feminism & genus

Missförstånd och myter kring samtyckeslagen

Hanna Fridén skrev en status om myterna kring samtyckeslagen och jag har fått en del kommentarer som uttrycker förvirring. Så jag kopierar helt enkelt in Hannas status här:

Att det råder mycket missförstånd kring en eventuell samtyckeslag är knappast en hemlighet, och mycket av detta är på grund av helt falska påståendet och orimlig paranoia från kritikers håll, och därför måste vi hjälpa till att utreda så många missförstånd som möjligt så att fler inser behovet av en samtyckeslag. Låt mig gå igenom några vanliga missförstånd.

”Men om vi har en samtyckeslag så måste ju den åtala bevisa att det fanns ett samtycke, och då kan folk fällas enkom baserat på offrets ord!”

Detta är inte sant. Rådande formulering av samtyckeslag innehåller inget förslag om omvänd bevisbörda. En samtyckeslag innebär inte att vi tummar på några rättsprinciper. När folk påstår det här så talar de om något som kallas för ”Omvänd bevisbörda” vilket är en helt annan sak.

”Samtyckeslagen kommer inte fylla någon rättslig funktion.”

Jo, det kommer den. I rådande lagstiftning så kan gärningsmän fortfarande frias trots att ett tydligt nej förekom från offret. Det senaste fallet är ett typiskt exempel på något som skulle ha fått en annan utgång om vi hade en samtyckeslagstiftning. Andra fall som vi kan nämna är följande (under 2013):

1. Kvinnan som blev våldtagen, men som efter fullbordad våldtäkt lyckades ta sig loss och slå gärningsmannen i huvudet med en stekpanna. Rätten bedömde att hennes agerande efteråt innebar att hon skulle ha varit kapabel att visa större fysiskt motstånd under våldtäkten, och därför var det ingen våldtäkt. Gärningsmannen friades.

2. Flickan som träffade en kille via nätet och de sågs för att ha sex. Flickan uttryckte tydligt både skriftligt och muntligt att hon inte ville ha analsex. Analsex var ändå något som killen tvingade på henne, och han friades trots hennes nej för att rätten bedömde att han inte förstod.

3. Mannen som utförde ett våldtäktsförsök på en transkvinna, men som friades på grund av att han trodde att det var en biologisk född kvinna. Rätten ville mena på att eftersom han inte förstod att det var en transkvinna, att brottet skulle ha varit omöjligt att utföra. Detta fall är jag inte helt säker på att det skulle ha resulterat i fällande dom om vi hade en samtyckeslag, detta kan också helt enkelt ha att göra med transfobi inom rättsväsendet.

”Men alla förstår att ett nej betyder nej.”

Nej, alla förstår inte det. Uppenbarligen. Lagar har också en annan funktion än att bara fälla folk, lagar handlar också om att skicka ut ett tydligt budskap om vad som är rätt och fel. Givetvis är det enbart rätt att ha sex med en person om alla inblandade vill, aldrig annars.

”Men om vi har en samtyckeslag, då kommer vi ju behöva skriva kontrakt varje gång innan sex för annars kan man ju bli fälld för våldtäkt!”

Nä, ingen kommer behöva skriva några kontrakt överhuvudtaget när de har sex. Detta påstående är rakt igenom fånigt. Allt sex som är ömsesidigt kommer fungera precis likadant som tidigare, och som sagt, en samtyckeslag innebär inte omvänd bevisbörda.

Vi behöver sprida så mycket kunskap om samtyckeslagen och varför den behövs så mycket som vi bara kan. Det finns många människor som skulle hålla med, bara det var så att dessa missförstånd inte fanns. Missförstånd som bottnar sig i lögner från kritikers håll, kritiker som helt enkelt inte vill täppa till dessa luckor av olika skäl. Vi ser dessa påståenden om samtyckeslagen överallt. I kvinnofientliga bloggar, i kommentarsfällt, på forum etc. Dessa lögner når också folk som inte skulle vara kritiska, för att de helt enkelt tror på orden från folk de känner. Om så många som möjligt kan på olika sätt och vis hjälpa till att utreda dessa missförstånd i alla forum de har tillgång till så vore det fantastiskt. På Facebook, Twitter, bloggar etc.

Previous Post Next Post

You Might Also Like

51 Comments

  • Reply Andreas Pettersson 15 januari, 2014 at 16:10

    Hanna Fridén har helt rätt i sak. Ändå funderar jag om inte det självklara valet vore att avkriminalisera våldtäkt helt och hållet. Sexualbrotten finns i huvudsak mest till för syns skull.

    Oavsett lagstiftningsteknik (våldsrekvisit eller samtyckesrekvisit) finns det uppenbart en så stark ovilja och oförmåga i rättsväsendet att fälla män till ansvar för sexualbrott att vi lika gärna kan sluta låtsas att våldtäkter är olagliga. Det krävs en alldeles extraordinärt klumpig och/eller våldsam gärningsman för att fällas för våldtäkt i svensk domstol. Detta skulle sannolikt inte förändras vid en samtyckeslagstiftning. En man i Sverige kan ostraffat förgripa sig sexuellt på kvinnor utan att riskera särskilt mycket så länge han avhåller sig från ett mycket kraftigt våld.

    Den övervägande majoriteten av våldtäkter begås av män som är vänner, bekanta eller lever tillsammans med de kvinnor som utsätts. Dessa män straffas i princip aldrig, och den ytterst lilla grupp män som straffas för sådan brottslighet är ofta män som på något sätt faller utanför ramarna för hur en välordnad man antas leva.

    Vad gäller den lilla minoritet av våldtäkter (10-15%) som är klassiska s k överfallsvåldtäkter finns visserligen en klart större vilja i rättsväsendet att döma dessa män till ansvar, men det sker i allmänhet inte heller, eftersom polisen ytterst sällan klarar av att utreda dessa brott och hitta gärningsmannen.

    Jag menar givetvis inte att jag egentligen tycker att en avkriminalisering är rätt väg att gå. Tvärtom. Män borde i långt högre grad än idag ställas till ansvar för sitt beteende mot kvinnor. Men det vore onekligen något befriande i att sluta hyckla och istället erkänna att vi män i Sverige är delaktiga i en accepterad våldtäktskultur som gör att kvinnor ses som öppna och tillgängliga för mäns sexualitet och maktutövning. Om vi slutade hyckla skulle både män och kvinnor tvingas erkänna den trista sanningen att våld och självförsvar är de enda motmedel som faktiskt står till buds.

    En avkriminalisering vore naturligtvis en total kapitulation inför våldet. Men det är viktigt att komma ihåg att situationen idag inte är så mycket bättre. Det känns bittert att fortfarande 2014 vara delaktig i ett samhälle med en rättsstat som vare sig vill eller klarar av att skydda alla sina medborgare.

    • Reply Jibril 16 januari, 2014 at 08:47

      Jag tänker mig att en samtyckesreglering skulle funka ungefär som en oaktsamhetslag. Typ att invändningen att han inte fattade att hon inte ville inte ska vara giltig som idag. Det är ju typ den teknikaliteten som friar de flesta skulle jag säga.

  • Reply Louise 15 januari, 2014 at 16:24

    Aftonbladets faktaruta inleds med detta:
    Fakta: Samtyckeslag
    En samtyckeslag innebär kortfattat att bevisbördan läggs på förövaren istället för på offret och att den som har sex måste försäkra sig om att partnern vill ha sex.

    • Reply Andreas Pettersson 15 januari, 2014 at 16:50

      Tiil Louise:
      Aftonbladet förenklar så mycket att det blir fel. Bevisbördan vilar alltid på åklagaren, ingen annan. Däremot skulle en samtyckeslagstiftning kunna bidra till att gärningsmannens handlande ställs i fokus för processen (försäkrade han sig om ett ”ja”?) istället för dagens situation där fokus ofta hamnar på brottsoffret (uttryckte hon ett tillräckligt tydligt ”nej”?). Men ingen som är anklagad för brott bär någonsin en bevisbörda. Att bevisa vad som har hänt är till 100% alltid åklagarens ansvar.

      • Reply Louise 15 januari, 2014 at 20:51

        Tack Andreas, det jag menade var alltså inte att detta stämmer utan att det är beklämmande att den (felaktiga) informationen får stå i samband med en sån artikel helt obestridd, som nån absolut sanning.

  • Reply Fyrtiotaggare 15 januari, 2014 at 17:03

    Tack för en hel del klargöranden som säkert många behöver. Även om jag tror mycket handlar om att åtminstone vissa som våldtar VET att de har en stor chans att komma undan. Så för jävligt men sant!!

  • Reply Dildobert 15 januari, 2014 at 17:51

    Jag tror ju inte att det handlar om att förstå ett nej. Klart som fan att de fattar att nej betyder nej. Men det innebär ju inte att de inte gör det ändå.

    30 års tjatande om att män ska ta ansvar medans kvinnor ska ta mindre ansvar för att bli våldtagna än barn. Du vet – ”prata inte med främlingar” ”åk aldrig bil med någon du inte känner” har inte funkat.

    Det sker fler våldtäkter nu än då och det enda det har lett till är att skrämma upp kvinnor, polarisera mellan könen och sprida manshat.

    Att lösa det så här är som att försöka släcka en eld med en dunk bensin. Det funkar inte.

    Begås våldtäkter? Absolut, och det är vidrigt. Men det begås liksom mord också – och av samma anledningar. En del skiter i lagen. Eller tror du att vi kan stoppa mord genom att föra samma retorik som vid våldtäkter också?

    • Reply Johanna 15 januari, 2014 at 19:39

      Men seriöst? Skillnaden mellan dessa är att en person som åklagaren bevisat dödat en annan människa inte kan undslippa ansvar med hänvisning till att hen trodde att mordoffret ville bli mördad. Vid våldtäkt kan du dock hänvisa till vad du TRODDE den andra ville/INTE FATTADE att personens nej verkligen var nej eller att du är allmänt dum i huvudet vad det verkar. Men vi kanske ska införa det vid mord med? ”Jag trodde hen ville bli mördad, hade hen bara tydligare sagt nej hade jag ju fattat men det var så svårt att höra genom munkaveln så jag trodde verkligen hen var med på det!”

      • Reply Rebecca 15 januari, 2014 at 22:18

        <3 (istället för +1) till Johanna!

      • Reply Dildobert 16 januari, 2014 at 00:15

        Du har aldrig hört talas om euthanasi, eller hur?

        Jo – rent tekniskt sett så kan det vara ett försvar att offret ville 😉 och helt fullt lagligt dessutom. Nu är det såklart mycket svårare att bevisa våldtäkt än mord. Däri ligger skillnaden.

        • Reply Johanna 16 januari, 2014 at 12:44

          Du jämför alltså att genom passivitet förkorta en redan döende människas liv med våldtäkt!? Så för män är det en passiv handling att penetrera någon mot hens vilja men en aktiv att låta bli!? För aktiv (till skillnad mot passiv) dödshjälp är INTE lagligt i Sverige, och om du däri även lägger mord så är det samma sak.

          • Anna 16 januari, 2014 at 13:06

            Och om man däri även lägger till att man i Sverige inte får tvinga på patienter vård som de inte vill ha såvida de inte omfattas av LPT eller dylik lag. Så om en patient säger ”jag vill inte ha cytostatika” och man som läkare säger ”du måste ta cytostatika” så har man brutit mot lagen och kränkt patientens autonomi.

  • Reply vadtrorni 15 januari, 2014 at 18:17

    Detta kanske är en helt löjlig tanke, men kanske något för framtiden. Alla kvinnor skulle kunna få ett larm utrustat med GPS och 3G-uppkoppling. Som sedan ger larm till väktare/polis för utryckning. Jag skulle kunna tänka mig en skattehöjning för att det ska finnas ekonomi för detta. Tekniken finns idag också säkerligen för att detta skulle fungera. Ha larmet i ett armband eller något som inte går att ta av. Skulle nog skrämma de flesta att inte ens tänka på att begå något brott.

    Jag inser att det kanske låter extremt, men jag säger varför inte? Jag förstår att det kanske skulle kunna användas i andra lägen och det blir ohållbart. Men jag tror ingen skulle använda detta felaktigt då det skulle ge trygghet till alla. Och de gånger de är falsklarm, låt oss skattebetalare ta den smällen, vem bryr sig om det i en viktig sak.

    • Reply When Darkness Falls 16 januari, 2014 at 09:22

      Det låter inte det minsta extremt. Vad som däremot låter extremt är att män inte anses kunna dömas för våldtäkt för att de inte menade att våldta. Jag kanske skulle ta och skära kuken av några män? För om jag inte menade att skära av dem penisarna så ska jag gå fri. Jag har i alla fall hört att det finns män som tycker om att få kukarna rispade med kniv. Så om jag ”råkar” rispa lite för djupt så att penisen faller av t ex, då hade jag inte uppsåt. Och då är det faktiskt jätte-jätteproblematiskt om kvinnor börjar dömas för avskärning av kuk när de inte menade det.

    • Reply kvinna 16 januari, 2014 at 09:31

      Detta hade inte fungerat i praktiken. För det första, så har de allra flesta gps-sändare på sig redan (telefoner) där de kan ta kontakt med väktare/polis. Kan någon hindra dig från att ringa så ska nog denne någon kunna hindra dig att trycka på andra knappar också. För det andra, antalet omenade tryckningar skulle vara enormt. Speciellt om det ska vara mycket enkelt att vidröra det. Vilket i sin tur skulle leda till pojken och vargen och ingen som kommer någonsin. För det tredje, ifall vi skulle ha en sådan lättupptaglig gps-signal hela tiden skulle det kunna användas till att spåra varenda kvinna, vilket känns minst sagt oetiskt. Så, nej. Fin tanke, men det skulle inte fungera i verkligheten.

      • Reply When Darkness Falls 16 januari, 2014 at 10:23

        Det är skillnad på att slå på en mobil och nå polisen än att ha ett gpsarmband med larmfunktion. Hanteringen av ”omenade” tryckningar hade inte varit mycket till problem. Det kunde funka som det gör med larm på industrier osv. Råkar man utlösa larmet i onödan ringer väktare upp dig, eller du ringer upp dem, eller använder en återställningsfunktion inom några sekunder. Ifall ingen svarar och larmet fortsätter gå kommer väktare att söka upp larmets ursprung. När sedan farobilden ser ut som den faktiskt gör för kvinnor, hade det här kunnat fungera både säkert och praktiskt.

        And BTW, sure fillifjärta att du är en kvinna.

        • Reply Erika 16 januari, 2014 at 11:31

          Vi har den här typen av larmfunktion på telefonerna på mitt jobb, pga överfalls/rånrisken vi utsätts för. Efter en kortare period av justering fungerar det utmärkt, antalet felaktiga larm är i det närmsta obefintligt. Däremot har det gjort det extremt mycket lättare att få kontakt med väktare när det behövs!

          • When Darkness Falls 16 januari, 2014 at 11:41

            Min man har detsamma på sitt jobb trots att det inte finns någon större farobild för de anställda, det är snarare för att skydda fastigheten. När samma skydd skulle gälla kvinnors fittor och liv ses det däremot som problematiskt, för att inte säga omöjligt. Och naturligtvis oetiskt, för hur skulle männen då kunna fortsätta sin våldsamma och aggressiva framfart? Jag tror de blir lite ledsna i penisen när de tänker på att de kanske inte kommer kunns runka av sig som de vill i kvinnors kroppar längre utan konsekvenser.

      • Reply mogwai 30 januari, 2014 at 10:11

        Man kanske borde införa rätten att bära vapen eller annan självförsvars utrustning. Våldtäktsmännen kanske inte vågar begå våldtäkt om dom riskerar en kniv i buken?

    • Reply Blaha 17 januari, 2014 at 14:24

      Jag kan tycka att tanken är god, men har tyvärr svårt att se hur det skulle fungera i praktiken. Inte heller skulle jag känna mig bekväm med att bära ett larm hela tiden, jag skulle lätt råka slå på det ofta.

      Dessutom kan jag tycka att ett sådant armband i så fall även skulle tilldelas andra utsatta grupper och då blir det en enorm kostnad för samhället.

      Något jag skulle propagera för är att kvinnor i större utsträckning får lära sig självförsvar, detta kan introduceras i skolan genom att kampsportsklubbar besöker skolidrotten, lär ut och inbjuder elever till att komma och prova.

      Kampsport borde överhuvudtaget fler föräldrar uppmuntra sina barn till att åtminstone prova, att kunna försvara sig när det krävs är inte bara viktigt och nödvändigt, att kunna försvara sig stärker även självförtroendet och skapar en inre trygghet som ett larm inte kan ge.

      Och på tal om larm, om man känner sig otrygg när man går ut finns det överfallslarm, vet att dom delats ut gratis i olika sammanhang. Jag vet, dom skickar inte iväg någon larmsignal utan tjuter bara jävligt högt. Känns som att man borde kunna kombinera detta med GPS och larmuppkoppling. Så jag tycker inte du är inne på helt fel spår, problemet jag ser är att jag inte tycker samhället ska bekosta detta.

      • Reply Tess - Manshatare just nu 17 januari, 2014 at 19:24

        Men om larmen skulle finnas och ges till kvinnor (och ev. andra utsattta grupper) och förhindra våldtäkter och övergrepp så skulle samhället spara en massa pengar på minskade kostnader på annat håll
        tex. skulle färre behöva uppsöka sjukhus för vård, AVK, psyket, polisen m.m
        för att inte tala om att färre skulle behöva sjukskriva sig, förlora jobbet, hoppa av utbildningar m.m
        och inte minst skulle kvinnors lidande minska!
        dessutom skulle troligen många fler bli dömda och det skulle innebära att dom sitter i fängelset och inte kan våldta flera (fängelsekostnaden skulle jämna ut sig med allt det kostar för ev. offer annars)
        är inte det värt lite pengar från samhället?

        • Reply When Darkness Falls 18 januari, 2014 at 09:20

          +100 på detta, särskilt sista meningen: är inte det värt lite pengar från samhället?

          Hell yeah säger jag!

        • Reply Blaha 19 januari, 2014 at 20:23

          Och ev? Jag tycker att ska det finnas ett sådant larm ska alla ha ett, samhället ska inte gå ut och bedöma vilka som är utsatta, är lätt hänt att många som skulle behöva ett skulle bli utan.

          Nej, jag tycker fortfarande det inte är värt det. Vi talar inte om lite pengar heller, skulle bli väldigt dyrt att dela ut dom, risken finns att samhället skulle tvingas göra besparingar på annat. Lägg hellre pengarna på sjukvård och ett fungerande rättssystem.

          Jag är inte heller intresserad av ett sådant larm, av flera skäl. Ett av skälen är att dom lätt kan missbrukas för att spana och spåra privatpersoner i felaktiga syften.

          Det andra är att jag inte känner något behov av ett sådant larm, och jag tror risken är överhängande att jag skuldbeläggs om jag som kvinna inte bär ett sådant larm. Jag vill inte bli sedd som ömtåligt gods som måste skyddas jämt. Har alldeles för många gånger blivit överbeskyddad och ifrågasatt för att jag gått hem i mörkret, själv berusad.

          Dessutom finns det alla möjligheter att fixa ett larm själv, hört att det ska finnas appar att ladda ner som fyller samma funktion. Tror det skulle vara bättre att påverka mobiltillverkare att göra appar av denna typ mer lättillgängliga. Kanske att det fanns färdiginstallerat på mobilen.

    • Reply Amanda Gun 21 januari, 2014 at 16:15

      Tänkte säga att vi borde sätta en på män istället, så slipper kvinnor än en gång ta ansvar för det män gör!

      Står fortfarande fast vid grundtanken, men inser att det vore begränsande eftersom nu är det ju inte så att det bara är män som våldtar bara kvinnor. Vi kanske kunde sätta en på alla istället och så piper den till om man håller på att våldta någon. Om man redan bedömts vara i riskzonen för en våldtäkt (till exempel om man redan är dömd för våldtäkt eller annat våldsamt beteende) kan de lägga in en högprioriteringsnotis om just de larmen 🙂 taco hej

    • Reply Klara 22 april, 2014 at 19:32

      Här kommer ett extremt sent svar på din kommentar..
      Men då skapar vi ju verkligen en ytterligare bredare klyfta mellan könen? ”Det här ska KVINNOR ha för att MÄN möjligtvis anfaller oss!” Jag förstår absolut tanken med det du säger och jag har själv tänkt i de banorna tidigare, men insett senare att det blir väldigt problematiskt. Ska våra barn då delas upp i tjejer och killar för att tjejer ska få ha en gos-sändare för att killarna kan attackera tjejerna. Vad ger det för intryck på både de som får gps-sändarna och ”de hemska förövarna” som faktiskt kanske kommer att överfalla? Offerkoftan tas på och den är svår att plocka av sig många gånger. Det blir så extremt tydligt vad som förväntas av de båda könen. Så nej, jag rådissar den idén!

    • Reply Klara 22 april, 2014 at 19:54

      Vi måste förhindra att det ens kommer till den punkten. Ens försöken till våldtäkt. Vi måste börja tidigare, personal inom förskola, skola osv behöver utbildning inom genus för att vi från start ska ha samma utsättningar, oavsett kön, sexuell läggning, hudfärg osv. Där ligger problemet vi måste tacklas med. För att skapa trygga, fria och korrekt tänkande individer krävs det att vi jobbar med det från start.

  • Reply Elin 15 januari, 2014 at 18:30

    Mycket bra förklarat! Jag är klart för en samtyckeslag själv och jag skulle inte ens bry mig om man faktiskt var tvungen att skriva kontrakt.

    • Reply Blaha 19 januari, 2014 at 20:36

      Jag skulle bry mig – för det skulle innebära att en statlig förvaltning satt och kontrollerade kontrakt över vilka jag legat med. Jag skulle börja ligga illegalt om så var fallet.
      Men det kvittar, för det är inte vad man vill uppnå med samtyckeslagen. Det handlar om att man ska kunna få stöd och hjälp om något skulle hända.

  • Reply Kim 15 januari, 2014 at 19:09

    Jag förstår inte helt kring det med omvänd bevisbörda. Är det någon som kan förklara tydligare vad det innebär?

    • Reply Josefin 15 januari, 2014 at 23:43

      Omvänd bevisbörda innebär att det inte är upp till åklagaren att bevisa att person A är skyldig utan att det är upp till person A att bevisa att hen är oskyldig.

      • Reply Dildobert 16 januari, 2014 at 00:30

        Vilket är i princip omöjligt. Speciellt kring något som redan har hänt.

        Ta något enkelt t.ex. som att bevisa att du inte har ägt en turkos blomkruka. Kan du bevisa det? Tänk nu att du har någon som insisterar på att du har haft en turkos blomkruka. Och att du kommer hamna i fängelse såvida du inte kan bevisa att du inte har ägt en turkos blomkruka.

        Det är omvänd bevisbörda.

        Har funnits förrut i tiden – ta salem och häxbränningarna till exempel. Om de inte kunde bevisa att de inte var häxor…

  • Reply Natalie 15 januari, 2014 at 19:17

    Jag vet inte hur många fler förövare som kommer få straff pga detta. Ord står fortfarande mot ord. Men om det kan hjälpa ett endaste offer att få upprättelse så tycker jag att det är en bra idé. Men vi måsta göra mer. För att killar ska sluta våldta. Bättre sexualkunskap i skolan. Jag tror att många vuxna människor inte ens VET vad en våldtäkt är. Att de fortfarande tror att det är den äckliga gubben som står gömd bakom ett träd för att hoppa på en tjej som kommer gåendes själv på kvällen.

  • Reply Ankan 15 januari, 2014 at 22:44

    Jag är mycket positiv till en samtyckeslag.

    I många fall av sexuellt umgänge skulle samtycket ske genom vad som på juristspråk heter konkludent handlande. Det betyder ungefär att man visar sitt samtycke genom att besvara en aktivitet med en motsvarande eller något stegrande aktivitet. Stefan pussar Angelica, Angelica kysser Stefan. Stefan tar av Angelicas BH och hon tar av Stefans brallor. Etc.

    Annat samtycke än genom konkludent handlande skulle i bara behöva inhämtas när ens partner är passiv.

    När partern inte besvarar med en aktivitet, ja då finns det väl anledning att fråga om partnern verkligen vill mer. Svarar partnern ingenting alls så bör det enligt min mening vara straffbart att ”köra på”. Vilket det inte är idag.

    En fråga som aktualiseras i händelse av att vi får till en samtyckeslag är hur långt samtycket i frånvaro av uttrycklig precisering härom ska anses sträcka sig, både i tid och i aktivitet. Låt säga att en aktiv partner håller på att klä av en helt passiv partner, och den passive svarar ”ja” på frågan ”vill du?”. Är det då rimligt att anta att den passive samtyckte till vilken sexuell aktivitet som helst till dess hon säger nej? Eller bara till att klä av sig? Eller till ”sådant sex som med hänsyn till de samlade omständigheterna får antas underförstådda vid formulerandet av frågan”? (Hur man nu kommer fram till det… )

    För att domstolarna ska ha en rimlig chans att kunna utröna hur lagen ska tolkas i denna del torde det krävas en del klargöranden härom i förarbetena. Givetvis kommer det ändå att dyka upp situationer som man inte lyckats förutse när man skrev förarbetena (så är det i stort sett alltid med lagstiftning), men jag tror inte på något sätt att det är omöjligt att få till något som de flesta av oss kan acceptera som ganska vettigt.

    Enligt min mening är dock skälet till samtyckeslagstiftning inte att åstadkomma fler fällande domar (och som framgår nedan tror jag inte heller att det skulle ske i nämnvärd utsträckning).

    Skälet är istället att från samhällets sida tala om vad som är okej och vad som inte är det. Idag anses som bekant den som tiger samtycka. Presumtionen är alltså att kvinnans vagina är tillgänglig, och det ankommer på kvinnan att med tillräcklig emfas klargöra att så inte är fallet. Undantaget är att hon befinner sig i hjälplöst tillstånd, men då måste också den som vill ha sex med henne förstå att hon befinner sig i ett hjälplöst tillstånd.

    Lagen ger härvid en ytterst tydlig moralisk signal att det är helt okej att ha sex med någon som inte protesterar tillräckligt (bara denne inte är avsvimmad). I linje med detta anser många killar att de inte gör något fel om de testar att ”överraskningspenetrera” utan att fråga först. Har hon inte sagt nej så är det helt enkelt varken ur lagens eller många unga mäns synpunkt någon våldtäkt när man testar att stoppa in kroppsdelar i en tjej som ännu inte protesterat.

    Vi måste naturligtvis ändra på detta och den naturliga lösningen torde vara att införa en uttrycklig samtyckeslagstiftning.

    Min tro och förhoppning är alltså att en sådan lagstiftning skulle ändra synen på vad som är okej, eller om man så vill, vad som krävs för att konstituera vad vi i folkmun kallar våldtäkt. Och som följd av detta, att färre kvinnor ska utsättas för i dagsläget fullt lagliga övergrepp. För väldigt många män vill nog faktiskt inte bryta mot normerna, och då är det såklart viktigt att dessa är vettiga.

    Däremot har jag svårt att se att en samtyckeslag skulle ha någon större inverkan när det väl gått till rättegång.

    När samtyckeslagstiftning marknadsförs så exemplifieras det ofta med ett antal existerande domar som hade fått en annan utgång om vi hade haft samtyckeslagstiftning. Tyvärr tror jag att det görs ett tankefel här. Det är helt enkelt ingen vågad gissning att de som är åtalade för våldtäkt skulle anpassa sin version av förloppet till den förändrade lagstiftningen. Idag krävs det ju inte något visat samtycke, och då har ju den tilltalade krasst sett inte någon anledning att ens ljuga på denna punkt. Imorgon kommer det – förhoppningsvis – att krävas visat samtycke, och då kommer de tilltalade lika säkert som amen i kyrkan att hävda att kvinnan uttryckt samtycke. Att utgå från att de misstänkta gärningsmännens beskrivningar av händelseförloppen skulle se likadana ut som idag, och att det därför skulle gå att fälla många som idag blir friade, är knappast realistiskt. Fortfarande kommer ord stå mot ord och åklagaren att vara ensam om bevisbördan.

    Avslutningsvis tycker jag lika illa som alla andra om att det är så svårt att beivra våldtäkter.

    Men det ligger nog tyvärr till stor del ”i sakens natur”. Detta eftersom det är så oerhört svårt att förebringa någon annan bevisning än en stridig muntlig utsaga.

    Inom straffrätten tycker man helt enkelt att det bör vara nära nog uteslutet att det gått till på annat sätt än enligt åklagarens gärningsbeskrivning för att det ska bli en fällande dom. Detta gäller hela vägen från postrån till östermalmskille som sadistknullar överförfriskad partytjej.

    Att ha lägre beviskrav vid våldtäkt än vid snatteri vore knappast rimligt. Och att anmälda våldtäkter med all sannolikhet nästan alltid är riktiga våldtäkter kan ju naturligtvis inte utgöra något bevismedel i det enskilda fallet. Och det är tyvärr sällan enkelt att närapå utesluta att den tilltalades version är påhittad. Och att då regelmässigt fälla ”var tredje” för att skapa något slags rättvisa tycker nog de flesta vore otänkbart.

    • Reply Josefin 15 januari, 2014 at 23:41

      Verkligen en intressant och givande kommentar! Men jag undrar en sak om det här med lagstiftning som signal med hur samhället ser på ett brott – om jag har förstått det hela rätt så brukar lagstiftarna inte vilja stifta lagar som ska fungera just som ”moralkompasser” (hur välbehövliga de än må vara) utan främst för att täppa till upptäckta ”hål” i lagstiftningen/för att få ett effektivare rättsystem, så om en samtyckeslagstiftning inte skulle leda till nåt av det hur troligt skulle du då säga att en framtida samtyckeslagstiftning de facto är? Brottsrubriceringen ”kvinnomisshandel” föregicks väl iofs av ett liknande politiskt arbete men fyller ju en större rättslig funktion då den dels satte fingret på ett brott som lätt försvann mellan stolarna och dessutom fyller en – hemskt nog – statistiskt viktig funktion, kan man likna förutsättningarna den rubriceringen hade att bli verklig lag med samtyckeslagstiftningen?

    • Reply [bnw] 16 januari, 2014 at 13:55

      Wow, fantastiskt inlägg! Nu förstår jag helt vad det handlar, detta som tidigare har känts rätt luddigt och vars nytta inte har stått helt klar. Men nu är jag på tåget. Tack!

  • Reply Hanna Fridén 16 januari, 2014 at 03:36

    Andreas:

    Du är en rakt igenom vidrig person och inget du säger har någon typ av vett överhuvudtaget. Jag anser att folk som du borde låsas in ett förebyggande syfte.

  • Reply Hanna Fridén 16 januari, 2014 at 03:45

    Andreas:

    Kan inte du och jag mötas IRL? För jag vill se dig ansikte mot ansikte och skälla ut dig jävligt hårt. Min E-postadress är hannafrid@hotmail.com

    Om du inte vill: Så håll käft, fegis.

    • Reply When Darkness Falls 16 januari, 2014 at 09:07

      Äntligen! Vet du hur skönt det är att se en kvinna bli så här förbannad och mena allvar med allt det där fina feministpratet de flesta av oss praktiserar? Tack underbara människa! <3

      Nu hoppas jag bara att nästa man som struntar i att få ett ja från en kvinna och med våld runkar av sig i hennes kropp för att han vet att han kan och för att han inte bryr sig ett jävla förbannades skit om kvinnor, får en jävla STEKPANNA I GJUTJÄRN I SKALLEN!!!!

  • Reply When Darkness Falls 16 januari, 2014 at 08:57

    Heja dig Lady Dahmer! Och smällpuss på kinden 🙂 (Angående kommentarerna du tog bort) <3

  • Reply Gutterflower 16 januari, 2014 at 12:52

    Läste den här artikeln på DN och vet inte om jag ska skratta eller gråta. Blir för mig helt surrealistiskt att läsa mitt i alla debatter om sexism, könsroller, våldtäktskultur osv…

    http://www.dn.se/insidan/pa-spaning-efter-den-inre-mannen/

  • Reply Ella 16 januari, 2014 at 13:45

    http://www.dn.se/insidan/pa-spaning-efter-den-inre-mannen/

    Alltså fan…blir så jävla matt att jag inte vet vart jag ska ta vägen?!

  • Reply Vad innebär en samtyckeslag rent konkret? | Lady Dahmer // Postpatriarkal Feministfitta | 16 januari, 2014 at 15:14

    […] gärna inlägget som Hanna Fridén skrev om myter kring samtyckeslagen. Har jag missat […]

  • Reply Alexandra 16 januari, 2014 at 16:22

    Är det någon som vet var jag kan hitta lagförslaget om samtyckeslag? Hur man än googlar verkar det vara osynligt.

  • Reply Eva 17 januari, 2014 at 15:16

    Hej! Finns det ett färdigt lagförslag formulerat och i så fall var? Jag vill gärna läsa en lagtext och ta ställning till vad det skulle innebära.

  • Reply Qvinna med Q 18 januari, 2014 at 11:11

    Missförstå mej inte nu, för naturligtvis är ett nej alltid ett nej. Den som missbrukar det ska förstås sättas dit.

    Men nej, det som förundrar mej är hur vissa kvinnor tänker. Om och om igen läser man om samma scenarion; Kvinna följer med okänd man hem, kvinnan är med på noterna ända tills det blir dags för samlag. Då, först då stoppar kvinnan. Naturligtvis har man som kvinna (eller man) rätt att säga nej även fem i tolv, men hur tänker man som kvinna? Varför i H%¤#¤e följer man med män man inte känner hem överhuvudtaget? Det är ju inte direkt höjt i dunkel vad som kan ske om man gör det.

    Kanske borde man lägga mer resurser på att informera (för det behövs tydligen!) kvinnor vad som faktiskt kan hända om man följer med en okänd man hem. Trots att det stått i tidningarna hundratals gånger om kvinnor som blivit våldtagna fast dom sagt nej i sista sekunden, så fortsätter kvinnor följa med dessa potenta väldtäktsmän(?) hem ändå. Varför undrar jag?

    • Reply Lady Dahmer 18 januari, 2014 at 11:18

      det är inte farligt att följa med okända killar hem alls. De flesta killar våldtar inte. Jag har följt med samt släpat hem ett okänt antal killar jag inte känner i mina dar. Har aldrig hänt nåt otrevligt. Jag gifte mig med en av dem.

    • Reply Maria 22 januari, 2014 at 07:46

      Några dagar senare, men vad fasiken. Du hamnar i ditt resonemang på att lägga över ansvaret för att inte bli våldtagen på kvinnan. Det är fel. Det är inte upp till kvinnan att inte utsätta sig för riskfyllda situationer som kan resultera i våldtäkt – det är upp till mannen att inte våldta, punkt.

      Jag har varit en sådan tjej som följde med killar hem, och jag har blivit våldtagen en gång. De andra gångerna var det helt och hållet samtycke – vi ville båda ligga helt enkelt. Jag tycker snarare att det var den killen som våldtog mig som var en idiot, än att alla andra var snälla för att de inte våldtog mig.

      Och sedan har vi ju som exempel den där mannen för 6 år sedan som jag, full som satan, följde med hem på efterfest. Jag hade haft svårt att göra det motstånd som enligt rätten krävs, jag var inte i hjälplöst tillstånd då jag kunde bara prata. Han kunde alltså gjort vad han velat med mig och antagligen inte blivit dömd (om jag ens hade vågat anmäla och ta den förnedringen i rätten OCKSÅ).Han gav mig mat och bäddade ner mig, vi somnade och höll i handen. Vi gifter oss i sommar. Jag vägrar gå runt och tro att han på något sätt är unik i det han gjorde. Det finns fler sådana män. Och det är riktiga män för mig.

  • Reply Blaha 19 januari, 2014 at 20:02

    Nej, jag tycker fortfarande det är fel väg att gå. Jag är inte intresserad av ett sådant armband, av flera skäl. Ett av skälen är att dom lätt kan missbrukas för att spana och spåra privatpersoner. Det andra är att jag inte känner något behov av ett sådant armband, och jag tror risken är överhängande att jag skuldbeläggs om jag som kvinna inte bär ett sådant armband. Dessutom låter det oerhört dyrt att dela ut dessa till en stor del av befolkningen. Lägg hellre pengarna på sjukvård och ett bättre fungerande rättssystem.

    • Reply Blaha 19 januari, 2014 at 20:09

      Det här inlägget kan tas bort, min mobil fick en knäpp och det hamnade fel.

  • Reply Angelica Levin 20 januari, 2014 at 09:29

    Hej!
    Har du länkar till artiklar om dessa fall? Skulle vilja använda dom i ett skolarbete!

  • Reply kh 7 december, 2016 at 14:56

    Finns det någon länk till nämnda artikel om förslag till en samtyckeslag.

    Jag håller med att det finns ett stort problem med våldtäkt riktad mot huvudsakligen kvinnor i samhället. Dock kan det finnas ett par hinder för detta förslag, nämnligen oskuldspresumption (https://sv.wikipedia.org/wiki/Oskuldspresumtion) samt att bevisbördan alltid faller på åklagaren (https://lagen.nu/begrepp/Bevisb%C3%B6rda). Utan att veta detaljerna i förslaget kan jag se flera problem redan nu, den första frågan är blir det enklare för åklagaren att bevisa att det saknas samtycke och leder det då till fler rätta domar (mer skyldiga åker dit och mindre oskyldiga blir felaktigen straffade)? Svåra frågor men man bör ta hänsyn till sånt innan man beslutar sig för .

  • Leave a Reply