Föräldrar kämpar och behöver stöd, inte sura blickar
Vi fortsätter på temat barn som får gå lösa i samhället.
 
Shit det finns så himla mycket jag kan säga om det här. Om hur barnfamiljer och barn ofta bemöts med den här ”ni är i vägen, ni stör”-attityden precis hela tiden och att föräldern till det skrikande barnet GARANTERAT tycker att situationen är tio gånger jobbigare än vad du gör och att dina sura blickar inte hjälper ett jävla dugg.
 
Jag vill berätta om alla situationer där omgivningen drar en massa insiktslösa slutsatser om mitt ''ouppfostrade barn'' men egentligen har noll koll på vad som verkligen händer. Typ barn med dolda funktionshinder som beter sig ”illa”, eller tvååringen som strax lugnar sig om man ignorerar hen (men blir tio resor argare om man säger till).
 
Eller hur svårt det är att bara resa sig och ta ut en bråkig unge när man har en eller två till att ta hand om och inte kan lämna dem vind för våg och treåringar som river i grejer snabba som blixten medan man försöker städa upp efter sig men tvingas lämna allt för att någon får ett utbrott och SVETTEN som lackar varje gång man försöker hitta på nåt kul med ungarna för att man vet att det finns folk som bli störda. osv i all oändlighet.
 
Den där föräldern som bara skiter i att ungen härjar på tåget kanske har rest i tre timmar innan ni stöter på varandra. Tre timmar av pedagogiskt bemötande, sagoläsande, lekande, pysslande och alla är trötta och barnen är less och orken tryter. Jag är ofta den där mamman. När vi reser till Delsbo så har vi redan INNAN vi kliver på tåget varit på gång i flera timmar. Barnen är trötta och jag är självmordsbenägen redan innan vi kliver på tåget norrut. De flesta föräldrar gör så gott de kan. Även när de till slut ''släpper allt''.
 
Ni som hängt med här ett tag minns kanske när jag blev påhoppad när mitt barn inte slutade skrika? Jag citerar från inlägget jag skrev direkt. Jag blir fortfarande så himla illa till mods när jag läser det. 
 
Inkopierat nedan: 
 

Jag tänkte bara ge er några tips om ni någon gång skulle råka på en stressad småbarnsmorsa med en skrikande och arg tvååring nån gång när ni åker buss.
 
Tips ett: Det hjälper inte att säga "Kan du få tyst på ditt barn?"
Tips två: Håll för öronen eller kliv av om det blir för jobbigt. Barn skriker ibland. Även om du inte minns det.
Tips tre: Börja inte bråka med mamman.
Tips fyra: Skuldbelägg inte mamman med kommentarer som "men trösta då!" (vad fan tror ni jag har försökt göra?)  "Hon behöver sin mamma!", "Du borde skämmas!" osv. 
Tips fem: Gadda inte ihop dig med två andra korkade jävla idioter mot den stressade och nu arga mamman.
 
Och slutligen: När mamman vrålar "Håll käften för fan", lyd. Bara lyd. Bara håll din jävla käft. Gör inte saken värre genom att fortsätta hävda din rätt att tycka en jävla massa om mammans föräldraskap, där på bussen, med en unge som vrålar och en mamma som försöker hantera situationen så gott hon kan. Fortsätt inte skrika åt henne med dina två nya kumpaner. 
 
T var arg. Han ville inte sitta i vagnen. Han ville bli buren. Han ville sova. Han ville inte sova. Han ville allt och ingenting och mest av allt ville han inte att jag skulle trösta eller röra vid honom. Han ville skrika och han ville få vara arg. Jag blundade, tog djupa andetag, kände mig som världens sämsta morsa och hoppades att jag skulle stå ut tills vi var framme. Jag kände de sura blickarna och jag hörde tisslet och tasslet och sen var det nån som inte kunde hålla sig. 
 
Jag känner mig så fruktansvärt utsatt och påhoppad och ledsen och jag FATTAR VERKLIGEN INTE vad det är för fel på människor, inte bara en utan tre, som ger sig på en människa i en uppenbart stressad situation. Det handlar inte om att de "bara vill hjälpa till" som de så humoristiskt hävdade när jag vrålade "Vad är det för fel på er?" utan om att de vill uttrycka sin irritation över fem minuters obehag.
 
Och jag är så arg att jag kokar. Jag är så arg att jag vill gråta och skrika och vråla. (Och det gjorde jag) Jag är så arg att jag vill att människor ska dö och jag när fantasier om våldsamma dåd och blodiga knivar och tre fula jävla döda kärringar med emmaljungasulkusar uppkörda i rövarna. Jag vill gå en kurs i hur man är otrevlig på bästa sätt. Hur man härskar över och trycker till vidriga människor i vardagen och få tips på dräpande saker att säga för att täppa till kakhålen på folk som förtjänar det. 
Fyrbarnsmamman

Ja, fy faan vilka människor det finns! Usch och fy på dem!

L

Ja fy!
Jag vågar inte åka kommunalt nu när jag har 2 småbarn pga detta. Kör bilen när vi ska någonstans, då slipper man iallafall oroa sig om att de ska vara tysta, bara att höja musiken och ta ett djupt andetag.

A

Och alla dessa människor som inte har egna barn men som mer än gärna ger sin syn på föräldraskap och talar om att "sådär ska mina barn ALDRIG få göra" och jag ba mm, sådär kunde jag också säga innan jag insåg att mutan är typ min bästa vän.

Riktigt tråkigt är det. Jag kan såhär i efterhand skämmas över hur dömande jag kunde vara mot föräldrar - jag hade ju en dröm på hur jag själv skulle bli - och därför brukar jag tala om för icke-föräldrar som berättar vad deras barn ska/inte ska få göra att det är faktiskt lättare sagt än gjort men att jag kan förstå att det måste se enklare ut än vad det är. Jag väljer mina strider, så att säga. Ganska många av dessa skakar då självsäkert på huvudet, småflinar och säger "nej, men alltså, mina barn kommer inte få göra sådär."
Det gör inte min situation bättre. Jag känner mig inte som en bättre mamma för det, jag blir bara mer stressad och irriterad. Stressad över att jag kan ha gjort allt som ut kan komma på men ingenting fungerar och irriterad över att jag nedvärderas i mitt föräldraskap av människor som inte har egna erfarenheter.
Men hur går ordspråket? Det är alltid lätt att uppfostra andras barn.

Emilia

Håller med precis allt! TACK för att du skriver om detta på ett så jäkla vettigt sätt.

e

Fast varför ska andra gå av för att de störs av den som stör? Makes no sense. Störningskällan borde ju rimligtvis avlägsnas i så fall.

Svar: Du menar alltså att en mamma med barn ska kliva av buss eller tåg om hon inte kan få tyst på barnen? Och sen då? Hur ska hon ta sig hem? Den som störs har valet att gilla läget. Eller kliva av. Föräldern måste förmodligen hem eller dit hen är på väg.
Lady Dahmer

Majs

Fast de andra som störs måste väl förmodligen också nånstans? De åker väl inte omkring kollektivt för att det är så himla roligt eller?

Svar: Ja o de kan välja att sitta kvar. Ingen tvingar av dem.
Lady Dahmer

Anna i stugan

e och majs: Kollektivtrafiken är till för alla. Även barn, fast de låter ibland. Störs man av andra medpassagerare kan man investera i ett par öronproppar.

RebeckaL

e och majs:
Ni menar alltså att en stressad morsa ska avbryta sin resa för att barnet skriker? Resan skulle ju då ta mycket längre tid och barnet skulle troligtvis inte bli gladare. Stackars den morsan säger jag bara.

Somliga Förbannade Kvinnor

Japp, bara håll din jävla käft. Och det gäller i kommentarsfält också. Nej, folk i allmänhet (ni då som skriver här, detta är riktat till er) kanske inte går fram till mammor och undrar vad fan de håller på med, ska du låta ditt barn härja precis hur som helst din curlande lattemorsa? Ni kanske bara stirrar surt och tänker det. Som om vi inte skulle märka LOL Men här och på andra ställen berättar ni precis vad ni tänker och tycker. Utan minsta skam i kroppen. Och mammor sitter och läser. Och blir ledsna. Får ont i magen och vill aldrig mer lämna hemmet (japp, de är vad skriver på min IG just nu). Nätet ÄR verkligheten. Tänk er för ett par gram bara innan ni bluddrar ur er er förakt för föräldrar (nästan alltid mammor). Tänk det för er själva om ni måste och sen - sätt er på händerna och gå och prata med nån. Problemen ligger hos er.

Elin

Vad jag tyckte mycket innan vi fick barn. Aldrig gå på Max o äta hamburgare. Aldrig åka buss med skrikande barn. Men nu sitter jag här med en treåring och en 8 v och ibland åker vi buss. För ibland hälsar vi på folk eller typ handlar. Och senast fick dottern ett utbrott och blir så arg och skriker rätt ut sitt allra högsta. Samtidigt som bebisen börjar gasta efter tutten. Livet alltså. Och jag älskar fortfarande hamburgare!

Khd

Jamen precis! E och majs, hur tänker ni egentligen? Jag tycker också att det är jobbigt med ungar som skriker på bussen eller tåget. Det gör väl nästan alla? Men kommunaltrafiken är nu till för alla, och barn kan ju inte riktigt rå för att de grinar. Särskilt inte om de är typ 1-2 år. Föräldrarna har förmodligen försökt få tyst på barnet, som sagt har jag svårt att tänka mig nån som tycker att barnskrik är den ljuvaste av musik. Ibland går det inte. Ungskrället skriker oavsett. Hur ska man lösa det? Ska vi ha särskilda vagnar för folk med barn? Eller bekosta taxi-service för småbarnsföräldrar så dom slipper störa (gissar att många skulle tacka ja till en sån service iofs, haha)?
För de allra flesta rör det sig om någon halvtimmes obehag, max. Det överlever man. Och det säger jag som en som verkligen avskyr ljudet av skrikande barn.

Svar: Subventionera taxi till barnfamiljer. 👍🏻 (och ja klart man överlever. Om man inte är en bortskämd jättebebis som är van att alla anpassar sig efter ens behov)
Lady Dahmer

e

Hade gärna sett särskilda avdelningar för barn på bussar osv! Det finns tysta vagnar i tåg där barn inte får vara. Thank god.

KHD

Ja Gud vad bra i t ex Stockholms lokaltrafik klockan 16.30, att ha särskilda vagnar i tunnelbanan bara för barn. Det är så gott om plats då nämligen!

Anonym

Men jösses, ni menar väl inte att mamma (oftast) ska kliva av en buss för att barnet skriker. Skärp er. Kag tänker bara i mitt stilla sinne att det är skönt att den tiden är förbi för mig. Låt ungar och föräldrar vara

Somliga Förbannade Kvinnor

Särskilda öde öar för barnhatare hade vart bra. Då kan de sitta där i sin tystnad och vara empatistörda rövhattar utan att störa nån annan.

Somliga Förbannade Kvinnor

Sen tänker jag på alla bortskämda jättebebisar som ba "Aaa fast JAG blir ju så himla störd av alla söndercurlade ungar så JAG tycker faktiskt de ska vara nån annanstans där inte JAG är." Och man skrattar lite i mjugg för vem fan är det som är söndercurlad egentligen?

RebeckaL

Somliga förbannade kvinnor
Spot on!

e

det är ju inte barnen man har något emot, de kan ju inte hjälpa det direkt, det är föräldrarna. En öde ö utan småbarnsföräldrar, ja det låter riktigt skönt det

Alicia

Vad fan, hur tänker de som lägger sig i?? Du och föräldern har ett gemensamt problem, ett skrikande barn. Hur ska jag lösa det, jo men jag tror att jag ger mamman ytterligare ett problem så hon har hälften så mycket tid och energi att lägga på barnet! Fan, där var jag smart alltså!!

Nina

Om jag är i ett område där bussen/tåget/tunnelbana går hyfsat ofta, så kliver vi av när mina barn beteer sig som små monster i offentliga rum. Det är inte okej för någon att skrika och bråka i kollektivtrafiken. Och dessutom blir jag själv jättestressad när ungarna håller på. Då tycker iallafall jag att det är skönare att gå av och "reda ut" bråket eller skriket. Så tar man bara nästa buss/tåg/tunnelbana. Eller går några stationer. Det funkar såklart bara om man har gott om tid på sig osv.

Nina

Ville bara tillägga att jag kan inte köra bil heller när dom håller på o härjar. Då måste jag svänga av o stanna. Liksom samla ihop mig o hämta mig. Kanske är lite HSP av mig men jag det går liksom inte att köra.

RebeckaL

e
Jag börjar ana att du är bitter av någon anledning?

C

Hoppas kunna behålla lugnet och tacka personer som kommer med ovälkommen input och sedan inte låtsas höra ifall de insisterar på att fortsätta prata.

e

RebeckaL - oj tog det personligt nu eftersom du var tvungen att ta till personangrepp? :)

Karin

Alltså folk är fan sjuka i huvudet, ursäkta franskan. Om man vet NÅNTING överhuvudtaget om barn och att vara förälder tror jag man vet hur mkt föräldrar kämpar för att hålla sina ungar i schack.
Tycker den här antibarn-trenden är väldigt svensk också om jag vågar mig på att generalisera? Har bott i Australien och där mötte jag oerhört sällan den där attityden. Var nyligen på semester i Spanien och kände inte alls att jag behövde försvara min 3-årings (högst normala) stojande. Möttes bara av varma leenden osv. Folk behöver slappna av lite. Blir för övrigt själv mycket mer störd av brölande män i grupp, tex. Och de borde ju veta bättre till skillnad från småbarn utan vidare impulskontroll?

Hmm

Elin: Max hamburgare är ett normalt ställe att möta barn som kanske t o m är väldigt stojiga, en resturang i Mannerstöms regei not so much.

Käka du på dina hamburgare. Tror inte det kan vara många som stör sig på ditt barn, högljudd eller ej.

Somliga Förbannade Kvinnor

e
Hahaha, varenda kommentar du skrivit om detta dryper av illa dolt förakt för andras barn och deras mammor och DU blir ledsen i ögat för att nån rt lite spydig mot dig? Skär dig. Gå och ät en pepparkaka och håll fingrarna borta från tangentbordet.

Somliga Förbannade Kvinnor

e
SKÄRP dig skulle det stå. Uppmanar inte folk att skära sig så ingen missuppfattar det här nu.

Christina

Alltså jag hade dött!! Min son är 13 mån och jag har aldrig åkt kollektivt ensam med honom, tanken på att nån skulle döma mig om han väsnas (vilket han gör all the time!) gör mig spyfärdig!!

RebeckaL

e
Det var inget personangrepp bara en iakttagelse jag önskade svar på riktigheten i.
Men som jag skrev i andra kommentarsfältet så har du ingenting att lära varken mig eller någon annan här. Du vägrar ta till dig information från flertalet personer med stor erfarenhet i det aktuella ämnet. Jag vidhåller att du antingen är bitter eller så finns det någon annan anledning till din empatilöshet. Då jag enbart kan spekulera i detta ska jag nu lämna dig ifred.

My

Uppenbart förlorade e's föräldrar uppfostringskampen.

Hmm

Även om jag inte håller med E till punkt och pricka så har hen betet sig och haft en betydligt mycket trevligare ton än vissa här haft, så vem som hade förädrar som förlorade kampen vet jag vem jag tycker det är iaf.

My

LD är Hmm's nick stulet?

Svar: nej
Lady Dahmer

Hmm


Hmm
My: Nej det är det inte.

Så här ser jag ut i diskussioner som inhåller personangrepp där jag förväntar mig sakliga argument och inte där man vid första möjliga chans tar ned frågan på ful individnivå med falska anklagelser i ett försök att vinna gehör för sin åsikt bland andra läsare.

Om du inte känner igen mig. Betänk då att jag inte en enda gång har skrivit något till den som den inte först sagt till mig men att jag inte en gång har besvarat skällsord så dom kärring etc med motsvarande.

Att påstå att någon verkar bitter tex är så okonstruktivt för att inte nämna ett ypperligt bevis för att man har slut på sakliga argument.

Man, jag, kan ha mycket att klaga på kommentarsfältet på Camillas blogg BB, men vissa av er här är inte ett dugg bättre inte ens, trots, för att ni klär er i den rättfärdigas mantel.

My

Hmm:

Långt svar på kort fråga men bra att veta. Noterade att det kapades hos Camilla!

Majs

Fast nu skrev jag ju ingenstans att folk med skrikiga barn ska gå av eller? Sa bara emot att de som blir störda förmodligen också ska nånstans. Men trevligt att man blir påhoppad för nåt man inte ens skrivit. Barn hörs liksom och även om det stör mig kanske så får ju jag bara stå ut med det. Jag själv ger absolut inga sura blickar eller suckar, för jag fattar att det inte är enkelt att få barn att lugna ner sig.

Svar: men vad säger du då? Ja de som blir störda ska ju också nånstans. Jaha liksom? Vad är poängen med det påståendet?
Lady Dahmer

FT

Men varför är det alltid morsor med gapiga ungar som tycker att ungar ska få gapa överallt hela tiden? Aldrig farsor som resonerar så eller morsor till lugna barn. Så urbota löjligt att påstå att det inte existerar föräldrar som låter barnen bete sig illa utan att bry sig. Kommer själv ihåg skräcken när man var liten och lekte på lekplats och det kom pojkar som slogs och trängdes och inte en jävel sa till. Flickor som knuffades med för den delen. Senast imorse satt en unge och sträckte ut tungan åt alla på spårvagnen och gjorde vidriga ljud (nänänänänänän typ) och puttades och skrek. Morsan var upptagen i telefon med att skvallra. Nä men hon är säkert en kanonmorsa som gjort aaaallt hon kan! Vi gick på och av på samma hållplats, 10 minuters resa där hon sket fullständigt i sitt barns vidriga beteende. Förstörde det min morgon? Nej. Behövde jag gå av? Nej. Men blickar, det fick hon av alla - välförtjänta sådana. Skulle skämmas om jag vore hon, skämmas för att jag väljer mobilen framför min unge och skämmas för att min unge har så otroligt dålig uppfostran och beter sig illa mot människor runt sig.

Svar: För att farsorna är på jobbet och har cirka noll koll. Och när de väl är med sina barn så är de roliga skojfarbrorn. De befinner sig aldrig på affärerna efter förskolehämtningen med hungriga trötta barn. De är på jobbet då. De befinner sig inte i kollektivtrafiken. De är på jobbet. De är inte där. Och när de är där så har de mycket mer energi, ork och möjligheter att vara "bra föräldrar". Plus att du och alla andra bedömer dem som bättre föräldrar oavsett.

ang. morsan på tåget; vad vet du egentligen? Personen hon pratade med kanske var nån hon inte träffat eller pratat med på väldigt länge. Jag ignorerar också mina barn vid sådana tillfällen. Och oroa dig inte, om du får barn så kommer du bli den där morsan. Du kommer inte vara en supermamma med energi som räcker och blir över. Du kommer inte ha väluppfostrade snälla små tysta barn som aldrig beter sig illa. Och du kommer skämmas. Tro mig. Du kommer skämmas hela tiden.
Lady Dahmer

e

RebeckaL, SFK - Haha ja jag kan erkänna att jag inte tycker om barn och sannerligen inte småbarnsföräldrar heller! :) provocerande med en kvinna som inte gillar barn va :O men bitter? kom igen, det är "känsloargument" som män använder, som ni själva tycker är jättefel. Men går ganska bra att använda själv va? Och jo en sak kan jag lära dig, fördomar stavas med ett m och inte två som du skrev i det andra inlägget :)

e

FT - håller med att det handlar om uppfostran och hur man som förälder är. Är inte direkt en shocker att kronprinsessan Victorias barn är extremt väluppfostrade och Madeleines barn lever rövare...

Svar: oj, är du anställd av hovet? Eller jobbar du på förskolan barnen går på? Hur har du sån här insikt i barnens uppfostran och beteende?
Lady Dahmer

Katta

Den här diskussionen får mig att minnas en gång för 20 år sen när jag åkte buss med en bebis som började skrika varje gång bussen stannade, trots att jag gjorde vad jag kunde, vilket borde varit uppenbart för alla som tittade. Ändå får jag kommentaren: "Kan du inte få tyst på den?"
Spända, oroliga och stressade föräldrar tröstar nog sämre, så man kan anta att en del av störningarna i kollektivtrafiken indirekt orsakas av de här kritiska surmänniskorna. Tänk på det ni!

Anonym

Jag har faktiskt ett dilemma kring just det här som jag inte vet hur jag ska hantera. Min granne, en ensamstående mamma skriker extremt mycket på sina barn. Jag förstår att det måste vara otroligt påfrestande att vara ensamstående förälder och att man tappar tålamodet ibland. Frågan är vart gränsen går. Detta är nämligen något som pågår dagligen och ibland flera gånger.

Jag får alltid en klump i magen när jag hör hur hon skriker på dom för det låter så himla aggressivt på ett sätt som jag inte känner är rimligt. Jag själv skulle bli rädd om någon skrek på mig så. Jag har även misstankar om att hon gör dom illa men inga bevis tyvärr mer än att man ibland hör saker slå i golvet. Jag känner ett ansvar som vuxen att göra något med vet ju samtidigt faktiskt inte om hon verkligen gör dom illa mer än det verbala. Till saken hör också att jag inte bor i Sverige utan i ett land där det är olagligt men attityderna kring uppfostran är helt annorlunda. Jag har pratat med andra och alla säger att det är illa men att polisen här inte bryr sig om sånna saker. Just nu har jag tankar på att sätta upp en lapp som inte lämnar ut direkt henne men som kanske får henne reagera. Jag vet inte men alla tips är välkomna... Vill inte göra situationen värre.

FT

Håller helt med att farsor glider, men de är alltid morsor som kommer med undanflykter.

Hur vet du om jag har barn eller inte? Om jag har haft fosterbarn eller inte? Om ens unge beter så som den gjorde lägger man på telefonen eller ber personen vänta en stund och så säger man till. Det är ju inte klokt hur långt ursäkterna ska sträcka sig egentligen!! Som om det inte finns nonchalanta föräldrar? Skrattretande. Konstigt då att man var rädd för andra barn som slogs och puttades när man var liten men deras föräldrar hade väl också fullt upp med att vara fantastiska föräldrar genom att skvallra med vänner och annat.

Så spännande att slappa föräldrar inte existerar.

Svar: Har du barn?
Lady Dahmer

FT

Dessutom - jag skiter FULLSTÄNDIGT i om mamman inte hade pratat med sin vän på länge. Det är ändå inte ok att låta ungen göra som den gjorde och folk ska inte behöva bli utsatta för en unge som skriker, räcker ut tungan, sparkar och puttas. Punkt slut. Nån jävla måtta får det vara. Bara för att alla älskar sina barn och tycker de är bäst (de gör man ju) så betyder det inte att alla andra älskar dem.

Stina

Ja det är jobbigt med sura blickar. Vilk berätta en fin historia dock om något litet som betytt så mycket. Två underbara kassörskor i mataffären. Minns så väl en underbar kvinna som jobbade i affären som började prata med min dotter på ett vänligt sätt när hon skrek och underlättade för oss istället för att ge sura blicken. En annan hjälpte oss att packa i påsarna och åh vad jag kände mig tacksam! De är mina förebilder!!

RebeckaL

e
Jag vidhåller att det inte var fel att fråga om du är bitter då du väldigt starkt har gett uttryck för en sådan känsla. Det är inte samma sak som när det kommer ur det blå från en man. Jag tyckte att det hade relevans för diskussionen för hade du sagt att du är bitter hade jag tyckt synd om dig istället för som nu när jag tycker att du beter dig märkligt.
Men nu beter jag mig ju märkligt eftersom jag skrivit att jag ska lämna dig ifred. Ska försöka på riktigt nu.

Anna i stugan

Stina - min son fick stora flippen i en affär som treåring en gång. En dam försökte distrahera honom genom att prassla med papperspåse (funkade ej, han blev bara mer arg) och sen stod hon och skrek "ta upp honom, ta upp honom!" när jag höll på att packa ihop mina varor. Då låg han på golvet och skrek. En snubbe kom till mitt försvar och började skrika tillbaka åt tanten. Sen när vi stod utanför affären så gick snubben förbi, gav en klapp på axeln och ett leende och sa "jag har tre barn själv". Guld värt. Jag tycker faktiskt också att det finns väldigt många vänliga och hjälpsamma människor i samhället. De sura kommentarerna och blickarna känner man mer här på nätet faktiskt.

Majs

Varför skrev du då själv att föräldrarna med skrikiga barn ska nånstans och ej kan gå av? Varför var det viktigt att påpeka när mitt svar ej var det?
Man behöver ju inte vara otrevlig mot alla som ej stryker en 100% medhårs. Är ju inte så att ditt bemötande hjälper mot de som ej håller med dig.

Svar: För att omgivningen kräver att föräldrar med skrikiga barn ska avlägsna sig från sammanhanget. Ingen kräver att de som störs ska kliva av men föräldrar med skrikande ungar förväntas göra det och blir till och med avkastade.
Lady Dahmer

Majs

Det är Din uppfattning av omgivning. Den uppfattningen delar inte jag. Har åkt kollektivt de senaste 17 åren dagligen och har aldrig hört att föräldrar med skrikande barn har blivit ombedda att gå av. Hur många gånger har någon bett dig gå av under åren Du varit förälder?

Svar: Du kanske ej hört det för att du ej drabbats. Det fattar du väl själv. Jag har blivit ombedd två gånger. Det tycker jag är ganska mycket.
Lady Dahmer

anna

Så du tycker att om jag åker buss med ett gallskrikande barn bredvid mig som precis utlöst ett migränanfall hos mig (jag får ofta det av höga ljud) så ska jag gå av? Ställer frågan mest för att ge ett perspektiv på svaren du skrev ovan, att den som "störs" av ett barn ALLTID ska gå av, och ALDRIG tvärtom, för det blir ju så besvärligt (inte aaalls besvärligt att gå av en buss med blixtrar framför ögonen, en dunkande skalle och illamående som blir värre minut för minut). De flesta njuter nog inte av att åka kollektivt och behöva vara nära folk man inte har valt, det är trångt och ganska ofta irriterande, men vi kan ju försöka visa varandra både respekt och hänsyn i det offentliga rummet - som vi alla har tillgång till, barn som vuxna - istället för att bara skälla på varandra. Ibland kanske det är den med ett barn som inte kan vara tyst som behöver gå av, andra gånger tvärtom. Förstår att du kommer att argumentera emot mig nu eftersom jag inte håller med dig i allt du säger, men vill säga att det finns fler aspekter än bara det du lyfter fram.

Svar: Du får göra vad du vill men jag kommer inte gå av bussen. Jag har aldrig sagt att den som störs måste gå av men hen har två alternativ: gilla läget eller avlägsna sig. Och migrän har jag också. Förmodligen medan jag hanterar mitt skrikande barn.
Lady Dahmer

Anna i stugan

anna - ta med öronproppar eventuellt? Skrikande barn ÄR skitjobbigt, så är det ju, men det är helt orimligt att behöva gå av bussen för att ens bebis skriker.

Anna i stugan

FT: vad menar du med att morsor tycker att barn "ska få" gapa överallt hela tiden? Tror inte precis det är någon som uppmuntrar barnen att skrika på bussen eller i affären. Det vi säger är att barn inte har någon av och på-knapp som gör att man kan stänga av ljudet på dem. Hade varit apskönt om barnen var tysta så fort man lämnade huset (och hemma också för den delen), men de flesta barn funkar inte så. Och anledningen till att mammor med tysta och lugna barn inte hörs lika mycket i debatten är väl för att de sällan har erfarenhet av barn som vägrar sluta skrika. Vissa barn är mer fogliga och lugna än andra, det har ofta med deras sinnelag att göra snarare än uppfostran (även om vissa gärna tror det senare).

Jessica

Jag är jättekänslig för att mina barn beter sig illa i det allmänna rummet, men ibland så får barnen helt enkelt ett bryt och då spelar det ingen roll vad man gör, det går helt enkelt inte att få dem att sluta. Äldre barn går ju att prata med men under det första spädbarnsåret så är det bara ångest när barnet börjar gråta när man är i kollektivtrafiken. Mitt värsta exempel är när jag åkte buss med min 6 månaders son och 4 årig dotter. Bussresan tar normalt 25-30 minuter och går via motorväg, så hastigheten kan bli uppåt 90 km/h. Det är ju inte en skön känsla att ha 4 årig i vuxenbälte och sin bebis enbart fastspänd i barnvagnen, men utan bil har jag inte så mycket val. Nåväl, min son började gråta efter ca 5 minuters resa och jag testar med ALLT, distrahera, napp, finger i munnen, majskrokar - you name it! Ibland så vill bebisen bara inte vara fastspänd och bara komma upp ur vagnen men när vi åker i 90km/h så är det i min värld inte ett alternativ. Jag blir alltmer stressad och svettig och tänker som ett mantra "bara 10 minuter kvar, bara 10 minuter kvar..." Då stannar den kvinnliga busschauffören till vid nästa busshållplats och ropar ut i bussen "förstår du inte att det är jobbigt för oss att höra ditt barn gråta, kan du inte plocka upp bebisen eller något och få tyst på den" Då brast det för mig och jag slet upp min dotter ur bältet på bussen och lossade barnvagnen och gick av bussen och storgrät. Fy fan! Efter det vågade jag inte gå på någon buss igen utan vandrade planlöst och gick vilse i en halvtimme ute i förorten. Till slut hittade jag tillbaka till hållplatsen och tog mig mod att gå på en ny buss för att åka resterande 10 minuter hem. Vilken ångest... Efter det så vågade jag inte åka kollektivtrafik med min son på flera månader och två år senare jag känner fortfarande ett obehag och stress så fort jag åker med båda barnen på bussen...

Linnea

Nina: Lycka till om det är 5h mellan bussarna

Emma

Hallå! Barn "beter sig inte illa". De uttrycker ett behov. Mitt barn hade en period då han räckte ut tungan åt främmande människor eftersom han tyckte det var jobbigt när de pratade med eller tittade på honom, krävde svar "Vad heter du?". Såklart sa jag till att man inte ska lipa men skulle aldrig skällt på honom för att han gjorde det eftersom jag visste anledningen bakom. Sluta stirra på barn i kollektivtrafiken så kanske de inte lipar åt er.

Jag har låtit honom ligga skrikandes i affären medan jag betalade. Varför skrek han? Jo, han var trött som attan och "i en period" då han var mycket ilsk ofta. Jag hade lirkat oss igenom hela affären men var ju tvungen att betala och packa. Och ja, måste handla också. Så jag valde att låta honom ligga där en stund medan jag blev klar. Det gick väldigt mycket fortare och ingen dömde mig. De flesta log lite förstående. I båda fallen gjorde han inget av detta för att var dum eller elak. Han uttryckte ett behov helt enkelt. Ibland är det inte heller farligt att inte uppfylla behovet direkt.

Barn skriker för att de är; trötta, hungriga, ledsna, besvikna, glada, uppspelata osv. Nästan aldrig för att de är elaka eller ouppfostrade. Ska jag bli arg på mitt glada och uppspelta barn? På restaurang är han jätteglad och sprallig för att det är så mysigt! Då kan det hända att han studsar upp och ner i soffan. Man säger att man ska sitta ner på restaurang men det kanske inte du ser? Ska jag "ta i med hårdhandskarna" då? För att han är glad och sprallig? Du kanske ser ett ouppfostrat barn. Jag ser ett glatt och lycklig barn.

Emma

Jessica: Varför tycker du att dina, väldigt små, barn beter sig illa i kollektivtrafiken? De gråter för att uttrycka sina behov, ej för att vara dumma. Be dem som säger sådär att dra åt helvete helt enkelt!

Danni

Du sätter ord på det jag själv känner men inte kunnat förklara lika väl. Gapskratt sista biten!

Stolt mamma

Så himla bra skrivet!

Anonym

Min son på två månader skrek lite inne på ett fik idag, jag blev otroligt stressad för jag förstod inte varför...han är mitt första barn så jag lär mig fortfarande.
De två andra gästerna började snabbt titta surt på mig och jag stressade i mig mitt fika och flydde ut.
Fyfan säger jag bara :'(

Bea

Min son på två månader skrek lite inne på ett fik idag, jag blev otroligt stressad för jag förstod inte varför...han är mitt första barn så jag lär mig fortfarande.
De två andra gästerna började snabbt titta surt på mig och jag stressade i mig mitt fika och flydde ut.
Fyfan säger jag bara :'(

E

Jag har ingenting emot barn som låter, det är vad barn gör. Jag tycker dock illa om när föräldrar anser sig ha rätt att ha högljudda barn. Vad gör att föräldrars rätt att orsaka störningar är större än min egna rätt att göra det? Och varför är det en rättighet över huvud taget? Bör inte andra människors rättighet till en vänlig miljö vara större än vissas rätt att förpesta den? Om ditt barn inte klarar av att åka tåg på grund av sin ålder kanske det bör avstås från. För barnets, din och andra resenärers skull.

Svar: Ok så barn som låter ska inte få resa nånstans? Låter inte rimligt alls tycker jag. Kanske du ska skaffa öronproppar eller boka tysta vagnen i framtiden för jag tänkte inte avstå från jularna i Delsbo eller hälsa på farmor eller mormor.
Lady Dahmer

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog