! Konstigt enligt mig

Svar: hahaha va? Min relation är så mycket mer än så kan jag meddela dig om. Låter som att man har en ganska kass relation om halva grejen är att sova ihop.
Lady Dahmer

Panna

När jag blev gravid med andra barnet flyttade jag till egen säng pga förlossningar från hell. Vår 3-åring sov inne med pappa. Sen kom lillebror och jag ville inte att vi alla skulle sova i samma säng pga plötslig spädbarnsdöd osv. Så jag och vår bebis sover i ett rum, pappa och 3-åringen i det andra. När vi börjar sova i samma säng igen? När barnen sover i egen säng kanske? :)

My

Jag vill inte börja sova med min sambo igen. Slutade med det när vår dotter kom. Och det är såååå skönt att slippa 2 meter stor man som snarkar och prata i sömnen. Plus olika tider för när vi lägger oss. Det har absolut inte påverkat vårt samliv. Jag älskar att ligga o sova m vår dotter 😍

Singel utan mingel

Av det man som följare av dig kan se så verkar ju er relation verkligen vara jättefin, att ni sover i olika sovrum är ju er ensak och ingen annans :)

RebeckaL

Tycker det är viktigare att barnen får sova med föräldrar/förälder än att föräldrarna kan sova ihop. Föräldrarna är ju liksom vuxna och klarar sig förhoppningsvis utan den tryggheten.

Sofia

Jag tycker det är mysigt att gå och lägga sig samtidigt, prata lite (om det inte bor en smartphone i någons hand..) kanske kramas. Och vakna tillsammans är det bästa! Mysa, prata, pussas, kanske ha sex.
Men sova vill jag helst göra i eget rum i egen säng. Och ska jag dela rum så hellre med en kvinna än en karl!
Sover sämst med en man i min säng. Eller i samma hus pga snarkningar haha.
Sover i samma säng (180) och rum som min man nu i 7år.. pga har bara ett sovrum. Tog flera flera månader innan jag kunde somna med han. Längtade tills han gick till jobbet så jag fick sova i början. Vi har nästan aldrig haft samma sov tider dock.

Anna j

S: Om sova ihop är halva er relation borde ni nog tänka över den, de flesta bra relationer innehåller mer än sömn. 😀

S

Jag tror att alla som säger att separata sovrum "inte påverkar vårt samliv" lever i förnekelse. Om min man inte ligger i sängen så vaknar jag flera gånger per natt. Vår dotter sover med oss så hon är inte utkickad, vi sover allihop tillsammans.

Svar: jag tror man ska akta sig för att anta att alla människor är exakt lika.
Lady Dahmer

RebeckaL

S:
Du utgår ju helt från dig själv nu. Tror verkligen inte alla vaknar flera gånger per natt för att deras partner inte ligger i sängen bredvid. Tvärtom skriver ju flertalet här att de sover dåligt när partnern ligger bredvid. Är det bara något de inbillar sig menar du?

Emilia

Till "S" är hellre i lycklig förnekelse med god nattsömn än i samma säng och med sömnproblem. Män verkar ju inte ha problem med att sova med kvinnor men som vanligt ska vi offra vårt välmående och ligga vakna bredvid dem för samlivets skull? Och hur många har sex på natten/kvällen? Skulle jag aldrig orka, trots att jag sover i samma säng som min sambo. Vi har nästan utan undantag sex på dagen :D

Linda Blom

Vi har haft skilda sen Lillis föddes för tre år sen. En vecka jobbar mannen natt och andra veckan sover han på soffan. Jag sover bäst själv och är extremt lättväckt. Nu senaste veckorna när han haft semester så har vi sovit tillsammans och det har faktiskt funkat över förväntan. Vi kanske börjar sova tillsammans nu, enda nackdelen är att det blir himla trångt om ngt barn kommer på natten.

Annelie

Jag och sambon sover oftast åtskilt. Jag är superkänslig för ljud och rörelser när jag måste sova pga tidigt jobb. Han är nattvandrare, snarkare OCH sömnpratare = jävligt många störningsmoment. Jag å andra sidan väcker honom genom sparkar. När folk hör att vi sover åtskilt verkar de tro att vi har en dålig relation, men relationen är bara dålig när vi inte fått sova! :)

FT

Vi bor i en tvåa jag och min man men han hade velat ha separat för att jag snarkar så jävligt. Jag sover ju med öronproppar så hör inte hans snarkande :) Skulle aldrig vilja sova utan honom. Sen varken fiser, svettas (mer än normalt) eller kaosar han i sömnen. Blir helt äcklad av era berättelser om era män :O Men skulle absolut kunna tänka mig att dela på sovandet om han hade fått sova mer då :)

Men ALDRIG att mina barn skulle få sova hos oss till 7-8 års ålder!!? :O Börja i skolan och fortfarande sova hos sina föräldrar...det känns...märkligt... Tänker inte offra min nattsömn år efter år pga barnen? De kan väl sova i egna rum??

Fia

Jag råkar vara en sån som har svårt att sova om jag tvingas sova själv. Jag är mörkrädd och vill inte vara ensam på nätterna.

Men jag har full förståelse för att man inte pallar att sova tillsammans för det kan vara bökigt också. Varmt och svettigt om det är högsommarvärme och så. Ibland sover jag inte så bra som jag önskar såklart.

Men att samlivet skulle dö ut eller relationen förstöras enbart för att man inte sover i samma säng om nätterna är nog försvinnande liten. Då har man nog större problem i förhållandet än så.

Pernilla

Samma här! Jag och min man började också med separata sovrum mycket p g a att vi hade helt olika arbetstider, så vi störde helt enkelt varandra. OCH inte minst p g a hans snarkande.

Vi har också ett mycket väl fungerande samliv, som faktiskt bara blir bättre för varje år som går. Är man sugen på sex är det liksom bara att knacka på dörren. 🙄

Har också en vän vars makes snarkningar är av det värsta slaget, vilket är olidligt för henne. Men han!! vägrar ha separata sovrum p g a denna föreställning att då är äktenskapet i princip bara på pappret. För att inte tala om hur det skulle se ut utåt sett. Tragiskt.

Keko

Min relation tog slut till viss del pga av att jag krävde/behövde separata sovrum framförallt sen vårt barn kom och jag ammade (och pappan ändå inte vaknade/var till nytta nattetid). Det var tydligen det värsta man kunde göra i en relation och ledde till att han vägrade vara med sitt barn för det var ingen idé om de inte sov ihop eller nåt. Vi hade ju uppenbarligen mer problem än bara skilda sovrum. Annars sabbar nog normen för hur en relation ska se ut lika mycket som behov av att sova isär.

Wolv

Har inte bildat mig en åsikt om skilda sovrum, det är inte riktigt aktuellt heller då jag inte är i ett förhållande.

Men att klaga på att ens partner snor täcket har jag svårt att förstå, för vem vill dela täcket med någon? Själv hade jag och mitt ex var sitt dubbeltäcke som vi gosade in oss i. En bekant har tagit steget längre och sover i en 140 cm bred säng, medan hennes kille sover på en 120 cm bred säng (dock i samma rum) :P Det tycker jag är lite coolt sådär.

Linnea

Jag bryr mig verkligen inte hur andra gör. Men skulle ta illa vid mig om min man förslog separata sovrum nu. Hade han varit en snarkare så hade jag föreslagit det själv antagligen. Finns inget bra med för lite sömn.

Sanna Arrevik

Det är möjligt att relationen mår bäst av kroppskontakt men i vissa fall kan skilda sovrum var hela förutsättningen för att relationen överlever helt enkelt. Vi är föräldrar till fyra nu vuxna barn varav de två sista var tvillingar. Småbarnsåren visade definitivt på behovet av skilda sovrum och om en som jag har en partner som drar timmerstockar så till den milda grad att han får kraftiga apnèr då är gemensam säng dödsstöten för allt samliv det kan jag intyga. Ifall en varje natt får sömnen förstörd av denna mammut och dess ljud då är lusten till samliv minimal. Och mammuten i sin tur älskar inte precis det där monstret som knuffar och stökar och väcker honom varje natt. Tvärtom mammut vill inte ligga med mamma-mutt efter att ha fått banor hela natten och mamma-mutt har helt tappat lusten efter att inte ha sovit en hel natt på 25 år. Skilda sovrum ökar helt klart liggandet och båda är utsövda och snälla 🐇🐇🐇🐇🐇

My

Haha. Det här är ett så sjukt ämne. Folk vars relation hänger på att dom sover ihop måste ha skrämmande sköra relationer........

Anna

Ligger här och skrattar när jag läser kommentarerna om dessa snarkande fis-män, haha! Har varit fördomsfull kring hela separata sovrum-grejen men inser nu fan att jag och min karl lika gärna hade kunnat HA två sovrum med tanke på hur olika sovtider vi har. För mig är sömnen och den s.k. cirkadiska rytmen helig, jag vill somna senast 21.30 och sova (tungt) i 7-8 timmar för att kunna vakna av mig själv och vara pigg. Min man går och lägger sig senare och i regel när jag redan somnat varför jag då inte störs av hans snarkande när jag själv sover så tungt(!) När jag kliver upp har han inte på långa vägar sovit färdigt varför vi knappast brukar vakna upp tillsammans heller... Vete fan om jag inte skulle börja drömma om ett eget sovrum om vi plötsligt skulle få för oss att matcha dygnsrytm, haha. Ibland är det supermysigt de gånger vi somnar/vaknar samtidigt men det är bökigt och trångt och dragkamp om täcket varenda gång, det är det ju.

Nemo

Jag tänker inte dela säng med någon om jag någonsin skaffar en sambo. Samma rum kanske kan gå an, men inte samma säng. Helst har jag nog ett helt eget sovrum också. Blir den andra människan kränkt över det känns det knappast värt att ha en relation för mig...

Nina

Låter som en jätteskön lösning. Fantatiskt att ni kan lösa det så, att ni har det utrymmet hemma liksom.

Anonym

Hur gör ni när ni bor på hotell? :)

Svar: vi bor aldrig på hotell
Lady Dahmer

J

Vi har haft skilda sovrum sedan första barnen föddes för 13 år sedan. Det har aldrig varit ett problem, fram till nu. Plötsligt har vi barn som är vakna lika länge som oss och all fritid för samtal, sex, ej barnanpassade serier o.s.v har försvunnit. Nu har vi barn som inte vill sova själv, samt barn som är vakna länge. Jag har egentligen ingen lust att dela sovrum men börjar inse att det kanske är nödvändigt.

Babsan

Åh, ditt sovrum ser så mysigt ut. Så inbjudande. Tänk ändå att det finns så många "bestämmelser" om hur vi ska leva våra liv! Separata sovrum? Uj uj vad skumt! Då blir det nog skilsmässa snart. Tycks vissa anse.

Hanna

Vi har gemensamt sovrum, men ganska olika sovtider. Oftast sover jag när min man gå och lägger sig och han sover vidare när jag går upp. Men för att vi vill ha det så betyder det inte att det är det bästa för alla. När vi, som gifta, var särbos under två år funkade det utmärkt, även om det förekom en del spekulerande om vi skulle skilja oss.

Helen

Vi började dela på oss när barnet var ett halvår. Då blev det trångt i sängen och vi hade olika sovtider. Jag ammade och var uppe på natten när det behövdes och min sambo hade barnet på morgonen. Nu är han 2 och vi kör på med samma. Asskönt! Jag kan lyssna på ljudböcker och ha det svalt, han kan lyssna på tråkiga gubbar och ha det som i en bastu. Sexlivet skiter man väl i. :D

Mari

När andra barnet föddes för 10 månader sedan delade vi på oss för att sova. En förälder sover med bebisen (som flaskmatats, så båda kan ta hen på natten) och den andre med 5-åringen.
Nu har dock 5-åringen, på eget bevåg, flyttat in till sitt eget sovrum igen. Men maken och jag väljer att sova i varsitt sovrum iallafall.
Han går upp 5.30 när han ska jobba, och jag vill inte att jag eller bebisen ska vakna så tidigt. Och på helgerna när han sover med bebisen så vill jag slippa vakna av bebisljud, så då sover jag i andra sovrummet.
Sexlivet är det inga större problem med 😁 det finns ju många andra ställen än sängen att få till det på...

Z

Tapeterna! Jag är kär! Var har ni köpt dem?

I övrigt: heja er! Alla gör det som funkar bäst i sitt förhållande.

Dani

Lol 120?! Sover i en 180, ensam ;)

Corinne

Jag stör mig som attan på om en partner smaskar när denne äter eller snarkar och skulle hellre leva ensam för resten av mitt liv (det vill jag nu ändå med mina 3 barn såklart) fy eller att om en skulle svettas i sängen skulle jag bli knäpp. Eller ens känna lukten av att en man sovit i min säng blä! Nej jag har min 2.10 säng för mig själv och barnen 2,3,5 år sover i egna sängar självmant hela nätter (alltid varit så förutom vid sjukdom) och jag har insett att jag inte vill bo med en annan människa förutom mina älskade avkommor dom får gärna bo med mig för resten av mitt liv. Brukar ha alla tre barnen i sängen och därav får jag min närhet och massage:läs sparkar i ryggen och det finns inget (man) i världen som kan ändra på det. Jag har adhd så är känslig för ljud, lukter och närhet av andra människor och har varit sån här sen jag var låter barn (åt med hörlurar på för att inte få utbrott på mina systrar eller mor/hennes gubbe) och dom smaskade inte ens på riktigt. Jag hörde hur dom tuggade med stängd mun och då svartna det för ögonen och fick utbrott och satte mig i ett annat rum med hörlurar. Folk får göra som dom vill bara man själv vill det! Och jag vill vara själv har jag insett vid 26 års ålder älskar det! Äta ostbågar och torka av fingrarna på täcket om jag vill, ingen annan lortar ner mitt hem förutom jag (och mina barn så länge dom är barn 😜)

Linda

Jag fattar inte varför alla snarkande snubbar inte gör något åt sitt snarkande för att själva få bättre sömn?

Emma

Nu låter det som att vi inte har en så givande relation dagtid, men jag kan ibland under dagen verkligen längta tills läggdags då jag kan gosa in mig hos min partner och somna på hans axel. Älskar att sova, eller kanske snarare somna, tillsammans. Ibland kan jag tycka det är skönt att få sträcka ut mig i sängen ordentligt när han inte är där, men då fryser jag å andra sidan på grund av avsaknaden av den extra kroppsvärmen -- är typ alltid frusen av mig så ser honom lite som 80 procent min sambo, 20 procent mitt element (SKOJA!). Dock har vi inga barn än, så jag skulle inte alls bli förvånad om våra vanor ändras när det blir dags.

Men herregud, klart folk ska få göra hur de vill! Alla är ju olika och ett förhållande får man väl hoppas är byggt på mer än sovrutiner. Annars får man väl fråga på första dejten: "så... vad jobbar du med, vad har du för intressen och förresten hur ställer du dig till separata sovrum?" ;)

Olivia

Att sova i separata sovrum låter ju prima om det ger bättre nattsömn och sånt :) Däremot undrar jag om inte risken är stor att ett litet barn som alltid sover enbart med ena föräldern blir extra tight med just den föräldern och inte lika med den andra. Plus att risken väl är stor att det mest bara är den förälder som sover med barnet som får gå upp på natten. Nattamningen brukar ju mest bara ena päronet kunna fixa, men ev blöjbyten, närhet för att kunna somna om osv kan ju den som inte ammar ha som sin uppgift men kanske är svårare att det blir av ifall den ena sover i ett annat rum?

Katta

Jag älskar att sova med min sambo. Lite knorrande är det innan vi somnat ordentligt. Typ: du snarkar, du är varm, du ligger på min sida! Men vi sover båda hårt så sen är det inte ett gnöl på hela natten.
Vi har lite olika dygnsrytm och somnar o vaknar sällan samtidigt. Jag är varm som satan så det är inte tal om en massa kvällsgos o kramande. Men har så svårt att sova utan honom hemma.

Däremot, att skaffa 180-säng var ju guld! Vi knödde i varandras 120-sängar tills vi flyttade ihop. Det var vidrigt! Tror fan inte vi hade hållit ihop om vi haft 120. Två rejäla personer + 2 rejäla katter. Nä, hurv!

Sedan förstår jag inte varför folk har synpunkter på hur andra gör. Vill man trängas, gör det, eget sovrum, kör! Vad som än funkar är väl supernajs! Alla är ju olika. :)

FT

@Linda det är lättare sagt än gjort. Min man har till och med opererat sig och det hjälper inte. Jag snarkar också och inget hjälper. Jag började snarka efter jag gick upp i vikt så antar att viktnedgång skulle hjälpa.

Sen fattar jag inte heller varför man skulle sno täcke? Man har väl varsitt??? :P

CSJ

Jag sover nog aldrig så bra som när maken är borta på sina jobbresor. (Han gillar däremot inte att sova på hotell) Och ännu bättre är när mannen och barnen är bortresta ihop. Då ligger jag på tvärs i sängen, somnar på kvällen och vaknar när väckarklockan ringer. (De reser bort nästa vecka!)

Som alla barnfamiljer (nästan) så har vi ägnat mkt tid på natten åt att flytta runt mellan husets sängplatser. Nu är 9åringen inne i en mörkrädd period så han ligger på madrass på golvet inne hos oss. Egenligen vore det ju smartast om alla hade en egen säng i ett och samma rum så att övrig yta kunde användas till vettiga saker (lekrum och kontor och sånt)
Men maken och jag vare sig somnar eller vaknar samtidigt. och en vanlig vardagsmorgon när alla ska upp och iväg till jobb och skola har man ju ändå inte tid att gosa. Så vi skulle kunna ha varsitt sovrum om vi hade plats.

Linnea

Tycker det är en löjlig diskussion. Alla sätt är bra utom dem dåliga brukar man ju säga! Dvs: Vad som funkar bra för dig, är bra för dig! Alla gör väl det dem tycker är bäst. Jag älskar att gå och lägga mig bredvid min sambo på kvällen.

Azze

Låter helt underbart! Precis så tycker jag också om det. Och vill man mysa till det på natten så frågar man väl om man kan sova över. Adderar extra krydda fniss.

Svar: Haha precis
Lady Dahmer

Tess

Skulle aldrig klara en sådan liten säng som 120 cm :-O Vi har 180 cm. Sover tillsammans förutom när min sambo jobbar natt, men jag behöver utrymme att bre ut mig för att inte få värre ont i kroppen. Jag gillar även att ligga med balkongdörren öppen på sommaren, vilket min sambo inte gör. Nu har inte vi möjlighet till skilda sovrum, men hade vi det så... Men förstår att det känns tabu att prata om. Folk tror direkt att nåt är "fel" om man gör så.

Jem

Vi har en dubbelsäng i sovrummet, en gästsäng i ett annat rum som används flitigt av båda. Dels för att jag pratar, sjunger, skattar, skriker, dödsvrålar och har mig i sömnen, men också för att han snarkar. Båda gillar att sova tillsammans, men ibland är det skönt att sova själv, dels för att slippa störa men också för att slippa bli störd. Så därför har vi löst det med en extrasäng där man kan sova för att inte missa viktig sömn. Ibland är sömnen viktigare än att sova tillsammans, tex vid olika jobbtider, då är det skönt att vara ifred med sin sömn.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog