Nej jag tycker inte barn ska lära sig att bli behandlade illa
Många av er tyckte att T skulle acceptera att N och deras vänner exkluderade honom. Han behövde vänja sig också. Vänja sig vid vad? Acceptera vad? Att bli illa behandlad? Att bli exkluderad av sina VÄNNER? Och N och tjejkompisarna då? Ska jag acceptera och vänja mig vid att de exkluderar och behandlar vänner illa? Jag tycker ärligt resonemanget är skitkonstigt även om jag förstår varför ni resonerar så. 
 
Jag håller med om att flickor ska slippa pojkar om de vill. Shit, jag önskar att pojkar fick slippa pojkar också. (Lite det jag försökt med min son) Men det här handlar inte om ett par tjejer som försöker slippa pojkar. Eller om en storasyster som vill vara ifred. Dessa tankar har aldrig funnits, barnen är nästan lika gamla och leker samma lekar, med samma leksaker och... med samma vänner. De har alltså samma vänner. I vissa fall tar till och med stora över den yngres (lillebrors) ursprungliga vänner. (Hon är populär och alla vill leka med henne) Och den biten jobbar vi med där T får leka ensam ibland med sina bästisar. De har skitkul ihop. De håller ihop. Det var inte N som tyckte detta var en bra ide och hon visade det tydligt när vi pratade.
 
För henne är det så otänkbart att alla inte får vara med. Alltså på riktigt. Det finns inte på hennes världskarta och hon blir synligt illa berörd vid sådana situationer. 
 
Men tänk så här istället. Jag bjuder hem min polare Stefan. Och så är Anna och Intezar och Anja här. Och så går vi tre kvinnor in i ett annat rum och stänger dörren och när Stefan försöker komma in så säger vi till honom att vi vill vara ifred. Tycker ni det låter rimligt? Som kvinna har jag ju rätt till kvinnoseparatism och det måste Stefan vänja sig vid, eller hur? Förstår ni hur konstigt det låter? Inte att kvinnor behöver separatism, ni vet ju att jag förespråkar detta, men att man bjuder in en man till umgänge för att sen exkludera honom ur sammanhanget. Jag tycker det är mobbing och skulle givetvis aldrig behandla mina manliga vänner så.
 
Det är ju direkt olämpligt att välja att göra så i grupp där någon då blir exkluderad ur sammanhanget den befinner sig i just då. De kan väl göra "tjejgrejer" om de så känner att de måste när T inte redan är med i så fall? Alla måste inte vara med på allt. Men alla måste få vara med om en redan är med så att säga. 

Det är ju lite som att som grupp bestämma att det är dags att äta på restaurang men väljer en sådan som inte serverar något veganskt trots att det finns en vegan i gruppen. Det är ju sjukt otrevligt. Vill gruppen äta där gör det i så fall det vid ett annat tillfälle och väljer en lämplig restaurang som passar för alla i sällskapet. 
 
Ibland så springer barnen över till grannbästisen när hon har vänner där. Då kan hon säga att "Idag är Lisa här och hälsar på och jag vill leka med henne själv". Det är ju inga konstigheter och mina barn blir inte ledsna. Och när Anna kommer hit med sina barn eller kusin Vincent kommer på besök, då skickar vi hem de andra kompisarna så N och T får tid till gästerna som är här. Och ibland är N hos Lisa och T går över till Anna. Det ÄR ok att vilja leka själva men det måste gå till på ett annat sätt. 
 
Jag hoppas att jag varit tydligare nu med hur jag tänker.
 
För mig är det också viktigt att fostra mina barn till fina människor som bryr sig om andra (givetvis inom rimliga gränser) och jag skulle aldrig kunna stå bredvid och låta dem hantera alla sådana faktiskt ganska svåra situationer på egen hand. Jag uppmuntrar dem till exempel att hålla utkik efter vänner som ser ensamma ut på skolan och det tycker de är rimligt och bra. Och när det knackar på dörren och Lena kommer fast Tuva, Lina, Isabella redan är där så blir de glada och bjuder in. (Ja det är ett jävla spring hos oss)
 
Inga suckar eller "mammaaaaa" eller kuvade barn som bara gör som de blir tillsagda. Mina barn är inte kuvade på nåt sätt och gör inte som mamma säger bara för att mamma säger det. (I wish!) Vi kommunicerar mycket och barnen säger ifrån när de tycker jag har fel eller om jag begär nåt av dem de inte vill eller tycker om. Oroa er inte! 
 
 
Sara

Önskar alla föräldrar kunde vara så kloka och lära sina barn detta! Hade sparat mig, och säkert fler, massvis med tid i hos psykologer.

Elin

Det låter som attdu har sååå fina barn och att ni kommunicerar så bra!

Jag undrar verkligen hur du har fått till det? Min dotter är 4 år och många vill leka med henne också. Hon är påhittig och empatisk. Men ibland hos dagmamman är hon aktivt med och utestänger yngre barn. Jag försöker fråga hur hon tror det känns att inte få vara med osv? Men det är ju svårt att vara med och se hur det går till på dagarna, samtidigt som det kanske är svårare att leka ALLA från 3-6 år?

De bråkar mest om vem som ska bestämma.

Jenn

Vad glad jag blir att du tog upp min kommentar sådär!

Förövrigt tycker jag att det du sa i en kommentar på det föregående inlägget var väldigt bra.
"Inte konstigt att människor blir assholes när de inte får hjälp att reda ut relationsbyggandet när de är små."

Detta har jag funderat jättemycket kring, många verkar liksom helt sakna förmågan att tänka flera steg när det gäller gruppdynamik och relationsbygge. Folk gör så konstiga saker ibland och jag tänker att det inte bara består i att en skillnad i värderingar utan också en skillnad i förmåga.

Linnea

Hej Natashja! Jag har en fråga som jag önskar att du vill skriva om, eller om någon vill svara här.

Jag köpte en rosa vårjacka till min son (1 år och 8 månader) igår. Redan idag, första gången han använde den, var det en person som sa ”hon” om honom. Jag var inte med, det var min man som var ute, och han sa inget utan lät det passera. Jag undrar hur man ska bemöta sådant?

Först och främst vill jag påpeka att jag inte har några problem med att min son tas för en flicka, det är väl tvärtom bra då han slipper det ”grabbiga” bemötandet. Men å andra sidan så vill jag ju gärna upplysa folk om att även pojkar han ha rosa och att det inte är något konstigt med det.

Dock är ju mitt största fokus förstås min son. Han är inte ens 2 år, han har ingen aning om vilket kön han tillhör och bryr sig inte om sådant. Om jag då påpekar att han är en pojke när någon säger fel så visar jag ju honom att det är viktigt vilket kön han tillhör. Å andra sidan vill jag ju ”uppfostra” personer till att inte ha förutfattade meningar nästa gång. Säger man inte något så kommer ju detta synsätt inte förändras.

Så hur ska man bemöta det? Ska man ens bemöta det?

Svar: Jag brukar inte bemöta det utan konsekvent och tydligt säga han vid nästa tillfälle.
ladydahmer.nu

Mie

Det är såklart helt fel att stänga ut ett barn på det sättet. Den som inte ser det måste ha en empatistörning eller är bara ute efter att provocera.

Sen tänker jag att i den här åldern ligger huvudansvaret fortfarande hos de vuxna. Kanske skulle ni sätta er ner och prata med alla barn (utom möjligen T) tillsammans och reda ut vad som hände och varför det inte var bra.

jonna

fast du kan inte kjämföra barn och vuxna. jag ville inte leka med ALLA , inte nu heller. Bjöd denna vän in bägge dina barn eller ? denne kanske bara ville leka med ena?

Svar: Varför går det inte att jämföra? Klart det går! Det är nu de lär sig hur man beter sig. Social träning. Tänk om alla föräldrar tog det på allvar. Tydligen inte har jag förstått nu.

Spelar ingen roll vem hen bjöd in. Om du och din killkompis Arne tillsammans med Lisa hänger en kväll och grannen Stina kommer in o frågar om ni ska hänga fast bara om Arne går hem - vad svarar du då?
ladydahmer.nu

Linnea

Detta är så viktigt! Jag minns fortfarande så tydligt när det hände mig i den åldern att bli utestängd eller få krav från en kompis om att de ville leka BARA med mig och inte med X, fast jag kanske ville leka med båda samtidigt. Det behövs att man diskuterar detta; i familjen, i skolan och med föräldrar till kompisar. Det är ärrande att bli utanför!

Jonna

Att stina och jag ses sen.. eller en annan dag. Kanske har jag inte lust att umgås med stina? Kanske gillar vi/jag inte lisa pga olika anledning som dum? Dryg? Måste jag bjuda in stina då. Tror du inte helmer skulle umgås med en elak vuxen bara för att visa gott exempel. Säger inte att ditt ena barn ät elakt. Men dom ville kanske inte lägga sin tid på hen? Alla kan inte leka med alla är väl självklart

Svar: Så med Andra ord tyckte du inte stt det är rimligt att be Arne dra bara för att det kommer en ny kompis? Varför är det ok att be t dra?
ladydahmer.nu

Malin

Det är inte okej att utesluta andra. Föräldrar borde lära barnen att bjuda in fler, inte att utesluta.

Det är något som jag märker även hos vuxna i Sverige, man bjuder inte in flera familjer till exempel, som inte känner varandra, då tar man hellre en i taget. Istället för att bjuda in flera så de också lär känna varandra. Och redan som barn börjas det, med att välja ut en liten klick man vill vara med.

Det är pga detta beteende som invandrare i Sverige har så svårt att få svenska vänner, folk öppnar inte upp sina kompisgäng för fler personer, allt är så statiskt.

Carro

Jag brukar inte alltid hålla med dig mest just det här inlägget var riktigt bra. Tack :)

Lisa

Jag förstår absolut att du blev upprörd i just det specifika fall med "tjejsminket" som du berättar om.
Men undrar ändå:

Du måste ju åtminstone ha reflekterat över att dina två barn inte är eller iallafall inte kommer att vara en enhet som automatiskt delar vänner under resten av sina liv? Att ju äldre de blir och ju mer de upptäcker världen utanför lilla Segersäng kommer de att lära känna människor som inte ständigt vill ha med syskonet "på köpet" i allt de gör ?
Och att dina barn dessutom själva med största sannolikhet kommer att ha det önskemålet såsmåningom?
Det har ingenting med exkludering att göra utan ingår i den naturliga frigörelseprocess från familjen man i regel måste gå igenom för att bli en självständig vuxen.
Det handlar inte heller om att man kastar syskonet på sophögen utan mer om att relationer omformas.
Allt ovanstående gäller för övrigt precis lika mycket syskon av samma kön. Väldigt få syskon oavsett kön sitter mentalt ihop vid höften och delar alla vänner livet ut även om de fortsätter stå varandra nära och vara varandras bästa vänner.

När och i vilken ålder är det okej för dig att dina barn har egna delar av livet dit syskonet inte automatiskt måste ha tillträde?

Är det okej om N ber T hålla sig borta en stund om hon skulle bli förälskad och skaffa en pojk- eller flickvän som hon vill sitta och pussas med i ett hörn på det där sättet förpubertala barn eller barn i tidig pubertet gör?

Är det okej om hon när hon börjar högstadiet åker in till stan och fikar med sina nya kompisar utan att ta med T?

Är det okej om hon när hon är 18 (och i teorin ändå bestämmer över sig själv) vill gå på krogen trots att inte T kan följa med på grund av sin ålder?

Svar: absolut. Jag har inga problem med att de delar upp sig eller har egna vänner. Men i detta fall var det inte så. I detta fall hängde de med sin GEMENSAMMA bästis och en ny person där de plötsligt bestämde sig för att utesluta en i gänget. Det hade inte varit accepterat inom vuxna kretsar. Inte ens om det handlar om sällskap där alla inte känner varandra. Om jag hälsar på min bror och så blir jag plötsligt exkluderad så skulle jag bli ledsen och arg. Och bjuder man hem tre kompisar så stänger man inte ut en av dem. Förstår inte att detta är ett sånt svårt koncept att greppa för så många av er. Men det förklarar varför så många barn och vuxna har svårt att inkludera varandra.
ladydahmer.nu

Lisa

Jag har inte svårt att greppa att du blev arg och upprörd. Jag förstår det och hade säkert reagerat likadant själv. Och jag håller helt och hållet med om att man oavsett om man är barn eller vuxen inte bjuder hem någon för att sedan exludera personen.

Jag var nyfiken på om du reflekterat över framtiden och det fick jag ett svar på, något jag blev glad och tacksam för.

Frubos

Vilken bra innehåll i texten. Så himla viktigt att lära rätt från början.
En sv många anledningar till att jag har mina kids hemma från föris de först 3-4 åren , jag ser och hör allt så jag kan sätta rätta grund värderingar i livet.
Som pedagog vet jag faktiskt att man inte hinner med allihopa , speciell i så stora barngrupper som det är dagens läge..

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog