Till er som det berör
Jag vill börja med att säga att ja, mycket av kritiken som riktas mot mig är helt befogad och sann. Detta får inte ignoreras eller förminskas. Jag har gjort och sagt saker som är helt utsagt förjävliga. Jag har sagt saker som är fullkomligt vidriga.
 
Jag har behandlat människor riktigt illa. Jag har inte bara sårat utan även bidragit till normalisering, cementering och upprätthållandet av både rasism och transfobi. Jag har skrivit inlägg som har varit kränkande. Jag har sagt och gjort saker som gjort människor illa. Jag har varit respektlös och elak.
 
För att ni ska förstå vad kritiken mot mig handlar om så kommer här ett par länkar där jag sammanfattat en del av det som sagts. Jag vill vara helt transparent här och inte mörka nånting. Allt ska ut och fram för att detta ska kunna samtalas om. 
 
 
 
 
 
 
 
Jag vill att ni klickar och läser. Det behöver ni för att få en bredare bild. Oavsett vilken sida ni står på. 
 
Allt detta får mig såklart att känna djup skam, men jag äger detta utan tvekan. Jag tar fullt ansvar och jag ber om ursäkt åter igen. Det är dock inte upp till mig om nån godtar den. Jag ber ju inte om ursäkt för att få syndernas förlåtelse eller för att två mina egna händer utan för att medge att jag gjort fel och att jag ångrar detta.
 
Jag vill kunna ha en dialog direkt med er, mina följare. Jag vill att kritik ska kunna framföras direkt till mig, utan rädsla, och om jag säger nåt som är problematiskt eller fucked up så vill jag veta det. Jag vill inte bidra till att transpersoner eller personer som rasifieras far illa (eller nån annan grupp, funkisar, tjocka, hbtq osv). Jag önskade att alla – mig själv inkluderad– tog mer ansvar för de eventuella konsekvenser vårt handlande kommer med. Jag ska försöka förklara hur jag menar.
 
Så här:
 
Kritik är viktigt och nödvändigt. Det är ett måste, för rörelsen och för oss som driver den framåt (dvs alla feminister, stora som små). Som en person med en stor plattform så faller ytterligare ansvar på mig, det fattar jag och det går jag med på, och därför blir det också essentiellt att människor känner att de kan kritisera mig och mitt handlande också utan konsekvenser.
 
Men jag tycker också det är viktigt, när man levererar kritik, att man funderar på syftet med den. Och nu menar jag inte att man måste hålla god ton för jag är defintivit inte god ton-förespråkare. Och det är inte tonen jag reagerat på senaste dagarna. Inte heller den sakliga kritik som framförts av flera av er. Den tar jag tacksamt emot. 
 
(null)     
 
Vad som hände:
 
Om jag ska använda senaste konflikten som ett exempel för det som jag (och några av er) reagerat och agerat på, så var hela premissen fel och destruktiv från början. De som var aktiva bad sina följare att samla ihop allt jag sagt (oavsett när) för att – inför en publik – bevisa att jag var kass. En jävla rasist och transfob som skulle avföljas, outas och rivas ner. Det pratades om att krossa mig och om att det nu var krig. (Detta var alltså det som sades, inte min tolkning) Och detta fick mycket uppmuntran och det delades vidare och många deltog, helt okritiskt.
 
Med detta sagt, jag fattar detta behov att behöva spy och skrika av sig mot en förtryckare, men det inbjöd inte till nåt konstruktivt alls. (Obs detta är min subjektiva åsikt)
 
Och det såg man i kommentarsfälten där det varvades bevis (screenshots) på sånt jag faktiskt sagt med hörsägen, skvaller och faktiska lögner. Och dess rykten och lögner (samt ett par nya?!) spreds vidare på instagram. Och det här ska inte omskrivas till "saklig kritik" som jag sett flera göra. Detta är inte kritik alls. Detta är en smutskastningskampanj. Låt oss vara på det klara med detta. 
 
Det är iallafall ofta så här det brukar se ut när folk ska kritisera mig offentligt och det är så här diskussionen om mig sett ut även de senaste veckorna. Diskussionerna består ofta av lika delar sanna grejer (men ofta lastgamla, en del saker så gamla som nio år) men också saker som tagits ur sin kontext och tolkats illvilligt, saker som har en smula sanning i sig men som överdrivs och så rena lögner och rykten.
 
När det blandas så, det sanna med det osanna, så blir det jättesvårt att bemöta från min sida. Även om jag vill liksom. Det är svårt att bemöta och det är svårt att sålla vad som är rimligt och inte. Och det blir svårt för publiken att sålla och då upplevs säkert jag som en person som inte kan lysska eller ta till mig kritiken. 
 
Jag tycker det är svårt att sätta gränser. Var går min gräns? Jag vill ha kritik men när övergår kritiken till nåt annat? Eller är allt som sägs sakligt och rimligt? Ibland har jag också svårt att urskilja vad som är vad när det kommer mycket på en gång. 
 
När slutar det vara konstruktiv och uppbyggande? Jag vet inte. Men jag vet att jag inte är till nån nytta för nån när jag läser om hur vidrig och äcklig och sjuk och kass jag är. Eller när jag måste veva mig igenom anklagelser som ej är sanna. Har jag en skyldighet att lyssna på de som bara vill avreagera sig? Har jag en skyldighet att vara bollplank för hat och ilska? Jag vet inte. Kanske.
 
Men jag orkar inte, jag går sönder. Och ja jag vet att de som skriker också är trasiga och att jag bidragit till detta och att de därför är arga. Jag vet inte var gränsen går eller vad jag borde stå ut med. Får jag ens sätta en gräns? 
 
(null)     
 
Men om vi ska prata om mitt ansvar också:
 
Jag tror en bidragande orsak till mycket av de konflikter som uppstått också beror på flera saker. Dels på det som faktiskt sagts men också på att jag är slarvig. Jag har inte tagit riktigt ansvar för hur jag uttrycker mig eller för fram saker på. Det skapar missförstånd. Som nu senaste med vegangrejen. Och då är det kanske inte så konstigt att det byggs olika rykten om mig som inte heller är sanna, jag har ju sagt A men inte B och då fyller andra på mellan raderna eller läser in annat. Sen när jag konfronteras så är jag envis och vägrar förklara. För att jag typ tänker att folk borde fatta ändå. Jag vet faktiskt inte varför jag gör så ärligt talat. 
 
Andra bidragande faktorer är att jag är ganska aktiv i debatter på facebook och andra sociala medier. Mycket av det som sagts har varit helt jävla onödigt från min sida. Jag har tjafsat i trådar om saker som inte är ett dugg viktiga för mig (men kanske för nån annan). Och jag har låtit mig dras med i redan infekterade konflikter med människor jag tidigare bråkat med. 
 
Där behöver jag lära mig att backa och hålla klaffen ärligt talat. Och jag menar inte backa för att nån annan tycker nåt annat i en specifik sakfråga för det ÄR ok stt tycka olika och det är inte förtryck att argumentera emot varandra i debatter (alltså så länge man inte använder förtryckande retorik eller andra härskartekniker). MEN jag behöver fundera på vad mitt bidrag till diskussionen innebär och om det har värde eller om det BARA kommer bidra till infekterade konflikter, förtryck eller/och sårade känslor.
 
Med tanke på min position som offentlig feminist med ganska mycket inflytande så blir detta ansvar extra viktigt. 
 
En annan sak som jag tänkt på är också det ansvar jag har inför min publik och er som följer mig. Hur uppfattas detta tjafs utifrån? Vilken syn får mina vita följare på rasifierade och transpersoner eller på rasism och transfobi när det enda som uppmärksammas är det som uppviglar och de enda samtalen om rasism utgår ifrån en försvarsposition?
 
Och hur påverkar det kritiken som framförs, vilka vågar framföra den och vem lyssnar? Eftersom att majoriteten av er är just vita så kommer ert perspektiv och era erfarenheter också vara vitt. 
 
Jag märker också att ni, i er vilja att stötta mig (jag älskar er för det!), kanske omedvetet förminskar och viftar bort det jag faktiskt sagt och gjort? Eller avfärdar mina kritiker som bråkiga ÄVEN när kritiken varit saklig. (Det är också det som är risken när man inte skiljer på kritiken och på smutskastningen) Det vill jag inte. För det innebär också att ni (och jag) kan skita i självrannsakan och vifta bort rasism och transfobi hos er själva och andra än mig. 
 
Jag tänker att allt detta faktiskt bidrar till just den där rasismen och transfobin som jag och ni inte vill reproducera eller bidra till.
 
Så jag måste fundera på vilken del jag har i detta, hur jag dels pratar om det som händer och när jag låter mig provoceras. När jag låter en liten minoritet få överskugga (samt ignorera) den viktiga och befogade kritik som faktiskt riktats mot mig. Vilka konsekvenser har det? Ja jag är mänsklig och ja alla felar och man kan vara en bra person ändå, MEN, det går att stötta och tycka om varandra även om man erkänner att det som sades si eller så faktiskt var jävligt fucked up. Vi får aldrig låta rasism eller transfobi (eller annat som bidrar till förtryck) stå oemotsagt, även om det kommer från människor vi tycker är bra och vettiga.
 
Jag vill gärna ha mer samtal om det som blivit fel och hur vi kan hjälpas åt att göra rätt. Och här har jag ett stort ansvar att ta tag i.
 
Men med allt detta sagt så förstår jag OCKSÅ behovet av att prata av sig, att ha en trygg plats att spy av sig lite och snacka skit med varandra. Skvallra och götta sig. Klart det ska vara ok. Men väldigt ofta så sker detta i offentliga rum också, på offentliga feministers konton, på sätt som skadar mig och då känner jag att jag måste mota det i grind. Som de senaste dagarna. (Och det är också därför jag ber er vara källkritiska. Bara för att nån påstår det ena eller det andra om mig betyder ej att det är sant och nej jämför det inte med #metoo. Det är ej ok att skuldbelägga de som efterfrågar konkret bevis i denna fråga och det kan inte jämföras med rykten och andra- och tredjehandsinformation)
 
Tänker så här också: spy av er, var arga. Men kalla det inte ”saklig kritik” då. Och så kanske jag ska låta folk få bara arga i sitt hörn också utan att provoceras och blåsa upp. Deal?
 
(null)     
 
I efterhand så känner jag dock att jag inte hanterade det rätt ändå. Det skapade bara mer konflikt. Jag skulle ha ignorerat det och låtit det passera. Men jag kände och känner ofta i sådana situationer att jag är bakbunden. För säger jag inte ifrån, påminner jag inte er om att det finns två sidor, så är min erfarenhet att det eskalerar. Jag vet inte hur jag ska hantera det. Och jag vet ju att samma situation kommer uppstå i framtiden och jag vet inte hur jag ska göra då heller. Jag vet fan inte. Konkreta förslag mottages! 
 
Jag dras med. Jag får panik. Jag blir rädd. Jag agerar i effekt. Jag har adhd och annan social problematik som dels gör mig impulsiv och dels gör att jag har svårt att förklara hur jag menar, och mer så när jag blir stressad och då slår jag omkring mig när jag känner mig hotad och utsatt. Jag tror att jag, vi alla, fastnat i en negativ spiral där ju mer folk gräver upp gammal skit, drevar, hetsar och smutskastar – desto mer aggressiv, konfrontativ, respektlös, raljant och ovillig blir jag – och det i sin tur triggar drev, hets – och då blir jag arg och... ja runt runt runt liksom. Runt runt runt. Och så svårt att bryta. Det är så infekterat. 
 
Och då hamnar det viktiga samtalet och den relevanta kritiken i skuggan. Inte för att jag vill det, så det är ingen medveten strategi, men för att jag ärligt inte vet hur jag ska hantera situationen.
 
Jag får även kritik för att jag aldrig ber om ursäkt och aldrig backar. Det är sant att jag är envis och stolt som en jävla man ibland. Och ibland tar det ett tag innan poletten trillar ner. Ofta när man får kritik för nåt man tar för sanning så kräver det en process där man först gör upp med och får hela sin världsbild omkullkastad. Först efter det kan man ta till sig. Jag är kanske extra trög ibland. Jag är dålig på att backa i vissa avseenden. 
 
Men jag ber om ursäkt. Jag har bett om ursäkt för exakt alla de saker som tagits upp den senaste tiden. Det har jag. Dels i offentliga inlägg och dels till människor som varit berörda och dels till människor som frågat mig direkt i exempelvis kommentarsfälten. Och det kommer jag fortsätta göra i framtiden. För detta kommer dras upp igen. Och igen. Och igen. 

Så därför behöver jag ha en bättre strategi att hantera sånt här på mer konstruktivt och uppbyggande. Inte vifta bort folks undringar eller ilska heller. Jag behöver framförallt sluta upp med att gå i försvarsposition. (Hoppas ni inte tolkar detta inlägg som så dock, jag vill förklara, inte BORTförklara nåt) 
 
Det är liksom inte det här jag vill. Att dela upp mina följare i läger på varsin sida i en kamp som egentligen är, eller iallafall SKA vara, gemensam.
 
Jag vill inte att nån annan ska pekas ut som bråkmakare. Jag vill inte positionera mig mot medsystrar, även när de tycker att jag är si eller så. Inte ens de som tar det för långt eller de som pratar om krig. Jag vill inte kriga alls. Jag vill inte att det som skulle kunna vara bra och konstruktivt brobyggande och samtal förvanskas till .. detta. Det här är inte värdigt, inte för mig, inte för nån annan. Vi är alla viktiga för kampen och vi har alla mycket att bidra med och jag vill inte att det ska komma i skymundan.
 
Jag kommer iallafall att anstränga mig för att kommunicera bättre kring dessa frågor och bemöta kritiken jag får sakligt och respektfullt i fortsättningen. ❤️
 
 
 
Madde

Jag blir trött ända in i själen bara av att läsa om din situation. Bara tanken på att ha nio år gamla misstag tillgängliga för allmänheten att dra upp i tid och otid är ju en jävla mardröm. På nio år har jag fan evolverat till en ny person fullständigt, ska en inte få utvecklas och lära av sina misstag?
Jag är glad att du skriver detta inlägg men känner samtidigt att det är fan att det ska behövas. Efter att ha följt dig så länge har jag läst otaliga ursäkter från din sida och många av dem har känts obefogade. Visst har du gjort snedsteg, men de blåses upp ur proportion och ur sina sammanhang till någon halmgubbe som ingen egentligen tror på.
Att du orkar! Jag hoppas verkligen du orkar... Ta hand om dig ❤️

L i L L G A M M A L

Du är så otroligt stark och den här texten berörde mig djupt.
Det är ta mig fan inte lätt med sociala medier och vad man bör/inte bör skriva.
Man blir som ständigt vilse i sin egna spegelbild..
Stor kram

Anonym

Respekt till dig för detta inlägg!!

Julia

Kära LD,

Du har lärt mig väldigt mycket om feminism. Du väckte min låga för länge sedan. Jag uppskattar inte klimatet just nu, och väljer att hålla mig borta från feministiska kretsar pga vidriga kommentarer och debatter, vilket känns så sorgligt. Jag tror jag kan ge feedback i hur du kan agera för att ta ditt ansvar att gör klimatet bättre.
Jag jobbar med kommunikation och utbildar inom Kriskommunikation, och jag kan ge råd utifrån det perspektivet.

1. Förebygg: I en kris har du ofta inte förmågan att tänka konstruktivt och strategiskt. Känslor tar över. Så gör en krisplan på hur du ska agera i liknande situationer. Gör den tydlig i steg för steg och följ den till punkt och pricka. Ha med vilka ord som är ok att använda, vilket tilltal, Vilka plattformar/konton du kommenterar på, vad du ska svara på, hur länge du ska vänta innan du svarat, förbered svar på återkommande kritik osv. Det kanske räcker att svara i dina egna kanaler och inte gå in på andras konton som kan upplevas mer hotfullt och aggressivt.

2. Under krisen: sätt dig på händerna, logga ut från nätet. Bemöt inte kritiken i stundens Hetta. Du upplever att det eskalerar om du är tyst och inte bemöter, men vanligtvis är det bäst att inte svara eller gå in i debatt. Dels svarar man i affekt, dels finns risk att tolkar kritiken mer aggressiv och hotfull än vad den faktiskt är. Så backa och ligg lågt. I det läget tolkar också dina kritiker det du skriver illvilligt, så du kan inte göra rätt. Man vill inte lägga sig platt men det är det allra bästa. Vill du gå in i debatt, ta hjälp och låt någon annan som inte är lika känslomässigt engagerad läsa dina texter och ge feedback på om du är tydlig osv. Efter det kan du posta.
Pudla! Det upplevs som man är orättvist behandlad och vill gå in i försvar. Men be om ursäkt, skriv att du tar till dig av kritiken och att det inte var din avsikt att såra. Undvik att skriva "till er som tar illa upp" det förvärrar bara och uppleva inte som ärligt.
Så ligg lågt, ta hjälp av någon som får läsa dina svar på kritiken och svara helst bara I dina egna kanaler.

3. Efter krisen. Utvärdera vad du kunde gjort bättre, vilka svar som funkade och vilka som inte funkade. Fundera på vilka konton du inte ska läsa och som du ska undvika I nästa Kris, det kan tex vara konton som bara vill hata och skapa drama. Fundera vilken kritik som var saklig och som kanske återkommer och hur du ska svara på den i nästa Kris.

Där har du lite tips. Inget omvälvande, men som kan hjälpa dig att inte känna dig lika hotad och därmed inte elda på utan släcka elden.

Lycka till ❤️

Svar: Tack!
ladydahmer.nu

Linda

Respekt! ❤❤❤

En annan Jennie

All kärlek till dig. Jag ska försöka mig på ETT konkret förslag ang. framtida hantering:

Det händer när det uppstår konflikter (eller bara diskussioner) här eller på instagram att jag bara känner nej, nej, nej ta det lugnt. Nu agerar du bara i affekt (det gäller inte bara dig alltså). Eftersom jag sällan vågar delta i sådana diskussioner själv kan det ibland kännas som jag ser dom utifrån. Du har ju också tidigare berättat om din försvarsställning och impulsivitet så därför läser jag in det ibland. Grejen är att jag har full förståelse för detta eftersom jag är likadan i verkliga livet (framförallt med min familj), jag kan verkligen hugga direkt och även gå i försvarsställning in i absurdum. Med detta sagt så undrar jag om du har någon lugn och stabil person i din närhet som skulle kunna hjälpa dig, som förstår dig och din reaktion och ligger dig nära i åsikter osv, men som kan tänka klarare i stunden. Om du skulle fixa att tvinga dig själv att "nu är det ett läge när jag måste konsultera X innan jag gör något" och en mer eftertänksam person kanske kan svara på om det är rimligt att reagera eller inte. Jag förstår att detta inte alltid är möjligt, men det skulle kanske kunna vara ett konkret verktyg i alla fall.

Linda

Jag förstår ingenting av de här konflikterna med fiender och drev som du utsatts för? Var förs de här dreven? Har aldrig sett? Är det jag, som trodde att jag hängde med i debatter, som har missat nåt? Eller händer det i små, mycket initierade grupper? Uppfattar det som att det nästan utlöser ångestneuroser för dig, medan jag utifrån bara tänker "men herregud, bara skaka av dig, höj blicken från geggan som andra inte förstår ett dyft av, det här betyder ingenting, alla kan inte älska en".

trino

Vilket fantastiskt inlägg. Kan känna igen mig SÅ mycket i komplexiteten mellan hur man själv fungerar och andras behov av att bli förstådda. Det är inte alltid dessa två fungerar smidigt direkt... Det är även är möjligt att någonstans förstå att det man skriver och gör är problematiskt men att det där och då inte går att ta till sig kritiken. Jag har funderat mycket över detta fenomen och hur vi alla här är olika känsliga för kommentarer och kritik (både saklig och osaklig).

Personligen går jag i lås i stundens hetta när jag får kritik. Det betyder inte att jag inte ser och förstår den andra, men jag kan inte på direkten sätta den människans behov före mitt eget av att skydda mig. I mitt fall är det en kombination av min uppväxt men också mina förutsättningar som människa. Jag kan helt enkelt inte agera på annat sätt än att svara ungefär som du gör när kritiken först kommer. Detta betyder inte att jag inte lyssnar.

Mitt sätt att förhålla mig till hur jag fungerar är att inte vara i hetluften men om det hettar till så drar jag mig undan. Säger något i stil med "jag hör och förstår men nu behöver jag vara ifred och fundera". Det är det bästa jag har kommit på, då säger man egentligen ingenting utan ger sig själv utrymme att svalna och fundera om kritiken är befogad eller inte. Under tiden så gör man vare sig mer skada eller nytta, man gör till synes ingenting utom ett inre arbete med reflektion för att landa i något man kan stå för.

Det är komplexa mekanismer du pekar på och du gör ett fantastiskt jobb! Till detta önskar jag att människor börjar förstå vidden och djupet av hur komplexa vi är och hur olika vi är. Något som för vissa är superenkelt är för andra jättesvårt. Något som för vissa upplevs som en obetydlig kommentar kan för andra kännas som en kniv i hjärtat. Vi behöver bredda vårt perspektiv på förståelse för varandra och även sättet vi uttrycker oss till varandra när vi säger ifrån, för även här är vi olika. Vi kan också välja i vilket forum vi uttrycker mer starka känslor och i vilka vi har mer nyanserade analyser och reflektioner.

Tack för alla fantastiska analyser du levererar. Och att du delar dina tankar så öppet, det är modigt <3

Anonym

Du efterfrågade konkreta förslag och jag kan starkt rekommendera NVC för konflikthantering. Det är det enda som har fungerat när konflikter uppstått mellan mig och min man och han har gått in i försvarsställning och grävt upp gamla saker jag gjort fel för att använda som ammunition mot mig. Det har även hjälpt mig i konfliktfyllda situationer med arbetskamrater och hur jag pratar med mig själv.

Sofie

Starkt. ❤️

Anonym

Vill bara säga att jag beundrar dig! Själv hade jag haft svårt att ta till mig kritiken alls i ditt läge oavsett om den var befogad eller ej.
De här dreven du utsätts för förstör så mycket, vet inte hur många de är som bara vill skrika och hata, mem det känns som många tyvärr, även om det förmodligen inte är det egentligen.
Jag förstår att man blir arg när man blir förtryckt och någon uttrycker sig ”problematiskt”, men just nu är debattklimatet sådant att folk varken vågar uttala sig eller stötta vissa, med risken att själva utsättas för hat och drev.
Och just det här att man inte får tycka vissa saker, för då är man en terf el liknande och får inte vara med. Istället för att diskutera och ändå samarbeta mot alla de gemensamma mål feminister ändå har. Folk får respektera att man kan ha olika åsikter, och inte läsa in illvilja i allt.

Du har mycket stöd iaf, vet grupper där de pratats om hur man ska ge dig pepp och stöd utan att åka dit själv, men vi är många dom har din rygg. Och kloka tips här ovan ser jag, ta en paus om dubehöver, gör en krisplan och kom tillbaka starkare! De flesta håller inte med hatdrevarna, alls.

Kram

Kram och styrka till dig

Karin

Alltså du gör fel, andra gör fel och ni kommer absolut ingenstans!

Ni har ju tjattrat, mobbad, bråkat och förtalat varann i åratal nu..båda sidor och NI KOMMER INGENSTANS!

Ni kommer aldrig kunna enas, för det viktigaste för er alla är att få sista ordet. Det ser man i alla era debatter, förlöjliganden, mobbningen mm mm..

Jisses, orka.

Linda

Jag förstår inte problemet. Ja, du har uttryckt dig klantigt men du har också insett det. Men dessa människor vill inte ta det utan ägnar så mycket tid och energi åt det här. Man skulle tycka att vi egentligen borde vara på samma sida. Det finns ju den riktiga fienden som jag tycker får härja fritt medan vi ska kriga mot varandra. Känns inte det så jävla jävligt eller är jag dum nu? Hur en person uttryckt sig för en herrans massa år sen ska trots avbön stötas och blötas i evigheten, amen.

Prisonbeauty - En kreativ skönhetsblogg om drogmissbruk, kriminalitet, fängelse och livet efter

Jag tycker det här var otroligt bra skrivet, självanalyserande och reflekterande. Det bästa med att lära sig saker, samla erfarenheter och ny kunskap är att det (förhoppningsvis) gör en till en bättre person. Jag tror vi måste sluta glorifiera er med stora plattformar och inse att ni också bara är människor, och den mänskliga faktorn GÖR fel och begår misstag.

Att växa som person är ju såklart inte fel men blir ändå fel när andra ska klanka ner på förändring och peka på saker som hänt innan du hade de kunskaper och erfarenheter som du har idag.

Mycket bra reflektion över ditt eget handlande, känns åkta och genuint. Och vi måste kunna förlåta andras misstag om vi någonsin själva ska kunna be om förlåtelse.

Vilka kan egentligen kasta den första stenen?

Susanna

Jag har inte riktigt tiden att läsa hela inlägget just nu. Men mycket också för jag blir faktiskt sjukt trött på identitetspolitiken. De som kritiserar och hatar utgår från att människan är perfekt. Ingen av oss är perfekt. Jag som lesbisk till exempel kan exkludera lesbiska, jag kan vara heteronormativ utan att jag tänker på det. För jag är inte bara lesbisk, plus att vi alla är produkter av samhället. Jag tvivlar starkt på att du är transfobisk till exempel. Jag menar om någon tyckte något inlägg var transfobiskt och du förstår deras synpunkt, så är det ju bara att säga att det var verkligen inte min avsikt eller mening. Du har ju inte ansvar att föra allas kamp. Du kan ju utgå från dig själv endast och skriva och föra den kampen om det är det du vill, men folk kan inte kräva av dig att du ska föra allas kamp, inkludera allt och alla hela tiden. Om det är någon kritik som du tycker känns befogad kan du ju ta den till dig, men jag menar folk som sprider hat, vad är det för människor? Vad gör de för skillnad? Jag blir sjukt trött när feminister eller medmänniskor behandlar varandra illa, tar för givet att man ska vara perfekt, tycker det är befogat att sprida hat, en kan ju istället diskutera och prata öppet. Sprida hat leder ju ingen vart, det gör ju ingen skillnad, det får bara människor att må dåligt. Så om jag var du skulle jag inte ta åt mig av hatet. Jag vet som sagt inte om kritiken, men jag menar efter att ha följt dig ett tag känns det som att ditt fokus, din kamp framförallt är mot utseendehetsen, att behaga osv. Sjukt viktigt! Och allmänt feministisk. Ska du samtidigt föra transkamp, hbtqkamp, rasifierades kamp osv.. (som jag tänker att en PK feminist skulle tycka, kanske de som sprider hat) jag menar det är upp till någon annan att föra? Man kan inte föra alla kamper. Du har ditt fokus och det är skitbra! Det är svårt att föra någons kamp om man inte själv har erfarenhet av den heller osv.. jag tycker du är grym! Tycker inte att du ska må dåligt över det här. Fokusera på vad det är du vill förmedla osv, att du inte kan inkludera alla, att du utgår från ditt perspektiv osv.

N

Jag blir så jävla trött på sånt här. Självklart ska en få bli arg och upprörd över om någon uttrycker sig illvilligt, men i min värld är uppsåtet också oerhört viktigt. Jag är så trött på att människor inte får ändra sig, inte får byta åsikt, inte får växa och bli större och komma till insikt och lära sig och bättra sig. Och visst - i vissa sammanhang - är jag helt för team ond ton men i grunden är jag fan för snällhet. Så sjukt underskattat.

Idz

Jag har inte alls hängt med, lever en väldigt begränsad tillvaro bland sociala medier (läser två st bloggar - din och underbara claras, följer ett fåtal nära vänner på instagram, ej aktiv på facebook, thats it). Men jag har blivit indragen i otrevliga situationer på olika jobb med ryktesspridning, utfrysning osv osv som jag först varit mer bidragande till (mer passivt än aktivt dock) och senare offer för. Nu lever jag efter devisen BENEFIT OF THE DOUBT när det gäller "social information" eller vad man ska kalla det. Det är något inte du LD utan alla följare och medverkande och hetsare i de här kriserna med fördel kan ta till sig, och alla andra med för den delen.

benefitofthedoubt.exe

Helena

Det som gör mig frustrerad när jag läser det här (och då kan man väl multiplicera det ett antal gånger för att få fram hur du känner) är hur många det verkar finnas som inte kan se andras personliga utveckling. Jag är ungefär jämngammal med dig, vilket innebär att jag är uppfostrad av en generation som visserligen hade andra världskriget i ganska färskt gemensamt minne, men som ändå hade så otroligt mycket annat bagage som man inte hade gjort upp med.

T.ex. pratade man inte om Sveriges koloniala förflutna, och homosexualitet klassades som en sjukdom fram till 1979. På många fronter har det skett otroligt omvälvande saker i samhället bara de senaste 20 åren, vilket innebär att de som är generationen under mig (och dig) växer upp med en helt annan syn på så många saker, framför allt vad gäller alla människors lika värde.

Om jag ser till mig själv har jag lärt mig mer de senaste kanske fem–tio åren om exempelvis HBTQ-personers situation (innan visste jag t.ex. knappt vad en transperson var, för det var inget man pratade om) och kunde säkert därför säga skadliga saker, skillnaden är att jag inte har sagt dem i offentliga forum så att andra kan dra upp det tio år senare och tala om för mig vilken hemsk person jag var. Självklart måste man, precis som du gör, kunna be om ursäkt om man blir uppmärksammad på saker man har gjort/sagt som varit fel, och jag önskar att det då kunde vara tillräckligt så (såvida man inte gör om det, förstås). Det vore helt enkelt skönt att kunna föra debatter utan smutskastning från olika håll, för jag tror det förstör betydligt mer än det bygger upp.

Lisa

Självklart har du all rätt i världen att sätta en gräns.

Och nej, du har ingen som helst skyldighet att vara ett allmänt bollplank för hat för människor som behöver avreagera sig, helt oavsett hur underordnade och opriviligerade människorna som hatar är.

Tänk efter, inte önskar du att din egen dotter i framtiden på ett masochistiskt sätt bara ska finna sig i att vara ett bollplank för hat för människor som behöver avreagera sig och hänvisa till att de som behöver avreagera sig är så underordnade, förtryckta och i avsaknad av privilegier jämfört med henne?



Det är en sak att bli rättmätigt upprörd och förbannad för saker som att en antirasistisk feminist skriver ut n-ordet, och en helt annan sak att använda sin etnicitet eller könsidentitet som något jävla frikort för att säga eller göra i princip vad som helst, vilket flera av dina hatare uppenbart gör.

Vi kvinnor socialiseras och uppfostras till att ta ett helt absurt och oproportioneligt stort ansvar för andras känslor. Det är otroligt destruktivt och det absolut sämsta i den kvinnliga könsrollen tycker jag. En av de viktigaste sakerna jag försöker förmedla till min dotter är faktiskt just att det inte går att gå genom livet utan att ibland göra andra ledsna utan att man gjort något egentligt fel och att man då inte kan och bör ta på sig ansvaret för personens känslor.

Det är otroligt viktigt att kunna se och erkänna för sig själv och andra när man gjort fel och be uppriktigt om ursäkt, vilket du på ett föredömligt sätt flera gånger har gjort, men det är faktiskt precis lika viktigt att inte ta på sig det där ansvaret för andras känslor och mående de gånger man faktiskt inte har gjort något egentligt fel.

Med allt detta sagt så är det inte fel att välja sina strider.

Du har fått så många bra råd här att det känns lite överflödigt att komma med fler, men ett enkelt knep jag brukar använda mig av är att helt enkelt vänta en halvtimme med att skriva det jag tänkt de gånger jag är som mest rasandei digitala diskussioner.

Är jag fortfarande lika rasande efter en halvtimme? Om inte så skriver jag något mer nyanserat istället, eller avstår från stt skriva något alls.

Maria

Du är så stark! fortsätt att kämpa!

Ida

Håller med Lisa här ovan. Är för övrigt så in i helvetes trött på den här jävla identitetspolitiska nätaktivismen att jag snart tuppar av.

FT

Sandlådenivå på detta ständiga drevande mot dig. Jag känner att folk behöver sysselsättning, jobb, aktiviteter, fester att gå på eller nåt för detta är ju sjukt. Transrörelsen har ballat ur för länge sen där de helt styr varenda diskussion och vad man får prata om eller inte. Ser jag en till transkvinna som säger att jag inte får prata om mens eller min endometrios så blir jag tokig. Dras inte med i vansinnet, sätt hälsa och familj först.

Jennifer

Bara att du skriver detta inlägg bebisar ju att du är en av dom mest självmedvetna profilerna på sociala medier. Du är inte så hemsk som du vill framställa dig även om du gjort problematiska saker. Det är få som klarar av att erkänna sina misstag inför en så stor profil. Jag respekterar dig enormt mycket för den egenskapen!

Trillingnöten

Jättebra skrivet och jag gillar hur du rannsakar dig själv! Ingen är perfekt och vi alla kan behöva en sån här reflektion då och då. Det finns ett ordspråk som säger " You can not change other people, you can only change yourself". Och detta gäller även reaktioner. Du kan inte ändra på andra människor men du kan ändra dina egna reaktioner på dessa människors aktioner. Om det make sense?
Jag är ibland trött på att alla (många offentliga personer) hela tiden måste förklara minsta lilla grej de skriver för att inte bli missförstådda. JAG vet ju att du inte är transfob t ex men du måste typ skriva ut det efter varje liten grej du skriver som kan tolkas så. Och förklara din tanke. Jobbigt! Samtidigt kan folk som just nu hör om dig komma in och läsa samma text som jag och utan dessa förklaringar får en fel bild utav dig och det du skriver.
I alla fall. Du är jävligt stark som är offentlig person. Och som rannsakar dig själv!!

Ida

FT håller med till 100%. Är mer än ordentligt trött på att transkvinnor tystar kvinnors prat om mens, förlossningar och annat. De påminner mer och mer om mobbarkillarna i högstadiet som polisade samtalen ”för mens är äckligt”

Har följt vissa konton som är del av konflikten och de har noll sakliga argument så LD försök skaka av dig skiten. De vill inte uppnå jämställdhet. Det är bara en förespegling. Det de sysslar med är tillvänjt den egna gruppen och de använder ”meningsmotståndare” som dig för att få högre status i sin egna lilla nätsekt

Svar: Är det verkligen transkvinnor som gör dettawller deras duktiga allierade och annat löst folk? Har nämligen aldrig stött på det. Däremot debatten.
ladydahmer.nu

Somliga Harmoniska Husmödrar

Här är mina förslag:
1. När nån missförstår (med flit eller på allvar spelar ingen roll) skriv "Aha, då uttryckte jag mig otydligt. Jag menar (och så en kort och koncis förklaring, t ex "inte att veganism är en ätstörning utan att somliga ätstörda blir veganer för att gå ner i vikt".). Ändrar det i inlägget nu, tack för att du uppmärksammade!" Eller nån annan formulering som passar dig bättre. Skriv ner några svar innan det händer att ha till hands så du slipper leta efter orden när/om du känner dig trängd eller blir orättvist anklagad. Om folk efter det håller fast vid sina missförstånd har du ryggen fri. Du har varit trevlig, saklig och tillmötesgående och kommer framstå så för alla vettiga människor. De som är ute efter bråk kommer bråka ändå. De är utanför ens kontroll. Bemöt dem inte. Det finns inget du kan göra för att ändra på dem.
2. Skriv inte inne hos BBB och andra liknande ställen där det är lynchstämning mot dig eller där det samlas många för att prata skit om dig. De vill att du ska dyka upp så de kan manipulera dig till att bete dig försvarsinställt, irrationellt och aggressivt. När de lyckas har de fått dig dit de vill ha dig och du får ännu mer att svara för sen. Det spelar ingen roll hur orättvist det är - det är så (vissa) människor fungerar. Håll dig till dina egna plattformar i största möjliga mån.
3. Precis som du är inne på själv, ignorera de här drevutbrotten. De kommer oavsett vad du gör. Det är för jävligt men nu har jag varit med så pass länge och sett hur det fungerar, och det blir värre när man ger dem näring.
4. Gör din grej på dina plattformar. Dvs skriv inlägg om det som engagerar dig och som du har kunskap om. Undvik att gå in i diskussion med oliktänkande eftersom dina svar används mot dig sen. De flesta av oss vill väl tro gott om andra men det finns faktiskt de som försöker provocera fram reaktioner så att de kan visa upp dem som ett bevis på hur istisk/fobisk/oresonabel/hemsk du är. Ge dem inte bränsle gratis.
5. Häng ut folk så lite som möjligt så du har ryggen fri. Helst bara män som skriver sexistiska kommentarer till dig. Censurera namnen.
Det är vad jag kommer på så här på rak arm ❤️

Hmm

1 Alla poc står inte bakom identitetspolitik.

2 Ingen förtjänar att vara någons soptunna för andras problem. Ingen ska behöva ta någon annans skit utan det ska vederbörande ta med den det berör och om det är en hel grupp så ska inte en enskild idivid vara måltavlan.

3 Jag håller inte med om krishantering a la hålla tyst. Det brukar enbart resultera i att det eskalerar än mer tills de känner att de har väckt reaktionen de vill ha. Svara inte i stor affekt men dra dig inte för att svara med indignation. För hur du än svarar och hur mycket du än lägger dig platt så de värsta hatarna kommer ALDRIG tycka om dig eller förlåta dig. De vill ha en måltavla att ta ut all sin ilska på. Så dem du svarar för är egentligen inte dem utan alla andra som lyssnar in skull.
Och älskade Natacha det är ok att alla inte älskar dig eller ens gillar dig. Det finns ingen på denna jord som är gillad av precis alla och det borde inte vara ett mål för någon att försöka uppnå det.

4 Ansvar för ett budskap går åt båda hållen och någonstans måste alla inse att ingen är perfekt och någonstans utgå från och starkt vila i AVSIKTEN bakom det och den som säger något. Och alla oavsett hur de identifierar sig både borde och måste veta att dina avsikter aldrig är att kränka eller underminera någon. Jag tycker det är deras förbaskade ansvar att utgå från att så är fallet och att allt annat från dig är klumperier. Det ligger på dem att veta var dina avsikter är och att inte förvänta sig varken från dig eller någon annan omänskliga färdigheter eller förmåga att alltid säga rätt sak till rätt person. För om vi ska vara ärliga så finns det ju inget receptet som går att appliceras på alla.


Jag tycker hela det här inlägget är fel och självutplånande och jag är hyfsat övertygad om att det inte kommer få önskad effekt. Du ÄR bra. Du VILL alltid göra rätt. Det räcket så Natasha. Det räcker och blir över. Och tro inte att allt som uppstår egentligen ens har något med dig att göra från första början. Förstå att vissa saker som händer bara beror på att du råkade stå där.

Och sist och inte minst. Förutom att du som känd medieprofil kan bidra till att debatten blir infekterad om du ”lägger dig i”, så den person sida som du ställer dig på kommer känna en enorm värme och styrka i att JUST DU håller med om det hen säger. Och den styrkan är en stor gåva när du ger den.

/ hon som långtifrån alltid tycker samma som du gör.

NIna

Jag hoppas att detta inlägget, som är så välskrivet!, kan hjälpa dej i fortsättningen:)
Att när det drar igång igen så kan du hänvisa till det här. För här förklarar du dej fantastiskt, jag känner med dej, förstår verkligen fullt ut hur du reagerar, och känner att jag själv säkert skulle reagera liknande om det träffade mej.
STARKT!

Jd

Wow väldigt nyanserat och moget skrivet tycker jag. Applåd.

Vill också tillägga att ingen kan vara talesperson för någon grupptillhörighet. Vare sig vit, straight eller trans. Alla transpersoner tycker INTE att du är transfob. Med det sagt ska kritik alltid funderas över, men det är inte alltid de som skriker högst som har vettigast saker att säga (oavsett grupp).

Ida

LD har varit med om både och men övervägande av transkvinnor tyvärr

Ida

Trodde aldrig jag skulle säga det men håller med Hmm (!) i att det här inlägget känns fel. Självutplånande, definitivt. Du har inget att skämmas över. Räta på ryggen och fortsätt skriva om det som intresserar dig - det kommer reta gallfeber på dina meningsmotståndare.

Hanna Karlsson

Jag har verkligen inte hängt med i debatten kring det här. Vill bara skicka en stor kram! Hur du än vrider och vänder på dig och försöker göra rätt så kommer det alltid finnas en klick människor som inte vill förstå, inte vill ändra på sig och som aldrig kommer bli nöjda hur mycket du än försöker. Alla gör vi fel och jag tycker du är stark som skriver det här inlägget.

Hanna

När det gäller just dina hatare, de som trakasserat dig i omgånger de senaste åren, där undrar jag också om det egentligen gagnar dig att få reda på vad de skriver.
Jag förstår att du inte vill att de ska få sprida sin bild ostört, men jag undrar hur mycket du egentligen kan påverka det med ditt eget beteende.

Jag skulle i alla fall funderat på om det inte vore bra att ha en strategi för att hantera dem också. Tex att inte självmant gå in och läsa, att inte läsa tips och kolla eventuella screenshots du får skickade till dig. Inte heller direkt besvara frågor från följare som undrar och pressar dig på en reaktion.
Jag vet inte alls hur du får reda på vad de skriver, men om det är folk som skickar till dig eller upplyser på annat sätt så undrar jag lite över hur dessa människor tänker... Varför vill man upplysa någon om att det sitter människor och snackar skit om denne? Leder knappast till något gott. Det är väl iofs så att många inte känner till den här konflikten och då kanske man inte förstår vad det är för meddelanden man springer med.

Tycker annars att andra haft bra tips. Oavsett om du får reda på vad de håller på med själv, eller av följare som pressar dig på svar, så tror jag att ett svar i stil med "jag kommer inte bemöta detta" eller "jag kommer att bemöta detta när jag är redo" är det bästa. Ge dig själv tid att tänka.

SB

Tycker denna debattartikel var bra: https://www.aftonbladet.se/kultur/a/wE8VAP/konet-i-knoppen, apråpå transfobi. Det handlar om att det visst är skilland på transkvinnor och kvinnor som föds till kvinnor. Tar även upp dilemat att dessa ämnen är svåra att ta upp utan att folk ska säga att det är transfobt.

Hmm

LD Jag skrev min kommentar innan jag läst Idas. Som du ser kommer vi fram till ungefär samma analys. 💚

Somliga Harmoniska Husmödrar

Hmm
Det jag ser i ditt inlägg är önsketänkande. Det borde vara si eller så. Folk borde göra x eller y. De måste inse och de borde veta - men nu gör de inte det. Det spelar ingen roll vad andras ansvar är och vad som ligger på dem. Inte när det handlar om att må bra och hantera konflikter på det sätt som åsamkar en själv minst smärta och lidande. Då måste man se verkligheten för vad den är och anpassa sitt agerande efter den. Inte efter hur man önskar att verkligheten och andra människor ska vara. Jag tror det är många som behöver lära sig strategier för att hantera interaktionen på nätet. Särskilt kända personer som är de som riskerar mest när de syns och hörs. De har ständigt ögonen på sig och blir lätt en sårbar måltavla för andras illvilja och problem med sig själva. I det läget handlar det om att skydda sig själv. Att hitta strategier för att bli så lite sårbar som möjligt. Eftersom vi inte kan kontrollera andras beteenden får vi titta på vårt eget och fråga oss hur vi bäst ska kunna agera för att må bra med de förutsättningar vi har. Det gör LD med det här inlägget tycker jag. Hon har insett att hennes strategier hittills inte varit optimala och behöver förändras och hon har fått bra råd och det har dessutom satt igång processen i henne själv att hitta andra sätt att hantera mobbning, ryktesspridning, kritik o dy. Det är enbart positivt som jag ser det.

Somliga Harmoniska Husmödrar

Hanna
Just detta med att inte svara på frågor är nåt jag praktiserar själv. Ibland dyker det upp folk på mitt konto (eller på DM, ännu vanligare faktiskt) och ställer frågor som uppenbart är för att försöka sätta igång nåt. För att sätta dit mig. De vill ha en reaktion precis som du säger. Dra igång en konflikt. Då är det bättre med ingen respons alls. Jag insåg det efter att jag upptäckte att mina ärliga uttömmande svar användes emot mig. Folk print screenade vad jag svarat på DM och la upp på sina konton. Att ignorera är många ggr det bästa man kan göra. Eller för all del att skriva att jag måste fundera på det här, jag får återkomma. Och man behöver inte återkomma. Man har ingen skyldighet att göra det, viktigt att komma ihåg.

Hmm

SHH: Jag har inget önsketänkande. Jag är väldigt krass med att säga att folk inte fungerar så. Det jag säger är att de BORDE göra det och att allt annat är fel av LD att ta åt sig av. Så nu skrev jag inte för att påverka andra utanför att ge LD självförtroende att det inte är hon som alltid felar. Jag skrev inte för att andra ska ändra sig eller ens tro att de kommer göra det, tvärtom tror jag att aldrig oavsett vad man gör att de kommer göra det. Så jag skrev att ge LD insikt i var problemet hör hemma. Vem som egentligen äger frågan. Det var allt.

Självklart tycker jag LD ska göra så som hon kommer må bäst av och mina råd kanske inte alls passar henne. Jag vill bara varna för konsekvensens av att inte bemöta. Jag har mina egna erfarenheter om hur saker utvecklar sig.

Att LD vill hitta nya stargeier etc är inte den biten jag menar på är dålig med det här inlägget. Det dåliga är att hon tar på sig för mycket ansvar. Jag tycker mig läsa mellan raderna hur illa hon tycker om sig själv här och jag kan riktigt se hur hennes antagonister inte alls skäms eller ens känner delskuld utan är mycket nöjda med sitt resultat.

Jag tycker inte LDs kritik mot sig själv ens är i närheten av att vara rättvis och jag önskar henne att hon såg på sig själv med mer kärlek, förståelse och förlåtande, det som jag egentligen tycker hennes hatare borde ha, men som hon inte får duka under för och glömma att ge sig själv då andra inte gjort sin bit av saken. Allt hon har makt över är henne själv och jag vill inte att alla de som ser på henne med dålig välvilja är dem som ska få styra hennes självbild.

Det och bara det syftade mitt inlägg till.

Lisa

Hej Natashja,

jag vet inte riktigt vad som har hänt men är tacksam att du och andra orkar "kämpa för kvinnor". Själv skär jag ihop bara jag ser nån idiotisk reklam.
Kvinnokamp är precis lika viktig, varken mer eller mindre, som andra frihetskamper.
Tack, snälla du. Kanske: ta hjälp av befogad kritik, men lita på dig själv i botten.

Somliga Harmoniska Husmödrar

Hmm
Ah, då är jag med. Ja, jag håller med om det.

Z

Du är värd mer än såhär. Din fantastiska reaktion och otroliga tålamod är nästan självutplånande.

Hmm

SHH Men bra att du skrev så att jag fick utveckla och bli tydligare hur jag tänker. 😊👍

Ida: 😉

Somliga Harmoniska Husmödrar

Hmm
Skönt att du tog det så, det är så himla lätt att missförstå varann i skrift. Kram! ❤️

Veronica

Har inget annat tips än det många redan har skrivit. Men iaf - tack för ett genomtänkt och komplext inlägg. Lärorikt att läsa. Tycker fan livet och kämpandet är så svårt! Försöker tänka att alla gör så gott de kan i just den situationen. Inte ursäkta med det men alla har inte tillgång till alla sin förmågor alltid.
Kram 😊

A

Fast asså någonstans får man väl dra gränsen för hur länge man ska kräla och be om förlåtelse. Om inte när folk vägrar godta en ursäkt så när veganer anser sig vara en förtryckt folkgrupp. Visst du har väl sagt ogenomtänkta saker men jag tror det snarare är för att du så uppenbarligen vill vara accepterande och förstående som det blir så här, det är tacksamt att ge sig på någon som så gärna vill göra rätt.

Detta sagt av en som ofta tycker du säger dumma saker men ännu mer ofta bra och dessutom är du hela anledningen till att helt plötsligt har utvecklat en sund och avslappnad inställning till mat. Inte en anledning, hela. Det du gör är svinviktigt.

Julia

DU är viktig och du för en viktig kamp ❤️

Jessica

Alla människor säger klumpiga saker ibland.

Det man kan göra är att be om ursäkt och fundera inåt. Det som upprör mig är den Lynchstämning som blir. Vi är alla bara människor som oftast gör så gott vi kan utifrån våra egna erfarenheter och den kunskap vi besitter.

De flesta menar väl och vill förstå andra men ibland blir det fel såklart, för de flesta av oss. Önskar lugnare diskutioner i sociala medier, där utrymme finns för att göra fel och få kritik utan att det ska startas drev. Det är ofta saklig kritik man är benägen att ta till sig av.

Ja du har sagt klumpiga saker (jag med) men du har sagt så himla många fler bra saker och lärt mig en massa.

Maria

Jo du kan ignorera och låta saker passera. Även om det är svårt. Människor VET att det alltid finns två sidor av saken. Och det säger mer om dem som bråkar. Det är svårt att bråka om ingen bråkar tillbaks. En reflektion bara. ❤️

Monika

Tack för att du är Du!
Du har givit mig en djupare analys av feminism och gett mig ord att föra budskapet vidare. Att se de patriarkala strukturer som styr oss i vardagen och bekämpa detta genom upplysning.
Du är min guldgruva där jag hämtar visdom, inte okritiskt utan med eftertanke.
Fortsätt kampen - vi är många som står vid din sida.

Jenn

Jag tycker som Hmm att du tar på dig på tok för mycket i det här inlägget. Du har bett om ursäkt och lärt dig från dina misstag. Du har förklarat hur du menade och du har gjort bättre nästa gång något kommit upp. Det är helt och hållet orimligt att detta ska fortsätta vara ett drev så många år senare. Någon gång måste det väl ta slut?

Drev är liksom inte kritik.

Jenny

Fint skrivet inlägg med mycket eftertänksamhet. Men, det skaver ändå lite att läsa. Jag ser det igen och igen - folk (kvinnor mest såklart) som har retat upp någon på sociala medier och sedan tvingas lägga sig platta och i princip be om ursäkt för sin blotta existens. Det är så obehagligt. 'Brottet' har ofta varit något de sagt affekt, en klumpig formulering eller helt enkelt ett missförstånd som har eskalerat. Ursprunget spelar egentligen ingen roll, för så fort snöbollen är i rullning går allt väldigt fort och börjar man argumentera emot, tja, då bevisar man nästan motståndarens ståndpunkt.
I den här miljön blir alla kuvade, rädda för att säga 'fel' och för att missförstås, misstolkas eller felciteras. Tröskeln är extremt låg, och noll förståelse tillämpas, även när det är uppenbart att det som utlöst diskussionen (eller drevet) inte var illa menat. Det beteendet ser jag även i det här kommentarsfältet, men där orden snabbt blir hårda när det till exempel diskuteras vikt och mat.

Angelica

Jag bryr mig bara om vad du har gjort för mig och du har gett mig så många nya perspektiv och har gjort mig till en starkare och mer systerlig kvinna.
Kram!

MY

Om vi ska vara helt ärliga så hade inte transrörelsen varit så tongivande som den är om inte vita män var drabbade av den (självklart fruktansvärda) diskriminering och utsatthet som transpersoner drabbas av. Ingen hade brytt sig ett skit om det "bara" var kvinnor eller svarta som drabbades. Men det får man ju inte diskutera. Finns mycket som man inte får diskutera. Börjar lessna på det helt ärligt. Och jag kan tycka att en människa behöver begå lite större misstag i livet än att klassas som ondskefull pga att den använt fel pronomen. (Jo det händer faktiskt).

Hanna panna

Du är i en del av livet som är lärande. Ibland måste man gå igenom saker för att kunna växa som människa.. .det gör ont att växa, men efteråt så förlösande. Detta gör dig bara starkare och medvetnare om dig själv... kram från en som levt i livets hårda skola..

E

Tycker att du redan har fått många väldigt bra kommentarer och även jag sållar mig till skaran som är oerhört trött på identitetspolitik och nätaktivism som mest verkar gå ut på att bråka över vem som är mest förtryck och vem som gjort mest fel (det sistnämnda verkar märkligt nog alltid verkar vara en kvinna.) Fattar att du inte orkar och vill ta ansvar och be om ursäkt men det här känns så självutplånande. Blir uppriktigt ledsen över hur du blivit behandlad och att du ens känner att du måste skriva ett sånt här inlägg. Tvekade faktiskt över om jag verkligen borde kommentera då jag är helt säker att de som drevar mot dig kommer hitta på ett sätt att beskylla dig för kommentarer som dessa (vilket visar hur bisarrt deras beteende är) men ville ändå uttrycka hur orimlig jag finner hela den här situationen.

Somliga Harmoniska Husmödrar

Jenny
Hur menar du att det blir hårda ord när det diskuteras vikt? Att folk reagerar när det hatas på feta eller nåt annat?

Mathilda

Har följt din blogg i några år nu och faktiskt inte märkt av att du skulle ha rasistiska eller transfobiska åsikter. Vet inte vad du skrev för 9 år sen iofs men tar de upp så gamla saker så känns det ju lite desperat av dom. De vill nog svartmåla dig lite.
Däremot tycker jag mig ha märkt med dig att du har något svårt att ta till dig att andra människor har andra åsikter och att man ibland får respektera det. Om vikt och hälsa tänker jag på då.
Kram

Nea

Det är precis sånt här som gör att jag har svårt för delar av den anti-rasistiska rörelsen och identitetsvänstern. För det första intoleransen för andra åsikter. Istället för att komma med motargument så ska man tysta sin motståndare helt. För det andra kan man påstå att någon är transfob genom att ta uttalanden ur sitt sammanhang, eller som kanske är klumpiga som bevis. Allt annat som visar på motsatsen tar man ingen hänsyn till, utan endast de "bevis" som bekräftar den på förhand bestämda uppfattningen.

Jag tycker inte att det finns något egenvärde i att såra någon eller att inte lyssna på andras upplevelser av rasism/transfobi. Men det har blivit som att vissa människor på förhand vet vad som är sant och om någon säger något annat är det fel för man förkastar allt som motbevisar den egna tesen.

Marja

Vilket fantastiskt inlägg. Självinsikt är alltid bra, alla kan vi göra saker bättre och fundera på varför vi gör vissa saker på ett inte alltid konstruktivt sätt. Det måste vara ett helvete att behöva se alla hatiska personpåhopp från folk som tycker illa om feminister överlag eller dig som person mer specifikt. Därför har jag alltid haft ett visst överseende och stor förståelse för dina ibland hätska svar. För det är nog det enda jag tycker att du kan "beskyllas" för i denna röra. Å andra sidan är jag inte jätteinsatt i frågorna om rasism eller transsexuella, men har snarare uppfattat att du jobbar mot transfobi och rasism än motsatsen. Hoppas du orkar fortsätta att skapa debatt och sprida kunskap!

L

"Jag kommer iallafall att anstränga mig för att kommunicera bättre kring dessa frågor och bemöta kritiken jag får sakligt och respektfullt i fortsättningen"

Om en snubbe gjort bort sig och skrivit likadant om ngt du brinner foer hur hade du svarat? Du skulle val saga att du skiter i det och att ursakten inte spelar ngn roll for det ar redan gjort?
Brukar ju vara den logiken du rockar.

Svar: Om en snubbe gjort samma som jag dvs betett sig sexistiskt utan ont uppsåt så hade jag aldrig tyckt det var rimligt med smutskastningskampanjer eller drev. Inte heller hade jag ältat det. Däremot så tycker jag inte att de jag fått må dåligt har nån skyldighet att godta min ursäkt.
ladydahmer.nu

Bluncken

DU, din röst och dina plattformar är viktiga. ❤️
Jag har liksom inte riktigt fattat vad som hänt, men hoppas att du orkar resa dig ur det.
Jag beundrar din styrka och intellekt. Och den transparens du har när du skriver dina inlägg...
Du inspirerar mig och gör mig till en bättre kvinna och människa.

FT

Svarar också att det både är anhängarna men tyvärr framförallt transkvinnorna själva som kräver tw eller totalt tystnad kring mensdisskusioner osv.

Christina

”Din rasism” - är detta ett skämt eller?? Vaddå rasism?! Fan vad folk är basignödiga!! Jävla tjat om tolkningsföreträde hela jävla tiden! Att svarta är sjukt utsatta måste man väl ändå kunna få säga trots att man är vit?!?!
Alltså jag förstår verkligen inte. Om du hade sagt att svarta INTE är så utsatta som de är, DET hade väl ändå varit rasism?
Om detta med ”vit feminism”, men om man är vit och feminist och absolut inte får yttra sig utan tolkningsföreträde hur fan ska man då föra sin kamp??
Jag tycker du är grym LD!

Jenny

Somliga Harmoniska Husmödrar

Nej, jag menar självklart inte när det hatas på feta; hat, påhopp och fördommar ska såklart aldrig godtas. Jag menar när någon har en annan upplevelse av att vara tjock, tycker olika eller helt debatterar en fråga på ett schysst sätt. Sedan kan det ju vara så att man som tjock reagerar eller irriteras - men jag tror att debattklimatet skulle bli bättre för alla om man inte omedelbart UTGICK ifrån att personen vill en illa.
Ungefär som du nu utgick ifrån att jag menade fetthat.

Anna i stugan

Jenny - jag tror att man upplever att folk "hugger" lätt när det gäller viktfrågor just för att fetthatet är så normaliserat, så det är lätt hänt att man uttrycker fetthatande åsikter utan att vara medveten om att det är det man gör. Då känns det nog som om man blir oskyldigt påhoppad för att "man inte menade något illa". T ex finns det många människor som kommer med råd om att äta mindre och röra sig mer utan att mena något ont, men det grundar sig ju nånstans i att man tror att tjocka människor är korkade. Då behöver man kanske en tankeställare, men klart att man kan diskutera HUR en sån callout ska göras.

Johanna

Du är bara så jävla bäst.

L

Till att börja med blir jag så trött på debattklimatet på delar av internet när jag läser det här. Du kan inte vara bollplank för andra människors frustrationer. Det är så skadligt för all politisk kamp.
Sen tycker jag att det är olyckligt att vissa i kommentarsfältet börjar prata om att transkvinnor är si och transkvinnor är så. Jag har inte varit insatt i vilka som varit inblandade i just den här konflikten, men den här typen av smutskastning och drev är inte unik för en viss grupp. Och Ekis Ekman-artikeln som länkades i en kommentar är tyvärr (trots hennes annars väldigt skarpa analyser) till stor del baserad på misstolkningar. Jag tycker att den här artikeln är ett ganska bra svar till den: http://www.gp.se/kultur/kultur/ekis-ekman-sprider-skr%C3%A4mselpropaganda-om-transkvinnor-1.5066365

fanny filippa

Men vad i helvete. Att folk fortfarande håller på. Jag blir hemskt illa berörd av din text och jag ångrar verkligen den hårda ton och hårda fördömanden jag låtit falla på feminister som uttalat sig "problematiskt". Det är lätt att vara feminist när feminister runt omkring är snälla, glada och medvetna hela tiden och desto svårare när någon gör ett misstag

Isa

Jag förstår mest inte varför du ger dig in i ämnen där du varken har TF eller som direkt berör dig? Varför måste du förlöjliga icke-binära, och förminska deras förtryck som trans? Och varför länkar till ett inlägg med den kommentaren, så att du upprepar det för alla som läser inlägget igen? Du är väldigt kompetent inom en massa områden, det betyder dock inte att du har något generellt TF på frågor kring feminism och kringliggande områden. Vet du hur det är att vara icke binär? Vet du hur själsnedbrytande det är att inte kunna vara öppen med det, att det skämtas om "hen = höna" på arbetsplatsen, och en sitter där och tänker att jag kommer aldrig kunna få plats och vara migsjälv i den här världen? Även om en trivs i femme-normerande kläder så kanske en hade velat ha ett alternativ, och saknar det. Ps på att jag inte deltagit i drevet som orsakat detta inlägg, jag har ingen aning om vad som sagts eller inte där. Men för mig gör det ont, när du varit lite som en storasyster för mig genom skärmen, och sedan förminskar du och slår på den del av mig som redan ligger, som redan är bespottad. Och liksom, varför? Vad får du ut av det? Varför måste du diskutera transfrågor öht? Det är okej att inte vara allsmäktig, en får lov att backa och lämna plats åt andra, det är okej att säga att en inte vet, eller inte har erfarenhet av, eller inte känner att en bör använda sin plattform för att prata om något så känsligt som transfrågan. Att detta debatteras och förvrids i samhället nog som det är, att din plattform kan få vara en varm famn för alla. Precis som att män inte behöver berätta för kvinnor att feminismen har gått för långt, så kanske inte en cis-kvinna behöver berätta att icke-binära inte förtrycks och att vi ska "skärpa oss". Även om du inte uttrycker dig till en specifik individ så är det ju omöjligt att inte ta åt sig, det blir lite som att säga att en tycker att alla rasifierade ska "skärpa sig", men sedan mena på att det gäller rasifierade som grupp, och att det inte innebär att en inte respekterar de som enskilda individer. Det känns som att du målar in dig lite i hörn när du gör högtravande uttalanden inom områden där din åsikt inte är relevant. Tänker att det bara är onödigt för alla inblandade.

Viktor

Agerar i affekt* heter det. Besök ett bibliotek. Inte "i effekt" lol.

Svar: Oj lelle gubben. Du kan inte ha mycket förståelse för nåt om du hakar upp dig på felstavning. 😢 LOL
ladydahmer.nu

Ida

Isa det är yttrandefrihet i det här landet. Alla får lov att läsa på och bilda sig sin egen uppfattning när det gäller vad som helst. Tänka sig, man får till och med gå och rösta utan att ha läst en enda bok eller skitnödigt instagraminlägg från identitetsvänstern. Ni TF-förespråkare bör ta er en funderare. Exakt _vad_ är tf? Och Vad är det man kan ha tf över?

Man har alltid TF när det gäller sina egna upplevelser och självupplevda erfarenheter, men det finns tänkande som sträcker sig ut över den egna lilla indignerade bubblan och kallas abstrakt tänkande. Du kan ju läsa på om det om du känner att du inte har tf.

Julia

Tycker inte något av det som tas upp i de länkade inläggen är olämpligt skrivet av dig. Man måste få ha olika syn på saker utan att andra ska bli kränkta och se en som elak, och de där människorna försöker dessutom aktivt leta efter småsaker att angripa och misstolka.

Blir du inte själv skeptisk till din egen rörelse (vänsterfeminism, identitetspolitik osv.) när du ser hur folk i denna hela tiden försöker visa sig moraliskt överlägsna andra genom att överanalysera andras texter och börja hata och skrika rasist och [valfri grupp]-fob utan anledning? Strävan efter att vara så politiskt korrekt som möjligt verkar ju leda till en hel del hat även inom den egna gruppen (som om det mot meningsmotståndare inte var nog). Jag som höger/konservativ kan inte relatera till liknande stämningar och beteenden i andra politiska läger.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog