Nej du kan inte göra som du vill och förvänta dig att det sker i ett vakuum
För att fortsätta i samma spår, så dök en ny diskussion upp igår i en feministisk grupp på FB. För att sammanfatta kort så frågade en kvinna hur hon skulle hantera sin bröstförstoring inför sina barn och barnen hon jobbade med och när jag joinade in hade inlägget fått drösvis med kommentarer varav typ två var problematiserade. Resten var peppande, nån sa "var stolt!", de flesta att hon absolut skulle vara ärlig med varför (Hon hade för små bröst och trivdes ej med sin kropp pga detta) och nästan ingen ville bemöta det faktum att allt vi gör påverkar barnen i vår omgivning. 
 
Det är så här det blivit i feministiska kretsar och samtal nu. Oviljan att göra varandra ledsna eller obekväma har gjort att vi vägrar (eller så vågar vi inte) kritisera eller synliggöra sånt som upprätthåller och cementerar strukturer. Allt ska liksom vara gött nu. Allt är empowering. Allt är ok och ingen vill kännas vid att vissa saker kanske påverkar negativt. Nya tuttar? Girl power! Bara du mår bra! Smink? För din egen skull tihi!
 
(Obs! Ingen skam på kvinnan som skrev inlägget!) 

Man vill ha klappar på axeln och bekräftelse att man gör rätt, att man är en bra feminist ändå (och ja det kan man givetvis vara oavsett hur man ser ut eller vad man gör med sin kropp), att man kanske t.o.m gör nåt som är BRA. 
 
Ok jag fattar, män har kontrollerat och bestämt över våra kroppar i tiotusentals år och då känns varje val, oavsett vilket, som frigörelse: att få bestämma över sin kropp som kvinna är ju grundstenen i feminismen. Men sen då? Räcker det så? Nej såklart inte. Vad betyder ens "bestämma över sin kropp"? Patriarkatet är så jävla fiffigt liksom, det får oss att bestämma saker med våra kroppar som överensstämmer med dess regler. 
 
Men så här är det: Om du sminkar dig eller rakar dig eller klär upp dig i feminina klänningar eller bantar eller gör den där bröstförstoringen så sänder du ett budskap till din omgivning. Har du barn så kommer de se och växa upp med detta, det kommer ske en normaliseringsprocess där det blir lika självklart för barnet att kvinnor gör så.
 
Kanske inte om mamma är enda undantaget bland kvinnor som gör annorlunda men så ser det inte ut i vår kultur. I vår kultur så värderas kvinnor efter sina utseenden, efter hur knullbara vi är helt enkelt och mammor eller andra kvinnor i ens närhet bekräftar denna ide vilket i sin tur påverkar barnets kvinnosyn och/eller självbild.
 
Det påverkar ju liksom vuxna människor, det kan man ju se i slutna kretsar där trender får fäste eller där det botoxas till förbannelse så att de iblandade tappar konceptet helt och sprutar in absurda mängder. Eller varför inte bara relatera till dig själv? Hur känner man efter att man läst tjejtidiningar? Hur påverkas vi av våra flöden i sociala medier? Jag vet att jag får en massa ideer och tankar som jag normalt inte har ju mer jag tittar på kvinnor som ägnar sig åt att "vårda sin knullbarhet" eller kvinnor som bantar och visar före- och efterbilder. 

Det är grundläggande psykologi och nåt som företag utnyttjar och tjänar miljarder på genom att kränga saker vi tror vi behöver. 
 
Det är för att vi formas av det vi ser och lever i. Och om vuxna är så lättpåverkade (för det är vi), hur är det då med ungarna? 
 
 
 
Men jag säger inte att man inte får göra som man vill. Kör på liksom! Och inte en jävel ska döma dig. För så är det också; man är inte en bättre eller sämre kvinna för att man bryr sig om sitt utseende. Man är en produkt av patriarkatet liksom.
 
Barn påverkas dock negativt av att i sminkar oss, bantar, plastikopererar, använder botox osv. Så är det ju. Det är inte taskigt att konstatera det. Jag förstår att det är jobbigt att hantera. Men jag tänker inte bedra mig eller andra för att undervika att det blir obekvämt. Gör som ni vill, men var medveten om konsekvenserna. 
 
Om du som mamma och pedagog frågar om detta kommer påverka så kommer jag svara ja. Du kan välja att skita i det såklart. Och om du som mamma eller pedagog frågar om du ska berätta sanningen för barnen så kommer jag svara: är du helt jävla galen? Sätt inte mer griller i huvudet på ungarna liksom. (hade blivit så jäkla arg om mina barns lärare berättade att de förstorat pattarna eller att de bantade)

(null)


Malin

Botox och silikontuttar och sånt tycker jag är lätt att ”stå emot”. Det ger ju ett särskilt, plastigt utseende som direkt känns igen. Alla botoxkvinnor ser ut som om de var systrar. Och det är långt ifrån alla (män och kvinnor) som gillar den sortens utseende. Jag kanske tycker mina rynkor är fula, men alternativet är att bli en av plastsystrarna, så därför behåller jag glatt mina rynkor.

När jag ser botoxade opererade kvinnor tycker jag synd om dem och undrar var deras självkänsla tog vägen. Bara tanken på att någon skulle kunna tycka lika synd om mig om jag botoxade och opererade mig gör att jag aldrig ens kommer överväga botox etc. Vem vill framstå som så osäker och utan annat värde än utseendet liksom? För så känner jag inför plastsystrarna.

Svar: Jag känner inte så. Jo jag känner sorg över att kvinnor inte kan må bra utan att passa in i den patriarkala mallen, men inte att de är dumma på nåt sätt. Dålig självkänsla är inget att skämmas över. Det är patriarkatet som ska skämmas. (jag känner dock kvinnor med silikontuttar och kvinnor som kör botox som det inte syns på alls. Annat än att de är jävligt snygga. Det beror på hur mkt man sprutar in.)
ladydahmer.nu

Fia

Intressant! Jag håller med, jag har ett flertal nära vänner som förstorat brösten, en del av anledningen att brösten förändrats efter graviditeter och amning och en del enbart på grund av att de tyckte de hade för små bröst innan. När jag försöker problematisera och pratar om att barn lär sig av vad vi gör ( alla har dessutom döttrar) så får jag alltid svaret ” lätt för dig att säga som har normalstora bröst och som ser likadan ut efter dina graviditeter” hur bemöter man det? Dom har liksom rätt, jag har aldrig mått dåligt över mina bröst och kanske kan jag därför inte ha någon åsikt i frågan. Dock känner jag att jag aldrig nånsin ifrågasatt deras beslut , jag har enbart försökt problematisera vad deras val kan få för konsekvenser och hur normaliseringen av detta påverkar allas döttrar! Men kanske ska jag bara vara tyst?

Svar: Jag hade nog inte ifrågasatt enskilda kvinnor på så sätt, jag har full förståelse för att de mår dåligt i sin kropp, och det är svårt att ha en bra diskussion när den ena känner sig påhoppad. INNAN ingreppet kanske, men inte efter. :-)
ladydahmer.nu

Malin

LD vid en viss ålder syns det alltid att någon har botox och silikon :) det är liksom mot naturen med slät panna och pigga tuttar vid 50+ :)
Det är inte ”dumma” jag tycker de kvinnorna är, jag skulle bara inte själv vilja att andra tittade på mig och såg en slät 50-åring med uppåtpekande boobs och tänkte ”hon är desperat att se ung ut”!

Alexander

Vill man bryta med patriarkatet så bör man nog bara bryta helt med allt som har med smink och skönhetsoperationer att göra. Jag har sen jag varit en liten pojke ifrågasatt varför tjejer sminkar sig medan killar inte behöver göra någonting alls för att förbättra sitt utseende. Nu vet jag att män också använder produkter ibland men långt ifrån till samma utsträckning. Vi föds väl alla med den kroppen vi har? Om ens bröst inte är lika fasta efter graviditeten så ska de väl antagligen inte vara fasta. Vi blir tjockare, huden blir grövre och rynkigare, vi tappar hår... Detta är saker människor måste lära sig att leva med.

Personligen är jag nog en extrem motpol. Jag är man så det är lättare för mig. Jag gör inte ett dyft för mitt utseende och jag klär mig som en "luffare", som min mamma och mina vänner har påpekat. Jag snaggar mig för att slippa irriterande och kliande hår. MEN FAN VAD BEKVÄMT DET ÄR!

Om det är något som jag innerst inne önskar att min dotter ärver från mig, så är det självkänslan och självförtroendet att inte bry sig ett jävla skit om vad omvärlden tycker om hur hon ser ut.
Jag kan dock bli lite ledsen när folk kritiserar mig för att jag pratar för mycket. Det har med min personlighet att göra så kritiken är mer befogad och jag förstår att jag kan gå folk på nerverna ibland. Men om någon tycker att jag ser luffig ut? Fuck off. Jag är inte något jävla stycke konst som är till för att du ska ha något att kolla på

Lisa

Den där berömda kakan som det faktiskt inte går att äta och ändå ha kvar...
Jag tycker verkligen att plastikoperationer är djävulens påfund, fan att det finns (obs inte i fall som brännskador och liknande såklart!). Det sabbar för alla. Det sabbar för kvinnors självkänsla och självbild, det sabbar mäns och kvinnors redan skruvade bild av hur kvinnor ser ut och ska se ut, det sabbar barns bild av hur kvinnor ser ut. Smink är problematiskt ja, men det är åtminstone inte permanent och riskerar inte ens fysiska hälsa. Tänk att man mår så dåligt över sitt utseende att man är villig att OPERERA sig!! En operation är alltid en stor risk och ska alltid undvikas i största möjliga mån inom all övrig sjukvård. Så finns det företag och folk som istället tjänar pengar på att skära upp helt friska kvinnor💔

Malin

Lisa: ja precis, den aspekten är också jätteviktig. Jag gjorde en operation av hälsoskäl och var tvungen att sövas, jag var livrädd inför narkosen och jag var rädd att få en infektion efter ingreppet, och jag var rädd för smärtan. Skulle aldrig någonsin genomgå ett ingrepp som inte är medicinskt motiverat! Jag är tacksam för varje dag jag har en fungerande kropp och får vara frisk, att kroppen inte ser perfekt ut är verkligen oviktigt.

V

Måste bara säga TACK för att du finns! Får ut så mkt av att klicka in här då och då och läsa vad du skriver. Håller inte alltid med dig men din blogg får mig alltid att reflektera och problematisera! Speciellt dessa inlägg om föräldraskap uppskattas! Har en 5 mån gammal son och jag tänker så jäkla mkt på hur fan jag skall lyckas uppfostra honom till att bli en vettig man (om han nu känner sig hemma i sitt biologiska kön osv). Ingen aning än så länge tyvärr.

Sonja

Men alltså tack Natashja. Tack för din klarsynthet och skärpa i den här frågan. TACK!

Anonym

Det här va så jävla bra. Har alltid varit emot skönhetsingrepp, och sagt precis som du gör här. Det påverkar, man deltar, och man sänder fel budskap. Höll på att få ett frispelad när jag såg unga mammor när en skulle prata med sin 4åring om vad för operation och varför "för att ni fick mat av mammas bröst.... osv osv", att skylla på barnen till barnen, det va vidrigt enligt mig.

Och när jag har pratat om det och uttryckt mina åsikter och tankar så har jag blivit "påhoppad". Min åsikt har alltid varit att man ska lära sig själv att älska sig själv som man är. Men det uppfattas som elakt sagt och tyckt av mig.

För små bröst? Vad är det ens? För små för vem egentligen? Inte för din kropp, annars hade man nog fått mer från början. Min styvmorfar ingrep när min mamma blev mobbad av mormor för att hon hade små bröst "va tyst nu! hon kan väl inte ha mer än vad hon är skapt med!"

Varför kan vi inte bara förstå det? Varför är det fult med små bröst, och varför ska man förklara det för små barn som inte fattar, eller ska förstå sånt för att dom inte ska tänka på sånt? Låt barn vara barn!!

Ida

jag tänker även på en annan vinkling här. Varför frågar man ett gäng okända människor i en grupp på facebook hur man ska hantera en bröstförstoring inför sina barn? Alltså jag begriper inte frågan, och jag förstår inte varför denna frågan har med feminism att göra.

Anonym

Det här va så jävla bra. Har alltid varit emot skönhetsingrepp, och sagt precis som du gör här. Det påverkar, man deltar, och man sänder fel budskap. Höll på att få ett frispelad när jag såg unga mammor när en skulle prata med sin 4åring om vad för operation och varför "för att ni fick mat av mammas bröst.... osv osv", att skylla på barnen till barnen, det va vidrigt enligt mig.

Och när jag har pratat om det och uttryckt mina åsikter och tankar så har jag blivit "påhoppad". Min åsikt har alltid varit att man ska lära sig själv att älska sig själv som man är. Men det uppfattas som elakt sagt och tyckt av mig.

För små bröst? Vad är det ens? För små för vem egentligen? Inte för din kropp, annars hade man nog fått mer från början. Min styvmorfar ingrep när min mamma blev mobbad av mormor för att hon hade små bröst "va tyst nu! hon kan väl inte ha mer än vad hon är skapt med!"

Varför kan vi inte bara förstå det? Varför är det fult med små bröst, och varför ska man förklara det för små barn som inte fattar, eller ska förstå sånt för att dom inte ska tänka på sånt? Låt barn vara barn!!

Malin

Anonym: ja hur kan man ens anse att bröst är ”för små”? Små bröst är ju skitsnygga tycker jag personligen. Kläder sitter bättre över små bröst och de ger en stramare seriösare look. Älskar små bröst!

RebeckaL

Det går inte att göra handlingar som hyllas av patriarkatet och kalla det feminism. Det är som att kalla sig socialist och samtidigt gömma pengar i skatteparadis. Det går inte ihop.

RebeckaL

Eller kanske snarare som att säga att det är socialism att gömma pengar i ett skatteparadis. Jag tycker ändå en kan kalla sig feminist fast en gör handlingar som inte är feministiska. Svårt att kräva att en feminist aldrig får göra något som hyllas av patriarkatet. Dock kan aldrig handlingen vara femistisk.

Myran

Hur ska du själv hantera din bröstoperation inför barnen? För jag antar att du inte bara tar bort vävnad utan även gör ett lyft (kosmetiskt ingrepp som inte ingår vid förminskning utan det är två olika ingrepp) och kanske även vårtgårdsförminskning? Om jag förstår dig rätt så gör du ju också en skönhetsoperation, om du inte väljer att bara göra en förminskning utan lyft förstås.

Ni kanske kan ta upp de i Penntricket. Både Cissi och Maria Engelwinge har ju silicon och barn så de kan ju svara på hur man hanterar det.

Svar: Lyft och vårtgårdsminsknkng ingår i bröstförmknskning. Eller tror du att man liksom återskapar ett lite mindre hängbröst samt skär ut hela vårtgården innan man förminskar? Lol. Jag kommer säga som det är: min byst är ett handikapp. Jag har ont, svårt att röra mig fritt, svårt att sköta hygienen och behöver ta bort dem innan det blir värre. (Med åldern blir det just det) Precis som jag kommer förklara varför jag gör en tvt-operation för att slippa kissa på mig.
ladydahmer.nu

Lisa

Malin: ja! Jag har också opererats en gång, av medicinska skäl, och vilket litet helvete det var. Narkos var och är jag livrädd för, smärtan var helt fruktansvärd och det var en hemsk konvalescens. Ibland undrar jag om den erfarenheten hjälper mig att se mer ”nyktert” på plastikoperationer, för att jag har en sån traumatisk erfarenhet av en operation som var nödvändig. Skulle aldrig utsätta mig för det igen om det inte var absolut nödvändigt. Dock har jag inga överväldigande kroppskomplex heller... vilket jag är väldigt tacksam för.

Ksmb

Jag förstår inte varför hon skulle berätta för barnen på förskolan att hon opererat sig? Det är inte ens säkert att de märker något. Jag gjorde själv en bröstförstoring för ca 5 år sedan och det var ingen som reagerade på mitt jobb efteråt (talade ej om att jag skulle operera mig, bar lite löst sittande tröjor efteråt). Det behöver inte se extremt annorlunda ut efter en bröstförstoring.

Oz

Men så är det ju med allt? Varför dömer du hela tiden hur andra gör men ger dig själv världens jävla fripass? Du är HEMMAFRU och hackar på kvinnor som sminkar sig, driver du eller? Hur rättfärdigar du att du själv kommer forma din dotter till att tro att jobb inte är viktigt? Att en egen försörjning inte är viktigt? Att utbildning inte är viktigt? Att du och din make formar era ungar till traditionella värdelösa roller i hemmet? Han jobbar och tjänar pengar, du går hemma och tar hand om ungar och mat?

Det är så lätt för dig att säga att man ska skita i smink och hur man ser ut när du själv inte lämnar Segersäng. Vi andra åker till jobbet varje dag, måste se presentabla ut, måste kämpa med att känna sig bekväma bland folk och inte få höra tolv gånger om dagen att man ser "sååå trött ut" från kollegor.

Orkar seriöst inte med ditt hackande på andra kvinnor. Hacka på män som inte är föräldralediga istället.

Svar: Jag har inte hackat på kvinnor som sminkar sig men va skönt att du fick spy av dig lite agg. Jag gissar att du gått och burit på det länge?

Jag har dock inga problem att problematisera min och min makes roller. Det gör jag hela tiden. I bloggen, i podden och hemma när vi pratar med barnen om vikten av en god utbildning och att klara sig själva. Mina barn vet dock att jag jobbar och att jag tjänar egna pengar. Och maken är hemma fyra dagar av sju.
ladydahmer.nu

J

Usch tänker på när jag gick i fyran och skulle på disco i en annan stad. Hade sett mycket på The Swan (WTF) och någon annan förjälvlig plastikoperations serie. Önskade så att jag bara kunde fettsuga magen... dagen till discot kom och jag tog ett bälte och störp det runt magen för att hålla in fettet (vilket jag knappt hade, barnhull liksom). Vad hände då? Jo jag är en rädd och osäker 10åring på ett stads-disco, börjar känna mig dålig, bältet spänner så runt magen... jag spyr, spyr över hela dans golvet för bältet tryckt så mycket på magen under de senaste timmarna. Allt jag ville var ju bara att vara smal så jag skulle kunna få dansa med en kille men nu spydde jag utöver hela dansgolvet istället i en disco-lokal med alla de coola stadskidsen. Fyfan. Nu grinar jag lite :)) Hemskt.

Linp

Du är sååå jävla bra LD!! Du förgyller mitt liv med dina texter. Nu förstår jag sånt jag inte har kunnat formulera själv. Bra svar till Oz, synd att inte hen fattar nåt. Njöt när jag läste det 😊

Asta

Till Oz. Men alltså vad HAR du för attityd? Hur har du mage att komma in här i Lds virtuella vardagsrum och bara spy ur dej saker?!
LD är ju väldigt tydlig med att hon kritiserar/ problematiserar fenomen och inte människor.
Och vadå inte jobbar? Hon är frilandsskribent, en av Sveriges största bloggare, poddare, debattör. Är inte det jobb menar du?
Måste man lämna hemmet för att arbeta?

Bloggmamman, A-K

Bör vi vara förebilder åt våra barn? Ibland tycker jag att det är svårt att hantera. Jag vill att min 7-åriga dotter ska vara nöjd och trivas med mig själv. Det finns så mycket med mig som jag vill förändra och jag kan bara hoppas att hon inte påverkas negativt av det. Det är sällan som jag sminkar mig nuförtiden men när jag gör det så undrar hon varför jag får gå ut i smink och inte hon. Tjock är jag också och behöver gå ner i vikt av hälsoskäl. Men där tänker jag att man kan äta nyttigare och träna utan att behöva tala om att man bantar så förhoppningsvis påverkar inte det.
Jag förstår om man vill göra en förbättring om man inte trivs med sig själv men man behöver kanske inte prata så mycket om det inför barnen.
Nu är jag gravid men när babyn är ute tänker jag testa både botox och fillers för jag tycker att mitt ansikte håller på att falla ihop. Tyvärr kommer vi nog alltid leva i en utseende fixerad värld och jag tror inte att det kommer bli bättre.

Hanna

Oz: Jag tycker att det är lite trångsynt att hävda att LD inte arbetar bara för att hon just inte förvärvsarbetar, alltså typ sliter i fabrik/på kontor/är anställd av någon på nåt jävla sätt. Alla måste inte definiera sitt värde utifrån arbetslinjen. Varför räknas inte hemarbete och omsorg om de egna barnen som arbete? Dessutom har ju LD sin konst, sin podd, sitt skrivande. Men skitsamma, blir så jävla trött på att traditionellt kvinnoarbete har så låg status att de flesta inte ens ser det som arbete. Vad fan skulle hända om ingen uppfostrade barnen, lagade maten, tvättade, diskade, städade etc? Allt sånt ska visst en modern människa bara hinna med på kvällar och helger utöver ett heltidsjobb. Många gör det, visst, men fundera i fem sekunder på alla människor som inte gör det. Som till exempel är sjukskrivna på hel- eller deltid för utmattning eller andra former av psykisk ohälsa. Eller är långtidsarbetslösa för att de inte pallar kraven från arbetsmarknaden. Fundera på vilka det är som format regler och normer kring förvärvsarbete, och vilka förutsättningar de hade. (spoiler: män. Som inte hade speciellt stora krav på sig att sköta annat än just förvärvsarbete, då allt arbete i hemmet sköttes av kvinnor.) Varför är majoriteten av allt hemarbete och all omsorg oavlönad? Tänk på det en stund.

Mie

Är plastikoperationer verkligen så vanliga? Jag känner nämligen ingen som jag vet har opererat sig eller som ser ut som om de skulle ha gjort det. Tänker att det kanske är ett stockholmsfenomen eller begränsat till en viss grupp. Skulle själv aldrig operera mig bara för att se bättre ut, trots små bröst. Hade jag varit omgiven av människor som behandlade sina rynkor hade jag nog däremot haft svårt att stå emot.

Oz: Du har uppenbarligen inte varit hemmafru för du förstår inte utsattheten. Alla har väl sitt idealsamhälle, men det stämmer sällan med verkligheten och i slutändan försöker man göra det bästa av situationen som den är.

Eva

Jag är 42 och opererade brösten (pga estetik) samt magen (sydde ihop muskler, navelbråck samt tog bort överskottshud, både estetik och funktion) förra året. I mina kretsar anses det lite fjantigt och ytligt tror jag och det bidrog till att jag ville göra det. Jag har varit duktig flicka hela livet, skolgång, utbildning, jobb osv och min 40-årskris innebär bl.a. att jag bestämt mig för att jag bestämmer själv och ingen säger åt mig hur jag skall leva mitt liv. Har två döttrar (3 och 5) och det fick mig att tveka, men bestämde mig ändå för att göra det. Man opererar in utstående öron, man opererar estetiskt efter olyckor osv men barnafödande, där skall allt va så jävla naturligt efteråt. Det retade mig. Betalade för allt själv så ingen kan störa sig på att jag använt skattemedel. Magen hade jag ev kunnat få opererad utan egna kostnader om jag hade bönat, bett och gråtit. Men jag står liksom inte med mössan i hand. Jag bestämmer själv som sagt. Och för mig är det heller ingen skillnad på att operera brösten mindre. Men köper helt att alla inte gillar detta, men som sagt, jag bestämmer själv;) kram

Cilla

Jag begriper icke detta. Jag fattar att jag får göra vad jag vill och jag vill gegga med mig själv, färga och smörja och sminka och hålla en vikt jag trivs i men jag vill och får samtidigt kräva att vara ifred, tas på allvar, få samma lön och rättigheter, kunna ränna runt var jag vill när jag vill. Kan någon förklara SNÄLLT vari min påstådda tankevurpa ligger.

Jd

Ibland tycker jag det är så jäkta trist att kvinnor inte bara kan få vara individer, istället för någon slags representation för sitt kön. Typ såhär "gör man inte" som kvinna (typ förstorar saker, sminkar sig), eller "det här är minsann obligatoriskt"(typ tar merparten av ansvar över omsorg och familj). Det är så mycket krav och dubbla måttstockar hela tiden. Och väldigt ofta från kvinnor själva om jag får vara fräck nog att säga det. Typ om jag kollar på en riktig B-film om levande robotar så kommer den (givetvis) supersnygga tjejen i birollen inte bara vara just allmänt exploaterad och där enbart för sitt utseendes skull, men dessutom en måltavla för vad kvinnor inte borde ägna sig åt med lite självaktning. Alltså va? Kan man inte bara få vara en snygg biroll? Typ en riktig floskel. Det är så snävt hela tiden.

Maria E

Myran
Nej vadå, varför skulle jag kunna svara på hur man hanterar det inför barnen? Jag gjorde min operation för 17 år sen när jag inte hade nån feministisk analys öht. Tror LD är fullt kapabel att svara själv inför sina barn. Sen är det ju inte samma sak med att förstora och förminska. Tycker inte jag iaf. F ö har jag koksalt och inte silikon. Och mina bröst har aldrig sett förstorade ut, som somliga påstår här att allas bröst gör. Förutom första halvåret. De pekar def inte uppåt nånstans haha!

Anonym för att inte lämna ut kvinnorna jag skrivit om

Alltså bröstoperationer; jag har en mamma som gjort en förminskning pga onda axlar, hon har även förminskar maghänget efter fyra graviditeter. Hon har kämpat med vad som är ok att göra- vad ska vi döttrar känna och tänka? Vet ni, jag är glad för hennes skull att vi lever i värld där vi kan göra ingrepp så att vi mår bra, visst det är ju pga vilken värld vi lever i men vi lever ju här och nu!

Sedan har jag en syster som gjort en bröstförstoring då hon faktiskt inte hade några bröst. Hon mådde jättedåligt över detta så hon utsatte sig först för en förnedrad undersökning av sjukvården där hon fick visa sina ickeexustetande bröst för en "jury" som beslöt att nej, vi betalar inte för det! Men hon tog ett lån och har inte ångrat sitt ingrepp en endaste gång!

Sedan har jag en väninna som hade lika ickeexistetande bröst som min syster, nu efter att ha ammat i nästan två år går dom inåt istället. Hon har inte gjort någon bröstförstoring pga att hon tycker att det är fel att man måste passa in i samhällets normer. Men hon kan ju knappt se på sig själv, hur det blivit...

Ja, så hur ska man tänka? Själv har jag små bröst så jag har tagit beslutet att inte operera som jag tidigare tänkt pga mina döttrar. Men jag vet ju av erfarenhet att jag bara är glad över att min mamma och syster nu trivs i sig själva! Hur fel nu omvärlden än är!

Det är komplext att leva! Och vi alla kan bara göra dom beslut som får en själv att må bra❤

FT

Om man vill ha en karriär och lyckas och få jobben man söker så går det ju tyvärr inte att komma "ful". Då måste man vara välklädd, rena fina naglar, sminkad "naturligt" och med fint hår. Så är det ju. Som kvinna kan man inte bli fri om man samtidigt vill ha en karriär inom de allra flesta branscher.

Catten

Pratar verkligen lärare om så personliga saker som bröstoperationer med sina elever? Är vissa lärare så privata med sina elever?
Jag ställer frågan eftersom jag ser att du skriver om det och tänke då att det kanske finns lärare som är så gränslösa.

Jag, som jobbar inom socialtjänsten, skulle aldrig bli så privat med de barn/ ungdomar som jag kommer i kontakt med. Aldrig prata om min privatekonomi. Aldrig prata om min familj (mer än att de kan veta om man har barn eller ej typ). Aldrig prata om exempelvis ingrepp. Aldrig prata om kosthållning.

Jag trodde dessa ”regler” gällde även för lärarkåren. Gör de inte det?

Elin

Hörrudu Malin som kallar kvinnor för plastsystrar, på vilken nivå ligger din feminism egentligen? Jag undrar verkligen hur du själv mår som är så fruktansvärt dömande mot andra kvinnor. Jag har gjort både botox och fillers, botox är ett nervgift inte plast och jag inser att jag är påverkad av patriarkala strukturer, i ALLT jag gör, detta är bara en del i det och alla kämpar vi på vårt håll. Men att kalla kvinnor som faller för utseendehets för diverse elaka saker hjälper INGEN

Jenn

Nej precis, men saken är väl den att det gäller all typ av smyckning och inte bara smink och ingrepp.
Det gäller tatueringar, det gäller hur en har sitt hår, det gäller kläder och smycken och piercings. Det gäller hudvård och hårvård och nagelvård. Det gäller rakning och vaxning, det gäller skor. TRÄNING. Rubbet. Även för alla som gladeligen sitter och skriver "jag sminkar mig minsann aldrig". Jag tror liksom inte att någon är immun mot skönhetshetsen.

Jag kan ibland känna att det är tacksamt att problematisera just smink och operationer. Eftersom dessa påverkas av patriarkatets dubbelbestraffning. Kvinnor ska vara vackra, men de ska vara det naturligt. Just ingreppen har jag inget emot att de problematiseras dagarna ut, för det är faktiskt farliga saker vi pratar om. Men just sminket kan jag ibland känna får onödigt mycket fokus enbart för att det är en lätt måltavla i och med att patriarkatet redan straffar sminkande i sig självt som något bara dåliga/våpiga/fåfänga kvinnor gör. Det kan ibland kännas lite skevt. Att måla färger i ansiktet är liksom inte nödvändigtvis ett större problem än att välja en tröja i färg en gillar känner jag. Men det ena är acceptabelt, och det andra gör en fåfäng. Båda påverkar.

E

Tycker det är svårt med gränser inom detta. Ett psykiskt handikapp pga utseende kan ju vara lika förlamande jobbigt som ett fysiskt. Vem bestämmer egentligen vad som är nödvändigt och ren estetik?

Isa

Sorry om jag missminner mig, men när du fotade till bl.a. bilden du har som header så har jag för mig att du sminkade upp dig? Och att dina barn då frågade varför Och att du förklarade att du kände dig fin i smink men att en duger oavsett? Vad är skillnaden mellan att vara ärlig med bröstoperation, alternativt sminka upp sig inför kameran för att vara fin, och vara ärlig med det? Jag tänker att smink/snygg på bild är väl mer nära till normalisering än bröstoperation?

Svar: Nej så svarade jag definitivt inte! Haha. Jag svarade att det behövdes för att jag skulle ta kort. 😊 Skulle aldrig säga till mina barn att smink gör mig fin eller får mig att känna mig fin. (Och då skulle barnen förmodligen svara ”det är inte viktigt att vara fin!” 😬)
ladydahmer.nu

Myran

Jag hade bulimi från att jag var 10 tills jag var över 20. Jag gick upp och ner i vikt. Var aldrig överviktig men heller aldrig anorektisk. Som mest hade jag bmi 22 och som minst 16. När jag blev frisk var brösten två tomma, sladdriga skinnpåsar. Jag såg ut som 90 år. Jag har gjort lyft och (väldigt små) inplantat. Är min operation mer problematisk och svårare att hantera inför barn? Om jag hade blivit överviktig innan jag gjorde lyftet så hade det varit mindre problematiskt? (Nu har jag inga planer på att skaffa barn så oroa er inte. )

Myran

Maria E: jag har också små inplantat som inte ser "opererade" ut. LD skrev ju att det är problemariskt och undrar hur man ska hantera inplantat inför barn. Eftersom hon har flera vänner med inplantat så föreslog jag att hob skulle fråga dem.

Astrid

jag rör mig i goth/fetish/subkulturkretsar och smink= kul! korsetter, klackar fix och färg, identitetsskapande attribut. för män och kvinnor.
Jag kan bara, så klart, tala för mig själv, men även fast jag utan problem kan gå utan smink och i mjukisbrallor, ge fan i att duscha och raka/inte raka kroppshår, så är smink och kosmetik först och främst något jag uttrycker min kreativitet med. precis som med kläder och andra yttre attribut. steampunk, goth, pinup, vad har jag för humör idag? Glitter, push up (av naturen stora juver) och löshår, eller svart, polo och markerade ögon?
Poängen? det ska vara kul! med glimten i ögat och med värme! Ha kul, för sjutton!

Tycker i det närmaste synd om hetero straigta cis-män som inte har samma möjlighet.
Med mitt inlägg vill jag inte ta bort det att det tragiska att det naturligtvis finns många som inte ens kan gå ut med soporna utan mascara på, men jag vill ändå dela mina fem cent.

Isa

Du har rätt! Det var mitt minne som svek, du hade skrivit att du funderade på hur du skulle kunna berätta för barnen om att det känns viktigt ibland att känna sig fin. Det var det min hjärna hade snappat upp :)

Louise

Jag blir irriterad på att kvinnor alltid beskrivs som offer för patriarkatet; hata patriarkatet och tyck synd om kvinnor som faller för dess tryck. I Sverige är vi utbildade, och det finns otroligt mycket information tillgängligt för oss som borde få oss att ifrågasätta vissa val. Kvinnor fick rösträtt för att kvinnor reste sig upp, gjorde väldigt obekväma och "okvinnliga" saker och vägrade följa rådande normer. Alla kvinnor som gör ingrepp för att bli sexigare förstärker normen om ett utseende hos kvinnor som nästan alltid kräver att vi skär och injicerar i våra kroppar, och det vet nog alla som gör ingreppen.

Jag ser ständigt kvinnor på ex. Youtube som säger att man inte behöver silikon för att vara fin och är i uppenbar konflikt med sina värderingar, men att det var "faktiskt rätt för just mig, och jag gjorde det bara för min egen skull". Nej. Nej. Hade kvinnorna levt ut sina liv på en öde ö hade dom skitit i om deras bröst var små eller om nästippen var smal nog. Hur förklarar man för sina barn att mina bröst eller min näsa dög inte estetiskt, men ni som har ärvt attributen duger bra som ni är? (även barn med stark självkänsla riskerar att ta vår handling starkare än ord). Kvinnor behöver börja ta ansvar om något ska ske och dessutom ställas till svars, likväl som män som spär på normerna på olika sätt. Patriarkatet är inte något som svävar uppe i himlen som en förtryckande makt, det är attityder i oss alla och även kvinnor har ansvar att jobba med sig själva. Det är jämförbart med att de flesta inte tänker ta ansvar för planeten ens med små miljösparande medel, för att "nästan alla andra låter bli". Det börjar ju underifrån, med oss!

Svar: Asså jag tänker att jo vi är offer, det är vi ju, men också att ingen kommer ge oss frihet. Vi måste ta den. Och det kräver eget ansvar och egen handling.
ladydahmer.nu

Tess

Hear hear! Jag drar mig själv för att problematisera ibland just för att det tas så personligt och inte ses som att man ifrågasätter strukturen. Man VET att problematiserar man att en person ska göra en plastikoperation så spelar det ingen roll om man skriver om strukturer etc. för det blir alltid nedtaget till personlig nivå. Hur ska vi göra för att kunna diskutera detta UTAN att folk ska se det som ett personligt påhopp? För det är verkligen viktigt att kunna göra det!

Osminkad

När jag var i tonåren var jag oerhört nervös över att någon skulle se mig osminkad (totalt irrationell rädsla) men med åren slappnade jag av och tycker att jag är finare utan. Har helt skippat sminket, kan inte tänka mig att operera det ena och det andra och eventuella rynkor känns inte skrämmande utan naturligt. Vi åldras alla.

Jag är mer intresserad av t. ex min inre resa än min yttre. Vad andra gör är upp till dem och jag dömer ingen men jag vet av erfarenhet vad normer och ideal kan skapa för osäkerhet.

Tack för läsningen denna sjukfredag.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog