Myten om den lyckliga horan (som upprätthålls i feministiska kretsar) eller när man började kalla det försexköp.
traffiking

The neverending debatt om prostitution, inom feministiska kretsar då rå, jag blir så jävla trött. Med tanke på hur mycket det hela tiden vrålas om att ge de utsatta TF så är det ändå förvånansvärt många prostitutionspositiva feminister som tycker det är helt rimligt att låta de mest privilegierade sätta agendan. Inom vilka andra rörelser resonerar man så?

Och det stannar inte bara där utan här har man klumpat ihop allt slags sex-relaterat ''arbete'' under en och samma tak. ''Sexarbetare'' kallar man samtliga. Kan vi bara sluta upp med det tack? ''Sexarbetare''. Hör ni hur det låter? Förstår ni denna retorik och hur den funkar? Hur det förminskar vad som faktiskt sker? Hur det osynliggör de verkligt utsatta? Hur man låtsas som att suga kuk för en hundring är att jämställa med att sitta i kassan på Coop eller ge en massage? 

Men ''sexarbetare'' då. Man arbetar med sex. Sen är det tydligen skitsamma om det är crackberoende kvinnor nere på stritan som säljer avsugningar för nån hundralapp, Olga som sitter inlåst i en lägenhet på gärdet och som tar emot flertalet män varje dag, porrskådisar, strippor på trygga klubbar som behåller trosorna på eller lyxescorter som kan välja och vraka mellan kunderna och som tjänar så pass mycket att de bara behöver hora nån gång i månaden. På sidan av liksom. Lite extrapengar.

sexarbete 

Grejen är också att det inte alltid funkar att lyssna på de porrskådisar, strippor och lyxprostituterade  (vilket jag anser att alla som tjänar bra samt kan välja sina kunder är) som talar sig varma om hur trevlig branch det är och hur bra de mår, eftersom att de säljer en illusion. De ska gilla det. Det är vad de säljer. De säljer föreställningen om den lyckliga horan. De tjänar mer på att få kunderna att slippa dåligt samvete.

Antalet porrskådisar och lyxescorter som lämnat branchen och ändrat version i efterhand är många. För tyvärr, när man lever i utsatthet så är en av våra grundläggande försvarsmekanismer att försvara det vi utsätts för. Förminska och försvara och intala oss själva att det ej är farligt eller dåligt och att vi kanske till och med rentav gillar det. GRUNDLÄGGANDE JÄVLA PSYKOLOGI!

Och låt mig poängtera att jag har noll intresse av att omyndigförklara dem, det är inte därför jag resonerar som jag gör. Jävla liberaltrams för övrigt. Så fort man pekar på kvinnors utsatthet så anklagas man för att förminska dem.Det går utmärkt att vara för ett förbud mot prostitution OCH hålla ryggen om kvinnor som prostituerar sig eller strippar eller vad det nu må vara som ingår i "sexarbete".

 

Vill tipsa om instagramkontona "inte din hora" samt "prostituerad_less". Ska vi lyssna på kvinnor med erfarenhet av prostitution så kanske vi kan börja här. 

Förresten, tro alltid på kvinnor som berättar!
Har fått en del kommentarer jag inte godkänt. Från män som tycker att UG gjort ett bra jobb. Kommentaren från Johan här godkände jag för att han får helt enkelt illustrera de åsikter som folk generellt går runt med när det handlar om sexualbrott som män utsätter kvinnor för.
 
Man pratar ofta och gärna om rättssäkerhet, men alltid bara i männens intresse för vi vet ju att kvinnor saknar just det. Det är därför vi måste ta till andra verktyg för att bli hörda och få upprättelse. För vi ses nästan aldrig som trovärdiga och männen blir alltid bemötta med reasonable doubt, även om det sällan finns några tvivel. Han är ju inte sån. Eller så råkade han bli det just den där gången men det vet man ju hur det kan bli när man dricker och den där kvinnan, vad förväntade hon sig egentligen när hon följde med och varför var hon så full?
 
