Lady Dahmer

Om barnen blir förvirrade så får man väl förklara?
Läste den här artikeln om två föräldrar som tagit båda sina barn ur skolan (vid två olika tillfällen) på grund av att en pojke har klänning vissa dagar.
 
 
 
 
Jag såg en video på paret först via BBC's facebooksida och förberedde mig först på en massa transfobi och annat skit i kommentarsfältet men blev glatt överraskad över att majoriteten tyckte att föräldrarna var trångsynta idioter. Det finns hopp!
 
Men nåt som jag tycker är intressant är att de som opponerar sig (även de som jag mött när jag diskuterat min sons klädval) ofta åberopar förvirring. Det är förvirrande för barnen. Det är förvirrande för barnen med normbrytande. Det är förvirrande för barnen med transexualitet. Det är förvirrande för barnen med homosexualitet. osv. 
 
Min personliga erfarenhet är att de enda förvirrade i dessa sammanhang är de vuxna som har svårt att ta in ny information. Jag har aldrig mött ett barn som är förvirrad av att T bär klänning liksom. Kanske till en början, eftersom att de fått det inpräntat om och om igen att pojkar inte får ha klänning, men efter ett samtal så ba "ok!" Inga problem alls.
 
Mina egna barn vet att alla får ha vilka kläder de vill och att man inte är tjej för att man har kjol. De vet även att det finns flickor som föds med snopp och pojkar som föds med snippa och att en del människor inte är vare sig pojke eller flicka och att en del faktiskt är både ock. Även om det inte är lika vanligt som det normativa. Det är inte ett dugg förvirrande för dem för de har liksom introducerats inför detta från start. 
 
Och om det nu VAR förvirrande? Det är väl skitmycket som är förvirrande för små barn. Mina barn sitter som två nötter när vi försöker förklara att pengar inte växer på träd liksom. Eller när vi pratar om politik. Eller vad det nu må vara. Och fatta hur förvånade de var när vi berättade hur man gör barn. Eller när vi berättade att man kan sexa UTAN att göra barn. De går i skolan med många barn som har mentala funktionsnedsättningar och som i vissa fall har vuxna kroppar. Det var lite förvirrande från början men nu fattar de precis. Och accepterar det utan krusiduller eftersom att vi valt att tja... bemöta deras funderingar och deras okunskap med fakta och kunskap. Eftersom att vi inte är några jävla idioter. 
Anna i stugan

Återigen någon som åberopar religion för att få lov att vara en trångsynt jävel. Suck.

Gg

Jag är övertygad om att barn inte HAR någon könsidentitet före en viss ålder. Dom är bara sig själva, "kön" är helt oväsentligt. Förvirring uppstår bara när föräldrar envisas med att göra det till något konstigt.

The XX

Nu kommer jag kanske låta som en fåntratt, men jag är förstagångsförälder till en skitunge (sagt med kärlek) som nu är fyra. Döden har vi redan pratat en hel del om pga att min mamma gick bort i en hjärntumör året innan ungen föddes. Men jag skulle så gärna läsa inlägg med tips om hur ni pratat om just funktionsnedsättningar (barn med vuxna kroppar), flickor med snoppar och pojkar med snippor o.s.v. Jag har själv vuxit upp i ett väldigt tolerant hem, det hade inte varit det minsta problem om jag visat mig vara lesbisk eller vilja ha en snopp. Däremot har jag inga minnen av exakt hur de diskuterade det med mig när jag var liten, eller om de gjorde de eller mest bara nämnde det om du förstår hur jag menar.

Det är ju som sagt jätteviktiga frågor om man vill att ens unge/ungar ska växa upp och känna tillåtelse att vara sig själv, samt att vara tillåtande mot andra, och jag tror att många fler funderar på hur man kan lägga upp "snacken" :).

Stor kram och TACK för allt du lärt mig och lär mig!

Thingstring

Om kommunikationen är öppen brukar ju barn fråga om saker dom undrar och oftast (beror förstås på ålder) är det ganska lätt stt svara. Ex: "kan pojkar gifta sig med pojkar?" "Ja" "okej, ska vi leka med lego nu?". Då var det betydligt svårare att förklara varför man gifter sig (min partner och jag är inte gifta). Men kropp och genus osv är oftast rätt självklart för barn om dom bara får raka svar ut för mycket krångel. Med ålder får man förstås förklara mer grundläggande kring allting och då även ta med hur samhället bemöter olika människor osv. Men om grunden då är lagd tänker jag att det inte ska bli så mycket svårare? Det är förstås bra om man i sin bekantskapskrets även har människor som är normbrytande på olika sätt, så att förebilder och exempel finns som ett naturligt inslag i livet utan konstigheter.

Josefin

Har sett flera amerikanska dokumentärer på sistone om små barn som ex fötts med snopp men tidigt identifierat sig som flicka ex. Det som slår mig VARJE GÅNG i dessa dokumentärer är att föräldrarna i stort sett alltid "upptäcker" detta genom att sonen börjar klä sig i klänning och rosa ... liksom "då förstod vi att han var en flicka" självklart ska man respektera och ta på allvar barnen, men det sjuka i att föräldrarna så starkt kopplar kläder till kön?

Svar: Jag tror en del barn absolut, i just USA iallafall, kan "transas" fast de egentligen bara är normbrytare och det är ju också förjävligt. Tänker att man ska låta barn vara. Är de trans så visar det sig. Det är inget man behöver anta.
Lady Dahmer

Chs

Men eller hur. Ska vi lägga ner allt som är förvirrande för barn är det väl bara att plocka fram kärnvapnen och spränga bort hela planeten från universum.

LD och @The XX,

hur menar ni med "barn i vuxna kroppar"? Jag har fått lära mig att den typen av beskrivning generellt är funkofob. Funkofobi tar sig ju ofta uttryck i att vuxna människor bokstavligen behandlas som barn och nekas allt från sin sexualitet till att få stanna uppe på kvällen.

Svar: Jag syftar på människor med iq och mental förmåga som barn. Dvs de är som barn även om deras kroppar är vuxna. Är det funkofobt? Isåfall ber jag om djupaste ursäkt! Men vet ej hur jag ska förklara det bättre för barnen.
Lady Dahmer

Malin

Undrar också över uttrycket "barn med vuxna kroppar". Aldrig hört förut. Vuxna med funktionshinder är inte barn enligt mig. Vi har som närmaste grannar ett boende för vuxna med svåra funktionshinder, och de har ibland ett utåtagerande/aggressivt beteende som skrämmer barnen i området. Jag brukar bara säga att de har funktionshinder och det gör att de ofta inte förstår lika mycket, lättare blir arga och stressade och därför kan skrika och vifta. Men jag har aldrig tänkt tanken att de är barn i vuxna kroppar.

Svar: just dessa människor går ju i skolan med de andra lågstadieeleverna o leker ute på samma gård. De är i blandade åldrar.
Lady Dahmer

Chs

Jag googlade lite och hittade bl a denna artikel om konceptet mental ålder:

http://nosmag.org/mental-age-theory-hurts-people-with-intellectual-disabilities/

(Triggervarning: omnämnanden av hur personer med funktionsnedsättningar behandlats illa historiskt)

Tyvärr har jag inget bra förslag på hur en kan förklara för barn utan att blanda in mental ålder, men kanske någon annan har något? :)

Svar: Tack! Ska läsa!
Lady Dahmer

M

Det mina barn tycker är allra mest förvirrande är varför inte alla som vill och behöver bo i vårt land bara kan få göra det, samt varför folk skräpar ner i naturen och i havet när vi VET att det är dåligt och farligt. Detta är topp förvirrande saker som de ofta frågar om.
Angående kön så vet de att man aldrig kan se på någon eller anta vad de har för kön/-stillhörighet - inte förvirrande alls. När det gäller funktionsvariationer (som vi har i vår närhet både i familjen och i skolan) vet de att alla är olika, och har olika sätt att göra saker, förstå saker och uttrycka sig:
- en blind kompis har fotboll med bjällra i
- någon behöver gåstol / hjälp med att gå på toa / att man förstärker tal med tecken
- någon kan se vuxen ut men med nedsatt mental förmåga, men också att man absolut inte _är_ 'konstig' för att man evt _ser_ annorlunda ut (Chs: vet inte om det är funkofobt, förstår dina synpunkter ang sexualitet etc, men när jag pratar med mina barn tänker jag att det är viktigt att de förstår att alla 'som ser vuxna' ut inte alltid fattar beslut som är 'vuxna' och jag pratar då i termer de kan förstå tex 'tänker lite som en tre-åring' så de fattar att denna person inte kan gå själv i trafiken, laga mat eller ta ansvar för dem (barnen) på egen hand. Vi har en sådan person i nära familj så vi har pratat mycket om det, och för barnen är det inget dömande i att 'vara som en tre-åring' - det har de ju många kompisar som är..)

Svar: Jo det är lite så jag förklarat. Att de är som barn fast de ser vuxna ut.
Lady Dahmer

Harmagedon

Men föräldrarna i artikeln kan ju inte på riktigt tro att det är dåligt för deras barn att gå i skolan med ett icke-binärt/trans barn! De verkar ju mer använda sina egna barn som slagträn i någon slags religopolitisk kamp. Fräscht...not!

Malin

Harmagedon:
De tror det helt säkert på allvar, att det är dåligt för deras barn att gå i skolan med ickebinära/trans! Det finns så mycket folk som är fast övertygade om att sådant är "farligt".

Stella

Min dotter 4år kommer hem o säger att pojkar inte kan ha klänning o långt hår. Vi har inte pratat om det hemma utan jag har bara antagit att barn inte tänker så om kläder. Jag svarar att alla får ha på sig exakt vad man vill. Måste vara någon på förskolan som sagt så. Har du nåt bra tips på jag bemöter tankarna som börjar komma? Det finns pojkar med klänning på förskolan o jag vill att det ska vara normen att man får välja själv vad man vill ha.

Joppan

Tja, vad tusan ska man säga? Livet är förvirrande, typ? När mina ungar sett ut som frågetecken har jag försökt förklara när jag kunnat. Ibland har jag varit förvirrad - för visst är det en märklig värld vi lever i - och då har jag väl typ dag det. Det är väl inte så konstigt att säga att det där är ovant för mig, jag vet inte varför, men det finns säkert en förklaring. (Nu säger jag ju inte sånt om pojkar som bär klänning, men det finns annat i samhället som jag tycker är förvirrande, ibland hänger man ju inte med, men det måste man ju kunna stå ut med).

Anonym

Stella
Har också en fyraåring med de tankarna. När hon så att killar inte kan ha långt hår tog jag fram en bild på hennes pappa från den tid han var hårdrockare. Hon har inte ifrågasatt det igen.
Annars har vi nog bemött sådant med att om en kille har klänning så visar det ju att killar kan ha det osv. En gång så hon att tjejer inte kan åka skateboard. Då så jag att man ju inte åker med snoppen och då kan ju alla åka. Vet inte om det var ett pedagogiskt smart drag att säga så men hon fattade grejen.
Om ni andra har tips tas de tacksamt emot.

Thingstring

Stella: När min 4-åring kommer hem och påstår (sådär självklart som 4-åringar gör) att flickor kan inte vara superhjältar eller pojkar får inte ha långt hår osv, då brukar jag fråga varför hon tror/tycker så och det leder ofta till en diskussion som oftast utmynnar i att hon själv kommer fram till att det där var en konstig "regel" och varför är det så egentligen? Sen måste jag säga att vi dessutom råkar ha en fantastisk förskola där dom aktivt arbetar med att erbjuda alla barn alla alternativ, samt inte har så mycket traditionellt könade leksaker, vilket såklart underlättar. Och till Joppan; jag tror det är bra att visa att man som vuxen inte alltid har alla svar, att allting inte är tvärsäkert och att det också är helt ok att ändra sig när man fått veta mer.

Stella

Då kanske det har med åldern att göra. Ska be morfar leta fram ett gammalt foto där han har långt hår. Mannen kollar mkt på trash metal spelningar å då har många långt hår å sminkade. Vill att hon ska acceptera att man får klämde sig som man vill. Lillebror har mkt rosa å blommigt. Dock ingen klänning då jag tycker det är sjukt opraktiskt på spädbarn oavsett kön.

Stella

Thingstring
Tack för bra svar. Skapa diskussion gillar jag. Vore även intressant att höra vart det kommer ifrån. Är en större grupp nu på förskolan med många lite äldre barn. Förskolan är super här med som erbjuder olika leksaker och tänker genus. Önskar så att hon blir ett barn som säger ifrån om något barn kommer med trista påståenden. Att alla får leka med vad dom vill o ha klänning el långt hår.

M

Otroligt simpelt och Hollywoodifierat, men jag använder flera av de samma exemplen när barnen kommer hem och säger att någon kommenterat om hur man får lov (eller inte), klä sig eller ha för frisyr:
https://www.youtube.com/watch?time_continue=1&v=W_gA5vkJJc4
power point presentation ftw!

Christina

Så jäkla bra skrivet!!!!

Moa

Åh, så bra skrivet! Alltid så vettiga inlägg om föräldraskap. Vill gå föräldrakurs hos dig när jag ska ha barn!

Jenny

Tack för detta inlägg! Har tänkt precis samma i mitt föräldraskap. Min son hade klänning till han var 4 och han och hans tvillingsyster delade alla kläder. Sen en dag kom han hem från nya förskolan när vi flyttat och ville inte längre ha klänning. Det tog mer än ett år innan han själv berättade att ngn pojke fällt en kommentar och jag hade anat det hela tiden. Men vi läser massa böcker om att en kan vara på olika sätt. Deras kusin har snopp och identifierar sig just nu som flicka. Vi pratar massa om just detta. Och de är inte förvirrade kring detta. Ibland säger de saker för att provocera mig men då bemöter jag det bara. Och skulle de bli förvirrade så tänker jag att det inte är farligt. Jag blir förvirrad ibland. För den sakens skull vill jag inte att min omgivning ska eliminera allt runt om mig som gör mig förvirrad. Ha ha det skulle ju liksom vara helt sjukt om ngn tänkte så kring vuxna. Förvirring är ju inget dåligt. Det är ju en utmärkt grund för reflektion och samtal tänker jag. Tack igen! Du är så bra som sätter ord på detta!

Jenny

Tillägg. Vi pratar alltså massa om att en får vara hur en vill, inte om att kusinen inte identifierar sig med sitt biologiska kön. De fokuserar vi faktiskt inte alls på, för att det ju inte är något konstigt gör dem.

Kakilainen

Älskar att du reflekterar och delar med dig av dina tankar och du har gett mig så mycket värdefullt att ta med mig om jag själv får barn eller om/när jag möter barn i vardagen och livet. Tack! ❤️

Anna

Just barn är väl de som är minst förvirrade kring kön så länge de får fråga och man svarar så gott ( och enkelt ) och öppet man kan. Mycket lite är konstigt för barn om man inte gör det konstigt.

För de som har lite större barn ( typ 9+) kan jag tipsa om en bok skriven av Alex Gino (tror jag) med titeln George. Berättelsen handlar om en flicka vars högsta dröm är att spela huvudrollen i skolpjäsen. Problemet är att det är en flickroll. Och alla i omgivningen tror och utgår ifrån att hon är en pojke (pga kropp med snopp).

anna1

Det som förvirrar min snart 5-åring just nu är varför folk röker fast de vet att det är dåligt för kroppen och varför folk klottrar på väggar fast de vet att det är fel. Kön, klänningar, rosa, blått, tjej, kille, vem kan gifta sig med vem.... sådant förvirrar honom inte alls och har aldrig gjort.

Jenn

Okej... Om jag bara tillfälligt bortser från hur jävla sorgligt det är att vuxna inte klarar av att antingen 1. förklara så att barnen förstår eller 2. bara informera barnen om att de inte måste förstå, en behöver inte förstå allt, de måste bara vara snälla mot deras klasskompis oavsett hens könsidentitet/normbrytande klädsel.

I vilken värld är det rimligt att tycka att skolan ska behöva typ KONSULTERA övriga föräldrar angående ett specifikt barns klädsel/potentiella könsidentitet/annat?!

Vill typ bara skrika: NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!!!!!!!

Mollan

Tänker att barn nog mest blir förvirrade över alla galna vuxna. Typ som de i filmen. Alltså vet inte hur många gånger vuxna i omgivningen känt sej tvungna att ex ifrågasätta sonens målade tånaglar (va, är han en tjej eller?!) Eller prompt berättat att de köper svarta ytterkläder åt äldsta dottern för att lillebror ska kunna ärva dem "för han kan ju inte ha tjejkläder, eller hur HÖHÖHÖ" osv osv - hur förklarar man SÅNT för sina barn?! Vem som har vilka kläder eller kan äta det ena eller andra eller behöver stöd i endera grejen eller har två mammor osv i all oändlighet brukar va Jaha, okej! Men detta jävliga påprackande, hur förklara?!

Sanna

Min dotter frågar och jag svarar. Förvirrad är hon inte 😁
Hon har en danslärare som är kille men det ut som tjej. Är så tacksam för det, Så hon fick se och fråga själv. Läraren är öppen. Ingen förvirring hon accepterade det snabbt och lätt. 😍

Jaana

Halloj! Tänkte bara lägga till min fundering/åsikt om det här med "barn i vuxen kropp". Har en son i de övre tonåren med en CP-skada, alltså han räknas som "normalbegåvad" men har stora rörelsehinder. Vi har gjort sååå många tester på honom och han landar alltid på "normal". Ändå tittar han på Morgonshowen på morgnarna, tittar på mycket tecknat mm Sen i nästa stund så spelar han COD eller något annat spel där han skjuter ihjäl folk till höger och vänster. Han börjar ju bli vuxen nu och det känns verkligen konstigt. Tror att han alltid kommer att skratta åt Tobbe mfl, det är liksom hans kompisar. Har ni sett dokumentären om killen med autism som började prata tack vare hans favoriter i Disneyfilmerna? Samma sak där, barn i vuxenkropp. Åh nej, tror inte att nån blev klokare av detta inlägg! Förlåt, ville mest berätta att man inte är ensam med sina tankar om ämnet.

Magdalena

Som förälder till ett barn med en ovanlig kromosomavvikelse har jag upplevt att det ofta är föräldrar som är mer förvirrade än barn. Barn frågar, de frågar ju om allt möjligt. De barn som inte har tatuerade anhöriga frågar fritt om mina tatueringar, när sonen har rosa kläder frågar de om det inte är en flickfärg för det har de hört någon säga, de barn som inte har anhöriga i rullstol frågar vad det är för konstig vagn sonen åker i. Det är liksom ingenting konstigt för barn att vara tvugna att fråga och få saker förklarade för det är så mycket de inte vet. Föräldrar däremot tror att de vet allt och blir hemskt förvirrade när det visar sig att de inte alls gör det...

Tess

Mitt barn tycker inte det är förvirrande alls att pojkar kan bli kära i pojkar och flickor i flickor, men han reagerar om han ser en pojke ha långt hår och/eller klänning och om en flicka har kort hår. Han reagerar inte negativt, men han reagerar. Jag vet inte riktigt varför han har så enkelt med det ena, men hajar till på det andra.... För att det är ovanligt kanske...? Vi pratar iaf alltid på att alla får vara som de vill.

Tess

Tillägg: Ovanligt OCH något man ser direkt. En persons sexualitet är något helt annat.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog