Lady Dahmer

Apropå smala människor som mår bättre av att få hata tjocka
Apropå min dödsångest och människor som nästan njuter av att få hata loss på tjocka, att liksom få trycka till oss så vi inte tror att vi är bra på nåt sätt.
 
Igår lyssnade jag (bara för att jag fick tipset om att de pratade om mig annars skulle det aldrig falla in) på Katrin och Bingos relationspodd. (detta avsnitt) (För övrigt inte första gången som Katrin pratar om mig i sin podd, jag måste ha gjort ett intryck... eller ja, jag är en fet person som inte hatar mig själv eller försöker gå ner i vikt. Kan tänka mig att det både är provocerande och förvirrande för Katrin.) 
 
Dessa två spyor till människor (Ja jag sa det, våga läxa upp mig om systerskap) som hatar feta och kvinnor mer än allt annat sitter och diskuterar mig. Ja alltså det får de väl göra, jag kritiserar ju deras påhitt och idioti titt som tätt och som offentlig så får jag räkna med att jag får kritik, men jag tyckte ärligt att detta var obehagligt.
 
Bingo berättar om att han helt oskyldigt skojat om att han ska göda sin dotter så hon blir tjock och inga killar kommer vilja ha henne. Vadå får man inte skoja om det eller? Katrin svarar "Men det är väl klart en tjock person som Lady Dahmer tar åt sig och blir helt sjövild?"
 
Sen fortsätter hon: "Hon hatar män! Jag undrar hur bra man själv kan må om man hatar, men sen är hon ju ... i mina ögon ... hon är en person som håller på att ta sitt egna liv. Det som hon stoppar in i sin kropp, det som hon gör mot sig själv... det tycker jag är makabert. Jag blir såååå ledsen, hon har barn..... Hon kommer liksom inte leva ett långt liv om hon fortsätter att försörja sig på pommes frittes, och ingen näring, bara skit..."
"Det är ju därför hon är sjuk hela tiden!" petar Bingo in (???)
"Vadå är hon sjuk?" undrar Katrin och Bingo svarar "ja hon ba: Jag är sjuuuuuk hela tiden". (Jag är typ aldrig sjuk men de syftar kanske på att jag ofta är trött pga är småbarnsförälder, visserligen nåt som Bingo inte har nån erfarenhet av som jag förstått av det Katrin berättat) 
 
Sen gaggar de en massa annat skit om att man minsann måste få säga att killar inte gillar tjocka för det är ju allmänt känt... och så har de aldrig sett tjocka barn på östermalm men en kompis i förorten hade kalas och där hade nästan alla barn vägt minst tio kilo för mycket och gud vad hemskt.
 
Men det som de pratar om är inga konstigheter, så här tänker folk. Apropå mitt tidigare inlägg. Det krävs dock ingen psykoanalys för att förstå att Bingo och Katrin är djupt olyckliga människor som mår bra av att få andra att må skit. Apropå att leka psykolog åt andra. 
 
(Och jag äter aldrig pommes. Tycker det är skitäckligt.)
Folk som måste informera tjocka om att det är farligt att vara tjock har en skruv lös
Det tar liksom aldrig slut. Epidemin med människor som bara MÅSTE berätta för mig och andra feta att vi är nära döden. Att vi när som helst kommer att ramla omkull och bara DÖ av vår vikt. Det är här i bloggen, med svåra stora ord och länkar till diverse artiklar som rapar samma skit vi hör tusen gånger förr och det är på instagram där folk känner sig tvungna att "säga emot" för det är tydligen jätteviktigt att informera om riskerna med övervikt. 
 
Varför är oklart. Jag frågar och frågar och frågar men vet ni? Jag har aldrig fått svar på detta. "Varför måste du informera om riskerna med övervikt?" frågar jag. Men inget svar. "Vad tror du kommer hända annars?" Inget svar. Jag har ju sagt ifrån varje gång, berättat att informationen hen kommer med inte är nåt nytt alls utan att vi hört det miljoner gånger redan och att det inte gör nån skillnad för vår vikt eller fysiska hälsa. Däremot bryter det alltid ner.
 
Jag tänkte på det häromdagen, att min ångest som redan är svår har ökat markant sen jag började debattera dessa frågor. Framförallt min dödsångest. Jag tänker på det jämt. Oroar mig för att jag ska dö. Att jag, som är en frisk och stark person som sällan blir sjuk eller mår dåligt fysiskt, ska dö av hjärtstopp eller nåt annat. Att jag inte ska vakna när jag somnat. Att jag, för att jag är fet, ska dö vilken dag som helst. För även om jag vet att det inte är så det funkar, att riskerna med övervikt inte betyder att man riskerar att trilla av pinn vilken sekund som helst, så kryper det in och på. Ibland vågar jag knappt sova. Ibland gråter jag för att jag är rädd och inte vill dö ifrån mina barn. Det är förlamande och påverkar mitt liv ganska mycket just nu.
 
Och jag hade förmodligen aldrig känt så om det inte vore för alla som hela tiden måste tala om för mig att jag snart ska dö. Att min vikt och min kropp är farlig. Att jag inte kommer leva länge. Att det finns stora risker med att väga så mycket som jag gör. 
 
Men psykisk ohälsa liksom, vem bryr sig, bara fettot fattar att det är farligt att vara tjock. 
 
 
Borde jag uppsöka sjukhus och kräva att de lägger in mig? Hallå jag DÖR JU SNART!  
 
En annan sak som är viktigt att komma ihåg är att "riskerna med övervikt" inte innebär att man kommer bli sjuk. Att det finns en ökad risk för det ena eller det andra betyder inte att man kommer få det ena eller det andra. Jag säger gång på gång på gång att övervikt inte är farligt eller dödligt för det är det inte. Det är vissa sjukdomar och tillstånd som är det. Diabetes, cancer, högt blodtryck. Sånt man KAN få om man är tjock men KAN FÅ betyder inte KOMMER ATT FÅ eller att bara tjocka får det. Tvärtom så vet man att det mesta man tidigare applicerat på tjocka egentligen är genetiskt och i annat fall oftast beror på livsstil. Och en ökad risk betyder heller inte att risken har ökat med 1000% och att man garanterat kommer få det. Folk måste fatta detta. Min vikt är inte ett dugg farlig. Min vikt dödar inte. Min vikt gör mig inte sjuk. Min vikt bara är. 
 
Att de vill informera oss om våra farliga kroppar handlar dessutom bara om att de inte kan hålla inne sitt förakt. För ingen av dessa personer, inte en enda jävel av dem, skulle lalla in i bloggar eller gå fram till folk som röker eller solar eller dricker alkohol och informera dem om hur farligt detta är eller kräva av dem att de minsann måste informera sin publik om riskerna eller anklaga dem för att glofiera det ena och det andra. Det gör man bara med tjocka. 
Hallå tjocka måste ju få förnedra sig själva i tv utan att du lägger dig i

När jag vid olika tillfällen skrivit om biggest loser så har jag fått mycket kritik. Det är känsligt det där, jag vet inte vad som stör folk mest: att det inte får gotta sig åt tjocka losers eller att jag försöker "förhindra" tjocka losers från att på bästa sändningstid göra sig av med sin övervikt. Här är några exempel från tidigare tillfällen:

Eller så kan man se det som en fantastisk möjlighet för dessa människor att få professionell hjälp till ett hälsosammare liv med förmodad ökad livskvalité och längre livslängd.
Hovnarr? Freakshow? Håller inte alls med dig. Känns som att det uttalandet mer reflekterar din syn på överviktiga än att representera gemene mans syn på övervikt.
det handlar mycket om betraktarens syn på övervikt här, jag tror att övervägande del inte ser den här typen av tv som en freakshow, det har man Big brother och Geordie Shore till, utan man älskar att se människor lyckas överkomma sina rädslor och problem. Det här är feel good-tv. Inspirerande, lärorikt och uppmuntrande!
Att det skulle vara en freakshow eller dyl känns mer som att det ligger i betraktarens öga...

Personerna som är med i programmen är ju inte "lite överviktiga och vill bli av med sina extrakilon" utan det handlar ju om personer som på riktigt behöver hjälp ur ett missbruk. Därför tror jag att väldigt få skrattar åt dem.

jag måste säga att det förvånar mig att du som skriver att du själv är överviktig har så negativ inställning till att andra människor får hjälp med sin övervikt.

Mmmm klassikern: Att försöka peka ut mig som problemet, som att det är min syn på tjocka som är problemet, när jag påpekar det problematiska med den här typen av program är oärligt och naivt. Jag pratar dessutom om en samhällssyn, nej ett omfattande samhällshat och förtryck mot tjocka där program som detta, där tjocka visas upp som underhållning (för jo det är ett underhållningsprogram), ingår i förtrycket. Det är inte min "personliga åsikt eller upplevelse" som vissa kanske tror. Det är en analys som är baserad på kunskap och insikt.

Nej, JAG har inte en negativ syn på tjocka men som tjock själv så har jag en insikt i hur samhällets syn på tjocka ser ut och tar sig uttryck.  Jo, folk skrattar. De skrattar och hånar och äcklas och pekar fingrar. De kommer med råd, oombedda åsikter och rent hat.

Feelgood? Inspirerande? Kanske för normsmala människor eller tjocka med enormt mycket självhat (Vet precis hur ''peppad'' man blir när man ser andra gå ner i vikt, så peppad att man genast bestämmer sig för att svälta och späka sin kropp så man också kan bli smal och duglig och värd nånting. Lite som tjejtidningar som peppar en att ''ta tag i sitt yttre'' men som i själva verket bara skapar mer självhat)

Men jag tror många missar problemet, som jag sagt tusen gånger så är ju tjockhat och bantning så normaliserat att det blivit en del av vår kultur och vår underhållning. Det är svårt att se skogen för alla träd då liksom om ni hajjar hur jag menar. Vi är också så vana vid detta konstanta renoverande av kroppen att vi inte fattar skillnaden mellan pepp och självhat. Vi ska inte vara nöjda. Speciellt inte om vi är tjocka. Det är självklart liksom.