Lady Dahmer

Penntricket #13 "Abort med plusmeny"
Abort. Denna glödande kolbit som folk aldrig tycks sluta debattera. Är det mord? Är det inte mord? Är det mord ibland, till exempel om mamman är en  jävla hora som borde hållt benen ihop fast inte mord om det är en oskyldig fin tjej som kanske blev våldtagen eller iallafall hade den goda smaken att skydda sig? Ja ni kanske anar vad jag tänker och tycker om detta heta ämne. Eller kanske allra mest om abortmotståndet. 
 
I veckans avsnitt så snackar vi abort men också kvinnans kropp. Ja cisnormativt och könsbinärt men ciskvinnans kropp och biologi har varit föremål för förtryck i tusentals år och det kan inte och SKA inte raderas för att vi fått mer kunskap om könsidentiteter. När man pratar om det historiska kvinnoförtryck som sträcker sig hela vägen fram till vår tid så behöver man tala ur ett binärt könsperspektiv. Män v.s kvinnor. Mäns makt över kvinnor. Mäns kontroll över kvinnor och kvinnors kroppar. För det är så det har sett ut historiskt. Kvinnans kropp har alltid varit politisk. Den har smusslats undan, kuvats, späkts, fängslats och stympats. 
 
Kvinnor har traditionellt fött barn och detta har man velat kontrollera och det påverkar dagens abortdebatt. Stympandet av fittan har handlat om att stympa kvinnor, kontrollera deras sexualitet och deras kropp. Och även idag får kvinnor sämre sjukvård.  Vi är ju bekanta med hur förlossningsvården ser ut idag och att de skador som uppstår i kvinnors underliv i samband med födandet inte tas på allvar. Kvinnor lever med permanenta skador och får finna sig i det.
 
Och så vidare. Lyssna på veckans avsnitt och berätta vad du tänker!
 
 
Rör fan inte vår aborträtt! Natashja och Cissi pratar om medeltida synen på kvinnors kroppar som kärl, om lobbyism som vill ta ifrån oss basala kroppsliga rättigheter och Handmaid's Tale-ismen. Om män som sprutar och sticker, om idiotin med "juridisk abort" och om skulden. Alltid denna jävla skuld. Lyssna och njut av ilskan.
 
Lyssna HÄR (iTunes/Podcaster), HÄR (Acast) eller HÄR (Soundcloud). 

Och dela, följ och tyck GÄRNA till om det jag och Cissi snackar om! Alla ni engagerade lyssnare sporrar och inspirerar oss massor. Glöm inte att hashtagga #penntricket i sociala medier!

Jag är en curlingmorsa
Om vi fortsätter på sidospåret uppfostran och föräldraskap, eller allra helst det sistnämnda för jag tänker att det är föräldraskapet som är det viktiga. Inte uppfostran. Grejen är att de flesta, när man pratar uppfostran, menar det gamla goda auktoritära sättet där barnen ska sättas på plats och "veta vad som gäller". Gärna ska man ta i på skarpen och ha tydliga regler och ganska sällan pratar man om att möta barnet eller se till hens behov av att bli sedd och hörd. I sverige har vi som tradition att vara mer antiauktoritära men jag märker en trend där detta ifrågasätts och jämförs med curling, nåt som är nåt helt annat. 
 
Jag är dock en curlingmorsa tror jag. Inte för att jag försöker utöva ett föräldraskap som går ut på att lyssna på barnen (för det tror jag bara gagnar barnen) utan för att jag inte klarar av att se barnen besvikna eller ledsna så jag "sopar banan" på olika sätt emellanåt och måste aktivt tvinga mig själv att låta barnen göra fel, bli ledsna eller besvikna på olika sätt. Inte täcka upp. Inte rädda alla situationer.
 
Det är skitsvårt för jag har ju min egen barndom i bagaget och det var fyllt av ångest och misstag, besvikelser, ensamhet och magont. Jag minns exakt känslan. Och det ger mig svår ångest idag vid tanken på att mina barn ska känna detsamma, men då måste jag påminna mig om att det inte är samma sak alls. Men det är svårt.
 
Så jag curlar. Men att curla betyder inte att man inte lär barnet nåt. Eller att man låter dem komma undan med dåligt beteende. Eller vadå "komma undan"? Vad betyder det egentigen? Det låter så.... auktoritärt. Som att de ska bestraffas. Känna av det. Minns ni debatten där med Läckberg när hon sa att straffen ska kännas ordentligt för annars lär sig ungarna inte? Det tycker jag låter obehagligt på nåt sätt även om jag fattar att hon inte är en elak eller dålig morsa och att hennes barn inte far illa. 
 
Lösa tankar men jag tänker mycket på sånt här. Jag har ju skrivit tidigare att jag vet precis hur man är en dålig morsa och hur man gör fel, för där har jag haft massvis med förebilder. Men när det kommer till att göra rätt, då famlar jag i mörkret. Där har jag inget facit. Där har jag inga förebilder. 
 
Underbara Clara skrev ett debattinlägg om curlade barn för nåt år sen. Ni minns kanske. Ett stycke slår extra hårt i magen och det är väl med den erfarenheten som jag bygger mitt eget föräldraskap: 
 
Det stora problemet vi borde prata om är inte curlade medeklassbarn utan alla barn man bara önskar kunde få uppleva curling. Någon enda gång. Att deras föräldrar kunde ha resurserna att sopa banan för sina barn lite mer. Packa en matsäck, hjälpa med en läxa, ställa fram frukost, lyssna färdigt, gå på ett föräldramöte, vara klassförälder, leka, tjata, skjutsa och hämta från aktiviteter och sitta uppe och vänta sent om natten. Sådant där som är självklarheter (och kanske bortskämdheter för många) men som för andra barn är en ouppnåelig dröm. Därför att deras föräldrar av olika anledningar själva har det jobbigt.
 
En ouppnåelig dröm. Precis så. Jag var det där barnet. 
 
 
Stöd oberoende gnäll eller iallafall mitt feministiska arbete
Godmorgon! Här kommer en påminnelse på begäran:
 
Vad är det Lamotte säger? "Stöd oberoende journalistik"? Aja men då ska jag inte vara sämre: stöd oberoende gnäll eller nej förlåt, oberoende norm- och samhällskritik. Nä men skämt åsido, tycker man om det jag gör, det jag skriver, aktivistar, debatterar och bråkar för så kan man stötta mig genom att swisha en slant eller två till: 

0736815778  

Det här är såklart helt frivilligt och jag kommer inte sluta blogga annars men det kommer rent krasst ge mig mer (ekonomisk) frihet, mer (ekonomisk) självständighet, mer (ekonomisk) trygghet. Ett fuck-you-kapital som är mitt. Det kommer också hjälpa mig hålla det redaktionella materialet på alla mina plattformar fritt från reklam och spons samt möjliggöra att jag kan fortsätta med det jag gör lite längre! 

Kanske använder jag pengarna till nåt viktigt. Kanske köper jag en till växt? Eller så köper jag tio påsar gifflar. Eller så lägger jag undan dem till en regnig dag. Vem vet?!

PS. Jag kommer givetvis deklarera varenda liten krona och betala skatt som alla andra!

 
Nu är swishbidrag inte en inkomst på samma sätt som vanlig inkomst är eftersom att den dels är beroende av andras välvilja och dels inte vare sig säker eller stabil. Inget pensionssparande bidrar den till heller.
 
MEN! 
 
Ni fattar inte vilken skillnad det gör. Jag tror inte ni fattar faktiskt. Men det gör skillnad. Kanske allra mest för mitt mentala välmående. Det blir lättare att andas. Mindre press och stress. Mindre ångest över vad jag bidrar med och mindre skam över min förmåga. Nån dag ska jag prata mer om detta. Men inte nu. Men jag kan släppa mycket av detta, iallafall tillfälligt. ❤ 
 
Hoppas ni har en bra dag iallafall och att er semester inte regnat bort än.