Att få ett annat perspektiv på övervikt är läskigt

Varje gång nån tjockaktivist försöker nyansera bilden av övervikt, den sk fetmaempidemin eller kritiskt granska den information och den fakta vi matats med så blir många väldigt upprörda. Nån menar att man "mörkar riskerna med fetma" och så är vi tillbaka på ruta ett och jag undrar; läste hen ens vad folk skriver? Varför tror alla på allt de läser i tidningarna? Nån googlar ''övervikt ohälsa'' och så sitter de på facit sen. ''Forskning visar faktiskt....'' 

Nån annan hänvisar till vården och då skrattar jag högt. (med sorg i hjärtat)

För alla som är överviktiga vet precis hur jävla inkompetent vården är när det kommer till just övervikt. Precis alla tjocka kan berätta för er om hur svårt det är att faktiskt få vård för sina faktiska sjukdomar och skador om man är tjock. Är man tjock får man nämligen nästan alltid ''diagnos fet'' och efter det så lyssnar ingen, inte doktorn, inte vården överhuvudtaget. Det händer att man blir nekad vård och mediciner. Det händer att man dör, för att man inte togs på allvar, för att läkare och vårdpersonal ser fetman först och problemet sen. 

Många sätter likhetstecken mellan övervikt och välfärdssjukdomar och det är här problemet börjar. Många feta lider av välfärdssjukdomar och då drar man automatiskt slutsatsen att det är övervikten som är boven när det i de flesta fall handlar om livsstil. Ni vet korrelation, kausalitet osv. Jag har ju skrivit om det förr. 

Nej, övervikt är inte ett hot eller globalt problem på så sätt. Inte som media framställer det. DÄREMOT! Däremot så är västvärldens livsstil det. Kosten vi äter, stressen vi utsätter oss för, bristen på rörelse och våra stillasittande vardag. Detta ska jag skriva mer om nån annan gång dock, men tills dess snälla snälla snälla sluta ifrågasätt mig och andra tjocka när vi nyanserar häxjakten på tjocka. Sluta kämpa för att upprätthålla föreställningar som skadar! 

Lyssna istället. 

Och om nån nu tycker det är obehagligt att jag och andra kroppsaktivister "mörkar riskerna med fetma" så behöver man bara klicka vidare till nästa blogg, artikel, tv-program, tidning, sajt... typ vadsomhelst för att få en trygg härlig dos av motsatsen och äntligen kunna andas ut.

T.ex Bianca Ingrossos juicebantning. Eller andra smala influensers som "tänker på sin hälsa". 

Puh, liksom. Där var det nära, tänk om en fått ett annat perspektiv på de gamla paradigmerna.

(null)

Det är ju ok att kommentera tjockas kroppar!
Såg nån smal person på nåt socialt medie som fått kommentarer om sin kost och kropp och upprört (med all rätt) sagt ifrån och kontrat med att man minsann får säga vad som helst till smala men skulle nån påpeka att tjocka är tjocka eller att de äter för mycket eller fel så "skulle det bli ett jävla liv!". 
 
Jag känner igen tankegångarna. Jag brukade också resonera så. Ifrågasätta varför det minsann var ok att kommentera smala men inte tjocka. Men sen blev jag tjock själv och några år in på den resan tillskansade jag mig massa kunskap och insikt och erfarenheter jag tidigare saknat och insett att oj vad fel jag hade. Detta är ju inte alls sant. 
 
För vet ni, det är ju helt ok dvs socialt accepterat att kommentera tjocka kroppar. Inte bara socialt accepterat, det är humor, en självklarhet, en kamp mot fetmaepidemin och viktigt för att få bukt med folkhälsan. Nåt som sker hela tiden och i alla sammanhang. Ja, tjocka får precis sådana kommentarer som smala får. Och ännu mer skit än så. Och inget helvete bryter loss. Tjocka får inte bara kränkande kommentarer kring sina kroppar utan även anklagelser och ilska riktade mot sig. Samt sämre sjukvård och lägre lön. Och det gamla hederliga samhällshatet komplett med hot emellanåt. Ja ni vet ju.
 
Dessutom: Ja, jag fick ju också sådana kommentarer om min kropp och eventuella ätstörningar samt ojandes kring "vad smaaaal du är!" när jag var smal. Men eftersom att det ses som positivt att vara smal och att man som smal älskas av samhället samt är jäkligt privilegierad på flera sätt så är det snarare en komplimang än förolämpning. (Även om jag såklart kan förstå att det känns jobbigt!) 
 
Så nu vet ni vad ni ska säga nästa gång nån rapar denna "sanning"! 
 
 
Korrelation, kausalitet och "ökad risk". Nu benar vi ut lite.
Innan jag åker till Yasuragi så vill jag bara att vi pratar lite om samband (korrelation) och orsakssamband (kausalitet). Det är nämligen relevant när man pratar om forskning och sånt. T.ex så finns det ett samband (korrelation) mellan rött kött och tarmcancer dvs att de som drabbas av tarmcancer i större utsträckning också äter kött. Detta kan man ju tolka som att hjälp rött kött orsakar cancer i tarmarna men riktigt så enkelt är det ju inte. 
 
Samma grej med att det finns ett samband (korrelation) mellan massor av sk livsstilssjukdomar som diabetes eller hjärtproblem eller liknande och övervikt. Och det kan man då - som många av er felaktigt gör - som att övervikt orsakar eller innebär en risk för just dessa sjukdomar. På samma sätt som många tror att rött kött innebär en högre risk för cancer.
 
I själva verket är det så att de som exempelvis äter rött kött också i större utsträckning äter mer annat skit. Som charkvaror fulla av nitrit och annat onyttigt. Dessutom röker och dricker köttätare i högre utsträckning. Osv. Och vi tjockisar?
 
Jo det finns ett samband mellan att vara tjock och till exempel ha den sortens livsstil som orsakar diabetes. Många tjocka rör på sig för lite och äter för mycket socker och snabba kolhydrater exempelvis. Sånt som till exempel bidrar till att man får diabetes typ 2.
 
Och detta, behöver jag tyvärr förklara, betyder alltså vare sig att alla tjocka äter sämre eller rör på sig mindre än smala. (eller att smala äter bra och rör på sig eller inte drabbas av livsstilssjukdomar) Men en större andel tjocka gör det och därför har man kopplat ihop det med de sjukdomar som livsstilen medför. Precis som man kopplat ihop det röda köttet med cancern trots att de inte alls har med saken att göra. 
 
 
Sen kan det såklart vara så att övervikt eller rött kött har en negativ inverkan på kroppens immunförsvar på olika sätt och därför gör personen mer mottaglig, det vet jag inget om, men en sak vet jag säkert och det är att "ökad risk" inte innebär att det kommer att ske eller att det är vanligt eller troligt.
 
Så varje gång ni känner att ni måste upplysa tjocka om att deras kroppar ökar risken för diabetes så kanske ni ska fundera lite på den biten, på att den risken är jävligt liten och att en tjock person som äter bra och rör på sig är ganska säker på den fronten.
 
"En ökad risk" betyder liksom inte att det är oundvikligt eller att risken ens är stor.
 
 
Ur "Kroppspanik". (Bra bok om man vill förstå mer om detta!) 
 
 
Sen kan man fråga sig vad tjocka ska göra med den informationen. Eller jo jag vet ju att smala tycker att tjocka ska börja banta med alla risker DET innebär (Har de ens funderat på de riskerna? T.ex försämrad ämnesomsättning, gallsten, ökad stressnivå i kroppen, benskörhet, ätstörningar) men det tycker inte jag är rimligt. (Fast det gör ju smala för de är ju inte intresserade av tjockas hälsa egentligen. Smal till varje pris är deras devis.) 
 
 
 
Lite intressanta samband.