Och det är precis de här föreställningarna som Uppdrag granskning upprepat. 
 
Men tillbaka till Johan. Han skriver:
 
"Ja, du har ju din uppfattning klar, och din artikel saknar ju själv den objektivitet du anklagar UG för att inte ha. Varför är det så svårt att vidhålla uppfattningen att en person ska betraktas oskyldig till motsatsen är bevisad. Varför har vi ens den formuleringen i vår lag, om vi inte bryr oss om att tillämpa den i andra sammanhang? Bara för att Cissi Wallin säger en sak, och hon uppskattas av en grupp människor betyder inte att det hon påstår ha skett har skett. En polisutredning har kommit fram till att man inte kan veta om hon har blivit våldtagen. Inte för att det inte nödvändigtvis hänt, utan för att det inte är styrkt att det är hänt. Detta betyder i juridisk mening att Fredrik Virtanen är oskyldig. Och det är förstås en viktig poäng som UG har. 

Alla behöver inte dansa samma dans, i det här fallet har UG visat att på andra änden av våldtäktsanklagelsen finns en man som faktiskt kan vara oskyldig. Det är bra journalistik."
 
Och jag svarade:
 
Att låta en man som anklagats av tolv kvinnor få sitta och rentvå sig i TV är inget annat än vidrigt. Du gaggar om rättsäkerhet, var fan är rättsäkerheten för kvinnor som utsätts? När får vi upprättelse?
 
 
 
 
Jag skiter fullständigt i om Virtanen är skyldig eller ej i detta fall dock för det jag kritiserar är att UG använder våra skattepengar att rentvå en man de inte vet är skyldig eller oskyldig samt att de misskrediterar och skuldbelägger Cissi och andra kvinnor som berättar. Förstår att du som man inte fattar detta, och nej jag är inte objektiv, det kan jag inte som kvinna vara när förövare kommer undan om och om igen. Men vad jag dock har som du saknar är en feministisk anays och en förståelse för berättande och dramaturgi. 

Män anses alltid vara oskyldiga. Även när de som Virtanen erkänner att de filmar kvinnor de har sex med utan medgivelse, även när de frågar barn om de vill ligga (eller spelar roll, hade varit nästan lika illa om hon varit vuxen PGA MAN FRÅGAR INTE KVINNOR OM DE VILL LIGGA PÅ DET SÄTTET) även när de kallar kvinnor för horor och på annat sätt beter sig gränsöverskridande. Det är aldrig deras fel. Det är alltid kvinnans. Eller spritens. Eller nån annan. Har du missat detta? Att män väldigt väldigt sällan antas vara skyldiga till våldtäkter och sexuella övergrepp?
 
Dags att öppna ögonen Johan. Om du kan. Du är ju ändå man och jag vet vid detta lag vilket jävla handikapp det är.
 
 
 
 
Uppdrag granskning vill rentvå Virtanen och smutskasta hans offer
Har ni hunnit lyssna på senaste Penntricket då?
 
Och more importantly: har ni hunnit kolla på Uppdrag gransknings försvarstal av Fredrik Virtanen än? Jo jag kallar det så för att detta haveri till granskning visar inte bara upp ett tydligt exempel på dålig journalistik utan också på hur man med hjälp av olika (ful)knep försöker påverka tittarens uppfattning och åsikt om vad som händer. I detta fall är det tydligt att syftet är att misscreditera Cissi Wallin och de andra elva kvinnorna som anklagat Virtanen för övergrepp och det är tydligt att de vill framställa Virtanen som ett oskyldigt offer.
 
Som de själva säger i inledningen, där de också tydligt sätter tonen för hur vi ska tänka: "Offrades han i jakten på en svensk Harvey Weinstein?" BAM! Tanken sådd. Premissen tydlig. Ha detta i åtanke liksom. Kan metoo gå för långt? Ja det kan det. (Alltså UG's vinkel, inte min åsikt om det var oklart) 
 
 
De ville granska mediers hantering av metoo och så långt är all good liksom. Självklart ska man kunna granska det. Och självklart ska man kunna ifrågasätta att media hängde ut namnen. Jag känner själv att media agerade i nån slags panik av att vilja vara först, av att vilja rapportera mest och helt enkelt i panik över konkurrensen med varandra och att man slarvade lite. Det måste man kunna kritisera och granska. 
 
Men hade detta program velat granska mediers hantering, varför la de så otroligt mycket tid på Cissis FUP? På Cissi överhuvudtaget. Eller ens på Virtanen? Ska vi prata om nån som "offrades" så kan vi väl för fan prata om teaterchefen Benny Fredriksson som tog sitt liv efter anklagelserna och kanske framförallt rapporteringarna kring detta. Men han nämns inte ens. Inte ett ord. 
 
Och ska vi prata om förstörda liv, som UG verkar vilja älta när det gäller Virtanen så kan vi väl prata om alla de tiotusentals, hundratals liv som männen förstört med sina övergrepp? Om alla kvinnor som inte orkat leva eller alla kvinnor som aldrig fått upprättelse. 
 
Eller om vi nu ska älta Cissi Wallin, kan vi älta det faktum att hon i många kretsar under många år har varit paria pga vägrat foga sig i männens tystnadskultur och männens sexism? För att hon sagt ifrån och blivit obekväm på arbetsplatser där män tillåtits härja fritt? (ok nu fick ni lite inside info från min sida, jag har ändå betraktat detta i åtta år) Det kan vi väl prata om? 
 
Eller hennes kollegers rädsla för att vara bråkiga? Hur kvinnor blir till varandras fångvaktare på arbetsplatser, där Virtanen mfl jobbat, pga rädsla att förlora jobb och anseende. Kan vi prata om det istället? 
 
Men tillbaka till Virtanen och Uppdrag gransknings dramaturgiska mästerverk (nåja, för en mediastudent kanske). Det är ändå ganska "lustigt" att ett program som gjorde "den andra våldtäkten" där de granskade omgivningens hanterande av Bjästavåldtäkten och omgivningens syn på förövaren gör en sån helomvändning i moral och etik och utsätter Cissi och de andra kvinnorna för exakt samma sak som det de ville granska tidigare? 
 
Här presenterar de berättelsens hjälte (och offer) tydligt och klart: A broken man. Med darrande röst, gråten i halsen och nedslagen blick (och ful brun tröja) berättar han om sina barn. Om hur han tänker på dem. Hur ska det bli för dem, dessa oskyldiga små som offrats på feministernas bål. Om hur han övervägt självmord en liten stund där bland bussarna. "Är det bäst för mina barn om jag inte finns?" säger han. Typ ska jag? Nej MINA BARN får ej bli faderslösa! (Kolla liksom, hur Cissi nästan dödade en man och krossade barnens liv!)
 
Han vrider sina händer. Slår dramatiskt och uppgivet ut med dem. Tar konstpauser. Uppgivelsen och sorgen tydlig i hans röst och så en nickande medkännande Lina Makboul (journalisten) vars empati sträcker sig genom tv-rutan.
 
Fredrik erkänner att han filmade en kvinna när hon dansade naken utan att be om lov. Hon ska ha varit både full och drogpåverkad. Dagen efter skickar han filmen till henne utan någon övrig text. Han bedyrar att han för allt i världen inte förstår hur hon kunde tolka det som hotfullt, att han bara ville ragga lite. Här är det åter igen märkligt att reportern inte ifrågasätter att han tycker att det är rimligt att filma en kvinna som är naken och narkotikapåverkad. Hade hon kunnat samtycka ens om han frågat explicit i ett sådant tillstånd?

- ur Mika Anderssons text, länk längst ner på sidan
 
Lina Makboul ställer inga tuffa eller kritiska frågor alls. Hon frågar inte varför han tror att så många enskilda kvinnor anklagat just honom. Hon ifrågasätter inte att han filmat kvinnor eller raggat på fjortonåringar. Som förövrig hade denna profilbild när Virtanen frågade om hon ville ligga: 
 
 
Sen har vi antagonisten. Cissi Wallin. Denna sura häxa i kallt hårt ljus som bara tänker på sig själv. Tänkte du inte på hans BAAAAAAAAAAARN och familj Cissi?!!! Vad är du för slags människa som inte tänker på hans baaaaarn och familj? Har man sett Cissis egenfilmade material där intervjun med Makboul visas i sin helhet så blir man nästan omkullslagen av Makbouls tydliga aversion mot Cissi. Här är det inte nån objektiv journalist utan här är det nån som tagit nånting, om det är Virtanen eller nåt annar som ligger bakom, väldigt personligt. Hon gillar INTE Cissi. Och hon behandlar Cissi på ett sätt som inte är värdigt nån journalist överhuvudtaget.
 
(Kolla Cissis videoklipp här)
 
Skillnaden i bemötande från Makboul gentemot Cissi och gentemot Virtanen är markant. Skillnaden hur de presenteras, i vilken miljö, är också talande. 
 
 
Här i ett förtroligt samtal. 
 
 
Lite mer av ett förhör. Fattas bara en lampa riktad mot Cissi. 
 
 
Fan, jag har kollat på dussintals intervjuer med seriemördare och barnamördare och de har inte blivit bemötta på nåt annat sätt än professionellt och trevligt. Det har varit skratt emellanåt. Skämt. En familjär ton. Lite makabert visserligen, men det är så proffsiga journalister jobbar. De låter inte personliga känslor komma i vägen för samtalet. Speciellt inte om man vill reda ut vad som hänt.
 
Men UG och Lina Makboul var inte intresserade av att höra vad Cissi sa eller vad de andra kvinnorna ville berätta. Det spelade ingen roll. De fick agera rekvisita i ett drama där förövaren var hjälten. 
 
Det som händer och som är tydligt för oss som har en feministisk analys (menar inte att vara nedlåtande, men det här är nåt man måste lära sig att se) är att UG styr tittarnas tankar och uppfattning. Jag vet att det också låter nedlåtande för man vill inte känna att man låtit sig påverkas eller hjärntvättats, man vill tro att man är fri i tanken och det är det som gör att den här typen av manipulering också är så framgångsrik. 
 
Kortfattat: Med hjälp av olika dramatiska knep så presenterar de berättelse där de vill att ni ska komma till en specifik slutledning: Metoo gick för långt.
 
Fredrik Virtanen får avsluta programmet. Han berättar att han söker rättvisa och upprättelse. Vilken tur för honom att Uppdrags Gransknings redaktion är så måna om att ge honom det. Själv känner jag hur mina egna och många andras våldtäktsberättelser just plockades isär och kördes i matberedaren. En person som väntar länge med att berätta, som skämtar bort övergreppet som ett ”kul ligg” och som inte ens klipper kontakten med sin våldtäktsman direkt efter övergreppet kan väl ändå inte ha blivit våldtagen? Då vet vi.
 
- Ur Micaela Kedhammars text, länk längst ner 
 
Men UG's granskning kommer ha konsekvenser. I sin jakt på att rentvå Virtanen så har de kastat tillbaka den feministiska kampen decennier. De har spelat på fördomar kring våldtäktsoffer, misskrediterat kvinnorna som berättar och cementerat uppfattningen hur ett riktigt offer ska bete sig för att vara trovärdig och detta kommer såklart påverka fler än de som utsattes för granskningen. 
 
Fler har redan skrivit bra om detta och jag rekommenderar er att läsa: