Jag lever långt ifrån jämställt
I helgen blir det ju fullt hus, sex barn - två vuxna. Ändå bra övning för oss båda om nåt skulle hända endera föräldraparet för vi har ju kommit överens om att ta varandras barn om nåt skulle hända oss. Vi har till och med börjat prata lite löst om att om det skulle hända en av oss nåt så skulle den andre familjehalvan se till att det gick ihop för den andra. Aja. Sånt som är jobbigt att tänka på och planera inför men som faktiskt känns som ett måste, iallafall för mig som får panik vid tanken på att mina barn ska växa upp utan stabilitet och trygghet och en familj. 
 
När vi ändå pratar om att ställa upp och hjälpa till så fick jag en fråga apropå att mormor kommer och hälsar på då och då och hjälper till med disk och barn och plock och allt det som ses som kvinnligt göromål. En av er undrade hur jag tänker kring att, som feminist som kämpar för att krossa patriarkatet, lägga över just det kvinnliga på mormor när hon kommer.
 
Jag måste erkänna att jag känner mig ställd av frågan. Det är inget jag funderat på innan överhuvudtaget och känner mig som ett nyfött barn här nu. Naken och rädd. Haha skämt åsido, men ändå intressant och tankeväckande. 
 
Jag tänker ju mer, vad ska hon annars hjälpa till med? För hjälpa till vill hon ju. (och som gäst hos nån en längre tid så är ju det ändå kytum att man inte bara sitter och låter sig servas) Men ska hon klippa gräsmattan? Skruva upp en hylla? Snickra en möbel? (Obs sånt gör jag själv om och när det behövs, minus snickra möbel) 
 
De "kvinnliga göromålen" är sånt som måste göras varje dag - diska, tvätta kläder, dammsuga (ok nu ljuger jag, jag dammsuger inte varje dag), städa, laga mat, ta hand om barnen - det kommer man ju inte undan även om man är kvinna och feminist och tycker att samhället och familjelivet ska vara jämställt (jag och Oskar är långt ifrån jämställda för övrigt) och det är ju förbaskat skönt att få avlastning med. Jag hjäper ju till med exakt samma grej när jag är gäst hos andra. 
 
Hur tänker ni? Vad skulle hon annars kunna bidra med? Eller ska jag be henne att inte hjälpa till alls? Ska jag bjuda över morfar och sätta honom på disken? (Säg nej snälla, vill inte bjuda hem honom usch) 
 
 
Det är så jäkla skönt att ha nån som underhåller J medan jag lagar mat.
 
Ja jag vet det är jättestereotypt men jag ÄR ju ändå lilla hemmafrun. Närå, jag är inte hemmafru men det är ju jag som lagar 90% av alla måltider, som sköter städningen och tvätten och barnen på veckodagarna. Och jag jobbar ju inte heltid och när jag jobbar är det hemifrån och på flexibla tider medan Oskar jobbar borta hela dagarna och kommer hem sent. (dock så tar han barn, städ, mat och annat när han är hemma)
 
Sen kan vi prata om varför det är så, vilka strukturer och normer som format och påverkat oss och våra val och löner och möjligheter och intressen. Det uppstår inte av en slump liksom. Man skulle fasiken kunna skriva en hel bok utifrån det!
Wendigon

Jag får lite ont i hjärtat när man kritiserar feminister för att de gör traditionellt "kvinnogöra".
Det är ju dubbel bestraffning (som vanligt) av kvinnor. Vi befinner oss just nu i ett samhälle som har fostrat oss till dessa roller och att se det och vilja förändra det är ju inte ett motsatsförhållande till att försöka rodda sitt liv mitt i allt detta så att det fungerar.


Maria

Skriv en bok då, jag skulle köpa den :)

Towa

Vad intressant fråga... har heller aldrig tänkt på (är gravid med första barnet). Jag tänker att det kanske också handlar om stt man vill att barnen ska få känna trygghet till mor/farföräldrar (om man har såna nära sig) och eftersom man inte väljer sina föräldrar är det ju ibland så att den ena kanske inte är närvarande som mor/farförälder... å då blir det svårt att bjuda hem å vara en del av vardagen. Värt barn kommer växa upp med mycket närvarande farmor farfar men ingen från min sida, sorgligt på ett sätt men där tänker jag (just nu iallafall) att det viktiga är att barnet får en relation till de som finns tillgängliga, det är ju en trygghet ä glädje i livet för alla.
Utifrån ett barnperspektiv tänker jag med andra ord att det viktiga ör att de har fler vuxna nära sig om det finns möjlighet... å då kommer ju hushållsarbetet på köpet.

Mia

Tänker lite att egentligen är ju inte dessa saker " kvinnogöra", det är ju saker som måste göras och att leka/ underhålla barnen är ju verkligen ( eller ska ju inte vara) kvinnogöra utan något som är båda föräldrarnas uppgift. Din mamma vill säkert också leka med barnen och har man barn är det ju den uppgiften som " avlastar" mest så man hinner fixa med andra saker som man kanske annars har svårt att hinna med. Att få vila en liten stund är ju också guld värt.

Carro

Kul att få någon att känna sig som barn på nytt ;) tack för en bra blogg!

Svar: Haha tack för frågeställning och inspiration till inlägg! <3
Lady Dahmer

FT

Okej leka med barnen men en gäst skulle ALDRIG få diska osv i mitt hem!!! Är du gäst SKA du bli servad oavsett! Nä, känns väl lite sisådär att bjuda hem lilla mamma som får sköta markservicen, får din pappa också göra det när han är på besök?

Svar: Min pappa stannar i tre timmar. Min mamma i två veckor. Skulle du bo hos nån i två veckor och förvänta dig service?
Lady Dahmer

Malin

Ja jag förstår att mormor hjälper till med det dagliga. Jag förstår inte varför du och din man har delat upp sysslorna så traditionellt. Ni är ju medvetna om strukturerna och följer dem ändå, det tycker jag är lite dumt.

När min mamma kommer hit är det min man som får avlastning eftersom hon främst hjälper till i köket och med barnen.

I min familj har vi inte delat upp sysslorna traditionellt och det känns jättebra att barnen inte växer upp med "mamma-sysslor" och "pappa-sysslor" som modell.

Svar: Vi har delat upp det traditionellt för att det funkar bäst. Min man jobbar heltid o kommer hem klockan 19 varje kväll. Då äter vi middag och sen nattar han barnen. På de två timmar eller tre som är över - ska han ställa sig o tvätta kläder, städa hemmet, dammsuga osv när jag har haft iallafall halva dagen på mig att göra det? När får han ledigt då? Det må vara stereotypt men det är rättvist att jg sköter markservicen när han jobbat.
Lady Dahmer

trino

Väldigt intressant fråga. Det är just det dagliga man gärna hjälper till med som gäst. Jag gör det och i princip alla jag känner gör det.

Tänker på att när män (traditionellt) gör något så ska det alltid vara så himla speciellt. Det är unikt, särartat och framförallt svårt/tungt eller whatever. De befattar sig liksom inte med vardags"trams" på det sättet utan vill vara mer unika som kan hyllas och vara speciellt. Vardagsatlagning, städning eller tvätt är inte det. Om det inte är gäster en lördag när man gör extra fin mat eller grillning på sommaren. Det som kan ge extra mycket "jubel och hurrningar" av besökarna. Alternativt fixa en trasig dammsugare, en enskild händelse som i sig kan ge massa beröm. Men korv och makaroner på tisdagen efter jobbet är inget festligt, då vill de inte befatta sig med det. Eller att tvätta samma kläder om och om igen. Men att svänga förbi kemtvätten med sin kostym, det är inga bekymmer.

Hm, tankar som ploppar upp.

Isa

Jag tänker att det mycket handlar om dina förväntningar på henne. Är hon primärt där för sällskapet och att du uppskattar att spendera tid med henne, eller är hon där som resurs? Klart en hjälper till lite om en bor hos någon under längre tid, men jag skulle inte vilja att det liksom är ett krav. Utan att jag är där för att personen uppskattar ha mig runt sig, oavsett prestationer. Och om jag sen tar disken någon dag eller skruvar upp en hylla någon dag så är det plus i kanten på min vistelse. Och appråpå att hon vill hjälpa till, du har inte funderat på varför hon vill hjälpa till? Alltså, att det blir lite som tjejer som VILL banta, eller som VILL vara hemmafru, eller som VILL ta barnen på heltid. Betyder det att det är bra/opronlematiskt bara för att de vill? Det kanske skulle vara jättebra för henne att bara få höra att "nä mamma, du behöver inte prestera för att existera. Jag uppskattar din närvaro, sätt dig vid köksbordet med en kopp té medans jag tar disken. Du duger och räcker till ändå".

Svar: Alltså jag skulle ärligt talat tycka att min gäst var ouppfostrad om hen, oavsett vem det är, bara satt ner med sin kopp medan jag - trebarnsmorsa som går på knäna som det är lagade mat, jonglerade barn, tog disk, städade och servade hen. Skulle aldrig falla mig in att göra detsamma om jag var gäst hos en annan småbarnsmorsa.
Lady Dahmer

sanna

Malin
Tänker att det viktigaste är hur man förhåller sig till olika sysslor. Stor skillnad på om mannen tvättar, lagar mat osv när han är hemma, eller om han struntar i det eftersom det inte är "hans jobb". Och vice versa.
När en jobbar hemifrån och en jobbar borta så är det nog ofrånkomligt att den hemmavarande gör det mesta av basarbetet i hemmet och har huvudansvaret för barnen. Någon annan uppdelning är inte riktigt rimlig. Ska LD strunta i matlagningen och låta mannen sätta igång med den när han kommer hem sent och alla är hungriga, bara för att göra en poäng att män kan laga mat?

Malin

sanna: det går ju att dela upp matlagningen på veckodagar/helg, för att ta ett exempel. Eller mannen kan ansvara för all tvätt, vikning, strykning om han kommer hem så sent från jobbet att matlagning är uteslutet mån-fre. Det är många hushållssysslor som ska göras i ett hem och man kan göra mycket av det efter middagen eller på helgen. Så gör ju många i familjer där en är hemma på föräldraledighet, just för att med bebis är det urjobbigt att hinna med tvätta-städa-laga mat. LD jobbar ju dessutom med blogg, instagram, målar tavlor.

Shakopee

Undrar hur din mamma känner kring att du är så offentlig med vilken dålig uppväxt hon gav dig, hur illa skött hemmet var osv?

Svar: Illa skött? Vi var fattiga. Inte illa skötta.
Lady Dahmer

Boel

Gäster hjälper väl alltid till med de dagliga sysslorna, som matlagning och disk. Visst skulle jag låta en gäst som stannar länge klippa gräset också om dom erbjuder sig. Ser absolut inget konstigt i detta! Och både manliga och kvinnliga gäster erbjuder sig som regel att hjälpa till.

Joppan

Det där handlar väl lite om det individuella kontra det strukturella. Våra barns farfar är svårt dement, han kan inte hjälpa till med något, men farmor kan och vill gärna. Eftersom de levt traditionellt kan hon inte hjälpa genom att laga en punka eller klippa gräs, men hon vill gärna laga mat eller leka m barnen. (Ja, när barnen var yngre...) Vi har låtit henne hjälpa med det hon kan, till hjälp för oss, till glädje för henne. Min far har dock lekt med barn, lagat mat och diskat och dessutom byggt lite altaner och klippt gräs, medan min mamma gjort "kvinnogöra" men också hjälpt ungarna med datorn t ex. Alla kan inte vara bra på allt och många lever fortfarande efter traditonella könsroller. Vi försöker ge barnen ett alternativ genom hur vi lever, men de kommer se det traditionella sättet överallt ändå.😕

My

Malin:

I min familj är jag hemma med barnen och han jobbar. Vi är också medvetna om strukturer men följer dom ändå. Känns bra för oss också.


Ja. Exakt så märklig är din kommentar.

Vad ska dom göra då! Ska LD skita i att sköta marksysslorna bara för att? Ska Oskar stå på kvällarna med tvätt som LD skulle hunnit med på dagen bara för att?

Och frågar man mina barn vem som gör vad hemma svarar dom alltid "mamma och pappa" angående allt pga han rycker i när han är ledig. Förhållningssättet och hur man samtalar kring saker är mkt viktigare än görandet.

Svar: Hade varit jävligt gött dock! Bara hänga med bebis o pilla naveln o låta han sköta resten. Hehe.
Lady Dahmer

Malin

My: väldigt roligt att det alltid är någon annan man som ska stoppa att strukturerna fortsätter! X kan inte för han är ju så trött på kvällarna, och Y kan inte heller för hans fru är den som har valt att göra det traditionellt kvinnliga, osv osv. Men var är det där stora kollektivet män som ska sluta vara ett patriarkat då? Det verkar som om varenda en har en ursäkt?

Maria

Den här frågeställningen är ju verkligen intressant. Jag är mammaledig och min man jobbar heltid nu (men valt ett jobb som är mycket fördelaktigt för familjen). Min man brukar säga att det är synd om mig för jag inte kan få hjälp (har varken frisk mamma eller svärmor) och det är så intressant resonemang att det är andra kvinnor som ska komma in och styra upp vår lilla familj. Det känns som om många tänker i banan att en "annan kvinna" ska komma och hjälpa kvinnan i hemmet för att hon ska ha de bättre och på så sätt vara mer i balans mot sin man, antingen är de städerska, mormor eller någon annan.
Jag tycker det är HELT NORMALT att din mamma hjälper till när hon är hos er, men de är ändå intressant att problematisera. ☺️

Anonym

Du menar att Oscars vilja, åsikt, önskemål, prioriteringar väger tyngre än dina? Om ni lyssnar på varann och kompromissar ungefär lika mycket så lever ni jämställt. På individplanet
har jämställdhet inget att göra med överenskommen arbetsfördelning. Och ni verkar ju vara överens om hur ni vill ha det.



Svar: Varför tror du att Oskars vilja, prio osv väger tyngre än mina?
Lady Dahmer

Sofia

Barnfamiljer se hit!!!
Sök gärna in i min fb grupp
swish Barnfamiljer


En grupp endast för er med barn där ni kan söka hjälp med matkasse, pengar/lån av pengar, leksaker, blöjor,Välling osv även insamlingar tillåtet i vissa fall

Lisa

Jag sköter inte allt det där om dagarna för att jag är hemma med barnet. Tycker att jag har fullt upp ändå. Såklart gör jag saker som att plocka undan efter måltider, och om min man är sen hem brukar jag laga nåt enkelt till barnen som är superhungriga efter fritids.

Sen lagar han åt oss efter läggning, liksom som om han ger tillbaka eftersom han ej var där på dagen. +att han lagar mer vällagad mat.

Är han ej hemma tar jag oftast nåt olagat, typ macka.

Och tvätt och städ brukar vi fixa gemensamt på kvällen/helgen. Nån slänger in en tvätt, hänger tillsammans innan vi slänger oss i soffan och kollar serier.

Jag jobbar ju en del, inte fullt, då jag inte pallar det men kände lika när jag var föräldrar ledig. Att det gemensamma, allt jobb vi har tillsammans, mår jag bäst av att vi utför gemensamt.

Växte upp med ensamstående mamma, och känner hur hon slet. Därav vikten kanske, i att dela. även att min man jobbar långa dagar. Jag tycker att den här perioden i livet är så oerhört viktig att DELA på.

Bjuder inte längre in män till kalas o. Dyl då min erfarenhet är att de bara sätter sig och tjatar högt samt förväntar sig att bli uppassade. Medan kvinnorna springer runt och hjälper till och diskar och fixar. Har 2 söner och 1 dotter, och vill ej att de ska bära med sig detta beteende. Vill att det ska gå i graven i min familj i denna generation.

Så många kvinnor som vill (förväntas/är uppläsare till) att hjälpa till och fixa, och så många män som bara sitter o tar emot uppassningen. Min mormor var helt galen, sprang hem och lagade mat till min morfar på hans lunch. Fint, ja, men helt orimligt.

Så tänker jag / Lisa

Anna

Min mamma diskar, plockar och grejar när hon är hos oss (även om vi försöker få henne att sitta ner). Pappa sitter i soffan när han är här och förväntar sig uppassning. Dock verkar min man och jag ha brutit detta mönster, är vi och hälsar på hos min mamma sitter jag i soffan och han diskar och grejar och springer efter barnen. Hu, jag har blivit som min pappa!

My

Malin: Någon annan?

Ja men bra idé. Vi ba slutar låta hemmen gå runt pga känns bättre för dig att våra män sköter hemmet :)

Inte mig emot. Skulle gärna hellre gå till jobb. Får ba sälja huset, bilen och alla våra ägodelar i processen 👌🏻 Bra idé!

Harmagedon

LD jag tror att den Anonym du svarar med en fråga menar att ni visst lever jämställt eftersom era viljor respekteras lika mkt. Att er fördelning av arbete inte är ojämn.

Svar: Aha ok. Håller inte riktigt med dock. 😊
Lady Dahmer

wleaf

Asså va?? Klart man hjälper till med disken hemma hos någon om man är på besök...? Om jag hälsar på en släkting en längre tid brukar jag alltid hjälpa till med städning och sånt där vardagstråk. Skulle bli helt chockad om någon bodde hos mig i två veckor och bara satt på röven (tack gode gud har jag inga såna vänner eller släktingar).

Eme

Jag tänker att det såklart är olika dels beroende på vilken relation man har till sina föräldrar och hur de mår. Min mans mamma är äldre och har precis fått demensdiagnos. Det märks inte så tydligt än men jag skulle ändå inte låta henne ha vårt barn själv (och hon skulle inte vilja/ våga) heller. Där är det mest vi som hjälper henne med gräsklippning och andra sysslor och tar med oss/beställer mat om vi ska äta och jag vill att hon ska sitta i soffan med en kopp kaffe när hon hälsar på, medan mina föräldrar är en generation yngre och det är också enda barnbarnet än så länge så de hjälper till väldigt mycket. Både hemma hos oss eller om vi är hos dem. Är supertacksam och glad över att de har så fin relation och vill hjälpa till och vår dotter älskar dem. Morfar är favoriten alla kategorier. Dock är det mest mormor som byter blöja, fixar mat och donar och morfar bygger kojor och hittar på bus. Så var det under min uppväxt också. Hemma hos mig och min man är det mer jämställt. Han fixar minst lika mycket som jag både med dottern och med hemmet (vi är föräldralediga/jobbar 50
% var). Har alltid tänkt att vi verkligen är jämställda tills jag läste ett inlägg här när det diskuterades att kvinnan är den som planerar allt som ska göras. Och där faller vi dit rätt rejält. Jag har listor och planeras allt som ska göras osv. Sen deligerar jag visserligen men nu har jag börjat försöka att släppa lite på mitt kontrollbehov och har slutat tjata och påminna. Vi är inte riktigt där än men snart så. Skönt för både mig och honom 😂.

J

För mig är inte mina föräldrar och syskon gäster hos oss. De är ju min familj!!! Självklart hjälps vi åt när vi ses. Mina föräldrar passar barnen eller tar med dem på utflykter. När tex syster med familj kommer hjälps vi åt med barn och mat, alla fyra vuxna. Barnen hjälper till att äta och stöka till.
Vi är en familj. Gäster har vi oftast bara över en kväll och då beror det på matlagningsintresse om de hjälper till.

Anna

My: Håller inte alls med dig om att förhållningssätt och hur det pratas om saker är viktigare än görandet. Barn gör som föräldrar gör inte som de säger. Du säger att din make rycker in vilket för mig låter som att han hjälper till. Just som det så ofta är i heterorelationer. Kvinnan tar huvudansvar och mannen hjälper till. Och så länge vi fortsätter göra så i våra familjer upprätthålls strukturer hur mycket vi än pratar om det, och våra barn kommer upprepa mönstret i sina kommande parrelationer.

FT

Nu skulle jag aldrig bo hos någon i 2 veckor men ja, gästen ska bli servad. Jag är dock inte helsvensk så de kanske är svenskt att gästen ska göra hushållssysslor? Givetvis plockar man undan efter sig osv, kan ju även vara trevligt att hjälpa till att hacka grönsaker eller nåt men nej mina gäster diskar inte!! Och att få serva sin mamma är ju respekt tycker jag. Aldrig att hon år hjälpa till när hon är gäst hos oss. Men ja, som sagt kanske olika kulturer? Men de är i och för sig nåt jag hört hos många svenska vänner "vi kommer nog behöva flytta närmre mina föräldrar så att de kan hjälpa till o hämta på dagis" och så lämpar de över sina barn på föräldrarna, har alltid tyckt att det är ett märkligt sätt att resonera. Tänker att de yngre och medelålders tar hand om både föräldrar som då är äldre samt barnen som är små.

Svar: Bland de eritreaner jag känner så dyker släktingarna upp med uppkavlade ärmar alla tider på dygnet för att städa, laga mat, diska och avlasta. Även hos vänner. De tat även stort ansvar över barnen som de ofta har hand om.. Att de skulle sitta ner och låta sig servas finns inte på världskartan. Tycker snarare att sånt är typiskt svenskt. Samma gäller de greker jag tidigare uppgåtts med.
Lady Dahmer

V

Tycker det är svårt att säga rakt av om det beror på manliga vs kvinnliga roller eftersom du har din mamma och inte pappa på besök. Jag har skilda föräldrar och min man likaså, så därför har det aldrig blivit något besök här heller där man kan se tydliga skillnader i uppdelningen. Finns säkert belägg för det, men det jag däremot tänker på är att det är sysslorna i sig som är de som är repetitiva och behövs göras hela tiden och det är lätt för en gäst att hoppa in och "titta till barnen lite" eller hjälpa till med "att hacka lök". Det hoppas jag verkligen inte beror på om man är mormor eller morfar. Om man har folk på tillfälligt besök en kväll, så är det kanske lite knäppt att i jämställdhetens namn be dem sätta upp en hylla, eller köra ut gästen i garaget för att laga bilen. De här sakerna gör man ju själv inte så himla ofta! Men om nu gästen är kvar i flera veckor och det finns ett inplanerat besök på IKEA, då är det väl rimligt att hjälpas åt med det också? (Man får väl anta att man känner varandra väl om man nu är gäst i flera veckor). Sedan tror jag att släktingar överlag som man inte träffar så ofta gärna hjälper till med barnen, eftersom de bara får allt det roliga och mysiga, och de behöver inte tänka på uppfostran, nästa veckans planering, och hur ska det gå i skolan, och vem ska ta vab om det krisar o.s.v. o.s.v...
Jag kan för övrigt inte förstå hur folk som kommer hem till varandra förväntar sig att bara "passas upp på". Det tycker jag är brist på social kompetens. (I min mans familj lider de starkt av det, vilket ofta krockar med min familjs värderingar att alla hjälps åt. Svärmor sitter och klagar över att hon får så mycket värk av allt fixande, ändå är det ingen av barnen som någonsin erbjuder sig att hjälpa. Helt bananas! Alla barnens respektive partners däremot gör alltid det. Skitdålig hjälpa-varandra-kultur hemma hos dem helt enkelt). Jag skulle skämmas ihjäl ifall jag bara satt på mitt arsle, särskilt om jag blev en långvarig gäst. Vill man umgås med servicepersonal som städar, lagar, serverar, diskar, städar går det alldeles utmärkt att gå ut på restaurang istället så sköter de allt åt en.

V

Tycker det är svårt att säga rakt av om det beror på manliga vs kvinnliga roller eftersom du har din mamma och inte pappa på besök. Jag har skilda föräldrar och min man likaså, så därför har det aldrig blivit något besök här heller där man kan se tydliga skillnader i uppdelningen. Finns säkert belägg för det, men det jag däremot tänker på är att det är sysslorna i sig som är de som är repetitiva och behövs göras hela tiden och det är lätt för en gäst att hoppa in och "titta till barnen lite" eller hjälpa till med "att hacka lök". Det hoppas jag verkligen inte beror på om man är mormor eller morfar. Om man har folk på tillfälligt besök en kväll, så är det kanske lite knäppt att i jämställdhetens namn be dem sätta upp en hylla, eller köra ut gästen i garaget för att laga bilen. De här sakerna gör man ju själv inte så himla ofta! Men om nu gästen är kvar i flera veckor och det finns ett inplanerat besök på IKEA, då är det väl rimligt att hjälpas åt med det också? (Man får väl anta att man känner varandra väl om man nu är gäst i flera veckor). Sedan tror jag att släktingar överlag som man inte träffar så ofta gärna hjälper till med barnen, eftersom de bara får allt det roliga och mysiga, och de behöver inte tänka på uppfostran, nästa veckans planering, och hur ska det gå i skolan, och vem ska ta vab om det krisar o.s.v. o.s.v...
Jag kan för övrigt inte förstå hur folk som kommer hem till varandra förväntar sig att bara "passas upp på". Det tycker jag är brist på social kompetens. (I min mans familj lider de starkt av det, vilket ofta krockar med min familjs värderingar att alla hjälps åt. Svärmor sitter och klagar över att hon får så mycket värk av allt fixande, ändå är det ingen av barnen som någonsin erbjuder sig att hjälpa. Helt bananas! Alla barnens respektive partners däremot gör alltid det. Skitdålig hjälpa-varandra-kultur hemma hos dem helt enkelt). Jag skulle skämmas ihjäl ifall jag bara satt på mitt arsle, särskilt om jag blev en långvarig gäst. Vill man umgås med servicepersonal som städar, lagar, serverar, diskar, städar går det alldeles utmärkt att gå ut på restaurang istället så sköter de allt åt en.

Linda

Intressant ämne, jag är tacksam för min stora familj där vi är många som kan hjälpas åt osv. Min pappa är lite sjuklig och bor avgift till så han hälsar aldrig på oss och min mamma lever inte längre, så när jag är hos min pappa hjälper vi dock till rätt mycket även om det är svårt för gubben ska ju göra allt själv. Oftast hjälper min man till för jag och min kära far blir vansinniga på varandra. Hos mina svärisar är det dock annorlunda, både när vi hälsar på och dom hälsar på oss försöker vi hjälpa varandra - roligare och ger mer tid att umgås. Jag ber också dom aktivt komma för att hjälpa oss ibland, eller ja hjälpa mig. Typ när vi nyss fått barn, min man skulle börja jobba och jag hade slut på familj som kunde bistå. Jag ville ha hjälp, någon som lagade mat åt mig, hämtade vatten osv - det var fantastiskt och jag är tacksam för dom dagarna jag fick extrahjälp. Min syster med familj, vi umgås genom att hjälpas åt och ser det som självklart. Jag tycker också att olika stadier i livet öppnar upp för möjligheten att ta hjälpa, i min familj uppskattar också många både att få hjälp men också hjälpa till. Shit vad jag har diskat hos min syster dom senaste åren, tre barn och jobb har hon vilket ger fullt upp. Klart jag kan fylla ett par diskmaskiner, laga mat och plocka undan. Det är ju sånt här som gör att livet går ihop. Jag tänker att det är feministiskt att hjälpa varandra att orka med livet. Storfamilj FTW! Klart det finns könsrollsproblem men jag tänker också att vi ska orka leva ett helt liv och då får vi göra det parallellt med att vi styr upp patriarkatet.

Malin

FT: vi är inte heller helsvenska men för oss är det självklart att den äldre generationen kommer och hjälper till med barnbarnen, Att gäster ska servas känner jag igen från vår kultur men familjen räknas inte som den sortens gäster hos oss, de är familj och man tar gärna emot deras hjälp. Sedan är det ju så att de ofta "vet bäst" om allting, men det är bara att bita ihop :)

RebeckaL

My
Dock visar väl tyvärr forskning att det som får folk att ändra attityder till saker är att de tvingas ändra beteende inte genom prat. Jag tror som Malin skriver att det är viktigare vad barnen ser hemma än vad de hör. Men det betyder ju inte att alla har möjlighet att göra på ett annat vis än de gör dock.

Antipatina

Mmmm.....får samma typ av hjälp av min mamma (alltså barnens mormor). O tänker att det oxå ligger till grund att min mamma var ensamstående och uppfostrade mig på egen hand - pappa var inte med särskilt mycket i bilden. Därmed är det ju så att det är med min mamma som jag har den typ av relation där hon är väldigt delaktig i barnens liv och därmed hjälper till med det som behövs för att ro i land vardagen. Om min pappa gjort sig viktig i mitt liv (för ja, det är en förälders ansvar för relationen med barnet) så hade han väl oxå varit här o hjälpt till men han var (o är) den typiska manliga föräldern. Så det blir ju dubbel kvinnnofälla....mamman som bygger tillitsfull relation med barnet som i sin tur involverar mamman när hon blivit mormor och fortsätter bygga tillitsfull o viktig relation med barnbarnen. Genom att bla häradet som mamman behöver hjälp med.
Hade hon varit lika viktig om hon "hjälpte till" med sysslor som är typiskt manliga men kanske inte lika betydande för "everyday life"? Spackla igen gamla plugghål? Organisera garaget? Personligen tror jag inte det.

FT

Olika kulturer då, jag är från Tjeckien, där ska gästerna njuta och bli serverade. De äldre hjälper såklart till o leker med barnen osv men det är respekt att låta dem vila och bli bjudna, inte komma och leka tjänstefolk i ens hem. Min mamma får inte röra ett finger när hon är här, hon ska bli uppassad, känna att allt hon gett mig under min uppväxt får hon tillbaka nu, precis som att jag gärna bjuder om jag kan om vi är på restaurang. Ger tillbaka helt enkelt. :) Man är väl olika och har olika uppväxter och inget av det är fel men undrar ändå om din pappa hade förväntas göra samma saker om han hade stannat längre. Och varför skulle han inte kunna hjälpa till om han är där 3 dagar? När går den magiska gränsen för att vara gäst som ska ha det bekvämt till att man måste börja hjälpa till?

Svar: Min pappa är här i tre TIMMAR.
Lady Dahmer

FT

ok, 3 timmar. Utgår från att han passar och ser efter barnen då? Undrar fortfarande om din pappa hade förväntas göra samma saker om han hade stannat längre?

Svar: Haha nej. Tanken skulle aldrig uppstå i hans huvud.
Lady Dahmer

Katarina

Det hade vsrit en intressant fråga om du hade en nära eller normal relation till din pappa (vilket vad jag förstår att du inte har.. rätta mig gärna om jag har fel) men nu har du ju i princip bara din mamma av dina föräldrar så då är det ju inte mycket att diskutera. Sen är det ju faktiskt så att mor och fsrföräldrar mer än gärna hjälper till med allt när de är på besök.. de blir ju nästan arga om de inte får 😂

Narya

Jag tror att orsaken varför den "traditonella" uppdelningen fungerar för många är för att det är naturligt. Intressen och personlighetsdrag varierar kvinnor och män emellan. Det betyder däremot inte att det är deterministiskt och fungerar i alla fall, sist o slutligen måste man få välja vilken "roll" man tar och den kan mycket väl ändra då barnen växer.

Svar: Vi uppfostras väldigt väldigt olika och det påverkar våra intressen och val. (Vem är intresserad av att diska och tvätta?) det påverkar vår ansvarskänsla och våra möjligheter. Att kvinnor tar hand om hem och barn har inget med medfödda drag att göra utan är inlärt beteende.
Lady Dahmer

Malin

Hahaha LD jag är väldigt "okvinnlig" generellt, fixar och duttar inte, köper inte presenter åt svärmor eller gör något kärlekskneg
MEN
jag gillar på något sätt att tvätta! Planerar tvätten, läser tvättråd på internet, njuter av att köra vita lakan i klorin när de missfärgats, osv. Så nån finns det faktiskt som är intresserad av att tvätta :D

Narya

LD
Ja, till en viss grad påverkar vår uppfostran våra intressen och val, men inte till största del. Ingen är intresserad av att diska och tvätta men somliga är intresserade av ordning och estetik och väljer att hålla saker i ordning för att det behagar tillvaron. Personlighet är till stor grad genetiskt, och jo det finns relevanta skillnader mellan män och kvinnor som delvis förklarar varför kvinnor VÄLJER att sköta hem och barn. Det är inte bara inlärt eller socialt.

http://citeseerx.ist.psu.edu/viewdoc/download?doi=10.1.1.173.2077&rep=rep1&type=pdf

Svar: en fråga: hur forskar man på vad som är inlärt och inte när det inte finns några större grupper män och kvinnor som växt upp under en sten dvs utanför samhället och dess normer?
Lady Dahmer

Narya

Skulle ännu tillägga att förstås måste vi uppfostra män att ta ansvar för hem om de inte redan gör det men bara för att män och kvinnor tar hand om hemmet på traditionella sätt betyder inte att de är förtryckta eller gör fel. Så länge både man och kvinna tar ansvar fastän de har olika uppgifter så är det inte problematiskt.

Narya

LD
Det är en bra fråga! Forskningen jag länkade studerade 55 olika kulturer, dvs. 55 olika samhällen och normer. Så de har inkluderat den sociala faktorn väl i studien. Den är läsvärd.

En fråga till dig, Hur forskar du vad som är inlärt när det inte finns några större grupper män och kvinnor som växt upp under en sten dvs utanför samhället och dess normer?

Svar: genom att dels granska hur normer påverkar män och kvinnor i olika kulturer och dels genom att granska hur normer förändrats genom tiderna.
Lady Dahmer

Narya

Om du inte vill läsa studien så kan jag sammanfatta. Deras slutsats var att i samhällen som var mest jämställda fanns det större skillnader mellan män och kvinnors intressen och yrkesval.

Narya

Hur granskar du "hur normer påverkar män och kvinnor"

Narya

https://www.youtube.com/watch?v=BszaxBmgv00

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog