Kvinnor är bättre föräldrar än män
 
Jag är ganska trött på uppfattningen att män, som inte fått i närheten av samma träning i empati, lyhördhet, omhändertagande som kvinnor fått SEN VI FÖDDES ändå på nåt sätt anses vara precis lika kompetenta för denna uppgift?
 
Självklart så handlar det inte om biologi, det fattar ju vem som helst. Men könsroller helt enkelt. Olika fostran och förutsättningar, olika förväntningar och uppmuntran. 

Flickor tränas stenhårt i att lyssna, ta in, känna av, bygga relationer, läsa signaler och tyda kroppsspråk samt vara allmänt omhändertagande. Vi leker med nallar och dockor och mammapappabarn och tränas i omvårdnad och mjukhet. 
 
Pojkar tränas stenhårt i att sätta sig själv i första rummet, köra på, kväva sina känslor och får bristfällig empatiträning. De får heller aldrig lära sig läsa av signaler och kroppsspråk. ("vadå jag kan väl inte läsa tankar heller?") De leker våldslekar.
 
Flickor uppfostras till mammor.
 
Pojkar uppfostras inte till pappor.
 
Jag tycker det är ganska anmärkningsvärt att just feminister som annars är så medvetna om hur könsroller formar oss blir som helt förbytta när män och kvinnors föräldraskap diskuteras och jämförs.  DÅ är det minsann ingen skillnad på män och kvinnors beteende och förmågor. 

Fuck socialiseringsprocess och genusmedvetenhet, män och kvinnor är preciiiiiiiiiiis likadana. Ba hallå? VA? "Kvinnor kan inte släppa in pappan" – nä, men det kanske bottnar i just att kvinnor är mer lyhörda inför bebisens behov och inte har lust att låta den skrika sig blå tills pappa kommer på att den kanske vill nåt? 
 
Okej nu raljerar jag, pappor duger såklart mycket väl som föräldrar och en del är såklart både lyhörda och empatiska för män saknar inte den förmågan helt. Men de får inte tillgång till samma empatiutveckling som kvinnor och det påverkar såklart hur de formas som människor och som föräldrar. Vi kan inte bortse från det.

(null)


Delad föräldraledighet kommer inte göra oss ett dugg jämställda
Antalet öronmärkta pappamånader ska öka från tre till fem, (och så ska antal dagar sänkas?!) föreslår utredningen om en mer modern föräldraförsäkring. Jag är förmodligen inte den enda som ser problem med detta. Förstå mig rätt dock, jag är för en delad fp och jag har stora problem med de ursäkter som används för att upprätthålla status quo. Oavsett hur situationen hemma ser ut, om mamman eller pappan jobbar, studerar, är företagare, arbetslös så hittar man alltid argument för att just lilla mamma ska vara hemma. 
 
Så jag är såklart medveten om att vi behöver förändra detta. Men jag vet inte om det går att införa fler öronmärkta (eller ens några) dagar i ett samhälle som systematiskt missgynnar kvinnor och barn. Jag vet att många hävdar att vägen till jämställdhet börjar med att män (pappor) tar lika stort ansvar över hem och barn som kvinnor, men jag tror inte alls att det är där det börjar eller där det avgörs. Jag är nämligen övertygad om att det handlar om kvinnosyn och att denna inte förändras alls oavsett hur ofta pappa är hemma. Förväntningarna på mammor vs pappor, absolut, men inte den kvinnosyn som är grunden till vårt förtryck. 
 
Studier visar dessutom att män som är föräldralediga och vabbar ses som en tillgång på arbetsplatsen, till skillnad från kvinnor som av samma skäl ses som belastning. Är det inte helt sjukt egentligen? Men inte så konstigt för igen: KVINNOSYN. (Och manssyn) Män som är hemma med barn ses som sympatiska och ansvarsfulla och tillförlitliga och blir mer attraktiva för en arbetsgivare. Kvinnor däremot kan man ju inte lita på för de blir ju gravida och sen är de hemma och då förlorar ju arbetsgivaren en massa pengar och det går ju inte för sig. Jag känner dessutom till män som får full lön av att vara hemma med barnen. Bara en sån sak. 
 
En annan grej som få tänker på är ju att en individualiserad föräldraförsäkring kommer slå hårt mot kvinnor i våldsamma och kontrollerande relationer. Jag känner personligen flera kvinnor som är i relationer med män de har delad vårdnad med som gör allt de kan för att jävlas och som använder barnen till detta. Detta kommer bli ytterligare ett verktyg.
 
Samma för kvinnor som har barn (och delad vårdnad) med män som inte vill eller tänker ta föräldraledigt. För män vill ju inte det. Män vill ju inte vara med sina barn. Det är ju tråkigt och jobbigt. Och det är ju det som är problemet här oavsett om vi försöker tvinga fram det.  Vad händer med de barnen då? Ska de börja förskolan vid 8 eller 10 månaders ålder? Vad händer med kvinnorna? Om de, rimligt, vägrar lämna sina ammande bebisar på förskolan? Om de saknar förskoleplats så tidigt? Hur kommer deras ekonomi se ut? Hur kommer det funka? Och hur kommer de små barn som börjar förskolan tidigt må? Finns det nåt barnperspektiv ens? (Nej)  
 
De mammor som är värst ansatta av patriarkatet får en smäll till, vi kastar våra mest utsatta systrar under bussen med den politiken. [...] Kommer aldrig köpa att vi ska offra ännu fler kvinnors liv, hälsa och kraft för att uppfostra vuxna män till att motvilligt ta hand om sina egna barn. 

- Stina Birgegård
 Precis så. PRECIS. 
 
Ja, jag vet att svenska folket ääääälskar sin förskola och det är såååååå bra för barnen även de små (ni vet att jag inte håller med om detta) men alltså nånstans måste väl även den mest inbitna förskolevurmaren förstå att detta inte är gångbart eller rimligt nånstans? 
 
  (null)

I sverige får man våldta kvinnor
Männen som gruppvåldtog en kvinna i Fittja frikändes nyss. Jag är inte förvånad. Nej jag är faktiskt inte det för rättsystemet har klargjort för länge länge länge sen att det är helt ok att våldta kvinnor i varje hål tills de går sönder. Kvinnor är fritt byte i patriarkatet och nej, flytta härifrån hjälper inte för det är tyvärr värre på andra platser. Ingenstans är kvinnor och barn fredade. 
 
Visst, ni kanske tänkte att nu, NU, i dessa #metoo-tider så kommer det hända nåt. Men som jag sa för nån vecka eller två sen så är rörelsen en illusion. Att kvinnor börjar prata är såklart revolutionerande, men vi har så långt kvar. Ingenting har hänt. Och inget kommer hända under vår livstid. 
 
Ni som undrar över varför jag inte är på demonstrationen idag kan... nä förlåt jag ska inte vara elak men är så jävla trött på att ens engagemang i kvinnofrågor bedöms utefter vilken plats man befinner sig på en tisdag vid lunch. Eller som för Elaine Eksvärd som ifrågasätts för sitt engagemang för barn som utnyttjas sexuellt för att hon inte engagerat sig i musikhjälpen.
 
Folk måste sluta med detta navelskådande och fördömande. Jag är inte på demon för att jag inte befinner mig i stockholm just nu, men sanningen är den att jag kanske inte ens kommit ändå. Jag har annat att hantera och bolla med. Men ni som kan och orkar, jag hoppas ni är där idag. Kvinnan behöver allt stöd hon kan få nu och jag ska se om det finns nåt jag kan göra från mitt håll för att underlätta det.