Hur pratar man om pedofiler med barnen?
Jag skrev ju tidigare att jag pratat om pedofiler med barnen. Jag har inte gjort det tidigare för jag är av devisen "skydda barnen från verkligheten så länge du kan" och så gör vi liksom. Jag vill att barnen ska leva i en regnbågsbubbla där allt är fint och bra. Det kan man säkert diskutera och problematisera men jag minns själv all ångest jag hade som barn över skit jag inte hade behövt veta och förhålla mig till. Men det betyder ju ej att man ska hålla barnen i ovetskap tills de blir vuxna, man får pytsa in lite i taget. Vi har ju pratat om hemska saker i viss mån men först när jag tyckt de är gamla nog. 
 
Och igår pratade vi om pedofiler. 
 
Men jag tycker det är svårt. Jag vet inte hur jag ska göra eller förklara, men jag började med att prata om att det finns vuxna som vill "sexa" med barn (Sexa är tydligen ordet som används i skolan) och vuxna som vill röra vid barns kroppar på ett sätt som ej är ok.
 
Jag berättade om när jag var tio år och en pappa till en klasskompis väckte mig när vi var på läger. Jag förklarade att ibland kan barn tycka det är mysigt och skönt och kanske inte säga nej, för N sa att hon minsann skulle sparka och slå och skrika nej. Jag sa att, men du kanske tycker om det? Och så visade jag hur pappan gjort på mig. Han smekte mig över ryggen och rumpan. Stadiga sköna drag så där som en mamma eller pappa kan göra när de nattar eller bara kramas med barnen liksom. "Tycker du att det här är skönt?" frågade jag henne och jo det tyckte hon. 
 
Jag förklarade att ibland kan det vara så också, och att det då kan vara svårt att förstå att det den vuxne gör är fel, men att hon alltid ska berätta för mig om nån gjort så mot henne. Sen berättade jag att mannen frågat om han fick ta mig på snippan. Och att jag då skrikit så högt jag kunde. Det är dock läskigt att berätta sånt för jag vet ju att många pedofiler faktiskt dödat sina offer för att de skrikit. (Dvs han har blivit rädd för att bli påkommen och agerat i panik)
 
Jag pratade också om att en del av dessa personer kan hota och skrämma men att de ALLTID ska berätta för mamma eller pappa ändå, jag lovade att inget skulle hända dem om de gjorde det oavsett vad personen sa eller hotade med och att om nån vuxen eller tonåring säger att de ska ha en hemlighet så ska de berätta för oss föräldrar för då är det förmodligen en dålig hemlighet. Vi pratade även om att de ska berätta för mig och pappa om en kompis berättar att någon tar på dem på ett sätt de inte tycker om. (Eller slår dem) Även om kompisen säger att de inte får berätta. 
 
Detta var första samtalet och det skedde spontant efter annan diskussion där det liksom uppkom naturligt, men jag vet inte riktigt hur man gör. Jag har ju tjatat "min kropp stopp" sen de var små och att ingen får ta på dem om de inte vill men sen då? Hur gör ni? 
 
 
"Jag vill veta" är en sajt som riktar sig till barn i olika åldrar, där de lätt kan läsa om vad de har för rättigheter vid brott. 
Bee

Hade en sådan konversation med mitt barn med igår. Den sidan du tipsar till är jättebra. Ska läsa den ihop med min flicka.

Anna

Superbra ämne och jätteviktigt!
Det kan ju även ske inom familjen. T.ex mellan syskon... det är något som är svårt att leva med.
Superviktigt att säga detta med, apropå sexuella övergrepp liksom.

g

tycker du gör helt rätt!

mitt barn är bara halvåret men jag har tänkt mycket på hur jag ska göra då min pappa är pedofil. (har ingen kontakt med honom längre så mitt barn kommer aldrig träffa just honom)

redan nu när jag byter blöja och torkar rent så säger jag (ibland) typ "nu torkar mamma rent för annars får du en röd rumpa, jag gör det bara för att du inte kan själv än. här får bara du röra och de du vill ska röra. men än sålänge hjälper jag dig" gör så mest för att träna mig själv på att vardagligt kunna prata stopp min kropp snack.

vill inte heller berätta för tidigt att det finns pedofiler och annat djävulskap men tänker trycka mycket på att man bestämmer över sin egna kropp och att man alltid får berätta hemligheter som skaver för mig eller annan vuxen hen litar på.

det jag känner att jag själv saknade var att jag inte visste att det var fel.
men om jag visste tidigt att bara jag fick ta på tex snippan och att man inte måste hålla hemlisar så tror jag att jag kanske skulle berättat för mamma. men det är ju svårt att veta.

d_dan

Tack för att du tar upp det här ämnet och att du länkar.
En sak som jag läste precis är att hen ska lära barnen att om en vuxen person kommer och ber om hjälp om i en påstådd akutsituation så ska barnen inte lyssna på dem då det inte är bra okända personer som ber barn om hjälp i akuta situationer utan de ska vända sig till vuxna. Det argumenteras vara bättre en bättre strategi än att säga till sina barn att aldrig lita på främmande vuxna då det skapar en otrygghet hos barnet. Posten finns här: http://www.inspiremore.com/tricky-people-not-stranger-danger/?



Maja

Superbra, men glöm inte att pedofiler är listiga och kommer nära barnen via nätet också.

Mina föräldrar berättade om fula gubbar och tanter. Det gjorde också att jag trodde att pedofiler var just tanter och farbröder. Nu träffade jag aldrig på någon pedofil. Men det kan vara viktig att prata om att det mycket väl kan vara någon som bara är något/några år äldre som vill göra saker inte bara vuxna.

Sen tror jag det är viktigt även med mindre barn att prata, och inte försöka "glömma" problemet. Det har varit väldigt många riktigt små barn som det skrivits om i media på slutet. Väntar man då tills de är stora finns risken att de redan blivit utsatta för övergrepp.

Lena

Har en fyraåring och har använt materialet "stopp min kropp" från rädda barnen (tror det är från dem). Det går att beställa gratis. De använder det på förskolan också.
Men det är svåra saker att prata om och än är hon ju så liten men vi har börjat "smyga" in att alla människor inte vill väl. Men tips mottages tacksamt!

Linda

I bloggbevaknings kommentarsfält pågår just nu en diskussion om Nemo heden som dömdes för sexuellt utnyttjande av barn när han var 25. Helt sjukt, "det var inte våldtäkt i realiteten" skrev någon bland annat.

Hur kan Nöjesguiden stå för detta innehåll på sin sajt? Varför agerar de inte?

Lisa

Pedofiler / vuxna som vill sexa med barn inleder inte alltid med att försöka beröra barnen.
Jag var tio eller elva och på väg hem från skolan.
Gubbjäveln hälsade och gav mig några komplimanger för mitt utseende ,följde sedan efter mig på cykelbanan utan att jag märkte det och när jag träffade på en kompis och stannade och pratade med henne kom han fram igen, klämde sig på kuken och sa med ett äckligt flin "det här är gott att suga på".

Vi blev livrädda , sprang och kom undan .

Jag berättade aldrig för någon vuxen.
Inte förrän många, många år senare förstod jag att det han utsatt oss för var brottsligt.


Jag visste mycket väl vid den åldern vad en pedofil var och att vuxna absolut inte fick sexa med barn men eftersom han inte rört oss tolkade jag händelsen som att "ingenting hade hänt" och tänkte aldrig på det inträffade som ett brott utan bara att vi hade tur som kom undan och slapp bli utsatta för något brott.

Jag önskar verkligen verkligen verkligen att mina föräldrar, som det för övrigt inte var något större fel på hade pratat mer med mig om hur pedofiler kan bete sig, om att det är brottsligt även att "bara" göra verbala närmanden och så vidare.

Lisa

Fick något halvår efter händelsen veta av jämnåriga att gubbdjäveln faktiskt hade begått också fysiska sexuella övergrepp mot flera barn i vår stadsdel. Vet inte om han någonsin åkte dit för det men mycket möjligt att saker och ting blivit helt annorlunda om jag tack vare att vuxna pratat med mig i förebyggande syfte insett att det han utsatte oss för den där gången faktiskt var ett brott och agerat efter det.

Isabella P

På väg till stallet från bussen stod en man vid en bro som jag var tvungen att gå över för att komma till ridskolan. Han tog sig på skrevet och frågade om jag ville tjäna en hundring. Jag svarade att jag inte hade tid och sprang sen hela vägen. Jag var väl 11-12. Tänkte efter den händelsen att jag skulle äta onyttigt och bli fet så ingen äcklig man ville fråga nåt sånt mer. Sjukt både min tanke och att det är så många tjejer som varit med om sånt. Berättade det inte för nån.

Nemo

Jag tycker sidan du länkar till verkar väldigt bra! Den verkar förklara på nivåer som är lätt för barn i olika åldrar att förstå. Överhuvudtaget tycker jag att det är bra att du pratar med dina barn om det här. Mina föräldrar pratade aldrig om detta med mig. Sedan var jag förvisso medveten om i lågstadieåldern någon gång att det fanns pedofiler, våldtäktsmän, osv, men inte för att mina föräldrar pratat med mig om det, utan för att jag tyckte det var intressant att kolla på Oprah och Dr Phil när jag kom hem från skolan... vilket ju egentligen är lite problematiskt att få sin introduktion till vuxenvärlden genom sådana program när man är så liten. Jag önskar att jag hade haft tillgång till hemsidan du länkade till då, eller att mina föräldrar pratat med mig, för det är inte förrän nyligen jag har insett att jag faktiskt blev utsatt för övergrepp som sexåring av en tolvårig pojke. Att det tog så lång tid för mig att inse det tror jag beror på att jag tänkte att han också var barn, så vuxna jag liksom viftade bort det, för "det kan ju inte vara övergrepp om förövaren också är barn", jättedumt att tänka så men det gjorde jag länge. Har ärligt talat fortfarande svårt att få grepp om det, pga just det.

Kajsa

Så bra du förklarade för barnen! Heja dig!

Sofie

Mina söner är 6,5 och 7,5 och de är fullt medvetna om att det finns vuxna som tycker om att göra förbjudna saker med barn. Min farfar utsatte mig för sexuellt övergrepp när jag var i 10-års åldern och det har av förklarliga skäl påverkat många relationer i min släkt. Mina barn har frågat varför jag inte hade nån kontakt med min farmor och farfar och när de var yngre svarade jag bara att min farfar gjorde dumma saker mot mig när jag var yngre. Men de har blivit mer nyfikna ju äldre de blivit så de har ställt fler frågor och då har jag förklarat. Precis rakt upp och ner vad han gjorde och hur jag upplevde det. Att det var min och farfars hemlighet i flera år och hur ledsen jag var över det. Vi har pratat mycket om bra hemligheter och dåliga hemligheter. Jag är extremt noga med att mina söner inser att ett nej är ett nej och ett stopp är ett stopp. Oavsett i vilken situation eller vem det är som säger det.

Alex

Min 7åriga dotter petar på mina bröst i tid o otid o det senaste året har jag börjat sätta upp handflatan o säga "stopp, min kropp" o försökt förklara hur obekväm jag blir när nån rör vid mig när jag inte vill. Vill att hon ska lära sig att säga ifrån när nån rör en fast en inte vill men det är svårt att förklara för ett barn hur vissa beröringen är önskade o andra inte..

Helena

Vi har ända från början varit väldigt tydliga mot vårt barn att hon bestämmer över sin egen kropp, liksom alla andra bestämmer över sina. Materialet "Stopp min kropp" har varit en bra utgångspunkt för det. Nu när hon är sju år händer det att hon säger till oss om vi t ex pussar henne utan att ha kollat att det är ok och det känns bra att hon rättar oss. Vi har också pratat om det här med bra och dåliga hemligheter, men har ännu inte kommit till att vuxna kan vilja göra otillåtna saker med barn.

Det som känns lite knepigt med att ta upp det är att hon ännu inte känner till sex, så det blir så mycket ny information man måste blanda in för att det samtalet ska funka. Jag har ännu inte kommit på något sätt att prata om det som känns naturligt, samtidigt som jag känner att jag vill börja närma mig ämnet. Nu när hon börjar bli större och kommer vara ute och leka mer i området med sina kompisar har vi också tänkt införa ett lösenord som en vuxen måste kunna för att hon ska följa med, om det t ex är någon som säger att det har hänt oss föräldrar något och att hon måste följa med hen.

Svar: Precis, jag tog upp det nu för att n vet vad "sexa" är. Om något luddigt. lol. Men tror man kan prata med dem på en annan nivå.
Lady Dahmer

Djävulsadvokaten

En sak som jag har undrat över gällande det här ämnet, har du (eller nån annan förälder här) nånsin varnat era barn för "fula gubbar"? Jag minns själv att jag fick den varningen nån gång. Och ja, jag vet ungefär vad man egentligen menar med det, men jag har blivit fundersam, tror ni att det finns en risk att barnen börjar döma ut folk som dåliga människor baserat på om dom tycker att personen ser bra ut eller inte? Jag tänker främst, LD, eftersom du ofta pratar om kroppspositivitet och utseendefixering och annat sånt, hur ser du på att man lär ungarna att vara rädda för dom som är "fula"? Säger inte att jag tror att du eller nån annan här gör det, men jag undrar ändå, kör föräldrar fortfarande ful-gubbe-snacket, eller har det försvunnit med tiden?

Svar: nej aldrig använt den termen alls.
Lady Dahmer

M

Angående 'fula gubbar' så pratar vi självklart om att man inte kan se vem som är snäll eller elak, eller 'sjuk' som vi pratar en del om att det finns vuxna som är (för mig inkluderar det också tex påverkade människor som barnen självklart ska akta sig för, men inte behöver 'döma' heller). Vi pratar också om att alla människor har olika sorters relationer och att barnen måste lita på sin egen känsla, och att de inte måste gilla någon bara för att andra säger att det är en schysst person - att deras upplevelse alltid är sann och riktig.
Skulle alltså aldrig använda det uttrycket.

A

Idag blir vi nog tvungna att prata om pedofiler med våra barn på ett annat sätt än vad våra föräldrar gjorde med oss. Idag är ju den fula gubben med godispåsen eller hundvalparna ett nästan utdött släkte. Pedofilen har istället flyttat ut på nätet och där kan han låtsas vara en söt pojke eller en trevlig flicka och skicklig är han också. Det är nog svårt att prata om pedofiler med barn idag utan att lära barnen att misstänkliggöra precis alla de träffar på nätet vilket är ett dilemma då just nätet är en stor plattform för bildande av nya vänskaper idag. Tricky det där.

sanna

Tänker att det är bra att du pratade just om det där att man som barn kanske inte fattar att den vuxne gör något fel - hen kan vara någon man känner, någon som verkar snäll och som "bara" vill stryka en över ryggen, lukta på ens hår osv. Tänker att många övergrepp just är sådana, och inte så där självklart sexuella och brutala som man ofta föreställer sig. Och att det är viktigt att barnet får höra att det alltid _är_ fel när en vuxen gör så. Men att det inte är barnets fel eller något skamligt att man inte förstod eller reagerade när det hände.

Eleanor Ollila

Wow. Vilket bra inlägg. Jag önskar att det hade funnits när min dotter var liten. Att få tips och stöd i hur man ska tala om svåra saker med sitt barn är ovärdeligt. Tack.

A

Dethär inlägget väckte en helt ny insikt hos mig. Min mammas kille kom ibland och la sig i min säng när jag var i 9års åldern, han smekte mig över kroppen på ett "skönt" sätt, har aldrig reflekterat över det i efterhand förän nu. Jag vill spy

Svar: nej fy fan
Lady Dahmer

Diana

Så viktigt och bra att du pratar med barnen om det och skriver om det här, så att det når ut till fler! Jag blev utsatt en stor del av min uppväxt och önskar verkligen att någon vuxen hade pratat med mig om det. Heja dig och alla andra vuxna som arbetar för att skydda barnen!

Elin

Viktigt inlägg och låter som ett vettigt första samtal tycker jag. Jag jobbar som läkare och försöker alltid smyga in lite "stopp min kropp" -samtal när jag undersöker barn, frågar om övergrepp och informerar inför undersökningar. Dock oklart hur väl de tar till sig och förstår skillnaden mellan att läkaren som är en helt främmande person ska få göra vissa saker som ingen annan vuxen får. Brukar trycka på känslan och vikten av att prata med sina föräldrar eller annan vuxen de litar på om något som någon gjort känts konstigt. Viktigt att prata om att kompisar kan göra saker som känns konstiga också, den vanligaste förövaren är en jämnårig/lite äldre pojke. http://www.dagsattprataom.se/vaga-prata/for-vuxna/vad-sager-man-till-barn/ är en annan bra sida som jag brukar tipsa föräldrar om när de vill prata med barn om övergrepp.

Nemo

Nej alltså fy fan vad ledsen jag blir. Läser kommentarerna och blir bara påmind om alla gånger män/killar tagit sig friheter med min kropp eller med min tid eller mitt personliga space. Första gången var jag nog knappt två år gammal. Och alla de gånger det skett inför mina föräldrar, och de inte gjorde någonting. Jag kunde gråta och skrika och talade öppet om mitt ogillande och rädsla för en av min pappas vänner som alltid skulle röra vid mig, men mina föräldrar gjorde aldrig någonting. Jag fick prompt följa med och hälsa på honom trots att jag var rädd. Jag kunde stå ihopkrupen i ett hörn och gråta medan han skämtsamt skulle kittla mig, bära mig eller smeka mitt hår. Mina föräldrar kunde stå alldeles i närheten och de gjorde ingenting. Usch vad ledsen jag blir när jag tänker på det. Brukar sällan tänka på det just för att det väcker så mycket känslor. Men ibland så väcks de minnena till liv. Som nu. Usch. Ber om ursäkt men behövde bara skriva av mig i ren affekt.

AK

Jag har en treåring och vi pratar ofta gränser och "stopp min kropp". Att man inte får röra andra som inte vill bli berörda och att han inte heller får röra andra om de inte vill. Att man frågar först etc.

Men nu vill jag be om råd i en lite annan fråga. Bor i ett barntätt område där barnen leker ute i stora grupper. Barnen är i åldern 7-13 och leker blandat. På sistone har jag uppmärksammat en äldre kille/man ca. 25 år som ofta hänger med i barnens lekar. Har är väldigt fysisk, speciellt med tjejerna. Kramar dem, lyfter upp dem. Nu har jag börjat höra mig för med föräldrarna till några av barnen och de tycker, precis som jag att detta är obehagligt. Vissa barn verkar känna honom, men vad jag hört, är han inte släkt med någon av dem. Vad sjutton gör man? Han hänger här varje dag och olusten växer.

Svar: Usch! Det låter inte normalt. Håller med om tipset du fick, gå fram och fråga honom. Och se till stt ni vuxna alltid är med där barnen är.
Lady Dahmer

lilla jag

"AK" Detta med en äldre kille som är nära barnen tycker jag är mycket oroväckande. Om du inte är rädd så skulle jag rekomendera att du helt enkelt går dit och hälsar på honom. Säg hej och presentera dig som mamma till ett av barnen och fråga rakt upp och ned vem han är. "Jag har sett dig här några gånger och blev så nyfiken på vem du var så nu står jag här". Det kan ju finnas en helt naturlig förklaring men jag skulle inte våga chansa.

Linnéa

Vilket bra inlägg LD! Jag har inte råkat ut för något fysiskt övergrepp, men däremot en blottare när jag var 12 år. Det berättade jag inte för mina föräldrar, och jag blir bekymrad när jag tänker på det. Varför gjorde jag inte det? Med minnet kommer en känsla av skam. Och jag har ändå fantastiska föräldrar, med en riktig lejonmamma. Betyder det här att jag inte skulle ha berättat om jag råkat ut för värre saker, eller att mina barn inte skulle berätta för mig. Jag måste ta det här pratet med dem nu, tänker jag.

Lisa

Linnea:

Jag var med om en liknande sak i samma ålder (har skrivit om det högre upp i tråden) och även fast jag blev livrädd berättade inte jag heller för någon vuxen trots att jag precis som du hade fina föräldrar.

Jag har tänkt väldigt mycket på det som vuxen och tänker att det kan spela in att det länge fanns en ganska utberedd uppfattning i samhället om att blottare var helt ofarliga och att det var i det närmaste synd om dem.

Något som förstås inte alls stämmer.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog