Min farsa har lärt mig att hata kvinnor
Min farsa har lämnat två röstmeddelanden på min telefon och den påminner minst en gång om dagen om detta. Jag har alltså inte lyssnat. Jag pallar inte. Och så får jag skuldkänslor för han är gammal. Och tänk om han dör. Men jag pallar inte. Han säger aldrig nåt bra eller vettigt eller snällt. 

Jag har aldrig känt mig älskad eller värdefull i hans sällskap. Värdefull möjligen som statuspryl, när han går runt hemma hos oss och nickar nöjt och tar kort på hur vi bor (men aldrig kort på mig?! Alltså aldrig!) så han kan visa sina vänner och sin familj i Grekland. Kolla min dotter har en fin svensk man som tjänar massa pengar och de bor i ett palats och hon har blonda barn. (Alltså fråga mig inte varför men alla greker jag träffat är besatta av blont hår.) 

Farsan har alltid varit tydligt med vad han förväntar sig av mig. Jag ska vara smal och vacker, (vid sexton föreslog han att jag skulle köpa bantningspiller och gå ner i vikt.) ha långt hår, sminka mig, långa naglar och vita underkläder (jo han är väldigt ehh specifik o h tog mig och handlade en gång när han såg att mina underkläder inte passade) för det ''gillar män'' (detta är också viktigt för honom, vad män gillar och att de då gillar mig) 

Han har alltid tittat på mig med en granskande kritisk min. (Aldrig med kärlek. Aldrig leendes. Aldrig på ett sätt som inte får mig att känna att han värderar det han ser.) Liksom upp och ner och med missnöje. Han kan ta tag i mina händer och granska och sen muttra "hm!" om han är nöjd. (jag hade välvårdade händer förr. Med långa målade naglar osv). Jag går tydligen vackert. Och jag har tydligen inte lika fula fötter som min mamma. Allt värderas. Allt granskas. 
 
Nuförtiden när han kommer förbi så nyper han mig i magen och förebrår min övervikt. (Efter att han tittat på mig med den granskande missnöjda blicken) ''Du måste träna och bli smal så att din man inte lämnar dig'' säger han varje jävla gång och jag fräser ifrån men han fattar liksom aldrig. Jag fattar faktiskt heller inte. Varför denna fixering? Och jag oroar mig, när kommer han börja prata med och titta på N på samma sätt?
 
Men jag ska vara smal och vacker och duktig och städa mycket och plocka undan efter honom (Han brukade ofta jämföra mig med hans frus döttrar, de städade ju och var behagliga och snälla och skötsamma och när jag inte hoppade upp ur soffan som fjortonåring för att göra en macka åt honom blev han besviken. När jag väl gjorde en macka så gjorde jag fel.)
 
Varje gång vi träffas så tjatar han om allt jag borde göra och hur jag kan bli bättre och jag vill bara få honom att fatta att jag är bra som jag är och att mitt liv redan är perfekt. 
 
 
 
 
Jag, sexton bast i Hudiksvall. Jag håller armen över den obefintliga valken för att jag känner skam över min ''tjocka'' kropp,
Ellie, om mig och min mitt-i-livet-kris

Jag känner igen mig till viss del. Jag och pappa har haft en jobbig relation. Det har varit mycket åsikter hit och dit om vad man ska och inte ska göra så kanske inte så mycket utseendefixerat men däremot en relation där han varit väldigt involverad i vad jag gör och hur jag är som person. Det har varit en del nedlåtande kommentarer om allt från himmel och jord där jag varit i centrum. Så jävla trött på den här situationen. För tillfället har jag tagit en paus från honom, det behöver jag och jag upplever att jag mår bättre.

Ida

Alltså fy fan vilket as till farsa. Ursäkta men här ryter lejonmamman i mig till. Hoppas du finner styrkan att sätta en ordentlig jävla gräns till den där karlsloken för så behandlar man inte sina barn!!! Psykisk misshandel och sjukt gränslöst beteende. Stor kram! Du är modig som delar det. ❤️

Ellen

Men fy vilken dryg typ. Kan du inte säga att du inte kan umgås med honom så länge han säger saker som får dig att må dåligt? Du har ingen skyldighet att umgås bara för att han är din pappa.

Anonym

Av vilken anledning har du fortfarande kontakt? Han har fått sin chans till att vara förälder och misslyckades. Uppenbarligen med 0 intention till att förändras.
Han ger uppenbarligen bara negativ energi i ditt liv och kanske snart i dina barns liv.

Jos

Usch, tycker du ska säga allt det som du skrivit ovan till honom. Och sen säga att han inte får dig att må bra och att du därför inte orkar ha kontakt med honom om han inte på något sätt tar till sig det du sagt. Även markera att kring dina barn är det inte tillåtet att granska kroppar och tala nedlåtande om dem, i ditt hus och mot dina barn gäller dina regler. Om han inte ger dig något positivt tycker jag inte du ska känna dig skyldig att ha kontakt med honom. Dina känslor och behov är väl också lika viktiga? Trist och beklagligt att han inte kunnat ge mer kärlek till dig. Taskigt, och du har förtjänat så mycket bättre från det att du var liten flicka till ung kvinna till nu. Han borde skämmas. Kram till dig

Svar: Asså han skulle inte fatta.
ladydahmer.nu

anna

Man har ingen skyldighet överhuvudtaget att ha kontakt med sina föräldrar. Visst, de blir gamla och de kommer att dö, men har de betett sig illa genom hela livet så får de stå sitt kast. Som man bäddar får man ligga. Kritiserar och behandlar man sina barn på det sätt din pappa gjort (och gör) kan han inte räkna med att ha några barn kvar vid sin sida när han bli gammal. Jag har jobbat länge med äldre och jag vet hur det kan suckas över "egoistiska" barn som aldrig hälsar på gamla mamma eller pappa, men faktum är att ingen utomstående har en aning om hur relationen förälder/barn varit genom livet och därför skall man aldrig döma. Som sagt - som man bäddar får man ligga. Jag vet att det inte är så lätt att bryta kontakten, men man får och bör göra det om kontakten bara bryter ner en.

Sandra

När man är vuxen så väljer man vilka relationer man vill ha i sitt liv. Du har all rätt att välja bort människor som får dig att må dåligt. Skit i det dåliga samvetet om vad man borde känna, det är bara rester av hans manipulation av dig. Tänk vilken lättnad att slippa ha den skuggan i sitt liv! Han har ju aktivt tränat dig till att ta skit från honom och må dåligt när du inte lever upp till hans förväntningar. Medvetet eller omedvetet från hans håll kvittar om det skadar dig. Att han kommer att uppföra sig likadant mot Ninja kan du kallt räkna med. Tänk dig in i situationen. Hur skulle du känna när han nyper Ninja i magen och säger till henne att hon måste ändra sig för att behaga män? Vad skulle du göra då? Hur skulle det kännas?

Jag har tagit avstånd från min far. Det var jättejobbigt och en sorg att inse att jag inte har någon pappa. Så är det, vi har blodsband men han är en kass pappa och jag vill inte ha honom i vårt liv längre. Jag skulle jättegärna ha en pappa och en morfar till mitt barn men min biologiska far duger inte. Jag vill inte ha hans sunkiga värderingar i vårt liv. Vi förtjänar bättre och det gör du och dina barn också. Skydda Ninja och Tamlin INNAN han står och nyper Ninja i magen eller berättar för Tamlin hur en ” riktig” man ska vara. Och skydda dig själv! Skulle du ta det här skiten från någon annan person? Hur hade du reagerat om någon annan man behandlade dig så idag?

Filo

Jag mer eller bröt med min pappa när jag till slut kände att han bara orsakade smärta och sorg. Han har gjort så gott han kan men det har fan inte räckt kände jag till slut. Jag har haft liiiite kontakt med honom för min sons skull och den timmen eller två om året som jag låtit dem träffa varandra har jag varit med. Han har känt kärlek för min son och jag har aldrig talat illa om min pappa inför honom. I höstas hade min pappa en massiv stroke, och han är nu mer eller mindre en grönsak. Jag har inte orkat lyssna på de meddelande som han lämnade på min svarare dagarna innan det hände. Min man har och säger att jag ska låta bli. Jag har träffat honom på sjukhuset, för att säga mitt farväl, men han lever än. Jag borde kanske ställa upp mer för honom nu när han behöver mig (praktiska saker med boende och lägenhet och pengar), men jag orkar inte. Jag har på något sätt gett mig själv rätten att inte bry mig speciellt mycket, och det funkar. Jag har inte dåligt samvete och känner ingen skam, trots att mina syskon nog vill att jag ska ha det. Vad jag ville säga till dig nu är att man så klart får bryta med en förälder. Varför ska man han människor i sitt liv som bara gör en illa?

Jibs

Han är gammal och om han dör så dör han.
Man är inte skyldig släkt något bara för att man har blodsband.

Sofia

Min pappa sa till mig ca tre veckor efter att jag fick barn: har du gått ner i vikt än, jag är van att se dig smärt och smal i kroppen. Tror inte att han ser nåt fel i att påpeka kvinnors kroppar, utan hans rätt som man att värdera den. Blev förbannad men har svårt att förhålla mig till honom. Han har aldrig varit där, utan väldigt ego.

Malin

Jag vet inget om LD:s pappa naturligtvis, men man måste sätta saker lite i en kontext också. Som jag förstår kommer han från Grekland och är numera gammal. Med andra ord har han mycket gemensamt med de flesta av mina äldre anhöriga (födda på 30/40talet i en annan kultur).
Det går inte att lära gamla hundar sitta brukar man säga, och om LD skulle tala ut med sin far skulle han nog helt enkelt inte förstå.
På sin tid, när han formades, var hans åsikter säkert inget märkligt alls. Det behöver inte vara av elakhet han beter sig så. Det gör skada ändå förstås, men alla formas vi ju av den miljö och kultur vi växer upp i och alla klarar inte att ta till sig nytt.
Mina äldre släktingar menar till exempel inget illa med vissa jättegammaldags kommentarer och beteenden de håller på med. De tycker att kvinnan ska underkasta sig mannen och så vidare. Helknäppt för mig! Men de växte upp med att sådant var normalt, det är inte av elakhet de säger sådant.
Jag skulle inte alla vara orolig för morfars påverkan på LD:s barn. En gammal morfar som man sällan träffar påverkar verkligen minimalt. De växer upp i en trygg sund miljö och den tryggheten rubbas inte av en gammal mans föråldrade sätt att vara.
Med detta menar jag inte att man absolut måste umgås med föräldrar som inte är snälla, men jag tror inte det är farligt heller om han hälsar på ibland.

Jenn

Finns absolut ingen anledning att inte välja bort folk som inte tillför något av värde till ens liv om det är praktiskt möjligt.

Petra L

Som flera andra här har jag också brutit med min pappa därför att det inte var konstruktivt att ha honom i mitt liv.

Nu tre år sedan vi senast pratade kan jag förvånat konstatera att oj, vad mycket bättre jag mår! Han, hans åsikter, hans tankar, och så vidare tar inte längre upp plats i mitt inre. Jag kan med distans tänka på honom och allt han förde med sig, utan att behöva ta ställning till honom som han är i nutid. Jag känner större trygghet och lugn utan honom i mitt liv. Det är en lättnad att inte behöva fundera över hur jag ska skydda mitt barn från hans dumma kommentarer med mera.

Det som fick mig att bryta med honom var att en psykolog sa ungefär så här till mig: "Den här önskan om kontakt med din pappa, den bör du syna i sömmarna och ta reda på vad den står för. Det kan handla om det lilla barnets önskan efter att bli sedd och älskad och kanske är det inte det bästa för dig att idag ha din pappa i ditt liv." Så jag skickar den kloka uppmaningen vidare helt enkelt och hoppas att du finner en väg med mer lugn och trygghet i dig och ditt liv.

Lil

Snarlik pappa har, jag brot for 10 ar sedan. Befrielsen!

Jos

Svar igen: Tror också att han inte skulle fatta, men menar att du skulle sätta de gränserna för din egen skull och inte för att han skulle fatta. Men det är verkligen lättare sagt än gjort, det vet jag av egen erfarenhet. Du har dock full rätt att hålla personer som får dig att må dåligt på avstånd. Att skydda dig själv.

Trygga räkan

Usch vilken människa. Lättare sagt än gjort att bryta. Min pappa är inte alls i närheten så illa. Men jag påminns ändå om allt han sagt: tjejer ska ha långt hår, det gillar killar. Inte ha hål i näsan, då får du ingen kille. Alltid att mitt utseende gör så ingen kille gillar mig... Men han har slutat med det, och han fattar/accepterar när man säger till.

Lisa

Känner igen mig, min pappa är likadan. Värderar, säger negativa saker, tycker mitt liv är skit. Alltid granskning och 'tips' på hur jag ska klä mig eller banta/gå upp i vikt. Alltid tycka nåt negativt och ska säga det. Aldrig hjälper han till med nåt, barnvakt eller nåt praktiskt. Han vill bli uppassad när han är här. Samtidigt som han kritiserar hela mig.

Vi har ingen kontakt längre och han ger mig skulden för att han inte träffar barnbarnen. (sol jag aldrig hindrat, men han är kass på relationer och behöver nån som daddar honom)Han är en elak 👿 men jag får skulden.

Min terapeut har föreslagit att jag ska sörja min pappa. Och sedan gå vidare.
(haft en taskig relation i 35 år) och det gör jag nu. Jag sörjer den pappa jag aldrig hade och lägger skulden tillbaka där den hör hemma. Hos honom, han är en dålig pappa med sunkiga värderingar.

Mitt liv känns bättre och bättre ju längre bort han är. Ibland är det sorgligt, önskade så länge att vi skulle ha en fin relation. Men det går inte, isåfall på min bekostnad.

Så det är en process för mig, men ju mer jag värderar mig själv, ju längre bort skjuter jag honom.

Önskar dig och mig all kraft att befinna oss i vår infekterade situation. Och att vi stiger som Fenix ur askan. Ger oss säkert mer feministisk kraft att förändra. Kärlek 💕 du är bäst ✌ och cool😚

Annelie

Jag har helt andra upplevelser än du och har vuxit upp med en feministisk mamma som ändå lyckats lära mig att hata kvinnor. Förstår mer och mer om hur hon själv drivs av ett kvinnohat, och hur hennes feminism mest handlar om henne själv och hur saker kan anpassas och justeras så att det passar hennes mål lite bättre. Vansinnigt provocerande...

FT

Ta avstånd och låt honom inte träffa Ninja när hon kommer in i en ålder han anser vara starten för att börja kritisera utseendet i.

Åsa Karlsson

Jag har varit med om den känslan när jag växte upp.
Min mamma sa till mig att jag var precis som henne, överviktig som som ung och att jag skulle bli smalare när jag fick barn.
Min pappa kallade mig för fet och bortskämd. Han var överviktig själv med dålig självkänsla. Fetplopp och barnen i Afrika svälter var väldigt förekommande.
Min bror som var blyg fick höra vilken jävla looser han var.
De har ändå räknats i kategorin som bra föräldrar.
Men som förälder till ett funktionshindrat barn så fick det mig att slutligen omvärdera vad som är sunt eller inte.

breakuntil

Min pappa var lättare att handskas med än mamma under min uppväxt. Min mamma var bitter, elak och kallade mig fet och jämförde mig med smala kompisar och jag måste absolut klä mig prydligt. Hon manipulerade mig och försökte få mig att dumpa mina kompisar. Ännu idag berättar jag sällan om roliga saker som hänt för hon blir aldrig glad för min skull. Men till saken. På äldre dagar, när jag blivit tjock och hafsig med utseendet så har även pappa börjat flippa på mig ang utseendet. Jag kan aldrig äta normalt med mina föräldrar och tex redan att man äter TVÅ (små!) äppel istället för en gör dem irriterade. Skulle jag dricka en stor öl och äta en LITEN chipspåse skulle det vara dags att skämmas och helst gå på gym dan efter. Så pappa tittar nog på vikten också, men han är inte lika psykotisk som mamma. Fattar inte varför de ska lägga sig i?? För dem är vår tid tillsammans uppenbarligen till för att de ska få nån att hacka på. Vi bor långt ifrån varandra så behöver inte träffa dem ofta iaf... jag tycker att man har rätt att bryta med sina föräldrar. De fick ju en chans liksom. Måååånga chanser...

Linp

Be honom dra åt xxx.... nånstans. Man behöver faktiskt inte umgås med personer som man inte mår bra av, släkt eller inte. Du är stor nu och bestämmer det själv 😊 Det går inte att prata med "såna", tro mig jag vet!

d_dan

Min äldre mostrar tog avstånd från sin kvinnohtande far medans min mamma aldrig gjorde det. Min mostrar ångrar sig inte medans min mamma fortfarande har skuldkänslor över diverse saker. Visst, alla är olika men...be honom att dra åt fanders. Det där jävla blodsbandet har inget positivt att komma med och om du skulle skära helt bandet och få skuldkänslor så skriv det här så kommer vi följare (of the cultleader) påminna att det du gjorde var korrekt :)

Nemo

Usch och fy, lider verkligen med dig ❤ Förvisso kan jag inte relatera till det utseendemässiga (Men samhället gör ju nog som det är redan...), men alla andra krav och förväntningar och synanden... på min intelligens och känslor då, alltså. Fy fan säger jag bara. Är en lättnad att inte bo hemma och inte ha kontakt med dem 24/7. Tycker du gör alldeles rätt i att ha så lite kontakt som möjligt med honom.

T

Min "pappa" har alltid bara varit där. Inte aktiv på nått sätt i föräldrarrollen. Han var en bifigur till en dominant och psykiskt sjuk fru/mamma. När hon dog tog han över den rollen. Först när jag fick egna barn kunde jag säga ifrån. För nått jag visste var att jag inte kunde utsätta mina barn för det jag fått utstå under min barndom - unga vuxna värld. Det var 7- 8 år sedan vi pratade sist.
Visst han är gammal nu
Han kanske dör snart. Det kanske jag också gör. Vem vet.
Men vad som än händer ska inte mina barn få ett uns av hans värderingar i sina rena hjärtan.
Jag kanske låter elak. Men en pappa är något man är via handlingar och ord. Inget man bara har rätt att vara för att man lyckats producera ett barn.

Anna

Varför väljer du att ha människor i ditt liv som tar energi?

Svar: Han är min pappa.
ladydahmer.nu

C

Bröt med min pappa som idag är död. Jag mådde dåligt i många år av hans ständiga påhopp. Man bryter knappast med glädje, men återfår lite av sin självrespekt. Du behöver inte ens försöka förklara för honom. Han får helt enkelt ta konsekvenserna av sitt handlande. De tjusiga styvdöttrarna kan ta hand om honom ;)

Karin

Min pappa och jag har inte haft kontakt sen min mamma dog för 10 år sen. Han är så manipulativ och jag mår bara dåligt av att tänka på honom. Jag tycker synd om hans nya fru. Men jag håller med som så många redan skrivit om: låt honom inte manipulera dina barn. Jag fattar inte varför blodsband är så jävla viktigt. Fuck blodsband. Jag tycker inte att någon människa ska känna sig tvingad att umgås med någon oavsett blodsband eller ej. Det viktigaste är väl hur människan är. Om man har något gemensamt. Om man mår bra i varandras sällskap. En känsla av trygghet hos den andra människan. Om man känner sig obekväm eller otrygg eller rädd eller andra obehagskänslor så är det inte värt det.

Anonym

Det är okej att inte lyssna på röstmeddelanden från sin pappa! Man måste inte ha kontakt med sina föräldrar om det kostar mer än det smakar. Jag har själv brutit med en förälder och ja, det är en oändlig sorg. Jag kan bli så bitter när jag tänker på att mina barn växer upp, i princip utan mor- och farföräldrar. Hur kan man inte vilja träffa sina barnbarn liksom?! Dock gick det inte att umgås, jag mådde så dåligt efter våra möten och var helt enkelt tvungen att bryta.

Emelie

Man måste inte ha kvar sina föräldrar i sitt liv. Man får välja bort. Som vuxen kan man välja bort, för att skydda sig själv och sina barn.

Emelie

Orelevanta frågor som du gärna får skriva ett inlägg om, om du vill...
Vilket förhållande har du till dina grekiska rötter? Är ni nere och hälsar på någon gång? Kan du prata grekiska? Vill du föra något vidare till dina barn? Hur tänker du? Vore roligt att läsa om tycker jag! Kram!

Josefin

Låter precis som min morfar. Än idag förstår jag inte varför mina föräldrar tyckte att hans beteende var ok eller varför de inte försökte skydda mig från det? Nu är han död sedan många år och NU kan jag se det positiva som också fanns hos honom. Jag gillar honom mer som död, när han inte kan nypa mig i midjan och kommentera hullet.

Gör min pappa något dylikt mot min dotter kommer han åka ut med huvudet före. Blodsband, pffft.

Mikael Bladh

Jag blir alltid lite arg när jag hör folk resonera som din pappa. Det är så tröttsamt! När ska folk förstå att vi faktiskt finns, vi som gillar stora, ja tjocka, kvinnor som dom är? Vi som inte alls uppskattar sk "perfekta" kvinnoideal och inte alls förstår tjusningen med att jaga tjejer för att ha en trofé att visa upp...

Jag älskar hur min tjej ser ut. Hon är stor, hon är tjock och hon har valkar överallt. Jag är inte inte ilag med henne för att vara snäll, inte för att jag inte kan få bättre och inte trots att att hon är tjock, utan FÖR att hon är stor med vackra kurvor.

Snälla allla; FATTA! Jag kommer aldrig att ursäkta mig eller förklara mig för "er". Deal with it!

Precis som jag tycker att du "Lady Dahmer" är fantastiskt vacker i dina kuvor. Så ändra dig aldrig och stå på dig! :)

Svar: Förstår vad du försöker säga men problemet är ju att överhuvudtaget fokusera på vad män tycker, oavsett om de gillar tjocka eller smala tjejer. Och att man lär sina barn att bry sig om sånt, att det är viktigt att män tycker att man är fin.
ladydahmer.nu

Mia

Föräldrar måste älska sina barn, men barn måste inte älska sina föräldrar! Han har inte gjort sin bit, bryt upp relationen med honom. Bara att han säger nedvärderande saker om dej (även om han inte gör det om barnen än) och förmodligen även hur han får dej att känna dej när han är närvarande är sådant som dina barn märker. Bespara dem det. Förklara för barnen att man inte måste umgås med folk som inte är snälla, även om de är släkt. Din far är vuxen, hade han velat ha sällskap av dej på gamla dar skulle han ha tänkt på att vara snäll lite tidigare. Han får ta eget ansvar för att bli gammal och dö utan sällskap av någon som han bara varit taskig mot. Ha inget dåligt samvete, lägg skulden där skulden ska vara, hos honom.

Sara

Har inte pratat med min pappa på åtta år. Sörjer men samtidigt skönt. Han ger bara ångest och fattar heller ingenting man säger till honom. Ringer och ringer och lämnar meddelanden med sin sluddriga fylleröst och känner bara... Usch. Bort. Min mamma har svårt att inte kommentera och hela tiden fråga om träning som att jag tränar gör att bli smal, inte för att må bra och inte ha ont. Sa när jag var liten att"bara smala tjejer kan ha sånt" och minns det än idag. Gav mig äppelcidervinäger för att banta mig när jag var typ 11-12 men köpte samtidigt hem hur mycket glass och vitt bröd som helst? Nej alltså, bort med sådana människor. Ninja ser och hör. De andra också såklart men du hajar. Min mamma sa igår till min dotter om hennes stora mage. Blev så förbannad. Men oftast håller hon sig på mattan. Jävla gubbar och kärringar som håller på.

Marie

Har inte läst alla kommentarer men såg att några andra funderade som jag, varför träffar du honom ens? Varför har ni kontakt? Jag hade aldrig klarat av ett sådant förhållande till min pappa. Jag bröt med min pappa för 10 år sedan, då var jag bara 16-17. Han och min mamma separerade och han ville vända mig och min syster mot mamma, jag valde att inte ta någons parti och därför kunde jag inte ha kontakt med honom. Han kontaktar mig fortfarande ibland men vi har inget att prata om så jag svarar aldrig. Jag tycker inte att ni verkar ha något att prata om heller så varför lägga energi på honom? Jag kan tycka att det känns trist att mitt barn inte har någon morfar men han skulle ändå inte ge något positivt så hellre inget än bara massa skit.

Svar: Han är min pappa liksom.
ladydahmer.nu

Madeleine

Hur har din far lärt dig hata kvinnor menar du ?
Tänker att det bästa kanske är att bryta en sådan kontakt helt. Han verkar inte göra gott för varken dig eller någon i din familj. Det här med familj är svårt. Men den vi själva skapar i livet, hur den konstellationen än må se ut är den viktiga. Den biologiska är inte alltid den rätta. Kram ❤

Svar: Pappa har ju alltid varit väldigt kritisk mot kvinnor, kvinnors utseenden och beteenden osv och liksom pepprat mig full av dessa åsikter. det har ju påverkat mig på djupet, lärt mig att granska kvinnor och mig själv med hans blick.
ladydahmer.nu

Anonym 2000

Jag förstår precis. Jag har aldrig kunnat göra min pappa nöjd. Han har aldrig varit stolt över mig eller tyckt att det jag gjort var tillräckligt bra och han är noga med att låta mig veta det. När han ringer är det oftast för ge mig dåligt samvete över något. Trycka ner mig o få mig att känna mig som en dålig människa. Ibland önskar jag att pappa dog. För då skulle jag slippa honom och oxå slippa ha dåligt samvete över att jag klippt alla band med honom. Men ibland ger han mig pengar. O jag tar emot dem. Tänker att det är min lön för att stå ut med honom.

Den veliga modern

Jäklar va arg man blir av att läsa om din pappas sätt att behandla dig. Det är ju inte du som ska lära honom att älska dig för den du är. Det är ju tvärtom. Han ska berätta för dig att du är bra och underbar precis som du är. Bra gjort av dig att genomskåda hans svaghet.

Svar: När jag skriver ner det så här så blir det ju tydligt hur absurt det är att jag inte reagerat tidigare
ladydahmer.nu

Klea

Igenkänning. I somras tog jag beslutet att inte ha någon mer kontakt med min pappa. Innan dess ca 33 medvetna år kan man väl säga då jag är 37 nu har jag haft en relation till min pappa och kontakt för hans skull endast av empatiska känslor och aldrig fått något tillbaka. Jag insåg att den relationen och överdrivna empatin för min pappa skapade skadliga och konstiga överdrivna empatiska känslor eller det motsatta gentemot andra människor. Låga förväntningar på omgivningen blandades med alldeles för höga. Insåg att det präglade mig alldeles för mycket. Mår mycket bättre nu. Känner en sorg på ett sätt men jag inser att hade en annan människa i mitt liv behandlat mig så illa så hade jag kunnat anmäla honom för en mängd olika saker. Det tog väldigt lång tid att komma till insikt om att bryta totalt. Har försökt intala mig att jag i vuxen ålder kunnat ha kontakt med min pappa på mina villkor. Men pga i perioder 10-tals lämnade röstmeddelanden, om dagen! det ena mer ilsket och anklagande än det andra när jag inte orkat svara tog för mycket energi. (Blir helt matt när jag ens skriver det, sjukt vad man kan vänja sig vid extrema beteenden) Jag känner med dig ladydahmer och önskar att du hittar ett sätt att hantera situationen/relationen med din pappa på. All kärlek<3

Svar: Min syster har klippt kontakten med pappa. Men jag kan inte. Jag vill ju inte.
ladydahmer.nu

Daniella

Känner igen mig allt för väl. Inte i allt men i mycket.
Har av av liknande anledningar valt att säga tack och hej till min pappa. Kan han inte bidra med energi är han inte heller värd få min energi.

Hoppas du förstår att du är fantastisk precis som du är och att hans syn på dig inte återspeglar din sanna spegelbild.

Önskar dig all lycka. Och du. Man väljer inte sina föräldrar, men man kan välja att inte lyssna av meddelandet och det är HELT okej ❤️

Svar: Nej jag vet ju NU att han har fel, men det har ju ändå format mig under himlans många år
ladydahmer.nu

Glittersara

Vad ledsen jag blir av att läsa att din pappa inte visar att han älskar dig för den du är. Det är verkligen inte dej det är fel på, det är han! Jag vet att det inte är så lätt att tänka så. Men jag hoppas ändå att du lyssnar på oss som vill dig väl. Ens föräldrar tror man vill en väl, men inte alltid, och då kan man alltid välja sin familj. Tänk att din pappa är en gubbe i din släkt som inte förstår bättre. Välj oss medsystrar som din familj, vi vill dig alltid väl. <3

Svar: Jo jag fattar ju att ni har rätt. Det är bara så svårt att hantera. Jag vill inte bryta heller. Faktiskt. Låter kanske sjukt men han är min enda pappa och mina barns enda morfar.
ladydahmer.nu

Anna

Jag tänker lite i samma banor som Malin längre upp skrev.

Jag har också en pappa som på många sätt inte är som jag önskar att min pappa skulle vara.( Skulle kunna skriva massa knas om honom, men det är inte det som är min poäng ...).

Men jag väljer ändå att ha honom kvar i mitt och mina barns liv. Kanske av just den enkla anledningen som du svarat många ”för att han är min pappa”. Tänker att man får välja vilket som gör mest ont -att bryta helt, eller stå ut med gubben då och då. Sedan kan man ju förstås diktera villkoren för umgänget och försöka hitta en gränssättning som fungerar, så att man inte blir helt dränerad/nedtryckt.

Ledsen om jag lät förnumstig och fick det att låta lätt. Ville bara ge lite perspektiv. Talar mest utifrån mig själv och min relation till min pappa. Och har kommer fram till att det är okej att vilja ha kvar även en knasig (hittar inget bättre ord) pappa i sitt liv.

Hoppas du hittar vad som är bäst för dig. ❤️

Sofia

Herregud en sån obehaglig typ. Fick lite snuskgubbe / incestvibbar också

Linli

Min pappa var lite sådan också, inte riktigt så illa som du beskriver din men han kommenterade gärna och jämförde med vackra kända kvinnor. Särskillt mot mamma, men vi, jag och min åtta år yngre syster fick ju vårt med. Fick höra att vi var fula om vi inte klädde oss enligt vad som var kvinnligt och "normalt"(vi var alternativa bägge två som tonåringar). Både jag och min syster har varit sjukligt smala i omgångar och det har uppskattats och varnats om att vi ska låta bli att gå upp i vikt igen även om vi mått skit och svultit oss. Jag blev så sjukt trött på det tillslut at jag började svara med samma mynt. Kommentera hans ölmage och sagt att han borde börja röra på sig mer och jämföra honom med kända vackra män och säga att en sån skulle mamma ha istället för den gamle gubben han var. Vet inte om det gick in att jag gjorde samma sak som han eller om han har börjat tänka mer överlag på sitt beteende men han har blivit bättre.

Sara

Jag känner exakt samma sak! Jag är 15 och hår i grundskolan!. När jag bodde i fosterfamilj när jag var 13 så var det nog en mardröm. De var såååå fixerade i mitt beteende och min kropp för jag har alltid varit stor men gick ändå ner 32 kilo. Ibland känner man sig väldigt obekväm med att öppna sociala medier för det enda man kommer se på Instagram är fina, extremt smala tjejer med fake tan och allt liksom. Och det blir inte bättre med tiden. När folk ser en ”större” person i skolan eller något så kan de inte hjälpa det utan kollar på en som om man värre pest på grund av att de har blivit tillsagda att vi ska vara ”si” och ”så” jag menar, dagens ungdomars förebild är Jenner familjen och många andra. Eftersom jag är mycket yngre än er så kanske det är jobbigare för er eftersom ni har män och barn men jag känner bara att efter att ha hållit in magen så pass länge. När ska fixeringen ta stop? Tack för du skriver såna inläggg!! Blir göad att man inte är ensam

Sara

Hej!!! Jag förstår att du inte vill bryta kontakten med din pappa hur elak han må vara. Och det är ju dina barns enda morfar. Jag förstår. Men det gör inte saken rätt. Vet att du sa att han inte skulle förstå men tro mig. People can suprise you. Även OM han inte förstod eller visa det på något sätt så har du fått ut det! Det är ju så du känner. Skriv bara hur det är. Du är lycklig och det är det enda som borde göra honom onöjd, är din olycka. Skriv ett låååångt sms om ALLT du känner. Du kanske kan öppna hans trångsinta ögon och inse att utsidan inte är allt. Han som barn kan också ha lätt sig samma sak och inte fått lära sig att det faktikst inte är så att man måste va hemma fru och se ut som the next kylie Jenner. Du är vacker som du är och jag lovar att du kommer må så mycket bättre efter du fått ut allt förstår du :))))))

Madelene

Min mamma lämnade min pappa för 29 år sedan, och när jag inte vill hälsa på honom (av en extremt lång rad anledningar) brukar han roa sig med att snacka skit om mamma för det. "Det är mammas fel för hon har framställt mig i dålig dager, det där beteendet har du fått från din mor, alla i byn tycker du är konstig som inte hedrar din far". Och så vidare.

Och när jag nu senast, i ett vuxet försök att ingjuta lite förståelse, sade till honom att jag tycker det är tråkigt när han pratar illa om mamma, då kom det ett "har du mens eller?"

SOMLIGA pappor alltså. Sjukt trist att vi är så många här som har dåliga pappor.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog